1) Terräng-SM
Förstås. Jag skrev en halv spaltmil om det i tisdags. Men så finns det också ett gäng ”hyggliga” länsnamn på plats i Louise Wiker (som nu bekräftat deltagande på instagram), Mikaela Kemppi, Martin Regborn, Linus Rosdal, Mattias Nätterlund, Haben Kidane, Per Sjögren och Erika Bergentz. Ojojoj. Man kan se tävlingen i sin helhet live i webb-tv.
2) Testlöpning av Örebro parkrun
Parkrun har senaste decenniet varit en spirande rörelse med basen i Storbritannien, som kom till Sverige i somras och nu på söndag arrangeras en testlöpning på banan som det är tänkt ska användas när serien kommer till Örebro nästa år. Vi snackar återkommande femkilometerslopp på samma bana varje lördagsmorgon, där man kan utmana sig själv eller kompisar eller så. Att springa snabbare, eller att springa alls. Jag kommer skriva en hel del mer om det på bloggen framöver. Vill man vara med redan på söndag finns all information om hur man anmäler sig på Örebro parkruns facebooksida (det är gratis).
3) Sluttampen på orienteringssäsongen
I praktiken tog den ju slut i och med världscupfinalerna i Schweiz förra helgen, men orientering är ju en aktivitet som pågår året runt och några tävlingar till går att krama ut om man bara vill (innan det bara återstår stadsorientering i vintermörker).
Som Höstbudkavlen i Göteborg (en stafett för fyrmannalag med helt fri könsindelning), Där Tisaren kommer till start med lag där tre av fyra sprungit landslag 2016: Josefin Tjernlund på förstasträckan och ankaret Lilian Forsgren var ju med på senior-EM i våras (Forsgren kutade även världscupfinalen) och Andrea Svensson på andrasträckan gjorde comeback (och vann!) i juniorlandslaget i Europeiska juniorcupen efter att ha missat chansen att göra tre junior-VM (och försvara JVM-guldet i stafett) på grund av vårens knäproblem. Trion kompletteras av Albin Pettersson, som sprang åttondesträckan på Tiomila i somras, som lubbar tredjesträckan.
Eller Helg utan älg som lockat åtta Hagabylöpare att åka till Gotland.
Bubblare: Tredje och sista tävlingshelgen för Adam Axelsson och David Andersson i Inzell (jag har inte fått kontakt med Adam, men det verkar av startlistan som om han inte kommer till start på grund av sjukdomen). Tävlingen avgörs fredag-lördag, men jag har ännu inte sett några resultat. Svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävling två i Stockholm på lördagen (och på söndagen är det fjärde deltävlingen i CX-pokalen i Uppsala). Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, från Örebro, har flaggat för att han eventuellt begår säsongspremiär i Stockholmstävlingen.
Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen. Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta. Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig. Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar? – Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot. Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.
Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.
Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.
I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.
Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Filip Jacobsson har aldrig varit sämre än näst bästa svensk (oftast bästa) i någon tävling i vinter och aldrig bommat pallen ens med internationellt motstånd. Men när junior-VM i skidorientering startade i österrikiska Obertilliach i dag slutade Degerforsåkaren, som i vanlig orientering från och med den här säsongen tävlar för OK Tisaren (men i skidorientering alltjämt för Degerfors- och Karlskogaklubben OK Tisaren) först på 20:e plats, nästan fyra minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev. Trodde åtminstone jag, och alla andra som följde liverapporteringen online.
Men senare under måndagen kom besked om att resultat strukits och att hela tävlingen ska göras om under tisdagen. Jag har dock inte varit i kontakt med någon på plats, och vet därför inte mer än de lätt förvirrade besked jag lyckats läsa mig till på Svenska orienteringsförbundets hemsida (”på grund av vädret så försökte arrangörerna komprimera programmet under måndagen, men det ledde till en del logistiska problem i samband med starten”) och i den officiella powerpointpresentationen (!) från kvällens lagledarmöte (”sorry about the troubles from today. We had a difficult situation with heavy snowfall over the night and in the morning”). Exakt vad som hände är för mig alltså höljt i dunkel, men klart är att det för en gångs skull den här vintern handlade om problem med för mycket snö snarare än för lite.
Så, vi får helt enkelt bänka oss framför liverapporten igen, i morgon förmiddag.
Några smulor från förra veckan:
** David Andersson gjorde sin första tävling sedan VM-succén i Ryssland när han körde 500 och 5 000 meter vid en internationell tävling i tyska Inzell i lördags. David gjorde 36,16 på 500 (en finfin tid på europeisk is, bara 18 hundradelar från vad han gjorde i Calgary i november) och 6.44,16 på 5 000 meter (säsongsbästa men på hundradelen fyra sekunder från pers).
** Fortfarande finns inga officiella resultat från Tour de Kif i onsdags, men klart är i varje fall att tävlingen verkligen ägde rum och att Tobias Karlsson vann före Robert Brundin med Daniel Frehde på tredje plats. Elsa Ekelin verkar ha varit ensam till start på damsidan. Karlsson är därmed (om uppgifterna stämmer) ny tvåa och bara tolv poäng (motsvarande sex sekunder i den avslutande masstarten) bakom Patrik Karlsson inför den avslutande jaktstarten. Beroende på resultatet i den sista ordinarie deltävlingen kan Patriks försprång inför finalen (han har redan säkrat segern i grundomgången) bli mellan en (Tobias vinner, Patrik blir som bäst trea) och åtta sekunder (Patrik vinner, Tobias kommer inte till start).
** Konditionsbloggsprofilerna Danny Hallmén (multisportare i ordets mesta bemärkelse och tvåa i Pulsklockan 2015) och Anton Hallor (som sprang hem fina världscuppoäng i skyrunningseriens vertikala kilometer-disciplin i Tromsö i somras men annars är mest känd som orienterare i OK Tisaren) har båda bekräftat att de kommer köra Vasaloppet, och blir vid sidan av toppnamn som Impolas, Roberto och Olivia Hansson samt Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén extra spännande att följa på söndag.
1. Skridsko-VM
En enda svensk på en enda distans, och den avgjordes redan i dag, fredag. Men med tanke på hur bra det gick (klicka på länken för att läsa mer om tiden, placeringen, historiken) för David Andersson i Kolomna får vi ändå kalla singeldistans-VM för helgens höjdare. Andersson själv, som ju tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade dessvärre ingen möjlighet att svara i telefon i den ryska fredagskvällen (men Sveriges radio fick några sekunder med honom, och till dem säger han att ”det var ett helt fantastiskt bra lopp och jag fick verkligen till det när det gällde. Det var väldigt bra, väldigt bra”), men förbundskapten Mattias Hadders var på plats, tiotalet mil sydöst om centrala Moskva. Och han var väldigt glad när Konditionsbloggen fick tag i honom rätt sent på kvällen, rysk tid (läs mer i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).
– Man kan lugnt säga att det var en rejäl framgång. Enligt mig det bästa 1 500-meterslopp som David gjort i vinter, även om han åkt snabbare på de snabba isarna i Nordamerika. Det var ett stort steg i rätt riktning om man ser till de senaste åren med alla skador, både så som han gjorde loppet och framför allt placeringen, en tolfteplats, säger Hadders till Konditionsbloggen. Vad var det som gjorde själva loppet så bra?
– Att han höll sig till taktiken och upplägget vi pratat om. Att han vågade köra riktigt hårt de första 300 meterna och utnyttja den farten. Att han var avslappnad samtidigt som han tryckte på, vilket är något vi jobbat på. Han hade dock ett felskär på sista växlingsrakan och var nära att ramla, och jag tror nog att han tappade någon tiondel där. Med tanke på att det bara var 0,34 sekunder upp till en åttondeplats så kan det ha gjort några placeringar. Men känslan är ändå otroligt positiv. Ja, vad hade du väntat dig på förhand – David själv ville ju inte prata placeringar?
– David var inkvalad som 21:a, och jag tänkte på förhand att jag skulle vara väldigt nöjd om han kunde avancera från den resultatplatsen. Men i går på lottningen var det många som strök sig för att spara sig till lagtempot och så, och plötsligt var det bara 20 till start. Jag tror det släppte en mental spärr hos David då, när han förstod att han skulle bli topp 20 på VM. Och när han gick ut och gjorde den där starten, de två första varven, började jag våga tro på en topp 15-placering. Men tolva … Det är jättebra. Vad händer nu?
– Vi hade en liten förhoppning inför VM att David skulle få en plats på 1 000 meter också, men det blev bara 1 500 – vilket är hans specialdistans och den han satsar på, att köra 1 000 hade bara varit en bonus – så nu är säsongen i princip över. I varje fall vad gäller större tävlingar. Men vilken avslutning, efter år med skador och sjukdomar och bekymmer är det här första gången på länge han kunnat träna en hel säsong, och att med den lilla träningen gå in och se att det kan räcka så här långt … Klart det är motiverande inför framtiden.
2. Långloppsvärldscupen
Well, loppet heter fortfarande Toblach–Cortina, men det kommer på grund av snöbristen gå från Braies till Toblach, vilket gör 32 istället för 50 kilometer i längd. Örebrobaserade teamet Skistart.com är åter på plats med snudd på fullt manskap (Maria Rydqvist och Maria Gräfnings har ju aldrig varit aktuella för de internationella tävlingarna och Olivia Hansson prioriterar svenska långloppsserien) i Karlslundsåkarna Kristina Roberto och Linus Larsson samt Sara Lindborg, Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand (Roberto, Larsson och Lindborg har dessutom bloggat om uppladdningen i veckan). Lindborg är fyra på världsrankningen efter fem av nio deltävlingar, medan Roberto är 17:e trots att hon stått över två deltävlingar och plockades av (trots en topp tio-placering) i varvloppet i Tjeckien. Kopparbergssonen Bill Impola, som tävlar för världsledande Team Exspirit och siktade på en topp tio-placering totalt i år, rasat till 24:e plats efter att ha inlett så fint med två topp tolv-placeringar i La Sgambeda och Jizerska padesatka men senaste tre veckorna radat upp en 44:e-plats i La diagonela, en 55:e-plats i Marcialonga och en bruten tävling i Kaiser Maximilian lauf. Efter lördagens tävling får åkarna två lediga helger innan det är dags för Vasaloppet.
3. Svenska långoppscupen
Olivia Hansson gick ju upp som ny ledare i den svenska cupen efter andraplatsen i Wadköpingsloppet i söndags, och när näst sista deltävlingen avgörs i Ulricehamn (jo, det finns snö!) på söndag har Fjugestaåkaren som tävlar för Garphyttan chans att koppla ett rejält grepp om titeln. Vi snackar 42 kilometer långa Västgötaloppet, som ska köras på någon typ av varvbana.
Bubblare: I Mitja marató de Barcelona (Barcelona halvmaraton) ska de svenska VM-platserna på distansen fördelas, och anmälda är såväl Örebrolöparna Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi som exil-hälleforsaren Louise Wiker. Gerdevåg och Kemppi har dock kastat in handduken, och från Wiker har det varit väldigt tyst på både blogg och twitter på slutet, så det återstår att se om någon lokal löpare kommer till start och hugger om de där landslagsplatserna.
I morgon, fredag, går David Andersson, 21, in i sitt andra skridsko-VM (eller rättare sagt skridskons singeldistans-VM, inta att förväxla med allorund- eller sprint-VM). Vänersnässonen, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, var ju med på OS i Sotji för två år sedan, men drogs sedan med skadebekymmer som hängde med in i förra säsongen. Trots det blev han EM-tvåa över 500 meter då, och i år har han redan klarat av sitt stora mål genom att ta sig till VM, hans först världsmästerskap sedan debuten 2013.
– För mig betyder här VM:et väldigt mycket. Det stora målet under hela säsongen var att försöka komma till just det här VM:et. Jag gjorde det här för ett antal år sedan och sedan dess har jag inte spelat i samma liga som förut. Nu känns det verkligen som jag har kommit tillbaka. Det betyder väldigt mycket och det är en känsla av att jag är tillbaka i den formen jag vill vara i. Det känns väldigt bra. Det har varit väldigt bra uppladdning inför och jag känner mig i hyfsat bra form, så det kommer bli väldigt kul att få tävla här i Ryssland, säger Andersson till Sveriges radio.
Davids huvuddistans är som vanligt 1 500 meter, och det är där han går in i vid 16.15-tiden på fredagen, svensk tid, i par med kazaken Denis Kuzin. Totalt finns 20 åkare med, och David är rankad 15:e plats på sitt personliga rekord, 1.45,61 från Salt Lake City den 20 november i höstas (helgen efter svenska rekordet på 1 000 meter och perset på 500 i Calgary).
Han har tidigare berättat här på bloggen att det personliga målet inte är att jaga placeringar (det finns en del allt för bra åkare med, som elvafaldiga världsmästaren och dubbla OS-segraren Shani Davis, 33, från USA, och tvåfaldige världsmästaren på distansen, 26-årige ryssen Denis Juskov med ett pers under 1.42), utan att göra en bra tid och ta ut sig.
Tidigare har Andersson också haft en förhoppning om att få köra lördagens 1 000-meterslopp, men nu verkar han vara placerad som reserv utan större möjlighet att få en plats, så det blir allt fokus på 1 500-metersloppet.
SM-veckan i Piteå avslutades i dag, utan några större längdskidframgångar om man bortser från Bill Impolas och Lucas Lennartssons fina prestationer i 15-kilometersloppet. I dagens avslutande skiathtlon återställde utvecklingslandslagets Axel Ekström ordningen genom att för första gången det här mästerskapet vara snabbaste Garphytteåkare på en individuell distans, men likväl 4,5 minuter bakom segrande Marcus Hellner, på 24:e plats. Lucas 37:a, Marcus Lennartsson 48:a, Joel Lager 62:a.
Så, vi lägger ännu ett mästerskap till handlingarna och vänder i stället blickarna mot framtiden – om visar upp sig redan i morgon kväll, när DM-stafetterna över 4×3,5 (seniorer, juniorer, veteraner) och 4×1,75 kilometer (ungdomar) avgörs på konstsnöslingan i Ånnaboda. Garphyttans fem SM-åkare står över, men På plats finns bland annat Joel Hultin (som skulle ha kört SM-stafetten), Patrik Karlsson (som gjorde succé på 15 kilometer vid hemma-SM i fjol) och Olivia Hansson (som vunnit Wadköpingsloppet och i vår ska göra internationell långloppsdebut för Team Skistart.com). Men framför allt handlar det alltså om framtiden, där Almby och Garphyttan mönstrar ett stort antal lag i ungdomsklasserna. Totalt är 44 tvåmannalag anmälda (varje åkare kör två sträckor, den ena i klassiskt den andra i fristil).
På tal om konstsnöspåret i Ånnaboda finns en viss risk att årets Wadköpingslopp, som ska avgöras på söndag, kan komma att gå på en varvbana där. Om det inte flyttas. Eller ställs in. Besked i morgon kväll eller tisdag morgon.
När SM-veckan avslutades var det ju även jaktstart i skidorientering, där exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson klättrade förvisso två placeringar, till tolfte, men tappade ytterligare över sex minuter på täten där Magdalena Olsson skrällartat höll undan för Tove Alexandersson och vann med 16 sekunder efter två dagars tävlande. Ulrik Nrodbergtog herrsegern.
I Italien tog Kristina Roberto sina första långloppsvärldscupspoäng (66 färska pinnar) efter häloperationen när hon körde in på tolfte plats i Marcialonga. Lagkompisen Sara Lindborg avancerade till fjärde plats i sammandraget efter en fjärdeplats även i tävlingen, efter att ha käkat upp Justyna Kowalczyk under andra halvan av loppet och tagit Emilia Lindstedt uppför backen på slutet. Britta Johansson Norgren vann, igen. Bill Impola, som hoppades på en rejäl framgång, hade återigen en vråltung dag. Tvingades släppa tätklungan halvvägs, och sedan var det roliga över. I mål som 55:a, över 17 minuter bakom Tord Asle Gjerdalen.
Och så avslutades världscupdeltävlingen i Stavanger, David Andersson VM-uppladdning, med nytt 1 000-meterslopp. David gick som klockan och var bara sex hundradelar från lördagstiden. 1.11,49 i dag, 1.11,43 i går. 46:e plats, totalt.
Näst sista dagen på SM-veckan, men ur ett länskonditionsidrottsperspektiv blev det inte mycket att skriva hem om. Ja, om man undantar draghunden då, men den kommer vi till. Enda Garphytteåkare i kvartsfinal i längdskidsprinten var Marcus Lennartsson, men han blev sist i sin kvartsfinal (förvisso på en tid som räckt till seger i två andra kvartsfinaler, om man nu kan se det så) mot bland andra totalvinnaren Karl-Johan Westberg och fyran Anton Lindblad. Lennartssons placering räckte till en elfteplats i U21-SM (29:a totalt), där Axel Ekström blev 13:e, Filip Danielsson 15:e, Lucas Lennartsson 27:a och Joel Lager 43:a. Axel var 32:a totalt, 0,59 sekunder från kvartsfinal, medan Filip var exakt en sekund ytterligare bakom, på 36:e plats. I morgon avslutas alltså SM med skiathlon. Skidorienteringen var inte så mycket roligare. Exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson slutade först på 14:e plats, slagen med över tre minuter, i den sprint som det i morgon åks jaktstart på. Magdelena Olsson, IFK Mora, tog en skrällseger, tolv sekunder före superfavoriten Tove Alexandersson.
Men draghunden, då? Jo, det blev dubbel silverfest för Hällefors BK. Degerforsaren Timo Silvola, dubbel världsmästare, blev tvåa i elitklassen över 13 kilometer linkörning med individuell start, medan karlskogingen Hans Pettersson, som i fjol var general för draghunds-SM i Ånnaboda, knep samma placering i brukshundsklassen. Jag ringde givetvis upp Silvola för att höra om han var glad över revanschen efter torsdagens snöpliga medaljmiss.
– Tja, ja, jag måste vara nöjd att få medalj. En medalj är ändå en medalj. Men … Jag är nog påverkad av loppet i förrgår, det var den medalj vi ville ha, egentligen, säger Silvola till Konditionsbloggen.
– Dessutom märkte jag på Susa att hon var lite påverkar av loppet i förrgår, av en incident när en hund smällde på henne i en kurva. När vi kom till det stället på banan sprang hon och tittade bakåt och var orolig, det är inte likt henne. Så fort vi hade kommit förbi där gick hon som spjutet igen, men när vi kom tillbaka på nästa varv var det samma sak. Jag hoppas att det här är något hon bara kommer förknippa med den här banan, så hon inte tar med sig det beteendet till andra tävlingar. Men annars är jag jättenöjd med hur hon sprang. Det var kul att få visa vad hon går för. Vad händer nu, får du en plats i EM-truppen, tror du?
– Jag är absolut med och nosar på en, det tror jag. Det känns som vi är fyra om det, och jag vet faktiskt inte hur många de kommer att ta ut. SM över 15 kilometer pulka avgörs i Härnösand om två veckor, och de kommer nog att titta på den tävlingen också innan de tar ut truppen (EM avgörs i norska Savalen 3-6 mars).
David Andersson kördedagens 1 000-meterslopp i världscupen i norska Stavanger på 1.11,43, vilket man kanske kan jämföra med hans lopp på samma distans i världscupen i Hereenven den 12 december, då han var 1,5 sekunder långsammare. SK Winner-skrinnare verkar alltså vara på rätt väg. I morgon avslutas världscupdeltävlingen med ett nytt 1 000-meterslopp.
1. SM-veckan
Det lär bli på håret om någon av Garphyttans fem man till start ska lyckas kvala till kvartsfinalerna när längskidornas SM-sprint avgörs på lördagen. För trots att Sverigeettan (Emil Jönsson) och -trean (Calle Halfvarsson) i sprint saknas är konkurrensen skarp. Av övriga på topp tolv är samtliga tio (som Edin, Lindblad, Quicklund …) på plats, bland andra. Filip Danielsson, som gör sin enda individuella start i årets SM-vecka, är rankad 24:a (men har ju haft det si och så med formen på slutet) och utvecklingslandslagsmannen Axel Ekström som 32:a och Marcus Lennartsson som 34:a. Onsdagens succéman Lucas Lennartsson har ju knappt tävlat senaste 1,5 åren och är först på 75:e plats på rankningen, Joel Lager 87:a. På söndagen väntar dessutom skiathlon, för alla utom Danielsson som står över.
Förutom längdskidor bjuds det också på skidorientering, där exil-karlskogingen och förra EM-bronsmedaljören Åsa Zetterberg Eriksson jagar Tove Alexandersson och de andra. På lördag sprint och på söndag jakt på allvar; jaktstart, alltså. Och så draghund, där Degerfors dubble världsmästare Timo Silvola, som hunnit fylla 50, jagar ännu ett SM-guld och en plats i EM-truppen.
2. Marcialonga
En av långloppsvärldscupens största klassiker går i år på en 70 kilometer lång konstsnösträng. På plats finns Karlslunds och Team Skistart.coms Kristina Roberto, som äntligen får visa vad hon går för efter debaclet i Jizerska padesatka (det Örebrobaserade teamet har också sin toppåkare Sara Lindborg, plus Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand, till start). Dessutom jagar Kopparbergs Bill Impola som jagar en riktig topplacering.
3. Världscupen i skridsko
SK Winners David Andersson letar form inför singeldistans-VM i ryska Kolomna 11–14 februari (som han berättade om här på bloggen häromsistens), och inledde med att köra specialdistansen 1 500 meter på fredagen. Där blev det en sammanlagt 30:e-plats, 0,8 sekunder från 25-platsen som hade gett världscuppoäng, men tiden, 1.49,35, är rätt vass för att vara satt på europeisk is, om jag tolkar saken rätt. Under helgen blir det dubbla 1 000-meterslopp för Andersson.
SK Winners David Andersson, 21, tog alla tre gulden när sprint-SM avgjordes i helgen (totalt fem guld när den här SM-säsongen sammanfattas, mot nio i fjol), och han gjorde det i praktiken utan motstånd då Adam Axelsson tjuvstartade bort sig på andra 500-metersloppet och därmed inte fick något resultat varken på 500 eller i sammandraget (läs mer om Axelssons fadäs här). Jag bytte även några ord David efter SM-succén.
– Jag gjorde det jag skulle och det är alltid kul att vinna guld, men det var synd att Adam försvann. Det hade varit roligt om vi hade mötts även i dag, så det hade blivit lite kamp. SM i all ära, men kampen är något extra och det var synd att vi inte fick köra mot varandra i dag, säger Andersson till Konditionsbloggen. Nu då, är det helt klart att det blir singeldistans-VM (som avgörs i ryska Kolomna 11–14 februari)?
– Ja, det är klart. Jag åker dit den 8 februari. Innan det blir det en världscuptävling i Stavanger (29–31 januari) som uppladdning. Jag känner att jag ligger väldigt bra i fas, nu är det bara lite speed som krävs. Blir det fler lopp än 1 500 meter på VM?
– Det är 1 500 som jag är klar för att köra, men jag är reserv på 1 000 och har en bra chans att få köra det också. Men störst fokus är på 1 500, det är ju min distans. Vad har du för mål?
– Säsongens stora mål var att komma med till VM, och nu när jag är där tittar jag på hur jag ska få det att gå så bra som möjligt. Jag kan absolut inte konkurrera om topp tio, men att jag vill strida om att göra en så bra tid som möjligt. Jag vill helt enkelt bli så trött som möjligt, känna att jag tagit ut allt.
Desto tråkigare nyheter från Åsarna, där Filip Danielsson strök sig från dagens sprint efter att ha brutit gårdagens tiokilometerslopp i den svenska juniorcupen. Något verkar vara fel med Garphyttanåkarens kropp, och nu rinner tiden ut inför uttagningarna till junior-VM i Rumänien i slutet av februari. Danielsson berättar själv om läget på sin blogg: ”Mina prover jag tog i tisdags inte var nå bra utan att mitt HB-värde var på tok för lågt, vilket kan leda till orkeslöshet. Jag brukar ha ett HB på ungefär 160 och tisdagens tester visade på strax under 130, vilket är en kraftig minskning. Så nu är det bara hem och göra allt för att försöka få upp detta och sedan hålla ett extra öga på de så det ligger stabilt hela tiden. Tråkigt att detta ska hända just nu när mitt mål denna säsong är JVM och det är nu alla uttagningar är.” Bästa resultatet i Åsarna gjorde i stället Zinkgruvans sprintkung Marcus Johansson, som var 14:e i kvalet och tog sig vidare från kvartsfinal till semifinal som lucky loser. Där slutade han dock sist, och fick tolfteplatsen. Klubbkompisen Oscar Johansson och Garphyttans Marucs Lennartsson och Adam Gillman åkte ut i kvartsfinalen i samma klass, H20, precis som Zifs Tom Forsberg i H18.
I Offerdalspropagandan slutade Garphyttans förstaårssenior Axel Ekström på tionde plats, 47 sekunder bakom segrande Arvid Forss, som anförde en tättrio från Åsarna, över tio kilometer. Ekström var dock bara sju sekunder bakom en åkare som Simon Persson, med SM-medaljer och topp tio-placeringar i världscupen på meritlistan.
I skidorienteringstävlingarna i Rättvik fick Degerfors Filip Jacobsson för andra dagen i rad se sig slagen av Oskar Sandberg, Säterbygden. Den här gången med nästan nio minuter över 12,6 kilometer långdistans med segertid på 1.09. I damklassen stämplade suveräne Tove Alexandersson fel, vilket gjorde att Helene Söderlund tog segern och exil-karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson hittade upp på pallen. Erik Rost vann herrklassen i dag igen, även den här gången utan någon vidare konkurrens.
Moraloppet blev inställt, Offerdalspropagandan uppskjuten, tredje deltävlingen i Löpex långloppsserie uppskjuten med risk för att bli inställd och JVM-testerna i orientering fick byta tid. Ja, vi snackar alltså om extremkylans härjningar, och allra värst var drabbades alltså andra deltävlingen i svenska långloppscupen i längdskidåkning, Moraloppet, som ändå hade den högsta toleransnivån, -25. Men när starten skulle gå på lördagsmorgonen visade kvicksilvret 28 friska minusgrader, utan hopp om förbättring, och tävlingsjuryn under ledning av Garphyttans Robert Erixson tvingades, och i samråd med tävlingsläkaren Georgios Charalampkis, ta det tråkiga beslutet att ställa in tävlingen, som lockat en beskärd del av världseliten (bland dem bland annat Kopparbergs Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto) till Mora.
I Offerdalspropagandan, där Axel Ekström skulle ha kört mot åkare som Jesper Modin, var köldgränsen satt till -15, och den tävlingen flyttades till söndagen. Oklart dock om det blir nog varmt då heller.
Och vad gäller tredje deltävlingen i Löpex vinterserie, som blev inställd redan på fredagen eftersom prognoserna talade om temperaturer nedåt 20 på Närkeslätten, är det oklart om det tävlingen kommer att arrangeras vid ett senare tillfälle eller helt ställas in.
I Rättvik blev det hur som helst tävling, men skidorienteringen som samlade stora delar av Sverigeeliten på seniorsidan och som på juniorsidan fungerade som JVM-uttagning, sköts fram till efter lunch, då gränsen på -15 klarades. Tove Alexandersson (vem annars?) vann sprinten med över tre minuters (motsvarande över 15 procents) marginal på damsidan, Erik Rost vann herrarnas tävling med ännu mer (men där kom bara två till start, alla andra kastade in handduken i kylan. Degerfors Filip Jacobsson fick för första gången den här säsongen lämna en tävling utan seger, då han blev tvåa bakom Säterbygdens Oskar Sandberg i H20-klassen. I morgon väntar långdistans.
Även i Åsarna, där den andra av fyra helger i svenska juniorcuperna i längdskidor (tillika JVM-test), blev tävlingarna av. Ändå blev det inte alls vad Filip Danielsson tänkt sig. Garphytteåkaren, som inledde säsongen så bra, valde att bryta efter att bara ha varit tolva och nästan 1,5 minuter bakom överlägsne ledaren/sedermera segrare Viktor Thorn, halvvägs i tiokilometersloppet i klassisk stil. Danielsson kände sig ju i dålig form förra helgen, och verkar alltså ha haft det fortsatt tungt i dag. I stället blev klubbkompisen Marcus Lennartsson bästa länsåkare på elfte plats (han låg före Danielsson halvvägs), drygt tre minuter bakom Thorn, med Garphyttans Adam Gillman på 17:e och Zinkgruvans Oscar Johansson på 30:e plats.
Och så var det förstås sprint-SM i skridsko, i Göteborg. En artikel om David Anderssons guld och Adam Axelssons silver hittar ni här, och duellen fortsätter alltså i morgon. Något stafett-SM blev det inte, och när Johan Röjler kastade in handduken och stannade hemma i Örebro avböjde SK Winner att åka 3×1 000 meter utom tävlan, chansen att slå svenska rekordet utan Röjler i laget ansågs nämligen för liten.
Konditionsbloggen 