Jag skrev i gårdagens blogginlägg att jag skulle vara på plats på världscupen i orientering i Lidköping i dag. Och det skulle jag också. Men precis när jag skulle sätta mig i bilen och köra söderut nåddes jag av nyheten att Jonatan Gustafsson blivit utslagen i kvalet, så det var bara att styra bilen mot Örebro i stället.
Gustafsson har aldrig blivit utslagen i ett renodlat knockoutsprintkval tidigare, men blev ju i praktiken det även i världscuppremiären i Schweiz i april då han blev diskad i den individuella sprinten som fungerade som kval till knockouten. Därmed står han, som tagit sex VM- och EM-medaljer de fyra senaste säsongerna, alltjämt på noll poäng i världscupen efter tre deltävlingar.
Det var en extremt tajt kvaltävling med segrartid just över åtta minuter, och mellan topp tolv – som gick vidare till kvartsfinal – skiljde bara 17 sekunder. Gustafsson var ytterligare tre bakom – alltså 20 sekunder från segern i kvalheatet men ändå utslagen, som 16:e man (totalt var 19 man inom 30 sekunder och 30 av 45 statande inom en minut). Sjukt chansartat, naturligtvis. Gustafsson var inte tillräckligt snabb på den första, lite längre sträckan och hade redan där tappat de 20 sekunderna som i slutändan saknades för segern.
Gustafsson har chans att göra ett sista avtryck hos förbundskapten Håkan Carlsson på lördag, då det är dags för individuell sprint (och kanske på söndag, då det är sprintstafett), men redan nu känns det väldigt spännande inför tisdagens VM-trupputtagning – hur kommer Carlsson att resonera kring Gustafssons två snöpliga kvaluttåg? Gustafsson ha ju trots allt varit på pallen i fyra raka mästerskap just i knockoutsprint, och något ovisst kval av den här typen blir det inte på VM där varje nation bara får ställa upp med tre – och i undantagsfall fyra – löpare jämfört med åtta/nio på världscupen (det innebär att avstånden mellan ettan och tolvan i kvalheaten kommer vara väldigt mycket större). Och det är ju man mot man som Gustafsson, som är en av Sveriges bästa medeldistanslöpare (han ha två SM-medaljer på 3 000 meter och flera landslagsuppdrag i friidrott på meritlistan) har sin styrka. Addera till hans fördel att inga andra svenska herrar heller rosat marknaden i vår – August Mollén är redan förhandsuttagen till VM, men till de två andra platserna? Isac von Krusenstierna (diskad i kvalet i dag) var femma på världscuppremiären där Axel Granqvist blev sexa – och i dag var tre svenskar på delad 16:e-plats bästa resultatet. Nej, det blir spännande att se vad som sker på tisdag.
Jag pratade med Gustafsson (på telefon i stället för att vara på plats) efter dagens kvaldebacle, för en artikel ni kan läsa här.

I stället blev jag kvar hemma i Örebro och fick intervjua topplöparna i Vårruset, femkilometerstävlingen på Söder i Örebro som i år låg bara två dagar före Stockholm marathon. Kajsa Rosdal vann på 19.01, halvminuten från pers men 16 sekunder före superveteranen Marie Dasler på andraplatsen. För mig helt okända 45-åringen Elin-Marie Lönnström från Kopparberg tog tredjeplatsen på 19.20 (jag har googlat mig till att hon var trea i Åstadsloppet, före Josefin Gerdevåg, Karin Sennvall Forsberg, Erik aBergentz och Åsa Höög 2014 efter att året innan ha varit 26:a i SM-klassen på Stockholm marathon, men mellan 2015 och 2025 hittar jag inga noterade resultat).
Wilma Jonsson och Hilma Dalin, som båda går i tvåan på orienteringsgymnasiet i Hallsberg (Dalin tävlar i löpning numera för IF Start) blev fyra och femma och sista löpare under 20 minuter på 19.22 respektive 19.47, och följdes av storlöparen Fanny Schulstad – gravid i sjunde månaden (!) – och Tisaens Anna Hallmén på 20.05 respektive 20.57. Örebroaren Fanny Öhman tog åttondeplatsen på 21.03, karlrskogingen Kristin Pettersson blev nia på 21.15 och sedan avrundade 13-åriga Greta Ingberg – som låg trea bakom Schulstad och Dasler efter första kilometern – topp tio på finnfina 21.19.
Totalt kom drygt 2 200 löpare till start, en siffra som gör loppet till länets näst största bakom Blodomloppet (som löps på tisdag), men är 10 000 mindre än vad Vårruset samlade under storhetstiden för 30 år sedan.
NA:s sändning från loppet, intervjuer och allt annat hittar ni här.

Den avslutande mixedstafetten vid EM i mountainbikeorientering i Portugal i daga blev inte mycket att skriva hem om för svensk del. Förstalaget kom på 23:e plats men klassificerades som 14:e eftersom nio andralag som placerade sig högre räknads bort. Andralaget, med örebroaren Karin Gustafsson på förstasträckan, var tre placeringar och knappt åtta minuter bakom förstalaget som i sin tur var drygt 13,5 minuter från segern och (där Österrike vann en spurtstrid mot Litauen och Italien).
Med facit i hand blev den inledande spinten Gustafssons bästa resultat i mästerskapet. Under veckan har örebroaen klättrat till 31:a plats i världscupen, med häng på en topp 25-placering. Världscupen avslutas med fyra tävlingar i mora i slutet av augusti.

Redan helgen som gick borde jag för övrigt ha noterat världscuppremiären i orienteringsskytte i finska Seinäjoki, där Tisarens mångfaldige världsmästare Gustav Hindér vann sprinten 18 sekunder före finske Mikko Hölsö trots tre bom mer i skyttet, men sedan missade ett skott för mycket när han blev två bakom samme Hölsö i masstarten (där brände Hindér 14 av 20 skott, Hölsö ”bara” åtta). Tisarens Adam Aili och Nina Hallor var sjua respektive åtta som bäst.