Martin Regborn antydde (hehe) på twitter häromdagen att jag skrev lite väl mycket om tävlingarna, som han betecknar som träningar, under hans pågående träningsläger i Turkiet. Men som jag helt ärligt svarade Regborn: Han är nu på en nivå som gör att all typ av bevakning är befogad: Är man världens fjärde bästa orienterare och har chans på segern varje gång man ställer sig på startlinjen (även i VM) så är varje tävling, även träningstävling, faktiskt rätt intressant att följa – och det tror jag fler än jag tycker.
Hur som helst; Regborn inledde ju lägret i Turkiet med en sprint i Ankara förra söndagen som jag fortfarande inte hittat resultatlistan från, och åkte sedan vidare till Antalya för en femdagarstävling som faktiskt innehöll sex etapper (där ”bonusen” var en nattorientering som inte räknades mot slutresultatet). Facit när veckan summerades? Tre etappsegrar: I tisdagens långdistans, fredagens medeldistans och söndagens sprint. Därtill blev det en elfteplats i måndagens medeldistans, en femteplats i den där nattorienteringen i onsdags som inte riktigt räknades (ett ändå imponerande resultat med tanke på att Regborn ytterst sällan springer nattorientering), och en tolfteplats i lördagens medeldistans. Någon totalställning har jag däremot inte lyckats hitta än, men man får väl förutsätta att Regborn placerade sig rätt hyggligt, med tanke på sina tre segrar.
Lördagens och söndagens tävlingar hade världsrankningsstatus (precis som till exempel Örebro city spring, som återkommer till sommaren), men efter Regborn redan har så pass många bra resultat med sig i bagaget kommer inte den segern ge någon boost på världsrankningen (resultatet är inte kalkylerat ännu, men på sin höjd skulle segern kunna ge honom en extra poäng, vilket skulle bättra hans rankning från 5 675 poäng till 5 676, men troligen påverkas den inte alls; hur som helst så är Regborn alltjämt nia på världsrankningen med landslagskollegan William Lind närmast före på 5 692 poäng). Lind var med på tävlingen i Turkiet, liksom Isac von Krusenstierna (tvåa i söndagens sprint, sju sekunder bakom Regborn men en före Oskar Sjöberg).
I dag var det ju också dags för Alla helgona swimrun, länets enda swimruntävling som först och främst är ett välgörenhetsevenemang för att samla in pengar till Barncancerfonden genom Heja Stina-kampanjen. Jag har inte sett någon resultat, men NA sände direkt (pluslåst) från starten, med intervjuer och hela tjofaderittan!
Vid sidan om Kilsbergsleden avgjordes ju även den 30:e upplagan av Örebro parkrun i går (Mikael Sandberg deltog för 26:e gången). Det var massor av starka damer på plats: Sara Gunnarsson (20.39), Frida Hedlund (20.58, Bella Lagrange (21.41) och Katja Kozjek (21.57) var alla topp åtta totalt. Men snabbast av alla, och ensam under 20 minuter, var Erik Högkvist på 18.54.
Konditionsbloggen 