I morgon, tisdag, är det dags. Så mycket prestige har kanske inte investerats, men det mesta av det bästa som länet just nu kan ställa på benen ifråga om herrlöpare gör upp över 15 varv i Tybblelundshallen. Idel ädel långlöparadel över 3 000 meter inomhus, helt enkelt. Vi snackar VM-orienterare Martin Regborn mot juniorlandslagsjagande Lidingötvåan Haben Kidane mot maratonlandslagsmannen Erik Anfält mot maratongenombrottsmannen Mattias Nätterlund mot framtidsnamn som Abshir Aweys, Jack Karlsson och William Wickholm, kryddat med veteranrekordhålare som Patrik Johansson och Sören Forsberg (om man kastat in Linus Rosdal, en frisk Tim Sundström och kanske Filip Dahlgren så hade lyckan varit total). Ja, vi snackar alltså sista deltävlingen i Inneserien, efter en respektive två väntar nu tre kilometer.
Eftersom det är internationella veteranfriidrottsförbundets omräkningstabell som gäller, och inte rena råtider, så är det Östansjös Patrik Johansson, 50, som leder. Förkrossande överlägset, faktiskt, på 178,42 poäng (motsvarande 89,67 procent av stipulerade världsbästatiden i ålderskategorin över 1 000 meter adderat med 88,75 procent på 2 000 meter). Slår man ihop herr- och damklassen (vilket jag trodde man skulle göra från början, men så verkar inte vara fallet) är närmaste konkurrenten och enda andra löpare över 170 poäng Rose Marie Enmalm, 61, från IF Start på 170,47. Jonatan Gustafsson, 16, är tvåa i herrklassen, men inte föranmäld till sista deltävling, och kommer inte han till start blir andraplatsen en helt öppen fajt mellan Sören Forsberg, Erik Anfält, Jack Karlsson och Haben Kidane, som alla är inom en poängs marginal (Forsberg håller tredjeplatsen blott 0,02 poäng före Anfält, men den senare torde ju bara bli bättre ju längre det blir …).
Etikett: Erik Anfält
-
-
Finfina framgångar för både Bill Impola och Lucas Lennartsson på SM-veckans första dag. Vad hade de att skriva hem om dag två, länets skidåkare i SM-veckan i Piteå? Tja, Lennartsson och Filip Danielsson (som körde förstasträckan i Garphyttans andralag, men som inte fick några lagkamrater till start) låg med i tätgruppen runt det första av förstasträckans tre 3,3-kilometersvarv i torsdagens stafett, men när Marcus Hellner sedan började skruva upp tempot sprack det av. Båda låg med i andraklungan, 11–22 sekunder bakom täten, efter andra varvet och var en knapp minut efter vid växlingen efter tredje. Kopparbergsåkaren Bill Impola höll ryggarna i förstaklungan förbi mellantiden vid 8,3 kilometer, men tappade 19 sekunder sista kilometerna in mot växlingen och fick nöja sig med att växla som elva (laget blev åtta totalt, även om lagkompisarna Oscar Persson och Johannes Ringsby tappade betydligt mer tid).
Axel Ekström gjorde sedan en av vinterns bästa prestationer med sjunde bästa tid på andrasträckan, bara 23 sekunder bakom onsdagens SM-guldvinnare Daniel Richardsson, och körde upp Garphyttan nio placeringar, från 20:e till elfte. Joel Lager tappade sedan till 17:e plats på sistasträckan.
Danielsson berättar lite om sina tankar, och om en kropp som håller på att återfinna något av form, på sin blogg medan Per M Ekström skriver om laginsatsen i stort på Garphyttans hemsida. I morgon vilodag, på lördag väntar sprint och på söndag skiathlon (anmälningstiderna har gått ut för båda, och av länsåkare kommer Ekström, Lager, Lucas och Marcus Lennartsson till start i båda medan Danielsson bara kör sprinten).Från SM-veckan noteras också Timo Silvolas uteblivna SM-guld, efter att hunden Susa sprungit fel. Jag bytte några ord med degerforsaren, som tävlar för Hällefors, i eftermiddags, och har en intervju med honom i fredagens pappers-NA. Vad som inte framgår där, på grund av platsbrist, var att Silvola, som trots att han är 50 år satsar på att ta en plats i svenska EM-laget var rätt kritisk mot arrangörerna (ni kan döma själv av bilderna drygt 17 minuter in i det här SVT play-klippet).
– På stället där det inträffade åkte vi olika vägar på de olika varven. Det var ett kritiskt ställe på banan för hundarna, och därför frågade jag funktionärerna före loppet om de skulle stänga av den andra vägen. ”Ja, det ska vi göra”, sa de, men när vi kom dit var det helt öppet, och då är det klart att hunden tror att han ska springa samma väg som varvet innan. Jag brukar aldrig chansa i sådana lägen, utan är det något bekymmersamt brukar jag åka upp jämsides och ta tag i skalmen på pulkan för att hjälpa hunden att lösa problemet, men nu hade de ju sagt att de skulle stänga av den andra vägen … Då ville hunden ned den väg vi hade sprungit förut. Det var jättesynd, jättesynd, säger Silvola som kan ha tappat sin EM-biljett på det där misstaget (men det kan ni alltså läsa mer om ni köper pappers-NA eller e-tidning här på na.se).I andra deltävlingen av Inneserien i Tybblelundshallen sprang Haben Kidane snabbast och Patrik Johansson bäst medan Rose Marie Enmalm slog till med svenskt rekord. Vadå? Jo, Haben, Hälleforskillen som numera tävlar för Eskilstuna, var snabbast av alla över de 2 000 meterna med 5.50,21, men poängmässigt var 50-årige Patrik Johanssons 6.07,80 överlägset bäst i förhållande till ålder och kön, och värt 88,75 poäng, även om tävlingsledare Börje Nordin hade hoppats på ännu lite mer: ”Vi hade hoppats på svenskt rekord för honom också, men han var inte riktigt fräsch i kväll”, berättade Börje till Konditionsbloggen (till M50-rekordet saknades 7,8 sekunder). Enmalms nya svenska rekord (jag hittar inget tidigare i K60, så oklart om hon var först ut) lyder 8.36,22, och gav henne en andraplats poängmässigt i tävlingen bakom Johansson. Mer att notera? Tja, Jonatan Gustafsson, 16, som var snabbast av alla på halva distansen i december, var bara 1,5 sekunder bakom Kidane och spurtslog landslagslöparen Erik Anfält, 39, med sju hundradelar (finns den fajten på video?). Patrik Johansson ligger för övrigt mycket bra till för en totalseger i Inneserien. Han har skrapat ihop 178,42 över två deltävlingar och leder sammandraget med 7,95 poäng före Gustafsson på 170,47 Enmalm på 169,31 och Sören Forsberg på 166,35.
Redan i går, onsdag, avgjordes tredje (egentligen fjärde, men tredje blev ju inställd) deltävlingen av Löpex vinterserie i orientering, och precis som vanligt tog Rebecka Nylin och Martin Regborn hand om segrarna. Landslagsskidorienteraren Filip Jacobsson, nyligen hemkommen från landskampen i Boden och i sin första start för nya klubben OK Tisaren, såg dock till att peta bort landslagsorienteraren Daniel Attås från pallen – och tog dessutom upp jakten på Regborn (som själv nyss kommit hem från ett träningsläger i Idre som han skriver underhållande om i sin blogg). Jacobsson blev tvåa, bara 44 sekunder bakom VM-orienteraren, och på tredje plats såg Kils Andreas Uller till att putta ut Attås från pallen. Även i damklassen var det mindre tidsavstånd än vanligt, och Nylin vann ”bara” med 39 sekunder före Roxens Emma Pettersson. Milans Jossefin Erlandsson på tredje plats.
-
Långloppscupen städades undan med Lucialoppet i lördags. Men redan på onsdag drar nya Inneserien igång i Tybblelundshallen, en trestegsraket som jag tidigare skrivit om här på bloggen och som startar med ett tusenmeterslopp (och där alla kön och åldersgrupper tävlar mot varandra enligt WMA:s omvandlingstabell, här i 2014 års version). Preliminär startlista, sedan anmälningstiden gått ut (men det går naturligtvis att efteranmäla sig), med heatindelning finns nu inlagd, och där går det att läsa att ystert tävlande pulsklockekandidaten Erik Anfält, 39, bestämt sig för att göra ännu en start 2015. Anfält har lottats/seedats/satts i heat två, där han bland annat kommer att få möta 14-årige Glanshammarslöparen Melker Forsberg, händelsevis son till en viss Sören, om jag förstått saken rätt … (och med omvandlingstabellen som en faktor är det ju inte alls givet på förhand vem av Anfält och Forsberg som ”vinner”).
Även rakettalangen Haben Kidane, 17, fortsätter fylla tävlingsschemat, och kommer springa i första heatet mot bland andra KFUM Örebros 99-trio Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson och Tobias Tranderyd. Stocksätertalangen Esther Sandén Alin, 15, som NA skrev om härom sistens, möter bland annat Örebro AIK:s Liduina van Sitteren som sprungit bra i år och bland annat var sjua på Åstadsloppet.
Det ska bli spännande att följa tävlingen, som startar 19.00 på onsdag och följs av ett 2 000-meterslopp den 28 januari och ett 3 000-meterslopp den 16 februari, och se vem som egentligen gynnas av de här omvandlingstabellerna. På förhand känns det som att snabba 15-17-åringar som Kidane och Sandén Alin ska ha rätt bra chans på totalsegern, men den som lever får se … -
Klicka här för att komma direkt till omröstningen.
För andra året i rad, och som en start på en tradition, är det nu dags att starta omröstningen om vem som ska tilldelas NA:s och Löpex Sports Pulsklockan, priset till 2015 års bästa och populäraste konditionsidrottare från Örebro län.
Konkurrensen är stenhård. Det räcker inte att springa maraton i friidrotts-VM (Louise Wiker), kombinera VM-brons i swimrun med en femteplats i sin åldersklass i ironman-VM (Lotta Nilsson), bli bästa svensk i Lidingöloppet (Linus Rosdal), att totaldominera sin idrott i Sverige (Marcus Jonsson, David Andersson) eller att ta en VM-medalj (Lotta Nilsson, Cecila Jessen, Andrea Svensson, Lars-Åke Wall) för att ens bli nominerad.
Nej, samtliga de namnen, och många fler från det digra smörgåsbord av kandidater som nominerades av oss bakom priset och er bloggläsare, har sållats bort i processen. Återstår gör nu sex namn, och det är helt och hållet upp till er läsare att avgöra vem som ska vinna priset. Den som toppar omröstningen när 2015 blir 2016, vid midnatt på nyårsafton (händelsevis i samma sekund som jag fyller 30 år, men det har inte med saken att göra) är vinnare och får inte bara ära och fyrverkerier över hela världen (eller i varje fall tidszonen) som pris utan också en Garmin FR 630, det senaste monstret till pulsklockan från Garmin som går på runt 4 500 kronor i handeln och som skänks till vinnaren av Löpex Sport.
Förra året tog Adam Axelsson hem priset. Vem blir den andre vinnaren? Svaret är exakt en månad borta, men här är i varje fall de sex kandidaterna med 2015 års meriter i urval (i bokstavsordning, naturligtvis):Erik Anfält, 39, Örebro, löpning (Örebro AIK): Slog personligt rekord i maraton två gånger (Kiel och Valencia) och noterade den bästa tiden på distansen av en länslöpare sedan 1984. Gjorde landslagsdebut i Stockholm marathon. Vann DM på 10 000 meter, Blodomloppet i Örebro, Bergslagsleden ultra, Norasjön runt, ALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter), Tarstaborgsrundan och Hostruset. Blev tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), Sälen fjällmaraton, Åstadsloppet, Kilsbergsleden, terräng-DM och näst bäste svensk i Lidingöloppet.
Axel Ekström, 20, Torsby/Östersund (från Garphyttan), längdskidor (Garphyttans IF): Blev femma i JVM-stafetten (fjärde åktid på sin sträcka) och sexa (tio kilometer fri stil; bäste svensk) och tia (skiathlon) på de individuella distanserna. Fick göra A-landslagsdebut (i skandinaviska cupen, före årsskiftet men efter nomineringstiden gått ut till förra årets Pulsklocka) och världscupdebut. La grunden när Garphyttan försvarade JSM-guldet i stafett (drog ifrån resten av fältet med 30 sekunder på andra sträckan, och de 30 sekunderna blev också segermarginalen).
Emilia Fahlin, 27, Girona (från Örebro), cykel (Örebrocyklistern/Wiggle-Honda): Var ynka 14 sekunder från att bli Sveriges sjätte VM-medaljör i cykel genom tiderna när hon och Wiggle-Honda blev fyra i lagtempot. Var i lång och sen utbrytning i linjeloppet på VM och trea med tre kilometer kvar, men fick inte tillåtelse av svenska landslagsledningen att hjälpa till i utbrytningen och gå för medaljen (Emilia skulle göra jobbet åt svenska kaptenen Emma Johansson). Spurtade ned just Johansson i en etapp av Tour of Norway. Låg som hjälpryttare bakom massor av framgångar hos stjärnorna i Wiggle-Honda (Jolien d’Hoores och Giorgia Bronzinis dubbelseger i världscuptävlingen i Vårgårda, Bronzinis världscupseger i Kina, d’Hoores världscupseger i Nederländerna …).
Lilian Forsgren, 25, Göteborg (från Hallsberg), orientering (OK Tisaren): Tog karriärens första världscupseger (i mixedsprintstafett) och fick göra VM-debut (i samma disciplin samt, som reserv sent inkallad, i medeldistans). Slutade på 16:e plats i totala världscupen. Vann förstasträckan i Jukolakavlen (världens största stafett). Vann mixedklassen (tillsammans med brorsan Ivan) i BAMM (och var snabbare än Marcus Hellners herrlag första dagen).
Josefin Gerdevåg, 34, Örebro, löpning (KFUM Örebro): Slog distriktsrekord på distriktsrekord på maraton, halvmaraton och 3×1 500 meter (tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson). Slog personliga rekord på 800 meter inne och ute, 1 000 meter inne, 1 500 meter inne och ute, 3 000 meter inne och ute, 5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg, halvmaraton och maraton och var bäst i distriktet i år på samtliga nämnda distanser utom 800 meter ute och 1 500 meter inne där hon var tvåa. Kumla stadslopp, The run, DM på 10 000 meter, Karlslundsloppet och Åstadsloppet.
Danny Hallmén, 30, Örebro, quadrathlon (Örebro KF), kanot (Linköpings KK), swimrun och multisport: Noterade dubbla världsrekord i paddelmaskin (längst på 24 timmar och längsta, i såväl tid som distans räknat, pågående inomhuspaddling). Tog EM-brons i quadrathlon.Tog SM-guld i kanot (maraton, K2, med Johannes Nilsson). Startade också en swimrunsatsning och tävlade i multisport (och körde säkert någon löpning- och/eller triathlontävling som jag missat; Hallmén är en multibegåvning).Det har väckts en del diskussioner om vilka kriterier som gäller för att kunna bli tilldelad – och i första läget nominerad till – Pulsklockan. Sanningen är att jag, som någorlunda enväldig nomineringsansvarig med Daniel Gustafsson på Löpex sport som sufflör och sidekick, bestämt att ett visst godtycke helt enkelt får råda.
Jag ska dock passa på att lägga ut texten lite hur jag tänkt utifrån de två främsta orsakerna till kritik: Länsanknytningsaspekten respektive prestationsaspekten.Länsanknytning kan främst fås genom tre aspekter: Man kan vara ”född och uppvuxen” (i varierande mån) i länet som exempelvis Axel Ekström (som kommer från Garphyttan men det gångna året bott i Torsby och Östersund), Lilian Forsgren (som kommer från Hallsberg men bor i Göteborg) eller Emilia Fahlin (som kommer från Örebro men bor i Girona). Man kan också, som de andra fyra kandidaterna, vara bosatt i länet. Och man kan, som alla fyra, representera klubbar i länet (dock inte Hallmén vad gäller kanot). Hur många aspekter måste uppfyllas för att en idrottare ska räknas som lokal?
I min värld är klubbanknytningen den svagaste. Det är därför inte Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz är nominerad, trots att han tog VM-guld och får sägas vara på en nivå högre än Forsgren, som nominerats från samma idrottsgren. Det är också därför SK Winners David Andersson, som kommer från och bor i Trollhättan men tävlar för Örebroklubben, inte är nominerad trots att han var EM-tvåa på 500 meter och sopade hem samtliga nio SM-guld i vintras.
Boendeaspekten är viktig, men det är tveksamt om en inflyttad student, som väljer att fortsätta tävla för sin hemklubb (säg att Andreas Almgren skulle börja plugga på Örebro universitet men fortsätta tävla för Tureberg) skulle komma ifråga för priset (däremot en helt annan sak om han rotade sig i Örebro och började tävla för KFUM). Exempelvis känns det inte som om Matthias Wengelin var nära att bli nominerad i år, trots tre SM-guld i två olika sporter, men gör han om bedriften nästa år (eller lyckas på OS i Rio de Janeiro) lär han vara aktuell eftersom han flyttade till Örebro i början av september och avser ha staden som sin bas framöver.
Naturligtvis blir det lättare att motivera en nominering ju fler av de tre kriterierna som uppfylls, och händelsevis tävlar ju såväl Ekström som Forsgren och Fahlin fortfarande för klubbar i länet (Garphyttan respektive Örebrocyklisterna). Om det gör dem mer värdiga att bli nominerade än Hälleforsuppväxta Louise Wiker som bytt Hällefors LK mot Hässelby sedan hon flyttat till Stockholm? Njäe, jag tycker ju ändå inte det. För mig hade även Wiker kunnat nomineras till priset, om hon fått till det lite, lite bättre i Peking.Vad gäller prestationsaspekten råder ännu större godtycke. Hur värderar man ett världsrekord i inomhuspaddling med ett JVM-guld i orientering eller en seger i Wadköpingsloppet? Hur jämför man olika sporter (hur många skidåkare kan man ta med när det kryllar av Impolas, Robertos och Danielssons och Hanssons som gör topprestationer – och löparna är väl ännu snäppet ur den aspekten)? Hur jämför man prestationer i olika åldersklasser (Lars-Åke Wall vann allt från DM via SM och O-ringen till VM i H65-klassen och medan Haben Kidane löpte milen på 32.56 som 17-åring och blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass och Adam Axelsson sopade banan med konkurrenterna på junior-SM) och de som presterar grymma resultat ”trots” sin ålder (Mikaela Kemppi fick göra A-landslagsdebut som 42-åring och Lotta Nilsson tog VM-brons för seniorer som 50-åring medan Erica Olsson tog EM-silver i D20-klassen som 15-åring). Hur viktar man en enskild topprestation (som Cecilia Jessens VM-guld) gentemot Erik Anfälts monsterhöst? Och hur värderar man extremprestationer som Frank Kierecks superklassiker eller Krister Jönssons 123-milslopp på under 47,5 timmar i förhållande till Tim Sundströms trippla distriktsrekord på 1 500 meter (som tog mindre än fyra minuter att genomföra)? Det låter sig helt enkelt inte göras utifrån objektiva grunder.
De sex som nu nominerats har sannolikt inte svarat för de sex vassaste prestationerna, eller kan visa upp 2015 års sex hetaste cv:n i konditionsidrottslänet, men de representerar ett tvärsnitt av allt det som gör det här länet så förbaskat bra – och spännande att bevaka – i den här typen av idrotter. De är utvalda för att representera ett brett perspektiv av konditionsidrott ur tids-, ålders-, köns- och prestationsperspektiv. Nu är det helt enkelt upp till er bloggläsare att bestämma vem som är mest värdiga att ta hem priset. Och tycker ni någon är helt ovärdig att ens vara nominerad? Tja, låt då bli att rösta på den. Tycker ni tvärtemot att det är skandal att någon saknas? Tja, då får ni skriva en insändare eller skicka ett hat-sms (numret finns till höger).
Med det sagt: Låt omröstningen starta! -
Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:
– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).
-
1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultra, Norasjön runt, ALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter), Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.
-
”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.
-
Fortfarande lyser resultaten från Kilsbergsleden med sin frånvaro, men nu finns i varje fall en uppdaterad version av totalställningen i långloppscupen utlagd, utifrån vilken man kan konstatera att länslöparna som var först i mål i lördags var Linus Rosdal-Erik Anfält-Ulf Hallmén-Jonas Rosengren-Pär Englund-Dan Bäck på herrsidan och Liduina van Sitteren-Anne-Marie Eldholm-Anette Carlsson-Ida Larsson-Anna Kero-Elin Larsson på damsidan.
Mikaela Kemppi har ju redan säkrat totalsegern i långloppscupen inför terräng-DM i Ånnaboda på lördag och finaltävlingen, Lucialoppet i Östansjö den 12 december, och på herrsidan betyder resultaten att Rosengrens chans att nå ikapp Anfält nu runnit ut i sanden. Därmed är det bara Mattias Nätterlund, som avstod Kilsbergsleden efter att ha kutat Frankfurtmaran helgen före, som i teorin har chansen att gå om Anfält. För att klara det måste Nätterlund ta minst elva poäng i de två sista deltävlingarna (etta i terräng-DM/fyra i Lucialoppet, tvåa i terräng-DM/trea i Lucialoppet, trea i terräng-DM/tvåa i Lucialoppet eller fyra i terräng-DM/etta i Lucialoppet) samtidigt ta minst sju poäng mer än Anfält. Anfält säkrar alltså segern redan på lördag om han är före Nätterlund eller om Nätterlund är sämre än fyra.
På damsidan gör Maria Eriksson, Josefin Gerdevåg, Gabriella Eliasson och Erika Lech upp om pallplatserna bakom Kemppi.
Min video från Kilsbergsleden var i början satt som ”privat” på youtube, vilket gjorde att ni förmodligen inte kunde se den. Nu är inställningarna ändrade till ”offentlig”, så det är bara att klicka in och titta! -
Erik Anfält dök upp, efteranmälde sig – men fick ge upp kampen mot Linus Rosdal. 23-åringen från Arboga, som tävlar för KFUM Örebro, tog täten direkt i starten när klassiska terrängloppet Kilsbergsleden avgjordes i Karlslsundsspåret på lördagsförmiddagen, och släppte sedan aldrig greppet. 16 år äldre Örebro AIK-löparen Anfält hängde på i rygg ungefär halvvägs, men sedan började luckan växa, och i mål skiljde 16 sekunder. Rosdal tog därmed andra raka mot Anfält, de var ju etta respektive tvåa av svenskar i Lidingöloppet för en månad sedan. Och tiden. Den måste vi säga något om. Rosdal korsade mållinjen på 48.03 – den bästa tiden i Kilsbergsleden sedan fyrfaldige svenska mästaren Bjarne Thysell, i sin glans dagar 1994 sprang på 46.56 (samma år gick även Håkan Börjesson och Toby Tanser under 48 minuter, annars hittar jag inga sådana noteringar i rullorna). Anfälts tid på andraplatsen går heller inte av för hackor, 48.19 är den näst bästa tiden (efter Rosdal) sedan 20-faldige svenske mästaren Erik Sjöqvist kutade på 48.08 2000. Hur banorna förändrats (om de gjort det) genom åren har jag dålig koll på. Klart är dock att tiderna imponerar; 48.07 över 14,7 kilometer ger ett kilometersnitt på 3.16,4 – och då ingår det ett antal höjdmeter som ska betvingas. Konditionsbloggen var på plats i Karlslundsspåret som support åt andra löpare, men styrde givetvis upp en kortare segerintervju med Rosdal.
– Det var jobbigt i dag, faktiskt. Men det gick fort, så jag är nöjd. Formen är bra, men känslan är inte så god för tillfället. Men det gör ju inte så mycket när det går fort, egentligen, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Vi öppnade ganska hårt. Jag vet att jag är bra utför, så jag drog på i nedförsbackarna. Men Erik var också stark och hängde med. Då tänkte jag att det skulle bli segt eftersom jag vet att han är tränad för maraton. Men sedan började Erik sacka lite efter halva, och sedan kunde jag springa ifrån lite mer.
Hur ser du tillbaka på terräng-SM förra helgen?
– Det var … tungt. Jag kom aldrig riktigt ini det och var ganska missnöjd efteråt. Men samtidigt, om man kollar på killarna framför i resultatlistan så är det ungefär där jag ligger. På en bana som passar mig bättre och på en bättre dag kan jag som bäst ändå bara plocka fyra–fem placeringar, så egentligen borde jag varken vara missnöjd eller nöjd. Men det jag är missnöjd med är att jag inte riktigt kom i det. Jag fick inte till något bra lopp, det var inte min dag.
Blir det terräng-DM nästa helg?
– Nej, det här var sista tävlingen för i år, nu är det träning som gäller. Jag ska börja träna hårt direkt nästa vecka. Till våren funderar jag på Berlin halvmaraton och eventuellt någon liten halvmara i Holland. Sedan blir det en satsning på 10 000 meter också.Per Henrik Sundell, Hammerdals IF, blev trea i herrklassen på 53.55. På damsidan uteblev de stora kanonerna, och Motalas Johanna Eriksson vann på 59 blankt, Örebro AIK:s Liduina van Sitteren tvåa på 1.03.31 och Östansjös Anne-Marie Eldholm trea på 1.03.38. Det är alla resultat jag hittills fått tag i (tack Per Börjesson som mailade dem!), och därför kan jag inte sammanställa vad Kilsbergsledens inverkan på långloppscupen, mer än att konstatera att Anfält nu är uppe på 53 poäng med 14 kvar att springa om och att det därmed bara är Mattias Nätterlund och eventuell Jonas Rosengren som har en chans att utmana honom. Hoppas kunna återkomma till det i morgon, då jag även ska tanka över en film från loppet.
Erik Anfält kramar om Linus Rosdal i målfållan. Faksimil: Anna Levin -
De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.
I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.
Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.
Konditionsbloggen 