Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Andrea Svensson, Daniel Attås … Ja, alla sju länsorienterare som sprungit i blågult den här säsongen (plus tidigare stjärnor som Filip Dahlgren och Beata Falk) finns med i de preliminära listorna (Tisarens finns här, Hagabys här) inför helgens 25-manna även om de definitiva laguppställningarna inte behöver vara inlämnade förrän 21.00 på fredag (starten går 9.00 på lördagsmorgonen). Tävlingen, som berömmer sig för att utse världens bästa klubb (till skillnad från de stora klubblagsstafetterna Tiomila och Jukola som utser världens bästa lag), avgörs med start och mål vid Ensta gård i Botkyrka, och det här året är det herrarna som startar och damernas som avslutar (tävlingen har ju ett lite speciellt format och inleds med två vanliga stafettsträckor innan sträcka tre–sju består av fyra skilda ”spår” där alla fyra löparna på sträcka sju måste in innan den ensamme löparen på sträcka 23 [som kommer närmast efter sträcka sju …] skickas ut; de tre sista sträckorna fungerar liksom de första två som en vanlig stafett – därtill finns regler för vilka sträckor som måste springas av ungdoms-/junior-/veteranlöpare och vilka där det måste vara damer).
Regborn står uppsatt på förstasträckan för Hagaby, en position han är van vid sedan Tiomila (Hagaby har ju svårt att få ihop lag som kan konkurrera i absoluta toppen hela vägen, och brukar därför lägga krutet i början), medan Filip Dahlgren springer en av sjundesträckorna.
Tisaren har inte offentliggjort så mycket av sin indelning ännu, men klart är i varje fall att höstens succélöpare Josefin Tjernlund blir ankare i laget och får spurta mot de allra största namnen på sistasträckan.
Både Tisaren och Hagaby har anmält två lag var, KFUM Örebro har slagit till med tre, Djerf två och Milan ett (plus ett kombinationslag med Lindebygden och Järnbärarna).
Tisaren slutade femma förra året, men hade då spetsat laget med ett gäng schweizare som världscupsegraren Matthias Kyburz (som dock tappade en tredjeplats vid sista växlingen till en femteplats i mål) och Simone Niggli, världens bästa orienterare någonsin.
Etikett: 25-manna
-
-
Innan Adam Axelsson i mitten av förrförra veckan flög till tyska Inzell för tre veckors tränings- och tävlingsläger var jag hemma hos skridskotalangen och pulsklockenvinnaren i Kumla, och gjorde både webb-tv och ett reportage inför säsongen. Hur det gått sedan dess? Tja, upp och ned, kan man säga.
Axelsson skulle ju ägna den första helgen åt att tävla igång kroppen och därefter gå allout i en tidig formtopp för att – om möjligt – klara världscupkvaltiderna eller i varje fall ta kvaltiderna till U23-världscupen.
Det sistnämnda sopade han av redan under den första helgen, när han gjorde 1.13,76 på 1 000 meter (1.14 är kvalgränsen; 1.13,76 är dessutom den bästa tiden Axelsson gjort på distansen på europeisk is) och på 1 500 meter är han sedan tidigare inkvalad med en hundradels sekunds marginal (tack vare att resultat från förra säsongen får räknas). Dessutom noterade han den helgen säsongsbästa på 500 meter med 37,62 (37 blankt är kvaltiden till U23-världscupen där).
Men därefter har det varit mindre roligt: ”Dåliga nyheter är att jag är sjuk och varit det sedan lördagen förra veckan” (alltså samma dag som han körde de där båda loppen), skriver Axelsson i ett sms. Därför blev det ingen tävling i går. Nästa helg? Kanske. ”Jag kommer stanna kvar och hoppas på att bli frisk. Det är tydligen något virus som går nu, tyvärr.” Klubbkompisen David Andersson, som körde OS i Sotji för två år sedan, är också på plats i Inzell men har inte kommit till start i någon av tävlingarna.
Oavsett om Axelsson piggnar till före fredag, när sista tävlingshelgen i Inzell inleds, ser det förstås tufft ut att hinna i sådan form att han ska sätta kvaltider till seniorvärldscupen då. Därmed får Axelsson, åtminstone under inledningen av säsongen, förmodligen rikta in sig på U23-världscupen, som avgörs över tre deltävlingar: Den inleds 26-27 november i vitryska Minsk, fortsätter 21-22 januari i italienska Collalbo och avslutas 11-12 februari i tyska Erfurt.Så två tillrättalägganden som bloggen fått:
** Som en kommentar till (det en vecka försenade) inlägget om 25-manna berättar ”Per” i en kommentar (som finns publicerad där) att visst strul, som låg bortom OK Tisarens kontroll, gjorde att de två sista sträcktiderna såg lite lustiga ut och egentligen inte stämde fullt ut: ”Simone Niggli råkade springa ut 1.33 för tidigt då det var ett annat lag som hade tagit en blindkarta för OK Tisaren. Då arrangören uppmärksammade misstaget som skett fick Matthias Kyburz vänta lika länge extra vid nästa växling. Simone hade fortfarande varit snabbast på sin sträcka och Matthias hade haft tredje bästa tid på sin om allt gått rätt till …”, skriver ”Per”.
** Angående felspringningarna vid Karlslundsloppet, och det inlägg från Östansjö SK som citerades i bloggen, vill Mats Carlberg i arrangörsstaben reda ut begreppen och lägga saker och ting till rätta:
1. Vakten ej på plats. Korrekt.
2. Dålig snitslat. Fel. På grund av att ingen vakt var på plats och att täten hade fokus framåt tittade de inte efter snitslingen som var bra utförd.
3. Det påverkade inte placeringarna. Men att loppet stryks ur långloppscupen kan tyckas vara en bra säkerhetsåtgärd. Vi talade med alla framskjutna i tävlingen som var övertygade att resultaten är rätt men med fel tid sånär som på ett fåtal som inte gick sitt max, däribland vår egen Per Eklöf.
4. Samtliga löpare erbjöds att maila oss för kompensation. Alla avböjde och insåg att detta kan hända. -
Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.
Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour. -
Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.
1) Cykel-VM
På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.2) 25-manna
Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.3) Hostruset
Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.Bubblare: Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.
-
Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar ”världens bästa klubb” (eftersom det, som namnet antyder, är 25 löpare i varje lag och därmed ställer stora krav på bredd), så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren (det skriver klubben på sin hemsida). Och hon får ett tungt uppdrag på sträcka 23, den tredje sista där lagen inte får ställa upp med herrlöpare mellan 15 och 49 år eller damlöpare mellan 19 och 34 år.
Men Niggli kommer trots allt inte vara vassaste kortet i Tisarens laguppställning: På avslutningssträckan springer nämligen hennes landsman Matthias Kyburz (som gör sin allra sista tävling för Tisaren!), som förvisso ”bara” har fyra VM-guld på meritlistan men som tog det senaste för bara två månader sedan när han vann medeldistansen i Strömstad (Niggli var också på plats i Strömstad och sprang några av publiktävlingarna; hon vann tre av etapperna). Dessutom finns vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund i laget.
Intressant att notera är också att Felix Albrecht (”tysk stafettexpert”, enligt Tisarens hemsida) kommer att coacha laget. I fjol slutade Tisaren på 25:e plats.
Tävlingen avgörs i terrängen runt Kungens kurva i södra Stockholm med start 9.00 på lördag morgon. -
Lotta Nilsson, 50, från Nora gjorde något som ytterst få svenskar lyckats med genom alla tider (jag har letat efter exakt antal, men jag misstänker att det i varje fall inte rör sig om mer än ett tiotal): Att få med sig en träskål hem från Hawaii. De tilldelas de som slutar topp fem i respektive åldersgrupp i ironman-VM, och Nilsson blev just femma i D50-klassen när det som klassas som en av världens tuffaste tävlingar, alla kategorier, avgjordes natten mot söndag, svensk tid.
Nilsson var sjua upp ur vattnet och cyklade förbi tre (var fjärde snabbast i cykelmomentet), och växlade till löpningen bara sekunder från amerikanskan Colleen de Reuck på sista pallplatsen. Men de Reuck visade sig vara en jävla löpare, och drog den avslutande maran på 3.19 (med 18 minuters marginal snabbast av alla i åldersklassen!) och sprang om allt och alla och vann med 14 minuters marginal till tvåan. Nilsson hade inte lika mycket kräm kvar i benen och fick släppa britten aroline Whittaker och australiskan Jody Gilchrist förbi sig (Nilsson sprang maran på 4.13.28, elfte snabbast), men viktigare var förstås att hon säkrade träskålen genom att spurta ned amerikanskan Leslie Knibb med 1,5 mintuers marginal och därmed korsa mållinjen i Kona som femma på tiden 11.25.07 (hon snittade 1.47 över 100 meter i simningen, cyklade i 33,3 kilometer i timmen och sprang i sexminuterstempo).
Med det var Nilsson alltså femma av 72 i sin åldersgrup, 182:a av 662 damer totalt och 1 156:a av 2 367 startande.Morgan Pätsi, örebroaren i H35-klassen, hade också som mål att få med sig en träskål hem på planet, men var aldrig nära att lyckas. Allt sket sig för Pätsi, som kom i mål först på 144:e plats i åldersklassen, på tiden 10.33.12 (att jämföra med hans VM-debut för två år sedan på 9.44.47 och hans pers från Kalmar samma år på 9.26.06). Pätsi gjorde ändå en okej simning (1.12.39) och cykling (4.58.20), men föll igenom totalt i löpningen (4.14.58). Hans 40 minuter snabbare löpning på Hawaii 2013 hade gjort över 90 placeringars skillnad i listan, men hade naturligtvis inte varit nog för topp fem (för topp fem krävdes 9.09 i år). Pätsi var bedrövad när Konditionsbloggen fick tag på honom via facebook tidigt i morse, svensk tid.
– Nä, i dag stämde ingenting, för att sammanfatta hela loppet. Det var det i särklass sämsta triathlonrace jag gjort sedan jag började. Simningen blev som det blev, men jag fokuserade på att göra en bra cykling istället, men kände inte den där glädjen jag vanligtvis upplever. Jag fick slita mig uppför alla sega slakmotor samt backar, men kunde trycka hyfsat där det var plattare. Hade föraning redan på cykeln hur löpningen skulle bli och den blev rent ut sagt miserabel från början till slut. Det var första gången jag tvingades gå på en ironman, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– Jag räddade upp löpningen lite genom att ge allt sista tre kilometerna, tänkte att jag kan i alla fall avsluta med heder i behåll (skratt). . Besviken är jag då formen kändes god, och det känns surt just nu efter alla uppoffringar som krävts både av mig men framförallt av familjen.
– Jag är riktigt glad för Lotta som tydligen kom femma i sin grupp. Det är jäkligt stort! Gryyymt!Filip Dahlgren och hans IFK Lidingö lyckades inte försvara titeln som världens bästa klubb när 25-manna avgjordes i går. Garphyttekillen och hans lagkompisar fick nöja sig med en tredjeplats, 2.17 bakom Halden efter drygt fem timmar i Stockholmsskogarna. Tisaren blev som väntat bästa lokala klubb, hämtade upp från en 54:e-plats efter två sträckor och slutade 25:a. Hagabys VM-löpare Martin Regborn svarade dock för starkaste individuella prestationen när han var med i tätklungan in till växling (som sjua) på förstasträckan. Sedan tappade Örebroklubben allteftersom och slutade på 54:e plats i mål. Degerfors Filip Jacobsson vann de yngre juniorernas elitklass (H18) när medeldistanstävlingen 25-mannakorten avgjordes dagen därpå.
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson följde upp fredagens svagare sprint (27:a i mål, sedan diskad) med en topprestation i fredagens långdistans i inofficiella junior-EM, och slutade tvåa, mindre än 1,5 minuter bakom landslagskompisen Sara Hagström i de sydtyska skogarna.
– Väldigt kul att få till ett bra lopp så här i slutet av säsongen. Jag gjorde ett väldigt bra lopp tekniskt och fysiskt funkade det också. I går på sprinten var det ett katastroflopp, så det här satt skönt, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I dag gick hon ifrån allt och alla på förstasträckan för Sverige i stafetten. Elin Carlsson och Hagström lyckades dock inte förvalta läget, och Sverige fick nöja sig med en fjärdeplats i mål.Örebroaren och D30-världsmästaren Cecilia Jessenslutade på 35:e plats i militär-OS i Sydkorea när triathlonloppet avgjordes på lördagen. Tisarens Matthias Kyburz avslutade för sitt Schweiz och hämtade in öer två minuter på Ryssland till seger i stafetten, med tio sekunders marginal i den för orienterarna avslutande stafetten. Kyburz kan därmed summera militär-OS med två guld, ett silver och et brons.
För övrigt blev det inget tävlande för Adam Axelsson i Stavanger i helgen.
-
1. Ironman-VM
Så har det då äntligen blivit dags för Morgan Pätsi och Lotta Nilsson att ta sig an den så legendomsusade banan på Hawaii. Har ju pratat upp loppet med Pätsi här och här, och jag passade naturligtvis också på att fråga honom om han sprungit på Lotta i Kona. Jodå. ”Jag träffade henne efter en simning vid Kailua pier, och sedan gick vi Parade of nations. Hon berättade att hon inte kört några längre pass efter Ötillö, men att hon hållit igång så mycket kroppen orkat. Hon såg fram emot att få köra på lördag. Hon såg stark ut!”2. Åstadsloppet
På herrsidan verkar det bli kamp mot klockan för David Nilsson (jättefavorit till segern) och Erik Anfält (lika stor favorit till andraplatsen) i ett på grund av Hässelbyloppet ovanligt ihåligt elitfält. På damsidan en ny fajt mellan Örebros båda långloppsrävar Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg, som båda genrepar för höstens stora mål, Frankfurt marathon, om två veckor. Konditionsbloggen ringde upp den regerande mästaren Kemppi för en papperstidningsintervju (som publiceras i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar att hon fejkat sjukdom för att få vila, typ. Men jag passade även på att prata lite skadeproblematik med en löpare som fram tills för en månad sedan inte visste vad det var.– Jag hade aldrig varit skadad sedan jag började springa på allvar, och har tagit för givet att man klarar sig om man lyssnar på kroppen och signalerna den skickar. Jag har varit duktig på det. Men nu märkte jag att det kan drabba vem som helst. Jag fick en sådan käftsmäll, ett riktigt uppvaknande. I efterhand har det gjort mig mer ödmjuk för att det inte alltid rullar på, och jag känner en ny glädje över löpningen. Jag har ju egentligen inte haft några motgångar sedan jag började, och man måste väl få dippar ibland. Det har ju gått spikrakt uppåt hela tiden, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Det var i början av september som jag fick problem med en hälsena. Foten var som låst i ett läge, och jag fick ont både i hälsenan och vaden. Jag kunde inte gå, det var lite lättare att springa men i princip gick inte det heller. Det går inte att prestationsträna när man har ont, det är nog jäkla jobbigt i normala fall. Till slut gick jag iväg till en kiropraktor, och trots att jag alltid varit skeptisk mot sådant var jag helt frälst efteråt. Han sa att det var en benbit i hälen som låg låst, och när han knäckt till släppte det på en gång. I Karlslundsloppet kändes det jättebra.
Hur har skadan påverkat formen och möjligheten att prestera i Frankfurt?
– Det är omöjligt att säga. Om det inte hade hänt hade jag kanske blivit övertränad och seg. Men jag har ju inte vilat helt från träningen, även om jag fått ställa in några nyckelpass. Det har blivit lite crosstrainer och så i stället.
Vad är målet i Åstadsloppet?
– Det blir mitt genrep inför Frankfurt, och mest av allt är det ett träningspass. Men det är klart att jag kommer försöka göra ett bra lopp. Men jag är osäker på var jag står.
Hur står du dig mot Gerdevåg?
– Jag har tränat lite med ”Jossan” på slutet, och hon är i grym form. Men jag tror inte hon bestämt sig för om hon ska springa fort eller testa maratonfarten inför Frankfurt.
Och målet i Frankfurt, går du för ditt distriktsrekord från i fjol?
– Just nu är jag bara så himla glad över att kunna springa igen, när det var som värst var jag jättestressad och redo att ställa in; jag kan ju inte springa och halta. Men jag kommer självklart åka ned för att göra ett bra lopp, jag ska inte ned och jogga. Men man ska veta att det krävs både bra väder och en bra dag för att jag ska göra en ny mara på 2.45, det är inget som sker på beställning. Förra året var allt perfekt.Som jag tidigare konstaterat räcker en andraplats i Åstadsloppet för att Kemppi ska säkra totalsegern i långloppscupen. På herrsidan lär Erik Anfält och kanske också Mattias Nätterlund passera Jonas Rosengren om andraplatsen, medan Haben Kidane (som springer tiokilometersloppet och inte samlar några poäng i helgen) är ohotad ledare minst en vecka till. Åstadsloppet är ju även distriktsmästerskap i halvmaraton, och namn som Johan Ingjaljd, Dan Bäck, Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson kanske kan hota om medaljer. På damsidan verkar både Karin Forsberg och Erika Bergentz saknas, så då får väl Åsa Höög och Gabriella Eliason räknas som utmanare till bronset.
Totalt är 1 270 löpare föranmälda till loppet, och trillar efteranmälningarna in kan det mycket väl bli deltagarrekord.3. 25-manna
Några småtävlingar återstår förstås (och juniorerna med Andrea Svensson i spetsen inleder ju inofficiella EM i dag), men 25-manna är den klassiska avslutningen på orienteringssäsongen och korar Sveriges bästa klubb. 25 löpare måste alla göra sitt, och det är något annat än att plocka fram tio Tiomilalöpare. I fjol fick Garphyttans landslagslöpare Filip Dahlgren fira segern med sitt Lidingö, och precis som då kommer han i år att vara fjärdelöpare på sjunde sträckan, och därmed vara den som växlar över till 23:e-sträckans Magnus Rajan. Världsmästaren Fredrik Bakkman, som avslutade i fjol, får ta näst sista sträckan för Lidingö eftersom det är damernas tur att avsluta i år. Men Anna Bachman är ju inte direkt något dåligt ankare det heller … Av länslagen, då? Tja, Tisaren har ju den odiskutabelt största bredden, och mönstrar nyblivne landslagslöparen Daniel Attås på förstasträckan (där han bland annat får möta båda bröderna Regborn, som springer öppningssträckan för Hagabys första respektive andralag) och har Lilian Forsgren som avslutare.Bubblare: Adam Axelsson är hemma från Salt Lake City och har Stavanger open inskrivet i tävlingskalender (oklart dock om det blir start, han finns inte med bland de föranmälda), Hällefors VM-löpare Louise Wiker springer Hässelbyloppet med startnummer 1 002 (eftersom hon blev femma i fjol och tre av de som var före då inte kommer till start) i en tävling som lockat 7 115 föranmälda löpare, svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävlingar i Uppsala och Västerås (nyblivna örebroaren och mountainbike-VM-cyklisten Mathias Wengelin gör en liten satsning mot SM i Stockholm 24 oktober och var femma i en av cupdeltävlingarna i Göteborg förra helgen; dock oklart om han kör i helgen), militär-OS i Sydkorea avslutas med stafett för orienterarna (med Tisarens Matthias Kyburz i Schweiz herrlag) och med triathlon (med örebroaren Cecilia Jessen), och så avgörs sjunde deltävlingen av nio i Peppes trailruncup när 50 kilometer långa Sörmland ultra marathon löps på Sörmanldsleden med åtminstone en länsbo till start i Johan Stamm.
Om jag missat något? Tja, då har ni som vanligt kontaktuppgifterna här till höger. Tips via mail eller sms premieras med en kram nästa gång vi ses!
