Martin Regborns år har ju verkligen varit anmärkningsvärt. Trots att han redan inför årets säsong hade hunnit med två orienterings-VM blev 2016 året då han på allvar slog sig in i världseliten. När han tog EM-brons i långdistans (och dessutom var fyra både i stafett och sprint), var besviken efter en sjundeplats på VM (vilket fick mig att tro på VM-guld i framtiden) och där han var topp tio i sex av sju världscuplopp han fick springa. Och nu uppmärksammas Örebrolöparens mäktiga genombrottsår av det egna förbundet. Till orienteringsgalan, som i år arrangeras i Ånnaboda, 10-13 november (i samband med en tränarträff där Regborn också kommer att föreläsa ”tillsammans med sin tränare Mikael Kroon om hur de jobbat för att ta steg för steg i utvecklingen mot världstoppen”), är han tillsammans med världsmästare som Tove Alexandersson och Jerker Lysell bland dem som fått flest nomineringar.
Regborn, som redan 2014 var nominerad som årets komet (men inte vann på det årets gala) finns i år med bland alternativen som allmänheten får rösta på i hela tre klasser: Återigen som årets komet (med motiveringen ”tog brons i långdistansen på EM och blev fyra i sprinten. På VM-sprinten blev han sjua och i den totala världscupen slutade han åtta”) med Anna Bachman och Oskar Sjöberg som övriga kandidater. Som årets långdistansare (med motiveringen ”EM-brons i Tjeckien”) mot Rassmus Andersson och Tove Alexandersson. Och för årets prestation som del i herrarnas VM-sprintlag (med motiveringen ”en imponerande laginsats där samtliga fyra löpare var topp tio”) i konkurrens med Jerker Lysell och Alexandersson.
Hade jag själv fått bestämde hade jag solklart gett Regborn årets komet, Alexandersson årets långdistansare (och, förstås, även årets orienterare som vi orienteringsjournalister röstar fram, till skillnad från de andra priserna där allmänheten får rösta) och Lysell årets prestation. Men just att det handlar om en internetomröstning gör att det blir svårt att förutspå resultatet.
Rösta? Det gör man via den här länken.
Och den som inte kan få nog av Regborn får förstås se till att följa terräng-SM på söndag!
Från helgen glömde jag ju förresten notera att Christoffer Stockman och Ann-Sofie Berg, Örebro AIK, för andra året i rad kutade Limone skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen. Berg var över en minut snabbare än när hon blev 17:e i tiokilometersloppet i fjol, men 56 placeringar sämre nu: 73:a i ett lopp där topplöparna både var vassare och fler än i fjol. Klubbkompisen Elina Jonsson var ett par minuter snabbare och blev 69:a. Stockman tappade drygt en kvart och knappt 50 placeringar jämfört med fjolåret. Blev 363:a nu, i det 23,5 kilometer långa världscuploppet. Örebroaren Jan Kalander förbättrade sin 155:e-plats i fjol till en 112:e nu, efter att ha klarat drömgränsen fyra timmar (han var 16 minuter över i fjol) med drygt två minuters marginal
Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.
Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.
Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.
I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.
Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.
Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.
1) Cykel-VM
På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.
2) 25-manna
Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.
3) Hostruset
Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.
Bubblare:Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.
I morgon är det exakt två veckor kvar till damernas tempolopp i cykel-VM i Doha, där Emilia Fahlin gör sitt första individuella VM-tempo på tre år, och fyra dagar senare avgörs linjeloppet där Sverige förutom Fahlin alltså ställer upp med ”Silver-Emma” Johansson, OS-hjälpryttaren Sara Mustonen-Lichan samt Alexandra Nessmar och Sara Penton. Det blir Örebrocyklistens nionde VM, och tolfte internationella seniormästerskap (addera två OS och ett EM), och i samtliga har hennes uppdrag varit att assistera Johansson (2008 även Susanne Ljungskog) på linjeloppet. Men i år, när Johansson gör sin förmodligen sista mästerskapsstart (hon har kontrakt med Wiggle-High5 även nästa år, och när jag pratade med henne på SM i Västerås i somras var hon inte helt på det klara med om karriären tar tvärslut i höst eller om hon ska trampa lite nästa år) tycker Sveriges största cykelprofil att det är dags att skifta fokus i landslaget och satsa på Fahlin. I ett blogginlägg skriver nämligen Roberto Vacchi, Eurosportkommentatorn som håvat in priser (bland annat som årets sport-tv-profil på Kristallen-galan) och blivit synonym med cykling i Sverige genom sin röst och kommentatorsstil, att svenska landslaget borde satsa minst lika hårt på Fahlin som på Johansson på de platta banorna i Doha.
”Nu när Emilia Fahlin ‘hittat’ tillbaka sin spurtförmåga så kanske det är henne de ska köra för. Jag menar inte att Emma inte kan spurta, för det kan hon, men de skulle kunna starta tävlingen på samma villkor och sen får man känna efter, allt eftersom loppet går, vem man ska köra för i finalen. En sådan tanke är positiv eftersom Emma är lika bra som alltid men det är nu Emilia som också hittat rätt”, skriver Vacchi och fortsätter: ”Från att i flera år haft en cyklist som haft chansen på VM har vi nu två. Dubbelt så bra.”
Vacchi grundar naturligtvis sitt resonemang på de allt bättre resultat Fahlin presterat ända sedan augusti i fjol, när formkurvan började peka spikrakt uppåt. Tour of Norway och (framför allt) cykel-VM var höjdpunkterna då, i år har hon följt upp med massor av tid i utbrytningar på stallet Alé-Cipollinis begära, bergatröjan i Tour of Chongming Island, priset för mest offensiva cyklist i Aviva Women’s tour och toppade sedan med att hjälpa Emma Johansson till OS-silver i Rio och därefter ta Sveriges första seger någonsin på cyklingens världstour.
Jag hittade för övrigt ett videoklipp på gårdagens spurt i Gran Premio Bruno Beghelli (med bra repriser från flera vinklar), där man ser att Fahlin verkligen utmanade och var nära fjärdeplatsen men inte hade ben nog för pallen just i detta lopp.
Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen. Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta. Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig. Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar? – Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot. Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.
Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.
Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.
I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.
Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Har hängt hela dagen på STCC-finalen på Ring Knutstorp och ska precis sätta mig i bilen för de fem-sex timmarna hemåt. Så, det blir bara en väldigt summarisk sammanfattning av en intensiv konditionsidrottslördag i länet.
** Martin Regborn tog karriärens tredje senior-SM-medalj i orientering när han blev trea i medeldistans-SM i Karlskrona, en sekund före Ruslan Glebov och Jonas Leandersson som delade fjärdeplatsen och tre före Johan Runesson på sjätte (Albin Ridefeldt och Gustav Bergman, som tog guld oc hsilver, var 59 respektive 52 sekunder före). Andrea Svensson (silver, D20) och Filip Jacobsson (brons, H20) skänkte också medaljglans åt länet medan Lilian Forsgren fick nöja sig med en sjätteplats i damklassen. I morgon avslutas SM-säsongen med stafetter.
** I veteran-SM:s medeldistans blev det tre brons till länet. KFUM Örebro-paret Malin och Pontus Halldin tog varsin tredjeplats i D40 respektive H45 och Stig Israelsson nådde sama placering i H75.
** Ex-Hälleforslöparen Haben Kidane kutade hem segern i Lidingöloppets P19-klass, över tio kilometer, efter att ha spurtat ned klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos och korsat mållinjen på 33.20. Och över 30 kilometer dök örebroaren Erika Bergentz upp och efteranmälde sig, och sprang in på sjätte plats, på 2.09.19 (18 minuter snabbare än i hennes debut och hittills enda Lidingölopp 1999), medan Linus Rosdal var 20-talet sekunder långsammare än i fjol (1.45.18 nu), när han blev bäste svensk, och fick nöja sig med att vara åttonde blågule löpare i mål i år och 14:e totalt. Mattias Nätterlund blev 50:e man på 1.54.12.
** Emilia Fahlin fick som väntat tufft med den vägg till avslutning som Giro dell’Emilia i Bologna bjuder på (det är snorplatt i 97 av 99 kilometer och sedan är det tioprocentigt motlut, nästan 200 höjdmeter sist två kilometerna) och var drygt fyra minuter bakom segrande Elisa Longo Borghini i mål. Ale-Cipollini-stallet hade överlag en mycket tung dag och hade ingen cyklist på topp 30. Återstår att se om GP Bruno Beghelli i morgon passar bättre. Den tävlingen blir hur som helst Fahlins genrep inför VM.
** Matthias Wengelin gjorde exakt vad som krävdes och tog hem den svenska långloppscupen i mountainbike. VM-femman från Örebro vann finalracet Västgötaloppet, och när tidigare totalledaren Michael Olsson bara blev trea smet Wengelin om i sammandraget och tog förstapriset på 15 000 kronor. Wengelins landslags- och klubbkompis (i Almby) Axel Lindh blev femma.
** Och i den sjunde av nio deltävlingar i lokala rullskidstouren Moto eagle tour (men den kanske finaste tävlingen, Kilsbergen skyrace med prolog bestående av tre individuella klättringar uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följt av en jaktstart uppför Ånnabodabacken) tog Robert Brundin säsongens tredje seger (han har också tre andraplatser och en fjärdeplats) på sammanlagda tiden 33.26 uppför alla fyra backarna. Erik Svensson var 38 sekunder efter när de tre prologerna summerades, men förmådde inte hämta igen upp mot Ånnaboda utan tappade i stället ytterligare drygt en minut.
Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Hör intervjun här, och Bosses snack med Andrea och Filip här. Foto: Sverker RegbornFilip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén
1) Lidingöloppet och Berlin marathon
Jag är ju svag för löpning, som ni alla vet, och i helgen smäller det två gånger om. Först ska Linus Rosdal, Mattias Nätterlund och de andra (ex-hälleforsaren Haben Kidane gör ju till exempel en väldigt intressant start i P19-klassen; i fjol var han tvåa i P17 och i år har han ju radat upp personliga rekord hela sommaren) ut i Lidingöloppet, och på söndag är det dags för Berlin marathon med Mikaela Kemppi och Sören Forsberg, bland många andra.
2) Orienterings-SM, medeldistans och stafett
SM-säsong i orientering avslutas med medeldistans i morgon, lördag , och på söndag är det dags för stafett. Alla tunga namn från länet är på plats med ett undantag: Filip Dahlgren som ju tvingats lägga ned säsongen efter alla skadebekymmer. Men faktum är att dagens medeldistanskval innebar att ett par tunga namn föll bort. Hallsbergslöparen Daniel Attås, som vid den här tiden förra året sprang så bra att han fick göra landslagsdebut lite senare under hösten, bommade A-final med över två minuters marginal (efter att ha lagt bort över tre minuter till andra kontrollen, visar sträcktiderna; undantaget den bommen hade han varit fyra i kvalheatet, nu i stället 14:e), och både Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund får nöja sig med B-final medan Rebecka Nylin får springa C-final (förra helgen var alla tre i A-final i långdistans). Några glada överraskningar, då? Jo, KFUM Örebros Ellinor Eriksson fortsätter att visa god form och tog sig till A-final liksom Hagabys doldis Viktor Larsson, 27. Och länets fem mästerskapslöpare 2016 – Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Filip Jacobsson (H20) och Andrea Svensson (D20) – tog sig alla till A-final med bred marginal (Regborn var inte bara snabbast i sitt heat utan snabbast av alla i hela kvaltävlingen; även Jacobsson vann sitt kvalheat). Milans Josefin Erlandsson (D20) och Saga Sander (D18), exil-örebroaren Maria Magnusson (damer) och KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (H18) är också vidare till A-final i morgon.
Dessutom avgörs veteran-SM med sprint i dag, medeldistans i morgon och långdistans på söndag. Det är inte mer än en dryg handfull lokala löpare på plats nere i Blekinge, men det blev ändå två medaljer redan på fredagen: Lindebygdens Asta Sjöberg (hur många SM-medaljer har hon tagit genom åren?!) tog silver i D75 och Hagabys Arne Yngström tog brons i H80.
3) Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli Emilia Fahlin genrepar inför cykel-VM (i dag kom beskedet att hon får köra både tempo- och linjelopp även där) och gör allra sista tävlingshelgen för det italienska Alé-Cipollini-stallet som hon representerat i år.
– Båda tävlingarna är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM, sa Fahlin till Konditionsbloggen tidigare under veckan.
Fahlin kör med Marta Bastianelli, Martina Alzini, Ane Santesteban, Anna Trevisi och Malgorzata Jasinska på lördagen, medan Beatrice Rossato ersätter Alzini på söndagen.
– Det är en viktig möjlighet för alla tjejer att avsluta 2016 på bästa möjliga sätt. Vi är i slutet av en säsong som varit full av entusiasm och kommer ta oss an de här två race med självförtroende, bestämdhet och med stora ambitioner, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Bubblare: På lördag avgörs dessutom årets roligaste etapp i rullskidstouren Moto eagle tour. Vi snackar ”Kilsbergen skyrace”. En individuell prolog bestående av tre varv uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följs av en jaktstart på sträckan Lannafors–Ånnaboda. Mjölksyrefest utlovas! Dessutom avslutas den svenska långloppscupen i mountainbike med 78 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn. Örebros VM-femma Matthias Wengelin ligger femma inför avslutningen, och har viss chans på titeln och 15 000 kronor i prispengar (tvåan får nöja sig med 8 000 spänn). Men i sådana fall måste Almbycyklisten ta in 29 poäng på Michael Olsson, Serneke Allebike. Men i sådana fall måste Wengelin vinna tävlingen samtidigt som Olsson inte blir tvåa. Grythyttans Fredrik Berg ligger fyra, men har stor chans på tredjeplatsen och 6 000 kronor om han kör bra.
I dag släppte Svenska orienteringsförbundet, delvis med grund i helgens långdistans-SM, truppen till inofficiella junior-EM som egentligen heter europeiska juniorcupen. Uttagningsförfarandet till just det här mästerskapet är lite speciellt, eftersom förbundskaptenen inte väljer och vrakar fritt utan löparna får söka varsin plats (men i praktiken söker väl alla som annars skulle blivit uttagna, så någon större skillnad gör det säkerligen inte), och den här gången hade 74 juniorer ansökt om totalt 24 platser fördelat på sex var i de fyra juniorkategorierna (D18, D20, H18 och H20). Hur som helst. För länets del blev de båda främsta elitorienterarna, Tisarens Andrea Svensson och Filip Jacobsson, båda uttagna. För Svensson blir det allra sista landslagsuppdrag som junior (hon blir senior vid årsskiftet) och en comeback i landslaget efter knäproblemen som förstörde hela vårsäsongen och gjorde att hon inte var i slag att springa junior-VM i somras, där hon var regerande världsmästare i stafett och siktade på att avsluta juniortiden med en individuell titel. För Jacobsson blir det ett steg på vägen mot målet att nå junior-VM i orientering, som han har sista chansen att göra nästa år.
Mästerskapet, som avgörs utanför Glasgow i Skottland, består av tre distanser – sprint, stafett och långdistans – och avgörs 30 september–2 oktober. Alltså hinner de uttagna löparna med helgens SM (medeldistans fredag–lördag och stafett på söndag) före avresan.
Skrev ju i går om snabbfotade längdskidåkaren Adam Gillman, som tog hem Tarstaborgsrundan. Bommade då att det fanns ännu snabbare (?) lubbande länsskidåkare några mil västerut. I premiärupplagan av Hovfjället trailrun blev tätkampen nämligen en uppgörelse mellan Vedevågs Filip Danielsson, Kopparbergs Bill Impola och deras klubbkompis i Torsbyklubben SK Bore, Oscar Persson. Trio höll ihop i 20 av 27 kilometer innan Danielsson skruvade upp tempot och fick en drygt minutstor lucka som höll hela vägen in i mål (mer om det berättar han i sin blogg). Ett urstarkt formbesked av Danielsson som klarade de 27 terrängkilometer med 442 meter stigning på under två timmar trots att han aldrig sprungit så långt tidigare. Och dessutom att han slog Impola, som är en hyggligt erfaren löpare.
Och så har ni väl inte missat min nyhet där Emilia Fahlin bekräftar ryktet om att hon byter stall inför nästa säsong. Vad jag inte gick in på i den artikeln var att det säkert också låg en hel del ekonomiska aspekter bakom bytet. Alé-Cipollini är ett litet stall med en liten budget, och det är inte för inte som Örebrocyklisterna fick gå in för att rädda Fahlins OS-laddning och skicka henne på träningsläger (och de fick dubbelt betalt med OS-silver för Emma Johansson och därtill en seger i Vårgårda GP på samma formtopp). Till skillnad från herrsidan finns ingen minimilön för proffscyklister på damsidan, och är man inte världsmästare eller nästintill så får man ofta vara väldigt nöjd om lönen täcker hyran … Vilken som blir Fahlins nästa adress? Nä, det törs jag inte ens gissa. Men jag tippar att det inte blir någon italienskt …
Det såg så bra ut på tv-bilderna. Ja, jag skrev ju om det i nyhetstexten här. Emilia Fahlin gjorde allt rätt. Var med i utbrytning som gick iväg i tunga backen i slutet av femte varvet (av åtta) och som blev inhämtad två varv och 28 kilometer senare på samma ställe (med exakt ett varv till mål), men orkade ändå göra ett stort jobb för att bana väg åt Emma Johansson längst fram i klungan efter att hon blivit inhämtad. Men trots det var hon själv alltså inte ett dugg nöjd med känslan efteråt. Allt snack fick inte plats i pappret (som texten på na.se baserade sig på), så lite spiller över här på bloggen. Bland annat om uppladdningen inför VM i Doha om tre veckor. Men vi börjar med den där känslan i dagens träning.
– Det var verkligen ingen höjdardag. Jag var trött och tom och hade problem med magen. Jag vet inte varför, men när man har massor av mjölksyra i benen så tar magen stryk. PÅ det sättet blev det en väldigt lång dag där jag inte hade någon bra känsla. Jag var uppe till Emma (Johansson) för att säga ”jag känner mig inte så bra, jag vet inte hur mycket jag kan göra i dag” när det plötsligt small till, utbrytningen gick iväg, och jag var med … Men jag minns inte ens mycket av det, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Ni kom iväg tre varv före mål, och blev inhämtad med ett kvar …
– Just det. Vi var åtta först, men med två varv kvar attackerade holländskan Lucinda Brand i backen, och då var det fyra som åkte av. Bland annat italienskan (AnnaZita Maria Stricker) och belgiskan (Anisha Vekemans) vilket inte var bra för gruppens komposition eftersom de blev nationerna blev väldigt sugna på att köra in utbrytningen då. Och jag själv kunde inte köra för fullt i utbrytningen eftersom jag inte hade min bästa dag. Men det såg ut som om du hade krafter kvar efter ni blev inhämtade, ändå.
– Det var bara att försöka slutföra loppet då. Det var blåsigt emellanåt, så det var jätteviktigt att ha rätt position utför för att komma bra in i den trixiga kurvan över bron precis före sista backen. I och med att Emma skulle gå för finalen var det min uppgift att få henne i bra position där, och det lyckades. Den avslutningen uppför skulle ha kunnat passa henne riktigt bra, men jag tror att hon saknade det där lilla, lilla extra i dag. I slutändan hade hon inte benen för en pallplats. Men du måste vara nöjd med din egen insats, att du kan göra sådant jobb trots att kroppen inte känns bra, eller?
– Ja, att jag ändå kan prestera så här trots att jag inte har någon toppdag visar att min lägstanivå har höjts till i år, och det har varit mitt mål. Att hitta en högre lägstanivå som jag sedan kan bygga toppar från. Förra året hamnade jag längst bak och fick slita för att över huvud taget hänga med om jag hade en tyngre i dag, i år kan jag ändå vara med i tävlingen. Det är ett skönt besked. Hur kommer sista veckorna inför VM att se ut?
– Det är bara två UCI-tävlingar kvar i Europa i år, i Italien nästa helg, och de kommer jag att köra. Giro dell’Emilia på lördagen och GP Bruno Beghelli på söndagen. Båda är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM. Jag kommer ändå hinna få en träningsperiod sista två veckorna inför VM.
Nere i de blekingska skogarna avgjordes kvalet till morgondagens långdistans-SM i orientering i dag, och 13 av 19 länslöpare vidare till A-finalerna: Lilian Forsgren, Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin, Josefin Tjernlund, Daniel Attås och Martin Regborn (som vann sitt kvalheat) på seniorsidan och Johanna Henriksson, Josefin Erlandsson, Maria Gustafsson, Filip Jacobsson, Anna Hallmén och Per Karlsson på juniorsidan.
I ungdoms-SM, som avgörs i Karlstad, tog Garphyttans Elin Schagerström (tolva i D16) och KFUM Örebros Melker Forsberg (16:e i H15) de mest framskjutna placeringarna i fredagens sprint medan Djerfs Elin Lindblad (tolva i D15) var ensam länslöpare på topp 20 i dagens långdistans.
Mattias Nätterlund satte nytt personligt rekord på 10 000 meter när han sprang in på 33.06,45 i klassiska ALJ Open (som även tjänstgjorde som Stockholms-DM på distansen) på Stockholms stadion vid lunchtid på lördagen, en tid som räckte till en fjärdeplats i tävlingen (minuten bakom segrande Oscar Maljing, Hässelby) och lyfte Nätterlund från 88:e till 84:e plats i genom tiderna-statistiken på distansen i distriktet. Och så slog han ju gamle världsmästaren (i swimrun …); kanadensaren Paul Krochak som blev femma.
Och i Oslo Sykkelfestival, finalen i norska cupen i mountainbikens OS-disciplin crosscountry, blev Matthias Wengelin fyra, sex sekunder från en pallplats, medan Axel Lindh bröt med dålig känsla (”Var bra med första varven, sen sa kroppen ifrån och jag droppade snabbt tio placeringar. Klev av efter att jag cyklat runt nåt varv och försökt komma igång igen. Ett till race till den lite för långa listan från i år där det inte riktigt funkat”, skriver Lindh på Instagram).
1) Linjeloppet i cykel-EM
Emilia Fahlin, Emma Johansson, Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton, Alexandera Nessmar och Malin Berlin. Där har ni Sveriges uppställning i linjeloppet när proffsen för första gången genom tiderna får vara med i cykel-EM. I gårdagens blogginlägg berättar Fahlin om sina tankar inför loppet, som avgörs över åtta varv på en rätt kuperad bana. Startlistan innehåller de flesta stora, europeiska namn man kan tänka sig, och det lär bli ett rejält dramatiskt lopp. Och till skillnad från gårdagens tempo så ska Eurosport sända, om än bara på webben.
2) Långdistans-SM i orientering
Skrev jag också om tidigare i veckan. Kvalet avgörs på lördagsmorgonen (tror jag skrev fredag sist, men det är ju fel) och finalen ganska exakt ett dygn senare, på söndagsmorgonen. Alltihop i skogarna strax norr om Sölvesborg. Och i princip alla lokala löpare av klass är på plats, utom regerande SM-bronsmedaljören i långdistans (och VM-löparen) Filip Dahlgren som i går också officiellt meddelade att säsongen är över på grund av alla skador.
3) Tarstaborgsrundan
Ytterligare en av de där finfinaste deltävlingarna i långloppscupen. En klassisk uppladdning inför Lidingöloppet, dessutom. Vi snackar nio kilometer terränglopp med start och mål på Pålsboda IP. Den klassiska banan alltså, efter fjolårets regnkaos som gjorde att loppet flyttades till ett elljusspår. Då vann Erik Anfält, som gett sig själv startförbud de närmaste veckorna, och Mikaela Kemppi, som säkert kommer till start, även om det inte publicerats någon startlista ännu.
Och så kutas det förstås en hel del på andra håll också, bland annat är Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker tillbaka på vägen efter baninsatserna i SM och Finnkampen och lubbar Köpenhamns halvmara på söndag.
