Etikett: elitserien

Bland bergatröjor, EM-cyklister och en sällsynt DNF – här är en recap från helgen

maj 9th, 2016

Bortrest i helgen, och jösses vad efter man ligger med bloggandet. Det har ju varit en ”hygglig” helg för länets konditionsidrottare. Ja, för konditionsidrotten överlag. Sköna maj är ju den mest tävlingsintensiva månaden både för löpare och orienterare (och cyklisterna ligger inte långt bakom), och släng in en långhelg i matchen så exploderar tävlingssäsongen i ett mäktigt crescendo. Så bloggen får bita i det sura äpplet och bjussa på en lite recap.

Först och störst: Emilia Fahlin tog hem bergstävlingen i Tour of Chongming Island, det kinesiska etapploppet på damernas världstour. Det var ju inte mycket till stigningar på banan, men bara att Fahlin, i den konkurrensen, först lyckades knipa bergssprinten på första etappen och därefter, med lagkamraternas draghjälp, lyckades ta hem den på andra etappen också trots att det var många om budet är förstås urstarkt. Fahlins första polkaprickiga bergatröja i karriären, och nu drar hon till Sierra Nevada för att träna i riktiga berg med sikte på den tuffa avslutningen av OS-banan i Rio de Janeiro i augusti.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh straffades hårt för sina dåliga startpositioner (världsrankningen ligger till grund för startlistan) när OS-disciplinen crosscountry avgjordes under EM i Huskvarna. Matthias blev 58:a och Axel 65:a, varvade tre respektive fyra gånger av Europamästaren Julisen Absalon. Det känns väldigt tveksamt om Sverige överhuvudtaget kommer att få någon representation på mountainbikesidan i Rio i höst, eftersom SOK kräver topp åtta-potential och Emil Lindgren blev bäste EM-svensk på 30:e plats. Och på damsidan har Sverige inte ens någon kvalplats.

Lilian Forsgren visade stigande form när elitseriefinalen i orientering avgjordes i Sandviken. Torsdagens femteplats följdes upp med en ny i lördagens medeldistans, och i söndagens jaktstart över långdistans sprang hon upp sig till en femteplats i sammandraget också. Bästa tänkbara resultat med tanke på förutsättningarna, Forsgren spurtade ned de hon kunde och hade nästan sju minuter upp till fjärde plats. Tove Alexandersson vann, förstås. Tisarens andra EM-löpare, Josefin Tjernlund, tog tionde plats i sammandraget med Hagabys gamla supertalang och juniorvärldsmästare Beata Falk knep en oväntad tolfteplats. Även Daniel Attås (17), Ellinor Eriksson (17), Rebecka Nylin (26), Lovisa Persson (27) och Ellinor Tjernlund (30) tog topp 30-placeringar i elitseriens totalställning. Degerfors och Tisarens Filip Jacobsson bästa länsjunior med en fjärdeplats i H20-klassen.

Hemma i underbar Kilsbergsterräng, och dito väder, vann Lina Persson, Skogsfalken, en dubbelseger i de två avslutande tävlingarna i Närkekvartetten, medan Per Öberg, OK Hällen, och Henrik Löfås, OK Linné, vann lördagens långdistans respektive söndagens medeldistans. Nina Hallor (tvåa på söndagen) och Per Eklöf (trea båda dagarna) försvarade länets färger bäst. Förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson? Jodå, han tog hem sin motionsklass på lördagen.

I Stockholm avslutade Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson varsin perfekt vecka med segrar även i de två avslutande deltävlingarna i Tour de Stockholm. De två tävlingarna var även premiär i mountainbikeorienterarnas elitserien, svenska cupen. Jättelika segermarginaler i lördagens medeldistans följdes av mindre marginaler i söndagens långdistans, där Marcus faktiskt fick dela segern med IFK Moras Linus Mood (på samma sekund efter 4 933 sekunders cykling …). Marcus och Erica vann förstås Tour de Stockholm (på maxpoäng) och leder svenska mountainbikecupen.

I Wedevågsloppet uteblev Abraham Adhanom, som knäckte det 25 år gamla banrekordet i fjol (han sprang på Kungsholmen i stället), men 19-årige Solnalöparen Yergalem Shewalem dök upp och sprang bara 61 sekunder över betydligt mer rutinerade Adhanoms fjolårstid. Örebro AIK:s Jakob Nilsson spurtade ned Hällefors Peter Wiker i kampen om andraplatsen och maxpoängen i långloppscupen (35.25 på Nilsson, 35.36 på Wiker) medan Örebro AIK:s Mikaela Kemppi tog andraplatsen på damsidan (bakom en annan Solnalöpare, 17-åriga Bekelu Beji) på 38.17. De två var enda damöparna under 40 minuter, Sävedahlens Lisa Bergdahl tog tredjeplatsen på 40.50. Nilsson och Kemppi har tagit tidiga, och rätt stora, ledningar i långloppscupen.

Kungsholmen runt? Tja, halvmaran blev en mycket sällsynt DNF (did not finish; brutet lopp) för Erik Anfält, som haft fotproblem på slutet och nu också lårbekymmer, tvingades kliva av. men Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson höll Örebro AIK-fanan högt och slutade nia och elva på 1.15.29 respektive 1.15.54, sju minuter bakom segrande Lars Södergård. Adhanom? Jo, han sprang milloppet på 29.46.

I Karlskoga vann JVM-orienteraren William Pommer, från Hörnefors, trailtävlingen Energi- och Miljöloppet på 23.53 (det är enda tiden som anges, det är nämligen, egentligen, ett lopp helt utan tidtagning). Karlskogaorienteraren Marie Pettersson, som vann första deltävlingen i Närkekvartetten i torsdags, vann damklassen före skidåkaren Malin Hedlund.

Frida Södermark, som vann Svampenmaran förra lördagen med över en timme, klarade sina målsättningar i Wings for life run: Hon vann tävlingen lokalt i Santiago, Chile (med nästan åtta kilometers marginal), och lyckades hålla igång över 50 kilometer innan mållinjen hann ikapp (52,37). Precis som hon trodde bjöd dock ”världstävlingen” lite för tuff konkurrens. Japanskan Kaori Yoshida (tidigare avstängd för epodopning …) vann med nästa sju kilometers marginal före portugisen Vera Nunes (Yoshida sprang 65,71 kilometer, världsrekord i tävlingsformen). I loppet i Kalmar lyckades två skidåkarbröder Impola från Kopparberg nästan få ihop en mara. Bill kutade 41,31, Bob (som sprang 2.43.11 på Stockholm marathon i fjol) hann pressade sig 250 meter längre och fick 41,56.

Och så har Adam Axelsson varit och tränat med bröderna Northug. Bara en sån sak!

Och säkert har det hänt mycket, mycket mer i helgen. Hör av er om jag glömt något viktigt!
Fahlin inför Kina: ”Åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag”

maj 5th, 2016

I morgon inleder Emilia Fahlin avslutningen på en hektisk vår som redan innehållit 24 tävlingsdagar, och som nu ska avrundas med ytterligare tre race i Kina. Tour of Chongming Island är ett tre dagar långt, i princip helt platt, etapplopp som allt som oftast brukar sluta med stora klungspurter. Inte direkt vad den OS-klara Örebrocyklisten har som specialitet. Det börjar med två vanliga linjeetapper, 140 respektive 113 kilometer långa, och avslutas med ett kriterium på 99 kilometer på söndag. Fahlin berättade lite om tankarna när jag pratade med henne i måndags.

– Det är en typisk klungspurttävling. Tre dagar klungspurt. Det brukar går fort, vara många attacker men alltid samla sig till kontrollerade spurter med de bästa lagen. För mig personligen ser jag mest fram emot att öva på att köra spurtuppdrag, att vara en del av spurttåget. Det lär inte bli jättemycket utrymme för att köra för framskjutna placeringar åt mig själv, det är inga favorittävlingar, inga finaler som passar mig. Så jag åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag, säger Fahlin till Konditionsbloggen.

Förutom Fahlin ställer hennes italienska stall Alé-Cipolliini upp med Marta Tagliaferro, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Ellen Skerritt och Martina Alzin. Teamchefen Fabiana Luperini hoppas på bra resultat i ett pressmeddelande: ”Det kommer vara många starka cyklister med i tävlingen i Kina, och det blir ett viktigt test för oss. Vi kommer jobba hårt, tjejerna är fokuserade och väldigt beslutsamma. Vi kommer att spela ut alla våra kort, inte bara i spurterna.”

På torsdagen inleddes elitserieavslutningen i orientering i Sandviken, och det har jag skrivit en del om här (Lilian Forsgren blev femma!). Marcus Jansson och Erica Olsson vann lika väntat som överlägset – båda med över tio minuter – sina respektive klasser när den första av fyra etapper av mountainbikeorienterarnas Tour de Stockholm avgjordes. Och på hemmaplan drog Närkekvartetten igång med långdistansen i Vretstorp, och karlskogingen Marie Pettersson, OK Djerf, fixade länsseger i damernas huvudklass (med över tre minuters marginal) medan Södertälje-Nykvarns Erik Liljequist vann herrklassen.

Själv gjorde jag lite oväntat säsongspremiär som löpare när jag kutade Grisrundan i Östansjö, en väldigt trevlig men lerig tävling på Tjurruset-tema, med tre långa avsnitt av lerigt bäckvadande och 70 procent obanad terräng. Det höll dock på att ta en ända med förskräckelse när jag, som taktiserade och försökte ligga i rygg hela tiden, tappade min gubbe och tvingades leta snitslar på egen hand. Tittade för mycket åt sidorna och sprang rakt in i ett träd, med en utstickande gren som stack sönder högerkinden med blodvite som följd. Får vara glad att pinnen inte stack ut ögat.
Kände redan på uppvärmningen att benen var skräp, och att jag därtill är helt ur form hjärt- och lungmässigt gjorde att det blev åtta väldigt långa kilometer, även om man tar den tuffa banan i beräkning.
Hallsbergssonen Emil Lauri, som fått det prestigefyllda priset ”årets talang” av sportjournalisternas klubb i Örebro län (alltså årets största talang alla sporter inräknade i Örebro län) och varit femma på junior-VM, vann överlägset, med nästan 4,5 minuters marginal. Korsade mållinjen på 37.17.
Jag? 28:a på 51.58, närmast bakom damsegraren Hanna Henriksen.

Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift. Foto: Maria Åström

Konditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång. Foto: Maria Åström
Långhelgens höjdare – extra fet lista

maj 4th, 2016

Med torsdag som röd dag är det ju i praktiken redan i dag fredag – och det märks även i Konditionsidrottssvängen. Så här är en rekordtidig – och rekordlång – ”helgens höjdare” med allt ni inte ska missa.

1. Mountainbike-EM i Huskvarna
Etablerade landslagsåkarna Matthias Wengelin och Axel Lindh har ju båda flyttat till Örebro senaste året och bytt klubb till Almby IK, så plötsligt har länet två åkare med på EM. Inte illa pinkat, direkt. Ingen av dem får dock åka torsdagens inledande mixedstafett, då bara en herrelitåkare får starta och svenska förbundskaptenen valt att satsa på Emil Lindgren (apropå tre gånger Filip på natt-SM-pallen kan man ju konstatera att det är tre gånger Emil i svenska stafettlaget …). På fredag kör dock både Wengelin och Lindh sprinten (som avgörs som en skidsprint, med individuellt kval och finalheat; Wengelin var sjua i en kaosartad EM-tävling i Italien i fjol) och på söndag avgörs OS-disciplinen, crosscountry. I dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en lång intervju med Wengelin inför mästerskapet i Huskvarna.

2. Elitseriefinalen i orientering
Elitserien i orientering, som i år heter swedish league, med tre deltävlingar i Sandviken; sprint på torsdag, medeldistans på lördag och långdistans med jaktstart på totalresultat där först i mål vinner hela elitserien. Två av fyra EM-klara länsorienterare finns på plats i Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, medan Martin Regborn och Filip Dahlgren istället prioriterar träning. Forsgren ligger elva och Tjernlund på 14:e plats efter fyra deltävlingar. Inför söndagens jaktstart räknas varje löpares fyra bästa resultat från sex deltävlingar, och varje poäng bakom ledaren betyder en sekund i jaktstarten. I startlistan finns också namn som OK Tisarens Daniel Attås och Filip Jacobsson. Tävlingarna sammanfaller med Kuxaträffen, och lockar långt över 1 000 deltagare och massor av länslöpare även utanför elitklasserna.

3. Wedevågsloppet
Abraham Adhanom, den 38-årige ex-eritrianen som numera bor i och tävlar för Eskilstuna och som tog fem SM-guld (5 000 och 10 000 meter, på halvmaraton, långa terräng-SM, lagtävlingen i korta terräng-SM) och två silver (korta terräng-SM, lagtävlingen i långa terräng-SM) förra året, blev ju den som till slut knäckte Jonny Danielssons klassiska tid över Wedevågsloppets 10,2 kilometer – 30 minuter blankt från 1990. 15 000 spänn fick Adhanom för bedriften i fjolårets lopp, och nu är han tillbaka för att casha in 15 lax till. För trots att banrekordspotten rök i fjol så har lika mycket pengar åter stoppats in om någon nu kan slipa ytterligare sekunder från Adhanoms finfina 29.55. Någon startlista har jag dock inte lyckats hitta, så vilka fler som ställer upp i lördagens tävling, som är den femte av 27 deltävlingar i långloppscupen, återstår att se.

4. Tour of Chongming Island
Världstouren rullar vidare med ett etapplopp fredag–söndag, och Emilia Fahlin är på plats i Kina för sista tävlingen innan OS-uppladdningen börjar med tre veckors träningsläger på hög höjd i spanska Sierra Nevada-bergen. Annars är det lite tunt i startlistan, bara 14 stall till start och flera av de allra värsta saknas; det finns inget Boels-Dolmans, inget Rabobank, inget Orica … Alé-Cipollini har dessutom lämnat Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, som gjort många av de bästa resultaten i år, hemma. Men vid sidan om Fahlin är i varje fall Marta Tagliaferro, som tagit två etappsegra i mindre tävlignar den här säsongen, samt Ellen Skerritt, Annalisa Cucinotta, Martina Alzini och Anna Trevisi. En längre förhands med Fahlins tankar inför tävlingen kommer på bloggen i morgon!

5. Närkekvartetten
Samtidigt som många av Sveriges – och länets – bästa löpare drar till Sandviken för elitseriefinalen avgörs årets stora orienteringshelg i länet, den av OK Tisaren, KFUM Örebro och Hagaby Goif samarrangerade Närkekvartetten. Den inleds med lång- och medeldistans vid Tycke, söder om Vretstorp, torsdag och fredag, och avslutas med lång- och medeldistans i Mogetorp på lördag och söndag. Mellan 580 och 820 löpare är anmälda per dag.

Bubblare: Det ska springas löptävling i Karlskoga också, trailloppet som i fjol hette Kretsloppet men i år går under namnet Energi- & Miljö-loppet (5 780 meter med 235 meters ), och där jag blev topp tio i fjol (självskryt är väl bästa beröm, eller hur var det nu?). Men i år är jag tyvärr bortrest på lördag (och därtill ur form). För alla barn är det arrangeras dessutom Majaloppet på Stora Holmen. Och redan i morgon, torsdag, är det alltså Grisrundan i Östansjö. Och så kickstartar mountainbikeorienterarna den nationella säsongen med fyradagarstävlingen Tour de Stockholm, som avslutas med de två första deltävlingarna i svenska mountainbikecupen lördag och söndag. Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som är Sveriges bäste herr-mtbo-åkare, och karlskogingen Erica Olsson, som är Sveriges största talang och förra sommaren tog J20-EM-silver som 15-åring, är anmälda till alla fyra tävlingsdagarna, medan en del andra verkar välja att bara köra helgen. Och man får ju heller inte glömma Kungsholmen runt, halvmaran i Stockholm som i år lockar löpare som Erik Anfält (om foten håller, den har varit en följetong på Instagram), Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson.
Dubbla skidnyheter – och allt annat du (kanske) missat

april 26th, 2016

Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.

I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.

Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadslopp i lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.
Dahlgrens nya tänk: "Har lärt mig vara långsiktig"

april 10th, 2016

Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.

– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara  i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.

Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.

Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”

För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.

Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.
Regborn tunga tredjeplats: "Borde vara klar för världscupen"

april 9th, 2016

Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det.
Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.

Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.

Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.

Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:

** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.
Helgens höjdare – världscupjakten avgörs: "Klart chansen finns …"

april 8th, 2016
1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:
- Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
- Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
- Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
- Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
- Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint. Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.
Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.

2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.

3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör.
Fahlin i dubbla attacker: "Ett riktigt bra resultat"

april 4th, 2016

Efter oturen i Flandern runt i går följde Emilia Fahlin upp med en, av twitterkommentarerna och de bilder jag sett från loppet att döma, ramstark insats i 117,3 kilometer långa Grand Prix de Dottignies (ett lopp på internationella cykelförbundets 1.2-nivå, alltså två steg under världstouren; men som lockar många av världens bästa cyklister just genom placeringen en dag efter Flandern runt). Fahlin verkar ha legat med långt fram på alla de avgörande partierna, och försökte gå loss solo en gång och i en mindre grupp vid minst ett tillfälle under de avslutande milen (allt enligt olika twittrare på plats, någon tv-sändning bjöds det inte på i dag). Till slut samlade fältet dock ihop sig, och 84 av de cirka 150 startande fanns med i tätklungan som spurtade om segern. Då hade Fahlin redan bränt sitt krut (och klungspurter mot världens bästa är inte hennes styrka, hon måste avgöra tidigare än så), men lagkompisen Marta Bastianelli höll sig framme och trots lite krångel på upploppet var hon tvåa bakom säkra stensäkra spurtaren och dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini (som under Wiggle-Honda-åren, fram till vinterns stallbyte, var lagkompis med Fahlin). Fahlin rullade själv i mål i bakändan av jätteklungan, på 75:e plats.
”Vi visste att Marta skulle kunna göra väldigt bra ifrån sig på en bana med en sådan här avslutning, och det ändrades inte av att hon kraschade i går. Hon ville ha ett bra resultat med sig, och det fick hon. Räknar man in jobbet som de andra tjejerna i laget gjorde tidigare i loppet är det här ett riktigt bra resultat, vi är nöjda med andraplatsen och att laget kör så bra tillsammans”, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Nu väntar en snabbvisit i Örebro för Fahlin innan det är dags för sex tävlingsdagar på rad i Baskien med start nästa tisdag.

För övrigt är nu ordinarie anmälan till helgens viktiga observationstävlingar inför världscuppremiären och EM (och därmed i praktiken också inför VM) i orientering, i Skåne, nu stängt och även om det går att efteranmäla i ytterligare nästan två dygn kan man väl räkna med att alla de stora namnen nu finns på plats. Av de fyra länslöparna som figurerat kring det svenska seniorlandslaget de senaste åren kommer både Martin Regborn (två VM), Lilian Forsgren (ett VM, ett EM-silver) och Daniel Attås (debuterade i den stora landslagstruppen till Euromeeting i höstas) att springa rubbet – såväl fredagens medeldistans som lördagens sprint och söndagens långdistans – medan långdistansspecialisten Filip Dahlgren (ett VM) väljer att stå över sprinten. Förutom dem finns namn som Tisarens Rebecka Nylin och Lovisa Persson, som gjort fina resultat under inledningen av säsongen, liksom klubbens veteran Tomas Hallmén och något yngre Gustav Hindér på plats
Lördagens och söndagens tävlingar, som dessutom är säsongens första elitseriedeltävlingar, innehåller dessutom juniorklasser av högsta klass. Där finns namn som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och JVM-satsande degerforsaren Filip Jacobsson, som från och med den här säsongen även han representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben.
Dahlgren visade VM-kvalitet – Andrea vann elitserien

maj 24th, 2015

I dag avgjordes elitseriefinalen i orientering i Umeå, och även om det inte är någon observationstävling inför VM – truppen ska tas ut baserat på tidigare meriter, det som gjordes förra helgen och det som presteras i världscupen nästa vecka – så är det aldrig fel att visa bra form. Det gjorde verkligen Filip Dahlgren. Han passade på att springa han hade fjärde snabbaste löptid av alla under jaktstarten (bara 1.16 bakom segrande David Andersson över drygt 90 minuter orientering), och behöll också sin fjärdeplats i sammandraget. Fyra är ju också exakt det antal VM-platser det finns att slåss om på långdistansen, men man ska hålla i minnet att en del starka namn saknades i Umeå. Martin Regborns femteplats (dock i tid rejält distanserad av toppkvartetten) var egentligen en större överraskning, men har mindre bäring på VM-chanserna eftersom han främst konkurrerar om en plats i sprintlaget. Lilian Forsgren hade bara 17:e bästa löptid, var 9.14 bakom Tove Alexandersson (vem annars?) som var snabbast. Regborns lopp gjorde att han klättrade till tolfte plats i elitseriesammandraget. Forsgren tappade till nionde plats (Emma Klingenberg höll, trots Alexandersson storseger på söndagen, undan i totalen och vann totalt med 1.07).
Tisarens jättetalang Andrea Svensson fick fira en elitserieseger då hon var snabbast av alla i äldre juniorklassen på söndagne och Tilda Johansson, som delade ledningen inför jaktstarten och gick ut samtidigt, bara hade sjätte bästa tid på söndagen (men ändå lyckades ta andrplatsen i sammandraget). Ännu en skalp för Svensson som har en stor hög med USM- och JSM-guld samt O-ringen-segrar på meritlistan (och JVM-guld i orienteringsskytte!).

I Göteborgsvarvet i går tog Kopparbergs Elin-Marie Lönnström länets överlägset bästa placering med en 38:e-plats, på tiden 1.27.04. Inför tävlingen skrev jag att Hällefors Simon Sveder skulle få kämpa om en topp 100-placering, och det var just vad han gjorde. Med fyra sekunder marginal klarade han strecket och blev 97:a på 1.18.01. Ingen annan länslöpare slog sig in på topp 100, men sex var topp 50 i sin åldersklass (Johan Stunz i H35, Helena von Elern i D40, Fredrik Eliasson i H40, Ronny Collin i H45, IngMarie Johansson i D50 och Margareta Borg i D55).

Själv körde jag alltså en dubbelhelg med Stockholms brantaste i går och Vulkanloppet i dag – och plötsligt lossnade det på båda.
I Stockholm tonade jag ju ned förväntningarna, trodde inte jag skulle vara nära fjolårstiden (då jag inte var toppad men gjorde ett helt okej lopp) efter vinterns skadeproblem. Sprang på 19.53 förra året och tänkte att under 21 skulle vara godkänt nu. Men för att ändå maximera chanserna testade jag en annan taktik än förra året, lät det ”gå som det går” (med betoning på ”gå”) i uppförsbackarna och mosa utför och på platten som om det inte skulle finnas någon morgondag. Normalt sett är jag ju starkast uppför, men nu har backträningen blivit lidande på grund av fotskadan, och det här kändes som den mest vettiga taktiken. I botten av sista backen hade jag 3.30 på mig för att klara 20 minuter, så jag gav mig fan på det – och var i mål på 19.33 (tävlingen är 3,35 kilometer lång, men de tre uppförsbackarna om totalt drygt 250 höjdmeter gör att tiden som referens anses motsvara vad löparna klarar på fem släta kilometer). Alltså 20 sekunder bättre än förra året – mot alla odds. Svinnöjd med det, förstås, även om jag inte tror att det är något formbesked utan snarare ett utslag av taktisk smartness. Anders Kleist (Akeles bergsget som var fyra i Skåla opp, ett av de råaste lopp jag sprungit, 2010) vann som vanligt, men det var också kul att se Karlslunds längdskidstjärna och gamle JVM-guldmedlajör Patrik Karlsson som debuterade i backen (och gjorde comeback efter sin axeloperation) och tog en finfin fjärdeplats.
I dag cyklade jag Kommunrundan (andra delmomentet i årets Degerforsklassiker), 78,3 kilometer landsvägscykel, helt solo. Målet att gå under tre timmar, som jag skrev om här på bloggen i förväg, visade sig vara satt med alltför stor ödmjukhet inför hur mycket snabbare än racer av 2014 års modell är jämfört med den 30 år äldre variant jag cyklade på i fjol var. Nio minuters förbättring blev till slut 34 – jag rullade in i Degerfors på 2.35.02 jämfört med fjolårets 3.09. För att hålla uppe motivationen höjde jag målet efter vägen. När jag märkte att det var möjligt att hålla 30 kilometer i timmen blev det målet att klara hela tävlingen över den snitthastigheten – men då krävdes en rejäl kämpainsats. Började stumna rejält när det blev uppförsbacke och motvind från Svartå till Åtorp och vidare till Mokorset efter fem inledande mil som alla klockades på under 20 minuter. Tappade massor och hamnade i tidsskuld (snittfarten ramlade ned under 30 kilometer i timmen) inför den sista milen. Trampade som en galning i nedförsbackarna mot Degerfors och stoppade klockan utanför Korpens kansli på 30,30 kilometer i timmen. Mycket nöjd, mycket trött (på stapplande ben tog jag mig in på kansliet för att njuta av ostmackorna och förkunnade för Degerfors ironmanhjälte Patrik Eriksson att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men han trodde inte på mig).
Efter fyra tävlingar på 16 dagar blir det nu tillbaka till rehab och grundträning – nästa inplanerade tävling är inte förrän den 14 juni, Degerforsklassikerns orienteringsmoment.