Hon må ha tagit JVM-brons, U23-EM-guld (och belönats med NA:s guldklocka för insatsen) och cyklat VM, men ibland kan även en superrutinerad veteran som Laxåcyklisten Monica Holler göra ett nybörjarmisstag. Inför lördagens linjelopp i cykel-SM i Burseryd (som Emilia Fahlin alltså stod över) glömde hon att kontrollera batterinivån i sina elväxlar – vilket gjorde att hon tvingades bryta när de slutade fungera efter 4,5 av de sju 18-kilometersvarv som skulle avverkas. Det berättar hon om på sitt instagramkonto (se nedan), där hon också skriver att hon var nöjd med loppet så långt: ”Kände mig faktiskt starkare än på länge, så det är jag glad för, men vissa beslut gav inte det resultat jag hoppats på.” Om själva incidenten med växlarna skriver hon: ”Jag [gjorde] tabben att inte se hur mycket batteri jag hade på cykeln, vilket slutade med att jag fick kliva av.”
Holler satsar nu för tiden dock mest på triathlon, vilket gör hennes nästa tävling viktigare än lördagens linjelopp: Om två veckor väntar nämligen en halvironmantävling i Jönköping.
SM-guldet? Det tog Sara Penton hand om i Fahlins frånvaro, efter en spännande lopp som avslutades med en spurtstrid mellan henne och Ida Erngren. Hanna Nilsson tog bronset.
I Örebro parkrun tog Annica Sjölund sin åttonde seger på elva upplagor (hon har sprungit alla!) på 23.16, medan Erik Jansson vann herrklassen på 18.00. 38 löpare kom till start, vilket förvisso var minst hittils av de elva upplagorna som arrangerats men ändå klart godkänt en midsommardagsmorgon klockan 9.30, va?
Örebro parkrun-arrangören Matt Ford i folkdräkt, dagen till ära. Foto: Petter SegeråsÄr det midsommar ska det så klart vara midsommarkrans i håret på Örebro parkrun. Foto: Petter Segerås
Redan på själva midsommarafton avgjordes förresten Borejoggen i Torsby, den 8,5 kilometer långa tävlingen som Örebro AIK:s Erica Lech vann på 32.56 i fjol, och där Bill Impola då knäckte André Rangelind (Kopparbergsskidåkaren trea, ultra-VM-löparen fyra). Lech kom till start i år igen, men fick nöja sig med en sjätteplats på 34.23, över tre minuter bakom segrande Frida Michold (hon som slog Lisa Bergdahl i K22-klassen i SM-milen); Lechs fjolårstid hade gett en tredjeplats i år. Bill Impola kom däremot inte till start, och då passade Karlstadslöparen Rangelind (som ju joggade hem Svampenmaran, om ni minns) på att ta hem segern på 27.43. Bills lillebror Jack Impola blev åtta, 2.38 bakom, men Vedevågssonen Filip Danielsson blev bäste länslöpare på femte plats, bara 55 sekunder bakom Rangelind.
1. Orsakajt’n/Orsabajk’n
Avgjordes redan nu på midsommarafton i Dalarna, och har blivit ett klassiskt svenskt lopp i gränslandet mellan terräng och trail. Kajt’n, den 25 kilometer långa löptävlingen längs Oreälven, avgjordes för 39:e gången och bajk’n, mountainbikeloppet längs samma sträckning, hade i år sin åttonde upplaga. Den sistnämnda vann Örebrocyklisternas Matthias Wengelin, som ju haft en väldigt tung vår och försommar, efter en spurtduell med Johan Landström, Lycka IF. Bara halvsekunden skiljde dem i slutändan, efter 49 minuters tävling. Bak till tredjeplatsen var det däremot över minuten (Wengelin sambo, den svenska mountainbikeförbundskaptenen Annie Söderberg blev tia i damklassen). Och länssuccé blev det även i kajt’n – där Erik Anfält ställde upp för tredje året i rad och äntligen lyckades ta gamle ryske VM-orienteraren Roman Ryapolovs skalp efter att ha varit tvåa bakom honom både i kajt’n och Ultravasan 45 förra året och trea bakom honom i kajt’n 2015. Anfält slog den sedan länge Moraboende ryssen med över två minuter, men han fick ändå nöja sig med tredjeplatsen då en viss David Nilsson (Högby) dök upp och plockade segern på 1.30.54 51 sekunder före Simon Hodler (IFK Mora) och 2.25 före Anfält.
2. Cykel-SM
Nä, det blev inget cykel-SM för Emilia Fahlin i år. Jag har fortfarande inte hunnit få tag i proffscyklisten från Örebro men man får väl i princip anta att det handlar om någon typ av sjukdom. Nere i Burseryd finns ändå en VM-cyklist från länet på plats: Veteranen, förra guldklockevinnaren och numera triathleten Monica Holler representerar alltjämt Laxå Cykelklubb när hon ställer sig på startlinjen och utmanar Hanna Nilsson, Sara Mustonen-Lichan för sju rätt tuffa 18-kilometersvarv i morgon.
3. Örebro parkrun
”Midsommar, juldagen, whatever …” skriver Örebro parkrun på sin facebooksida. I morgon, 9.30, är det, trots att det är röd dag, återigen dags för ett gratis femkilometerslopp nere vid Naturens hus. Den här gången bjuds det dessutom in till grillning efteråt. Låter som succé!
Örebro backyard ultra ledde till lite baksmälla här på bloggen (och därtill har jag farit runt som en skottspoling mellan speedway- och fotbollsmatcher senaste dagarna), men här kommer en snabbrepris av vad ni (förhoppningsvis ändå inte) missat i konditionsidrottslänet senaste dygnen:
Per Sjögren inte bara höll för favoritskapet, han fullständigt krossade dessutom både konkurrensen och banrekordet, när DM över 5 000 meter avgjordes ute på Skölvboslätts IP (klicka er vidare på tweeten nedan så får ni se när förre rekordhållaren, Kjell-Arne Sjögren, grattade ”Peiza” till rekordet. Sjögren, som ju varit urstark under våren, vann på finfina 15.02,16, 44,5 sekunder före Tisarens Erik Lindgren på andraplatsen och 1.15 före Per Arvidsson på tredje.
Idag fick jag bita ihop och visa tänderna för att ro hem det 30 år gamla banrekordet på Skölvboslätt IP i Glanshammar. pic.twitter.com/YqF5egDl7J
Mikaela Kemppi, då? Jo, hon fortsatte sin DM-svit, som jag ju gjorde en lite checklista på i våras. Efter 18.19,85 får hon två nya ”check” nedan (seger i damklassen 54 sekunder före Liduina van Sitteren och K40-klassen knappt två minuter före Maria Eriksson som tog bronset i damklassen):
I långloppscupen knappade Kemppi in ännu en poäng på van Sitteren, men van Sitteren har redan nu nått upp till maximala tio tävlingar som får räknas, så hon måste nu börja räkna bort en tävling för varje nytt toppresultat. Sjögren tog i sin tur in tre pinnar på Heshlu Andemariam i herrklassen och är fyra bakom.
Emilia Fahlin kom, av någon anledning (jag har inte hunnit få tag i henne) till start i onsdagens SM-tempo, och därmed kan man ju börja undra hur det ska gå med den disciplinen för henne i stundande EM- och VM-uttagningar. Fahlin har ju inte kört ett enda tempolopp hittills i år, och SM skulle ge henne chans att visa klass. I Fahlins frånvaro blev det två triathleter på förstaplatserna i SM-tempot – OS-silver-Lisa Nordén före Åsa Lundström, med vårens succécyklist Hanna Nilsson på tredje plats.
Det 126 kilometer långa linjeloppet avgörs på lördag, vi får se om Fahlin har frisknat till tills dess.
Och så har tredje etappen i lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjorts över 14 kilometer masstart med start vid Fjugestakorset och mål uppe i Ånnaboda. För tredje gången i rad med Olivia Hansson och Robert Brundin som segrare (Hansson ensam dam, elva totalt, och Brundin 43 sekunder före Viktor Hansson), och återigen med över 20 skidåkare till start.
Emilia Fahlins tempoåkande har ju varit något av en följetong här på bloggen. 2010 och 2011 var ju den då 22–23-åriga Örebrocyklisten en av världens bästa tempoåkare (nia på VM båda åren, tog SM-guld 2009, 2010 och 2011) men när sjukdomsproblem började slå till på allvar 2012 var det den disciplinen som fick stryka mest på foten (tempo är ju, för de oinvigda, cyklingens motsvarighet till skidornas intervallstart, där man åker en och en mot klockan). Flera år körde hon inte ett enda riktigt tempolopp, och varken 2012, 2014 och 2015 fick hon köra distansen på cykel-VM. Men när hon nu är frisk sedan 1,5 år tillbaka och av allt att döma bättre än någonsin, är det förstås intressant att se vad hon kan prestera på tempohojen också. Men fjolåret blev ju som sagt en följetong om själva cykeln, den som hennes dåvarande stall Alé-Cipollini hade så fruktansvärt svårt att få fram, och resultaten blev ju därefter: SM-silver fyra sekunder bakom Emma Johansson (som hade Fahlins tider att gå på) och 28:a på EM – men en finfin 16:e-plats på VM. Så hur är egentligen läget inför den här säsongen? Jag passade på att fråga Fahlin det när jag träffade henne i Örebro förra veckan (det långa reportaget inför säsongen kommer pluslåst på na.se i morgon och i fredagens papperstidning).
– Jo, jag har en tempocykel nu. Jag har inte cyklat på den i vinter, men när jag var nere hos Klas (Douglas) vid jul så gjorde vi bikefit och sådana grejer och tittade på vilka bitar som behövde fixas, och nu har han mekat ihop den och häromdagen skickade en bild på att den var på väg till Spanien. Så när jag kommer hem efter Belgien så ska det bara vara att hämta ut den. Den ska vara iordninggjord med mina gamla mått som vi var nöjda med i fjol, och så får vi hoppas att det blir bra även om det alltid är svårt att få till det sista lilla med en ny rammodell, och få till bågarna exakt som man vill ha dem. Nu ser jag verkligen fram emot att komma ut och testa den, och när det börjar närma sig kommer jag stoppa in något pass i veckan, men det blir faktiskt inga tävlingar i tempo före SM, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Inte ett enda tempolopp förrän i slutet av juni?
– Nej, det blir färre och färre tempolopp, även i etapploppen. Man får försöka stoppa in några kvalitetspass i träningen i stället, och jag och förbundskaptenen har bollat idéer om att stoppa in några enskilda tempolopp, som finns på höstarna, som en del av tävlingsrutinen i uppbyggnaden mot EM och VM. Det är i varje fall tanken. Hur blir SM?
– Först tänkte man, när Emma (Johansson) la av, att det inte skulle bli så stor konkurrens eftersom vi två var i en klass för sig i fjol. Men nu är det klart att Lisa Nordén (OS-silvertriathleten, ni vet) kommer till start, och hon var tvåa det år hon körde SM (2013, då Fahlin blev femma). Hon skulle kunna vara jäkligt bra i den här typen av tävling, det är lagom långt och hon kan ligga och köra på max. Så det blir nog lite tävling trots att Emma inte är med.
Hur det gick för Shiva Kumar på längd-VM? Jo, det kan ni läsa om här (i en pluslåst artikel, där han berättar om upplevelsen, förstås).
Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.
Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.
1. Celtman Anders Ekholm, minns ni honom? Han fick hoppa in i Koster swimrun, i par med Mårten Vidlund, sedan Matti Tordssons dotter drabbats av leukemi. Den här säsongen satsar Ekholm återigen på sin vanliga gren, ironmantriathlon, där 41-åringen från Örebro i fjol för första gången någonsin tog sig under tio timmar (med tre sekunders marginal efter en riktig kämpainsats i den avslutande löpningen). Men i morgon, lördag, ger han – och inte så många andra heller, för den delen – gjort tidigare: Celtman extreme scottish triathlon, världens kanske tuffaste triathlon. Vi snackar 3 800 meter simning i iskalla Atlanten, 202 kilometer cykling (drygt två mil mer än en vanlig ironman) med 2 000 höjdmeter klättring och ett maraton med kamlöpning och två 1 000-meterstoppar. Jag ringde givetvis upp Ekholm och frågade hur han tänkte när han anmälde sig till den här galna tävlingen där Där bara 338 personer tagit sig i mål, totalt under de fyra första åren tävlingen arrangerats.
– Jag har sökt till Norseman triathlon i Norge, som är den stora tävlingen när det kommer till extrema triathlon i bergsmiljö. Men det är oerhört många som söker och bara några hundra platser, och i irritation över att jag inte kom med för fjärde gången i rad så sökte jag till både Celtman och Swissman som är de två andra tävlingarna i samma serie. Och då kom jag plötsligt med i båda. Eftersom de avgörs samma dag var jag tvungen att välja, och jag hade väl inte så stor koll där i oktober/november, så jag tog den här i Skottland, säger Ekholm till Konditionsbloggen. Vilken blir största utmaningen?
– Löpningen blir riktigt hård. Jag har gjort Vätternrundan på 7.18, så cykling borde inte vara något problem även om det är lite backigt. Och simningen känner jag mig bekväm med. Men bergslöpningen blir nog bekymret. Det fina är att man får ha en hjälplöpare med sig från cutoffen, de sista 25 kilometerna. Så jag har med mig klubbkompisen Mikael Spiris, som dessutom hjälper mig att byta om mellan grenarna och tar hand om mig om något händer. Det känns tryggt. Har du tränat specifikt?
– Det har blivit mycket mer terränglöpning än normalt. När jag fick platsen började jag med att ringa Johan Hasselmark, en svensk multisportare som har banrekordet i Celtman, och frågade vad jag behövde göra för att lyckas. Sedan har jag haft KJ Danielsson (vinnaren i Örebro triathlon) som tränare under en period och han har gjort ett träningsschema specifikt för den här tävlingen med mycket traillöpning, backlöpning, löpning i slalombackar och brötig terräng. Eftersom jag bor i Lillån har det blivit många turer i skogarna där. Sedan har jag försökt få cykelpassen att innehålla kupering, kört många backiga svängar. Det har blivit några turer till Ånnaboda och uppåt Kopparberg. Och så har jag tränat på att simma kallt, jag var ute tidigt i april och körde. Johan berättade att det varje år är en del som går upp ur vattnet och bryter innan det ens startat eftersom det är så fruktansvärt kallt. Så jävligt är det. Men jag har skaffat mig en neoprenväst att under våtdräkten för att få upp värmen, och extra tjock huva och strumpor. Hur är formen?
– I höstas hade jag ganska mycket strul, och nu i vår har det varit perioder som varit bra och perioder som … inte varit så bra. Man drar ju på sig en del sjukdomar när man har småbarn, och man får lägga träningen på tidiga mornar och sena kvällar, det är ju livet. Men jag provade formen i Örebro triathlon och slutade 17:e totalt och tvåa i min åldersklass, så jag rör på mig i alla fall. Hasselmarks banrekord är 11.41.30, nästan fyra timmar över världsrekordet på en ”vanlig” ironman. Hur länge räknar du med att få hålla på?
– 15-16 timmar, hoppas jag klara mig på. Man måste hinna till en cutoff 17 kilometer in på löpningen efter elva timmar, annars får man inte fortsätta om inte väderförhållandena är väldigt gynnsamma, för det är där den svåraste och mest tekniska löpningen börjar. Det största målet är att klara det, och få fortsätta och ta sig i mål. Jag har aldrig hållit på så länge i ett lopp tidigare, så det kommer bli spännande att se hur kroppen reagerar. Men jag tror att det ska passa mig, jag får försöka använda huvudet lite grann och köra på. Men jag tror ju inte att jag kommer att ha något med toppstriden att göra (skratt).
Bilder från Skottland längst ned i blogginlägget.
2. Cykel-SM
Emilia Fahlin jagar karriärens sjätte SM-guld, men Emma Johansson kommer förstås bli en mycket svår nöt att knäcka över de tio varv i centrala Västerås som ger totalt 120 kilometer i damernas linjelopp, och som sannolikt kommer kulminera i en klungspurt. Men glöm för all del inte att Fahlin faktiskt spurtade ned världsrankningsettan Johansson i Tour of Norway i höstas och att hon varit före över linjen även i ett par tävlingar den här våren.
3. Örebro City Sprint och Örebro mixsprintstafett
De båda tävlingarna på Söder i Örebro, med start och mål i Drottningparken, på söndag är de finaste orienteringstävlingarna som arrangerats i stan sedan O-ringen 2010, om man ser till världsranknings- och landskampsstatus, som jag skrev en del om i går.
Bubblare: Örebro backyard ultra, förstås. Mitt stora mållopp för året, och jag kommer liveuppdatera på twitter efter varje varv. Det kommer upp någon typ av inbäddning eller länk till min twitterfeed här på bloggen under lördagsmorgonen. Välkommen ut att följa, som publik eller som medlöpare i något/några varv! Start 9.00 och mål när näst siste deltagare ger upp. Själv tänkte jag åtminstone hålla på ett dygn, så det finns gott om utrymme att komma till Kvinnersta och snacka lite blogg, löpning eller livet med undertecknad!
För övrigt fick Erik Anfält nöja sig med en andraplats i Orsakajt’n, men då var hans baneman å andra sidan hyfsat välmeriterad. vi snackar fyrfaldige ryske VM-orienteraren Roman Ryapolov, som till vardags tävlar för IFK Mora, och som i slutet av den 25 kilometer långa stig- och grusvägstävlingen gick ifrån Anfält med 22 sekunder. De båda verkar ha pressat varandra ganska hårt, för segertiden 1.32.40 är rätt bra i den terrängne och trean Jesper Lundberg, Äppelbo, distanserades med nästan 7,5 minuter. Annars var det skidåkare som dominerade; Sara Lindborg, Anna Haag och Ida Ingemarsdotter vann 25-, 15- respektive 6-kilometersklasserna på damsidan.
I Borejoggen i Torsby tog Erica Lech, Örebro AIK, hem segern med halvminutens marginal till tvåan, Ebba Sigfridsson, I2 Triathlon, med segertiden 32.56 (Antje Torstensson bröt, kanske beroende på förkylningen hon drogs med när jag träffade henne på löpskyttet i tisdags). På herrsidan mötte regerande mästaren Bill Impola, långloppsskidåkaren från Kopparberg, övermäktigt motstånd när löpkanonerna Nasir Dawoud och Anders Kleist dök upp, men Impola blev ändå trea på 27.25 över 8,5 kilometer, slagen med 1.06 av Dawoud och 30 sekunder av Kleist.
Mikael Spiris (som ska langa dricka i cyklingen och springa med sista 25 kilometerna), Anders Ekholm (som ska ge sig på ett av världens tuffaste ironman) och Anders son Sigge på plats framför en av bergstopparna på det skotska höglandet. Foto: Privat
På söndag, med start i Drottningparken bakom Virginska gymnasiet vi elvatiden, avgörs tredje upplagan av Örebro city sprint, och jag har tidigare skrivit om att tävlingen i år beviljats världsrankningsstatus och lockar stora delar av danska och svenska landslagen. Men nu står det också klart att Örebro sprintmixstafett, som avgörs två timmar senare på samma plats, får inofficiell status som svenskdansk landskamp, att och att Danmark ställer upp med ett förstalag som till tre fjärdedelar (Tue Lassen, Søren Bobach och Maja Alm) är detsamma som är regerande världsmästare i mixedsprintstafett medan Sverige startar fyra VM-uttagna sprinters som dock inte kommer springa just sprintstafett i Strömstad: Karolin Ohlsson, Emil Svensk, örebroaren och nyblivne EM-medaljören Martin Regborn och Sara Hagström. Jag ringde upp biträdande tävlingsledaren Björn Alpberg i Almby för att höra hur det här blev verklighet till en text i midsommaraftonens pappers-NA, men jag sparade förstås lite skönt snack till bloggen också.
– Med VM i Sverige som gör att många landslag ligger här och tränar just nu, ett rykte om oss att vara en proffsig arrangör med en hög nivå på tävlingen de två första åren, och ett datum, midsommarhelgen, som inte konkurrerar med andra tävlingar har vi lyckats få till det här finfina startfältet. Tur har den tokige, och nog har vi varit tokiga, Och när det väl kommer världsmästare och anmäler sig, då vaknar orienterarna, som vanligtvis är lite konservativa, till. ”Vad är det här för tävling”, liksom. Därför ser vi ut att slå deltagarrekordet i år igen, trots att vi egentligen inte jobbat med marknadsföring alls. Vårt största bekymmer just nu är om kartorna kommer att räcka, och det känns ju angenämt, säger Alpberg till Konditionsbloggen. Ni har världsrankningsstatus också, i den individuella sprinten. Vad betyder det?
– Det är givetvis viktigt om vi vill locka starka löpare, men det ställer också krav, vi som arrangör har samma krav på oss som på en VM-tävling. Det måste finnas möjlighet till dopningskontroll, och alla löpare måste sitta i karantän, i det här fallet i Oscariahallen, tills alla är i mål för att det ska bli så rättvist som möjligt. Man kan tycka att et låter onödigt krångligt om det ändå bara kommer 30 löpare och springer de här världsrankningstävlingarna, men de som har valt att komma hit förväntar sig den nivån, och annars hade vi inte fått hit dem. Har Regborn stor fördel av att vara hemmalöpare?
– Nej, ingen alls. Snarare en nackdel, skulle jag tro. Risken är att han tittar på kartan och tänker ”aha, det här känner jag igen, dit ska jag” utan att läsa kartan ordentligt, och så har vi ställt ut ett staket som inte får passeras just där han tänkt springa. Just det hände faktiskt på kullerstenen utanför Slottet förra året. Jag stod själv där vid kravallstaketet och sa till honom: ”Läs kartan …” (Regborn vann ändå med elva sekunder till slut). Hur utvecklar ni det här ytterligare till nästa år?
– Ja, du, vi har ju först och främst sju SM-tävlingar nästa år och har sagt att vi absolut inte hinner med en Örebro city sprint också. Men … Vi har faktiskt ansökt om att hålla tävlingen ändå, på midsommarsöndagen. Vi har fått lite förfrågningar, och det finns lite idéer. Vi har ju konceptet med labyrintsprinten som vi körde på Friends arena och som även ska arrangeras under O-ringen i Sälen och, ja, vi får väl se. Vi ska ta beslut i november om det blir något city sprint nästa år, har vi sagt, just nu är det fullt fokus på SM i sprint och sprintstafett som vi i Almby arrangerar 2-3-4 juni nästa år. Vi kommer ha ett kval nere i Ladugårdsängen och final inne i stan. Dessutom kommer vi ha publiktävlingar på eftermiddagen, på exakt samma banor, så alla kan få prova hur långt efter världseliten man är.
Alla lokala orienterare är dock inte på plats i Örebro i helgen. 25 från Tisaren, däribland landslagslöparna Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Daniel Attås, och ett 20-tal från de andra länsklubbarna, kör istället Idreveckan med Idre fjällorientering på söndag, Fjällsprinten på måndag och Idre tredagars tisdag-torsdag nästa vecka. En perfekt uppladdning inför O-ringen i Sälen som nu bara är en månad bort, kan man tänka.
Även Erik Anfält är på plats i Dalarna, efter gårdagens seger och personliga rekord på 5 000 meters-DM (kompletta resultatlistorna är nu tillgängliga här). Men inte för att orientera, förstås, utan för att springa den 25 kilometer långa löptävlingen Orsakajt’n, som traditionsenligt avgörs på midsommaraftonen på skogsstigar och grusvägar i Oreälvens dalgång. Jag ser inget namn i startlistan som ska kunna stoppa Anfält från ännu en seger.
Och så konstaterar vi att Kopparbergscyklisten Fredrik Johansson, som numera tävlar för Stockholms CK, slutade på elfte plats i tempoloppet vid cykel-SM i Västerås i dag, slagen med drygt tre minuter av segrande Alexander Wetterhall över 51 kilometer, och drygt 1,5 minuter från pallen.
För övrigt blev jag via twitter i dag uppmärksammad på att Sverige faktiskt fått två, och inte bara en, plats i damernas tempolopp till OS i Rio de Janeiro, men att det verkar som om SOK tackat nej till den andra eftersom bara Emma Johansson visat den topp åtta-potential de vill se (och Fahlin förtydligade att hon inte ens tar med tempohojen på flyget till Brasilien, så då kan vi stryka de spekulationerna om en eventuell ersättningsstart).
Emilia Fahlin var bara 3,9 sekunder från karriärens sjätte SM-guld i dag. Örebrocyklisten ledde med 0,6 sekunder vid vändpunkten, halvvägs på det 25,5 kilometer långa tempoloppet i Västerås, men tappade 4,5 sekunder mot världsrankningsettan Emma Johansson i medvinden på vägen tillbaka in igen. Jag var själv på plats i Västerås och pratade bara med förbundskapten Martin Vestby (som hyllade Fahlin och på stående fot lovade nya landslagsuppdrag: ”Både jag och Emma hade tippat Emilia som vinnare, för banan passade henne och hon har visat en otrolig styrka i de senaste tävlingarna. Nu blev det en riktig kämpaseger för Emma till slut, men hon har aldrig pressats så hårt på ett SM-tempo tidigare. För Emma var det här en seger som betyder mycket. Jag önskar att Emilia, om hon är motiverad, fokuserar extra just på tempo inför EM och VM.”) Mer om honom i morgondagens pappers-NA, där även Fahlin förstås är intervjuad. Men som vanligt blir det lite bloggextra med Fahlin. Och vi börjar förstås med känslorna kring det där silvret (”Det är aldrig kul att komma tvåa”, sa Fahlin i speakerintervjun precis när Emma passerat mållinjen), och även en timme, en nedcykling och en dusch senare var Fahlin rätt besviken.
– Nej, när det är så pass nära i slutändan så är man inte nöjd, mycket vill ha mer. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jämnt. Klart att det alltid finns förhoppningar om att vinna och så, men jag vet ju hur bra Emma är och trodde att hon skulle ta hem det med lite mer marginal. När man hör att det var så pass tajt på slutet så känns det lite surt, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Emma gick ut 31 minuter efter dig och hade dina tider att gå på, hur mycket spelade den matchningen in, tror du?
– Svårt att säga, men när det är så pass tajt är det klart att det är en fördel att få tider att gå på. Hade jag fått veta att jag var tre sekunder från guldet hade jag kanske hittat något lite till. I dag kunde jag bara gå in och göra mitt eget lopp, och det var skönt att inte ha någon stress på det viset, men hade jag vetat de sista fem kilometerna att det var så tajt kunde jag kanske ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen. Men det är så det är. Hur bra var det här loppet från din sida?
– Det kändes ganska bra, även om det alltid är svårt att veta när man kör, speciellt när man går ut så tidigt. Jag var väldigt osäker inför loppet, hur mycket man skulle kunna gå på, men jag tycker att jag hittade en bra balans, att jag disponerade loppet på ett bra sätt. Jag visste att man var tvungne att gå ut hårt i motvinden på första halvan eftersom det inte går att ta in så mycket på vägen hem, men ändå måste man ha lite krafter kvar. Och jag var ju snabbast ut och tappade bara fyra sekunder hem, så det får jag väl egentligen vara nöjd med. Och härifrån kan det egentligen bara bli bättre med mer träning, tävling och tävlingsrutin, det här var trots allt mitt första riktiga tempolopp i år. Det här loppet borde väl räcka till att få köra både EM och VM i tempo i höst?
– Jo, det tror jag. Sedan kanske det behövs lite mer för att utmana om topplaceringarna. Men med ett sånt här lopp i bagaget har man något att bygga vidare från. Man måste börja någonstans. Det skulle vara kul att köra mer tempo framöver, att hitta tillbaka (Fahlin tog tre SM-guld, var VM-nia två gånger och cyklade OS i tempo 2009–2012, men körde knappt några tempolopp alls under de sjukdomsförföljda åren 2013–2015), köra lite fler tävlingar i tempo, få göra något mästerskap och fila lite mer på det. Emma har ju inte bestämt om hon ska köra OS-tempot än (Sverige har bara en plats dit, och Emma har fått den men inte bestämt om hon ska utnyttja den), finns det en chans att du som ändå är på plats i Rio kan ersätta henne?
– SOK brukar inte vilja fylla ut platserna, de vill att man ska ha visat något på internationell nivå innan, och det har jag inte hunnit göra den här gången. Det är problemet med deras uttagningar i det här fallet, så jag tror tyvärr inte att det kan bli aktuellt. Nu lägger jag fullt fokus på linjeloppet i OS. Sedan får jag försöka satsa mer på tempo till kommande tävlingar. Ligger du i fas inför OS?
– Jag vill inte säga att jag är klar, men jag har en okej grund att stå på nu. Det finns små bitar att slipa på, jag vill höja mig lite till. Men det är några veckor kvar.
Fahlin kör linjeloppet i SM på lördag och flyger redan på söndag till Livigno för ett höghöjdsläger. Därefter direkt till Tyskland för Thüringen rundfahrt 15–21 juli och sedan är det bara dagar kvar till avresan till Brasilien.
Fahlins klubbkompis Jacob Ahlsson slutade för övrigt på 13:e plats i herrjuniorernas tempolopp på SM, 2.41 bakom segrande Motalacyklisten Linus Kvist.
Någon resultatlista från kvällens DM på 5 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg har ännu inte publicerats på nätet, men jag ringde upp sekretariatet som var väldigt behjälpliga och fixade segrartider och medaljörer. Och faktum är att Erik Anfält hade efteranmält sig och sprang in på personliga rekordet 15.21,42 (hela 15 sekunder under det tre år gamla perset, satt just på DM), en tid som gör honom till Sverigetolva på distansen i år, trots att han egentligen satsar på maraton. Mikaela Kemppi tog som väntat segern på damsidan, på 17.27,31 (två sekunder över hennes pers), vilket gör henne också till Sverigetolva. Mattias Nätterlund och Liduina van Sitteren tog silver, Jakob Nilsson och Anna Pettersson brons. Samtliga medaljörer utom Pettersson, som tävlar för IF Start, springer för Örebro AIK. Resultaten gör att Kemppi och van Sitteren nu delar ledningen i långloppscupen, medan Nilsson toppar herrklassen.
I morgon drar cykel-SM i Västerås igång (med undertecknat på plats), och det smäller redan första dagen med damernas tempolopp, med Örebros stjärna Emilia Fahlin, OS-klar i linje men med dubbla niondeplatser i just tempo på VM 2009 och 2011 (och tre SM-guld i disciplinen 2009–2012). Jag ringde upp Fahlin, som kommer direkt från helgens succé i Storbritannien, tidigare under dagen och gjorde en intervju till pappers-NA, men passade givetvis på att ta lite exklusivt bloggsnack också. Som en analys av banan.
– Jag har varit i Västerås i dag och rekat läget, kört morgondagens tempobana. Det är ganska mycket rätt fram, inte så mycket konstigheter. Det är ett par kurvor och vändpunkten att hålla koll på, annars 25 lätt böljande kilometer utan några direkta backar. Det är ganska öppet runt banan, och i dag var det ganska mycket motvind på vägen ut, men det gick desto fortare på vägen in. En ganska snabb bana som jag tror passar mig ganska bra. Det var glada miner när jag såg den i varje fall, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Det låter inte jättekul, platt och rakt …
– Det händer inte jättemycket, men i tempolopp överlag så åker man inte och kollar sig så mycket omkring. Det blir lika jobbigt vad det än är för bana. Man ska bara ha ur sitt max. Är banan lite tråkigt gäller det bara ännu mer att hålla fokus och köra på utan att tycka att det är jobbigt och piss. Ska man räkna med att Emma Johansson är överlägsen i morgon?
– Emma är guldfavorit, jättefavorit, absolut. Men det är svårt att säga hur jag står mig mot Emma just nu. Jag körde ju inte tempot på SM förra året, och har inte kört något riktigt tempo i år. Vilka mer kan lägga sig i? – Sara (Mustonen-Lichan) brukar vara på pallen, och sedan brukar det alltid dyka upp någon åktstarkt wildcard från triathlon eller så. Men jag går givetvis in för att köra så fort det bara går, och det är klart att jag vill ta medalj. Det finns VM-platser att köra för också, inte minst som Emma lägger av efter OS …
– Ja, och EM också (som i år för första gången någonsin har proffsklass, vilket jag hade missat). Klart det finns i bakhuvudet. Blir jag topp tre i SM finns bra möjlighet att få köra tempoloppen där, och det är ett delmål. Har du fått ihop alla prylar då, cykel, diskhjul och dräkt?
– Ja, det har ju varit lite svårt med kläder och material … men nu har det mesta löst sig. Över huvud taget har det ju varit lite si och så med utrustning, hjälmar och grejer den här säsongen, det här blir första gången jag kör med allt. Min tränare (Klas Johansson) var här och ställde in cykeln i måndags, och jag provade den helt klar för första gången i dag, men jag känner mig bekväm i position och allting. Har du hunnit kolla in linjeloppets bana någonting än?
– Nej, jag har haft fullt fokus på tempobanan. Men vi ska ta den tio varv på lördag, så jag hinner nog lära mig den …
Adam Axelsson står över årets cykel-SM, men Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson kör i herrjuniorklassen och Kopparbergscyklisten Fredrik Johansson, som numera tävlar för Stockholms CK, kör i herrklassen (men bara tempoloppet som det verkar).
I morgon är det DM på 5 000 meter, i Hallsberg, och nu finns startlistorna publicerade. Mattias Nätterlund och Mikaela Kemppi är förstås megafavoriter.
Konditionsbloggen 