Etikett: Edvin Lindh

Hylander snabbast nånsin uppför Rusakulan (i vinterväglag), doldisen vann herrklassen och Edvin Lindh slog Edvin Lindh

december 4th, 2024

Ida Hylander försvarade titeln i Jul på Rusakulan – och krossade sitt eget pers i uppförsloppet från Klockhammar till toppen av Rusakulan med 96 sekunder när förhållandena i år var betydligt mer gynnsamma än i fjol (kallt och därmed hårt i marken, och betydligt mindre snö och blöta).
Segermarginalen blev nästan exakt lika stor som i fjol – nu 63,9 sekunder – men den här gången till VM-medaljbehängda hinderbanelöparen och militära femkamparen Siri Englund som bara var 15 sekunder från att ta sig in på topp fem-listan genom tiderna på den här stigningen (och som var näst snabbast genom tiderna i vinterupplagan, bakom Hylander). Milan-orienteraren Therese Korkeakoski försvarade sin tredjeplats från i fjol, drygt 2,5 minuter bakom Hylander, och ytterligare en halvminut bakom fanns 2022 års vinnare Malin Jansson (främst aktiv som cyklist i Team Norra). Och tja, bakom dem fanns Jessica Korkeakoski (drygt fyra minuter bakom Hylander) och Kim Semstrand (drygt 5,5 efter), ytterligare två kända namn på den här bloggen.
Hylander var ju fram till för något år sedan mest känd som orienterare, men nu minst lika mycket som traillöpare i Tisdagsklubben.
På herrsidan såg Hannes Andersson (något av en doldis som tagit stora kliv på slutet) till att det blev dubbla segrar för Tisdagsklubben, och när bröderna John (18 sekunder efter) och David Lundström (35 sekunder bakom) kom tvåa och trea blev det en trippelseger för Tisdagsklubben på herrsidan. Gamle medel- och långdistansstjärnan Per Sjögren (han har varit SM-fyra på 3 000 meter, tagit åtta DM-guld och vunnit tre tävlingar uppför Rusakulan) var bara 3,6 sekunder från en pallplats men fick nöja sig med att vara fyra den här gången. Även Team Norra-cyklisten Adam Pettersen och Milan-orienteraren Edvin Lindh på femte- och sjätteplatserna var inom en minut bakom segrande Andersson. Så startfältet var brett i år – om än inte lika spetsigt som i fjol då orienteraren Valter Pettersson studsade upp på 14.28 – 22 sekunder snabbare än Andersson i år – trots betydligt tuffare underlag.
Nämnde Edvin Lindh vann för övrigt den prestigefulla (?) kampen om att vara den bästa Edvin Lindh i tävlingen eftersom hans namne, världscupsegraren i mountainbikesprint 2024, fick nöja sig med en 14:e-plats, drygt 2,5 minuter bakom Milan-orienteraren. Det ska dock nämnas att cykel-Lindh joggade upp i slitna asfaltsskor och mysbyxor och med en laktatmätare i jackfickan för att kontrollera träningskompisarnas värden på toppen.
Hela 48 löpare kom till start, vilket är klart bästa siffran förutom pandemiåren 2020 och 2021 när bristen på andra tävlingar gjorde att Rusakulan lockade lite extra.

Bloggen håller sig med en fullständig historik över Rusakulanloppen som uppdateras årligen. Här nedan följer årets verison.

Rusakulan vertikal tour startade 2017, och har haft lite olika upplägg genom åren. En lite tillbakablick och statistikgenomgång:
2017: Tre deltävlingar under en vecka i mars (måndag-onsdag-fredag, med final i mörker, något som sedan blev loppets signum), med både mountainbike- och löparklasser. Martin Nilsson och Maria Åström vann löparklasserna, Fredrik Berg mountainbikeklassen (där inga damer kom till start). Berg var snabbast upp alla tre gångerna medan Jonathan Kandelin (två deltävlingar), Maria Åström (två deltävlingar), Malin Hultman (en deltävling) och Oskar Larsson (en deltävling) var snabbast av löparna. Bergs banrekord på 13.29 står sig fortfarande som alla tiders bästa mountainbiketid.
2018: Återigen tre deltävlingar, nu i april och med en förändrad sträckning på onsdagen, där sista biten var en obanad genväg till toppen. Per Sjögren knep banrekorden både på den vanliga sträckningen (14.44) och den kortare (13.45) och vann alla tre tävlingarna och sammandraget. Annelie Eriksson, Kajsa Rosdal (banrekord med 19.00 på den kortare onsdagsbanan) och Lisa Lindskog vann deltävlingarna på damsidan, och Eriksson tog hem totalen. Bland mountainbikecyklisterna vann Fredrik Holmgren två deltävlingar och totalen, Magnus Pettersson var snabbast upp på onsdagen (inte heller den här gången cyklade några damer upp).
2019: Samma upplägg som 2018. Jimmy Axelsson fick sitt stora genombrott som traillöpare på högsta länsnivå när han vann alla tre deltävlingarna och slog båda Sjögrens rekord (13.44 på korta sträckningen, 14.19 på långa). Frida Nilsson och Kajsa Rosdal gick en minnesvärd kamp med varsina segrar och andraplatser på måndagen och onsdagen, men Nilsson fick fredagssegern (och totalen) till skänks när Rosdal blev sjuk. Nilsson sänkte måndags-/fredagsrekordet till 17.14 medan Rosdal bättrade sitt eget onsdagsrekord med över 2,5 minuter, till 16.21. Magnus Pettersson vann två av dagarna i mountainbikeklassen (som sedan lades ned), men Oscar Johansson tog hem totalen genom en seger och två andraplatser (några damer hojade inte 2019 heller).
2020: Avgjordes mot alla odds mitt under pandemin, i april. Mountainbikeklassen skippades och upplägget för löparna gjordes om. Originalbanan skrotades och den snabbaste sträckningen – det som tidigare var onsdagsbanan – kördes redan på måndagen, och under mörkerlöpningen på fredagen användes en ny variant där man först gick höger på Bergslagsleden och sedan vek vänster upp mot toppen. Men största nyheten var en helt ny, längre sträckning på onsdagen – upp genom Trolldalen, sedan en bit på Bergslagsleden och förbi toppen på Rusakulan och ned till Klockhammar igen (på stigen man vanligtvis springer uppför). Onsdagstävlingen skulle ha varit en del av långloppscupen, som dock ställdes in. Eftersom alla andra tävlingar var inställda på grund av pandemin lockades superstartfält, och Liduina van Sitteren (som det året blev SM-femma på både halvmaraton och maraton) vann alla tre etapperna och slog på måndagen banrekord med 14.42,5 (bara 23 sekunder bakom det som några år tidigare ansågs vara en supertid av Per Sjögren) medan hon etablerade nya rekord på de två nya sträckningarna. Mattias Nätterlund slog till med 12.54,7 på måndagen (50 sekunder under det tidigare banrekordet) och var även snabbast på onsdagen medan han fick se sig slagen av Klockhammarsonen Axel Ekström (som gjort 31 världscupstarter i längdskidor och vid den här tiden fortfarande satsade mot VM och OS) på fredagen. Men i sammandraget vann Nätterlund förstås.
2021: Samma upplägg som 2020, men tävlingen flyttades till augusti på grund av pandemin, och nu kunde onsdagsetappen verkligen ingå i långloppscupen. Nätterlund tog andra raka totalsegern efter en vinst (på onsdagen) och två andraplatser medan Jimmy Axelsson vann de två kortare etapperna (men inte kom till start på onsdagen) och slog alla tiders rekord upp till toppen (på den kortaste varianten av banan) med 12.42,1. Lotta Lennartsson tog hem totalen efter två vinster och en andraplats, men Kajsa Rosdal vann långloppscupsdeltävlingen på onsdagen.
2022: Avgjordes under namnet ”Jul på Rusakulan” den 14 december. I mycket snöiga förhållanden sprang Tisarens Valter Pettersson, som samma år hade varit med på junior-VM i orientering, upp på 15.31. Garphyttans Malin Jansson var snabbast av damerna med 24.00.
2023: Den 20 december blev det återigen ”Jul på Rusakulan” och i rejält blöta och mjuka (och bitvis snöiga, men inte halkiga) förhållanden vann Valter Pettersson på nytt, nu på 14.28,6. Ida Hylander tog sin första seger på finfina 19.23,1.
2024: Den 4 december avgjordes tredje upplagan av ”Jul på Rusakulan” i sju-åtta minusgrader men på hårt underlag och med bara några centimeters snötäcke. Ida Hylander tog andra raka segern på nytt ”julrekord” 17.46,8 medan Hannes Andersson tog sin första seger i en mycket jämn herrklass (sex löpare inom en minut) på 14.50,1. Nämnas bör att toppidrottare som Siri Englund (VM-guld i militär femkamp, VM-medaljer i hinderbanelöpning) och Edvin Lindh (nykorad världscupvinnare i mountainbikesprint).
Allra snabbaste tiderna upp, oavsett sträckning, har Jimmy Axelsson och Liduina van Sitteren (12.42,1 respektive 14.42,5 på 3,1-kilometerssträckningen med obanad avslutning)
Alla deltävlingssegrare genom tiderna (löpning där inget annat anges): Jimmy Axelsson (fem), Fredrik Berg (tre, mountainbike), Per Sjögren (tre), Magnus Pettersson (tre, mountainbike), Liduina van Sitteren (tre), Mattias Nätterlund (tre), Kajsa Rosdal (tre), Jonathan Kandelin (två), Maria Åström (två), Fredrik Holmgren (två, mountainbike), Frida Nilsson (två), Lotta Lennartsson (två), Valter Pettersson (två), Ida Hylander (två), Malin Hultman (en), Oskar Larsson (en), Annelie Eriksson (en), Lisa Lindskog (en), Oscar Johansson (en, mountainbike), Axel Ekström (en), Hannes Andersson (en).
Alla totalsegrare genom tiderna: Mattias Nätterlund två. Maria Åström, Martin Nilsson, Fredrik Berg (mountainbike), Annelie Eriksson, Per Sjögren, Fredrik Holmgren (mountainbike), Jimmy Axelsson, Frida Nilsson, Oscar Johansson (mountainbike), Liduina van Sitteren och Lotta Lennartsson varsin. Från 2022 koras inga totalsegrare eftersom det bara varit en tävling per år.
Topp fem-tiderna på de olika sträckorna av Rusakulan vertikal tour, varianten med obanad avslutning (cirka 3,1 kilometer, onsdag 2018–2019, måndag 2020–2021), damer:
1) Liduina van Sitteren, deltävling ett 2020: 14.42,5.
2) Frida Nilsson, deltävling ett 2020: 15.34,7.
3) Kajsa Rosdal, deltävling två 2019: 16.21.
4) Frida Nilsson, deltävling två 2019: 16.40.
5) Lotta Lennartsson, deltävling ett 2021: 17.07,7.
Herrar:
1) Jimmy Axelsson, deltävling ett 2021: 12.42,1.
2) Mattias Nätterlund, deltävling ett 2021: 12.51,1.
3) Mattias Nätterlund, deltävling ett 2020: 12.54,7.
4) Jimmy Axelsson, deltävling ett 2020: 13.04,1.
5) Jimmy Axelsson, deltävling två 2019: 13.44.
Bästa tiderna på Rusakulans banvariant där man först svänger höger på Bergslagsleden (fredag 2020–2021, jul 2022-2024), damer:
1) Liduina van Sitteren, fredag 2020: 16.06,3.
2) Frida Nilsson, fredag 2020: 16.56,4.
5) Ida Hylander, jul 2024: 17.46,8.
3) Lotta Lennartsson, fredag 2021: 18.41,1.
4) Kajsa Rosdal, fredag 2021: 18.35,7.
Herrar:
1) Axel Ekström, fredag 2020: 13.35,1.
2) Jimmy Axelsson, fredag 2021: 13.47,7.
3) Mattias Nätterlund, fredag 2020: 13.58,9.
4) Jimmy Axelsson, fredag 2020: 14.10,3.
5) Valter Pettersson, jul 2023: 14.28,6.
Originalbanan (cirka 3,3 kilometer, alla dagar 2017, måndag och fredag 2018–2019), damer:
1) Frida Nilsson, deltävling ett 2019: 17.14.
2) Frida Nilsson, deltävling tre 2019: 17.15.
3) Kajsa Rosdal, deltävling ett 2019: 17.36.
4) Johanna Söderin, fredag 2019, 21.54.
5) Lisa Lindskog, fredag 2018, 23.02
Herrar:
1) Jimmy Axelsson, fredag 2019, 14.19.
2) Jonathan Kandelin, fredag 2019, 14.29.
3) Jimmy Axelsson, måndag 2019, 14.43.
4) Per Sjögren måndag 2018, 14.44.
5) Jonathan Kandelin, måndag 2017, 14.56.
Mountainbike, allt på originalbanan (inga damer har provat):
1) Fredrik Berg, måndag 2017, 13.29.
2) Fredrik Berg, fredag 2017, 13.33.
3) Fredrik Berg, måndag 2017, och Magnus Pettersen, fredag 2019, båda 14.10.
5) Magnus Pettersen fredag 2017, 14.14.
Långloppscupsbanan (cirka 7,8 kilometer, onsdag 2020–2021), damer:
1) Liduina van Sitteren, onsdag 2020, 37.13,4.
2) Frida Nilsson, onsdag 2021, 39.27,2.
3) Kajsa Rosdal, onsdag 2021, 42.39,1.
4) Lotta Lennartsson, onsdag 2021, 42.51,1.
5) Marie Dasler, onsdag 2021, 43.34,5.
Herrar:
1) Nätterlund, onsdag 2020, 32.05,4
2) Axelson, onsdag 2020, 32.13,9
3) Mattias Nätterlund, onsdag 2021, 34.53,0.
4) Patrik Jansson, onsdag 2021, 35.15,3.
5) Mathias Viktorsson, onsdag 2020, 35.19,2.
Mellberg gästar podden – Lindh vann totala världscupen

oktober 9th, 2024

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – med Kevin Mellberg som gäst. Han spelade länge på defensiva linjen – som en sådan där stor, elak jävel – i amerikansk fotboll, men fick förra hösten en idé om att köra Vätternrundan, började träna som fan och blev biten av konditionsträningen. Tio veckor efter att han stod på skidor första gången i sitt liv körde han Öppet spår på 6.10, sedan körde han Vätternrundan under tio timmar och sprang Lidingöloppet på 2.23 – och nu siktar han framåt. Han berättar allt om träningen och vad som driver honom. Finns där poddar finns!

Efter tekniskt strul (datorn på reparation) är bloggen tillbaka. Under den två dagar långa frånvaro har Edvin Lindh, som kör för Örebroklubben Team Norra, hunnit vinna världscupen.
Orsaken att det blev klart redan nu? Att finalen i Riyadh, liksom tidigare deltävlingen i Bengaluru, ställts in och att Det därmed blir ställningen efter deltävlingen i São Paulo den 18 augusti som blir slutställningen i välrdscupen. Där vann Lindh både tidskvalet och själva huvudtävlingen och drygade ut ledningen till 93 poäng ,vilket i princip hade varit ointagbart för tvåan Lorenzo Serrez, Frankrike, även om de två sista tävlingarna hade blivit av – om Lindh bara presterat på normal nivå.
Lindh kan därmed summera säsongen med två snöpliga fjärdeplatser på VM och EM följt av en mycket meriterande seger i totala världscupen efter två segrar och fyra pallplatser på sex deltävlingar.
– Den här vinsten i världscupen känns som ett stort kliv för mig. Jag tävlade min första XCE-världscup 2017, men har inte förrän nu haft rutinen, erfarenheten och toppfarten som krävs för att tävla om vinster på den högsta nivån. En stor del av årets framgång tror jag har att göra med att jag har tävlat så mycket mer XCE i år jämfört med tidigare år. Rutin är något som jag upplever som väldigt viktigt inom disciplinen, och detta är för mig något av en färskvara, säger Lindh till Svenska cykelförbundet hemsida och tillägger, om VM och EM:
– Jag känner även att det finns mycket mer att hämta inom disciplinen. Jag ser redan fram emot att ta revansch på nästa års mästerskap, och förhoppningsvis plocka hem någon EM- eller VM-medalj.
Lindh fyra i ännu en internationell final – och ”ny” orienterare satte länslöparna på plats

oktober 6th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Therese Fjordäong som gäst. 36-åringen från Vretstorp slog i somras till med en sensationell fjärdeplats på cykel-SM. Om det berättar hon i en podd som finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Mästerskap verkar inte vara Edvin Lindhs grej i år. Cyklisten som tävlar för Örebroklubben Team Norra har ju i princip avgjort världscupen i mountainbikesprint, men kraschade i VM-finalen (blev därmed fyra), och på SM hoppade kedjan i kvartsfinalen (så han åkte ut redan där) – och på EM i Gibraltar i dag verkar han helt enkelt ha bränt energin på att vinna kvalet och sedan ta sig igenom kvartsfinal och semifinal – så i finalen orkade han inte utmana och slutade återigen fyra.
Österrikaren Theo Hauser vann före slovenen Jakob Klemencic och rumänen Ede-Karoly Molnar.
Världscupfinalen körs i Riyadh, Saudiarabien, den 3 november.

Att orienterarna Martin Regborn och Jonatan Gustafsson (även om han nästan får klassas som lika delar orienterare och friidrottare, men han prioriterar ju orienteringen) är länets två snabbaste löpare genom tiderna har de rena löparna sedan länge fått acceptera. Regborn har Närkerekorden på 5 000 och 10 000 meter och i halvmaraton, och Gustafsson har det på 1 500 meter ute och 3 000 meter inne.
Men på söndagen dök ytterligare en orienterare upp och satte resten av länets snabblöpare på plats när Hostruset avgjordes.
Tisarens Valter Pettersson, som haft sådan superform på slutet (topp tre på löptid i swedish league-finalen för två veckor sedan och klasseger i Lidingöloppet förra helgen), dök upp på femkilometersloppet på Väster och vann på 15.01 före länets snabbaste trio senaste åren i Per Arvidsson (tvåa på 15.18), Simon Karlsson (trea på 15.26 sju dagar efter Berlin marathon) och Jonas Nilsson (femma på 15.42). Däremellan klämde Tisdagsklubbens doldis Erik Axelsson sig in på fjärdeplatsen på 15.40.
Simon Schagerström tog sista poängen i långloppscupen på 15.45 medan David Lundström missade poäng på 16.02 (vilket säger en hel del om klassen på tävlingen: Sex löpare under 16 minuter, 14 under 17 minuter (inklusive Starts 16-åring Sixten Widmark på 16.56) och 33 under 18 minuter (varav två damer).
Fanny Schulstad var i en klass för sig och vann på nya perset 17.12 för Erica Lech på 17.57 och Hällefors stjärnskott Mathilda Wiker, 19, på 18.01 som klarade Emma Reinhed Liljeqvist med två sekunders marginal. Kajsa Rosdal femma på 18.29 och Hanna Imhagen sexa på 19.15. Även Marie Dasler (19.19) och Ida Hylander (19.26) gick under 20 minuter, tolv löpare var under 21 och 16 under 22.
I långloppscupens sammandrag behåller Dasler trots nollpoängaren i dag ledningen på 37 pinnar före Reinhed Liljeqvist och Imhagen på 35 var (Reinhed Liljeqvist är före på fler tredjeplatser), och Lech på 34. Springer Lech lite fler tävlingar under slutet av säsongen har hon pole position för att ta hem totalen, eftersom hon fortfarande bara räknat sex tävlingar (och man får samla poäng från tio).
Arvidssons andraplats gör att han knaprar in en poäng på Karlsson på herrsidan, men ändå är åtta poäng bakom (om han vinner långa terräng-DM på lördag är han dock ikapp eftersom Karlsson förmodligen avstår det för Hässelbyloppet, och i sådana fall kommer båda vara på 54 poäng med nio tävlingar gjorda var). Nilsson är enda verkliga utmanaren till toppduon, just nu tolv poäng bakom Karlsson.

Det blev inga medaljer för Tisarens orienteringsskyttar när en sprinttävling avslutade världscuphelgen i Mora på söndagen, men de blev båda fjärde bästa svenskar. Lördagens masstart-SM-bronsmedaljör Maxime Bonneau fortsatte sprida skotten (åtta bom, två träff) men var ändå bara drygt två minuter från ett nytt brons (men fem minuter från Johan Hagströmer, OK Klemingen, som tog guldet) medan Nina Hallor fortsatte skjuta bra (ett bom i ligg, två i stå) och var mindre än två minuter från bronset (men 5,5 från Karin Stenback, Dalregementes IF, som tog guldet i överlägsen stil). Tävlingen var också säsongens sista i världscupen, och där blev de båda Tisaren-löparna sexa (när de utländska deltagarna räknats in). Någon slutställning i världscupen verkar inte vara publicerad.

Örebroaren Karin Gustafsson avslutade mountainbikeorienteringssäsongen med en femteplats i en tät långdistans utanför Katrineholm (med en segertid på 101 minuter var Gustafsson mindre än 3,5 minuter från segrande Anna Tiderman, Haninge SOK, i mål). Gustafsson tappade dock, som väntat på grund av hur poängsystemet är utformat, danska Cæcilie Rueløkke Christoffersen i svenska cupens sammandrag och slutade trea i stället för tvåa.
Fjordäng gästar podden, Lindh kör EM (och tar jättekliv mot världscuptiteln) och 25-mannaorienterarna genrepade

oktober 2nd, 2024

Tidigt i morgon släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Therese Fjordäong som gäst. 36-åringen från Vretstorp har gått från att vara JSM-medaljör i längdskidor (silver i sprint bakom Lina Korsgren i Åsarna 2007), i samma generation som Charlotte Kalla, via en ironman-finish till att 2022 debutera som landsvägscyklist. Och i somras slog hon till med en sensationell fjärdeplats på SM, före hela svenska VM-laget och Caroline Andersson som blev 14:e på OS. Om den resan – och målen framåt – berättar hon i en podd som finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

På söndag kör Edvin Lindh, som tävlar för Örebroklubben Team Norra, EM i mountainbikesprint i Gibraltar. Men en större nyhet som vi ska börja med är att världscuptävlingen i Bengaluru, Indien, den 27 oktober ställts in enligt världscuparrangörens hemsida. Vilket i sådana fall skulle innebära att Lindh i princip bara behöver komma till start i världscupfinalen i Riyadh, Saudiarabien, den 3 november för att säkra världscuptiteln. 93 poäng skiljer världscupledande Lindh från tvåan Lorenzo Serrez, Frankrike, med 120 poäng kvar att köa om. Det innebär att Lindh säkrar titeln redan i tidskvalet om han slutar framför Serrez – och om Serrez vinner både kvalet och huvudtävlingen räcker det ändå för Lindh att bli sexa i tävlingen (eller tia i kvalet och åtta i tävlingen). Nå, det återstår att se om det blir officiellt bekräftat att det inte blir någon tävling i Indien och att den inte ersätts av en tävling någon annanstans.
Men EM blir det alltså på söndag, oavsett, och där har Lindh revansch att ta efter att ha kraschat bort sig och blivit fyra i finalheatet på VM i somras. ”Inte oväntat är det en havsnära bana; läckert belägen men med risk för mycket vind”, skriver Svenska cykelförbundet på sin hemsida om tävlingen i Gibraltar. 19 cyklister kommer till start i herrklassen, varav två svenskar (Joel Burman är den andra), och alla går vidare från kvalet. Det är oklart om det blir någon tv-sändning, men om det blir så hittas den sannolikt här.

Nästa helg är det dags för den sista större orienteringstävlingen i Sverige för året – 25-manna, som alltid går i Stockholmsregionen och som enligt egen utsago kårar världens bästa klubb eftersom det krävs just 25 orienterare av varierande kön och ålder (från elit till ungdomar och veteraner) för att fylla alla specifika sträckor. I fjol krockade det med EM, och då blev Tisaren bästa länsklubb med en 24:e-plats – vilket förvisso var klubbens näst sämsta resultat sedan 1997 (annars är Kumla- och Hallsbergsklubben nästan alltid topp tio).
Hur som helst genomfördes i går en officiell träning, arrangerad av Örebro läns orienteringsförbund, inför 25-manna, och där var Elsa Hedin (OK Linné-löparen som går fjärde året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) och KFUM Örebros Hugo Örn snabbast i stark konkurrens (141 till start varav 66 på de längsta banorna).
Lindh om VM-debaclet: ”Skratta eller gråta?” (och Valter följde upp topploppet med KM-vinst)

september 24th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lotta Nilsson som gäst. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Efter att ha skrivit om Axel Lindhs prestation i maraton-VM i mountainbike först utifrån resultatlistan och därefter ur förbundskaptenens är det inte mer än rätt att också citera honom själv, från ett inlägg i sociala medier i dag. Han berättar om den fatala punkteringen, halvvägs in i tävlingen, som till slut kostade runt 35 placeringar och 45 minuter.
”[Jag] pluggade snabbt, men därefter small CO2-munstycket och fastande på ventilen på något sätt. Stod och svor över detta tills det kändes som att alla kört förbi och fick till sist åka vidare på fälgen in mot nästa tekniska zon. Sex kilometer grus senare hade jag tappat dryga tio minuter. Förbannat. Fick hjälp i zon att få dit en ny ventil och rullade vidare, med aningen sämre självförtroende. Gnetade på så gott jag orkade, men farten var inte riktigt där längre”, skriver Lindh.
Men tio kilometer före mål på det 100 kilometer långa loppet var det klippt igen, när det behövde fyllas på mer luft i däcket: ”När jag stannar märker jag att även denna ventil är skadad, förmodligen på grund att stressigt byte med tång. Skratta eller gråta? Körde vidare igen på fälgen och fick köra sista klättringen i slowmotion med maximal effort.”
Lindh gick i mål 63 minuter bakom täten, på 70:e plats (av 84 startande och 79 som gick i mål), 45 minuter bakom den klunga han låg med innan första punkteringen. ”Lite nedslagen här efteråt, men samtidigt hungrig efter mer”, skriver han.

Valter Pettersson följde upp sitt topplopp i Swedish league-finalen i söndags (tredje snabbast av alla, snabbare än segraren, femfaldige världsmästaren Gustav Bergman, i löptid i jaktstarten) med att ta hem Tisarens klubbmästerskap i medeldistans, som avgjordes utanför Hallsberg på tisdagseftermiddagen. Pettersson var nästan åtta minuter snabbare än tvåan Johan Aronsson (som var 50 sekunder före Oskar Andrén, som gjorde smygcomeback efter lårskadan som hållit honom borta hela sommaren). Eleverna från orienteringsgymnasiet på Alléskolan sprang en egen tävling på samma bana, och där var Järlas Gustav Netz snabbast och några sekunder bättre än Aronsson.
I damkalssen var Elvira Karmstig, som tävlar för FK Friskus-Varberg och gör sin första termin på skolan, snabbast med nästan 1,5 minuters marginal till Elsa Hedin, medan KM-segraren Anna Hallmén var 17 minuter bakom henne men 19 före KM-tvåan Elisabeth Ahlgren (inga fler från Tisarne kom till start).
Moa Pettersson och Viggo Holmberg blev juniormästare med stora marginaler.
Uppe i Lindesberg avgjordes någon timme senare Lindebygdens OK:s natt-KM ,med Therese Korkeakoski osm mästare fyra minuter före syrran Jessica. Inga herrseniorer kom till start, men Edvin Lindh vann juniorklassen.
Schulstad utan fullträff i Köpenhamn, tre bloggbekantingar får 50 000 i stipendium och Åsa, 47, vann DM förr herrseniorer

september 16th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Bo Persson som gäst. Finns där poddar finnas, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

När de flesta länslöparna i helgen var upptagna med att sprinta runt Norasjön, över Kilsbergen eller vid Rynningeviken åkte KFUM Örebros Fanny Schulstad till Köpenhamn för en av världens snabbaste halvmaratonlopp, och gick i mål som 36:a (femma i K35) på 1.17.32. Det är nästpers, men ändå en liten missräkning, skriver Schulstad på instagram. ”Inte den fullträff jag hade hoppats på. Nya chanser kommer”, skriver hon.
Första milen på 36.23 (40 sekunder över milperset), andra på 37.09. Halvmaraperset är alltjämt 1.16.59 från segern i Örebro AIK halvmaraton i april, som bara var 16 sekunder från Närkerekordet (bara Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi har sprungit snabbare).
Schulstad har tidigare berättat att Valencia den 1 december är höstens stora mål. Kanske är det dags för en attack mot Erica Lechs Närkerekord på 2.39.39 då.

I dag presenterade läsårets 52 mottagare av Riksidrottsförbundets och Svenska spels elitidrottsstipendium, som vardera får 50 000 kronor för att underlätta satsningen på elitidrott samtidigt som de pluggar. Bland mottagarna finns tre bloggbekantingar: Jonatan Gustafsson, Europamästare och VM-bronsmedaljör i orientering som pluggar till jägmästare på Uppsala universitet, Martin Regborn, världsmästare i orientering som studerar till lantmätare på Karlstads universitet, och Edvin Lindh, Team Norra-cyklisten som just nu leder världscupen i mountainbikesprint som studerar idrottstränarprogrammet med inriktning mot prestation vid Högskolan Dalarna.

Vid sidan om Örebro läns distriktsmästerskap i natt och stafett som jag rapporterade om i helgen höll även Värmland – distriktet dit länsklubbarna Degerfors OK och OK Djerf hör – dubbla orienterings-DM i helgen. På lördagen i medeldistans och på söndagen i stafett – och tre av fyra seniortitlar gick till Karlskogaklubben.
Åsa Zetterberg Eriksson – mest känd EM-medaljbehängd skidorienterare back in the day – vann 47 år ung medeldistansen nästan två minuter före OK Tyrs Stina Granefelt och 26 år yngre klubbkompisen Rasmus Pettersson vann herrklassen drygt 2,5 minuter före Kils Viktor Skoog.
Och på söndagen vann de tillsammans – Zetterberg Eriksson klev över i herrklassen – stafetten. 17-årige Edvard Pelander på förstasträckan. Han gick ifrån övriga fältet (fyra Tyr-lag stod för konkurrensen) med 2,5 minuter, Åsa tappade bara en gubbe och skickade ut Rasmus 42 sekunder bakom Tyrs Johan Söderlund. De kämpade sedan mot varandra hela vägen, innan Rasmus på upploppet kunde spurta hem segern med en sekunds marginal.
Allt som hänt när bloggen varit borta! Regborns EM-bom! Fahlin på Alpe d’Huez! Englund VM-sexa! Tre veteranvärldsmästare! Lindh i utökad världscupledning! Hanaeus 100:e parkrunvinst! Och mycket mer!

augusti 26th, 2024

Bloggen är äntligen tillbaka, och även om jag bara varit borta i tio dagar så har det hunnit hända så mycket att vi verkligen får snabbspola för att det inte ska bli för långrandigt här i bloggen. Till att börja med får ni inte missa veckans avsnitt av Konditionsbloggen, där jag och min kollega Hugo Levinsson snackar maratondebut och löpning i allmänhet. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Orienterings-EM blev ingen jätteframgång för de tre länslöparna: Martin Regborn hade lite baksmälla efter VM och hade inte riktigt hunnit komma in i skogslöpning (han var ändå på väg mot en pallplats, eller i varje fall en topp fem-placering i medeldistansen innan han gjorde en svårförklarlig sexminutersbom på en av de sista kontrollerna) och både Andrea Svensson (precis tillbaka efter vinterns mycket segdragna sjukdom) och Anton Johansson (som inte heller haft en optimal vår) led i den ungerska chockvärmen, på riktigt hårda banor. Ja, Andrea föll dessutom under långdistansen och slog sönder åtminstone en tand.
Regborn blev 23:a i medeldistansen och tolva i långdistansen och tappade världscupledningen till norrmannen Kasper Fosser (silver och guld), men är kvar på andraplatsen (77 poäng bakom). Johansson var tolva på medeldistansen, där han hade ett silver att försvara, och 87:a på långdistansen. Svensson var 38:a på medeldistansen och bröt långdistansen efter vurpan. I stafetterna fick alla tre springa i de svenska andralagen.

Siri Englund avslutade på söndagen OCR-VM i Costa Rica med en sjätteplats i mixedstafetten, ihop med ex-örebroaren Martin Bäckström och Daniel Ekström. Trion var bara drygt 1,5 minuter från medalj. Örebroarens bästa prestation på mästerskapet var nog ändå att hon försvarade fjolårets åttondeplats i långdistansen där hon dessutom var bästa svenska.

Emilia Fahlin tog sig runt hela sin debut i Tour de France, och avslutade på toppen av Alpe d’Huez en monumental vecka som hjälpryttare som dels bjöd på en nionde- och en tolfteplats för egen del, dels hjälpte franska lagkompisen Maëva Squiban till en andraplats på den näst sista etappen. Vi får se om det blir EM härnäst för Fahlin.

Tre löpare från länet kan kalla sig världsmästare efter veteran-VM i Göteborg, och Liduina van Sitteren kan göra det två gånger om (eller fyra om man räknar lagtävlingarna på halvmaraton och i terränglöpning). I K35-klassen vann Örebro AIK-löparen både just halvmaran (1.20.19) och den åtta kilometer långa terränglöpningen (30.00) och dessutom tog hon silver på 5 000 meter (17.20,55) och brons på tio kilometer landsväg (36.51). Örebro AIK:s Erica Lech tog veckan efter tredjeplatsen i Ultravasan 45 guld i K45-klassens halvmara på 1.20.56 och Almbys Bo Persson vann den sex kilometer långa terränglöpningen i M75-klassen på 26.58. Därtill tog han brons brons på 5 000 meter (21.54,56). Och IF Starts Marie Dasler tog silver både på 5 000 meter (19.09,81) och tio kilometer landsväg (40.06) i K55. 400 meter är strikt sett inte löpning utan sprint, men det bör nämnas att IF Starts Ann-Britt Eriksson tog silver i K75 på 1.27,29. Flera av de ovan nämnda och även andra (bland annat Maria Nagle) tog dessutom medaljer i lagtävlingar i terräng- och landsvägslöpning.

Jag nämnde Lechs tredjeplats på Ultravasan 45 ovan. Hon blev av med sitt banrekord där, men säkrade alltså andra raka pallplatsen (på 3.04.56). På 90-kilometersdistansen blev Erik Anfält sexa på 6.48.45 och Elin Engström 19:e på 9.24.47, och och på Trailvasan 30 blev Tisdagsklubbens Simon Karlsson trea, bara 65 sekunder bakom segrande britten Andrew Davies (som ar på semester i Sverige och hittade loppet av en slump). Där blev Karlssons klubbkompisar Kajsa Rosdal och David Lundström femma respektive åtta (förmodligen Rosdals förnämnast placering i en stor tävling utanför länet).
Dessutom vann Hällefors LK:s lag Vasastafetten med en laguppställning bestående av Johan Ånger, Thobias Berggren, Simon Sveder, Fredrik Berg, Fredrik Rådström, Viggo Grip, Oscar Gustavsson, Tobias Forsell, Linus Stenberg och Emil Grip.

Team Norras Edvin Lindh vann både tidskvalet och själva huvudtävlingen när säsongens sjätte världscuptävling i mountainbikesprint avgjordes i brasilianska São Paulo, och därmed utökade han sin totalledning i världscupen till 93 poäng (120 poäng står på spel varje tävlingshelg). Rent teoretiskt skulle han därmed kunna säkra totalsegern i Indien den 29 september. Finalen avgörs annars i saudiska Riyadh den 3 november.

Storebror Axel Lindh körde i stället EM i långlopp i danska Viborg samma dag och tog en 27:e-plats som bästa svensk, knappt åtta minuter bakom segrande Lukas Baum. En vecka senare, den gångna helgen, tävlade han i stället på hemmaplan och tog en femteplats i Nordic Gravel series Bergslagen, ett 173 kilometer långt grusvägslopp med start och mål i Nora. Lindh var med i utbrytningen (i slutet var de fem grabbar kvar) och försökte ett par ryck men kom inte loss ordentligt och fick kramkänning i slutet. Markus Auvinen vann på herrsidan och Wilma Aintila på damsidan.

Jonathan Ahlsson fick köra en av karriärens häftigaste tävlingar i franska Tour de l’Avenir som till delar går på klassisk Tour de France-mark. Ahlsson körde som en del av svenska landslaget, ihop med bland andra OS-cyklisten Jakob Söderqvist som hann med en tredjeplats. Ahlsson höll sig framme under etapperna men fick inte med sig någon riktigt framskjuten placering (men mycket erfarenhet).
Storebror Jacob Ahlsson gjorde samtidigt comeback i Motala AIF-Serneke-Allebikes uppställning i Sverigecupen efter att ha satsat uteslutande på tempolopp i drygt ett år,o ch tog en niondeplats i Scandinavian race i Uppsala där laget körde för David Larsson som vann.

I helgen var det dessutom dubbla DM-tävlingar i orientering i Suttarboda: Långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Hagabyduon Benita Månsson och Filip Dahlgren tog hand om gulden i långdistansen, 34 respktive 80 sekunder före Tisaren-duon Lovisa Persson och Valter Pettersson. Tisarens Anna Hallmén och Hagabys Viktor Larsson tog bronsen (men på herrsidan var Anton Johansson, just hemkommen från EM, trea i tävlingen, men han tävlar ju inte för någon länsklubb). På söndagen fick Persson och Pettersson revansch för silvren med varsina guld, 66 respektive 33 sekunder före urstarkt rutinerade Lilian Forsgren (EM-silver på meritlistan) och Jerker Lysell (två VM-guld). Månsson och Dahlgren tog bronsen den här gången (och Anton Johansson vann herrtävlingen, 33 sekudner före DM-guldmedaljören Pettersson).
I Värmland avgjordes natt-DM på fredagen och långdistans-DM på söndagen, och där tog Djerfs Rasmus Pettersson dubbla brons medan klubbkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson tog silver på lången.

Och i Örebro parkrun hände i lördags det historiska att Petra Hanaeus var första dam runt femkilometersslingan för 100:e gången (förra veckan var det 99:e). Kristoffer Ingberg snabbast på herrsidan båda gångerna.
Snöplig VM-medaljmiss för Lindh, Regborn jagar nytt guld, äntligen pallen för Ahlsson – och så gick det i Semesterhalvmaran

juli 13th, 2024

Edvin Lindh, som tävlar för Örebroklubben Team Norra och leder världscupen, gjorde i princip allting rätt i VM i mountainbikesprint i tyska Aalen i dag. Han vann prologen och sin åttondelsfinal och tog sig vidare som tvåa i kvartsfinalen (där såg det ut som om han sejfade) och semifinalen (där var det lite tajtare) och tog ledningen ut från start i finalen. Men sedan kunde han inte riktigt kontrollera händelserna längre. Ut från första hindret var han nedpetad till tredjeplatsen av slovenen Jakob Klemencic och nederländaren Jeroen van Eck – och fick kämpa bakifrån. Halvvägs in på det första av de två varven runt den korta och intensiva banan plockade han Klemencic i en högerkurva – men i täten fick van Eck samtidigt en lucka som Lindh inte lyckades stänga. På sista varvet satsade Lindh allt för att täppa luckan, men gick då omkull i en vänsterkurva, och då var det game over. Både Klemencic och tysken Simon Gegenheimer gick förbi medan Lindh låg på gatan, och innan han kom upp och iväg hade det gått nästan en minut.
Snopet för Lindh, som i fjol åkte ut i semifinalen och blev femma på VM. Nu alltså fyra. Men efteråt försvarade han den våldsamma satsningen på instagram och citerade sin kompis Jakob Söderqvist (den svenske succécyklisten som är klar för OS): ”Om du har en chans på regnbågströjan så säkrar du inget annat än chansen att kunna ta den. Jag hade varit betydligt mer upprörd om någon hade nöjt sig med ett silver innan mållinjen var passerad.” Och det är det så klart omöjligt att inte hålla med om.
Tre världscuptävlingar återstår för Lindh som alltså leder sammandraget.

12.40 i morgon, söndag, går starten för sprintstafetten i orienterings-VM i Edinburgh, där Martin Regborn jagar karriärens – och veckans – andra VM-guld. På lördagseftermiddagen var förbundskaptenerna tvungna att lämna in laguppställningarna, och då blev det officiellt vilken ordning Kalle Dalin valt att sätta sin sedan tidigare kända kvartett i: Hanna Lundberg går först, Emil Svensk som tvåa, Regborn som trea och Tove Alexandersson agerar ankare. Sverige är regerande mästare. Storbritannien var tvåa senast men Norge och Schweiz brukar vara starkaste utmanarna. Finland, Frankrike och Danmark är outsiders, liksom ett lag som Nya Zeeland vars löpare presterade oväntat bra på den individuella sprinten i går. SVT sänder.

När U6 cycle tour i Tidaholm i dag avslutades med ett 14 kilometer långt tempolopp fick Jonathan Ahlsson äntligen visa framfötterna. Kumlakillen, som för ett par veckor sedan tog SM-guld i kortbana, knep en pallplats och var bara 3,06 sekudner från segern (0,87 från andraplatsen) med en tid på 16.43,64 för ett snitt på 50,2 kilometer i timmen om banan var korrekt mätt. Norske junioren Kasper Haugland vann på 16.40,58, Södertäljes Edvin Lovidius var tvaå på 16.42,64 (och bara tolv hundradelar bakom Ahlsson fanns tidigare svenske tempomästaren Hugo Forssell som den här veckan körde för Team Kjekkas). I sammandraget gjorde resultatet att Ahlsson klättrade till en 15:e-plats, 2.34 bakom Lovidius som vann med 25 sekudners marginal. Ahlsson fick ändå kliva upp på pallen även i sammandraget då hans Motala AIF-Serneke-Allebike blev trea i lagtävlingen.

Det blev helt väntat Örebro AIK:s Liduina van Sitteren (1.19.56) och Tisdagsklubbens Simon Karlsson (1.10.49) som vann Semesterhalvmaran, ute på Närkeslätten någonstans mellan Kumla och Fjugesta, på lördagskvällen. Båda missade dock banrekordet med en hårsmån: van Sitteren var 22 sekunder från Erica Lechs segertid i fjol och Karlsson var 14 sekunder från Per Arvidsson från 2022. Segermarginalerna var desto större – trots att Lech efteranmälde sig och faktiskt kom till start vann van Sitteren med över två minuter (Lech som haft lite småstruligt i vår gjorde 1.21.58 för andraplatsen) och Karlsson vann med exakt fyra minuter före Örebro AIK:s Erik Axelsson på 1.14.49 (Axelsson är en 27-årig örebroare som gått under radarn men som verkar springa mest halvmaror och på tre år har sänkt sig från 1.18.52 i debuten till 1.12.50 för en sjätteplats i Kungsholmen runt i maj i år).
Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal gjorde 1.27.37 för tredjeplatsen och sedan följde Örebro AIK:s Hanna Imhagen (1.30.29), Starts Marie Dasler (1.30.58) och Västeråslöparen Erika Stolpe (1.32.10) på de övriga poängplatsena i långloppscupen.
Oxelösunds Adam Sandström (1.18.14) var trea på herrsidan (och Oxelösund tillhör ju numera distriktet, så han fick poäng i cupen) och följdes av Örebro AIK:s Ludvig Börjesson (1.18.14) och Villem Raudsepp (1.20.01) medan Tisdagsklubbens Björn Eriksson (1.20.15) tog sista poängplatsen i långloppscupen (Lidköpings Karl Wilenius – van Sitterens sambo som ställde upp på gångtävlingen på friidrotts-SM förra helgen! – klämde sig in som femma i tävlingen på 1.19.53, men han blir utan poäng i långloppscupen).
I den preliminära resultatlistan räknas förresten även Axelsson som klubblös, trots att han på Svenska friidrottsförbundets hemsida står noterad i ÖAIK. Får han inte poäng så tillfaller den sista poängplatsen i stället Tisdagsklubbens Jonathan Kandelin.
I långloppscupen innebär resultatet att Simon Karlsson ökar sin totalledning från fyra till tio poäng när ingen annan på topp fem kom till start medan Imhagen återtar ledningen från Dasler. Båda står nu på 24 poäng och noll segrar, men Imhagen har 2–1 i andraplatser. Exakt hälften av de 22 individuella deltävlingarna i cupen är nu avverkade, och nästa tävling är Dalenrundan i Brevens bruk om två veckor.
I samband med tävlingen avgjordes som vanligt också ett motionslopp över tio kilometer under namnet Sommarmilen, och där vann Starts Emma Reinhed Liljeqvist (39.23) och Tomas Mikaelsson (36.04) från Vilhelminaklubben Dalajsö IK Framåt (Karlslunds Kevin Henriksson var bästa länslöpare på herrsidan med 37.32).

Drygt åtta timmar tidigare avlöptes veckans upplaga av parkrun i Örebro, som den här veckan lockade hela 78 löpare (loppet har haft ett uppsving på slutet). Stockholmarna David Puustinen och Frida Berndtsson dök upp och var snabbast med 19.03 (två sekunder före Kristoffer Ingberg) respektive 21.12.
Semestersummering: Trippelguld till länet på SM-veckan, Nilsson följde upp tredjeplatsen på Silverleden, en kavalkad av små löpartävlingar och Tisaren-succé på JVM

juli 3rd, 2024

Efter nästan en veckas semester så är bloggen nu tillbaka i drygt en vecka innan det är dags för riktig sommarsemester.

I sedvanlig ordning blir det en liten rappare resumé av vad som hänt när jag varit borta. Vi börjar med de tre SM-gulden:
** Jonathan Ahlsson tog sitt andra senior-SM-guld i karriären när han vann kortdistans-SM i landsvägscykling under SM-veckan i Västerås i fredags. Kumlacyklisten, som tävlar för Motala AIF, lyckades med en soloutbrytning och vann hela 36 sekunder före Södertäljes Edvin Lovidius som i sin tur hade nio sekudners försprång till Ahlssons klubbkompis Eric Pedersen På damsidan följde Örebrocyklisternas Therese Fjordäng upp den skrällartade fjärdeplatsen på stora SM med en femteplats – men var nu ännu närmare medalj och framför allt guldet. Veteranen från Vretstorp hade bara en halv sekund fram till segrande Matilda Frantzichs (CK Ringen) och ynka sju hundradelar till medalj. Min kollega Axel Narving snackade med Jonathan efter guldet för den här artikeln.
** Dagen efter följde Jonatan Gustafsson upp med att försvara sitt SM-guld i individuell sprint, 16, 26 respektive 50 sekunder före Emil Svensk, Axel Granqvist och Martin Regborn som är de tre VM-uttagna svenskarna på distansen (de var tvåa, trea och femma, på fjärdeplatsen klämde sig Axel Granqvist in). Resultatet får ses som en liten pik åt landslagsledningen som bara tagit ut Gustafsson till knockoutsprinten vid VM i Edinburgh, trots att han nu vunnit två raka SM-guld i individuell sprint och i fjol var EM-sexa där och var med i svenska laget som tog EM-guld i sprintstafett. Regborn var riktigt besviken med det tekniska genomförandet efter femteplatsen. Min kollega Elvira Knudsen var på plats i Västerås och pratade med båda för den här artikeln.
Ytterligare tre länslöpare hade kvalat in till A-final på seniorsidan: Djerfs Rasmus Pettersson blev 29:a och KFUM Örebro-duon Jacob Eriksson och Karin Lindgren slutade på 30:e respektive 36:e plats. På juniorsidan blev det tre topp tio-placeringar genom Tisarens Måns Bergqvist (sexa i H20) och Alice Johansson (sjua i D20) och Almbys Alvin Isenström (tia i H18).
** Och på söndagen slog Örebroorienteraren Erik Berzell (han som vann femkilometersdistansen på Blodomloppet härförleden) till med veckans mest oväntade SM-guld när han fick springa som ankare i Järlas fyramannalag i sprintstafett-SM. Klubbens stjärna Karolin Ohlsson skickade ut Berzell som tvåa, men han tog ikapp 38 sekunder på Västervik och gick sedan loss med tolv för att säkra SM-guldet åt Stockholmsklubben. Jonatan Gustafsson var starkast av alla på sistasträckan och sprang upp sitt KFUM Örebro från 30:e till 17:e plats. Varken Regborns Hagaby eller regerande mästarna Tisaren kom till start, det gjorde däremot Djerf som blev 43:a.
** Största löpartävlingen under tiden jag var borta? Silverleden ultra som lockade vad som bör vara det största startfältet i en ultratävling i länet någonsin (någon dag när jag har mer tid över ska jag kolla upp det!): 271 stycken. Mervi Heiskanen från Skövde (7.16.48), Annelie Florin från Strängnäs (7.20.21) och Amanda Liljestrand från Karlstad (7.23.53) gick en relativt tät fajt om pallplatserna på damsidan, och sedan följde ytterligare fyra utomsocknes löpare innan Örebro AIK:s Ia Erlandsson blev första länslöpare på åttondeplatsen med 9.06.47. På herrsidan upprepade Joans Nilsson fjolårets tredjeplats, då som nu som bästa länslöpare, men nu elva minuter snabbare (på 5.33.23). Faluns Noah Brautigam (5.13.28) vann närmast före banrekordhållaren och stockholmaren Anders Fox (5.32.30) men var nio minuter från själva banrekordet (på damsidan var banrekordet 50 minuter bort). Erik Anfält blev fyra på 5.57.43 och tar nu sikte mot 100-kilometersloppet under Årefjällsveckan. Ingen annan länslöpare vid sidan om de tre nämnda blev topp tio.
** Det avgjordes också ett gäng mindre lopp: Östansjös Ester Skoglund blev sexa i klassiska Jordgubbslunken (i Rudskoga precis på andra sidan länsgränsen, i Värmland), bara 2,5 minuter från segern (över tio kilometer grusväg/terräng) och örebroaren Johan Olsson blev tvåa i motionsklassen över sex kilometer. Noraorienteraren Therese Korkeakoski vann Hyttloppet i Granbergsdal (8,5 kilometer terräng) med 16 sekunders marginal, och Karlskogalöparen Fredrik Skogman vann herrklassen med nästan två minuter (i motionsklassen över fyra kilometer var IF Starts Kim Semstrand snabbaste dam). I ler- och löptävlingen Sommarplågan i Dalkarlsberg var Therese Korkeakoski också först i mål (dagen före Hyttloppet) på damsidan medan hennes klubbkompis Edvin Lindh (den unge orienteraren från Nora alltså, inte mountainbikecyklisten) vann herrklassen helt överlägset, mer än åtta minuter före en Marcus Johansson. Och så genomfördes förstås ännu en upplaga av Örebro parkrun, och där blev det ovana ”segrare” i form av Riina de Silva (snabbaste för andra gången, med 23.28) och Alexander Ulltjärn (snabbast för första gången på 18.04).
** Vid junior-VM i orientering i Tjeckien har det hittills, när tre av fem tävlingar genomförts, redan blivit guld, silver, brons, en fjärdeplats och en femteplats till OK Tisaren – om man är generös. Klubbens nyförvärv Alfred Bjørnerød sprang nämligen tredjesträckan när Norge vann sprintstafetten, klubbens schweiziska nytillskott Seline Sannwald var ankare i det schweiziska laget som blev tvåa där och Oskar Andrén finns med som ledare för det svenska landslaget som blev trea (39 sekunder bakom Norge). Sannwald förljde sedan upp med individuella fjärde- och femteplatser på sprinten och långdistansen. Elsa Hedin, som pluggar på Alléskolan men inte kommer härifrån, sprang i ett svenskt lag som blev diskat i stafetten (Axel Bratt stämplade fel), och har som bäst hittills varit 38:a individuellt (i långdistansen). JVM avslutas med medeldistans på fredag och stafett på lördag.
Världscupledaren Lindh tappade kedjan – missade SM-finalen i år igen (Plus: Alla länslöpare på friidrotts-SM i helgen)

juni 26th, 2024

Edvin Lindh, som kör för Team Norra och Sörbybackens kamratförening från Örebro, leder just nu världscupen i mountainbikesprint – men när årets SM-tävling avgjordes under SM-veckan i Västerås i dag fick han för andra året i rad lämna tomhänt. Precis som i Umeå i fjol var det tekniskt strul, då i semifinalen, nu i kvartsfinalen. Nedför en trappa, efter två tredejdelar av banan nere vid kajen i Västerås, hoppade kedjan av, och Lindh tvingades hoppa av cykeln och lägga upp den igen. Det har man inte tid med i en tävlingsgren där tävlingstiden är 1,5 minuter – så Lindh åkte ut redan där och var inte bland de åtta till semifinal.
I stället tog Evloite CC:s Oliver Vesterlund hem guldet, som Lindh senast vann i Linköping för två år sedan.
– Synd att Edvin hade kört bort sig tidigare, han är väl den starkaste, sa han i segerintervjun (eller, han sa egentligen ”Axel” och inte ”Edvin” när han blandade ihop bröderna Lindh).
Borlänges Elin Karlsson vann på damsidan där det inte fanns några länsintressen.
Tre av åtta världscuptävlingar återstår, härnäst väntar ett race i brasilianska São Paulo för Lindh den 18 augusti Men före det VM i tyska Aalen den 13 juli.

Att sprint- och sprintstafett-SM i orientering avgörs i Västerås i helgen – och säkert också närheten till orienterings-VM – gör att både Jonatan Gustafsson och Martin Regborn avstår friidrotts-SM på Rimnersvallen i Uddevalla i helgen.
Att inte heller sådana som Fanny Schulstad, Erica Lech, Simon Karlsson eller Jonas Nilsson ställer upp gör att det blir rätt tomt på länslöpare – men en handfull namn finns ändå att hålla koll på.
Klara Frih, 22, från Askerusnd är klar med sitt tredje år på college i Kalifornien, och till skillnad mot förra sommaren då hon inte sprang en enda tävling i Sverige har hon nu anmält sig på sin huvuddistans 800 meter. Efter en riktigt strulig vinter, med covid och skada, nådde hon under årets amerikanska säsong aldrig perset från i fjol (2.10,93 i Portland), men i slutet var hon mindre än två sekunder ifrån den tiden och gjorde 2.12,89 som gör henne till 20:a på svenska årsbästalistan just nu. Senaste månaden har hon haft off-season, och frågan är vilket slag Frih är i nu.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, 35, fick inte tillgodoräkna sig perset på Startmilen (35.10 på tio kilometer landsväg), men det är i sådant slag hon är just nu. Den tiden skulle räcka till en tredjeplats på en svensk årsbästalista på 10 000 meter – men då har å andra sidan långt från alla sprungit den distansen (till exempel inte van Sitteren själv). På SM springer hon både 5 000 och 10 000 meter, två grenar med härligt stora startfält (32 respektive 18 startande). van Sitteren har tio topp tio-placeringar i SM-sammanhang, och som bäst tre femteplatser.
Keep Up RC:s Heshlu Andemariam är ju löparfostrad i Örebro även om han sedan några år både bor i Stockholm och tävlar för en klubb där. Han har sjätte bästa perset (29.33,73) av de 27 anmälda herrar på 10 000 meter, men har inte visat upp det tempot hittills i år (han är elva på årsbästalistan).
KFUM Örebros Henrik Franzén och hans gamla vapendragare Kevin Bodén, som inför årets säsong bytt KFUM mot Mölnsdals AIK, springer båda 800 meter. Bodén är högsta av de båda med en 16:e-plats på svenska årsbästalistan med 1.52,93, men Franzén har fortfarande bästa perset (1.51,20 mot 1.51,89, båda från i fjol). Det var också Franzén som skrällde sig hela vägen till final och en finfin femteplats på SM i Söderhamn i fjol, så han vet hur man springer mästerskapslopp.
De stora svenska stjärnoran? Hanna Lindholm springer 10 000, Andreas Almgren 5 000 och Andreas Kramer 800.