Tidigt i morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Noraatleten Kristalina Smårs berättar allt om sitt total-rekord i En svensk klassiker, från drömtiden i Vasaloppet över de långa, plågsamma timmarna runt Vättern till defileringen på Lidingö. Dessutom om drömmen om ironman-VM, testet av nya tävlingskonceptet Hyrox och förhoppningen om att någon vill låna ut en helikopter. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Ihpone.

Jag får ta och reda ut lite till efter gårdagens notering om att DM på 5 000 meter ersätter Vibysjön runt i långloppscupen. Mer korrekt är nog nämligen att säga att Vibysjön runt ersatts av Gallaberget trailrun den 14 juni. Det är arrangören Vretstorps IF som bytt ut sitt nya arrangemang Vibysjön runt mot beprövade Gallaberget trailrun, ett traillopp över mildistans – med några hyfsat tekniska kilometer i början – som avgörs för åttonde gången i år men nu för första gången tar plats i cupen. Att Vibysjön utgår beror dock, som jag skrev, på kossorna. Länsstyrelsen har anlagt ett naturreservat just där den nyanlagda leden runt Vibysjön går på en stig vid sjöns västra strand (finaste biten!), vilket gör att man som vandrare/löpare dels måste passera en handfull grindar, dels riskerar närkontakt med korna. Loppet kommer därifrån inte bara utgå ur cupen, utan dessutom skjutas upp från den 28 maj till en obestämd tid i höst (eller möjligen ställas in helt) meddelar Vretstorps IF.
DM på 5 000 meter blir därför inte ersättare till Vibysjön runt, utan en ny och 28:e deltävling i cupen i år. I ursprungsplanen fanns 27 deltävlingar (25 individuella och två stafetter), och nu blir det alltså en till.
Gallaberget trailrun är för övrigt en riktig pärla till tävling som många hittade till under pandemisommaren 2021 (70 startande mot tidigare som bäst 39), och det ska bli intressant att se hur många som dyker upp nu när tävlingen får cupstatus. Det blir det andra trailloppet i cupen i år, vid sidan om Wadköpingslöpet.
Gallaberget trailrun genom åren (banrekorden kursiverade):
2016: Patrik Johansson 42.22/Hanna Henriksen 53.47 (sju deltagare på tio kilometer, elva på 6,2).
2017: Jonas Nilsson 39.53/Therese Karlsson 50.34 (tolv på tio, 18 på 6,2).
2018: Johan Ingjald 42.45/Liduina van Sitteren 43.55 (20 på tio, 13 på 6,2).
2019: Jonathan Kandelin 41.42/Therese Fjordäng 48.35. (16 på tio, 13 på 6,2).
2020: Valter Pettersson 38.56/Therese Fjordäng 49.13 (16 på tio, sju på 6,2).
2021: Anton Johansson 36.02/Josefin Tjernlund 43.37 (39 på tio, 31 på 6,2).
2022: John Lundström 38.38/Petra Hanaeus 48.52 (33 på tio, 18 på 6,2).

Bergslagsleden ultra, som firar tio år i år korrigerar sin bana igen, om än bara för den längsta av de tre distanserna (ja, mellandistansen är också något korrigerad). Tävlingen har ju sedan 2021 ingen uttalad huvuddistans som snart sagt alla andra, utan tre likvärdiga – 45, 63 respektive 83 kilometer (även om 63-kilometersdistansen de här två åren lockat klart svagast startfält). 83 kilometer har tidigare gått från Ånnaboda och tre etapper rakt söderut på leden, till Sixtorp, där man vänt och sprungit norrut igen. Men från och med i år kommer 83-kilometerslöparna att vända ihop med 63-kilometerslöparna efter 2,5 etapper, vid Stenbäckens friluftsgård (den vändningen är flyttad en knapp kilometer från vindskyddet vid Lillsjöns strand, vilket gjort att den distansen officiellt kortats från 64 till 63 kilometer). När 83-kilometerslöparna kommer tillbaka till Ånnaboda springer de sedan en etapp norrut, till Blankhult, och vänder, för de 20 sista kilometerna.
De sju första åren som tävlingen fanns gick Bergslagsleden ultra från Digerberget, utanför Nora, till Ånnaboda, och därefter runt i en extraslinga till Falkasjön, uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke och tillbaka till Ånnaboda för totalt cirka 47 kilometer (den officiella racedistansen varierade mellan 46 och 48 kilometer de åren, men banan var hela tiden densamma, och inkluderade en sväng upp på Rusakulan, vilket också avvek från Bergslagsledens egentliga sträckning). Till 2021 bytte arrangörerna till de nuvarande distanserna, men på grund av att Bergslagsleden bytte etappmål och sträckning vid Leken inför 2022 så korrigerades både banan och längderna på de tre distanserna (som alla blev nästan två kilometer kortare). Och nu blir det alltså en ny korrigering, på två av tre distanser. Det här gör att det är svårt att jämföra tider och banrekord.
My Svensson (4.14) och Erik Anfält (3.38) har rekorden på den ursprungliga sträckningen medan Lisa Ring (4.24) och Thomas Chaillou (3.32) har rekorden på den nya korta distansen (de tiderna får anses vara bättre än Kajsa Rosdals 4.49 och David Lundströms 3.53 även om de båda sprang 2021, när banan var nästan två kilometer längre). På mellandistansen har Ida Nordin varit först i mål två gånger (9.01 på den kortare varianten, 2021, var faktiskt snabbare än hennes tid 2022) medan Daniel Wärnelids gjorde 7.26 på den längre varianten från 2021 – vilket var bättre än segrartiden på den kortare 2022. På den längsta distansen, som nu förändras mest, gjorde Jonathan Kandelin 8.59 på den långa banan 2021 och Clarens Olsson 8.48 på den kortare 2022, medan Emeli Grafström gjorde 9.55 på den längre 2021 (ingen dam gick i mål 2022).