Etikett: Daniel Torége

Fryxell på pallplats halvvägs in i senior-SM-debuten, ljummen startlista i terräng-DM – och svenske mästaren lämnar länet

oktober 24th, 2025

Hon har dominerat draghundsporten i världen de senaste åren, bland juniorerna, och samlat ett helt knippe EM- och VM-guld. Både som löpande bakom sin hund, och med skidor på fötterna. I dag gjorde Ebba Fryxell, 17, från Vintrosa debut i mästerskapssammanhang för seniorer.
Det handlade om barmarks-SM på Billingen i Skövde, men trots att Fryxell sprang ligger tre efter första dagen, mindre än 1,5 minuter bakom Härnösands Sanna Näslund (som tog VM-brons i disciplinen senast och VM-guld 2019) som leder och bara lite drygt en minut bakom Faluns Cajsa Grape (som också tagit VM- och EM-medaljer), så var hon inte nöjd.
”Tyvärr inte alls vår dag i dag. Nya tag i morgon”, skrive Fryxell på Instagram och fortsätter: ”Blött och jävligt summerar dagens lopp. Hoppas på bättre förhållanden i morgon coh framför allt mindre regn. Förhoppningsvis är Freja även sugen på att springa fort hela banan och inte bara kötta knappt två kilometer och chilla på resten av banan som i dag.”
Till saken hör att Fryxell, med exna hunden Cera, faktiskt slog två av giganterna inom svensk draghund – Madelene Nord och Jessica Häggqvist – i sin allra första seniortävling, Moradraget på skidor i våras. Kanske satte det förväntningarna inför dagen. Eller också handlade det bara om att hunden inte ens ville dra halva vägen.
Hur fort går det i svängarna, då? Tja, i dag avverkade Fryxell och hennes inlånade hund Freja 4,3 inte helt platta kilometer i ett terrängspår på 12.46,5 – alltså 2.58 per kilometer.
I morgon väntar samma 4,3 kilometer till, och medaljerna delas ut på totaltiden. Bak till fjärdeplatsen har Fryxell en lucka på knappt 19 sekunder till Södra Dalarnas Louise Bergfeldt.
Timo Silvola, veteran från Degerfors med dubbla VM-guld på meritlistan, ligger sexa i herrarnas cykelklass efter första dagen. Där är det väldigt tajt, och han har bara 50,6 sekunder upp till ledaren inför dag två.

57 löpare är anmälda till långa terräng-DM, som går över tre varv och totalt nio kilometer i Bråtenspåret i Karlskoga i morgon, lördag.
På damsidan är Hanna Imhagen, Marie Dasler, Petra Hanaeus, Amanda Brunosson, Kristalina Smårs och Evelinn Sten anmälda, så där är klassen god. Men på herrsidan ser det väldigt, väldigt skralt ut bakom Oskar Hansson och Karlskogas egen Erik Toivanen. Ska vi tippa på Västerås snabbe veteran Pär Muhr som bronsmedaljör om ingen efteranmäler sig?
Hanaeus kan i teorin säkra totalsegern i Södra Svealands löparserie i morgon, men det allra troligaste är att hon avgör nästa helg (på Kilsbergsleden) eller i finalen i Lucialoppet i Vretstorp.

Om tre veckor, den 15 november, är det tävlingsårsskifte i friidrotten – och månaden fram tills dess är det gratis att byta klubb. Nu har den första listan på sådana övergångar släppts, och tre länslöpare finns med: Den mest kände är Eric Westerberg från Torsby som bytte friidrottsklubb till KFUM Örebro inför 2021 för att teama upp med kompisarna Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, och på terräng-SM 2021 tog de tre lagguld i P19-klassen. Samma år tog Westberg också ett individuellt silver på 2 000 meter hinder på junior-SM. Nu byter han tillbaka till moderklubben SK Bore, som han hela tiden tävlat för på vintrarna, i skidskytte (i somras blev det bara en enda löpartävling för Westberg, Karlstads stadslopp där han sprang in på 35.38).
De två andra som byter klubb är Garphyttans snart 14-åriga talang Daniel Torége som går från moderklubben till IF Start och Örebro AIK:s Tina Fingal (som gjorde 29.52,5 för en 17:e-plats på DM på 5 000 meter i somras) som går till IFK Nora.
Fler övergångar lär följa innan tiden löper ut.
Regborn och Gustafsson båda topp tio i världscupen – trots stolpe ut: ”Var inte tillräckligt cool” (Och så gick det för Wedin på VM)

september 28th, 2025

Martin Regborn lyckades aldrig lägga sig i kampen om totala världscupen i orientering när den i dag avslutades med knockoutsprint. I stället fick han nöja sig med en fjärdeplats i sammandraget (där han både 2022 och 2024 blev tvåa) efter att ha åkt ut som fyra i sin semifinal (topp två går vidare). Därmed placerades han in som tia i dagens tävling.
– Jag kanske var lite för mycket på hugget och inte tillräckligt cool. De andra var så tveksamma i början och jag hittade ett bra vägval till tvåan, så då körde jag på det, men då fick jag ligga längst fram och läsa, så jag hann aldrig riktigt kolla på andra delen av kartan. Och så hade vi runner’s choice innan, och jag var inte heller beredd på att det även skulle vara gafflat, så jag följde med (schweizaren Matthias) Kyburz och gick på fel sida om en tomtmark, och då fick både Kyburz och (finländaren Tuomas) Heikkilä några extra meter och det går liksom inte att mata ikapp det mot så duktiga löpare när de inte gör några misstag. Det var dumt, jag skulle ha sett att andrakontrollen var samma kontroll där runner’s choice slutade, men tja, jag kämpade ändå och varenda placering är viktig, sa Regborn till SVT.
I heatet efter anförde Jonatan Gustafsson fältet både till den elfte och den tolfte av de 14 kontrollerna, men valde sedan fel vägval till den 13:e (inuti en sporthall) och hamnade avgörande sekunder efter inför upploppet. De fyra första löparna var på samma sekund, men Gustafsson var trea bakom schweizaren Tino Polsini och landslagskompisen Max Peter Bejmer och åkte därmed ut, placerades som sjua (det var första gången Gustafsson missade final i en internationell knockoutsprint sedan han var just trea i semifinalen i världscupen i Borås 2022 – för över tre år sedan).
– Jag hade för dålig koll i slutet. Det kändes till tredje sista som ”att det här är bra”, men så kom hela gänget där och så blev jag stressad och hade inte koll på 13:e (inne i sporthallen). Hade jag kommit rätt där hade jag nog varit först ändå, men nu tvekade jag in där i slutet. För många misstag, och då ska man inte vara i final, säger Gustafsson till Svenska orienteringsförbundets Instagram.
Att Gustafsson inte lyckades ta sig förbi Bejmer gjorde att stockholmaren för första gången i karriären tog sig till en internationell knockoutsprintfinal – och efter superdramatik i slutet gick han från sista till andra plats där och säkrade därmed totalsegern i världscupen som fjärde svenske herrlöparen någonsin efter Kent Olsson 1986, Joakim Ingelsson 1992, Johan Ivarsson 1996 och Gustav Bergman 2019.
Sverige vann också världscupens nationstävling för sjätte året i rad.
Gustafsson slutade för övrigt på nionde plats i totala världscupen, Anton Johansson så bra som 13:e trots att han bara sprang de två skogsloppen i Idre och stod över de fyra sprinttävlingarna som avslutade säsongen. Andrea Svensson sprang samma lopp som Johansson och blev 38:a på damsidan.
Nu är orienteringssäsongen över för eliten, det enda man möjligen kan räkna in som ytterligare en tävling där är 25-manna om två veckor. Nu blir det intressant att i stället se vilka som anmäler sig till terräng-SM på Lidingö om tre veckor.

Linus Wedin blev 35:a av 80 startade i U20-klassen i trail- och bergslöpnings-VM i dag, vilket var hans första officiella landslagsuppdrag för Svenska friidrottsförbundet. Wedin, som kommer från Garphyttan och går på skidgymnasium i Jämtland, Var 46:a till högsta punkten, halvvägs in på banan (efter 3,8 kilometer och 397 höjdmeter), men plockade sedan löpare efter löpare i nedförslöpningen mot målet i Canfranc i norra Spanien (bland annat en irländare som armbågat sig längst fram vid den trånga startlinjen och hade show där innan startskottet gick …; det var allmänt bökigt innan löparna kom iväg). Det var rejält tajt också i resultatlistan, och det saknades till exempel bara 66 sekunder för en topp 15-placering för Wedin (han var snabbare än löparna där uppe på andra halvan). Uganda tog en trippel genom Titus Musau, Enos Chebet och Abraham Cherotich (Wedin tappade fyra minuter på Musau uppför men bara 21 sekunder nedför och var alltså 4.21 efter i mål – schweizaren Matthieu Bührer var bäste europé som fyra, 67 sekunder bakom Musau).
– Linus gjorde ett habilt lopp, han sprang starkt framför allt i utförslöpningen, säger svenske lagledaren Karl Aveda till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Wedin är bara 18 år och har två säsonger till kvar i klassen, och kan alltså vara med där även i nästa VM, i Sydafrika 2027.

I dag avslutades Lidingöloppshelgen med Rosa bandet-loppet (tiokilometersdistansen) där jag inte noterade några framskjutna placeringar för länslöpare. Men även ungdomsklasserna löptes i dag, och där blev Vintrosas Arne Lagerqvist sexa i P15 (20.52 över sex kilometer, 48 sekunder från pallen, 75 från seger), örebroaren Lucas Halvarsson sjua i P13 (10.56 över tre kilometer, 34 sekunder från pallen och 45 från segern) och Garphyttans Daniel Torége sjua i P14 (22.16 över sex kilometer, 82 sekunder från pallen, drygt två minuter från segern).
Tisaren-orienteraren tog JVM-guld, Ahlsson blev SM-femma, Hagström upp i cupledning och bloggaren förlorade spurt om pallen (Och så gick det i Högenloppet)

juni 29th, 2025

Schweiziska orienteraren Seline Sannwald, som i Sverige sedan i fjol tävlar för Tisaren (även om det inte blivit så många tävlingar än; hemma i Schweiz tävlar hon för OLG Staefa), tog på söndagen snabb revansch för lördagens miss och diskning på sistasträckan i sprintstafetten genom att springa hem karriärens första JVM-guld (och första JVM-medalj) i sprinten i italienska alpbyn Lisignago på söndagen. Hon vann tre sekunder före landsmaninnan Kati Hotz och fem före tjeckiska Lucie Dittrichova. De tre var i särklass, med sprintmått mätt, ned till fjärdeplatsen hade Sannwald 22 sekunder. Alva Björk var bästa svenska på tionde plats, 46 sekunder bakom. På herrsidan var inga svenskar topp 15. Inga länslöpare finns med i svenska laget.
JVM fortsätter med långdistans på måndagen och avslutas sedan med medeldistans på onsdag och stafett på torsdag.

Kumlacyklisten Jonathan Ahlsson, 22, kom med i den avgörande utbrytningen när herrarnas linjelopp avgjordes vid cykel-SM i Uppsala på söndagen. Sex man kom loss med drygt fyra mil kvar av den 200 kilometer långa tävlingen, och Ahlsson var en av dem. Som mest hade de över en minuts ledning, men in mot mål närmade sig huvudklungan snabbt när det blev taktisk körning i utbrytningen, över linjen skiljde bara någon enstaka sekund. Ahlsson – som sedan tidigare har dubbla guld i kortdistans – blev ingen faktor i avgörandet och fick nöja sig med femteplatsen. I stället spurtade CK Hymers Hugo Forssell hem guldet närmast före Gångesters Lucas Eriksson och Åstorps Ville Merlöv som också vann U23-klassen (av någon anledning verkar det inte som om Ahlsson, som gör sista året som U23:a räknades som tvåa i U23-klassen, men det är väl bara av akademiskt intresse).
Klungan bestod i mål av ett 40-tal cyklister, och längre bak i den fanns Garphyttensonen Marcus Wehlin (tidigare Jansson och med VM-guld i mountainbikeorientering på meritlistan) med som 30:e man. Jonathans storebror Jacob Ahlsson rullade i mål som 51:a, ett par minuter bakom täten.
På tisdag avgörs tempo-SM med Jacob Ahlsson som en av de stora förhandsfavoriterna.

Efter tredjeplatsen på mountainbikesprint-SM i tisdags var Örebrocyklisternas Axel Lindh på söndagen tillbaka i sin numera huvudsakliga disciplin, långlopp. Han var med i fyrmannagruppen som kom loss på Ränneslättsturen, men fick ge sig när tempot skruvades upp i slutet och ar 1,5 minuter bakom gamla parhästen Matthias Wengelin i mål, slagen även av Evolite CC:s Erik Åkesson och Varbergs André Åkesson. Örebrocyklisternas Filip Eidemar blev 25:a, kvarten bakom täten efter 70 kilometer i Smålandsskogarna.
Askersunds Stina Hagström fick efter en vår av urstarka resultat nöja sig med en fjärdeplats, sex minuter bakom en tättrio som spurtade om segern och där Sandra Salinger, Mix SC, var starkast.
I långloppscupens sammandrag räckte fjärdeplatsen ändå för att Hagström skulle ta över totalledningen från Amanda Bohlin, som efter två raka segrar i Billingeracet och Lida loop nu bröt. På herrsidan toppar Wengelin efter två segrar och en andraplats, medan Lindh är fyra efter två fjärde- och en sjätteplats. Fyra lopp återstår, härnäst väntar Mörksuggejakten i Rättvik på söndag.

Det blev rejäla putsningar på fjolårets banrekord när Högenloppet för första gången ingick i Södra Svealands löparserie (eller dess föregångare Närkes långloppscup). Femkilometersloppet på Kvarntorpshögen innehåller två uppstigningar, en i slalombacken och en i trappan, och mål på toppen – och vem skulle det passa bättre än en orienterare? Tisarens landslagspretendent Valter Pettersson slog David Lundströms segertid från i fjol med nästan en minut, sänkte rekordet till 20.47 när han vann med nästan två minuter före Tisdagsklubbens Hannes Andersson (22.37) och över 3,5 före trean Oskar Persson, Östansjö (24.20). Jimmy Jansson (24.30) blev fyra, Daniel Torége (24.41) femma och Johan Fredriksson (25.33) tog sista poängen i serien.
Örebro AIK:s Hanna Imhagen krossade Wilma Henriksson banrekord med nästan fyra minuter, och även tvåan Petra Hanaeus (27.12), Start, och trea Kristalina Smårs (29.24), IFK Nora, var under den tiden. Emma Holmberg blev fyra på 30.42, Ester Skoglund femma på 32.02 och Karin Karlsson tog sista poängen i serien med 33.17.
I serien krympte tvåan Imhagen avståndet till ledande Hanaeus, från sex till fem poäng, och de båda drygade ut bakåt. På herrsidan klev Jansson upp från nionde till femte plats. Nu väntar nästan en månads uppehåll till Dalenrundan den 27 juli.

Tisdagsklubbens Sara Leksell (39.26) och Djerfs Rasmus Pettersson (31.49) vann tämligen kuperade men i övrigt rätt lättsprungna, 8,4 kilometer långa terrängloppet Hyttloppet i Granbergsdal på söndagen. Båda med stora marginaler: Leksell hade över över sex minuter bak till Jessica Karlsson på andraplatsen, Pettersson – som var med lång fram även i Jordgubbslunken i Rudskoga på lördagen – hade över fyra minuter till tvåan Tommy Sundberg. Jämnare var det om tredjeplatsen i herrklassen, där undertecknad fick spurtstryk med en sekund av Hällefors Julius Forsell.
Kim Semstrand var totaltvåa i motionsklassen över fyra kilometer på 21.14, där Rille Sundh var enda kille före på 16.53.
Karlsson drabbad av Hagbergs förbannelse (igen), Regborn sprang ”alldeles för dåligt” och Fahlin tillbaka på tävlingshojen

september 29th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Just podden med Karlsson handlar i mångt och mycket om hans uppladdning inför dagens Berlin marathon, där han gick för personligt rekord (2.23.43), Närkrekord (2.21.46) och framför allt sub 2.20. 15 kilometer in låg Karlsson på ett tempo som skulle ge Närkerekord med drygt 20 sekunder (och pers med drygt två minuter), men precis som i hans senaste stora maror i Valencia, Manchester och Stockholm mattades han på andra halvan och fick slå av på takten. Han passerade första halvmaran på 1.11.18 och gjorde den andra på 1.16.30 för 2.27.52 som sluttid (där ingår också de fyra sekunder det tog att ta sig till startlinjen).
Det gav ändå en 180:e-plats i tävlingen, och 2.27.52 är ju alls ingen dålig tid: Bara sju andra Närkelöpare (plus Karlsson själv) har sprungit snabbare än så genom tiderna. Men man börjar ju ändå fundera på om det finns en ”Hagbergs förbannelse” efter alla försök som gjorts att slå det där Närkerekordet de senaste 41 åren. Rolf Barr, som sprang maran i Västberlin 1984, var bara fyra sekunder ifrån Hagbergs tid, men lyckades inte ta den. Det har inte heller Karlsson (som nu gjort tre försök), Oskar Andrén, Erik Anfält eller Jonas Nilsson, som alla gjort seriösa försök de senaste åren, klarat av att göra.
Just Karlsson och Nilsson har absolut chans att lösa det i närtid, om de har dagen. Men än så länge har de inte haft det. För Karlsson blir nästa försök, som han berättar i podden, Valencia i december och Tokyo i mars.
Villem Raudsepp blev näst bästa länslöpare i Berlin med 2.45.30 (2.42.01 netto, han fick köa 3,5 minuter till startlinjen), drygt fyra/nästan åtta minuter bättre än hans halvårsgamla pers från Frankrfurt. Elias Zika gjorde 2.46.49 (2.43.20), Fredrik Härdfeldt 2.46.57 (2.43.29 netto), Markus Liljenroth 2.47.51 (2.47.15), Martin Duberg 2.53.48 (2.53.08) och Kristoffer Ingberg 2.59.18 (2.56.12). Det var i varje fall de jag hittade under tre timmar.

Sverige vann dubbelt, på såväl dam- som herrsidan, när orienteringens världscupsäsong på söndagen avslutades med stafetter, och tog därmed även hem nationscupen. Men lite oväntat blev Anton Johansson dagens bästa länslöpare, i stället för Martin Regborn som var satt som ankare i förstalaget och fick gå ut i ledningen. Men kom i mål först som nia, drygt 2,5 minuter bakom täten.
– Jag har lagt rätt så mycket mental energi på att ladda inför den här helgen, för de individuella prestationerna, och det var svårare att ladda om än det brukar vara. Jag jagade ändå på så gott jag kunde, och det blev lite fort och fel i stället. Alldeles för dåligt, så här dåligt ska man inte springa när man får springa i förstalaget, sa Regborn ärligt till SVT efteråt.
Största bommen kom redan till första kontrollen på tredjesträckan, och den kostade över 1,5 minuter.
– Jag var ju grymt taggad att få springa i förstaläget, och att se Viktor (Svensk) och Max (Peter Bejmer) springa så bra och få det här utgångsläget. Vi har sagt att vi ska inte vara fega, utan vi ska vara offensiva, så jag körde till första. Jag kanske var lite för taggad, och så var jag lite trött från loppen som varit här. Jag tyckte jag låg bra till första, men så var det som en höjd som jag skulle springa till slutet på och så var det lite diffust där. Och nej, jag var inte tillräckligt chill där, så jag gled upp och jag missade första och då gick luften ur och det var tungt, sa Regborn, som hade fler små bommar längs vägen, till SVT.
Anton Johansson, då? Jo, han sprang i det svenska tredjelaget och anförde huvudklungan, med 15 lag inom 34 sekunder, in mot första växlingen efter en utmärkt förstasträcka, och skickade ut sitt lag som tvåa, 25 sekunder bakom förstalaget som Viktor Svensk gett en lucka längst fram. Tredjelaget blev till slut sexa i mål (även om varje nation bara får räkna varsitt lag och Gustav Bergman via ett läckert vägval i slutet lämnade övriga lag bakom sig och tog det svenska andralaget till seger).
En tredje länslöpare sprang faktiskt i stafetten: Jerker Lysell, som funnits med under hela veckan i Finland som reserv på plats men inte behövts i något av de individuella loppen sprang in som 13:e, längre bak i Johanssons klunga, på förstasträckan, för ett mixlag där rumänen Ioan Iacob sprang andrasträckan men där en tredje löpare saknades.

Efter gårdagens stora framgångar för länslöparna på Lidingö var det lite lugnare när tävlingarna i dag avslutades med tiokilometersloppet och ungdomsklasser. Men Garphyttans Daniel Torége blev i varje fall åttonde i P13 (som sprang tre kilometer) på 11.12, och Djerfs Gabriel Laine blev tolva i P15 (som sprang sex kilometer) på 21.35.

Efter att ha valt att stå över gårdagens VM-tävling är Emilia Fahlin i morgon tillbaka på tävlingshojen när Binche–Chimay–Binche, en belgisk endagstävlingen på den tredje nivån inom den internationella cyklingen, avgörs. Fahlin anför Arkea-B&B hotels lag som i övrigt innehåller nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Maaike Coljé och franska trion Clémence Latimier, Maurène Trégouët och Amandine Fouquenet.
Tävlingen är 117 kilometer lång och innehåller 1 066 höjdmeter och avslutas spektakulärt nog på gatsten (ett av två partier med gatsten inne i Binche som passeras tre gånger på ett målvarv som också innehåller en slakmota på 70 höjdmeter över tre kilometer, som tas två gånger).
Fahlin var 25:a i loppet i sin debut i fjol, då hon körde för FDJ-Suez och i det här fallet var hjälpryttare åt Gladys Verhulst-Wild som blev tolva. Pfeiffer Georgi vann då.
Den officiella startlistan är tämligen tom än så länge, men ett tiotal världstourlag är anmälda vilket borgar för att det blir bra klass.
Starten går 11.00 och Discovery sänder från 13.00, vilket innebär att de får med sista tredjedelen av loppet, typ.
Karlsson med nytt jättepers i Berlin (närmar sig Hagbergs rekord!), Eriksson tillbaka med seger på Lidingö och Hagaby med världens bästa andralag

september 24th, 2023

Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Jag får också passa på att länka till tre artiklar på na.se som jag skrivit i helgen:
** Emilia Fahlin om 14:e-platsen på cykel-EM.
** Linus Rosdahl om andraplatsen på Lidingöloppet.
** Simon Karlsson om dagens jättepers i Berlin marathon.

Det sistnämnda ska så klart berättas även här på bloggen: Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som började springa på allvar under pandemin 2020 och haft en raketartad utveckling sedan dess, skalade av ytterligare drygt fyra (!) minuter på sitt personliga rekord när han sprang in på 2.23.43 i Berlin marathon i dag. Karlsson gjorde 2.38.26 i sin första landsvägsmara, i Stockholm, i oktober 2021 (det är alltså mindre än två år sedan). I fjol persade han med sex sekunder i Köpenhamn i maj innan han fick kalasträff med 2.27.59 i (pers med över tio minuter) i Berlin. Och nu, ett år senare, skalar han alltså av ytterligare drygt fyra minuter.
Karlsson berättar mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan, men jag kan avslöja så mycket som att han hade en god känsla hela vägen och sprang extremt jämnt: 16.50–16.56–17.00–17.00–16.57–17.03–17.03–17.10 på femkilometarna (7.22 på de sista 2,2 kilometerna), 1.11.50 på första halvan (inklusive de 22 sekunder det tog för honom att i trängseln ta sig fram till själva startlinjen; nettotiden blev därför 2.23.21), 1.11.53 på andra.
Tiden gör att Karlsson passerar självaste Erik Anfält i genom tiderna-listan och går upp som fyra i Närkestatistiken bakom de gamla 80-talshjältarna Lars Hagberg och Rolf Barr, och Oskar Andréns Rom-mara i april i år.
Upp till Hagbergs nu över 40 år gamla rekordnotering, 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, har Karlsson nu mindre än två minuter, och med sin otroliga utveckling de tre senaste åren börjar det kännas mer och mer sannolikt att det blir han som till slut kommer att slå den där tiden. Just i Berlin gjorde tiden Karlsson till 85:a i loppet, och näst bäste svensk bakom Ebba Tulu Chala.
Med sig på resan till Berlin hade Karlsson Örebro-kompisarna Andreas Ingberg och Markus Liljenroth. Ingberg, som fortsatt jagar sub 2.30 på maran, hade en tyngre dag och klev av efter 25 kilometer (han hade 1.14.15 på första halvan, så långt höll farten). Liljenroth persade med 2.45.29 (2.45.11 netto; 1.20.54/1.24.35). Om några fler länslöpare sprang i Berlin vet jag inte, tipsa mig gärna i sådana fall!

På Lidingö avslutades löparhelgen med Rosa bandet-loppet, där Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (som 2018–2019 tog dubbla SM-brons på 10 000 meter) storstilad comeback på den nationella scenen när hon vann loppet på 37.49 (23 sekunder före IKHP:s Madeleine Larsson) och till på köpet slog alla svenska herrar (det var bara amerikanen Vincent Weir och fransmannen Simon Milcent som var före i mål).
De yngre ungdomsklasserna avgjordes också, där blev Garphyttans Daniel Torége femma i P12-klassen, som sprang tre kilometer, och Latorps Ebba Fryxell (som i den här bloggen mest är känd som draghund- och skidåkare) tia i F15-klassen över sex kilometer (där vann Spårvägens Fanny Szalkai, ett efternamn som förpliktigar i löparspåren).

Kan Hagaby ha ställt upp med det bästa och mest välmeriterade andralag som någonsin skådats i en distriktsmästerskapsstafett i orientering, i dag? Mycket möjligt. Dubble VM-guldmedaljören Jerker Lysell sprang nämligen förstasträckan och regerande Europamästaren Martin Regborn var ankare i ett ”andralag” som tog DM-guldet med drygt tre minuters marginal före klubbens egna förstalag. Nu ska dock påpekas att Lysell faktiskt tappade en minut på förstalagets Viktor Larsson på förstasträckan, och det var Oskar Eklöf som fick springa ikapp Jakob Wallenhammar på andrasträckan. Regborn stack ut fyra sekunder bakom gamle VM-kollegan Filip Dahlgren (som sprang så bra i Fýri trail förra helgen) på sistasträckan, men där visade Regborn ingen pardon och sprang om och förbi med marginal. Hur snabbt det gick? Tja, jämför med bronsmedaljörerna Tisaren, vars sistagubbe Johan Aronsson tappade över tio minuter på Regborn (Tisaren var över 24 minuter bakom i mål).
Tävlingen avgjordes i äkta Kilsbergsterräng, med start och mål vid Blackstahyttan och ett gäng kontroller uppåt Gårdsjön.
Tisarens förstalag med nationella toppnamn i Ellinor Tjernlund på förstasträckan och Lovisa Persson på sista (och Nina Hallor som hoppat in som reserv på andrasträckan) gjorde som de ville med konkurrenterna och vann med halvtimmesmarginal till Milans och Garphyttans kombinationslag (Jessica Korkeakoski/Josefin Erlandsson/Elin Doering) på andraplatsen. Jag vet inte om kombinationslag får konkurrera om medaljer på DM, och får de inte det så tog i stället KFUM Örebro silvret (annars bronset). Fler lag kom inte i mål, för Tisarens andralag felstämplade på andrasträckan.
En kul detalj från ungdomssidan är att Lindebygden stoppade in sina tjejer i killklassen för att få fullt lag, och där blev Lovisa Thybeck bara slagen av två killar (och bara 1.25 från sträcksegern) på andrasträckan i ett lag som hennes storebror Axel Thybeck förde i mål som tvåa bakom KFUM Örebro.
Värmlands stafett-DM avgjordes samtidigt, på samma banor, och där tog Djerf en tredjeplats på damsidan, knappt 14 minuter bakom segrande Karlstadsklubben OK Tyr, som hade gamla Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take på förstasträckan.

Säsongens sista deltävling i länets rullskidserie Moto tour avgjordes på söndagen, en 31 kilometer lång masstart med start vid Mogetorp och mål på toppen av Ånnabodabacken. Robert Brundin var tillbaka efter att ha stått över klubbmästerskaps-deltävlingen senast (och därmed tappat sin svit på 20 raka segrar) och vann med 47 sekunders marginal före Daniel Olsson och ytterligare 36 före Viktor Hansson. Därmed vann han också sammandraget två poäng före Olsson (Viktor Rikner blev trea).
Olivia Hansson var som vanligt överlägsen på damsidan (och hade bara åtta herrar före sig), vann drygt elva minuter före Alma Olsson, som den här gången hade ovanligt stor marginal i syskonkampen mot Ellen (3.18) som varit före Alma i de två senaste tävlingarna.
I sammandraget gjorde Almas andraplats att hon säkrade totalsegern, fyra poäng före Ellen (Hansson har vunnit de fem deltävlingar hon ställt upp i, men missat två). I herrklassen, som egentligen är en mixedklass, blev Hansson tia i sammandraget, Alma 13:e och Ellen 15:e.

Etikett: Daniel Torége

Fryxell på pallplats halvvägs in i senior-SM-debuten, ljummen startlista i terräng-DM – och svenske mästaren lämnar länet

Regborn och Gustafsson båda topp tio i världscupen – trots stolpe ut: ”Var inte tillräckligt cool” (Och så gick det för Wedin på VM)

Tisaren-orienteraren tog JVM-guld, Ahlsson blev SM-femma, Hagström upp i cupledning och bloggaren förlorade spurt om pallen (Och så gick det i Högenloppet)

Karlsson drabbad av Hagbergs förbannelse (igen), Regborn sprang ”alldeles för dåligt” och Fahlin tillbaka på tävlingshojen

Karlsson med nytt jättepers i Berlin (närmar sig Hagbergs rekord!), Eriksson tillbaka med seger på Lidingö och Hagaby med världens bästa andralag