Filip Danielsson har gått och blivit långloppsåkare. Åtminstone för en månad. Han gjorde debut – eller ja, comeback, för han gjorde något enstaka långlopp för tre–fyra år sedan – med tredjeplatsen i Wadköpingsloppet för två veckor sedan, följde upp med ännu en i Engelbrektsloppet förra helgen och smällde i dag till med seger i den 90:e upplagan av Skinnarloppet, vid sidan om Vasaloppet Sveriges mest klassiska skidtävling. De 25-åriga Vedevågssonen är hittills mest känd för två junior-VM, ett U23-VM, sex (tror jag) JSM-medaljer, tio världscuptävlingar och en femteplats på SM-femmilen i fjol, men finns nu alltså förevigad i samma längd av segrare som ”Mora-Nisse”, Sixten Jernberg, ”Särna-Hedlund”, Jörgen Aukland, Oskar Svärd och Bill Impola. Inte dåligt, alltså. Dessutom har Danielsson anmält sig till Vasaloppet. En tävling han kändes väldigt tveksam inför när jag satt ned med honom för en större intervju för mindre än två år sedan. Men de fortsatta ryggproblem verkar göra att stakning, och därmed långlopp, funkar bäst för honom just nu – och då är det så klart naturligt med en satsning där.
Det 45 kilometer långa loppet i Malung? Jo, vid varvningen, efter drygt halva loppet var fem åkare samlade i tät, men när Danielsson höjde tempot hängde bara Olle Kalered, Stora Tuna, med. De växeldrog sedan, innan Danielsson satte in den avgörande fartökningen med några hundra meter kvar och gick ifrån för seger med 1,4 sekunder. Övriga var i mål distanserade med 1,5 minuter. Karlslunds Robert Brundin blev tvåa i en kvartett som spurtade om sjätteplatsen där bakom (prick fyra minuter bakom Danielsson) medan klubbkompisen Jimmy Axelsson var i ett litet ingenmansland som 16:e man, knappt åtta minuter bakom Danielsson (de två Karlslundsåkarna var i samma grupp, med elva åkare, 1.45 bakom täten vid varvning men tappade olika mycket på andra varvet).
Men även om Danielsson vann fick kanske Olivia Hansson det allra skönaste beskedet i tävlingen. Efter att under inledningen av säsongen ha slitit mer än vi vant oss vid att se slog hon till med ett toppresultat – hon var tvåa, spurtade om segern, blev slagen med ynka sju tiondelar av hemmaåkaren Kristina Lycke. I själva loppet kan det säkert kännas som ett tufft piller att svälja att tappa en nästan minutstor ledning halvvägs – men sett till hela säsongen lär det ha varit Hanssons bästa resultat. På lördag är det dags för Tjejvasan.

Axel Ekström, Danielssons gamla klubbkompis från juniortiden i Garphyttans IF, slog också till på söndagen. Om man bortser från att han hade bästa åktid (men var 20:e man i mål) i jaktstarten i Sverigecupen i Boden i fjol var dagens tredjeplats i distansloppet i Skövde Ekströms första pallplats i en nationell tävling sedan tredjeplatsen i Bruksvallarna 2020 (närmast före Calle Halfvarsson, en prestation som bidrog till hans plats i svenska Tour de ski-laget den vintern). Tävlingen avgjordes över tre varv på en 3,3 kilometer lång bana med bara en rejälare backe, med runt 50 höjdmeter, per varv (och NA sände, om ni missade det kan ni kolla här i efterhand). Det var tajt hela vägen. Ekström var fyra, men bara 5,6 sekunder från ledning, vid första mellantiden. Tvåa efter 5,8. Och alltså trea i mål, 15 sekunder bakom segrande klubbkompisen Jonas Eriksson, IFK Mora, och 8,5 från andraplacerade Björn Sandström, Piteå. Anja Andersdotter, bästa länsåkare i gårdagens sprint, kom inte till start på söndagen och därmed blev hennes klubbkompis i Garphyttan, Adam Gillman, näst bästa länsåkare trots en 29:e-plats, 1.41 bakom Eriksson i en tajt tävling.
Ekström har missat några tävlingar för mycket för att vara med och göra upp i sammandraget i Sverigecupen, som sprintern Karl-Johan Westberg, Borås SK, leder stort. Cupen avslutas med en minitour i Sollefteå i april, men dessförinnan avgörs SM i Piteå 23–28 mars. Kanske, kanske kan dagens resultat räcka för en världscupcomeback för Ekström redan i Lahtis till helgen (lag tas ut i morgon) eller i Holmenkollens femmil veckan därpå – alternativt en plats i den stora, nationella kvoten till Svenska skidspelen i Falun 11–13 mars. Lite beror det säkert på hur OS-åkarna som just kommit hem från OS mår och resonerar.

I Tartu maraton, långloppsvärldscupens 63 kilometer långa tävling i Estland, slutade örebroaren Rickard Ericsson 47:a, hans överlägset bästa resultat på den här nivån, medan Kopparbergs Edwin Franzén blev 102:a. Det blev rätt stora avstånd – Emil Persson vann med nästan tre minuter och var över 13 före Ericsson i mål.

Det verkar ha gått troll i årets SM-tävlingar för Elin Schagerström. Efter gårdagens försmädliga bom i sprinten, som kostade medalj, blev skidorienteraren från Garphyttans IF i dag diskad från långdistansen för att inte ha stämplat vid den 13:e kontrollen (trots att man på gps-spåret på Livelox tydligt ser att hon var där, men det spelar mindre roll om inte den elektroniska stämplingen tar). Nå, Schagerström hade ändå ”bara” sjunde tid i mål, så någon medalj hade det ändå inte blivit i Sundsvall i dag. Lisa Larsen, Alfta-Ösa, tog guldet nästan 3,5 minuter före IFK Moras Magdalena Olsson. Schagerström hade varit 17 minuter från guld och elva från medalj. Karlskogafostrade Åsa Zetterberg Eriksson blev så bra som femma, men var 11,5 minuter från segern och 4,5 från medalj. Av länsåkarna var ändå Nelly Mårtensson närmast SM-medalj i dag, i den yngre juniorklassen D18. Förvisso var Garphyttans IF-åkaren nästan 14,5 minuter från för andra dagen i rad överlägsna segraren Ella Turesson, men mindre än minuten från bronset.

Allround-SM i skridsko avgörs nästa helg, och det blir förstås spännande att se om till exempel Johan Röjler (och/eller Nils van der Poel) har tänkt att delta, men redan i dag avgjordes maraton-SM i samband med Sigtunarännet. van der Poel var faktiskt regerande mästare i tävlingen (som då inte hade SM-status), men fanns inte på startlinjen i år. Det gjorde däremot hans gamla kompanjon från Ice race vintage, förre Bik Karlskoga-spelaren Fredrik Nylén som efter hockeykarriären gjort sig ett större namn inom multisporten (och en del annan konditionsidrott). Han var en av fem skrinnare i en tätgrupp som avverkade de 50 kilometerna på en timme och 40 minuter och spurtade om segern – och han fick SM-silvret trots att han var trea i mål. Tvåan Eva Lagrange tog nämligen SM-guld i damklassen, bara slagen med 24 hundradelar av herrsegraren Ludvig Nylén (Fredriks son). Jag känner inte igen några andra namn i resultatlistan, och någon klubbtillhörighet är tyvärr inte utskriven.