Efter att ha varit pandemiinställt två år i rad är 25-manna, jättestafetten som utser orienteringsvärldens bästa klubb (sett till bredden) tillbaka. 25 personer ingår alltså i lagen, och tävlingen avgörs alltid i Stockholmsområdet. I år i skogarna utanför Huddinge. Tisaren har med sin elitbredd varit topp tio fem av de senaste sju upplagorna (som bäst femma 2013 och 2016) och har en pallplats från 1995 som bästa resultat. I år ser det preliminära laget, som Tisaren lagt upp på sin hemsida, naggande gott ut med massor av topplöpare – Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund sprang EM i augusti, Valter Pettersson sprang junior-VM i somras (och gör det snart igen), Lilian Forsgren har ett antal EM och VM på meritlistan, Oskar Andrén har sprungit världscup, Fredrik Glännefors är precis hemkommen från europeiska juniorcupen i Tyskland och därtill finns namn som Gustav Hindér (flerfaldig världsmästare i orienteringsskytte), Lovisa Persson, Daniel Attås och Filip Jacobsson. 320 lag är anmälda, men laguppställningarna behöver inte lämnas in förrän 18.00 på fredag kväll, så det återstår att se vilka topplöpare som kommer till start. Senast, 2019, nådde inga svenska lag pallen – då vann finska Tampereen Pyrintö närmast före norska Nydalens SK och finska Koovee.
Hos Tisaren springer Josefin Tjernlund förstasträckan innan hon lämnar över till Valter Pettersson. Därefter följer fem sträckor med fyra parallella löpare, där det finns restriktioner för vilka löpare som får springa på sträcka tre och fyra. När alla fem löparna från sträcka sju kommit i mål skickas löparen på sträcka 23 ut, en 3,6 kilometer kort sträcka där inga herrar mellan 17 och 49 år eller damer mellan 21 och 39 år springa. Tisaren har valt Robin Helmersson, som var 17:e på långdistansen på ungdoms-SM. Sedan avslutar Svensson och Andrén för Hallsbergs- och Kumlaklubben.
Andra länslag? Ja, Lindebygden och Milan har ett gemensamt lag, Djerf ställer upp med topparna Åsa Zetterberg-Eriksson och Rasmus Pettersson på de två första sträckorna (och junioren Ellen Pelander och veteranen Per Jansson på de sista). KFUM Örebro har tre lag (ja, Tisaren har för övrigt två), Hagaby (utan Martin Regborn), Garphyttan och Almby varsitt. Här kan man följa när laguppställninganra lämnas in (och så finns Örebrolöpare som Anton Johansson i Orion, Quentin Rauturier i Ravinen, Jerker Lysell i Rehns BK och Erik Berzell i Järla).
Dagen efter avgörs som vanligt 25-mannamedeln, men i år har den kryddats med världsrankningsstatus och fungerar framför allt som säsongens nionde, av elva, deltävlingar i elitserien. Det har gjort att nästan 4 000 löpare anmält sig, varav 152 i damelitklassen och 146 i herreliten. Här finns nästan varenda länslöpare av klass – utom Regborn, som står över.
I kväll sprangs för övrigt en 25-mannaträning söder om Hallsberg, anordnad av Tisaren och Örebro läns orienteringsförbund, där Valter Pettersson tog en prestigeseger, tre sekunder före Lysell och 13 före Rauturier (längre bak fanns Filip Dahlgren och Berzell). Stora Tuna-örebroaren Ronja Hugg bästa dam, tolv sekunder före Lovisa Persson.
Kategori: Okategoriserade
-
-
Martin Regborn hade inte sin bästa dag, rent orienteringsmässigt, när världscupen avslutades med en långdistans utanför Davos i dag. Men elfteplatsen i mål räckte ändå för att säkra andraplatsen i världscupsammandraget (som tredje svenska herrorienterare på världscuppallen under 2000-talet), och med det var han nöjd när jag pratade med honom efteråt (för en artikel ni hittar här). Sverige säkrade också segern i nationscupen, med nästan 1 400 poängs marginal till tvåan Schweiz.
Regborn var inte riktigt van vid schweiziske kartritaren Urs Steiners sätt att avbilda terrängen, och kom fel både till sjätte, sjunde och åttonde av de 36 kontrollerna, och var redan där upphunnen av redan klara världscupledaren Kasper Fosser som startat tre minuter bakom. Tillsammans irrade de för att hitta punkthöjden, och Regborn lyckades finta bort norrmannen och rycka åt sig ett försprång till nian. Men när han åter kom snett till stenen vid 15:e kontrollen var Fosser ikapp igen, och sedan hängde de två ihop i mer än en timme. Oftast med Fosser längst fram, men emellanåt var Regborn uppe och drog. I mål var Fosser trea, 48 sekunder bakom segrande Daniel Hubmann, medan Regborn alltså var ytterligare (drygt) tre minuter bakom och slutade elva.
Främsta hotet om andraplatsen i världscupen, Gustav Bergman, startade tre minuter före Regborn och blev ikapp och förbilöpt av örebroaren och Fosser – och fick nöja sig med en 18:e-plats i mål. Det gjorde att Regborn med marginal säkrade den andraplacering som gav 2 000 euro, motsvarande 21 600 kronor, i prispengar.
Anton Johansson hade, precis som i går, en tyngre dag och slutade på 60:e plats, drygt 18 minuter bakom Hubmann. Örebroaren såg ut att slita rejält med den branta terrängen under den korta sekvens han syntes i tv-sändningen. Han föll därmed till en 15:e-plats i världscupsammandraget, men kan vara nöjd med lördagens insats och stafett-pallplats.
Tisarens Andrea Svensson var på plats i Schweiz som reserv och fick en plats i långdistansen på söndagskvällen, när Sanna Fast kastade in handduken. Men Svensson valde att inte starta. ”Jag har varit förkyld under veckan som varit, så jag var inte redo för en tuff långdistans fysiskt”, skriver hon i ett sms till bloggen.
Regborn kommer stanna kvar i Schweiz, ihop med ett antal andra landslagsorienterare, och springa mer på Urs Steiner-kartor för att lära sig kartritarens egenheter inför VM i Flims och Laax nästa år.
– Det blev en ögonöppnare i dag. Fysiskt tror jag att jag är där, men jag har mycket tekniskt att jobba på inför VM i Schweiz nästa år, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Därmed missar Regborn 25-manna och elitseriedeltävlingen som avgörs i Huddinge till helgen, men han kommer till start i elitseriefinalen i Strängnäs 22–23 oktober.I tyska Blankeburg sprang de båda länslöparna i europeiska juniorcupen båda i det svenska tredjelaget i stafetten, som avslutade tävlingarna. Tisarens Fredrik Glännefors tappade ett par minuter på täten tidigt, och växlade som 14:e, drygt 2,5 sekunder bakom de tre ledarlagen, efter förstasträckan. Karlskronas Hugo Larsson tappade 3,5 minuter och tre placeringar på andrasträckan, men Djerfs Rasmus Pettersson sprang upp Sverige fem placeringar till en tolfteplats i mål, 8,5 minuter bakom Frankrike som vann närmast före Schweiz och Estland. Tredjelaget slog Sveriges andralag med över sex minuter, men var fem bakom förstalaget som slutade på femteplatsen.
-
Martin Regborn befäste andraplatsen i totala världscupen med sin sjundeplats i medeldistansen i världscupfinalen i Davos i dag, säsongens näst sista deltävling – men han tappade chansen på totaltiteln när norske Kasper Fosser, som ledde för Regborn inför dagen, vann och säkrade titeln. Regborn hade behövt vara topp fem (när Fosser vann) för att hålla kampen vid liv in i morgondagens långdistans som avslutar världscupsäsongen. Örebroaren hade en tuff start på medeldistansen, kom lite snett till både första och andra kontrollen, och uppskattade själv att han tappade runt en minut totalt där. Sedan blev det ytterligare ett par mindre bommar under andra halvan av banan. ”Surt med två minuter totalt i misstag när det inte var så långt upp. Men kände mig stark fysiskt och behåller andraplatsen i totalen så lovar gott inför i morgon”, skriver Regborn i sin träningsdabok på strava. Han var trots allt ändå sjua av 139 startande och bara 48 sekunder från Albin Ridefelt på andraplatsen (överlägsne Fosser var 1.38 före Regborn och han highfivea med publiken under upploppet).
Örebroaren Anton Johansson, som sprang så starkt i stafetten i går och fixade en tredjeplats åt Sverige som ankare i förstalaget, kom rejält snett på långsträckan och hade ytterligare en handfull småbommar på vägen, och var drygt sex minuter bakom Fosser i mål, på 51:a plats. Ändå var det fem svenskar på topp åtta, med Ridefelt, Emil Svensk, Viktor Svensk, Regborn och Bergman.
I sammandraget innebär resultaten att Regborn nu är 105 poäng bakom Fosser (seger ger hundra), men att han drygat ut till nio poängs marginal till Bergman på tredjeplatsen (det var sju inför dagen) medan Ridefelt är ny fyra, 37 poäng bakom (tidigare fyran Tim Robertson var före tävlingen 20 poäng efter Regborn). Med i kampen om pallplatserna i sammandraget är också Emil Svensk, som är 40 poäng bakom Regborn (och i teorin också Robertson, Eskil Kinneberg, Matthias Kyburz, Olli Ojanaho, Miika Kirmula, Daniel Hubmann och Johansson, som nu är tolva, 97 poäng från pallen).
I morgon avslutas alltså världscupen med en långdistans, där löparna startar i välrdscupordning (utom Ridefelt, som verkar ha strukit sig), vilket alltså innebär att Johansson går ut som 130:e man av 139 och Regborn som 338, med start 15.11 respektive 15.35. Fosser går förstås ut sist, 15.38. SVT sänder.
Och ja, det ska så klart konstateras att Tove Alexandersson vann damernas världscup, för åttonde gången i rad. 2013 var senaste gången hon inte vann, då blev hon tvåa bakom Simone Niggli vars rekord på nio titlar nu hänger löst. Om svenska herrarna håller ihop det i morgon blir det första gången sedan 1996 som två svenska herrar är på pallen samtidigt, och första gången på lika länge som mer än två svenskar (herrar och damer) är på pallen.Karlskogingen Rasmus Pettersson kände att gårdagens sprintinsats fortfarande satt i benen när han tog sig an långdistansen vid orienteringens Europacup för juniorer i tyska Blankeburg i dag. Han höll ändå ihop det till en 34:e-plats, men var nio minuter från topp tio och drygt tolv minuter bakom segrande schweizaren Pascal Schärer. Därtill var Pettersson femma av sex svenskar. Tisarens Fredrik Glännefors, som stämplade fel och diskades i går, var tre minuter och sju placeringar bättre med en 27:e-plats (som fjärde bästa svensk). I morgon avslutas tävlingarna i Tyskland – som är sistaårsjuniorerna Petterssons och Glännefors första och sista landslagsuppdrag innan de blir seniorer – med stafetter.
På hemmaplan har det avgjorts dubbla klubbmästerskap i orientering, och Tisarens över långdistans var förstås det mest intressanta med tanke på att klubben förfogar över tre löpare som sprang EM i somras. Av dem kom bara Ellinor Tjernlund till start, och hon tog också KM-titeln nästan 3,5 minuter före tvåan Lovisa Persson. På herrsidan höll Martin Sand undan för Simon Sanderi med 42 sekunders marginal i Valter Petterssons (och Oskar Andréns, Filip Jacobssons, Daniel Attås …) frånvaro.
I Garphyttans IF:s orienterings-KM, som hölls över medeldistans, kunde Måns Bergqvist ha sprungit i juniorklass och Ylva Doering bland veteranerna, men båda valde huvudklasserna och vann, knappt två minuter före Tryggve Malm Lagerqvist respektive drygt tolv (!) minuter före Brigitta Jansson.Per Arvidsson säkrade även teoretiskt segern i långloppscupen i Hostruset i dag – men inte eftersom han vann (det gav inga extra poäng eftersom han redan har så många segrar) utan för att Anton Öhman inte kom till start och det därmed inte finns tillräckligt med poäng kvar att tävla om för honom. Största bedriften som Arvidsson, som var bästa länslöpare i Lidingöloppet förra helgen, stod för var i stället femkilometersperset 15.35 på den snabblöpta banan på Väster. KFUM Örebros Rasmus Ahlgren var tvåa på 15.47 och franske örebroaren Quentin Rauturier trea på 15.56 (men han sprang i motionsklass eftersom han inte verkar tillhöra någon friidrottsförening, han springer ju annars mest orientering för Stockholmsklubben OK Ravinen). KFUM:s Henrik Franzén var trea i tävlingsklassen på 16.28, närmast före Martin Duberg (17.06) och Ludvig Börjesson (17.15) – även om motionsklasslöparen Jens Ljunggren (16.41) från Stockholm smet in före dem.
Men de klart hetaste löparna fanns på damsidan, där Hässelbys Sanna Mustonen, som sprang maraton på friidrotts-EM i augusti, gjorde ett gästspel i Örebro och krossade Mikaela Kemppis gamla banrekord med nästan en minut när hon gick i mål på 16.42 (bara fem herrar var före, alltså) , men örebroarna Erica Lech (17.18) och Fanny Schulstad (17.23) var inte långt efter och även de kom in under Kemppis tidigare banrekord (de två kommer ju kämpa med och mot varandra i Maratón Valencia i december, så det här var en intressant förpostfäktning på en distans ingen av dem har något registrerat resultat på tidigare).
Tidigare VM-löparen Lisa Ring blev fyra på 19.05 och Frisk&Svettis Örebros Åsa Holmgren-Hölss blev tredje bästa länslöpare på 20.40 två sekunder före Örebro AIK:s Therese Persson.
I långloppscupen betyder sex poäng till Lech att hon är uppe på 39 och bara två bakom Marie Dasler (och då har Lech bara räknat resultat från sex tävlingar mot Daslers nio – av tio möjliga). Persson är trea på 38 (från tio) och Petra Hanaeus sjua på 37 (från åtta), men med i fajten finns, om de springer lite fler tävlingar, också Liduina van Sitteren (26 poäng från fyra tävlingar) och Schulstad (23 poäng från fyra tävlingar).
På lördag avgörs Åstadsloppet, som dessutom är distriktsmästerskap i halvmaraton och ger extra många poäng i cupen. Därefter återstår långa terräng-DM, Wadköpingslöpet, Kilsbergsleden och Lucialoppet.Så mycket om hur det gick med det behjärtansvärda arrangemanget ”Vi springer för forskningen!” i dag har jag inte hört, men på strava är det bara två som sprungit den uppritade slingan i Ekeby-Almby (ett varv, ingen har gett sig på två): Björn Karlsson gjorde de fem kilometerna på 20.58, Julia Johnsson avverkade dem på 24.30. Säkert var många fler med och sprang, men någon information hittas inte. Och det viktigaste var förstås att det samlades in pengar till Hjärt-Lungfonden.
Efter att två år i rad ha blivit tvåa bakom Ida Mathilde Steensgaard i stora, prestigefyllda, två dagar långa, danska OCR-tävlingen Red Bull Conquer the castle slog Siri Englund i helgen till med en ny andraplats i tävlingen, den här gången bkaom Kristina Laustsen. Tävlingen går över fyra omgångar (åttondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final) över två dagar, där var och en av omgångarna utgörs av en fyra kilometer lång bana med 29 hinder och utmaningar.
Att det var Tisdagsklubbbens egen Elin Sjöberg som stod överst på pallen på bilden från Blänkabackens trail i går hade jag rätt i, men annars lyckades jag inte så bra i mina försök till identifikation. Hon vann hur som helst den sex kilometer långa trailtävlingen på 28.44, 15 sekunder före Ida Rosdal (utan klubb) och 38 före Starts Petra Hanaeus. På herrsidan var det Erik Berzell som fick kliva överst på pallen på nya banrekordet 22.10, blott åtta sekunder före Karlslunds Jimmy Axelsson men nästan 1,5 minuter före Tisdagsklubbens John Lundström på tredjeplatsen (Simon Karlsson, som sprang så sensationellt starkt i Berlin marathon, blev fyra nu, knapp två minuter bakom Berzell). Berzell är ju främst känd som orienterare, tävlar för Järla men bor sedan en tid i Örebro.
Bergslagen bikerace var som bekant ingen tävling, men Frida Öhman från Vadstena var snabbaste dam runt det 95 kilometer långa gravel-arrangemanget, och Alexander Östling från Fredriksberg snabbaste herråkare. Öhman tog också hem de två första av de tre Strava-segmenten som det var tävling på (Maria Silfwerin tog det tredje). Robert West vann första och sista på herrsidan, Mats Erlandsson det andra.
I Svartå avgjordes i dag den sjätte upplagan av Svartåtrampet, en småskalig moutainbiketävling på röda leden Sirsjön runt. Av 22 startande var örebroaren Gisela Helenius (drygt elva minuter före Vretstorps Anna Eriksson) och karlskogingen Mika Tiuraniemi (drygt fyra minuter före degerforsaren Fredrik Nordin) snabbast över de 21 kilometerna. -
Det blev en stor framgång men kunde blivit toksuccé och första världscupsegern (efter den individuella andraplatsen, EM-silvret i medeldistans, i augusti) för Anton Johansson i dagens stafett strax norr om Davos, men de schweiziska slutningarna och den höga höjden tog ut sin rätt och gjorde att det nog bommades lite mer än vanligt i stafetten som inledde den tre dagar långa världscupfinalen. Viktor Svensk på förstasträckan släppte 1.20 på schweizaren Daniel Hubmann i täten och växlade först som åtta, och efter att Emil Svensk gått ikapp det och bildat en fyramanangrupp längst fram ihop med Schweiz, Norge och Italien så lade han bort alltihop igen på en enda stor bom på en gafflingskontroll just före varvningen, och skickade ut Johansson som sexa, 1.31 bakom. Även Johansson öppnade stenhårt och var snabbt i rygg på Norge, Schweiz, Italien och det schweiziska tredjelaget. Han var tvåa vid varvningen, men kunde inte gå med i tempot som Joey Hadorn, som tog Schweiz till segern, och bommade till den 16:e av de 18 kontrollerna vilket kostade andraplatsen. Norske Eskil Kinneberg gick rakt på, och höll undan. Schweiz vann, Norge tvåa (32 sekunder bakom) och Johansson Sverige trea, 52 sekunder efter.
Men tredjeplatsen var ändå en framgång – han sprang ju upp laget från sjätteplatsen – och dessutom Johanssons andra pallplats i världscupkarriären.
– Det var kul och roligt i dag, väldigt brant och tufft och det var otroligt skönt att få knipa hem den här tredjeplatsen. Regnet gjorde det också svårt, men rent tekniskt passade det oss väldigt bra i dag med mycket sluttningsorientering. Det påminde lite om terrängen på SM i år. Det gäller att hålla i tekniken och hitta stråken och bara köra. Jag är väldigt nöjd med att vi lyckades med det i dag, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I morgon avgörs medeldistansen med 116 damer och 140 herrar till start. Johansson går ut som nummer 115 av dem, 13.22. Martin Regborn exakt en halvtimme senare, som 130:e man, Två minuter efter Joey Hadorn och två före Eskil Kinneberg. Världscupledaren Kasper Fosser (som inte gjorde som toppsvenskarna utan faktiskt sprang dagens stafett, och var tredje snabbast av alla på andrasträckan) startar sist, 14.12. SVT sänder. Förutsättningarna för att Regborn ska ta hem totala världscupen läser ni mer om här.Karlskogaorienteraren Rasmus Pettersson slutade 25:a, som tredje bästa svensk, när sprintdistansen inledde europeiska juniorcupen i tyska Blankenburg på lördagen. Pettersson hade en minut till sjundeplatsen och 1.19 till seger. I morgon, söndag, avgörs långdistansen i det som är Petterssons landslagsdebut.
Tisarens junior Valter Pettersson, som i stället väntar på andra halvan av junior-VM, åkte på lördagen upp till Dalarna och sprang hem klassiska motbakkelöpet Hackmora bergslopp, med 203 höjdmeter på 2,9 kilometer löpning på grusväg och stig. Pettersson var bara 23 sekunder från Ola Nbyergs banrekord och nio sekunder före tvåan Ville Johansson (som i sin tur hade 13 på Roman Ryapolov på tredjeplatsen). Arrangörsklubbens största, Calle Halfvarsson, kom inte till start i år.
I Blänkabackens trail verkar Elin Sjöberg ha vunnit närmast före Petra Hanaeus på damsidan, men bland herrarna vågar jag inte uttala mig förrän resultatlistan kommer i morgon. Var det en Lundström som vann?
Vad jag kan säga är att 15-årige KFUM Örebro-medeldistansaren Lucas Asplund var snabbast i sin debut i Örebro parkrun, med 17.56, närmast före jämngamle klubb- och medeldistanskompisen Folke Eriksson på 18.06. Axel Lindh, som körde VM i mountainbike-maraton för några veckor sedan, var trea på 18.48 i sin parkrundebut. Maria Nagle första dam över linjen för nionde gången (men första sedan i februari) med 22.13. Nästa lördag arrangeras femkilometersevenemanget för 200:e gången. -
Det blir ingen Martin Regborn – eller Tove Alexandersson, Gustav Bergman eller Lina Strand för den delen – i stafetterna som på lördagen inleder världscupfinalen ett par mil utanför schweiziska Davos (tävlingscentrum är på 1 800 meters höjd). Det meddelade Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida på fredagen. Orsaken är den rätt givna – att de fyra svenska toppnamnen, som alla har chans på seger eller åtminstone pallplats i den sammanlagda världscupen, väljer att prioritera de två individuella loppen: Söndagens medeldistans och måndagens långdistans. Och ska man ifrågasätta något i sammanhanget är det förstås att Internationella orienteringsförbundet valt att lägga tävlingarna i den här ordningen.
– Alla våra löpare vill ju springa stafett men nu när man valt att lägga stafetten först i programmet så vill förstås de som ligger i toppen på världscupen prioritera de loppen, säger förbundskapten Anneli Östberg till förbundets hemsida.
Men inget ont som inte har något gott med sig. I Bergmans och Regborns frånvaro får örebroaren Anton Johansson chansen som ankare i det svenska förstalaget, och kommer få ta laget i mål efter att två bröder Svensk – Viktor på förstasträckan och Emil på andra – inlett stafetten.
SVT sänder med start 11.45 på lördagsförmiddagen. Och sedan fortsätter alltså världscupfinalen med Regborns jakt på totaltiteln söndag och måndag.Emilia Fahlin skrev inte bara nytt kontrakt med sitt franska proffsstall i förrgår – samma dag var hon dessutom inne på USÖ och tog bort gipset efter strålbensbrottet på högra underarmen. Det skriver Radiosporten på sin instagram och citerar Fahlin, men jag har inte lyckats hitta radioklippet någonstans för att höra en längre intervju.
– Det är skönt att få släppa handen och armen fri och kunna börja använda båda händerna och så småningom komma igång med träningen igen, sa Fahlin, hur som helst, till Radiosportens instagram.
Nästa tävling? Den blir troligen inte förrän i månadsskiftet februari/mars, då nästa säsong sätter igång i Europa. Fahlin har inte inlett tävlingssäsongen utanför Europa sedan 2016, och lär inte göra det nästa år heller även om det avgörs två världstourtävlingar (fyra tävlingsdagar) i Australien i januari och en i Förenade Arabemiraten (fyra tävlingsdagar) i mitten av februari innan det är dags att kicka igång Europasäsongen med Omlop het Niewsbla den 25 februari. Därefter fölljer i snabb takt Strade Bianche, Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Brugge–De Panne, Gent Wevelgem, Flandern runt, paris–Roubaix, Amstel gold race, Valonska pilen och Liège–Bastogne–Liege på mindre än två månader. Den som väntar på något gott … -
Om inte Anton Öhman vinner Hostruset på söndag så säkrar Per Arvidsson herrarnas klass i långloppscupen för fjärde gången i rad. Det konstaterade jag i ett blogginlägg förra veckan. Samtidigt ser det på damsidan riktigt spännande ut, upplagt för raffel ända in i finaltävlingen Lucialoppet.
Nu har den snabblöpta femkilometerstävlingen på Väster förvisso öppet för efteranmälan intill strax före tävlingsstart, men när ordinarie anmälan nu stängt (och priset alltså höjts) kan man konstatera att Öhman saknas i startlistan (liksom också Arvidsson, som förvisso ändå inte kan tjäna några cuppoäng i den här tävlingen), och av topplöparna i damklassen är det bara Therese Persson och Fanny Schulstad som hittills skickat in sina namn.
Men det kommer ändå inte saknas spännande namn på startlinjen vid Björkhagaskolan: Just Schulstad är ju i en träningsperiod med målet att slå sitt eget distriktsrekord i Maratón Valencia i december och får nu sparras mot östgötalöpare Lisa Ring (som sprungit maraton på friidrotts-VM och har världsrekord på sex timmar löpband, och som i höst både kört Ö till ö – swimrun-VM – och tagit en överlägsen seger i Bergslagsleden ultra) och stockholmaren Sanna Mustonen (som sprang maran på friidrotts-EM nu i augusti, och blev 41:a). Mustonen har som bäst gjort 16.46 på fem kilometer väg (i fjol) och 16.28 på bana, Ring har gjort 16.45 på bana (för fem år sedan, hon har inga riktiga resultat noterade på landsväg) medan Schulstad verkar ha tävlat på distansen (men hon har gjort 35.43 på tio kilometer, 35.30 på 10 000).
På herrsidan är namnet som sticker ut Simon Karlsson, som veckan efter sitt livs urladdning i Berlin marathon alltså ämnar prova farten hemma på Örebros gator. Det kommer också bli häftigt att se.
Återstår att se om ytterligare några intressanta namn dyker upp.Bergslagen bike race, som efter att Bergslagsloppet tvingades ställa in blev årets största cykeltävling i länet (Vätternrundan exkluderad), har släppt startlistan till lördagens tävling, men jag får erkänna att jag är alltför dålig på den här typen av cyklister för att hitta några klara favoriter utöver Cykelvasan-tvåan Viktor Henrysson (från Tibro). Och med ”favoriter” snackar vi alltså till att ta hem de tre Strava-segmenten och vara snabbast runt, någon tävling över bäst tid från start till mål handlar det inte om (det är inte en tävling i ordets strikta bemärkelse). En detaljerad karta över banan, som har start och mål i Säfsen (i Dalarna) men till drygt hälften går på grusvägar i Kopparbergs kommun, finns nu också publicerad. Den är 95,14 kilometer lång.
Sedan ska jag också passa på att be om ursäkt till Örebro AIK-löparen Annika Larsson, vars namn föll bort när jag listade länets topplöpare i Lidingöloppet i lördags. Det ar hon och inte Benita Månsson som var fjärde snabbast av länslöparna över de 30 kilometerna, med tiden 2.28.07.
-
I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.
Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).
-
2.21.46. Det har varit distriktsrekordet (numera Närkerekordet) för herrar på maratondistansen ända sedan KFUM Örebros Lars Hagberg blev 25:a (elfte svensk) i Stockholm marathon 1983. Rolf Barr gjorde det hittills med seriösa försöket att slå det rekordet när han ett drygt år senare löpte Berlin marathon (på en betydligt mer snabbsprungen bana – Berlin är världsrekordbanan, i Stockholm passerade man på den tiden Västerbron två gånger, bland annat) men var fyra sekunder för långsam när han gick in som 24:a i Västberlin.
Efter Simon Karlssons fantastiska prestation i just Berlin i lördags (dock inte samma bana som ”Roffe” sprang) börjar man återigen fundera på om någon kommer ta det där rekordet i närtid. Den man trodde skulle kunna greja det var förstås Erik Anfält, som också gjort ett par riktigt seriösa försök: I Marathon Rotterdam öppnade han 2016 på 1.10.20 på första halvmaran (han hade då råd att tappa minuten på andra halvan, men tappade drygt fyra) och två år senare öppnade han med 1.11.01 i samma lopp (och hade då alltså behövt springa 15 sekunder snabbare på andra halvan för att nå rekordet, men han tappade återigen drygt fyra minuter). När Anfält satte sitt pers, tiden som är den tredje bästa i Närke genom tiderna (bakom Hagberg och Barr) gjorde han ett mer taktiskt lopp och hade halvorna på 1.11.40/1.12.58. Det där sistnämnda loppet var för 3,5 år sedan, i april 2019, och både före och efter har Anfält dragits med en hel del skadebekymmer – och även om han så sent som 2018 tog SM-brons (och nu i augusti var fyra i Ultravasan) går det inte att bortse från att Anfält hunnit fylla 46 år och att det inte är troligt att han ska hitta tre minuter till såhär på löparkarriärens höst.
Andra löpare har dykt upp och haft väldigt stark resultatutveckling, men maxat strax under Anfälts nivå: Framför allt Thomas Chaillou, som nådde 2.27.52 i Paris 2017, och Jonas Nilsson 2.27.04 i Rotterdam 2019 (då Anfält satte sin bästa tid). Ja, faktum är att Nilsson är den tredje löparen vid sidan om Barr och Anfält som faktiskt gjort ett riktigt seriöst försök att jaga Hagbergs tid: I Valencia 2019 gick Nilsson ut med det uttalade målet att gå för Närkerekordet och passerade halvvägs på 1.10.29, men sedan blev han tvungen att dra ned på tempot och efter 35 kilometer åkte han dessutom på brutal-håll och fick jogga i mål.
Chaillou gjorde comeback efter flera års frånvaro då han vann Bergslagsleden ultras 45-kilometersklass förra helgen medan Nilsson, som inte varit i rekordslag sedan dess, persade på milen i Varvetmilen i mars (men han har inte gjort någon mara alls i år). Att någon av dem ska kunna persa i framtiden är inte alls osannolikt – men deras utvecklingskurvor är inte lika branta längre, och frågan är om de når 2.21.
Men vilka fler finns i korten?
En som redan kunde slagit Närkerekordet är Linus Rosdal, som persade med nästan nio minuter när han sprang sensationella 2.13.24 i Valencia i fjol, vilket gav honom en plats på EM i somras där han blev näst bästa svensk (på 2.17.09 i München). Men han bytte KFUM Örebro mot Östgötaklubben IK Akele inför 2019 års säsong, och har därför inte en enda maranotering som Närkelöpare (och på halvmaran har han förbättrat sig nästan fyra minuter sedan han bytte klubb – han är femma i Närkestatistiken men hade med nuvarande pers haft rekordet där också).
Tisarens Oskar Andrén kunde varit en kandidat inom ett par år om det inte vore för att han också bytte klubb, precis i tid till Trondheim maraton i september. Där persade han med nästan åtta minuter när han vann på 2.26.44 – 20 sekunder snabbare än Jonas Nilssons bästa tid vilket hade gjort Andrén till fyra i Närke genom tiderna, om det inte varit för att han numera, liksom sprintkanonen Markus Johansson, tävlar för Jämtlandsklubben Offerdals SK (men i orientering är Andrén alltjämt OK Tisaren trogen, om jag förstått saken rätt). Tisdagsklubbens Simon Karlsson, då? Han sprang på 2.27.59, och persade då med en bra bit över tio minuter (och då spenderades elva av sekunderna med att klämma sig fram till startlinjen, eftersom det är så många ännu snabbare topplöpare längst fram just i Berlin. Karlsson gjorde ett otroligt väldisponerat lopp (läs mer här) och fick nog ut det han hade för dagen, men han är bara 29 år (ingen ålder på maran) och har en så brant resultatutveckling att det inte känns omöjligt att det skulle gå att plocka sex minuter till med några års fokuserad träning (men de sista sex minuterna är de svåraste sex minuterna …).
Vilka fler bör nämnas? Tim Sundström har gått från att vara en osannolikt skadeförföljd 1 500-meterslöpare (med Närkerekord inne och ute) till att debutera på halvmaran i Gent i mars med 1.10.47 (två minuter från Anfälts pers, som referens), och det blir intressant att se vad han är god för den dagen han provar dubbla distansen. Per Arvidsson har gått från att en stabil leverantör i länets långloppscup till att börja ta för sig på den nationella scenen (bästa Närkelöpare på herrsidan i Lidingöloppet i helgen) och har gjort 1.09.49 på halvmaran men ännu inte provat maran utanför den backiga banan i Nora. Och Gustaf Leonardsson har gjort 1.12.47 på halva distansen och gjorde 2.36 i ett märkligt lopp i Säter där han missade vändpunkten på halvmaradistansen och fortsatte till seger över 42,2 kilometer. Långt ifrån optimalt, så klart.
Men den jag verkligen tror skulle kunna hota Hagberg av de nu aktiva (och inte Linus Wedin-unga) länslöparna är Martin Regborn, om den regerande Europamästaren i orienteringens kungadisciplin långdistans skulle välja att göra en seriös och målmedveten satsning mot ett maratonlopp. Hans 1.05.09 på halva distansen från Åstadsloppet i fjol är Närkerekord med över minutmarginal och nästan tre minuter bättre än Hagbergs halvmarapers (även om halvmaran som distans inte var lika stor på 80-talet). Största hindret mot att en Regborn-mara skulle bli verklighet är orienteringens absurt pressade tävlingsschema, med VM, EM, world games, världscup, SM, O-ringen, Tiomila, elitserien och så vidare. Det är tävlingar var och varannan helg, från april till oktober (en annan löpare som av samma skäl kanske faller bort är Jonatan Gustafsson, som hittills mest sprungit medeldistans, och sällan över 5 000 meter i rena löptävlingar men som likt Regborn har jättepotential).
Så av allt att döma kommer Hagbergs Närkerekord inte bara fylla 40 år den 4 juni nästa år – utan sannolikt stå sig ett bra tag till.
På damsidan, då? Tja, där har rekordet redan förbättrats fem gånger de senaste åtta åren, varav de två senaste av Fanny Schulstad de tio senaste månaderna. I december i fjol sprang hon 2.42.37 i Valencia, och i Hamburg i april i år följde hon upp med 2.41.00. Och i just Maratón Valencia den 4 december vågar jag utlova att rekordet kommer att slås igen, och förmodligen pressas ned mot 2.40. Frågan är bara om det är Schulstad eller Erica Lech som gör det. Båda kommer finnas på startlinjen och förmodligen vara i rekordform. Det är något att se fram emot.Underlag för vidare spekulationer:
** Det allra mest klassiska av Närkerekorden är faktiskt inte Hagbergs, utan EM-medaljören och ÖSK-löparen Tage Ekfeldts på 800 meter, 1.49,0 (manuell tidtagning) från 1953. På damsidan är motsvarande gammel-rekord Ann Sundströms noteringar på 1 500 respektive 3 000 meter med 4.21,34 och 9.18,59 från augusti 1977 (samma månad, men inte samma tävling, där hon tog guld på 1 500 meter och brons på dubbla distansen vid SM i Skellefteå; Ann är för övrigt mamma till Tim Sundström som nämns ovan). I övrigt är alla löparrekorden slagna under 2000-talet förutom på mer udda distanser: Jan Landberger har rekordet på en engelsk mil (4.09,0 från 1960), Sven Malmberg och Charlotte Nilsson innehar dem på 1 000 meter (2.23,1 från 1953 respektive 2.55,98 från 1990), Åke Durkfeldt har det på 2 000 meter (5.16,0 från 1945) och det allra äldsta är Gullik Jenséns rekord i timslöpning på 18 288 meter (noterat i Enköping 1942!). Ja, Bo Engdahls 3 000 meter hinder-rekord från 1993 ska väl också nämnas.
** Erik Anfält har sprungit 15 maratonlopp under 2.30 och har gjort de nio snabbaste tiderna av alla länslöpare utom Hagberg och Barr (alltså i spannet 2.24.38–2.27.04). De nio loppen har jag förstås skrivit om allihop, och här är de i tidsordning från snabbast till långsammast (ej i kronologisk ordning):
Marathon Rotterdam 2019 (2.24.38): 1.11.40 på första halvan, 1.12.58 på andra. ”Jag är fantastiskt nöjd med att jag fick till det, jag har försökt några gånger de senaste åren utan att lyckas, jag har varit nära perset och nosat.”
Valencia marathon 2015 (2.25.03): 1.11.30 på första halvan, 1.13.33 på andra. ”Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala.”
Marathon Rotterdam 2018 (2.25.18): 1.11.01 på första halvan, 1.14.17 på andra. ”Spände bågen rejält från start. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma.”
Marathon Rotterdam 2016 (2.25.53): 1.10.20 på första halvan (distriktsrekordsfart), 1.14.33 på andra. ”Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa.”
Stockholm marathon 2019 (2.26.02): 1.11.44 på första halvan, 1.14.18 på andra. ”Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer.”
Valencia marathon 2018 (2.26.29): 1.12.04 på första halvan, 1.14.25 på andra. ”Måste jag konstatera att förkylningar sällan är bra för formen.”
Berlin marathon 2021 (2.26.35): 1.12.30 på första halvan, 1.13.58 på andra. Gjorde ingen intervju efteråt. ”Tycker ändå att jag åldras med hyfsad värdighet (i alla fall som löpare). Lite självgod måste man få vara”, skrev Anfält själv på instagram.
Coronaanpassade maraton-SM på Djurgården 2020 (2.27.08): 1.12.28 på första halvan, 1.14.40 på andra. Gjorde ingen intervju efteråt. ”Löpning är bra kul alltså. Undertecknad skrattar ut efter att ha kämpat in ytterligare en topp tio-placering på ett SM”, skrev Anfält själv på instagram.
Kiel marathon 2015 (2.27.02): Strax under 1.12 på första halvan, strax över 1.15 på andra. ”Den sista veckan har jag varit lite småförkyld, så jag var osäker på var jag stod när jag kom hit. Jag visste inte hur det skulle slå, så jag körde på.”
** Förutom att ha dominerat hemma i länet hade Anfält också en sjuårig svit av att vara topp tio i SM-klassen i maraton varje år sedan han fyllde 39 (2015) fram tills i år (då han fick kasta in handduken på grund av skada). Raden löd 5–4–5–brons–9–10–10 (och dessförinnan var hade han ytterligare fyra topp 15-resultat för en elva år lång topp 15-svit 2011–2021). -
Så är vi inne i veckan för avgörandet i orienteringsvärldscupen. För andra gången i karriären kommer örebroaren Martin Regborn åka ned till finalen i Schweiz som tvåa. Senast, 2017, fick förkylningskänningar inför finalen men valde ändå att starta – bara för att tvingas bryta den första av två individuella tävlingar i finalen, vilket kostade så många poäng att han tappade till en fjärdeplats i totalen innan helgen var över.
Nu finns bara norska Kasper Fosser, som är regerande världscupsegrare, ligger före i sammandraget, och hade det inte varit för långdistans-guldmedaljören Regborns nesliga miss i kvalet till EM-medeldistansen (som gjorde att han inte fick springa finalen där, och därmed nollade den världscupdeltävlingen) så hade han varit ännu närmare norrmannen (hade Regborn varit topp fem på EM-medeln så hade han rentav varit i ledningen).
Men nu är förutsättningarna sådana att Fosser leder på 222 poäng och att Regborn är 42 poäng bakom. Inom 29 poäng bakom Regborn finns ytterligare fyra man (Gustav Bergman, nyzeeländske sprintspecialisten Tim Robertson, ex-Tisaren-schweizaren och femfaldiga världscup-totalsegraren Matthias Kyburz och norrmannen Eskil Kinneberg), och 20 poäng bakom dem finns även finlänadaren Miika Kirmula och Emil Svensk, som inte ska räknas bort.
Tävlingarna som återstår är en medeldistans på söndag och en långdistans på måndag, och seger ger 100 poäng, en andraplats 80 och därefter är poängskalan fallande 60-50-45-40-37-35-33 ned till nionde plats och sedan 31-30-29-och så vidare för plats 10–40. Om Regborn gör två riktigt starka insatser och samlar 120 poäng (etta och 21:a eller tvåa och sexa eller trea och trea i de två tävlingarna) får Herlem Fosser max ta 76 poäng (hamnar de på samma avgör placering i långdistansen på måndag) vilket alltså motsvarar en fjärde- och en 15:e-plats eller två sjätteplatser eller så. Det är möjligt, matematiskt. Men hoten bakifrån, av sådana som Bergman och Kyburz, är förstås överhängande. Det kommer bli en rafflande upplösning.
Örebroaren Anton Johansson ligger just nu nia i världscupen, och är bäst av dem som jag inte nämnt ovan. Han har nämligen 21 poäng upp till åttondeplatsen och 111 till Fosser. Men tog EM-silver i medeldistans så sent som i augusti, och kan vid två nya topplopp absolut plocka placeringar. Tisarens Andrea Svensson en reservplats till finalen, om någon annan svensk skulle kasta in handduken. Det har inte skett än, men det är bara måndag. Hon ligger 36:a i totalen efter sina insatser på EM. Tove Alexandersson toppar cupen och kan vinna för åttonde året i rad (och närma sig Simone Nigglis rekord på nio totalsegerar i cupen – Niggli som för övrigt är banläggare i de här tävlingarna). På herrsidan vann Bergman världscupen 2019. Det är Sveriges enda totalseger på herrsidan under 2000-talet och en av bara två pallplatser i sammandraget (Peter Öbergs tredjeplats 2009 är den andra).
Tävlingarna avgörs i ett mycket kuperat område precis norr om Davos, och världscupfinalen inleds med stafetter på lördag. De svenska lagen dit är ännu inte tillkännagivna, men det skulle väl inte vara någon skräll om Bergman, Regborn, Svensk och Albin Ridefelt tillhörde förhandsfavoriterna för herrarnas förstalag (frågan är vem av dem som ska bort i sådana fall). Sverige leder världscupens nationscup överlägset inför avgörandet.
SVT sänder rubbet, med start 11.50 på lördag, 11.35 på söndag och 13.00 på måndag. -
Ingen missade väl att Eliud Kipchoge sänkte sitt eget världsrekord i maraton med halvminuten i Berlin marathon i dag (59.51 på första halvan på väg till 2.01.09). Men faktum är att en örebroare också gjorde avtryck i loppet. 29-årige Simon Karlsson, som tävlar för Tisdagsklubben och som tidigare gjort tre maror på 2.38-2.39, dunkade till med 2.27.59 (brutto, vilket är det som räknas i statistiken, från start- till mållinje hade han 2.27.48). Ett fläskpers med över tio minuter som gav honom en 111:e-plats i världens snabbaste mara (och sjätte bästa svensk). Dessutom splittade han nästan perfekt: Han gjorde första halvan på 1.13.55 och andra på 1.14.04 med femkilometerna 17.32–17.37–17.37–17.29–17.36–17.29–17.26–17.53 (och 7.30 på sista 2,2). Bara sju Närkelöpare har sprungit snabbare genom alla tider, och bara tre sedan det glada 80-talet: Erik Anfält, Jonas Nilsson och Thomas Chaillou. Det är anmärkningsvärt på flera sätt, inte minst då Karlssons veckogamla halvmarapers är 1.12.20 (nu startade han alltså på 1.13.55 och höll!) och att han bara var 40:e man på Stockholm marathon i somras med 2.39.46. Den utvecklingen skojar man inte bort!
Lidingöloppet fortsatte i dag med ungdomsklasserna (utom 17-åringarna som sprang i går), och Starts terräng-starka Linus Wedin blev tvåa i 15-årsklassen (trea i 14-15-åringarnas lopp), 24 sekunder bakom Jönköpings Emil Ling. Wedin gick in på fina 19.57 över sex inte särskilt platta kilometer. Dessutom var Almbys Sixten Widmark trea i P14-klassen (tia totalt i samma lopp) på 21.04. IFK Noras Kim Semstrand var tolva i F15 med 26.59.
På seniorsidan blev Noras Kristalina Smårs (triathleten som har totalrekordet i En svensk klassiker) åtta i tiokilometersloppet (Rosa bandet-loppet) med 42.41, knappt 3,5 minuter bakom segrande Madeleine Larsson (IKHP).Nyblivne juniorlandslagsorienteraren, och JSM-medaljören, Rasmus Pettersson från Karlskoga följde upp med ett nytt silver när Värmlands DM-säsong avslutades med långdistans utanför Skattkärr på söndagen. Precis som i fredagens nattävling ställde Pettersson upp i seniorklassen, men fick se sig slagen av Kils Viktor Skoog med 77 sekunder i en tät tävling. Förra Tisaren-löparen Helena Andersson, som bor i Karlstad och numera tävlar för OK Tyr där, tog damguldet drygt fem minuter före Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson. Pettersson får nu ladda om för Europacupen för juniorer i Tyskland nästa helg.
I KFUM-träffens medeldistans, med start och mål i Klockhammar, vann Örebroboende SOK Vilja-orienteraren Elin Rindstig med nästan tre minuter. Tisarens Lovisa Persson var bäst av dem som representerar länsklubbar, med en femteplats, men hon var nästan 7,5 minuter bakom. Kils Jonas Andersson (han som vann Varvetmilen i Örebro i våras) vann en betydligt mer rafflande herrtävling tre sekunder före Örebro-inflyttade ex-världsmästaren Jerker Lysell. Tisarens Johan Aronsson trea, Hagabys Filip Dahlgren fyra (alla inom två minuter). KFUM-träffens två deltävlingar var också avslutning på Ullmax och Ölofs ungdomsserie, där Ella Kruse och Axel Thybeck redan hade säkrat segrarna. De tog ändå varsin vinst på söndagen och nådde därmed båda maximala 84 poäng i cupen.
Konditionsbloggen 