Inomhussäsongen avslutas inte förrän nästa helg (med Marsspelen i Tybblelundshallen där bland andra Mikaela Kemppi ska springa 3 000 meter och Maria Eriksson både 800 och 3 000) – men redan på lördag drar utomhussäsongen igång inom länslöpningen: Med Nora marathon som hade ”riktig” premiär i fjol efter teståret 2015 och nu väl får ses som en tradition.
Många riktiga maratonrävar finns i startlistan, bland annat Sveriges meste maratonlöpare Lennart Skoog, 70, från Stenungssund som gör sitt 883:e maratonlopp i karriären om han tar sig runt i Nora (det blir i sådana fall hans tredje i år; det 880:e kom i Decembermarathon i Tybblelundshallen i vintras).
Men den mest meriterade deltagaren på startlinje är en hemmalöpare: Bibben Nordblom. 25-åringen som numera bor i Gyttorp, strax utanför Nora, är trefaldig världsmästare och femfaldig VM-medaljör i swimrun, och har tävlat i triathlon-VM över ironmandistans på Hawaii och därmed gjort ett antal maratonlopp med 3,8 kilometer simning och 180 kilometer cykling i benen (minst sju stycken varav två under fyra timmar), men jag hittar ingen notering om att hon tidigare sprungit ett ”vanligt” maratonlopp. Det kommer givetvis bli högintressant att se vad hon går för här, även om man får ha klart för sig att hon förmodligen är mitt i grundträningen.
Som främsta motståndare, av de föranmälda, lär Bibben ha Gunilla Axelsson, Borlänge, som vann Karlstad 6-timmars med 66 096 meter i fjol och var 20:a på Ultravasan på 9.12. Däremot springer Bibbens mamma Lotta Nilsson, som var tvåa i Nora marathon i fjol, i år istället halvmaran (och inte heller fjolårssegraren Åsa Bergman, Västerås, verkar komma till start). Det arrangeras också kvartsmara, allt på en 10 549 meter lång varvbana runt Åsbosjön.
Fransmannen Thomas Chaillou, som i fjol sprang för Stockholmsklubben Fredrikshof men som flyttat till Örebro och i år representerar KFUM Örebro, vann herrklassen i fjol på banrekordet 2.33.51, men är inte heller anmäld. Och ärligt talat ser det rätt tunt ut med snabba löpare i år, men jag får erkänna att jag inte har stenkoll på alla namn.
Jag jobbar för övrigt på reportage om Matthias Wengelin inför Cape-Epic som drar igång på söndag, men redan i morgon kommer örebroaren att köra inbjudningstävlingen MTO Champions’ Race på plats i Stellenbosch, Sydafrika, med massor av OS- och VM-medaljörer på startlinjen.
I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på alla (alla betyder alla som är födda 2002 eller tidigare och tävlat under 2016, för övriga krävs inte anmäla föreningsbyte på samma sätt) som byter klubb inför den nya friidrottssäsongen (som startar tisdag den 15 november, friidrottarnas säsong löper alltid 15 november första kalenderåret–14 november andra kalenderåret). Mest spännande var på förhand att se hur många, och vilka, friidrottare i Örebro som nu tar klivet över till nya Thoren track and field (tio tog ju klivet redan i somras och Erika Bergentz blev i helgen klubbens första svenska mästare). Men ur länsperspektiv överskuggades det där (som jag istället återkommer till neda) av en större nyhet: Filip Dahlgren, VM-orienteraren från Garphyttan, byter nämligen friidrottsklubb – från IFK Lidingö till KFUM Örebro.
Den stora frågan var därmed om det här betyder att Filip, som bor i Örebro men som tävlat för Lidingö i både orientering och friidrott de senaste åren, kommer vända hem klubbmässigt även i sin huvudsport. Men det dementerade han via sms till Konditionsbloggen på torsdagskvällen.
”Klubbytet är bara för friidrott och för att jag ska kunna träna med klubben. Så ingen förändring vad gäller orienteringen”, skriver Dahlgren.
Och själva poängen med att 28-åringen vill träna med KFUM är de väldiga skadebekymmer han dragits med senaste åren, och som bland annat förstört hans chanser att springa VM både i Skottland 2015 och på hemmaplan 2016 (i sitt hittills enda VM, 2014 blev han tia i långdistansen, som näst bäste svensk, vilket säger en hel del om den väldiga potentialen). Jag har skrivit en mängd inlägg om Dahlgren och hans problematik senaste åren, bland annat när han förra sommaren jagade en VM-plats och senaste nu i våras, när han verkade vara på gång och presterade bra i ett EM-test.
I år har Dahlgren knappt kunnat tävla alls (största avtrycket var, förutom sjätteplatsen i det där EM-testet som gav en världscupplats han tvingades tacka nej till, när han spelade en viktig roll i IFK Lidingös lag som blev tvåa i Jukola, världens största stafett). Och nu försöker han alltså komma tillrätta med bekymren genom att ta hjälp av KFUM Örebro-tränaren Mikael Kroon, som är en av pusselbitarna bakom Martin Regborns explosionsartade utveckling, och som också har löpare som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per SJögren, Thomas Chaillou och juniorer som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, William Wickholm, William Fransson och Alexander Larsson i sin träningsgrupp.
”Det har gått segt med kroppen och det är fortfarande inte helt bra. Valde därför att testa nåt nytt och börja träna med Kroons träningsgrupp. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli hel och bli riktigt bra igen på lång sikt”, skriver Dahlgren i sms:et.
Så var det det här med de som byter KFUM mot Thoren, då. Där snackar vi totalt 28 idrottare (men då är förstås långtifrån alla löpare, bland dem finns till exempel OS-spjutkastaren Jiannis Smalios, dövvärldsmästaren i spjut Theodor Thor och juniorlandslagssprintern Fanny Runheim), där den mest välbekanta löparnamnen är Lisa Brorson (som tog ett mycket överraskande senior-SM-brons som 15-åring i fjol). Hela listan finns här (inklusive ett antal andra övergångar; noteras bör att Thoren också får en sprinter från Hakarpspojkarna, att KFUM får en tidigare svensk mästare i spjut, att Finnkampsmeriterade häcklöparen Malin Eriksson byter KFUM mot IFK Lidingö, och att lovande långdistanslöparen Melker Forsberg går från Glanshammar till KFUM och lär väl också sorteras in i Kroons gäng).
1) Linjeloppet i cykel-EM
Emilia Fahlin, Emma Johansson, Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton, Alexandera Nessmar och Malin Berlin. Där har ni Sveriges uppställning i linjeloppet när proffsen för första gången genom tiderna får vara med i cykel-EM. I gårdagens blogginlägg berättar Fahlin om sina tankar inför loppet, som avgörs över åtta varv på en rätt kuperad bana. Startlistan innehåller de flesta stora, europeiska namn man kan tänka sig, och det lär bli ett rejält dramatiskt lopp. Och till skillnad från gårdagens tempo så ska Eurosport sända, om än bara på webben.
2) Långdistans-SM i orientering
Skrev jag också om tidigare i veckan. Kvalet avgörs på lördagsmorgonen (tror jag skrev fredag sist, men det är ju fel) och finalen ganska exakt ett dygn senare, på söndagsmorgonen. Alltihop i skogarna strax norr om Sölvesborg. Och i princip alla lokala löpare av klass är på plats, utom regerande SM-bronsmedaljören i långdistans (och VM-löparen) Filip Dahlgren som i går också officiellt meddelade att säsongen är över på grund av alla skador.
3) Tarstaborgsrundan
Ytterligare en av de där finfinaste deltävlingarna i långloppscupen. En klassisk uppladdning inför Lidingöloppet, dessutom. Vi snackar nio kilometer terränglopp med start och mål på Pålsboda IP. Den klassiska banan alltså, efter fjolårets regnkaos som gjorde att loppet flyttades till ett elljusspår. Då vann Erik Anfält, som gett sig själv startförbud de närmaste veckorna, och Mikaela Kemppi, som säkert kommer till start, även om det inte publicerats någon startlista ännu.
Och så kutas det förstås en hel del på andra håll också, bland annat är Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker tillbaka på vägen efter baninsatserna i SM och Finnkampen och lubbar Köpenhamns halvmara på söndag.
Well, det var inte så konstigt att Marcus Jansson, Sveriges överlägset bäste mountainbikeorienterare just nu, inte kom till start i finalen i svenska mtbo-cupen, som jag skrev om i går. Jansson körde nämligen maraton-SM i mountainbike hemma i Kilsbergen. Tills jag av en händelse snubblade in på Linköpingsklubben CK Hymers hemsida tidigare i dag visste jag dock inte att CK Hymer-Marcus Jansson var högst densamme som Garhpyttan-Marcus Jansson. Men tydligen cyklar Jansson, som pluggat i Linköping men nu flyttat hem till Närke igen, för Hymer när det inte hänger något kartställ på styret.
Hur det gick i helgen? Jo, Jansson körde elitklassen på SM och slutade på elfte plats, 8,5 minuter bakom täten, men bara 5,5 minuter från pallen (örebroaren Matthias Wengelin på tredjeplatsen) och halvminuten från Grythyttans mountainbikespecialist Fredrik Berg (som redan hunnit få ut en sedvanligt fullödig racerapport på sin blogg; och, som det ryktas, skulle kunna bilda ett ramstarkt lag med Wengelin och Axel Lindh i Almby IK/Team Bergslagsloppet nästa år) som knep den sista topp tio-platsen. Lindh slutade för övrigt sexa i loppet, 1.45 bakom Wengelin, kan man läsa i resultatlistan som nu publicerats.
Där ska man också notera att Andreas Wahlstedt, Almby, vann en stenhårt spurtduell mot Moras Niklas Jonsson och Swesport CK:s Stefan Hellman om guldet i veteran-SM:s H40-klass, att Maria Nilsson, Karlskogacyklisten som vann Närkeserien, tog veteran-SM-silver i D40-klassen, och att hennes klubbkompis Linus Persson tog brons i junior-SM.
På tal om resultatlistor som ramlat in så kan ni nu också spana in samtliga från Lasse-Maja-loppet. Linus Rosdal vann, som jag skrev i går, och precis som i fjol var han helt outstanding, segermarginalen 19,5 minuter till Västerås Daniel Ek. Men faktum är att han var 1.59 bakom sin egen segertid i fjol (1.17.00 då, 1.18.59 över 23 kilometer terräng rxdnu). Annika Larssons segertid skrevs till 1.51.12, och därmed var hon över fem minuter före tvåan Sara-Lena Stolt, Västerås, i mål, och Kajsa Rosdal kutade det tolv kilometerna på 54.57 över nio minuter före Marie Tommila, Kungsör, som var tvåa. Herrarnas tolvkilometerslopp nämnde jag inte i går, men där blev det dubbla pallplatser för Örebro AIK genom tvåan Pär Englund och trean Andreas Wendin, på 49.14 respektive 50.48, 2.45 respektive 4.19 bakom segrande Per Janzon, Enhörna.
På tal om Linus Rosdal hade jag för övrigt missat att han redan förra helgen började smyga igång terränghösten (Lidingöloppet och SM är förstås målet) med banrekord i Vretaloppet. Tidningen Spring uppmärksammade honom dock med en artikel.
– Jag vill göra en bättre tid än förra året (i Lidingöloppet). Men det blir förstås svårt att bli bästa svensk (i år igen) med löpare som Mustafa Mohamed och David Nilsson i startfältet, sa Linus till tidningen.
Vid midnatt, natten till i dag, gick för övrigt anmälningstiden till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna norr om Sölvesborg med kval på lördag och final på söndag, ut. 452 anmälda i sex klasser (herrar, damer, äldre juniorer, yngre juniorer) varav hela 111 i herrklassen där Hagabys Martin Regborn tillhör guldfavoriterna efter EM-bronset och Tisarens Daniel Attås bör kunna utmana om en topp 20-placering (men fjolårets SM-bronsmedaljör Filip Dahlgren är inte anmäld och verkar därmed ha tvingats acceptera att säsongen är över efter alla skador). Bland damerna har Tisaren vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, en formtoppad (som det verkar) Rebecka Nylin och därtill Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. Kan bli handen full till final, alltså. Plus då KFUM Örebros Ellinor Eriksson som också sett riktigt vass ut på slutet. Mycket att hålla reda på, alltså, och då har jag inte ens gått in på juniorklasserna.
Matthias Wengelin, den nyinflyttade örebroaren som tävlar för Almby, blev VM-femma i sprint i kväll. Text kommer på na.se inom kort och i morgondagens papperstidning. Det var blandade känslor när jag pratade med Wengelin, på telefon från Tjeckien, eftersom han aldrig tidigare varit bättre än runt 20:e på VM, men samtidigt kände att han mycket väl kunde ha tagit en VM-medalj om han inte fått en tryckare när han var på väg att runda fältet efter en dålig start i semifinalen, och därför hamnade på tvären nedför ett dropp och knäckte bakfälgen. Annars vann han åttondelsfinal, kvartsfinal och B-final, efter en femteplats i kvalet. Redan i morgon tvingas han flyga hem från Tjeckien, trots att han är på plats får han inte köra crosscountryloppet, OS-disciplinen, eftersom förbundet inte anser att hans rankning och därmed startposition räcker för att göra ett bra resultat. I stället blir det, om kroppen känns bra, Ränneslättsturen i Eksjö samtidigt som VM-crosscountryn körs på söndag.
Redan i går kväll svarade Tim Sundström (lite i skymundan av, men i samma lopp som, Johan Rogestedt supertid) sitt livs lopp i Sollentuna GP. Trots blodproppen som förstörde en hel del av träningen i vintras och hela inomhussäsongen sprang medeldistansaren från Örebro nästan 1,5 sekunder snabbare än han någonsin gjort tidigare, lika mycket snabbare än hans årsgamla distriktsrekord (något nytt blir det ju inte, eftersom han sedan i november tävlar för Stockholmsklubben Tureberg). Tiden? 3.45.16. 2013 hade den gett honom hade den tiden gjort honom till Sverigefyra (Sverigetrea om man räknar bort Nacereddine Hallil som inte var ”landslagssvensk” då) och hade med råge räckt till en finnkampsplats (den tredje gick till just Rogestedt, som hade ett årsbästa på 3.46,34 den säsongen). Men sedan dess har bredden på svensk medeldistanstopp vuxit explosionsartat, och 2016 räcker tiden, trots att vi fortfarande är i början av utomhussäsongen och inte hunnit halvvägs genom kalenderåret, bara till en åttondeplats på svenska årsbästalistan. Det kommer bli tuff kubbning om finnkampsplatserna i år …
Tisarens Daniel Attås är trea totalt efter två dagar i Idre tredagars, tappade en placering totalt genom en åttondeplats i onsdagens medeldistans, som var betydligt jämnare än tisdagens utspridda långdistans. Lovisa Persson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund fixade en tisartrippel på positionerna åtta, nio och tio i damloppet, sju-åtta minuter bakom Domnarvets Emma Johansson som vann stort. Lilian Forsgren tog sig i mål för första gången under Idreveckan, på 15:e plats (hon, liksom de flesta andra orienterare efter den tävlingstunga våren, är ju i träningsfas just nu). I sammandraget ligger Josefin bäst till inför torsdagens avslutande långdistans, med en sjätteplats.
Redan i går återupptogs, helt utan att jag märkte det, Milans poängtävlingar med deltävling åtta, i skogarna nordväst om Striberg. Eftersom Martin Regborn var i Idre blev det ohotad seger för … Filip Dahlgren. Garphyttelöparen 2.42 till tvåan Oskar Arlebo, hela 10.31 till trean Albin Arlebo, båda KFUM Örebro. Ellinor Eriksson bästa dam på åttonde plats. Oskar tog även över ledningen totalt, men det beror mest på att varken Regborn (fyra) eller Dahlgren (tre) hunnit upp i de fem deltävlingar som får räknas än.
Röjler och Knoblach? Jodå, de klarade även dagens sträcka på Bergslagsleden. Passerade platsen där de bröt i fjol med gott humör, men drabbades sedan av problem med oroväckande meddelanden i direktrapporten (innan det förlösande glädjebeskedet kom): 14.06: Johan har problem med knät och var tvungen att tejpa upp det … På grund av det går det lite långsammare nu eftersom de inte kan springa. 15.51: Elva kilometer kvar av dagen. Johan har det riktigt tufft just nu med ett ömmande knä och låg på energi. 17.35:SVARTÅ HERRGÅRD! Riktigt stark insats i dag och framförallt sista halvan av dagen! 21.00:Vad ska man säga om dagen egentligen? Vi har haft svårt att uppbringa energi och motivation nog för att överkompensera för tröttheten och smärtorna. Både Johan och jag har problem med vår vänstra sida av underkroppen. Båda har framförallt ont i knät och därmed svårigheter med att springa. Därför har dagen mest bestått av snabbmarsch och etappen har känts väldigt kuperad och jobbig. Tillslut nådde vi ändå målet och imorgon fortsätter äventyret. /Peter
I morgon kväll är det tänkt att målflaggan ska tas i Stenkällegården. Med en enda, om än drygt sex mil lång, dag kvar tror jag att pannbenskillarna biter ihop och grejar det.
Marcus Jansson följde upp gårdagens SM-guld i sprint med ett även i långdistans, och segermarginalen var, procentuellt sett, nästan lika stor. Drygt elva procent i går, en bra bit över nio i dag. Eller sex minuter och 44 sekunder, rättare sagt. Återigen med Linus Mood, IFK Mora, som tvåa, men den här gången med farbror Thomas, 51, på fjärde plats bara 2.50 från SM-medalj.
– Lång är egentligen min bästa disciplin, men av någon anledning har det inte fungerat på SM. Det här var mitt första SM-guld som inte var sprint. Så det känns riktigt bra att det lossnade. Jag är nöjd med hela helgen; det är tre bra lopp i rad, säger Garphyttekillen till Svenska orienteringsförbundets hemsida, där han också får frågan om han känner att han höjt sig jämfört med i fjol.
– Ja, absolut. Jag har ökat träningsdosen och det har gett resultat. Jag är bättre fysiskt, och då känner jag mig lite tryggare och kan fokusera mer på orienteringen. Allt blir mer avslappnat.
Och visst tog Erica Olsson revansch efter lördagens sprintsilver och hojade hem SM-guldet i D16-klassen två minuter före Emelie Brundin, IFK Mora.
Emilia Fahlin satt med i huvudklungan som hämtade in en lång utbrytning och var sedan, vad jag kan förstå, med i uppdraget som ledde till att lagkompisen Marta Bastianelli tog en andraplats, Alé-Cipollinis bästa placering under veckan, på den avslutande etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i England, över 133 kilometer mellan Northampton och Kettering. Efteråt förärades Fahlin, som blev utsedd till dagens mest offensiva cyklist både torsdag och lördag, med priset som hela etapploppets mest offensiva cyklist. Eftersom det i ett gäng anglosaxiska länder firades fars dag i dag så passade Aviva womens tours eget videoteam på att fråga Fahlin vad hennes pappa Leif betytt för cykelkarriären, ett fint litet videoklipp. Redan på onsdag är det dags för SM-tempot i Västerås, för Fahlins del förhoppningsvis med klubbdress i rätt storlek och dischjul till tempohojen.
Filip Dahlgren spelade en viktig när han plockade in över 2,5 minuter på täten och sprang upp IFK Lidingö 37 placeringar, från 48:e till elfte, på andra sträckan i Jukolakavlen (där han trots att han fick så dåligt utgångsläge hade åttonde bästa löptid av 1 624 lag), världens största orienteringsstafett. Julian Dent hade nämligen tappat över tre minuter på förstasträckan, och Garphyttelöparen fick räddningsuppdraget. Erik Ivarsson Sandberg och Mårten Boström tappade dock tid på senare sträckor, vilket gjorde Fredrik Bakkmans uppdrag på sista, att jaga in Koovees Daniel Hubmann, omöjligt. Bakkman tog in 3.20, men IFK Lidingö var ändå tvåa, distanserat med 1.20, i mål.
Tisaren slutade på 40:e plats efter att framför allt Jonas Merz (7.30), Johan Aronsson (nästan tolv minuter) och Oskar Andrén (20 minuter) tappat tid på täten. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz sprang in tio placeringar på sista sträckan, mer gick inte att göra.
Resultatlistan från Fröviloppet har dykt upp, och där kan man läsa att Wedevågslöparen Habtom Tesfamichael följde upp förra helgens seger i Lindesjönloppet med en ny, hans första i långloppscupen (väl?!), och att Kemppis nya banrekord skrivs till 37.13. Jakob Nilsson utökade sin redan stora ledning i cupens herrklass till 17 poäng genom en andraplats, men än så länge har inte ens en tredjedel av deltävlingarna avgjorts, och eftersom varje löpare bara får räkna sina tio bästa resultat är det ännu helt öppet. Liduina van Sitteren, lördagens tvåa, leder till exempel damklassen eftersom hon hunnit med fler lopp hittills än Kemppi, som tagit maxpoäng i de fem hon ställt upp i. Redan på onsdag är det för övrigt dags för DM över 5 000 meter, som ger extrapoäng i cupen (det gör alla distriktsmästerskapen).
Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst fortsätter sin jakt på en startplats i Ö till ö och tog en finfin tolfteplats i Borås swimrun, knappt 50 minuter bakom superrutinerade segrarna Nicolas Remires och Paul Krochak.
Och uppe i Norrland (ja, utanför Örnsköldsvik, närmare bestämt) sprang Antje Torstensson härliga trailtävlingen Urskogsloppet, över 19,7 kilometer, på 1.48.46 vilket räckte till en femteplats (för sex år sedan hade tiden räckt till seger).
För övrigt får ni inte missa att Örebro trail infört en stafett som komplement till Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som går på samma dag och samma bana som den sistnämnda. En stafett som är helt öppen vad gäller upplägg och taktik; förutom att lagen måste bestå av mellan två och fem deltagare så verkar det vara fritt fram att fördela krafterna som man vill. Det finns inga fasta sträckor, och inga bestämmelser kring hur många som får springa åt gången eller hur många sträckor varje person får kuta (löser man logistiken kan man därmed springa var femte kilometer var, eller så). Bergslagsleden ultrastafett, var namnet.
1. Vätternrundan (med Filip Nyängens galna dubbel)
Det dröjde tre år, men efter att jag sprang mellan Behrn arena i Örebro och Nobelhallen i Karlskoga i maj tvingade jag Örebro Hockey-profilerna Filip Nyängen och Emilie Wiklander att hålla sitt löfte efter ett tre år gammalt, förlorat vad: Att gå mellan Karlskoga och Örebro. Märk väl: Inte mellan ishallarna, utan mellan städerna. Vadet genomförs på måndag morgon, med start i Karlskoga 8.00. Och det vore ju inte så mycket för Konditionsbloggen att skriva om – om det inte vore för att Nyängen dessförinnan ska cykla Vätternrundan. 30 mil på cykel, alltså – följt av si sådär fyra mil promenad. Vidden av den fysiska ansträngningen som kommer att krävas verkade sjunka in hos Filip först någon gång mitt under min intervju med honom i går.
– Jag vill tänka positivt i det här läget. Jag räknar med att gå på det starka pannben jag förhoppningsvis bygger runt Vättern när jag står där på måndag morgon, säger Nyängen till Konditionsbloggen. Men varför ska ni gå så tätt inpå Vätternrundan?
– Jag hade planerat för Vättenrundan i ett halvår, och jag känner att i bättre form än så här kommer jag nog aldrig att vara, så då var det lika bra att lägga in promenaden nu också. Men egentligen skulle vi ha gått senare i veckan, det blev förskjutet på grund av olika anledningar, och därför blir det väl lite väl lite vila emellan. Vad har ni för mål i Vätternrundan?
– Vi räknar med 14 timmar. Jag körde 2011, men då var det lite mer av en sparesa. Vi tog oss runt på 18 timmar och stannade bland annat över en timme i Hjo och käkade och fick massage. Nu har vi sagt att vi ska fokusera på korta stopp och försöka käka under resans gång. Det är jag, min brorsa Otto och en kompis till honom, Johan, som kör tillsammans. Vi har alla hunnit med över 100 mil träning, så förberedelserna är goda. Nu är det bara att käka och vila. Att ni väljer att fullfölja ert vad nu, efter tre år, beror det på mig?
– Ja, det känns lite som att det är ert fel. Vi har klarat att snacka bort det under några års tid när folk påmint oss, vi har lyckats komma undan. Men nu när du sprang kändes det som … Nu gick de inte längre. Nu blev vi tvingade, faktiskt. Det blir säkert lite segt, men kul.
Vad blir värst, cyklingen eller gången?
– Blir det bara hyfsat väder tror jag Vätternrundan kommer gå ganska bra, då bävar jag nog mer inför promenaden. Att ge sig ut och gå fyra mil med 30 mil i benen, och efter att ha pumpat ur kroppen, det kan nog bli jobbigt. Samtidigt blir promenaden en walk in the park i jämförelse om det är 13 grader och regn när vi cyklar. Men är det bra väder båda dagarna, då är det promenaden jag bävar för. Att kliva ur sängen på måndag morgon med mjölksyra och träningsvärk och … såret i rumpan, det har jag ju inte ens tänkt på. Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!
Vätternrundans kanske mest intressanta start står för övrigt Team Mustach för. Snabbgruppen, som siktar på att göra de 30 milen på 7.15 (rekordet är 6.33), cyklar för att samla in pengar till mustachkampen och prostatacancerförbundet och är en grupp på 30-talet cyklister med bland annat Almbys mounatinbike-EM-cyklister Matthias Wengelin och Axel Lindh. Gruppen lämna Motala 12.00 på lördagen.
2. Aviva womens tour
Världstourens etapplopp i England, där Emilia Fahlin satt färg på de inledande dagarna, avslutas i helgen med en 119 kilometer lång etapp mellan Nottingham och Stoke-on-Trent på lördagen och en 133 kilometer lång etapp mellan Northampton och Kettering på söndagen. Regerande världsmästaren och hemmacyklisten Lizzie Armitstead vann fredagens 110 kilometer långa etapp mellan Asbourne och Chesterfield efter att ha spurtat ned Ashleigh Moolman och Elisa Longo Borghini. Fahlin rullade i mål tio minuter bakom, i en 20-mannaklunga som droppade av i en av de många tuffa backarna. I eftersnacket berättade Fahlin på Twitter om hur hon sett nederländska Floortje Mackaij, Liv-Plantur, ”lifta” med servicebilen för att komma ikapp klungan. ”Jag var precis bredvid henne. Tirst att se när de lär unga åkare att fuska”, skriver Fahlin.
3. Jukolakavlen
Världens största orienteringsstafett är ju faktiskt inte Tiomila, utan finska Jukola. Årets upplaga avgörs i Villmanstrand i Sydkarelen, och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren ställer upp med starka lag på både herr- och damsidan. Framförallt damlaget, med Marion Aebi, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren ser mycket starkt ut, och lär kunna hota långt in på topp tio-listan. Och lyckas herrarna lägga upp det hyggligt har trefaldige världsmästaren Matthias Kyburz 16,4 kilometer att jobba med på den avslutande sträckan. Gustav Hindér, Daniel Attås, Jonas Merz, Johan Aronsson, Filip Jacobsson och Oskar Andrén är grabbarna och gubbarna som ska försöka fixa det. På andrasträckan får Attås möta Garphyttans VM-meriterade Filip Dahlgren, som gör den sträckan för förmodade topplaget IFK Lidingö.
Bubblare: Efter bara en deltävling i långloppscupen de senaste 33 dagarna, Fjugestaloppet, är det äntligen dags för en lite tävlingsintensivare tid igen, och den inelds med Fröviloppet på lördagen. Örebro AIK:s maratonlandslagslöpare Erik Anfält och Mikeala Kemppi är regerande mästaren, men det återstår att se vilka som kommer till start i år. Dessutom är det SM i mounatinbikeorientering i Leksand med spring på lördagen och långdistans på söndagen, och naturligtvis med Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson bland favoriterna. På fredagen värmde de upp med den femte deltävlingen i svenska cupen, där Jansson tog femte raka segern i herrklassen (han är helt överlägsen i Sverige i år) medan Erica fick nöja sig med en andraplats i damjuniorklassen (men hon leder sammandraget efter tre segrar och två andraplatser).
Tre etapper inom 28 timmar, tusentals höjdmeter och galna utförskörningar. Austeiner Radsportage visade sig vara något utöver det vanliga – ”en av de tuffaste tävlingar jag kört”, som Emilia Fahlin (som kört åtta VM, är klar för sitt andra OS och inne på sitt tionde år som proffs) konstaterade – och då hjälpte det förstås inte till att flygbolaget slarvat bort hennes tempocykel. Efter en fjärdeplats i lördagens etapp, där Fahlin vann den stora klungspurten bakom de tre utbrytarna, föll hon därför till en slutgiltig 27:e-plats i sammandraget, men helgen var ändå en stor framgång för Örebrocyklisten. Jag fick tag på Fahlin på flygplatshotellet i kväll, och frågade givetvis om allt det där.
– Det här var en tuffare helg än jag trodde på förhand. Jag har aldrig kört den här tävlingen tidigare, men det var en av de tuffaste jag kört. I går var det ett åttakilometersvarv som vi körde elva gånger: Rakt upp till ett bergspris i fyra kilometer, sedan rakt ned på jättesmå vägar i 70 knyck fram till sista kurvan, 500 meter före mål. Och i dag hade de förlängt backen så den blev ännu längre, totalt blev det 1 800 höjdmeter på nio varv i dag, mer än på många långa bergsetapper jag kört. Man var över mjölksyratröskeln nästan hela varvet, det var verkligen en chockstart för kroppen efter fem veckors träningsläger. Men det var målet med den här helgen också, att sparka igång kroppen, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Och i går vann du klungspurten, hur gick det till?
– Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades ta mig fram. Man körde på en liten väg mellan åkrar sista fyra–fem kilometerna, där det gick i 70 kilometer i timmen fram till en chikan 500 meter före målet, och man inte fick plats med mer än tre cyklister i bredd. Några kilometer före mål var jag nästan sist i gruppen, men på något sätt tog jag mig fram, och jag hamnade bakom två cyklister från Oricastallet som gjorde ett uppdrag. Det gjorde att jag fick ett perfekt uppdrag, och när jag ställde mig upp och tryckte på sista biten var det ingen som kom ikapp. Kul att prova att spurta, att visa att man klarar av en klungspurt i en så teknisk avslutning, och bra både för huvudet och för lagledningen, att visa att man kan göra resultat. Men sedan hade du ingen tempocykel med dig …
– Nej, den försvann på flyget i fredags, trots att det var ett direktflyg. Tanken var att jag skulle träna på den på höghöjdslägret, men den elektroniska växlingen la av redan efter första veckan på lägret och jag kunde inte få den lagad. Därför var det extra viktigt att jag skulle ha den med i helgen, så teamet kunde laga den inför SM och så jag kunde få prova lite, men jag fick tillbaka den från flygbolaget först i kväll, efter tävlingen … Därför gick jag inte in till 100 procent i tempot i morse, det var mer att köra av det. Jag gick väl på 85 procent, ungefär. Hur var eftermiddagens etapp, då?
– Riktigt tufft. Med fyra varv kvar var det en grupp med 13 tjejer som gick iväg vid bergspriset, och jag var i klungan bakom. Med varvet kvar kändes det inte som om vi var kvar i tävlingen, och det var inte så mycket att tävla om. Men jag är nöjd med att jag slet mig med över backpriset ganska många gånger, jag gick över max ganska många gånger i helgen och är nöjd med att jag tog mig igenom (bara 62 av 134 startande tog sig i mål). Redan på onsdag startar Aviva womens tour i England, vad ser du framför dig där?
– Jag har inte tävlat där innan, och i år ska tävlingen tydligen vara tuffare och ännu mer kuperad än tidigare. Antagligen blir det upp och ned hela tiden, och det behövs bra ben för att kunna sitta med. Men när jag är i bra form tycker jag att sådana tävlingar är roliga.
VM-klara Matthias Wengelin, som dessutom ska trampa Vätternrundan nästa helg, stod över Lida Loop, det 65 kilometer långa mountainbikeloppet strax utanför Stockholm, men Grythyttans Fredrik Berg blev nia och Almbys Axel Lindh 14:e knappt tre respektive drygt fyra minuter bakom segrande Michael Olsson, Serneke Allebike. Almbys Linda Meijer slutade på tredje plats i D30-klassen.
Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst slutade på 14:e plats i herrklassen i Stockholm swimrun, en knapp halvtimme efter segrarna. Hallmén skriver om tävlingen på instagram: ”Jag kände mig som en maskin! Simningen satt mycket bättre nu och vi öppnade lite hårdare än vanligt. Jacob väggade rätt hårt med en fjärdedel kvar, och vi tappade ett gäng placeringar sista delen, men ändå ett mycket bättre race än på Utö för två veckor sedan! Kul att vi går framåt! Nästa helg väntar Borås Swimrun.”
Örebroaren Mathias Johansson blev bästa lokala löpare i Jättelångt, det 68 kilometer långa terrängloppet mellan Grisslehamn och Norrtälje som liksom bland annat länsloppen Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår i Peppes trailruncup.
Martin Regborn lär ha säkrat en VM-plats i långdistans med sin urstarka avslutning i VM-testet i Strömstad i dag (snabbast av alla sista timmen efter några inledande bommar), framför allt med tanke på EM-bronset för 2,5 veckor sedan. Däremot tvingades Filip Dahlgren på grund av sina skadekänningar ställa in hela helgen, och han får istället för VM på hemmaplan ladda om för Jukola, O-ringen, SM och allt annat kul andra halvan av orienteringssäsongen bjuder på. Detsamma lär gälla Lilian Forsgren, som hade en tung dag i dag. VM-truppen släpps på onsdag, och lite mer inför det skrev jag här (där jag har snack med Håkan Carlsson, förbundskaptenen, som hade åkt hem från Strömstad tidigt och sprang Sommarsprinten vid Örebro universitet på söndagsmorgonen – men stämplade fel och blev diskad – innan han bänkade sig för att följa GPS-trackingen från långdistanstestet).
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, och Simon Hedlund, som bor i Örebro men tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, vann tävlingen och Eriksson tog också över ledningen i sammandraget efter två av tre deltävlingar.
Själv gjorde jag som jag hoppades på – försvarade min titel i Degerforsklassikerns orienteringsmoment. 33.21 på drygt sex kilometers stiglöpning (med lätt orienteringsinslag) får väl godkänt med nuvarande form, och jag knäckte närmaste konkurrenten med drygt 6,5 minuter. Nu ska det bara springas, cyklas och simmas också, så är klassikern i hamn.
I mål som segrare, i år igen. Foto: Konditionsbloggaren själv
1. VM-tester i orientering
Nu ska det avgöras vilka svenskar som får springa orienterings-VM på hemmaplan i augusti – och för en löpare som örebroaren Martin Regborn, som var fyra–trea–fyra i EM i maj, handlar det främst om att göra stabila lopp och inte sabba något inför VM-uttagningen som sker redan nästa vecka. För andra, som Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund som var en bit från topp tio på EM, och Garphyttelöparen Filip Dahlgren, som tvingades tacka nej till det mästerskapet, handlar det i stället om att prestera rejäla topplopp, och i princip stå på pallen, när de fåtaliga och dyrbara VM-biljetterna nu ska fördelas. Till skillnad mot EM, där varje nation får ställa upp med sex löpare per distans, finns nämligen bara tre platser i varje disciplin på VM (utöver friplatserna för regerande mästare, som svenske Jonas Leandersson i sprint). Medeldistansen avgörs i dag, långdistansen på söndag. Och för de som inte riktigt håller landslagsnivå med kartan i hand går det istället fint att kuta andra deltävlingen i Sommarsprinten, Den avgörs med start och mål vid Örebro universitet på söndag förmiddag (vilket tyvärr gör att den krockar med mitt titelförsvar i Degerforsklassikerns orienteringsmoment).
2. Fahlin tillbaka i hetluften
Fem veckor efter att ha tagit hem bergatröjan i världstouretapploppet Tour of Chongming Island, som bland annat innehållit ett trevckorsläger på hög höjd i de spanska Sierra Nevada-bergen, är Örebros OS-klara cykelstjärna Emilia Fahlin redo att tävla igen. Tvådagarstävlingen, på den tredje och lägsta nivån av etapplopp för kvinnliga proffscyklister, körs i södra Tyskland heter Auensteine Radsporttage och består av ett kriterium på elva varv över en åtta kilometer lång bana på lördagen och ett 7,6 kilometer långt tempolopp på söndagen. Med sig från Alé-Cipollini-stallet har Fahlin lagkompisarna Malgorzata Jasinska, Annalisa Cucinotta,Emilia Fahlin, Ane Santesteban, Beatrice Rossato och Francesca Cauz.
3. Vätternrundan-veckan drar igång
Liksom övriga arrangemang inom den svenska klassikern växer och förädlas Vätternrundan för varje år, och det är sedan länge en vecka snarare än en enskild tävling det handlar om. Nytt, eller snarare nygammalt, för i år är mtb-Vättern, som avgörs redan i dag. Almby har fem cyklister från start (ingen Matthias Wengelin eller Alex Lindh, dock) och länet ett 50-tal. Betydligt fler i morgon, när det är dags för Tjejvättern. Liksom övriga tävlingar i Vätternrundan tas inga tider i varken mtb- eller tjejloppet.
1. Orienterings-EM
I morgon sätter det igång, orienterings-EM. Efter Filip Dahlgrens återbud förvisso ”bara” med tre länslöpare, och utan lokala inslag i lördagens mixedsprintstafett. Men väl med Martin Regborn och Josefin Tjernlund i söndagens sprint och långdistansen på måndag/tisdag, och med Lilian Forsgren i medeldistansen på torsdag/fredag (plus att alla tre lär ligga bra till för en stafettsträcka på lördag). Kvällen innan mästerskapet drar igång ringde jag upp Regborn för att kolla läget, och det var en ovanligt positiv Örebrolöpare jag fick tag på.
– Formen är riktigt bra. Jag har nog aldrig varit så här bra som jag känner mig nu. Det handlar både om känslan och om hur det gått på de senaste passen inför EM, säger Regborn till Konditionsbloggen. Ja, det var ju en imponerande förstasträcka du gjorde i Tiomila …
– Det var jäkligt häftigt, en upplevelse, men samtidigt var det inget maxlopp på något sätt. Det var mer att springa igenom det. Nu ska du springa sprint på söndag och långdistans måndag/tisdag, hur blir den omställningen?
– Det är inga konstigheter, egentligen. Jag tror inte att det kommer vara några problem. Och jag är van vid att träna väldigt varierat, jag kör ju allt från ren banlöpning till pass uppe i Kilsbergen, så jag är van vid att byta mellan olika underlag och själva tekniken sitter. Men när jag pratade med Håkan (Carlsson, förbundskapten) sa jag att jag gärna springer sprintstafett om det behövs, men jag bad om att inte vara förstaalternativ. Hade jag sprungit den också hade nog schemat blivit väl tufft med fem lopp på fyra dagar, jag vill ju ge långdistansen en rimlig chans. Det hade varit kul att springa sprintstafett också, men som schemat såg ut var jag inte riktigt sugen på den i det här mästerskapet. När du blev uttagen pratade du om topp tio som en rimlig målsättning, är det så du tänker nu också? – I sprinten var jag ju nia i världscuppremiären, och det vore kul att kunna toppa det här. I och med att jag aldrig sprungit någon annan distans än sprint på ett stort mästerskap så ser jag mest fram emot långdistansen, att få se hur jag står mig där. Och så har jag lite förhoppning om att få springa en sträcka i skogsstafetten.
2. Göteborgsvarvet
1 317 löpare är anmälda (men då är vissa dubbelnoterade, alla lopp är inräknade och några har redan lämnat återbud) till det som är inte bara är en av världens största halvmaraton utan också SM och svensk EM-uttagning. Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander är länslöparna som springer i SM-klassen (rankade efter hur jag tror de hamnar placeringsmässigt; lite skillnad om man jämför med fjolårets obefintliga lokala elitfält i Göteborg) sedan Erik Anfält tvingats lämna återbud. Isabellah Andersson och Mikael Ekvall (med Abraham Adhanom som främste utmanare) är guldfavoriter.
3. Junior-VM-tester
Samtidigt som seniorlandslaget inleder jakten på de sex EM-medaljerna, som är det officiella målet i Tjeckien, jagar juniorerna JVM-platser på hemmaplan. JVM avgörs i vackra Engadindalen, i Schweiz, 9–15 juli, men de svenska platserna ska fördelas redan efter den här helgen, i Huskvarna. Regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson ska enligt uppgift göra ett försök att starta, och jaga en JVM-plats, efter den inflammation i ena knäet som hämmat henne hela våren. Jag pratade med en ledare i Tisaren tidigare i veckan som tyckte det var ”jättedumt” att Andrea tänkte chansa på att försöka springa med knäet, ”men man kan ju inte stoppa någon”. Andrea har ju redan sprungit två JVM, sommarens skulle bli hennes sista (hon blir senior vid nyår), och fjolårets guld kom i stafett. ”Jag tror inte hon hade gjort det om hon hade haft en individuell JVM-titel, men nu vill hon jaga sista chansen att få en sådan”, sa Tisarenledaren. JVM-testerna inleddes med sprint i dag, och därifrån strök sig i varje fall Andrea, medan Filip Jacobsson, som jagar sitt första JVM, slutade först på delad tolfteplats trots att han var mindre än minuten bakom segrande Isac von Krusenstierna, OK Kåre. På lördagen löps det medeldistans, på söndagen långdistans.
Bubblare: I Lindesberg avgörs orienteringsstafetten 5-mannastafetten, med 34 anmälda lag. Och Örebrocyklisterna trampar 40 mil. Och så är det dags för herrarna i KFUM Örebro Friidrott att köra sin årliga seriematch. De håller, precis som damerna efter förra helgens degradering, till i division 1 Svealand och åker till Gävle för att göra upp med fem andra lag på Gunder Hägg-stadion (vinnaren får vara med i lag-SM-kvalet nästa år, femman och sexan åker ned i division 2). Medel- och långdistansgrabbarna har en medelålder strax under 17 år (!), med Tobias Tranderyd, 17, på 800 meter, Jonatan Gustafsson, 16, på 1 500, Olle Tyrsmo, 16, på 3 000 och åldermannen William Wickholm, 18, på 2 000 meter hinder.
För övrigt har jag helt missat att rapportera från världscuppremiäen i mountainbikeorientering, där Garphyttans Marcus Jansson varit sjua på långdistansen och tia i mixedstafetten (och 56:a och sist på medeldistansen efter att ha lagt bort sådär 16 av 18 minuter han var efter täten på en enda kontroll, förmodligen på grund av något tekniskt fel typ punktering).
Konditionsbloggen 