Rundan är 9,3 kilometer, belägen i centrala Uppsala och böljande, med en lägsta punkt på sex meter över havet och högsta på 52 (och fyra–fem små backar per varv). Tolv varv ska avverkas, för totalt 111,6 kilometer. Där har ni förutsättningarna för årets cykel-SM för damer, som avgörs i Uppsala på lördagen.
Örebrocyklisternas Emilia Fahlin finns som vanligt i startlistan, men uppladdningen har varit ovanlig efter nio månader utan tävlingar på grund av utmattningssyndrom, och därefter en vår där hon försökt tävla igång med uteslutande hjälpryttaruppdrag vid några av världens allra största tävlingar (senast i Women’s tour). På meritlistan finns, från just SM-sammanhang, sex guld (linje 2008, 2013 och 2018, tempo 2009, 2010 och 2011), fyra silver (linje 2012 och 2020, tempo 2016 och 2018) och tre brons (linje 2011 och 2016, tempo 2012) – men i fjol, strax före brejket, fick hon nöja sig med en femteplats och var rätt så missnöjd över hur de andra svenskarna valde att tävla då. Det blir väldigt spännande att se hur Fahlin står sig när hon nu för första gången i år ska tävla för egen framgång – och när hon inte alls har samma favoritok att bära som alla andra år sedan Emma Johansson lade av.
Tävlingen startar 12.30 på midsommardagen, och arrangörerna erbjuder en enklare livesändning på Youtube. Livetiming finns här.
Vilka som är favoriter? Tja, i fjol skrällvann Carin Winell före Hanna JOhansson och Alexandra Nessmar, och alla de tre är med i startlistan även i år – men tillhör för den sakens skull inte förhandsfavoriterna. Det gör i stället Julia Borgström (som tävlar internationellt för NXTG-stallet i år och som vann ungdomstävlingen i världstourtävlingen RideLondon classique i maj), Fahlin, Nathalie Eklund (som vann tempo-SM i går och som kört en hel del internationellt i vår för Massi-Tactic-stallet, bland annat Flandern runt) och Hanna Nilsson (som kör för Ceratizit-WNT och bland annat kört Strade Bianche och Amstel gold race i år).
Herrarna, med nyblivna tempomästaren Jacob Ahlsson (från Kumla men för Motala AIF) och Europamästaren i mountainbikeorientering Marcus Jansson (från Garphyttan men för CK Hymer), kör exakt samma bana på söndagen, men 18 varv för 167,4 kilometer. Sändning för det loppet finns här, livetiming här.
Etikett: cykel
-
-
Jacob Ahlsson är svensk tempomästare, för andra gången. Och vilken tävling han gjorde, den 23-årige Kumlakillen. Han öppnade smart, låg tvåa bakom mångåriga proffset Tobias Ludvigsson, som närmast kommer från Giro d’Italia där han var 17:e man på det avslutande tempoloppet i Girona, halvvägs, och attackerade sedan hårt i tempo-SM strax norr om Uppsala.
Ludvigsson gick ut hårt, vände efter 15,5 kilometer på 17 minuter och 39 sekunder. Ahlsson var i det läget två sekunder efter, men hade sparat så mycket mer i tanken.
När alla andra mattades i motvinden på väg tillbaka mot målet dunkade Ahlsson till, och hade snabbare tid på de avslutande 15,5 kilometerna. Det lyckades ingen annan av toppåkarna med, och bara åtta av 39 startande hade negativ split – varav blott två andra på topp 14 (femman Daniel Gomes Pinto var tre sekunder snabbare på andra halvan, nian Olle Börner en sekund snabbare). Och det var ingen liten differens: Ahlsson körde ut till vändpunkten på 17.41 och hem till målet på 17.24 – 17 sekunders skillnad. Ludvigsson tappade i stället 47 sekunder från första till andra halvan (17.40/18.27), mest av alla på topp tio – och var i mål över minuten bakom Ahlsson. Faktum är att Ludvigsson även tappade Edvin Lovidius, och bara var 23 hundradelar från att helt missa pallen när även fjolårets svenske mästare Hugo Forssell jagade bakifrån. Men pallen blev Ahlsson–Lovidius–Ludvigsson.
Ahlssons tid över (knappt) 31 platta kilometer blev 35.06, vilket ger en snittfart på 52,991 kilometer i timmen.
Jag pratade med honom efteråt – om guldet, vårens sjukdomar och revbensskadan han ådrog sig i en krasch i Nationaldagsloppet – för en artikel ni kan läsa här. Jag frågade också om han hoppas få cykla EM eller VM, men den chansen verkade han ranka som väldigt låg, och det kan man förstå när man läser Svenska cykelförbundets kriterier för att ta ut någon dit: Det ska vara realistiskt med en topp tio-placering och det krävs ”sammanlagt topp 20 på tävlingar kategori protour eller topp tre-placeringar på etapper eller endagstävlingar kategori proTour, 1 eller 2.” Dit har Ahlsson fortfarande en bit.
Det avgjordes också en lagtävling, och även där blev det guld för Ahlsson – men faktum är att det var tajtare där. Hans, Richard Larsens och Lukas Vernerssons sammanräknade tider för Motala AIF var bara 25 sekunder bättre än CK Hymer-trions med Hugo Forssell i täten.
Herrarna kör sitt linjelopp på söndag. Där lär Ahlsson främst bli hjälpryttare. Damerna, med Fahlin, tävlar på lördag. -
Det var inte bara löparna i Örebro AIK som hade klubbmästerskap i går kväll, även om bloggen bommade de två andra: Både Tisaren och Lindebygden hade nämligen klubbmästerskap i sprintorientering.
Hos Tisaren avgjordes tävling i Hallsberg, och makarna Forsgren vann herr- och damklasserna. EM-medaljören Lilian Forsgren, som dragits med sjukdom och sviter under våren, var tillbaka på topp när hon besegrade både Josefin Tjernlund (33 sekunder bakom), Ellinor Tjernlund (1.13 efter) och Anna Hallmén (2.25 bakom) på en tid som hade räckt till andraplatsen i herrarnas KM. På herrsidan vann Daniel Forsgren DM-guldet knappt 1,5 minuter före Sebastian Agerhäll, även om han var 38 sekunder bakom Järlas Erik Berzell, som var 18:e man på SM-sprinten senast och som numera bor i Örebro och därför dök upp och sprang KM-tävlingen utom tävlan.
Lindebygdens KM avgjordes på ett koncentrerat område i centrala Lindesberg, och där sprang 14-åriga Lovisa Thybeck hem guldet med nästan två minuters marginal till Sofia Carlsson (däremellan klämde sig Milan-systrarna Therese och Jessica Korkeakoski in, 14 respektive 45 sekunder bakom Thybeck). Thybecks tid hade räckt till andraplatsen på herrsidan, bara 23 sekunder bakom Tomas L Karlsson som där vann med 35 före Oliver Arnesson (Milans Simon Marklund var trea i tävlingen, Rasmus Lindeberg var trea i KM).Och i kväll avgjordes vårsäsongens tredje och näst sista deltävling i Moto tour, länets rullskidcup. En 20 kilometer lång masstart med start och mål i Hallsberg med undertiteln ”Navvy race” – alltså typ Rallarrundan (eller i alla fall Rallarloppet). Robert Brundin utökade segersviten, men den här gången satt det lite hårdare inne än på sistone – Jimmy Axelsson var bara 14,8 sekunder bakom i mål efter 47 minuters åktid. Mattias Fritz vann spurtstriden om tredjeplatsen mot Kevin Henriksson, tre minuter bakom täten. Totalt kom 14 åkare till start, men inga damer. Brundin toppar sammandraget på maximala 130 poäng, Fritz är tvåa på 93, Axelsson som stod över första deltävlingen är trea på 74. Sista deltävlingen före sommaruppehållet är vårens längsta, en 40 kilometer lång masstart nästa lördag, den 2 juli.
I morgon är det dags för tempo-SM för seniorerna, och startlistan är presenterad. 2020 års mästare Jacob Ahlsson från Kumla går ut näst sist – två minuter efter mångåriga proffset Tobias Ludvigsson men två mintuer före regerande mästaren Hugo Forssell.
-
Karin Sennvall Forsberg slog till med ett silver i D40-klassen i veteran-SM i tempo (landsvägscykeldisciplinen där man startar en och en) i dag. Det kanske inte låter som något som skulle toppa några spalter, men kom då ihåg att vi snackar om samma multiidrottare som sprang terräng-EM 2008 och som har gjort två Finnkamper på 5 000 meter, som tagit NM-guld på 10 000 meter och som alltjämt Närkerekorden på båda distanserna.
Efter tre barn och tre stressfrakturer gjorde hon comeback på den nationella löparscenen hösten 2018, men åkte på början till en ny stressfraktur och började lägga om träningen mot triathlon i stället. Och så inför i fjol, valde hon att testa ren cykling. Det gav en tiondeplats i elitklassen på SM i tempo, och ett brons i K40-klassen på veteran-NM. Men sedan kom nya bekymmer, med överträning och/eller utmattningssyndrom, och Sennvall Forsberg (som numera också har en coachningsverksamhet där hon hjälper bland andra bloggbekantingarna Siri Englund och Björn Engqvist med träningen) har fått testa sig fram för att hitta rätt nivå på träningen. Dagens tävling i Uppsala var därmed inte bara SM, utan också någon sorts examen – och hon slutade tvåa bakom Norbergs Cecilia Hansson som tagit VM-brons och veteran-VM-guld i e-cykling (zwift). Hansen gjorde de X kiometerna på 41.54,35 medan Sennvall Forsberg var knapp två minuter bakom (43.45,06) och hade 35 sekunder bak till tredjeplacerade Anna Beck, Skoghall-Hammarö, som tog paralympics-silver i Tokyo i somras.
”Jag är grymt nöjd med min prestation! Jag levererade på samma nivå som förra året om man ser till effekt/watt, vilket var ett jättefint kvitto på att jag äntligen har tagit mig ur överträningen/utmattningen som har påverkat mig sen i september förra året. De senaste veckorna har formen varit på uppåtgående och kroppen har svarat allt bättre på träningen, en fantastisk känsla”, skriver Sennvall Forsberg på instagram. Hon hymlar inte med att ett av målen med tävlingen var att ta en plats till veteran-VM i Italien i mitten av september. ”Om det blir något master-VM återstår att se, men jag behöver troligtvis få till några fler tävlingar om det ska finnas en chans”, skriver Sennvall Forsberg.
Örebrocyklisterna-klubbkompisen Frank Kiereck fixade länets andra medalj på veteran-SM i dag, ett brons i H55-klassen, 50 sekunder bakom Östersunds Roger Claesson som vann.
På torsdag är det dags för elitklasserna, med Kumlasonen Jacob Ahlsson i guldjakt, och på lördag och söndag avgörs linjeloppen (med Ahlsson och Emilia Fahlin).I dag blev det klart att länet får sitt första sextimmarslopp sedan klassen som var komplement till Örebro 24-timmars på Fornabodatravet 2020, och den sjunde genom tiderna. Det är gänget bakom Sommarro snabbare, den frontyard-inspirerade tävlingen som gick i Adolfsberg i maj, som dragit igång Rynningeviken längre. Tävlingen avgörs på en 2,5 kilometer lång bana i Rynningeviken (första kilometern är samma som på Örebro parkrun, men sedan vänder man tillbaka) lördagen den 27 augusti. Sista tre timmarna (sextimmarstävlingen startar 10.15, för att inte krocka med parkrun, får man anta) kommer också ett tretimmarslopp att arrangeras.
Kopparbergs IF:s ultraräv och Vasatrippelvirtous Johan Eriksson har sprungit längst på en sextimmarstävling i länet med 76 910 meter i Linde 6-timmars 2015, men Örebro AIK:s Hugo Liss har Närkerekordet (och är Sverigenia genom tiderna) på 84 390 meter med mellantiden närmast före sex timmar hade gått i 100-kilometersloppet Lejonbragden i Lund 1984 (Liss, som avled 2015, var där bara tio minuter bakom främste svenske ultralegendaren Rune Larsson, som var i sin prime, och sprang 100 kilometer på 7.07). Återstår att se om någon siktar mot de längderna i augusti.Men redan i morgon är det dags för Örebro AIK:s öppna klubbmästerskap över tio kilometer landsväg, på banvallen från Karlslund mot Garphyttan och tillbaka (vändning efter fem kilometer), och för första gången är tävlingen en del av långloppscupen. Startfältet är riktigt fint, framför allt på herrsidan, med namn som Per Arvidsson, Andreas Ingberg, Anton Öhman, Jonas Nilsson och Simon Karlsson plus Hammarbys Eskil Persson och Enköpings Lukas Segersten som är goda för runt 33 minuter.
På damsidan är stockholmaren Johanna Bäcklund, som tog SM-silver i maraton 2019 och sprang VM på distansen samma år, anmäld och den enda som seedats till A-heatet (hon har gått under 35 minuter på milen en gång). Västerås Emilia Brangefält finns i B-ehatet medan Norrköpings Frida Södermark (lag-VM-silvermedaljör i 100-kilometerslöpning 2015, en disciplin där hon tagit fem guld) utmanar Kristalina Smårs (som förra helgen slog ny rekordtid i Tjejvättern), Petra Hanaeus och Julia Johnsson i C-heatet. Och i D-heatet finns bland andra Marie Dasler, Maria Nagle och Therese Persson som kommer hugga om cuppoäng.
A-heatet startar 19.00, därefter är det start var femte minut för att sprida ut löparna på den lite smala banan.
För den som inte vill springa på banvallen arrangeras också tredje upplagan av Söderhavet runt, i Kvarntorp, i morgon kväll. -
Den enes död, den andres bröd, brukar det ju heta. Kanske blev det någon form av tvärtom i Jukolakavlen (världens största orienteringsstafett, i Finland), där Tisarens Oskar Andrén valde att springa för sin norska klubb Byåsen IL och smaskade till med sträckseger före löpare som Yannick Michiels, Jesper Svensk och Roman Ryapolov (för att nämna några namn jag känner igen bland de 1 520 Andrén hade bakom sig) medan Tisaren i hans frånvaro blev diskat redan på andrasträckan. Tisarens förstasträckeslöpare Valter Pettersson, som ska springa JVM i sommar, var ”mer eller mindre först uppför backen”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Men sedan ”tappade [han] förstaklungan innan sista långsträckan och var väl fyra minuter efter i mål” (Pettersson växlade som 52:a, 4.19 bakom täten). Och värre blev det alltså på andra där Fredrik Glännefors, som liksom Pettersson är en av landets vassaste juniorer, gjorde något misstag (missad kontroll? stämpling som inte tog?) som gjorde att han och hela laget blev diskat.
Jag har försökt räkna lite på det, och vad jag förstår sprang Tisaren klart stafetten och var i mål som 58:e, sekunden före Koovees andralag (ber om ursäkt om jag räknat fel här), men redan från tredjesträckan och inåt så visste man om att man var diskade. Franske örebroaren Quentin Rauturier, som spring för segersatsande Stockholmsklubben OK Ravinen, hade inte heller någon kul förstasträcka och växlade först som 48:a (”tufft från försa stegen, kämpade mig igenom det riktigt bra men gjorde en stor tabbe och missade på sista gafflingen”, skriver han på Strava), men lagkompisarna i Erik Herne på andrasträckan sprang upp laget på en niondeplats, och fyrfaldiga världsmästaren Gustav Bergman på sistasträckan tog precis som i Tiomila in laget som tvåa i mål (då bakom OK Linné, nu bakom Stora Tuna som vann Jukola för tredje gången i rad). Örebros världscuplöpare Anton Johansson fixade också en stark placering när han sprang upp sin moderklubb, OK Orion från Blekinge, från 22:a till 13:e plats via femte bästa löptiden på sistasträckan.
Hagabys gamle VM-löpare Filip Dahlgren hade också en topptid på sistasträckan, tolfte bästa av 1 270 stafettankare, och förde upp laget från 88:e till 68:e placering. Det gjorde Samuel Andersson, Sebastian Månsson, Jakob Wallenhammar, Johan Persson, Tobias Vinblad, Oskar Eklöf och Dahlgren till länets bästa Jukolalag 2022, efter Tisarens diskning (och annars hade det ändå bara skiljt 18 minuter).
Tisarens andralag blev 102:a och KFUM Örebros lag 137:a, medan Tisarens rena damlag (med Ellinor Tjernlund, Elin Månsson, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Alice Johansson, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund) tog en 192:a-plats, trots att de flesta av dem hade sprungit i damstafetten några timmar tidigare.Redan i fredags kväll avgjordes för övrigt en sprintorientering i Garphyttan (”Sommarlovssprinten”), där Almbys Alvin Isenström vann den längsta banan tre sekunder före KFUM Örebros Olle Malm. Skidorienteringsstjärnan Elin Schagerström, som representerar hemmaklubben Garphyttan, var fyra totalt och bästa dam med en fjärdeplats, 55 sekunder bakom Isenström men drygt en minut före Almbys Emma Lindkvist.
Några resultatlistor görs ju inte från Vätternrundan eftersom det strikt sett inte är någon tävling utan ett motionsevenemang (och man kan inte söka på klubb eller ort utan bara på namn i listorna, vilket gör det svårt för sådana som mig). Men via sociala medier har jag i varje fall förstått att Örebrocyklisternas toppgrupp, som tänkt cykla under nio timmar, fick det svårt. Många tvingades ge upp tidigt och kärnan som kämpade på bommade tidsmålet med tio minuter. Den främsta länsprestation jag hittar är därför Örebro Hockey-tränaren Niklas Eriksson som i en annan snabbgrupp cyklade in på grymma 8.05 (nästan 39 kilometer i timmen i snitt på den nya, 315 kilometer långa, bansträckningen). Hojta gärna om ni känner till länscyklister som rundan ännu snabbare!
I helgen avgjordes Världsungdomsspelen (resultat fredag, lördag och söndag) i Göteborg, och i så långa resultatlistor är det givetvis helt säkert att man missar saker. Men några grejer som jag noterade är att Åsbros Klara Frih, som är hemma på sommarlov efter första året av collegestudier i USA, gjorde sina första starter på svensk mark i år med 4.48,18 på 1 500 meter på lördagen (sjua, fjärde bästa svenska) och 2.19,78 på 800 meter på söndagen (tia, sjunde bästa svenska), 15 respektive åtta sekunder från de personliga rekord hon noterade för ett par månader sedan i USA. Och att IF Starts unge Linus Wedin, som gjort så sensationella resultat på landsvägs- och terränglopp hemma i länet, gjorde 5.59,78 i debuten på 2 000 meter (elva totalt, tredje bästa svensk i P15-klassen). Och att Karlskogas Anna Ferletta blev tvåa på 1 500 meter hinder (5.11,42 i F17-klassen, bara 1,5 sekunder från segern) och persade på samma distans utan hinder (4.51,19 för en 13:e-plats).
I Sverigecupetävlingen (Lugnet XCO) under den stora mountainbikehelgen i Falun förlorade örebroaren Axel Lindh en spurtduell mot Emil Lindgren (Serneke Allebike) om segern (de två var loss längst fram), medan Matthias Wengelin tyngs rend håller i sig. Han tvingades slå av på takten och var nästan fem minuter bakom i mål, på tionde plats: ”Var med i täten i början av racet men blev sen för trött och fick släppa iväg ett gäng och slutade på en 10:e plats. Avslutade racet med att dra en rejäl vurpa”, skriver örebroaren på instagram. I sammandraget toppar Lindgren överlägset, närmast före Varbergs André Eriksson vars avstånd till tredjeplacerade Lindh i helgen krympte till 120 poäng (seger ger 500).
-
I kväll avgjordes Gallaberget trailrun, Vretstorps IF:s lilla fina trailtävling över ett (6,2 kilometer) eller två (tio kilometer) varv runt Gallabergssjön. Det var ont om orienterare i år (i år finns det ju orienteringstävlingar att springa, i fjol var toppklasslöpare som systrarna Tjernlund, Lilian Forsgren och Anton Johansson på plats här istället), men tävlingen lockade ändå över 50 deltagare under en kväll med snudd på högsommarvärme. Resultatlistorna publiceras först i morgon bitti, men det blev hur som helst favoritsegrar på den långa och mest prestigefyllda distansen (favoriter kunde utses först några minuter före start, eftersom det endast var anmälan på plats som gällde) i IF Starts Petra Hanaeus (48.52) och Tisdagsklubbens John Lundström (38.38, den tredje snabbaste tiden som någonsin löpts i tävlingen bakom fjolårets topp två). 15-årige Kumla Hockey-forwarden Filip Wiktorsson dök upp och sprang hem korta klassen på 29.08 medan Tisdagsklubbens Wilma Henriksson (i fjol vinnare av tiokilometersklassen i Kilsbergsleden och trea i #diabetshjältar VK trail) var snabbast av damerna på 34.47.
Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
2016: Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).
2020: Valter Pettersson 38.56/Therese Fjordäng 49.13 (16 på tio, sju på 6,2).
2021: Anton Johansson 36.02/Josefin Tjernlund 43.37 (39 på tio, 31 på 6,2).
2022: John Lundström 38.38/Petra Hanaeus 48.52 (33 på tio, 18 på 6,2).Nästa vecka är det dags för SM i tempo och linjelopp, alltså de två stora disciplinerna inom landsväg, i Uppsala. Anmälningsstopp var midnatt mellan tisdag och onsdag, och på onsdagen presenterades de slutgiltiga listorna där det står klart att Kumlakillen Jonathan Ahlsson, som i fjol gjorde sensationella resultat som förstaårssenior (fyra i tempo och åtta i linjelopp) tvingas stå över årets SM efter en mycket strulig och sjukdomsfylld vår. Storebror Jacob Ahlsson kommer däremot till start i båda disciplinerna (han vann ju ett sensationellt tempo-SM-guld före Tobias Ludvigsson 2020 och tog i fjol silver) för hårdsatsande Motala AIF-Serneke-Allebike. Dessutom är Örebrocyklisternas egen världsstjärna Emilia Fahlin nu bekräftat anmäld till midsommardagens 120 kilometer långa linjelopp (men hon står över tempoloppet två dagar tidigare). Fahlin har sex guld och totalt 14 SM-medaljer på meritlistan från den långa karriären, men just nu håller hon på att tävla sig i form igen efter utmattningshetssyndromet som tvingade henne till nästan nio månaders tävlingsvila. Det återstår att se vad hon kan göra i ett litet men starkt startfält (i ett ovanligt tufft startfält (Julia Borgström, Nathalie Eklund och Nathalie Säfsten är några av de vassare namnen).
Till herrarnas linjelopp är även Marcus Jansson, mountainbikeorienterings-Europamästaren, anmäld. och på veteransidan gör gamla Finnkampslöparen Karin Sennvall Forsberg en intressant start i D40-tempo (dessutom finns Frank Kiereck och Per Pålsson Kallin med i H55 respektiv H40). -
Vätternrundan, den 315 kilometer långa huvudtävlingen, avgörs nästa helg – men redan den här helgen har det varit både Tjejvättern (100 kilometer) och Halvvättern (150 kilometer). Och även om det inte är några tävlingar i ordets rätta bemärkelse så har det slagits banrekord. På Halvvättern av Motala AIF:s semiproffesionella lag där Kumla-bröderna Ahlsson ingår, men vad jag förstår utan någon Ahlsson-broder på banan den här dagen, i samarbete med Idrottslabbet i Linköping (tiden skrevs till 3.20 eller 3.21, därom tvista de lärde, men det ger cirka 45 kilometer i timmen i snitt). På Tjejvättern av en grupp där bland andra Noras Kristalina Smårs (som sedan tidigare har den totala rekordtiden för En svensk klassiker under ett kalender) ingick. De tog sig runt på 2.32 (39,47 kilometer i timmen i snitt).
Matthias Wengelin, örebroaren som är regerande svensk mästare i både crosscountry (OS-disciplinen) och maraton (långdistans), har kommit ur den där vinna-varenda-tävling-han-ställer-upp-i-formen, men är å andra sidan kvar på en stabilt hög nivå. I dag slutade han fyra när Borlänge tour, vars sammandrag utgör en deltävling i Sverigecupen i mountainbike, gick vidare med ett 35 kilometer långt crosscountrylopp, men var 46 sekunder bakom segrande Emil Lindgren (Serneke Allebike) som vann solo före två av bröderna Lindh. Axel Lindh bor ju sedan ett antal år i Örebro och blev trea, åtta sekunder bakom lillebrorsan Vilgot men 19 sekunder före Wengelin. Ordningen är exakt samma i sammandraget, där Lindgren efter två av tre dagar har 25 sekunder på Vilgot, 34 sekunder på Axel och 46 sekunder på Wengelin. Längre ned i listan finns Almbys Adam Pettersen som 15:e, drygt åtta minuter bakom täten.
I morgon avslutas touren med ett crosscountrylopp över 32 kilometer.Örebro- och Hagabyfostrade Beata Falk, som för 15 år sedan dominerade svensk orientering på juniorsidan, ser man inte så ofta i resultatlistorna längre, men i dag vann hon ett av de (på bilder) vackraste loppen jag sett: Ljusbodarna fäbodtrail utanför Falun (jag måste dit och springa någon gång!). Falk, som numera bor just i Falun, vann det 15 kilometer långa trailloppet på nya banrekordet 1.09.16 (tvåan, Barbro Näsström, var också under tidigare banrekordet och bara tio sekunder bakom Falk – de två var fyra och femma totalt om man räknar in herrarna). Kim Andersson som ofta varit i Örebrotrakten och sprungit var tvåa på herrsidan, 35 sekunder från segern.
-
Ibland är marginalerna löjligt små i sportens värld. Som i dag, när Emilia Fahlins lagkompis Grace Brown bommade totalsegern i sex dagar långa världstourtävlingen Women’s classic med en sekund. Australiern ledde ju inför sista etappen, och lyckades dessutom ta tre bonussekunder vid dagens första spurtpris. Därmed skulle hon ta totalsegern om inte italienska Trek-Segafredo-cyklisten Elisa Longo Borghini var topp tre i mål. Men Longo Borghini spurtade som en furie och tog just tredjeplatsen med ett framhjuls marginal före tjeckiska Movistar-cyklisten Tereza Neumanova, som kom starkt bakifrån, och lade därmed beslag på de fyra bonussekunderna som krävdes för att gå om Brown med en sekunds marginal. Då räckte det inte att FDJ:s Clara Cooponi höll sig framme och tog andraplatsen (det gav henne en tredjeplats i poängtävlingen och dessutom det åtråvärda Richard Moore-priset), bakom nederländska Lorena Wiebes som tog sin tredje etappseger den här veckan.
Fahlin fanns återigen med och hjälpte de båda cyklisterna som stallet satsade på hela vägen, och rullade själv i mål i bakkant av tätgruppen. Jag misslyckades med att få tag i henne efteråt, men hon har uttalat sig för Vårgårda cycling:
– Väldigt surt med ett sånt slut för vår del. Det såg ju så bra ut ända fram till den sista metern, säger hon till hemsidan, om Copponis sekunddrama och tillägger, för egen del:
– Det har varit slitigt med jobb för båda etappvinster och totalledare. Men samtidigt känns det bra att ha klarat av slitjobbet och ända lyckats vara med ända in på upploppet.
Fahlin har nu kört två etapplopp på 16 dagar (totalt nio tävlingsdagar) och lär behöva en del vila. Återstår att se om hon kör linjeloppet på SM nästa vecka (och kanske till och med tempoloppet!) eller var hon annars dyker upp härnäst.Borlänge tour, vars sammandrag är en deltävling i Sverigecupen i mountainbike, avgörs över tre dagar lördag–måndag, med en sju kilometer lång shottracktävling i dag, ett 28 kilometer lång crosscountrylopp i morgon och ett 26,3 kilometer långt crosscountrylopp på måndag. Varbergs André Eriksson var snabbast av alla på prologen, men Matthias Wengelin tappade mindre än två sekunder på sin tredjeplats (Sernekes Emil Lindgren däremellan) medan Axel Lindh var drygt åtta sekunder bakom på sjätteplatsen). Räkna med att båda örebroarna kommer röra sig uppåt i resultatlistan under söndag och måndag.
När Västmanlands distriktsmästerskap i sprintorientering avgjordes i Köping i dag var det fyra länsorienterare som var först i herrklassen. Alla utom tävlan, förstås. VM-ratade Jerker Lysell, med två VM-guld hemma i prisskåpet, var snabbast av alla, tre sekunder före VM-uttagna Örebrokollegorna Martin Regborn (tre sekunder bakom) och Jonatan Gustafsson (29 sekudner bakom), och best of the rest var karlskogingen Rasmus Pettersson på fjärdeplatsen (knappt 2,5 minuter bakom). DM-guldet? Det gick till Västerås SOK:s Sixten Slagbrand, som var nio sekunder bakom Pettersson. På damsidan var för övrigt Degerfors OK:s Amanda Nylén, numera kanske mest känd som ultralöpare (men orienterare i grunden) trea i mål (även hon utom tävlan, förstås).
Rasmus Pettersson lär, i lag med Lindebygdens Axel Thybeck, också ha varit tvåa (utom tävlan) i den efterföljande DM-sprintstafetten, men ett datahaveri har gjort att arrangörerna ännu inte lyckats redovisa några resultat.Fyra veckor efter sin tolvtimmarsmangling var Fredrik Johnsson i dag tillbaka på Örebro parkrun-banan och sprang ett enda varv, men var å andra sidan snabbast av alla med 18.22 (förvisso 55 sekunder från banperset men över minuten snabbare än någon annan). Petra Hanaeus var snabbast för 44:e gången med 20.18. Totalt kom 73 löpare till start, lika många som i måndagens nationaldagsupplaga, och räknar man bort femårsjubileumet i april var det flest på en lördag sedan 18 september i fjol.
-
Näst sista etappen av Women’s tour blev ännu en trevlig dag framför Eurosport – och Emilia Fahlin gjorde, vad man kunde se från tv-bilderna, en toppinsats som hjälpryttare åt totalledaren Grace Brown. Örebroarens franska proffsstall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope fick ta stort ansvar för att jaga ikapp en utbrytning (och där syntes Fahlin ofta ta förningar), och när klungan hade återsamlats var det hon som hjälpte upp Brown till fronten inför den avslutande, tunga stigningen med nio kilometer kvar.
Med dagens arbete avklarat drog Fahlin ned på tempot och tillätt sig nästan nio minuter mer uppför backen än täten – för att ha ben kvar att jobba med även i morgondagens final.
Själv framme med drygt 400 höjdmeter uppför Mynydd du (”Svarta berget”) och ett gäng hungriga vargar runtomkring såg Brown utsatt ut, men lyckades bita sig fast långt fram och tog tredjeplatsen bakom Elisa Longo Borghini och ”Kasia” Niewiadoma. Det gjorde, intressant nog, att Longo Borghini och Brown hamnade på exakt samma tid i sammandraget, bonnussekunder inräknade, och därmed följde en addering av placeringar under veckan. Browns 59–30–17–1–3 ger 110 placeringspoäng mot Longo Borghinis 134, så FDJ-stallet behåller ledartröjan inför avslutningen i morgon. Då väntar 143 ”platta” (1 300 höjdmeter, men det mesta tidigt och inga jättestigningar) kilometer med start i Chipping Norton och mål i Oxford (alltihop direktsänds, från start till mål alltså, på Eurosport med start 11.55). Vid två spurtpriser och mållinjen finns bonussekunder att hämta för topp tre, men om varken Brown eller Longo Borghini (eller Niewiadoma, som är två sekunder bakom duon i sammandraget) tar några bonussekunder (eller om de tar lika många) så tar Brown totalsegern om hon är inom 23 placeringar bakom italienskan. Mycket att bevaka och förmodligen blir det en ny tuff dag på jobbet för Emilia Fahlin. Efter det har hon, vad jag vet, inga tävlingar inplanerade före SM i Uppsala under midsommarhelgen. -
Det är kul att följa världstourtävlingen Women’s tour från Storbritannien när man kan se nästan hela etapper med kunniga kommentatorer (att inte alla etapper visas i sin helhet beror, har jag läst mig till, på att mobilnätet är eftersatt på den engelska landsbygden – men de två avslutande etapperna kommer i princip att kunna sändas i sin helhet, arrangörerna gör så gott de kan). Bra går det dessutom för Emilia Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope. Efter Clara Copponis skrällseger på första etappen, och hennes försvarande av ledartröjan på den andra, blev hon ju av med den i går – men i dag tog i stället australiska lagkompisen Grace Brown över ledningen genom att vinna den 145 kilometer långa etappen från Wrexham till Welshpool (i norra Wales). Efter några tidiga utbrytningar kom sex cyklister loss uppför dagens längsta stigning, till Hirnantpasset (390 höjdmeter på drygt tio kilometer, mest ihållande slakmota men en kort bit i slutet med över tolv procents lutning), och strax därefter lyckades ytterligare fyra brygga över. Trots att det var nästan åtta mil kvar till mål, och trots att Team DSM körde som galna bak i klungan för att försvara Lorena Wiebes ledartröja, så höll utbrytningen hela vägen (även om Ellen van Dijk, största namnet där framme, tvingades ge upp på grund av problem med cykeln – men övriga nio gick i mål framför klungan). Brown tog första initiativet med fem kilometer kvar och fick en lucka till övriga, men ”Kasia” Niewiadoma och Elisa Longo Borghini orkade gå ikapp. In på upploppet spelade italienska sina kort först, men Brown hade mer kvar i benen och tog en övertygande seger. Fahlin fanns, tillsammans med lagkompisarna Clara Copponi, Eugénie Duval och Maëlle Grossetête med i klungan där bakom (som bara bestod av 33 cyklister efter hårdkörningen), och de tre gjorde förstås inget jobb alls efter att Brown kommit loss. Lagkompisen Marie Le Net drog sig ur före start, efter en krasch i går
Brown fick 76 sekunder på Wiebes i mål, plus tio bonussekunder, vilket gör att hon nu är 66 före i stället för 20 bakom nederländskan. Men Niewiadoma, som knep andraplatsen, är bara de där fyra bonussekunderna som skiljer en andra- från en tredjeplats bakom Brown, och Longo Borghini är sex bakom.
På lördag väntar en platt avslutning, men i morgon kan mycket hända. Den knappt 107 kilometer långa etappen startar i utflyktsparken Pembrey och har mål på Mynydd du (”Svarta berget”) efter 340 slitsamma höjdmeter på etappens sista sex kilometer (totalt är stigningen 406 höjdmeter på 9,4 kilometer). Men redan efter elva–tolv kilometer börjar det gå seriöst uppför till dagens första bergspris, och hela etappen bjuder utslagsgivande terräng.I övrigt är de här dagarna när ungdomarna går på sommarlov och tar studenten rätt lugna, tävlingsmässigt. Men de äldre orienterarna i västra delen av länet hade i alla fall sin årliga veteranmatch i dag, men både Djerf och Degerfors fick stryk av Kristinehamn (25 placeringspoäng, det gällde att ha så få som möjligt, för KOK, 46 till Djerf och 49 till Degerfors). Djerfs Mats Welander var överlägset snabbast runt långa banan (vann med över fem mintuers marginal), men eftersom det var jaktstart efter ålder (en minut per årtal) och damerna och de äldsta herrarna dessutom sprang en något kortare bana så placerades han in först på elfte plats. Räknar man in allt det där blev Djerfs Kjell Eriksson (högst densamme som blev 13:e i Vasaloppet 1977!) tvåa i tävlingen.
Det fortsätter vara rätt torftigt med tävlingar även i helgen, men på onsdag i nästa vecka är det dags för finfina Gallaberget trailrun utanför Östansjö. Missa inte den!
Konditionsbloggen 