I veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – som finns där poddar finns, bland annat på Spotify och i podcastappen på Iphone – berättade gästen Marie Dasler att hon i dag skulle springa en entimmestävling på löparbana i Helsingborg i dag. Jag skrev om det på bloggen redan i måndags, att det kanske inte är omöjligt att hon skulle satsa på en svensk veteranrekordsdubbel eftersom det skulle tas officiella ”mellantider” på 10 000 meter. Och så blev det. Dasler slog till med en otrolig rekorddubbel i K55-klassen när hon passerade 10 000 meter på 38.34,80 för svenskt rekord med 3,45 sekunders marginal (Karin Schön hade det på 38.38,25) och sedan höll i till en rekordkross på timmeslöpning – med nästan 1,5 kilometers marginal: 14 834 meter (Maibritt Nilsson hade det gamla rekordet på 13 364).
Men självklart var det aldrig, berättade Dasler för bloggen efteråt:
”Av alla dumma idéer, så var väl detta en av dem – testa att gå för två rekord på samma gång”, skriver hon. ”Jag var långt ifrån säker på om jag ens skulle försöka vid start, men kom i en klunga som låg i strax över 3.45-fart, så jag tänkte att jag försöker … Det flöt på okej första fem kilometerna, men sen blev det tufft och jag halkade efter och fick springa själv. Men, det gick till sist i alla fall.” ”Kan ju inte påstå att jag var speciellt kaxig när jag skulle fortsätta efter 10 000 meter.”
Dasler snittade under 3.52 på de första 10 000 meterna, över 4.25 på den resterande delen av timmen. Något som visar att taktiken knappast var optimal för att springa så långt som möjligt över timmen – hon bör ha en bit över 15 kilometer i benen, egentligen. Men det lär ändå dröja många år innan det kommer upp någon annan – än henne själv – som kan utmana det här resultatet.
Det här var Daslers nionde och tionde svenska rekord bara i år (på nio olika distanser) och hon har nu de svenska rekorden på elva distanser: Engelska milen inomhus (i K55), en engelsk mil utomhus (i K55), 2 000 meter inomhus (i K50 och K55), 5 000 meter inomhus (i K50 och K55), fem kilometer landsväg (i K55), 10 000 meter (i K55), tio kilometer landsväg (i K55), en timme (i K55) och maraton (i K55). Saknas för att göra långdistanssamlingen i K55 komplett gör 5 000 meter (Jutta Pedersen har det rekordet på 18.26,14), halvmaraton (Schön har det på 1.23.27) och 3 000 meter inomhus (Schön har det på 10.58,34).

Att Dasler var i Helsingborg och sprang innebar att Petra Hanaeus säkrade totalsegern i långloppscupen, hennes första någonsin. Då spelade det ingen roll att Hanaeus fick nöja sig med en fjärdeplats i Kilsbergsleden i dag., bakom orienteraren Emma Ling (som vann på 1.01.03), Starts Emma Reinhed Liljeqvist (1.01.25) och Örebro AIK:s Hanna Imhagen (1.03.40) som var tio sekunder före Hanaeus. Tävlingen fick, på grund av det myckna regnandet, avgöras över tre varv i femkilometersspåret i Karlslunds i stället för, som normalt, på 14,5-kilometersrundan.
Tisdagsklubbens Simon Karlsson följde upp sitt nästpers på halvmaran i Uppsala förra helgen med seger här, drygt en minut före orienteraren Erik Berzell (50.59 respektive 52.03). Starts påläggskalv Hugo Örn följde upp med en finfin tredjeplats på 54.34.
Rent okulärt ser det ut som om IF Start gjorde en väldigt bra tävling i förhållande till Örebro AIK, i kampen om segern i föreningsklassen, men vi får avvakta Per Börjessons uträkning innan vi drar några slutsatser där.
Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Sennvall Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Sennvall Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2019: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2020: Inställd på grund av coronapandemin (Liduina van Sitteren och Per Arvidsson samlade flest poäng i deltävlingarna som blev av)
2021: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.
2022: Erica Lech/Per Arvidsson.
2023: Petra Hanaeus/Per Arvidsson.
Flest totalsegerar: Åsa Höög (sex), Per Arvidsson (fem och flest poäng under pandemiåret), Mikaela Kemppi (fem, alla i rad), Erik Anfält (fem), Peter Wiker (fyra), Liduina van Sitteren (tre och flest poäng under pandemiåret).

Örebro parkrun blev förstås lidande av att Kilsbergsleden avgjordes ungefär samtidigt, men 24 tappra kom till start och Frederik Kuper var snabbast för fjärde gången de sex senaste veckorna och Tara Vaittinen för andra gången i rad, på 18.26 respektive 23.52.

Mycket riktigt slog Linus Wedin till med en finfin prestation när Kullamannens kortaste – och mest klassiska – distans avgjordes på lördagen: Den 20 kilometer långa ”dödens zon”. Efter att Garphyttekillen i fjol, 15 år gammal, sprang hem en sjundeplats trots att han inte fick starta i elitstarten utan mitt bland motionärerna kutade han i dag hem en tredjeplats på Kullaberg. bakom Hälles Sebastian Ljungdahl (1.29.35) och IFK Moras Albin Gezeleius (1.33.04). Wedin klarade det mycket krävande varvet på 1.37.00, och var därmed nästan fyra minuter före mycket meriterade traillöparen Petter Restorp (som faktiskt är född och uppvuxen i Nora).
Janne Werner blev 19:e på 2.00.31 medan Carina Gustafsson och David Lundström blev 40:e respektive 44:a på 50-kilometersdistansen (på 6.48.30 respektive 5.20.39). Davids storebror John Lundström klev av halvvägs på 100 kilometer där Örebro AIK:s Ia Erlandsson blev 29:a (på 16.25.59).