Stockholmaren Ebba Broms, som fram till januari i år tävlade för länsklubben Brevens IF (som jag förstått det har hon aldrig bott här, men hennes mamma kommer från Brevens bruk och familjen har en stuga där) har haft en senastionell utveckling som löpare de senaste åren, efter att jag för första gången såg hennes namn i en resultatlista när hon 15 år gammal vann Dalenrundan (i just Brevens bruk) närmast före Liduina van Sitteren 2021 (jag var själv med i det loppet och fick dyngstryk).
I höstas tog hon sin första SM-medalj, ett silver i terräng i F17-klassen, och i år har hon hunnit med att göra 4.26 på 1 500 meter, 9.31 på 3 000, 16.27 på 5 000 och ta NM-silver i 19-årsklassen (som hon även kommer springa i nästa år). Alltihop ledde fram till att hon i dag fick chansen att springa 5 000-metersloppet vid U20-EM i Jerusalem, och att där vara klart högst rankad av svenskorna. Men redan efter drygt 2 200 meter valde Broms av någon anledning – som inte riktigt framgick i SVT:s sändning – att kliva av. Då hade hon passerat 1 000 meter på 3.15 och 2 000 på lite under 6.30 (vilket alltså var fart för pers med 10–15 sekunder), och hon låg femma i loppet, i tät av den enda större klungan.
Lettiska Agate Caune, som även tog EM-guldet på 3 000 meter häromdagen, gick ut och drog upp tempot från start, tvingade sista konkurrenten att släppa ryggen efter 1 200 meter och hade varvat alla utom två när hon korsade mållinjen på nya mästerskapsrekordet 15.03,85. Med Broms ute ur leken blev Nova Ojutkangas och Paulina Hultberg bästa svenskor med 23:e respektive 25:e plats på 17.38 respektive 18.19. Tempot i klungan där Broms låg i front mattades allteftersom, och den främsta av löparna där gick i mål på 16.38.
Broms tävlar numera för Stockholmsklubben Spårvägen.

Så sent som 2019 tog Johan Runesson VM-guld i orientering, som en del i svensk stafettlaget (ihop med Emil Svensk och Gustav Bergman). I dag gjorde han VM-debut i den lite mer obskyra sporten orienteirngsskytte (där han tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, som han fram till 2010 också gjorde i vanliga orientering) – och blev fyra direkt. Klubbkompisen Gustav Hindér – som för två år sedan vann samtliga tre guld på VM – fick nöja sig med en femteplats när årets världsmästerskap inleddes i Idre.
Det handlade om klassisk distans, vilket innebär punktorientering, vanlig orientering, tio skott liggande skytte, snitslad löpning 350 meter, tio skott stående skytte.
Hindér var näst snabbast i ren löptid, bara 14 sekunder efter landslagskompisen Johan Ek Larsson som sedermera tog guldet och drygt sex minuter före Runesson, men tappade sedan hela 17 minuter (ingen annan av de tio bästa tappade lika mycket) i strafftid på punktorienteringen (där varje millimeter fel man prickat med nålen på kartan ger en minuts tidstillägg) – och efter fyra bom på 15 första skotten bommade han fyra av de sista fem för totalt åtta bom och ytterligare 16 straffminuter. Runesson prickade bara sex millimeter fel i punktorienteringen och hade därför hade råd med elva bom i skyttet och ändå få en sammanräknad tid som var 41 sekunder bättre än Hindérs. Ek Larsson vann med nästan sju minuters marginal medan Runesson och Hindér var drygt elva respektive knappt tolv minuter bakom (och 3.21 respektive 4.02 från pallen vilket motsvarar två respektive tre bommar mindre eller fyra respektive fem millimeter mindre fel i punktorienteringen).
Bland damerna hade Tisarens Nina Hallor 13:e bästa löptid, men trots 17 millimeters fel i punktorienteringen och tio bom i skyttet klättrade hon via straffminuterna upp till en tolfteplats totalt, knappt 29 minuter bakom danska segraren Nina Germann Najbjerg.
I morgon avgörs sprintdistansen.

Jag har fått de sammanlagda resultaten i orienteringsungdomarnas distriktsmatch skickade till mig efter gårdagens blogginlägg om att jag inte hittade dem. Det görs tydligen, av hävd, ingen sammanräkning över båda dagarna, men Örebro län noterade i varje fall högst totalpoäng på onsdagens sprintstafett medan distriktet fick nöja sig med en andraplats bakom Östergötland i tisdagens medeldistans. Värmland var fyra första dagen och trea andra.

På lördag är det alltså en riktig löpardag. Mest intressant ur mitt perspektiv? Att Martin Regborn med sin stigande formkurva anmält sig till den klassiska terrängtävlingen Svartåloppet. Det handlar om dryg 14,5 kilometer grusväg och stig, och banrekordet (åtminstone sedan 2009, nästan 30 år av resultatlistor verkar ha gått förlorade) är Johan Fagerbergs 48.45 från 2018. Sist vi såg Regborn i ett liknande lopp så krossade han nya, tuffa trail-halvmaran Blue mountain trailrun med tiden 1.16.41. Även Djerf-orienteraren Rasmus Pettersson finns i anmälningslistan. I fjol vann Lisa Ring på banrekordet 1.03.58, men i år hittar jag inga kända snabblöpare bland damerna i startlistan (Ebba Fryxell springer 5,5-kilometersdistansen).
Stripastafetten avgörs också på lördag (och den ingår ju i föreningstävlingen i långloppscupen), och dit är över 40 lag anmälda (men jag har inte sett någon startlista med löparnamn).

På lördag är det också dags för årets upplaga av Cykelvasan, Sveriges största (och kanske mest lättcyklade )mountainbiketävling. Örebroaren Matthias Wengelin vann den redan 2009 och var tvåa 2011, 2019 och 2021. Han har i år startnummer 114 (eftersom han inte kom till start i fjol efter knäskadan, topp hundra har nummerlappar efter var de gick i mål i fjol). Axel Lindh startar därför med nummer åtta, Edvin Lindh med nummer 20 och Adam Pettersen med nummer 137. Alla de tre tävlar för Team Norra i Örebro, och Axel coh Adam är dessutom örebroare.