Den svenska uttagningen till cykel-VM i Rwanda om två veckor dröjer, men nu kan i varje fall bloggen avslöja att det inte blir något VM för Emilia Fahlin den här gången. Jag har inte exakt koll på om hon inte blivit uttagen eller tackat nej, men klart är att banan – en av de tuffaste i VM-historien med nästan 3 500 höjdmeter över 16,5 mil och alltihop på hög höjd (Kigali ligger 1 500 meter över havet) – inte alls passar Örebrocyklistens profil, och hon var redan när VM-orten presenterades osäker på om hon ville satsa på mästerskapet. Fahlin gjorde tolv raka VM 2008–2019 och tog tre fjärdeplatser (en i linjeloppet, två i lagtempo), men har av olika anledningar sedan dess bara kört ett, i Skottland 2023 då hon drabbades av tekniska problem efter att ha krigat sig med i tätgruppen längre än hon vågat hoppas på förhand.
I helgen blir det hur som helst dubbla tävlingar för Fahlin: À travers les Hauts-de-France på lördagen och La Choralis Formies på söndagen – det förstnämnda ett lopp på UCI-1-nivå och det andra på protouren (alltså nivå tre respektive två inom internationell cykelsport). Lördagens lopp startar i Péronne och har mål i Arleux-en-Gohelle i norra Frankrike, och är relativt platt. Söndagens har start och mål i Formies (ännu lite längre norrut, nära gränsen till Belgien) och avslutas med sex varv på en GP-slinga inne i stan. Dit är bland annat världens bästa spurtare Lorena Wiebes anmäld och därmed storfavorit.
Damernas linjelopp på VM, som alltså kommer avgöras utan Fahlin, körs den 27 september.

Fanny Schulstad bröt ju Stockholm marathon i maj, och har bara gjort några få tävlingar hemma i Örebro efter det (Vårruset, Örebro AIK:s KM över tio kilometer och Midsommarjoggen), men i lördags gjorde hon comeback på den stora scenen när hon sprang hem en sjätteplats i Drammens halvmaraton i Norge, på 1.20.32. Det var säsongsbästa, även om det saknades en del till de 1.16.59 hon gjorde i Örebro AIK halvmaraton i fjol.

Rickard Ahlberg fortsätter att återuppfinna sin löpartävling med bas i Storstenshöjden, den som från början hette Storstenshöjden 100 miles men som väl numera främst lyssnar till namnet Storstenshöjden skogsultra. Nu är det klart att årets upplaga kommer att avgöras 27–28 december och blir 100 kilometer långt och innehåller 4 200 höjdmeter. Det inleds med två varv på den numera klassiska, och nästan upptrampade, skogsultra-banan för 41 kilometer och därefter har Ahlberg dragit upp en sex mil lång sträcka som till hälften består av mestadels mosse och myr på Kilsbergens vinterleder och till hälften av Bergslagsleden. Det är något i hästväg, helt enkelt, precis som vanlit.
Tidigare har tävlingen avgjorts vintern 2000/21, sommaren 2021, sommaren 2022, vintern 2023/24 och vintern 2024/25. Senast, i december i fjol, var tävlingen 63 kilometer lång (tre varv på skogsultra-banan) och då delade Tomas Amneskog från Hissings Kärra och Fredrik Alfredsson från Härryda på segern. Året innan var det djupsnö och Yann Hellman blev den ende som klarade fulla distansen som då var fyra varv på banan, 50 miles.