Jag satt uppe och följde natt-SM och fick ut en snabb text om Lilian Forsgrens första SM-medalj i karriären (efter 16 tidigare topp tio-placeringar utan fullträff). Men faktum är att jag när jag skrev den inte hade en aning om det drama som utspelat sig i de blekingska skogarna. Faktum är nämligen att Hallsbergslöparens pannlampa slocknade på väg till första kontrollen, och det var nära att hon valde att ge upp och bryta.
– Jag är faktiskt förvånad över mig själv att jag höll mig så pass lugnt, för direkt när lampan slocknar och innan ögonen hunnit vänja sig är det verkligen totalt mörker. Jag såg absolut ingenting, men jag kände mig fram på lampan. Tryckte på startknappen, ingenting hände. Drog ur alla sladdar, satte i dem igen. Tryckte på startknappen igen, ingenting. Började funderade på åt vilket håll närmaste väg var, men sedan hoppade lampan helt plötsligt igång igen. Jag bestämde mig för att springa vidare, men bara någon minut senare hände samma sak igen. Då blir man jävligt förbannad över hela grejen. Där och då var jag nära att ge upp, jag kände: ”Dör den igen så skiter jag i ”det. Jag kan inte hålla och pilla med lampan var fjärde minut”, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Forsgren tappade närmare två minuter på grund av strulet, stämplade vid första kontrollen som 20:e löpare av 28 startande. Det var några minuter senare, när Forsgren passerat andra kontrollen, som jag slog på GPS-trackingen från tävlingen och började följa Forsgrens framfart. Det jag mest reagerade på var hennes vägval från på långsträckan från tredje till fjärde kontrollen, där hon gick extremt långt norrut och sökte upp en väg. Ett onödigt runt vägval, som det såg ut då – men splittiderna visar att Forsgren var näst snabbast på sträckan och tjänade minuter på de som gick mer rakt på.
– Jag valde att gå ovanligt mycket runt både till tvåan och trean och fyra av anledningen att jag ville hitta hem om lampan skulle dö igen. Men uppenbarligen var det ett smart vägval, och jag tjänade på att jag kunde dra på snabbt istället för att tänka så mycket. Och efter den där långsträckan började jag lita mer på lampan igen. Du var två sekunder från silvret i slutändan, grämde det dig något?
– Hade jag varit fyra och missat brons med två sekunder hade jag nog varit rätt besviken på allt det här med lampan, men nu är jag bara glad över bronset. Det är jätteroligt, speciellt när det är första gången man får medalj. Jag är ju typ alltid topp tio, men jag har aldrig riktigt fått till det förut. Blir det världscup- och EM-laddning nu, eller ska du springa elitserien nästa helg?
– Nej, jag springer nästa helg också. Det är hemmaplan i Göteborg, och då är det roligt att ställa upp. Men även om man givetvis alltid springer så fort man kan när det väl är tävlingen så kommer jag inte anpassa träningen i veckan för att prestera bra där. Det är till EM man vill vara toppad. Du är uttagen att springa medeldistans och sprint i världscupen om två veckor och till sprinten i EM, är du nöjd med det?
– Sett till vad jag presterade i uttagningstävlingarna förra helgen så känns det rimligt, men sedan är det klart att jag hade velat prestera bättre så jag hade kunnat få springa fler distanser. Jag har inte bara tränat för sprinten. Men jag är inte förvånad över uttagningen utifrån de resultat jag gjorde. Vad har du för mål i EM?
– Det är väldigt tufft motstånd, nästan tuffare än i en VM-sprint eftersom de framstående länderna får ha med så många fler löpare. Jag har varit just utanför topp tio på EM förut (tolva och 16:e i sprint i Falun 2012 respektive portugisiska Palmela 2014), så ett rimligt mål vore topp tio, om allt går som jag vill.
Emilia Fahlin fanns med när tätklungan spurtade om segern på tredje och näst sista etappen av Emakumeen Bira, det baskiska etapploppet, på lördagen – trots punktering. ”Jag börjar bli bra på att jaga ikapp klungan … I dag punkterade jag återigen vid ett dåligt tillfälle, så det blev en tuff dag”, twittrar Fahlin, som åkte på en punktering så sent som i Flandern runt för två veckor sedan.
I Flandern tvingades Örebrocyklisten bryta, den här gången jagade hon alltså ikapp och slutade på 17:e plats i klungspurten. Dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Italien, vann, men Bronzinis svenska lagkamrat Emma Johansson behåller ledartröjan inför söndagens avslutning, en 76 kilometer lång etapp med start och mål i Portugalete.
Lilla barnets lopp har ännu publicerat någon resultatlista (och det känns rätt osäkert om en sådan kommer), men enligt loppets facebooksida vann Örebro AIK:s Erik Nilsson (han som var 30:e i Startmilen på 39.17) femkilometersklassen ”på 17 minuter”.
Tisarmedaljörer. Filip Jacobsson tog silver i H20, hans första SM-lopp som äldre junior, och Lilian Forsgren tog SM-brons, hennes första SM-medalj på seniornivå. Foto: Tomas HallménPallen. Johanna Engström (tvåa), Anna Bachman (segrare) och Lilian Forsgren (trea) tog damernas medaljer i natt-SM. Foto: Privat
1. Natt-SM i orientering
Avgörs ju i praktiken inte i helgen, utan redan i kväll. Och startfältet är uttunnat då somliga väljer att ladda för världscupen och EM och andra inte tycker om att springa natt. Filip Dahlgren tillhör den förstnämnda kategorin, Martin Regborn båda. Och Josefin Tjernlund, Tisarens EM-skräll, den andra, om jag tolkade henne rätt när jag pratade med henne i onsdags. Men Lilian Forsgren, som gjorde en jättebom men ändå blev sexa i fjolårets SM, är på plats i Karlskrona, och kan liksom klubbkompisarna Daniel Attås och Filip Jacobsson (i juniorklassen) lägga sig i medaljdiskussionen den här gången också. Dessutom finns ytterligare ett tiotal länslöpare med i startlistan. Första start 21.31 i kväll, sista målgång någon gång efter midnatt. På söndag är det dessutom dags för Stigtomtakavlen, en smygstart på stafettsäsongen.
2. Emakumeen Bira
Tre sista etapperna av den baskiska touren, med Emilia Fahlin, avgörs fredag–söndag. Vi snackar 109,5 kilometer med mål på toppen av en tvärbrant stigning i Urkiola på fredag, 109,4 kilometer med start och mål i Berriatua på lördag och 75,8 kilometer med start och mål i Portugalete på söndag. Kanske inte Örebrocyklistens favoritterräng, men med hennes nuvarande form kan vad som helst hända.
3. Täby Extreme Challenge Täby Extreme Challenge, eller kort och gott TEC, avgörs i helgen, och nu för tiden kan man välja på att springa 50, 100 eller 200 miles (starten för den sistnämnda gick vid tio i morse, de två kortare distanserna startar 10.00 i morgon, lördag). Tävlingen har redan blivit en av Sveriges mest klassiska ultratävlingar, men den här gången verkar Lars Hagstedt (37-åringe örebroaren som älskar de riktigt extrema tävlingarna och som bland annat gått till sig två sjundeplatser i Fotrally, 2014 efter att ha knatat konstant i 43 timmar) ensam få representera länet (tja, om man inte räknar tidigare segraren Ann-Sofie Forsmark som ju faktiskt representerar Karlskogaklubben OK Djerf [och måhända möjligen kommer från Karlskoga, har inte fått det bekräftat, men sedan många år i varje fall bor i Sundbyberg]).
Bubblare: Det avgörs faktiskt en löptävling i Örebro under lördagsförmiddagen också, vilket helt gått mig förbi. Thoren business school som tillsammans med ”Lilla barnets fond” (som stödjer forskning om nyföddhetsvård) arrangerar Lilla barnets lopp, över tio kilometer (eller fem, plus knatteklass) med start 11.30 vid Skytteparken.
När Martin Regborn kutade Startmilen på 30.29 utbrast Konditionsbloggen att det var den bästa tiden någonsin av en löpare från distriktet på en landsvägsmil (med reservationen för att den tillgängliga statistiken endast täcker lopp i distriktet samt SM-lopp och vissa andra större, nationella tävlingar, inte tävlingar i andra distrikt), efter att Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson varit behjälplig och plockat fram information.
Men, nu har Johansson grävt ännu djupare i sina rullor, och hittat en tid som faktiskt är snabbare. Det handlar om den tid Glanshammars IF:s Kjell-Arne Sjögrens noterade som tvåa i Örebromilen 1983: 30.27 (vilket gör honom tre sekunder snabbare än Regborn eftersom hans tid i Startmilen var 30.29,5 och alla tider med tiondelar avrundas uppåt i den officiella statistiken och alltså får tiden 30.30 i historieböckerna). Vinnaren i Örebromilen 1983 var händelsevis en orienterare, VM-silverlöparen Håkan Eriksson från Äppelbo som kutade på 30.23.
Nedan har ni Gunnars uppdaterade, men ännu möjligen inte helt hundraprocentigt korrekta topp 20-listor på herr- och damsidan (till exempel saknas Bosse Engdahls tid som tvåa i Örebromilen 1990).
Långloppscupens sammandrag är för övrigt ännu inte uppdaterat efter Örebro AIK halvmaraton (mitt försök till webb-tv från tävlingen hittar ni här), men klart är att Mikaela Kemppi har full poäng på damsidan och att Mattias Nätterlund (fyra i går men bästa länslöpare) tar tidigt kommando i herrklassen.
Första ordinarie etappen i Emakumeen Bira, 76,6 kilometer med start och mål i Eskoriatza, slutade med svensk seger, men inte för Emilia Fahlin utan för Emma Johansson, som slet sig loss tillsammans med Carmen Small och spurtade ned amerikanskan som ändå tog ledningen i sammandraget eftersom Johansson var långsammare i gårdagens prolog. Fältet sprack rejält på den kuperade banan, men Fahlin bet i och gick i mål i en utdragen tredjegrupp, som 35:a totalt av 128 startande. Lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska satt i den 16 man starka tätgruppen bakom de båda utbrytarna, och blev nia respektive tia. I sammandraget är Fahlin 34:a med tre etapper kvar att köra.
I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?
– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen. Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap. Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags. Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året. Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen. Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?
I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.
– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen. Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern. Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM. Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.
Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).
– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM. Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM. Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma. Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall. Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.
På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.
I kväll avgjordesÖrebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.
Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat
Efter oturen i Flandern runt i går följde Emilia Fahlin upp med en, av twitterkommentarerna och de bilder jag sett från loppet att döma, ramstark insats i 117,3 kilometer långa Grand Prix de Dottignies (ett lopp på internationella cykelförbundets 1.2-nivå, alltså två steg under världstouren; men som lockar många av världens bästa cyklister just genom placeringen en dag efter Flandern runt). Fahlin verkar ha legat med långt fram på alla de avgörande partierna, och försökte gå loss solo en gång och i en mindre grupp vid minst ett tillfälle under de avslutande milen (allt enligt olika twittrare på plats, någon tv-sändning bjöds det inte på i dag). Till slut samlade fältet dock ihop sig, och 84 av de cirka 150 startande fanns med i tätklungan som spurtade om segern. Då hade Fahlin redan bränt sitt krut (och klungspurter mot världens bästa är inte hennes styrka, hon måste avgöra tidigare än så), men lagkompisen Marta Bastianelli höll sig framme och trots lite krångel på upploppet var hon tvåa bakom säkra stensäkra spurtaren och dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini (som under Wiggle-Honda-åren, fram till vinterns stallbyte, var lagkompis med Fahlin). Fahlin rullade själv i mål i bakändan av jätteklungan, på 75:e plats.
”Vi visste att Marta skulle kunna göra väldigt bra ifrån sig på en bana med en sådan här avslutning, och det ändrades inte av att hon kraschade i går. Hon ville ha ett bra resultat med sig, och det fick hon. Räknar man in jobbet som de andra tjejerna i laget gjorde tidigare i loppet är det här ett riktigt bra resultat, vi är nöjda med andraplatsen och att laget kör så bra tillsammans”, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Nu väntar en snabbvisit i Örebro för Fahlin innan det är dags för sex tävlingsdagar på rad i Baskien med start nästa tisdag.
För övrigt är nu ordinarie anmälan till helgens viktiga observationstävlingar inför världscuppremiären och EM (och därmed i praktiken också inför VM) i orientering, i Skåne, nu stängt och även om det går att efteranmäla i ytterligare nästan två dygn kan man väl räkna med att alla de stora namnen nu finns på plats. Av de fyra länslöparna som figurerat kring det svenska seniorlandslaget de senaste åren kommer både Martin Regborn (två VM), Lilian Forsgren (ett VM, ett EM-silver) och Daniel Attås (debuterade i den stora landslagstruppen till Euromeeting i höstas) att springa rubbet – såväl fredagens medeldistans som lördagens sprint och söndagens långdistans – medan långdistansspecialisten Filip Dahlgren (ett VM) väljer att stå över sprinten. Förutom dem finns namn som Tisarens Rebecka Nylin och Lovisa Persson, som gjort fina resultat under inledningen av säsongen, liksom klubbens veteran Tomas Hallmén och något yngre Gustav Hindér på plats
Lördagens och söndagens tävlingar, som dessutom är säsongens första elitseriedeltävlingar, innehåller dessutom juniorklasser av högsta klass. Där finns namn som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och JVM-satsande degerforsaren Filip Jacobsson, som från och med den här säsongen även han representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben.
Emilia Fahlin hade, till skillnad från förra veckan, riktigt pigga ben när Flandern runt avgjordes i dag. Då drabbades hon av en rad tekniska problem istället. 80 kilometer före mål drabbades hon av punktering på den näst sista av banans längre kullerstensavsnitt, och sedan följde strulen slag i slag.
– Jag fick vänta, vänta, vänta på att följebilen skulle hinna ikapp, och när de bytte hjul ramlade bromsgummina av. När de upptäckte det fick jag vänta igen och ta reservcykeln, men den fungerade inte alls för mig, så jag fick vänta in ännu en bil med en annan cykel. Då var jag 1,5 minuter bakom klungan. Men jag kände mig riktigt stark och jagade hela vägen, ställde av de grupper jag passerade med cyklister som droppat av från klungan, och efter 20 kilometer var jag ikapp andragruppen. Jag och polskan (Fahlins lagkompis Malgorzata Jasinska) hjälpte till att köra in förstagruppen med 21 kilometer kvar, och det var precis på gnällen att jag kunde slita med mig över krönen på värsta backen tillsammans med dem. Men då fick jag betala för allt jag hade gjort innan. Förra veckan var jag uppgiven och besviken. Nu är jag mer förbannad. Det kanske är bättre. Det mekaniska hör också till cyklingen, men det är surt när det blir så här, säger Fahlin till Konditionsbloggen (läs mer om tävlingen, som vanns av världsmästaren Lizzie Armitstead som spurtslog Emma Johansson efter att de båda varit i utbrytning, i måndagens pappers-NA – och redan på tisdag blir det mer Fahlin i pappers-NA då jag har ett längre reportage om henne med fokus på de senaste veckornas dödsfall inom cykelsporten).
Och redan i morgon, måndag, tävlar Fahlin igen, när Grand Prix de Dottignies avgörs. Sedan får hon sju dagars ledigt (!) fram till endagsloppet Durango–Durango den 12 april som följs av det baskiska etapploppet Emakumeen Bira 13–17 april och nästa deltävling i damernas världstour, belgiska La flèche Wallonne, ”den vallonska pilen”, den 20 april. Det råder i varje fall inte brist på tävlingar för Alé-Cipollini-cyklisten just nu – efter dagens tävling klockar hon in på tio tävlingsdagar och tävlingar åtta helger i rad sedan premiären sista helgen i februari, bland annat samtliga fem deltävlingar i världstouren.
Helgens orientering? Tja, Martin Regborn sprang ju Startmilen i stället för i skogen (missa inte hans blogginlägg om supertiden), men i Mälarmårdsdubbeln långdistans i Katrineholm på lördagen tog Tisarens Daniel Attås, som landslagsdebuterade i Euromeeting i höstas, en riktig tung skalp när han för andra helgen i rad besegrade Garphyttans VM-löpare och långdistansspecialst Filip Dahlgren. Attås etta, Dahlgren tvåa, 45 sekunder bakom, av 41 deltagare (trean var distanserad med över 2,5 minuter över drygt tio kilometers orientering). Attås följde dessutom upp med en femteplats i söndagens medeldistans, minuten bakom segrande Peter Öberg, med fem VM-medaljer på meritlistan. En tävling som Dahlgren stod över. Det kommer bli otroligt intressant att se var Attås står när landslaget håller observationstävlingar i Skåne fredag–söndag. Han fick ju inte plats varken i A- eller utvecklingslandslag, men aspirerar nu ändå på världscup- och kanske EM-plats i långdistans, om han gör det bra där.
I Mälarmårdsdubbeln tog Hagabys Josefine Wallenhammar en sjätteplats i damernas medeldistans, klubbkompisarna Harald Larsson och Josefine Höög blev etta och trea i äldsta juniorklasserna i långdistansen, och Milans Saga Sander blev tvåa i medeldistans och trea i långdistans D18.
Ännu högre klass, med massor av landslagslöpare från bland annat Sverige, Norge, Frankrike och Schweiz på plats, höll tävlingarna i Strömstad, där Tisarens schweiziska världsmästare Matthias Kyburz blev fyra i lördagens medeldistans och sexa i söndagens långdistans. Hallsbergs VM-löpare Lilian Forsgren blev sjua respektive åtta i samma tävling.
Axel Ekström slutade på 30:e plats och Lucas Lennartsson blev 39:a av 62 startande när Garphytteåkarna avslutade säsongen med SM-femmilen i Gällivare i dag. Marcus Hellner tog guldet, efter att ha avverkat de 50 kilometerna nästan elva minuter snabbare än Ekström (och 26 sekunder snabbare än tvåan Teodor Peterson.
Och så var Åsbros medeldistanstalang Klara Frih, som jag skrivit lite om tidigare, mindre än sekunden från distriktsrekordet i sitt sista inomhuslopp över 1 000 meter som 14-åring, när hon satte nytt Sverigeårsbästa med 3.01,89 vid Svealandsmästerskapen i Nyköping i dag.
1. Startmilen
Äntligen drar löparsäsongen igång på allvar – premiär i långloppscupen och därtill med ett av de allra mest klassiska Örebroloppen, Startmilen. Eskilstunalöparen om Nasir Dawoud är ju en av Sveriges absolut vassaste, visade fin form när han slog banrekordet i Påsksmällen förra helgen har en bra dag på lördag och har chans att slå Erik Sjöqvist i Startmilen, 29.57 från 2000. Då var det dock en lite annan bansträckning, med mål vid GIH istället för som nu vid Tybblelundshallen, där Anders Kleist satt bästa tiden, 30.41 2013 (Louise Wiker satte nuvarande banrekord på damsidan 2014 med 35.19,7, Jutta Pedersen sprang den gamla banan på 34.00 redan 1990). Skrev ju lite om anmälningsläget i övrigt tidigare, och hela startlistan finns här (det skulle ju inte direkt förvåna om Erik Anfält kommer och efteranmäler sig, heller). Kollega Johan Tollén har pratat Linus Rosdal inför tälvingen, en text ni kan läsa i lördagens pappers-NA.
2. Årefjällsloppet
Långloppsvärldscupen avslutas i Jämtland, och även om Britta Johansson Norgren och Petter Eliassen i praktiken redan avgjort de båda cuperna står mycket prestige på spel, inte minst kring segern i sjävla tävlingen. Kopparbergsåkaren Bill Impola siktade på topp sex i sammandraget inför säsongen, men är bara 21:a inför finalen, med liten chans att klättra särskilt mycket. Karlslunds Kristina Roberto har däremot fortfarande chans att nå topp tio, ligger tolva inför sista deltävlingen (klubbkompisen Linus Larsson verkar för övrigt kunna göra karriärens sista tävling som elitåkare, åtminstone är han inte säker på fortsatt satsning). Fjugestas Olivia Hansson, 20, ligger åtta i damernas U25-tävling, och tror att banan passar henne bra.
– När man tittat på tv tidigare år har det sett väldigt fint ut, men det är första gången jag själv åker tävlingen. Det ska vara väldigt kuperat och ganska tufft, och det tror jag kan passa mig. Jag känner mig stark i diagonalåkningen, och den här gången blir det definitivt fästvalla, säger Hansson till Konditionsbloggen. Hur ser du på chanserna att göra ett bra resultat?
– Jag skulle tro att det är väldigt många bra åkare med. Jag har inte sett någon startlista, men de flesta kommer nog när det är avslutning. Det ska bli kul att köra. Jag har tränat på bra sedan Vasaloppet och hoppas att formen är på uppgång. Vad händer inför nästa säsong, satsar du vidare?
– Ja, jag ska fortsätta satsa på långlopp. Marcialonga var kul, det kommer jag köra nästa år också. Sedan vill jag precis som i vinter satsa på svenska långloppscupen, åka Vasaloppet och se om man kan komma ut på lite fler internationella långlopp. Det beror på om man kan komma med i något team och så vidare. Vi får se vad som händer.
Förutom Årefjällsloppet är det också SM i sprintstafett och tre-/femmil, plus avslutningar i svenska juniorcupen, allt i Gällivare.
3. Flandern runt
Emilia Fahlin fortsätter sitt extensiva tävlingsschema med tävling för sjätte helgen i rad, varav femte i rad i den nya världstouren. Men vi snackar inte om någon tävling i raden, vilken som helst – utan om en av de största vårklassikerna, utan den 141 kilometer långa Flandern runt (som dessutom är en av Fahlins favorittävlingar). Och den här gången ställer Alé-Cipollini-stallet upp med sin allra bästa laguppställning. Förutom Fahlin också spanjoren Ane Santesteban, polacken Malgorzata Jasinska och italienarna Marta Bastianelli, Marta Tagliaferro och Anna Trevisi (jämfört med förra veckan ersätter Santesteban Martina Alzini). Det hela avgörs i Belgien, på söndag.
Matthias Kyburz, 26, ryktades vara på väg bort från Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren i vintras. Men schweizaren, som tagit guld i tre av de fyra senaste världsmästerskapen och garanterat siktar på att följa upp med en ny titel i Strömstad i sommar, blev kvar. Och i påskhelgen gjorde han säsongens första insatser i den blåvitröda dräkten när han på lördagen blev tvåa i Öjetrampen och i dag, söndag, passande nog (för VM, alltså) vann Bohuslunken utanför Uddevalla. Kyburz var 39 sekunder före den svenske dubble världsmästaren Jonas Leanderson över en medeldistans med en knapp halvtimmes tävlingstid, och hade också tunga namn som Albin Ridefelt, Oleksandr Kratov och Ivar Lundanes bakom sig i resultatlistan. Segern gjorde att Kyburz tog över ledningen i elitklassen i etapptävlingen Five-O efter två av tre tävlingar. Den avslutas i morgon, med Vikingaträffen i Trollhättan.
Emilia Fahlin tvingades brytaGent-Wevelgem i dag, precis som ytterligare 51 av de 141 startande i den tuffa, belgiska klassikern som inte direkt blev lättare av de tuffa väderförhållandena. ”Inte en bra dag överlag, och jag var inte på rätt ställe när det hände (när utbrytningen skedde, Konditionsbloggens anmärkning) i stormvindarna”, skriver Fahlin i ett sms från Belgien. Chantal Blaak, holländaren som tävlar för Boels-Dolmans, vann hur som tävlingen med nästan 1,5 minuters marginal till förföljarna efter att ha gått solo och lyckats hålla undan. Emma Johansson näst sist när förföljargruppen spurtade, nia totalt. Fahlins stall Alé-Cipollini verkar haft en vråltung dag med Malgorzata Jasinska som bäst placerade åkare på 25:e plats, 4,5 minuter efter täten, Marta Bastianelli och Marta Tagliaferro var över sju minuter bakom, och förutom Fahlin bröt även Martina Alzini eller Anna Trevisi tävlingen. Världstouren fortsätter med Flandern runt nästa söndag.
Natten mot lördag stängde för övrigt ordinarie anmälan till Startmilen, första deltävlingen i långloppscupen, som avgörs i Örebro nästa lördag, och på herrsidan rapporterar arrangörerna om ett riktigt spännande startfält med toppar i Eskilstunas Nassir Dawud, Linus Rosdal (KFUM Örebro-löparen som var bäste svensk i Lidingöloppet i höstas), VM-orienteraren Martin Regborn som sticker emellan med en mils asfalt helgen efter riktiga orienteringspremiären och en vecka före första VM-testet i elitseriepremiären och Hälleforstalangen Haben Kidane (sedan i höstas klubbkompis med Dawud). På damsidan lite skralare, men fjolårssegraren Mikaela Kemppi är anmäld, liksom medeldistansveteranen Erika Bergentz (veteran-EM-silver på 800 och 1 500 meter i fjol) som gör en intressant start i sin ryktade maratonsatsning. Däremot varken någon Josefin Gerdevåg (Kemppis ständiga nemesis i kampen om segrar och distriktsrekord) eller Louise Wiker (VM-löparen från Hällefors som brukar kunna dyka upp i Startmilen), men man kan ju alltid hoppas på efteranmälningar. Totalt är en bra bit över 400 löpare anmälda, varav ett 40-tal i det nya knatteloppet.
Startmilen är förutom säsongspremiär i långloppscupen (som i år består av 25 individuella deltävlingar plus två stafetter) också första deltävlingen i den andra upplagan tävlingsserien ”Sveriges bästa millöpare”, som arrangeras av tidningen Spring. Totalt blir det sex deltävlingar (Startmilen blir den första och hittills enda i länet) där varje löpare får räkna sina fem bästa resultat (bara de sex första i mål får poäng).
1. Orienteringssäsongen startar på allvar
Visst, Löpex vinterserie har ju hållit liv i sporten under de mörka månaderna, det var landslagsläger redan för två veckor sedan och smygpremiär i Södermanland förra helgen. Men nu kickar orienteringssäsongen igång på allvar. Det är två veckor kvar till premiären av elitserien, eller swedish league som den heter i år, och mindre än tre veckor kvar till SM-premiären. Och både i Halland och Södermanland var det stora och spetsiga startfält redan på långfredagen.
Hallsbergs Daniel Attås, OK Tisaren, tog fredagens finaste skalp när han besegrade Garphyttans långloppsspecialisten Filip Dahlgren, VM-tia 2014, med en minut och 23 sekunder över just långdistans i Påskorienteringen i Kjula, halvvägs mellan Eskilstuna och Strängnäs. Attås vann tävlingen, fem sekunder före Oskar Sjöberg, OK Linné (kolla splittiderna på de sju sista kontrollerna, trots att det var individuell start skiljde som mest tre sekunder i sträcktider mellan de båda!) medan Dahlgren slutade trea. Tisartrion Gustav Hindér, Tomas Hallmén och Oskar Andrén slutade sjua, åtta, nia, knappt sex minuter bakom klubbkompisen Attås medan OK Djerfs Marie Petterson var bästa länslöpare i damklassen, fyra men över fem minuter bakom helt överlägsna Annika Billstam, OK Linné. Tisarduon Rebecka Nylin och Lovisa Persson sexa och sjua. Degerforsaren Filip Jacobsson vann H20-klassen för nya klubben Tisaren och Anna Hallmén tog hem D18-klassen.
I Friskusträffen i Stegared, strax utanför Varberg, blev det överlägsna länssegrar både i herr- och damklasserna genom Hagabys Martin Regborn (1.45 före tvåan, 4.15 före trean; splittiderna visar att Regborn tog ledningen till första kontrollen och sedan bara drygade ut den, var snabbast av alla på 16 av 20 sträckor) och Tisarens nyförvärv Ellinor Tjernlund (1.34 före tvåan, 3.09 före trean – och 3.11 före klubbkompisen och VM-löparen Lilian Forsgren på fjärde plats).
I Södermanland fortsätter orienteringshelgen med Kringelträffen i Nykvarn, utanför Södertälje, på lördagen, medan Regborn kommer kuta Nackheträffen i samma skogar som fredagens tävling.
2. Cyklingens världstour rullar vidare
Efter förra helgens lite tyngre insats i italienska Trofeo Alfredo Binda har Emilia Fahlin och hennes teamkompisar i Alé-Cipollini förflyttat sig till Belgien för Gent-Wevelgem, i skuggan av terrordådet i Bryssel i tisdags (arrangörerna och de tävlande hedrar offren på flera sätt), som är den fjärde deltävlingen i damernas världstour. Jämfört med förra veckan har stallet bytt ut Ane Santesteban, Ellen Skerritt och Dalia Muccioli mot Marta Tagliaferro, Anna Trevisi och Annalisa Cucinotta. ”Med tanke på hur banan ser ut tror jag att det är en tävling som passar Marta Bastianelli. Den sista biten kommer vara avgörande, och jag tror att Marta kan ge sig in i kampen om segern om det blir en spurtuppgörelse på slutet. Och vi hoppas också på ett nytt bra resultat av Jasniska som är inne i en bra period”, säger sportdirektören Fabiana Luperini i ett pressmeddelande. Tävlingen är 115 kilometer lång och innehåller fem klättringar.
3. Löpning? Skidor? De ansvariga för konstsnöspåret i Ånnaboda lovar att det kommer hålla ihop över påskhelgen, men det lär vara läge att passa på om man vill få några fler mil i kroppen på hemmaplan den här vintern. Det är dock chocktomt i tävlingskalendern den här helgen, trots att det är både SM, juniorcupsavslutning och Årefjällslopp nästa helg. På löpningsfronten finns några spridda tävlingar runtom i landet, men inget i närheten av länet där långloppscupen kickar igång först nästa helg, med Startmilen. Så man får väl helt enkelt passa på att träna och slipa på formen den här helgen …
Daniel Attås tog en tung skalp när han besegrade Filip Dahlgren. Foto: Torbjörn AndrénFilip Jacobsson tog första stora segern som Tisarenlöpare. Foto: Torbjörn AndrénAnna Hallmén inledde också säsongen med seger. Foto: Torbjörn Andrén
1. Junior-SM i längdskidor och Birkebeinerrennet
Efter dubbla silversuccéer – Filip Danielssons i skiathlon och Markus Johanssons i sprint – avslutas JSM i Torsby med individuella distanslopp på lördagen och stafetter på söndagen. Och där är det givetvis Danielsson som har störst möjligheter, i stafetten – där Garphyttan är dubbelt regerande mästare – tillsammans med Marcus Lennartsson och Adam Gillman. Dessutom körs finalen i den svenska seniorcupen, Intersport cup, i Torsby på söndag, med bland andra Axel Ekström. Garphyttans landslagsman hade som väntat en tung dag när seniorernas sprint avgjordes på fredagen, och slutade först på 48:e plats i kvalet, över 6,5 sekunder från en kvartsfinalplats. Däremot krånglade sig klubbkompisen Lucas Lennartsson vidare till finalåkningen som 30:e och sista man, men i spurtduell med bland annat Jesper Modin fick Lennartsson ge sig och slutade femma i sin kvartsfinal, 24:a totalt.
I Norge körs Birkebeinnerrennet, den tillsammans med Marcialonga, men efter Vasaloppet, kanske mest klassiska tävlingen i långloppsvärldscupen. Vi snackar 54 kilometer från Rena till Lillehammer, över Raudfjellet. På startlinjen finns två gånger Impola från Kopparberg i Bill, som visade sån fin form när han var med in på upploppet och bara fyra sekunder bakom segraren John Kristian Dahl i Vasaloppet för två veckor sedan, och lillebror Bob som kör för Arvikaklubben SK Bore. Dessutom Karlslundsåkarna Kristina Roberto (hennes första ”Birken” eftersom senaste försöket, 2014, blåste bort) och Linus Larsson, som liksom Kalle Gräfnings, Sara Lindborg och Maria Gräfningskör för Örebrobaserade långloppslaget Team Skistart.com.
2. Trofeo Alfredo Binda Cyklingens världstour rullar vidare för tredje helgen i rad, och den här gången står italienska Trofe Alfredo Binda på programmet för Emilia Fahlin och de övriga. Vi snackar drygt 123 kilometer med några hyfsade backar, bland annat en på 170 höjdmeter som ska avverkas fyra gånger sista sju milen före målet i norditalienska Cittiglio. Förutom Fahlin, som ju visade pangform förra helgen, ställer Alé-Cipollini precis som förra helgen upp med Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ellen Skerritt medan Dalia Muccioli och Ane Santesteban ersätter Anna Trevisi och Marta Tagliaferro. ”Cittiglio är ett viktigt lopp varifrån vi förväntar oss positiva formkurvor från alla. Först och främst vill vi ta nog med poäng för att behålla vår niondeplats på worldtourrankningen. Sötrsta hoppet sätter vi till Muccioli och Santesteban, som har rätt egenskaper för den här banan.Sedan får loppets utveckling avgöra vem mer som får chansen. Kanske Bastianelli, om hon kommer fram i en klungspurt, eller Jasinska, som är stark i sina attacker”, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmedddelande.
3. Nora marathon
På hemmaplan brakar långlöparsäsongen äntligen igång. Nora marathon har efteranmälan öppen till 9.30 på lördagsmorgonen, en halvtimme före start, men redan nu kan man klassa uppslutningen till tävlingen, som har riktigt premiär efter fjolårets testupplaga, som succé. 96 är anmälda till maratondistans, 24 till halvmaraton och sex till kvartsmaraton. Bland de mer namnkunniga finns långlöpargurun Hasse Byrén från Örebro, superveteranen Stig Söderström (som gjort över 800 maratonlopp) frår Kvarnsveden och habila löparen Antje Torstensson från Örebro (distriktssjua genom tiderna med 3.03.02 i Frankfurt 2013).
Samtidigt avslutas inomhussäongen med Tybblelundsspelen, en ungdomstävling med klasser från sju- till 17-åringar, dit 462 deltagare är registrerade för 1 119 starter. Av medeldistans snackar vi 1 500-meter för 17-åringarna (bara fyra anmälda, inga länslöpare), 1 000 för 15-åringarna (bland annat Klara Frih och Melker Forsberg) och 800 för 13-åringarna.
Bubblare: Trollhättans Nils van der Poel går för att slå Johan Röjlers svenska rekord på svensk is över 10 000 meter i Behrn arena på lördag eftermiddag, preliminärt vid 16.00. Det hela sker vid SK Winners avslutningstävling, där distanserna 300 och 10 000 meter räknas ihop poängmässigt till en sammanlagd lista. Av lokala åkare verkar inte David Andersson eller Johan Röjler komma till start, och Adam Axelsson är osäker. Och även om landslagslägret på västkusten fortfarande pågår så står inte resten av orienterings-Sverige still för det. Bland annat springer Daniel Attås och Filip Jacobsson i Nyköping. Och så avslutas Cape-Epic, med Daniel Tegin, på söndag.
För övrigt har resultaten från onsdagens Tour de Kif nu kommit (inga tider dock, bara placeringar), den sista deltävlingen före nästa veckas jaktstartsfinal. Tobias Karlsson vann tävlingen över 15 kilometer klassisk stil med individuell start närmast före Robert Brundin, och eftersom totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start krympte Tobias därmed avståndet i sammandraget till tolv poäng, vilket omvandlas till sex sekunder i jaktstarten över 15 kilometer skiathlon. Kristina Lindqvist var ensam dam till start och drygade därmed ut totalledningen, har sju respektive 17 sekunder på Olivia Hansson och Elsa Ekelin. Olivia är förstås överlägset starkast av dem, och vinner på onsdag om hon kommer till start.
Nu tar bloggen för övrigt fem dagars uppehåll. Vi hörs på skärtorsdagen!