Etikett: Emilia Fahlin

Regborn står över världscupstafetten – ger Johansson chansen (och Fahlin har kastat gipset)

september 30th, 2022

Det blir ingen Martin Regborn – eller Tove Alexandersson, Gustav Bergman eller Lina Strand för den delen – i stafetterna som på lördagen inleder världscupfinalen ett par mil utanför schweiziska Davos (tävlingscentrum är på 1 800 meters höjd). Det meddelade Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida på fredagen. Orsaken är den rätt givna – att de fyra svenska toppnamnen, som alla har chans på seger eller åtminstone pallplats i den sammanlagda världscupen, väljer att prioritera de två individuella loppen: Söndagens medeldistans och måndagens långdistans. Och ska man ifrågasätta något i sammanhanget är det förstås att Internationella orienteringsförbundet valt att lägga tävlingarna i den här ordningen.
– Alla våra löpare vill ju springa stafett men nu när man valt att lägga stafetten först i programmet så vill förstås de som ligger i toppen på världscupen prioritera de loppen, säger förbundskapten Anneli Östberg till förbundets hemsida.
Men inget ont som inte har något gott med sig. I Bergmans och Regborns frånvaro får örebroaren Anton Johansson chansen som ankare i det svenska förstalaget, och kommer få ta laget i mål efter att två bröder Svensk – Viktor på förstasträckan och Emil på andra – inlett stafetten.
SVT sänder med start 11.45 på lördagsförmiddagen. Och sedan fortsätter alltså världscupfinalen med Regborns jakt på totaltiteln söndag och måndag.

Emilia Fahlin skrev inte bara nytt kontrakt med sitt franska proffsstall i förrgår – samma dag var hon dessutom inne på USÖ och tog bort gipset efter strålbensbrottet på högra underarmen. Det skriver Radiosporten på sin instagram och citerar Fahlin, men jag har inte lyckats hitta radioklippet någonstans för att höra en längre intervju.
– Det är skönt att få släppa handen och armen fri och kunna börja använda båda händerna och så småningom komma igång med träningen igen, sa Fahlin, hur som helst, till Radiosportens instagram.
Nästa tävling? Den blir troligen inte förrän i månadsskiftet februari/mars, då nästa säsong sätter igång i Europa. Fahlin har inte inlett tävlingssäsongen utanför Europa sedan 2016, och lär inte göra det nästa år heller även om det avgörs två världstourtävlingar (fyra tävlingsdagar) i Australien i januari och en i Förenade Arabemiraten (fyra tävlingsdagar) i mitten av februari innan det är dags att kicka igång Europasäsongen med Omlop het Niewsbla den 25 februari. Därefter fölljer i snabb takt Strade Bianche, Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Brugge–De Panne, Gent Wevelgem, Flandern runt, paris–Roubaix, Amstel gold race, Valonska pilen och Liège–Bastogne–Liege på mindre än två månader. Den som väntar på något gott …
Vändningen: Fahlin förlänger med FDJ över 2023 (och missa inte helgens viktigaste lopp!)

september 28th, 2022

I samband med kraschen som avslutade Emilia Fahlins säsong, den på andra etappen av Nederländerna runt den 31 augusti där hon åkte på en fraktur strålbenet i högra underarmen, berättade expertkommentatorn på brittiska Eurosport att snacket i cykelkretsar var att franska proffsstallet FDJ-Suez-Futuroscope valt att inte förlänga Fahlins kontrakt över 2023. Men endera var det fel eller också har teamledningen vänt, för i dag gick stallet ut med att Örebrocyklisten kritat på ett nytt ettårskontrakt. Därmed kommer Fahlin gå in på sitt femte år i det franska laget (som bytte ut en tredjedel av sitt sponsornamn i somras).
Fahlin kommer komma in i 2023 från fyra raka strul-säsonger: 2019 kraschade hon svårt på träning i Spanien och drabbades av en svår hjärnskakning och en blödning innanför skallbenet som höll henne borta i 4,5 månader. 2020 gjorde pandemin att säsongen kom igång först i slutet av juli, och sedan bröt Fahlin ett ben i högerhanden när hon tog emot en drickflaska under en etapp i Giro d’Italia och missade bland annat VM. 2021 drabbades hon av utmattningssyndrom och tvingades ställa in hela säsongen (inklusive OS, VM, EM) redan i början av juli. Och i år avslutade alltså en strålbensfraktur säsongen när hon precis börjat hitta tillbaka till gammalt gott slag (och för tredje året i rad missade hon VM efter att dessförinnan ha kört tolv raka).
Men just det där att hon började hitta tillbaka, att cyklingen började bli väldigt rolig igen, har gjort att Fahlin uttryckt i intervjuer att karriären kan bli längre än hon tidigare tänkt. När jag talade med henne för några år sedan såg hon 2022 eller 2023 som det absoluta slutet – nu har hon öppnat för en satsning över OS i Paris 2024.
Fahlin inledde sin proffscykelkarriär redan 2007, och det blev inledningsvis sju säsonger i det tyska lag som i dag heter Canyon-Sram men som då gick under namn som T-Mobile, Team Columbia, Team HTC-Highroad och Team Specialized-lulemon. 2013 gjorde hon ett år i norska Hitec-Products och 2014–2015 och 2017–2018 tävlade hon för storsatsande, brittiska Wiggle-Honda/Wiggle-High5. Däremellan, 2016, tävlade hon för det mindre, italienska stallet Alé Cipollini, och det året fick hon verkligen chansen att tävla för egna resultat (men utan så mycket uppbackning), vilket bland annat ledde till segern i världstourtävlingen Vårgårda GP, hennes klart största framgång. Sedan 2019 har hon alltså tävlat för FDJ, som under de här åren byggts upp till en maktfaktor. Första året var Fahlin given kapten, 2020 kom danska Cecilie Uttrup Ludwig in och delade ansvaret (och hon har haft en jäkla utveckling sedan dess!). I fjol anslöt även italienska klättraren Marta Cavalli, och i år australiska Grace Brown (tvåa på VM-tempot förra vecka). Dessutom har franska Clara Copponi börjat ta för sig i spurterna. Kanske inte så konstigt alltså att Fahlin fick vänta rätt länge på chansen att göra egna resultat efter sin långa frånvaro från tävlingsscenen inför årets säsong, med allt fler starka namn vid sin sida (även om få lär tvivla på att hon har topp tio-potential på snart sagt alla tävlingar utan alltför kraftig kupering).
Förutom Fahlin skrev även norska Stine Borgli, som anslöt till FDJ ett halvår efter Fahlin, på för 2023 i dag. Det innebär att stallet har 14 cyklister under kontrakt (vilket var lika många som de hade i år, så i princip är de väl klara med truppen nu): Fahlin, Borgli, Uttrup Ludwig, Cavalli, Brown, Copponi, italienska Vittoria Guazzini, franska Eugénie Duval, Victorie Guilman, Marie Le Net, Évita Muzic, Jade Wiel och Gladys Verhulst, och nederländska Loes Adegeest. De två sista är stallets två nyförvärv inför 2023: 25-åriga Verhulst har gjort fyra säsonger i semi-profesionella lag på nivån just under toppstallen, och startat en hel del stora race (och hon var femma på en av de norska etapperna i världstourtävlingen Tour of Scandinavia i augusti). 26-åriga Adegeest har bara två proffsår bakom sig, men har samlat en del fina resultat på lite mindre internationella tävlingar i år, som segern i bergspristävlingen i Lotto Belgium tour och andraplatsen i sammandraget i Tour de l’Ardèche. Nio av 14 har kontrakt även över 2024: De två nyförvärven, Uttrup Ludwig, Brown, Guilman, Le Net, Muzic, Wiel och Guazzini. De fyra sistnämnda även över 2025.
Årets tävlingssäsong är ännu inte över (för de som inte är långtidsskadade), och programmet för nästa års världstour är ännu inte släppt. Men räkna med att det blir tävlingspremiär någon gång i slutet av februari eller början av mars.

Det blir mycket löpning till helgen: På lördag är det Örebro parkrun och Blänkabackens trail, och på söndag är det Hostruset – men också helgens viktigaste lilla lopp: ”Vi springer för forskningen!” Det är fri starttid mellan tio och 14, så det går att hinna med även om man springer Hostruset, och man väljer på en, 2,5, fem och tio kilometer (som är två varv på femkilometersbanan), och arrangörerna har förberett Strava-segment för de två längre distanserna (fem kilometer hittar du här, tio kilometer här), men det viktigaste är inte hur fort man springer utan att man skänker en slant till hjärt- och lungfonden. Starten och mål är i krosningen Mörtvägen/Kärleksstigen i Ekeby-Almby (bara ett stenkast från Blänkabacken!), strax utanför Örebro, men arrangemanget är en del av en större insamling där man kan springa var som helst på söndag.

Lindebygdens OK hade klubbmästerskap i nattorientering i går kväll (lite söder om stan, väster om riksväg 50), men ingen från klubben startade i seniorklasserna. De vanns i stället av Milans Therese Korkeakoski och Tom Korkeakoski från grannklubben Milan. Klubbens nyblivne dubble svenska ungdomsmästare Axel Thybeck sprang i stället i H16-klassen, där han krossade motståndet för att lägga ett DM-guld till handlingarna (lillasyster Lovisa Thybeck vann D14-kalssen, den äldsta med startande löpare på flicksidan).
Banrekordhållaren största namnet i allra sista Kilsbergen trailrun (plus: Bergslagsloppet ställs in, Fahlin med strålbensfraktur och inget annat)

september 2nd, 2022

På grund av att natt-DM i orientering inte kör med några liveresultat från målgången lär det kunna dröja innan resultaten ramlar in. Återkommer därför med dessa i morgon, eller i en uppdaterad blogg om någon timme om det ändå inte dröjer så länge.

I morgon är det dags för den tolfte och, enligt arrangörerna, allra sista upplagan av Kilsbergen trailrun, den runt 14 kilometer långa trailtävlingen som går från Ånnaboda till Suttarboda (på Bergslagsleden) och sedan tillbaka igen (på en utmärkt rundslinga och över Storstenshöjdens slalombacke och runt sjön till målet vid SM-stugan).
Startlistan har innehållit fler tunga namn tidigare, men tidernas bäste Kilsbergen trailrun-löpare är i varje fall anmäld – Filip Dahlgren, den gamle orienterings-VM-löparen från Örebro (återstår dock att se om han kommer till start, han strök sig ju från orienterings-DM förra helgen dit han också var anmäld). Hans banrekord på 54.48 lär stå sig för alltid om han inte själv slår det i morgon, för några fler kanoner kan i varje fall inte jag hitta i startlistan.
Här finns ändå några konditionsbloggenbekantingar i Linda Meijer (veteran-VM-medaljör i mountainbike), Villem Raudsepp (duktig veteranlöpare från Nora), Rihards Darzins (med i orienteringslandslaget för döva), Stefan Sager (habil ultralöpare från Örebro AIK som senast kutade Ultravasan), Alfons Wedin (storebror till succélöpare Linus och själv vinnare i Vintrosaloppet 2019), ultraräven Carin Gustavsson och ultrauppstickaren Björn Tikkanen.
Det finns också en femkilometerdistans som lockar bland andra Ebba Fryxell, men visst hade det varit kul att se ett gäng löpare från Tisdagsklubben och fler från Örebro AIK i startlistan också.

Bergslagsloppet tvingas ställa in årets upplaga, som skulle bli den första efter pandemin, det meddelade arrangörerna häromdagen. Antalet anmälda var alltför lågt för att arrangemanget skulle gå att räkna hem, och därför blir det inget av med den 67 kilometer långa mountainbiketävlingen som utnyttjar några av de finaste stigarna (och grusvägarna) uppe i Kilsbergen, och som också har 46- och 22-kilometersklasser. Tävlingen har avgjorts sedan 2014 (utom de båda pandemiåren) och var SM i marathon, alltså mountainbikes långdistans, 2016, och ingick under några år i den svenska långloppscupen.

Det var inget båtbensbrott, men väl ett strålbensbrott, som Emilia Fahlin drabbades av när hon gick i backen i Nederländerna i onsdags. Det konstaterades när hon i dag undersöktes och fick nytt gups på hemmaplan, och hon berättar själv om det på instagram. Allt talar nu för att hon missar VM och att säsongen är över, även om hon inte riktigt går så långt som att bekräfta det i sin text: ”Så tråkigt att jag kommer få gå med det här gipset i flera veckor och inte kommer kunna delta i de kommande tävlingarna. Så himla surt, för jag hade älskat att avsluta säsongen eftersom jag njutit och älskat att racingen och min utvecklingen de senaste månaderna, men från den ljusa sidan … Så är det här bara ett litet gupp på vägen med tanke på att jag trots allt är rätt oskadd.” Fahlin berättar också att det här är allra första gången hon brutit ett ben i kroppen efter att ha kraschat med cykeln (men som de minnesgoda vet har hon ju brutit ett ben i handen av att ta emot en vattenflaska när hon cyklade …).
Fahlin bröt med förmodad båtbensfraktur – VM i fara (och stjärnglans över helgens orienterings-DM – också)

september 1st, 2022

Emilia Fahlin klarade de 25 sista kilometerna på gårdagens etapp, efter kraschen, men undersökningarna efteråt visade att hon troligen brutit båtbenet i högerhanden, och därför tvingades hon kasta in handduken inför dagens etapp, den tredje av sex i årets Simac ladies tour (”Nederländerna runt”). I stället för att avverka 139 kilometer med start och mål i Gennep (Charlotte Kool vann, strax före Lorena Wiebes som vann de två första etapperna och toppar sammandraget) så reste Fahlin hem till Sverige för återhämtning och vidare undersökningar. Med 23 dagar kvar till VM-loppet i Australien är det förstås tveksamt om hon hinner tillbaka. ”Såklart är det så. Det beror ju först och främst på om det är en fraktur och annars hur lång tid en läkning tar”, skriver hon i ett sms till Vårgårda cycling.
Efter VM återstår bara en tävling på världstouren, Tour de Romandie (Romandiet runt), och därtill finns några större tävlingar på nivån just under (Giro dell’Emilia, Binche–Chimay–Binche, Tre Valli Varesine och Chrono des nations), så i princip skulle nog ett missat VM innebära att säsongen var över.

I morgon kväll med start vid 21 (när solen gått ned) är det dags för årets distriktsmästerskap i nattorientering, som arrangeras på en nyritad karta runt Gårdsjön uppe i Kilsbergen – och till skillnad från förra helgens medel- och långdistans-DM ligger tungvikten nu på damsidan. Det finns inga Regborns, Johanssons eller Lysells i startlistan, men i stället mästerskapsrutinerade löpare som Ellinor Tjernlund och LIlian Forsgren och därtill Lovisa Persson. På herrsidan lär det bli en uppgörelse mellan Hagaby (Oskar Eklöf, Jakob Wallenhammar) och Tisaren (Daniel Forsgren, Filip Jacobsson, Johan Aronsson).
På söndag avslutas de två DM-helgerna med stafetter i skogarna söder om Svennevad, och där mönstrar Tisaren ett förstalag med tre löpare från sommarens Europamästerskap (Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson) och lär främst utmanas av andralaget (Lilian Forsgren, Anna Hallmén och Lovisa Persson). Martin Regborn springer slutsträckan för Hagaby (som har Samuel Andersson och Jakob Wallenhammar på de två första) med Tisaren satsar på Daniel Forsgren/Martin Gajda/Filip Jacobsson och KFUM Örebro på Hugo Örn/Anton Kruse/Jacob Eriksson.
I Värmland är det medeldistans-DM på lördag och stafett-DM på söndag, långt bort mot norska gränsen till (och Djerf ställer bland annat upp med Rasmus Pettersson och Åsa Zetterberg Eriksson, med medaljmöjligheter).
Fahlin i svår krasch – men tog sig i mål: ”Ska kolla upp handleden först” (Och rykten säger att hon letar nytt stall)

augusti 31st, 2022

Tidstapp när en utbrytning höll på första etappen av världstourtävlingen Simac ladies tour (”Nederländerna runt”), och på den andra blev det etter värre för Emilia Fahlin: Med runt 26 kilometer av de 118 kilometerna kvar till målet i Ede, i centrala Nederländerna, gick hon ihop med norska Uno-X-cyklisten Susanne Andersen i backen rejält. Eurosport sände, hade inga bilder från själva kraschen men visade en medtagen Fahlin direkt efteråt som tog sig åt högerhanden. Vårgårda cycling, som förutom att arrangera Vårgårda GP också bevakar svensk proffscykling och skickar ut pressmeddelande, hade sms-kontakt med Fahlin efteråt och frågade först och främst om VM-loppet i Australien den 24 september är i fara: ”Jag kan inte säga något nu. Ska kolla upp handleden först”, skrev Fahlin tillbaka.
Efter att ha blivit snabbkollad av läkare och bytt några ord med egna teampersonalen satte sig Fahlin på cykeln igen och avverkade de kvarvarande 26 kilometerna, vilket ger henne en möjlighet att fortsätta etapploppet i morgon – om handen känns bättre. Hon rullade i mål knappt fyra minuter bakom Lorean Wiebes, som spurtade hem andra raka etappsegern och via bonussekunder nu toppar sammandraget med 15 sekunder före landsmannen Karlijn Swinkels. Bästa FDJ-cyklist både i går, i dag och totalt är Eugénie Duval, 21 sekunder bakom Wiebes totalt efter en 14:e-plats i dagens klungspurt (de 69 längst fram fick samma tid).
I morgon väntar en 139 kilometer lång etapp med start och mål i Gennep, lite söder om Nijmegen, precis vid den tyska gränsen (någon kilometer kommer cyklisterna till coh med att åka på själva gränsen, där den följer en vägsträcka). Mookerheide-stigningen, med 69 höjdmeter på 2,1 kilometer, ska passeras två gånger, men i övrigt är etappen pannkaksplatt och det lär bli en ny klungspurt.
Cyklisterna rullar iväg redan 12.21 medan Eurosport (vars sändning fungerade i dag, efter gårdagens debacle!) inte börjar sända förrän 14.40. Återstår att se om Fahlin kommer till start där.
Genom åren har Fahlin haft mycket otur i sin karriär. Efter att ha slagit igenom tidigt, och kanske framför allt gjort sig känd som en överjävlig tempocyklist, så skuggades de första åren jag bevakade henne (från 2012 och framåt) av sjukdomsbekymmer som hon fick bukt på först sommaren 2015 då hon fick diagnosen ”akuta och kroniska bihåleinflammationer” och med egna pengar finansierade en laseroperation av näsmusslorna vid en privatklinik i Spanien. 2016 kom hon tillbaka starkare än någonsin, hjälpte Emma Johansson till ett OS-silver i Rio de Janeiro och körde själv hem karriärens största seger, i världstourtävlingen Vårgårda GP. 2017 och 2018 fortsatte hon att rada upp starka resultat som toppades med fjärdeplatsen vid VM i Österrike. Men 2019 drabbades hon av en svår hjärnskakning och en blödning- i huvudet efter en krasch på träning och blev borta fyra månader, 2020 bröt hon handen när hon tog emot en vattenflaska i Giro d’Italia (efter en långt uppskjuten säsongsstart på grund av coronapandemin) och missade bland annat VM, och 2021 lade hon ned säsongen redan före OS i juli på grund av utmattningssyndrom som gjorde att hon pausade allt i nio månader. I år har hon slitit för att komma tilblaka, men under Giro d’Italia i början av juli började allt lossna igen och efter en niondeplats i Vårgårda GP slog hon till med en andraplats på den svenska etappen av Tour of Scandinavia och en åttondeplats på EM senast. Men nu kan det alltså vara dags för ett nytt skadeavbrott.
Senaste tidens framgång har gjort att Fahlin, som varit osäker på om hon ska tävla mer efter årets säsong, börjat fundera på att förlänga karriären över OS i Paris 2024 – men under dagens sändning, i samband med att Fahlin hamnade i bild efter kraschen, berättade kommentatorn att snacket är att franska stallet FDJ-Suez-Futurscope, som Fahlin tävlat för i fyra säsonger, valt att inte förlänga hennes kontrakt över 2023 (känd är att de förlängt med tio andra och värvat nederländska Loes Adegeest och franska Gladys Verhulst inför nästa säsong, men truppen är ännu inte spikad). Något som i sådana fall betyder att Fahlin alltså måste ut och sonder marknaden efter en ny arbetsgivare inför 2023. Nästa gång jag pratar med henne ska jag givetvis fråga mer om det.

Olivia Hansson och Robert Brundin säkrade totalsegern i årets Moto tour redan i kväll, med två tävlingar kvar att köra av årets säsong. Hansson genom att ta sin tredje seger för året samtidigt som ingen annan kvinna ställt upp i år (i dag tia av 18 startande totalt), och Brundin genom att ta sin elfte raka seger (varv den sjunde i år). Över en 20 kilometer lång masstart med start och mål vid Norrbyås kyrka vann Brundin med 65 sekunders marginal till tvåan Kevin Henriksson, som i sin tur var 3,7 sekunder före Jimmy Axelsson på tredjeplatsen. Axelsson, som är tvåa i sammandraget, hade hållit liv i cupen om han tagit andraplatsen, men genom att bli trea kan han nu maximalt nå 235 poäng, och Brundin har redan 238 och behöver inte ens komma till start i de två sista tävlingarna. De kanske lockar ändå: Om två veckor sammanfaller etappen nämligen med Karlslunds klubbmästerskap i rullskidor, över 14 kilometer med individuell start, och den 9 oktober avslutas touren med en 32 kilometer lång och fin masstart med start i Järle (och det vill ju ingen missa!).

På tal om klubbmästerskap avgjordes KFUM Örebros KM i orientering (över långdistans) i går eftermiddag: Karin Lindgren och Oskar Arlebo var lika överlägsna på herr- respektive damsidan: Sprang båda på 57 minuter (över 5,6 respektive 7,3 kilometer orientering, fågelvägen) och var 14,5 minuter före tvåorna (Emma Victorin respektive William Segura), och några fler löpare än så kom inte till start i seniorklasserna.
Fahlin tappade över minuten på första etappen – när utbrytning höll

augusti 30th, 2022

Första etappen av Simac ladies tour – eller Nederländerna runt, som Eurosport föredömligt kallar den – blev nog inte riktigt vad Emilia Fahlin hoppats på, även om jag inte haft möjligheten att prata med henne efteråt.
Halvvägs in på den 141 kilometer långa, och helt pannkaksplatta, etappen kom 21 cyklister nämligen loss i en utbrytning som höll hela vägen in i mål (även om två av dem tvingades släppa. Nykorade Europamästaren Lorena Wiebes vann spurten och fick för besväret elva bonussekunder som ger henne en bra lucka till huvudkonkurrenterna i sammandraget eftersom många toppnamn precis som Fahlin blev kvar i huvudklungan som aldrig hann ifatt och som i mål var 49 sekunder bakom (vilket med bonussekunder alltså blev en minut jämnt; noteras ska dock att Chantal van den Broek-Blaak, som är en av favoriterna i sammandraget, var med längst fram).
Huvudgruppen sprack dessutom av i spurten, så Fahlin tappade ytterligare fyra sekunder på den 34:e-plats som hon rullade i mål på. Enda lagkompisen hon hade med i gruppen längst fram var franska Eugénie Duval, som spurtade in som femma – hennes bästa resultat på hela året.
Eurosport skulle ha sänt sista timmen på sin player-tjänst, men åtminstone jag fick aldrig någon bild från Nederländerna. I morgon väntar en 118 kilometer lång etapp med start och mål i Ede, inte så långt från Apeldoorn, Arnhem och Nijmegen i centrala Nederländerna. Även då ska Eurosport, enligt tablån, sända från 14.40 (etappen startar 13.05).

I morgon avgörs för övrigt den andra av höstens fyra etapper i Moto tour. Den första, för två veckor sedan, gick på min semester, så den har inte blivit nämnd i bloggen: Robert Brundin tog sin tionde raka seger, vann med nästan fyra minuters marginal till Jimmy Axelsson över en 17 kilometer lång masstart, och Olivia Hansson dök upp och var sexa av 14 startande (som enda dam).
Morgondagens etapp är en 20 kilometer lång masstart med start och mål vid Norrbyås kyrka i Örebros sydöstra utkanter. Brundin säkrar totalsegern på herrsidan om han vinner samtidigt som Axelsson inte slutar tvåa och Hansson säkrar den på damsidan om hon vinner (om ingen kommer till start pådamsidan säkrar hon i sämsta fall delad seger).
Fahlin kör etapplopp i Nederländerna – har chans på topplacering

augusti 29th, 2022

Efter en intensiv tävlingsperiod med Vårgårda GP, Tour of Scandinavia och EM (nio tävlingar på 16 dagar) fick Emilia Fahlin en vecka tävlingsledigt. Men nu smäller det till igen. Med start i morgon, tisdag, kör hon världstourtävlingen Simac ladies tour (som tidigare hettat Holland ladies tour och Boels rental ladies tour, beroende på sponsor, och som Susanne Ljungskog vann 2003 och 2006) i Nederländerna.
Det återstår att se om det är Fahlin som laget ska köra för, men möjligheten är överhängande när lagets två andra kanoner, Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli. Fahlin sekonderas i stället av norska Stine Borgli och franska kvartetten Clara Copponi, Eugénie Duval, Maëlle Grossetête och Victorie Guilman (av dem har Copponi visat framfötterna mest i år, med en etappseger i Women’s tour och fyra topp sex-placeringar i vårklassiker).
Tävlingen består av fem linje- och en tempoetapp. Den fjärde och sjätte etappen går över ett antal nederländska ”berg” (kullar) och samlar över tusen höjdmeter (på den sista ska till exempel Posbank-klättringen, med 65 höjdmeter, avverkas sju gånger på de första nio milen). Första etappen, över 2,5 varv sexmilavarv med start och mål i Lelystad ute vid Markermeer, är dock helt pannkaksplatt (lägsta höjd är fem meter under havsnivån, högsta är en meter över) och 141,2 kilometer lång. En spurtetapp alltså, där Fahlin lär kunna vara med väldigt långt ram om tillfälle ges.
Starkaste namnen till start är regerande mästaren Chantal van den Broek-Blaak, Lorena Wiebes och Ellen van Dijk, som alla lär vara sugna på en seger på hemmaplan, samt italienska Chiara Consonni.
Från världsrankningen kan noteras att Fahlin, efter den långa frånvaron från tävlande förra året, klättrat in på topp hundra på världsrankningen igen (efter att så sent som för en månad sedan ha varit utanför topp 200). Just nu är hon 83:a, Ett bra resultat i Nederländerna gör att hon kommer passera Julia Borgström som bästa svenska.
VM-guld, EM-guld, student-VM-guld, comeback och genombrott på världsscenen när bloggen var på semester

augusti 22nd, 2022

5,5 veckors semester är till ända. För mig och för Konditionsbloggen. Personligen har jag bara hunnit med en enda tävling under den långa ledigheten, och det var i går kväll då jag överraskande lyckades vinna den fina lilla triathlontävlingen i Mariedamm. Men för de stora länsidrottarna har det hänt betydligt mer under den här månaden, och jag har stundtals haft abstinens eller i varje fall förbannat att alla skulle slå till och prestera toppresultat just när jag var borta. Men så har det varit. Och tyvärr kommer jag inte orka att gå igenom precis allt som helst, men några saker måste nämnas innan vi vänder bland och börjar om från ett blankt inför hösten:
** Först och främst slog Martin Regborn till och tog sitt första stora internationella mästerskapsguld efter att ha varit nära så många gånger. Vid orienterings-EM i Estland slog han till med guldet i den allra finaste disciplinen, långdistansen, och förstaplatsen var dessutom Sveriges första individuella på herrsidan vid EM eller VM på 18 långa år. Det borde så klart ha blivit en medalj till när Regborn för första gången blev uttagen till att springa i Sveriges förstalag i en mästerskapsstafett, men där gick det inte Sveriges väg. Anton Johansson fixade dock ännu en medalj till länet, ett silver i medeldistansen (som Regborn inte fick springa efter en jättetabbe i kvalet). Andrea Svensson tog en topp 20-placering, Josefin Tjernlund två topp 30-placeringar medan Ellinor Tjernlund åkte ut i kvalet.
** På orienteringsfronten har Jonatan Gustafsson, som tidigare i somras tog VM-brons, dessutom hunnit med att ta guld i sprint och silver i sprintstafett i student-VM (ett mästerskap för orienterare under 25 år som pluggar på universitet eller högskola).
** Garphyttans Marcus Jansson skrev svensk mountainbikeorienteringshistoria när han vann långdistansen vid hemma-VM, och därtill med över 1,5 minuters marginal. Örebroaren Karin E Gustafsson var som bäst 20:e, i sprinten.
** Emilia Fahlin har tagit nya stora steg mot världstoppen efter sitt tunga år. Så sent som i går tog hon en åttondeplats vid EM i München, och dessförinnan har hon under en intensiv månad hunnit vara nia i Vårgårda GP och tagit en andraplats – tätt bakom Marianne Vos – på andra etappen av Tour of Scandinavia där hon sedan backade upp kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig till totalsegern. Återstår att se vilka fler tävlingar hon kommer att köra fram mot VM. Under EM fick också Jacob Ahlsson sitt stora genombrott på internationell nivå. Den regerande svenske tempomästaren från Kumla dundrade till med en elfteplats i knivskarp konkurrens i just tempoloppet.
** I lördags lade Liduina van Sitteren och Per Arvidsson beslag på nya distriktsmästartitlar, den här gången på 10 000 meter. van Sitteren vann på 37.39,58 över de 25 varven på Transtensvallen, och hade med det bara tre herrar före sig i mål. Segermarginalen var knappt två minuter – medan Arvidsson hade nästan 2,5 minuters marginal när han vann på 32.11,55. Bakom sig hade han två Västerås-löpare (Åsbros Joacim Carlsson var näst bäste Närkelöpare i ett startfält som var rätt utspätt på grund av konkurrensen med bland annat Ultravasan – där Erik Anfält tog en fjärdeplats – och Idre fjällmaraton). Arvidsson har i praktiken avgjort långloppscupen på herrsidan medan van Sitteren ännu bara gjort fyra starter och därför huserar nere på femteplatsen (men hon lär kunna klättra, kanske hela vägen upp i topp, under hösten). Enda andra deltävlingen i cupen som avgjordes under de här sommarveckorna var Stripastafetten, där Örebro AIK vann rubbet: Herr-, dam- och mixedklasserna plus klassen för singellöpare (”Stripastafetten extrem”) genom Andreas Ingberg (KFUM:s Fanny Schulstad var bästa dam där, men det var mixedklass av någon anledning).
** På det tråkigare kontot får vi skriva in att Matthias Wengelins säsong är över efter en knäskada. Riktigt tråkigt för örebroaren som tog dubbla SM-guld så sent som i fjol.
Pettersson bara 49:a i JVM-debuten på favoritdistansen – och Bergentz och Bodén landslagsuttagna

juli 11th, 2022

I dag startade junior-VM i orientering i portugisiska Estarreja med sprinten, Tisarenlöparen Valter Petterssons favoritdistans (där han är regerande svensk mästare). Men JVM-debuten blev ingen framgång, Pettersson fick nöja sig med 49:e plats av 157 startande, som fyra av sex svenskar. Han hade över två minuter upp till vinnande landslagskompisen Axel Elmblad (som var överlägsen, vann med 26 sekunder i en i övrigt mycket tajt sprinttävling) och drygt 1,5 minuter till medalj.
Mästerskapet fortsätter med långdistans i morgon, tisdag, sprintstafett på onsdag, medeldistanskval på torsdag, medeldistansfinal på fredag och stafett på söndag.

I går sprang örebroaren Wilhelm Bergentz och KFUM Örebros Eric Westberg in som tvåa och trea på svenska årsbästalistan i M22-klassen med sina resultat på 5 000 meter i Hallsberg, personliga rekordet 14.35,72 respektive 14.50,88. I dag blev Bergentz, men inte Westberg, uttagen till nordiska-baltiska spelen i Malmö till helgen. Andra platsen på herrarnas 5 000 meter gick i stället till Sverigefemman Melker Tillenius (Sävedalen) som gjort 15.04,72 som bäst.
Även KFUM Örebros Kevin Bodén, som sprang som hare i Hallsberg, är uttagen, på 800 meter. Han är Sverigetrea där, med 1.52,65, men Hälles Samuel Pihlström (klar Sverigeetta) kommer inte till start. Mig veterligt blir det här Bodéns första landslagsuppdrag medan Bergentz har en hel radda blågula uppdrag på meritlistan. I fjol blev han uttagen både på bana, landsväg och i terräng.
Samtidigt som nordiska-baltiska spelen, för U23-friidrottare, avgörs nordiska juniorlandskampen för U20, men där finns inga länslöpare med.

Missa förresten inte mitt snack med Emilia Fahlin om Giro d’Italia-upplevelsen. Den hittar du här. Hennes nästa tävling blir som väntat Vårgårda GP (både lagtempot och linjeloppet) i början av augusti.
Fahlin avslutade girot som vinnare (i lagtävlingen), Glans glänste i Närkeracet och allt annat som hände i helgen

juli 10th, 2022

Haft fullt upp med andra åtaganden i helgen, så här kommer en liten summering av vad som hänt i konditionsidrotten:
** Emilia Fahlin avslutade Giro d’Italia med att först överleva lördagens tuffa alp-etapp med god marginal (hon rullade i mål i en större grupp, 33 minuter bakom amerikanska Kristen Faulkner som var minuten före Fahlins lagkompis Marta Cavalli i mål; Cavalli stretade ifrån van Vleuten i slutet, men lyckades ”bara” få 15 sekunder på totalledaren, och där avgjordes girot) och sedan genom att återigen försöka leda fram lagkompisen Clara Copponi i en spurt som blev rätt stökig. Franskan tog sjundeplatsen (Fahlin rullade i mål som 18:e efter avslutat uppdrags-uppdrag), och Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som från och med på fredag byter namn till FDJ-Suez-Futuroscope) fick därmed lämna girot utan etappseger men med en andraplats i sammandraget (Cavalli 1.52 bakom van Vleuten) och en överlägsen seger i lagtävlingen (där lagets tre bästa tider på respektive sträcka adderas – FDJ var där nästan 33 minuter bättre än tvåan Cancyon/SRAM).
Fahlin stannar kvar i Italien för läger på hög höjd, och vad jag förstår blir hennes nästa tävling Vårgårda GP den 7 augusti.
** Anton Johansson, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. I den ordningen ska man nog ranka länsorienterarnas EM-chanser efter helgens testtävlingar i Småland. Johansson, som tävlar för Blekingeklubben OK Orion men bor i Örebro, tog en tredjeplats i lördagens medeldistans, fröe namn som Albin Ridefelt och Eskil Kinneberg och bara slagen av två bröder svensk (med 46 respektive 32 sekunder; Viktor före Emil i mål) och följde upp med en sjätteplats i söndagens tajta långdistans (bara två minuter bakom Emil Svensk, som var snabbaste broder för dagen). Josefin Tjernlund var femma respektive sexa båda dagarna (och det är sex svenska damer, utöver de tre world games-uttagna, som ska tas ut). På lördagen var de drygt 2,5 respektive drygt 3,5 minuter bakom segrande Lisa Risby och på söndagen drygt tio respektive drygt tolv minuter bakom vinnaren Sanna Fasth. Risby, Fasth och Johanna Öberg var trio på pallen båda dagarna, även gamla Europamästaren Lena Eliasson-Lööf (på lördagen) och Elin Månsson (på söndagen) var före Tisarduon i resultatlistorna. Ellinor Tjernlund var åtta på lördagen men tog sig inte runt på söndagen medan Jonatan Gustafsson (elva på medeldistans, 24:a på långdistans) och Oskar Andrén (31:a och 28:a), hade tyngre helger och kan nog glömma EM, Jerker Lysell kom inte till start.
** Det var inte den vassaste startlistan som skådats på förhand – men det blev ändå rätt bra klass på Närkeracet på Transtensvallen på söndagskvällen (som NA sände, min kollega Andreas Lundskog filmade till speakerljudet (se det i efterhand här) när Malmös Jonas Glans (han som tidigare hette Leandersson och främst är känd som 1 500-meterslöpare) kom och smällde till med 13.36,10 på herrarnas 5 000 meter, ett nytt personligt rekord som gör honom till Sverigefyra på distansen i år (även Hälles Olle Ahlberg tog sig under 14 minuter med 13.56,63, men han har gjort 13.48 tidigare i år. Wilhelm Bergentz, persade i sin första bantävlingen för året (efter lite sedvanliga skadebekymmer), förbättrade fjolårets 14.36,90 med drygt en sekund till 14.35,72, och var med den tiden nia i mål, närmast före förre klubbkompisen Jack Karlsson på 14.39,05, även det pers (Karlsson tävlar fortfarande för KFUM Örebro, Bergentz numera för Hälle IF). KFUM:s Eric Westberg vann dessutom B-heatet på 14.50,88 (elva totalt, just bakom Bergentz och Karlsson) – och för honom var det dessutom första gången under 16 minuter (!) efter att tidigare som bäst gjort 16.00,22. Nu alltså pers med nästan 70 sekunder, om statistiken stämmer. Tidigare KFUM-löparen Albert Ziegler vann B-heatet på 800 meter på 2.02,88 och Siri Englund gjorde 2.28,37 i någon typ av träningspass med nummerlapp.
Örgrytes Wilma Nielsen vann damernas 800 på 2.03,62 och Upsala IF:s Alva Malmsten Nilsson damernas 5 000 på 17.26,21 sedan Mölndals Elin Brink avbrutit sin jakt på en tid nedåt 16.20 (hon var drygt 20 sekunder före Malmsten Nilsson vid 3 000 meter). Och Upsala IF:s Björn Seifert vann herrarnas 800 meter på 1.51,71.
** I går kväll gjorde Fanny Schulstad och Per Arvidsson det förväntade och vann Semesterhalvmaran, långloppscupstävlingen utanför Kumla, i stort stil. Schulstad på 1.20.28, med över elva minuters marginal, och Arvidsson på 1.10.35, med över sex minuter ned till tvåan. På herrsidan var det roligaste ändå att Erik Anfält var tillbaka efter senaste skadeuppehållet, som gjorde att han missade Stockholm marathon (nu satsar han mot Ultravasan). Han blev trea på 1.18.16, nästan tio minuter från pers, men ett stort steg på rätt väg. Anton Öhman (1.16.45) klämde sig in mellan Arvidsson och Anfält, Ville Raudsepp (1.20.18), Martin Duberg (1.20.43) och Oskar Hansson (1.20.49) tog övriga poäng i herrarnas cup.
På damsidan var Petra Hanaeus (1.31.34) tvåa före Marie Dasler (1.33.21), Therese Fjordäng (1.37.46), Therese Persson (1.37.53) och Sigrid Josefsson (1.40.03), men eftersom den sistnämnda tävlar för en Gällivareklubb (Nilivaara IS) gick den sista cuppoängen på damsidan till Lotta Milton Frykholm (1.46.11).
I cupen tar Therese Persson via andraplatsen över ledningen i cupen (före Erica Lech, som varit snabbast i länet i år men bara deltagit i fyra cuptävlingar hittills) medan Petra Hanaeus och Marie Dasler klättrar till tredje respektive fjärde plats. På herrsidan drygar Per Arvidsson, Anton Öhman och Oskar Hansson ut sina första-, andra- och tredjeplatsen.
Samtidigt avgjordes som vanligt också tiokilometersloppet Sommarmilen, och där vann Antje Wiksten på 45.31 (före klubblösa örebroaren Maria Oktay på 46.12 och långloppskidåkaren Olivia Hansson på 46.47) och Malungs fransman Adrien Fradet på 33.18 (före klubbkompisen Dag Stridh på 33.47 och med Garphyttans Kevin Henriksson som bästa länslöpare på 35.16).
** Förra veckan tog örebroaren Axel Lindh sin första seger i långloppscupen i på många år. I dag återtog Örebrokollegan Matthias Wengelin tronen när han vann en tätt spurt mot just Lindh, ML Sports David Risberg och Serneke Allebikes Emil Lindgren i Mörksuggejakten i Rättvik (de fyra var inom 0,8 sekunder efter 72 kilometer mountainbike).
– Senast vi körde här fick jag stryk av Emil i spurten. Nu var det lite svårt att bestämma sig. Ska jag försöka dra igång före honom nu? Sedan vet jag att Axel är vass eftersom vi tränar ihop hemma i Örebro. Det blev en kamp sista 1.5 kilometern. Det blev armbåge mot armbåge och axel mot axel. Det var hårt, sa Wengelin till Falu Kuriren efteråt (en artikel man kan läsa med sina vanliga inloggningsuppgifter för NA).
Wengelin, som är regerande svensk mästare både i crosscountry (OS-disciplinen) och maraton (långlopp) leder långloppscupen med bred marginal eftersom det här var tredje segern på fyra lopp i hittills (enda plumpen var i Ränneslättsturen förra helgen, då han blev trea). Tre tävlingar återstår.
** Två debutanter var snabbast i Örebro parkrun i går. 37-åriga örebroaren Sigrid Bernling (25.11) och unge Axel Hensley (21.19) var först när många andra uppenbarligen prioriterade loppen i Kumla senare på kvällen. Hensley har jag ingen koll på alls, men enligt parkrun-statistiken är han mellan elva och 14 år gammal. 45 löpare var med den här veckan.