Etikett: Ellen Olsson

Berg gästar podden och snackar upp poddbataljen, Fahlin jagar toppresultat i Normandie och Garphyttan har fått nya klubbmästare

mars 13th, 2024

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Fredrik Berg som gäst. Hälleforskillen har gått från att först vara Sveriges mest lovande endurojunior till att slå sig in i Sverigeeliten på mountainbike (topp tio på långlopps-SM tre år i rad) till att mer och mer komma in på löpningen. Vi snackar igenom hela karriären (bland annat attacken mot rekordet på Vasaloppstrippeln), men ägnar också en stor del av podden att snacka om den poddbatalj som kommer ske den 11 maj då han och jag ska tävla runt Silverleden (han är en av de nya arrangörerna av Silverleden ultra, och vi gör det som ett jippo) – jag springer leden åt rätt håll och han åt fel håll, och så får vi se vem som kommer först tillbaka till Hällefors. Podden finns där poddar finns!

I morgon startar Tour de Normandie, en tävling som efter sex endagarstävlingar (tre under ett träningsläger på Mallorca, ett under ett träningsläger i Valencia och två i Belgien där hennes prioritering låg på Le Samyn, där hon blev påkörd och tvingades bryta med kilometer kvar) blir Emilia Fahlins första etapplopp för året. Det är andra upplagan av den franska tävlingen, och Fahlin stod på startlinjen även i fjol, då som hjälpryttare åt Gladys Verhulst-Wild i FDJ-Suez-stallet (som blev tvåa i slutändan). När hon i år kommer till start för Arkea-B&B hotels lär det bli betydligt större möjligheter att tävla för eget resultat, även om jag inte varit i kontakt med Fahlin och fått bekräftat att det är henne laget satsar på i totalen. Till stallets hemsida säger sportdirektören Grégoire Le Calve att han har störst förhoppningar på Fahlin och Maëva Squiban i den inledande prologen och att stallet därefter främst kommer gå för bästa tänkbara resultat i sammandraget men också försöka tävla om segrar på etapperna. Fahlin själv uttalar sig också på hemsidan och säger att hennes primära ambition är bra prestationer på vissa etapper.
Vilka är etapperna, då? Till skillnad mot i fjol, då det bjöds tre linjeetapper, så är årets Normandie-mönstring fyra dagar lång och inleds med en drygt tio kilometer lång tempoprolog som inleds med en 35 höjdmeter på första 500 meterna (totalt 116 höjdmeter, men inga egentliga klättringar efter starten).
Sedan väntar tre linjeetapper fredag–söndag som alla är mellan 136 och 139 kilometer långa. Den första, med start i Le Neubourg och mål i Pavilly är den plattaste, trots att den innehåller 1 117 höjdmeter och avslutas med 122 höjdmeter sista två kilometerna upp till mållinjen. Lördagens etapp från Coutances till Martinvast har massor av småbackar upp och ned (totalt 1 693 höjdmeter), aldrig en lugn stund och en i princip lika tuff avslutning. Och på söndagen väntar över 2 200 höjdmeter på vägen från Viller-Bocage till Caen, med klättring efter klättring (även om högsta punkten är på 272 meter så är det många klättringar på 100-200 meter i tät följd efter varandra) innan det avslutas med platt körning de sista tre milen. Spontant känns det som att det är etapp nummer två som kommer passa Fahlin bäst, men man vet aldrig.
Trots att tävlingen är på tredjenivån inom internationell cykling, bakom världstouren och protouren, är det ett bra uppställ med hela sju världstourlag på plats (Arkea är ett protourlag), starka namn som Riejanne Markus (Nederländerna/Team Visma), Cédrine Kerbaol (Frankrike/Ceratizit-WNT) och Anniina Ahtosalo (Finland/Uno-X).
Från Sverige kommer förutom Fahlin också TIlde Hammarström (Doltcini O’Shea) till start. Fahlin har förutom nämnde Morichon med sig Maaike Coljé, Marie-Morgane le Deunff, Amandine Fouquenet och Maëva Squiban i laget.
Etapp två, tre och fyra (allt utom tempoprologen) sänds live på tävlingens youtubekanal.

I går avgjordes Garphyttans klubbmästerskap i längdskidor uppe i Ånnaboda, för seniorerna över tio kilometer klassisk stil med intervallstart – och där tog Tina Åkesson KM-guldet 4,5 minuter före Linda Torége på damsidan medan Filip Jacobsson vann de 1,5 minuter före Daniel Olsson på herrsidan. Snabbast av alla var dock Robert Brundin, 56 sekunder före Jacobsson – men han tävlar för Karlslund och var därför med utom tävlan. Ellen Olsson och Ludvig Larsson vann juniorklasserna som körde samma distans.

Och i kväll var det dags för den nionde av totalt tio deltävlingar i Värmlands motsvarighet till Ullmax vinterserie, Kylklampen, utanför Karlskoga (i OK Djerfs regi). Bara fyra herrar (och inga damer) kom till start på den rejält bitiga långa distansen, och bara två av dem kom i mål: Kils Viktor Skoog 3,5 minuter före Kolmårdens Tom Campbell. På mellanbanan – där alla utom en också hade att göra i över en timme – vann Tyrs Ivar Wikström med Djerfs Gabriel Laine (från Svartå) på tredjeplatsen, 4,5 minuter bakom), hans klubbkompis Linus Bodin-Liliegren som sexa och Hagabys Johan Helander som sjua (båda knappt fem minuter bakom – sju löpare från tredje till nionde plats var inom 51 sekunder i masstarten). Rasmus Pettersson, som var arrangör i kväll, behåller andraplatsen i sammandraget bakom Skoog trots att han inte kunde springa i kväll – men har inte längre någon möjlighet att ta hem sammandraget.
Ahlberg gästar podden, Fahlin i ett av årets tidiga mållopp, Schagerströms fjärdeplats i totala världscupen, Rosdahls pangpers på maran och annat som hänt under bloggens semester

februari 26th, 2024

Missa inte veckans podd, med Rickard Ahlberg som gäst. Örebroaren är lite av en doldis, trots att han sprungit några av världens längsta och häftigaste bergslopp och dessutom skapat ett eget monster-lopp hemma i Storstenshöjden. Han berättar allt om det där, och om uppladdningen inför mästar-provet Spine race i Storbritannien i januari nästa år. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Efter en vecka i fjällen är bloggen tillbaka, och det får bli en liten kort summering av vad som hänt:

I morgon kör Emilia Fahlin Le Samyn, ett belgiskt varvlopp på den tredje nivån av internationella tävlingar (bakom världstouren och protouren) men med hela sju världstourteam på plats och så starka cyklister som Chiara Consonni, Christina Schweinberger, Grace Brown och Charlotte Kool på plats. Fahlin kör med fem franska lagkamrater i Arkea-B&B hotels (Titia Ryo, Maurène Trégouët, Marie-Morgane le Deunff, Océane Mahé och Anais Morichon) och är kapten för laget. Till hemsidan säger hon det här är ett av hennes mållopp, att hon känner sig väl förberedd och har en god känsla efter världstourtävlingen Omloop het nieuwsblad i lördags, där hon tappade kontakten med huvudgruppen (jag vet inte om hon var hjälpryttare eller inte hade mer kraft för dagen) och rullade i mål nio minuter bakom segrande veteranen Marianne Vos.
Morgondagens tävling startar i Quaregnon 11.20, och Discovery sänder (med svensk kommentator) från 13.30. Totalt är loppet 115 kilometer – 15,5 kilometer startsträcka och sedan (knappt) fyra varv på en 27 kilometer lång slinga. Målet är beläget i Dour. Fahlin har en topp tio-placering i Le Samyn, en niondeplats 2014.

Elin Schagerström slutade fyra i sammandraget i skidorienterings världscup, efter placeringsraden åtta i sprint, fyra i jaktstart och nia i medeldistans när världscupen avslutades i Estland i helgen. Inför den allra sista tävlingen hade hon faktiskt ett rejält grepp om en pallplats, men då slog estniska Daisy Kudre Schnyder till med en seger och spurtade om (hade Schnyder inte varit topp två hade Schagerström varit kvar före). Men en fjärdeplats är hur som helst den klart bästa placeringen Latorpsåkaren nått hittills i karriären.
I samband med världscupfinalen avgjordes också U23- och veteran-VM. U23-VM ingick i samma tävling som världscupen, och därför belönades Lannas Nelly Mårtensson med sitt livs första världscuppoäng när hon blev 40:e i sprinten (23:a av U23:orna). Efter att ha stått över jaktstarten, som inte ingick i U23-VM, tog hon sedan en 28:e-plats i världscupen och en 15:e-plats i U23-VM i medeldistansen. Och då ska man veta att Mårtensson är junior ett år till och kan köra U23-VM i fyra år framåt, till och med 2028.
I veteran-VM kom ingen länsåkare till start, inte ens Åsa Zetterberg Eriksson som brukar vara pålitlig i de här sammanhangen.

Örebrobördige löparen Linus Rosdahl slog sitt personliga rekord med över minuten när han gick i mål på 2.11.30 i Sevilla marathon förra helgen, och försvarade därmed sin tiondeplacering bland svenska maratonlöpare genom tiderna trots att debutanten Suldan Hassan sprang på nytt svenskt rekord i debuten, 2.07.36, i samma tävling. Rosdahl, som var näst bäste svensk på EM för två år sedan och tvåa i Lidingöloppet i höstas, sprang ett jämnt och fint lopp med femmorna på 15.31-15.32-15.34-15.36-15.32-15.21-15.45-15.44 (fem sekunder till startlinjen och 6.50 på sista 2,2 kilometerna); 1.05.35 på första halvan (1.05.40 med tiden från skottet till passering av startlinjen) och 1.05.50 på andra. Tiden gav en 51:a-plats i loppet som etiopiern Deresa Geleta vann på 2.03.27.
Heshlu Andemariam, som delvis är löparfostrad i Örebro men som numera bor i Stockholm, debuterade på maratondistansen den här helgen och blev tvåa i Split marathon på 2.24.26.

De tre senaste dagarna har Vasaloppsveckan startat med Tjejvasan och Öppet spår (ja, egentligen tjuvstartade det redan i fredags när Hällefors Julius Forsell var 18:e snabbast i Vasaloppet 30, före detta Kortvasan). I Tjejvasan blev det fem länsåkare på topp hundra: Örebroaren Elin Törnqvist, som i fjol var på pallen i juniorklassen men i år är förstaårssenior, var återigen vassast med en 32:a-plats på 1.26.22 (tio minuter bakom segrande Kati Roivas), men bara 56 sekunder och tre placeringar före örebroaren Olivia Hansson. Systrarna Ellen och Alma Olsson, som båda fortfarande är juniorer och kommer från Örebro, körde i mål tillsammans som 74:a och 75:a, på 1.33.42, och sex minuter före dem fanns Karlskogafostrade veteranen Susanne Hedlund på 1.27.39.
På söndagen följde Anton Hallor, Hallsbergskillen som numera bor i Luleå, upp med att vinna Försvarsmaktsvasan (där han i fjol var tvåa bakom Oskar Svärd), som avgörs i samband med Öppet spår. Hallor åkte på 4.49.33 i rätt besvärliga förhållanden och var därmed näst snabbast av alla, nästan 8 000, som åkte Öppet spår den dan. Noras veteran Per Eklöf var sjätte snabbast med 4.58.47.
På måndagen var Karlskogafostrade Åsa Zetterberg Eriksson (som jag nämnde uteblev från veteran-VM i skidorientering, ovan) snabbast av alla på Öppet spår 45 kilometer (med fem sekunders marginal!) medan Garphyttans Erik Jansson var femte snabbast på 90-kilometersdistansen, med 3.57.07 (men notera när ni läser deras tider att man på måndagen får köra i fristil).
I Ungdomsvasan tog Kopparbergs Hugo Söder en femteplats (sju sekunder från pallen) och Latorps Ebba Fryxell en sjundeplats (åtta sekunder från topp fyra) i äldsta klassen, för 15- och 16-åringar.
I morgon fortsätter veckan med Vasaloppet 45, det som tidigare kallades Halvvasan.

Sedan helgen innan är jag skyldig er resultaten från de två sista tävlingsdagarna i junior-SM i längdskidor. Garphyttans Linus Wedin (som körde Öppet spår i måndags) fick till slut till det i distansloppet, över tio kilometer i klassisk stil, och slutade tolva i H18, bara 61 sekudner från pallen och som fjärde bästa åkare född 2006 (de som är kvar i klassen även nästa år). Karlskogingen Ellen Berg blev 26:a (i D18), Garphyttans Ida Bervenståhl och Nelly Mårtensson (det här var alltså helgen före U23-VM i skidorientering) 28:a respektive 29:a (i D20) och örebroaren Karl Kylborn 32:a (i H20).
Långloppscupens program äntligen släppt (Plus: En nästan komplett resultatlista från Tour de Kif och totalledaren ryckte i Prickcupen)

januari 11th, 2024

Nästan en månad senare än normalt släpptes på torsdagen programmet till Närkes långloppscup – serien med löptävlingar i Örebro län som år efter år bibehåller sin popularitet bland såväl elit som motionärer och som i fjol ledde till en rafflande slutstrid om föreningspriset i den allra sista deltävlingen (det slutade med att IF Start fullbordade en trippel efter att Petra Hanaeus och Per Arvidsson redan hade säkrat de individuella titlarna).
Den stora nyheten är att årets cup ser ut att utökas med en (eller två, beroende på hur man ser det) tävlingar. Jag har ju tidigare skrivit om att femkilometerstävlingen Fjugestaloppet väcks ur dvalan efter fyra års dvala (senaste upplagan avgjordes 2019, som en del av långloppscupen även då). Nu finns ett frågetecken bakom loppets namn i programmet, så helt hugget i sten att de kommer vara med är det väl inte – men nära nog. Parentesen ovan om två lopp beror på att Lindesjön runt finns med i programmet även i år – trots att loppet, som alltid avgörs på nationaldagen, i fjol ställdes in (troligen på grund av för få föranmälningar). Även det loppet är behäftat med ett frågetecken i programmet.
Fler frågetecken: Gallaberget trailrun har ett frågetecken för datumet 12 juni, men kommer vara en del av cupen. Detsamma gäller Lucialoppet (den 7 december) liksom långa terräng-DM . Där är det en nyhet i sig att Åsbro Goif tilldelats arrangemanget, men det finns ett frågetecken för datumet (som preliminärt är den 26 oktober). Frågetecken också för Wadköpingslöpets datum (där finns inget mer angivet än att loppet förväntas gå i oktober) och för korta terräng-DM och DM på 5 000 meter är inga arrangörer utsedda och inga datum fastställda (mer än att båda ska gå i maj) – men tanken är uppenbarligen att de ska gå i länet (distriktet omfattar ju sedan några år också Värmland, Västmanland och Södermanland, men cupen har aldrig inkluderat tävlingar utanför Örebro län). Däremot saknas DM på tio kilometer landsväg precis som i fjol, så där är nog tanken tvärtom att det även 2024 placeras i ett annat län.
Det här blir för övrigt fjärde gången de senaste nio åren som Åsbro arrangerar just långa terräng-DM – och tredje gången i rad tävlingen förläggs till Sydnärke.
Långloppscupen startar som tidigare känt med Nora marathon den 16 mars.
Här har Långa terräng-DM arrangerats under 2000-talet: Hällefors (2000, 2008, 2021), Kilsmo (2001, 2014), Kumla (2002, 2005), Ånnaboda (2003, 2015/olika arrangörer), Guldsmedshyttan (2004, 2019), Örebro (2006, 2011–2013/olika arrangörer), Östansjö (2007), Svennevad (2009), Storå (2010), Åsbro (2016–2017, 2020, 2024), Nora (2018), Vretstorp (2022), Kvarntorp (2023). Veteranerna hade terräng-DM i Glanshammar 2000, i Odensbacken 2001 och 2005 och i Kilsmo 2006.

I dag publicerades den fullständiga resultatlistan från gårdagens Tour de Kif. Eller ja, ”fullständiga” kanske man inte ska säga. Men det publicerades dels en resultatlista från sprintkvalet och dels en med slutställningen efter kvartsfinaler, semifinaler och final(er?) där det inte framgick vem som åkt i vilket heat och så vidare. Men Viktor Hansson vann i varje fall, som jag skrev redan i går, finalen en tånagel före Robert Brundin och med Filip Jacobsson på mer behörigt avstånd på tredjeplatsen medan Olivia Hansson såg till att det blev dubbel syskonseger genom att bli bästa dam med en tiondeplats (av 17 startande) närmast före tourledaren Ellen Olsson (13:e totalt i går; tvåa-etta-tvåa av damerna på de tre etapperna som hittills körts). På herrsidan leder Jacobsson totalen, han har varit etta-trea-trea i de tre deltävlingarna. Viktor Rikner (trea-tia-femma) och Hansson (femma-17:e-etta) lär också ligga bra till i sammandraget, även om någon officiell totalställning ännu inte publicerats den här säsongen (och jag därmed inte känner till vilket poängsystem man använder sig av).

I Karlskoga rullade i kväll Prickcupen, OK Djerfs stadsorientering med handikappsystem, vidare och där tog Ann-Sofie Welander, som sedan tidigare leder cupen, en ny seger 24 sekunder före äkta maken Mats Welander. Av de som har flest handikapp-prickar – och därmed egentligen är vasast orienterare – drog Rasmus Pettersson längsta strået i kampen mot Håkan Pettersson, de var femma och tia av tolv startande (Håkan är tvåa i sammandraget, Rasmus – som är initiativtagare till tävlingen – är fyra). Det här var femte deltävlingen av tio.
Wedin kom hem som segrare och Englund nominerad till Pulsklockan

januari 3rd, 2024

Linus Wedin är hemma på jullov från skidgymnasiet i Östersund – och då passade han så klart på att åka den andra deltävlingen i Tour de Kif på konstsnöspåret i Ånnaboda i kväll. Och att vinna den. Det bjöds på tio kilometer i fristil med masstart, och 16-åringen (han fyller 17 nästa vecka och tävlar därför i H18-klassen i vinter) var i mål 44 sekunder före tvåan Erik Jansson och 59 före Filip Jacobsson, den gamle skidorientingstalangen som ju vann den första deltävlingen i touren (masstart över tio kilometer i klassisk stil, veckan före jul). Bakom i resultatlistan fanns också profiler som Oskar Eklöf, Kevin Henriksson, Per Sjögren (som vann H45-klassen, där han är ny för säsongen) och Jimmy Axelsson (men ingen Robert Brundin).
Ellen Olsson var ensam kvinna till start den här gången och blev totalt 14:e i mål (av 22) på 32.52. Wedin körde på 27.22.
Nästa deltävling i Tour de Kif avgörs den 10 januari, men jag har ännu inte sett vad det blir för disciplin då. Det brukar bli lopp med individuell start i både klassisk och fristil och skiathlon innan säsongen är över, utöver de två masstarter som redan genomförts.

Kandidaterna till NA:s pulsklocka presenteras i år inte samlat, utan en och en. I morse var det dags för den första, Siri Englund. Läs intervjun med henne här.
Podden uppmärksammad i kvällspressen, Törnqvist kom hem och vann, och Laine först i prickcupen

december 21st, 2023

I morse släpptes årets sista avsnitt av Konditionsbloggenpodden (nästa kommer den 18 januari), med Johan Röjler som gäst. Vi pratar inte så mycket om den trefaldige olympierns, juniorvärldsmästarens och juniorvärldsrekordhållarens egna karriär, utan fokuserar mycket på åren med Nils van der Poel och vilka ringar på vattnet det gett både utifrån tränarerbjudanden som Johan fått och andra idrottares ambitioner att ”träna som Nils”. Vi pratar också om när Röjler satte FKT på Bergslagsleden och bevisade att det gick att springa hela leden på fyra dagar (nu är rekordet en bra bit under två dygn, men då ansågs det som omöjligt) och om mycket annat. Podden finns där poddar finns, till exempel på Spotify och i podcastappen på Iphone.
I podden pratade vi också lite om van der Poels smygcomeback i en liten tävling hemma i Trollhättan i november, och det har rönt uppmärksamhet i både Expressen och Aftonbladet som hade missat comebacken innan de lyssnade på podden.

Det var finfrämmat på konstsnöspåret i Ånnaboda när örebroaren Elin Törnqvist, som till vardags kör för Lager 157:s ungdomssatsning (och som var trea i juniorklassen och 31:a totalt i Tjejvasan i våras) och numera bor i Östersund, dök upp och körde premiären i Tour de Kif på torsdagskvällen. Det snöade för fullt under tävlingen, och spåren var lösa, och tiderna blev relativt långa över tio kilometer i klassisk stil med masstart (det bjöds på fyra långa varv, på typ 2,3 kilometer styck, och ett kort för att få ihop till milen). Törnqvist vann damklassen nästan 2,5 minuter före klubbkompisen (i Garphyttans IF) Ellen Olsson och var totalt sett sexa av 13 startande (varav elva var män).
På herrsidan var det inte de vanliga namnen som toppade, utan gamle JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson (som bäst åtta i sprinten 2015), ursprungligen från Degerfors men numera mest känd som vanlig orienterare i Tisaren (där han brukar ta plats i Tiomilalaget). Han visade att skidtakterna fortfarande sitter i när han vann 53 sekunder före Daniel Olsson och med nästan 1,5 minuters marginal till Viktor Rikner på tredjeplatsen. Karlslunds Robert Brundin, som brukar dominera i de här sammanhangen (Kevin Henriksson är dock regerande mästare i sammandraget), var över två minuter bakom på fjärdeplatsen.
Lagom till start i första etappen släpptes också resten av vinterns schema, och då är det genomgående onsdagar som gäller med start den 3 januari: Deltävling två körs då, nummer tre den 10 januari, fyra den 31 januari, fem den 7 februari och finalen går av stapeln den 14 februari. Vilka tävlingsformer som väntar då är däremot inte presenterat ännu.

Gabriel Laine från Svartå tog hem veckans deltävling i Prickcupen, Djerfs stadsorienteringstävling med handikappsystem. Han vann tolv sekunder före Håkan Pettersson, men hade nästan 3,5 minuter ned till trean (som var konditionsbloggaren själv). Nu tar även den här cupen jul- och nyårsuppehåll och är tillbaka den 11 januari, och Pettersson gör det som ledare i sammandraget, 32 poäng före Ann-Sofi Welander (som ledde inför dagens tävling).
Karlsson med nytt jättepers i Berlin (närmar sig Hagbergs rekord!), Eriksson tillbaka med seger på Lidingö och Hagaby med världens bästa andralag

september 24th, 2023

Glöm inte att lyssna på veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med ultralöparen Filip Andersson: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.
Och heller inte på veckans avsnitt av Ultraaktuellt, där jag gästar som bisittare: Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Jag får också passa på att länka till tre artiklar på na.se som jag skrivit i helgen:
** Emilia Fahlin om 14:e-platsen på cykel-EM.
** Linus Rosdahl om andraplatsen på Lidingöloppet.
** Simon Karlsson om dagens jättepers i Berlin marathon.

Det sistnämnda ska så klart berättas även här på bloggen: Tisdagsklubbens Simon Karlsson, som började springa på allvar under pandemin 2020 och haft en raketartad utveckling sedan dess, skalade av ytterligare drygt fyra (!) minuter på sitt personliga rekord när han sprang in på 2.23.43 i Berlin marathon i dag. Karlsson gjorde 2.38.26 i sin första landsvägsmara, i Stockholm, i oktober 2021 (det är alltså mindre än två år sedan). I fjol persade han med sex sekunder i Köpenhamn i maj innan han fick kalasträff med 2.27.59 i (pers med över tio minuter) i Berlin. Och nu, ett år senare, skalar han alltså av ytterligare drygt fyra minuter.
Karlsson berättar mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan, men jag kan avslöja så mycket som att han hade en god känsla hela vägen och sprang extremt jämnt: 16.50–16.56–17.00–17.00–16.57–17.03–17.03–17.10 på femkilometarna (7.22 på de sista 2,2 kilometerna), 1.11.50 på första halvan (inklusive de 22 sekunder det tog för honom att i trängseln ta sig fram till själva startlinjen; nettotiden blev därför 2.23.21), 1.11.53 på andra.
Tiden gör att Karlsson passerar självaste Erik Anfält i genom tiderna-listan och går upp som fyra i Närkestatistiken bakom de gamla 80-talshjältarna Lars Hagberg och Rolf Barr, och Oskar Andréns Rom-mara i april i år.
Upp till Hagbergs nu över 40 år gamla rekordnotering, 2.21.46 från Stockholm marathon 1983, har Karlsson nu mindre än två minuter, och med sin otroliga utveckling de tre senaste åren börjar det kännas mer och mer sannolikt att det blir han som till slut kommer att slå den där tiden. Just i Berlin gjorde tiden Karlsson till 85:a i loppet, och näst bäste svensk bakom Ebba Tulu Chala.
Med sig på resan till Berlin hade Karlsson Örebro-kompisarna Andreas Ingberg och Markus Liljenroth. Ingberg, som fortsatt jagar sub 2.30 på maran, hade en tyngre dag och klev av efter 25 kilometer (han hade 1.14.15 på första halvan, så långt höll farten). Liljenroth persade med 2.45.29 (2.45.11 netto; 1.20.54/1.24.35). Om några fler länslöpare sprang i Berlin vet jag inte, tipsa mig gärna i sådana fall!

På Lidingö avslutades löparhelgen med Rosa bandet-loppet, där Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (som 2018–2019 tog dubbla SM-brons på 10 000 meter) storstilad comeback på den nationella scenen när hon vann loppet på 37.49 (23 sekunder före IKHP:s Madeleine Larsson) och till på köpet slog alla svenska herrar (det var bara amerikanen Vincent Weir och fransmannen Simon Milcent som var före i mål).
De yngre ungdomsklasserna avgjordes också, där blev Garphyttans Daniel Torége femma i P12-klassen, som sprang tre kilometer, och Latorps Ebba Fryxell (som i den här bloggen mest är känd som draghund- och skidåkare) tia i F15-klassen över sex kilometer (där vann Spårvägens Fanny Szalkai, ett efternamn som förpliktigar i löparspåren).

Kan Hagaby ha ställt upp med det bästa och mest välmeriterade andralag som någonsin skådats i en distriktsmästerskapsstafett i orientering, i dag? Mycket möjligt. Dubble VM-guldmedaljören Jerker Lysell sprang nämligen förstasträckan och regerande Europamästaren Martin Regborn var ankare i ett ”andralag” som tog DM-guldet med drygt tre minuters marginal före klubbens egna förstalag. Nu ska dock påpekas att Lysell faktiskt tappade en minut på förstalagets Viktor Larsson på förstasträckan, och det var Oskar Eklöf som fick springa ikapp Jakob Wallenhammar på andrasträckan. Regborn stack ut fyra sekunder bakom gamle VM-kollegan Filip Dahlgren (som sprang så bra i Fýri trail förra helgen) på sistasträckan, men där visade Regborn ingen pardon och sprang om och förbi med marginal. Hur snabbt det gick? Tja, jämför med bronsmedaljörerna Tisaren, vars sistagubbe Johan Aronsson tappade över tio minuter på Regborn (Tisaren var över 24 minuter bakom i mål).
Tävlingen avgjordes i äkta Kilsbergsterräng, med start och mål vid Blackstahyttan och ett gäng kontroller uppåt Gårdsjön.
Tisarens förstalag med nationella toppnamn i Ellinor Tjernlund på förstasträckan och Lovisa Persson på sista (och Nina Hallor som hoppat in som reserv på andrasträckan) gjorde som de ville med konkurrenterna och vann med halvtimmesmarginal till Milans och Garphyttans kombinationslag (Jessica Korkeakoski/Josefin Erlandsson/Elin Doering) på andraplatsen. Jag vet inte om kombinationslag får konkurrera om medaljer på DM, och får de inte det så tog i stället KFUM Örebro silvret (annars bronset). Fler lag kom inte i mål, för Tisarens andralag felstämplade på andrasträckan.
En kul detalj från ungdomssidan är att Lindebygden stoppade in sina tjejer i killklassen för att få fullt lag, och där blev Lovisa Thybeck bara slagen av två killar (och bara 1.25 från sträcksegern) på andrasträckan i ett lag som hennes storebror Axel Thybeck förde i mål som tvåa bakom KFUM Örebro.
Värmlands stafett-DM avgjordes samtidigt, på samma banor, och där tog Djerf en tredjeplats på damsidan, knappt 14 minuter bakom segrande Karlstadsklubben OK Tyr, som hade gamla Djerf- och Tisaren-löparen Linda Take på förstasträckan.

Säsongens sista deltävling i länets rullskidserie Moto tour avgjordes på söndagen, en 31 kilometer lång masstart med start vid Mogetorp och mål på toppen av Ånnabodabacken. Robert Brundin var tillbaka efter att ha stått över klubbmästerskaps-deltävlingen senast (och därmed tappat sin svit på 20 raka segrar) och vann med 47 sekunders marginal före Daniel Olsson och ytterligare 36 före Viktor Hansson. Därmed vann han också sammandraget två poäng före Olsson (Viktor Rikner blev trea).
Olivia Hansson var som vanligt överlägsen på damsidan (och hade bara åtta herrar före sig), vann drygt elva minuter före Alma Olsson, som den här gången hade ovanligt stor marginal i syskonkampen mot Ellen (3.18) som varit före Alma i de två senaste tävlingarna.
I sammandraget gjorde Almas andraplats att hon säkrade totalsegern, fyra poäng före Ellen (Hansson har vunnit de fem deltävlingar hon ställt upp i, men missat två). I herrklassen, som egentligen är en mixedklass, blev Hansson tia i sammandraget, Alma 13:e och Ellen 15:e.
Podden äntligen tillbaka – med världsmästare i höstpremiären (och Brundins svit bröts i KM)

september 13th, 2023

Äntligen är Konditionsbloggenpodden tillbaka! Tidigt i morgon bitti släpps höstens första avsnitt, och sedan kommer det rulla på, på torsdagarna.
Direkt i första avsnittet gästas podden Siri Englund, som blir den första gästen i poddens historia som kommer tillbaka för ett andra avsnitt. Orsaken är självklar: I sommar har hon inte bara hunnit vinna VM-guld i militär femkamp (med ett otroligt dramatiskt avgörande i det avslutande terrängloppet) utan också ta EM-guld i hinderbanelöpning. Vi snackar igenom de två stora mästerskapen på längden och tvären i podden, och vi blickar dessutom fram emot VM i hinderbanelöpning i Belgien, som avgörs fredag till söndag den här veckan.
På fredag avgörs trekilometersloppet, på lördag 14-kilometersloppet som är det där Englund känner att hon har störst chans att prestera ett toppresultat (av de två individuella loppen) och på söndag avslutas tävlingarna i Genk med en lagtävling (jag tror att man springer som ett lag, tre och tre, här och att det inte är i form av en stafett som på EM). Det återstår att se hur det blir med livesändning.
Totalt kommer Sverige med fem damer och fyra herrar, utöver Englund bland annat ex-örebroarna Martin Bäckström och Sara Bäckström.

Det blev ingen 21:a seger i rad i Moto tour för Robert Brundin, och heller inte sjätte topp två-placeringen i Karlslunds klubbmästerskap för honom när tävlingen, över 14 kilometer med intervallstart, avgjordes på landsvägen utanför Nora i kväll. Orsaken? Att han inte kom till start (jag vet inte varför men gissar på sjukdom). I hans frånvaro blev det en tät fajt med sju man inom två minuter och tolv inom tre. Mattias Fritz tog titeln, 27,6 sekunder före Daniel Olsson i deltävlingen (men han tävlar för Garphyttan så Mikael Petersson på tredjeplatsen tog KM-silvret och fyran Viktor Rikner bronset). Fritz har tidigare tagit två silver och två brons i Karlslunds rullskids-KM, men fick nu för första gången kliva överst på pallen. I Moto tour var det första gången han vann sedan en mastart i Stråssa 2019.
På damsidan var det betydligt mer väntat överst på pallen när Olivia Hansson vann för sjätte året i rad (hon var totalt, 3.35 bakom Fritz). I KM hade hon ingen konkurrens, men Garphyttans Ellen Olsson och Alma Olsson tog andra- och tredjeplatserna i tävlingen, 2.18 respektive 3.39 bakom Hansson.
I Moto tour innebar resultaten att Ellen tog in två poäng på Alma, och nu skiljer bara två poäng inför den sista deltävlingen. Om Ellen är före även i den sista deltävlingen (och de är tvåa och trea) kommer de sluta på samma poäng (jag vet inte om det finns någon särskiljning i sådana fall, till exempel om Almas två segrar gör att hon placeras först, eller om Ellens 4–3 i inbördes möten eller hennes vinst i sista deltävling gör att hon placeras först). Hansson kommer oavsett allt att sluta trea i cupen (hon har vunnit rubbet hon ställt upp i men avstod de två försa tävlingarna).
På herrsidan innebar Daniel Olssons andraplats att han passerade Brundin i sammandraget, med två poängs marginal. Det innebär att den av dem som är först i mål i finalen tar hem cupen. Teoretiskt (om till exempel varken Olsson eller Brundin kommer till start) kan också Viktor Rikner, som är 19 poäng bakom, vinna cupen.
Den där sista deltävlingen är en masstart över 32 kilometer nästa söndag, den 24 september.
Hanaeus vann för 60:e gången och Brundin för 15:e i rad i nationaldagens tävlingar – och i Schweiz fick Svensson revansch och Regborn gjorde comeback

juni 6th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden med Wilhelm Bergentz, som bland annat snackar upp Stockholm marathon i morgon. Lyssna var som helst där poddar finns, som på Spotify eller i podcastappen på Iphone!

Det blev mycket riktigt en rejäl tillströmning av löpare till dagens extrainsatta nationaldags-parkrun vid Rynningeviken. 109 löpare är näst bästa siffran efter pandemin (efter femårsjubileet i april i fjol), och snabbast av alla var, precis som vanligt Petra Hanaeus (för 70:e gången!) med 20.27 och, för första gången, Jonatan Palm med 17.37. Faktum är att det var första gången som Palm, en 37-åring som tävlar för LK Gränslös och som gjort 1.15 på Göteborgsvarvet och 33.42 för en andraplats bakom Filip Dahlgren på Blodomloppets landsvägsmil i fjol, testade parkrun.

På nationaldagen passade också Moto tour på att bränna av sin andra deltävling för året, en 40 kilometer lång masstart med samling vid Mariebergs galleria och bana på andra sidan E20. 30 rullskidåkare kom till start och Robert Brundin vann för 15:e gången i rad, med nästan 2,5 minuters marignal till tvåan Daniel Olsson och tre minuter till trean Viktor Rikner. Precis som i premiären var det tajt mellan systrarna Alma och Ellen Olsson, och precis som då drog tre år äldre Alma det längsta strået. Nu med 35 sekunders marginal efter drygt två timmars stakning.

Andrea Svensson studsade tillbaka när VM-testerna i orientering avslutades i Schweiz i dag. Efter att ha varit långt ned i listorna i helgens medeldistanstävlingar – som brukar vara Svenssons specialdistans – så var hon femte bästa svenska i dagens långdistans, förvisso över elva minuter bakom segrande Tove Alexandersson, men hon var å andra sidan helt i särklass. Upp till Hanna Lundberg och Sara Hagström på andra- och tredjeplatserna av svensskorna hade Svensson sex respektive knappt fyra minuter. Att det ska räcka till en VM-plats känns däremot tveksamt med tanke på hur få platser Sverige har (tre på varje distans bakom Tove Alexandersson som har en personlig friplats), men en reservplats bör Svensson kunna hoppas på efter en helt suverän vår, även om hon inte verkat pricka formen just till uttagningstävlingarna.
På herrsidan gjorde Martin Regborn comeback efter lördagens fotstukning, och just den kändes bra, men han var ändå långt från att prestera på sin normala nivå. ”Foten funkade bra men var totalt sänkt fysiskt. Helt parkerad i skogen. Kroppen inte i balans alls nu och det har ju sin förklaring”, skriver han på Strava, utan att precisera närmare vad det handlar om. Nedträning med tanke på att han har sin VM-plats (i långdistans) klar redan, kanske.
Reborn var 13:e svensk i listan, några sekudner bakom Jonatan Gustafsson och Anton Johansson på elfte och tolfte. Alla de tre var nio–tio minuter bakom Emil Svensk som var snabbast av svenskarna närmast före Simon Imark och Gustav Bergman.
Olsson gästar podden, två klara favoriter och två spännande dueller väntar i Blodomloppet (som NA sänder!), och Rynningeviken längre är tillbaka

maj 24th, 2023

Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Noha Olsson som gäst. Den 21-årige löpare, som ihop med sina lagkompisar i KFUM Örebro tagit ungdoms-SM-guld på både bana och i terräng, berättar om var han står just nu i sin satsning, om hur han tog sig till ungdomfinnkampen på hinder trots att det inte ens fanns några hinder att träna på i Örebro, om sin ångest och löparfilosofi och insändare under pseudonym, om statusen på kampen för en ny friidrottsarena i Örebro, om sorgen efter legendariska tränaren Bo-Gunnar Bogges och vad som egentligen hänt med Mikael Kroons gamla träningsgrupp. Finns där poddar finns i morgon bitti.

I kväll inleddes en helt ny säsong av länets rullskidscup Moto tour – men allt var ändå precis som vanligt när Robert Brundin vann den 20 kilometer långa masstarten med nästan två minuters marginal (tvåan Daniel Olsson var 1.45 bakom, Viktor Rikner var drygt tre bakom på tredjeplatsen där han spurtslog Kevin Henriksson och Larz Andersson). Brundin förlorade de två sista deltävlingarna i cupen mot Jimmy Axelsson (men vann ändå totalen överlägset) 2020, och har sedan dess vunnit rubbet 2021 och 2022 (14 etapper varav 13 poänggivande) – så segern i dag var 15:e raka. Glädjande nog fanns två damer bland de 26 startande (det har varit svårt att locka kvinnor till Moto tour genom åren), och det blev nästan photofinish när Alma Olsson spurtslog Ellen Olsson med fyra tiondelar efter nästan en timmes åkning (om jag förstått saken rätt är det herr-tvåan Daniels 18- och 15-åriga döttrar, men där reserverar jag mig något). Andra etappen avgörs på nationaldagen tisdagen den 6 juni, över 40 kilometer.

I morgon är det också dags för den första av årets två, deltagarmässigt, största löpartävlingar i Örebro: Blodomloppet (den andra är Vårruset som arrangeras på tisdag). Vi på NA kommer att direktsända båda, med mig som programledare, och därför har jag djupdykt lite extra i startlistan som på de två tävlingsdistanserna – fem och tio kilometer – innehåller närmare 2 500 namn. Vilka jag hittat som ställer upp?
Jo, på damernas tio kilometer och herrarnas fem kilometer finns två tydliga favoriter i Liduina van Sitteren (som var trea i Lidköping stadslopp (37.44 på milen) för tre veckor sedan men annars inte tävlat sedan Rotterdam marathon (hon gjorde 36.07 i Startmilen dessförinnan) eftersom hon blev förkyld och missade Vintrosaloppet i torsdags, respektive Erik Berzell, den Örebroboende Järla IF-orienteraren som inte står antecknad för något femkilometerslopp i karriären men som vid två tillfällen passerat halvvägs på fem kilometer på 16.30 och alltså lär ha en kapacitet som är högre än så (i vintras vann han också Sörbyskogen svartare på ett övertygande sätt).
På de två andra distanserna blir det hårdare: På damernas fem kilometer finns Josefin Tjernlund, Lisa Bergdahl och Siri Englund anmälda. Tjernlund har på papperet högst kapacitet: Hon gjorde 17.57 när hon vann Vårruset i Örebro i fjol och vann Startmilen i år på perset 36.03 (vilket indikerar att hon har mer fart än 17.57 i femkilometers-benen), men hon är mitt emellan Tiomila (i lördags) och sprint- och sprintstafett-SM (lördag och söndag), så frågan är hur hårt hon kommer att gå. Tidigare junior-EM-löparen Bergdahl har bättre pers, 17.28 från 2021, men har haft en hel del strul senaste åren och sprang som bäst 36.29 på tio kilometer i fjol (i år har hon, mig veterligt, inte tävlat alls). Englund, som främst satsar på militär femkamp, persade med 40 sekunder när hon vann Vintrosaloppet på 18.53 i torsdags och bör alltså vara minuten bakom Tjernlund, men kanske kan försöka hänga på och se hur långt det bär.
På herrarnas tio kilometer finns både Simon Karlsson och Jonas Nilsson, som slogs om segern i just Vintrosaloppet, båda med – och det lär bli en ny kamp om förstaplatsen. Karlsson, som var bäste länslöpare i Göteborgsvarvet helgen före, spurtade då ifrån med fyra sekunder efter att de legat ihop nästan hela vägen, men i Kumla stadslopp några veckor innan var ordningen den omvända (21 sekunder till Nilssons fördel). När de möttes i Örebro AIK halvmaraton var Karlsson 15 sekunder före, i Göteborgsvarvet hade han hela 97 sekunder tillgodo.
Fler roliga namn till start? Kajsa Rosdal, Benita Månsson, Antje Wiksten, Ebba Fryxell, Oskar Hansson, David Lundström, Filip Dahlgren, Ludvig Börjesson och Fredrik Härdfeldt finns i startlistan på tio kilometer, Elisabeth Ahlgren, Olivia Hansson, Ola Backlund och Rasmus Doering på fem kilometer.
Tiokilometersloppet startar 18.15 och femkilometersloppet 18.20. Allt vid Trängens IP (där även målet finns) på Väster i Örebro.

Nu är det klart att det blir en andra upplaga av Rynningeviken längre, sextimmarsloppet som i fjol för första gången avgjordes på de fina promenadstråken just vid Rynningeviken och som liksom Sommaro längre, Sörbyskogen svartare och Midsommarjoggen arrangeras av Epictrail. Tävlingen avgörs i år den 19 augusti, vilket tyvärr (för mig personligen) är samma datum som Ultravasan. I fjol vann Märta Sjölander (54 224 meter) och Daniel Linder 65 678 meter. Liksom då arrangeras också ett tretimmarslopp.
Frih har inlett säsongen, skidsäsongen i länet avslutades och spikat datum för gruvloppet

mars 20th, 2023

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden på Spotify och i podcast-appen på till exempel Iphone och på andra ställen där poddar finns. EM-orienteraren Andrea Svensson, OK Tisaren, är gäst den här veckan.

Efter covid-problem under vintern har Klara Frih så smått kommit igång med utomhussäsongen borta i Kalifornien. Medeldistanslöparen från Åsbro – som företrädesvis satsar på 800 meter, tagit tre USM-guld och varit fyra på senior-SM – går ju andra året på Saint Mary’s college och persade i fjol redan i säsongspremiären (2.12,36) och var innan säsongen var över nere på 2.11,87. Efter ett års anpassning till den radikalt annorlunda träningen i USA hade hon i år stora förhoppningar på ytterligare resultatutveckling, och det såg bra ut i höstens terränglopp (även medeldistanslöparna ”tvingas” springa i college-lagen på sexkilometerslopp), men sedan kom den där coviden.
I premiärtävlingen fredagskvällen den 3 mars sprang Frih den för henne udda distansen 400 meter både individuellt och i lag (med dubbla andraplatser som resultat (även om tiden, 1.00,79, var mer än två sekunder från perset hon satte som 15-åring, för sex år sedan). Förra lördagen, den 11 mars, gjorde hon så första loppet på 800 meter för säsongen i WCCAA meet i San Francisco, där hon slutade trea på 2.14,79 (knappt tre sekunder bakom segrande JJ Escalera, som är en sistaårsstudent på Santa Clara). Dessutom blev hon och lagkompisarna tvåa på en stafett på den udda distansen 4×800 meter. Den individuella tiden är sämre än alla de fem hon noterade under fjolårets college-säsong, men å andra sidan en stark comeback.
Om jag tolkar nätet rätt är nästa tävling Mike Fanelli track classic (också det i San Francisco) på torsdag nästa vecka (den 30 mars).

En tävling jag missade att rapportera om i helgen var Hälleforsrännet, säsongens sista skidlopp i länet, en ungdomstävling i just Hällerfors med distanslopp i fristil där de äldsta, 15- och 16-åringarna, åkte fem kilometer. Garphyttans Ellen Olsson följde upp sina två DM-guld och andraplatsen i Lilla Lospåret med en seger med stor marginal – 2.15 före Gravas Tuva Henricsson på andraplatsen. Bland grabbarna vann Granbergsdals Axel Lindblad, som för en månad sedan tog ungdoms-SM-brons i skidorientering, knappt två minuter före Gravas Joel Holmgård.

Ännu mer miss av mig att jag inte noterat att Run of mine – den tio kilometer långa löptävlingen där tre kilometer är rätt ned i och tre kilometer är rätt upp ur gruvan i Zinkgruvan – släppt datumet för årets tävling. Det skedde redan för 19 dagar sedan, och datumet ifråga är lördagen den 2 september. Därmed en vecka före i stället för som tidigare på samma dag som Norasjön runt (och faktiskt preliminärt inte krockande med någon annan löpartävling i länet).