Ellinor Eriksson (som gått upp i totalledningen i U23-elitserien)–Andrea Svensson–Josefin Tjernlund–Ellinor Tjernlund–Lilian Forsgren.
Där har ni Tisarens damlag i Tiomila, laget som ska försvara hela länets färger i den så prestigefyllda och traditionstyngda stafetten i Göteborg i helgen. Jag fick laget av Anders Holm, som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut det, tidigare i kväll, och jag gjorde en längre intervju med honom om uttagningen (det har ju varit rätt klurigt i år, och jämfört med fjolårets lag petas Lovisa Persson och Marion Aebi ned till andralaget) som skulle ha gått ut på na.se under kvällen. Men tekniska problem gör att texten än så länge bara finns i ett worddokument på min dator, så ni får hålla till godo tills i morgon bitti. Hur som helst kan jag avslöja att målet för laget är en topp fem-placering vilket enligt Holm är ”ambitiöst” men ”inte omöjligt”.
På herrsidan har Tisaren nu bara kvar en enda schweizare, och får i stället förlita sig på påläggskalvar som Filip Jacobsson (förstasträckan), Gustav Hindér (andrasträckan), Oskar Andrén (långa natten), Olle Josarp (femte) och Anton Hallor (näst sista), plus förre landslagsmannen Daniel Attås som avslutare, nyförvärven Mathias Drage (på tredje) och Erik Fernlund (på nionde) och rutinerade Ivan Forsgren (sjätte) och Matthias Merz (sjunde).
Från fjolåret kaosartade Tiomilahelg i Falun har förstalagslöpare har Johan Aronsson, Sebastian Agerhäll, Martin Särnbrink och Albin Pettersson åkt ned i andralaget medan Jonas Merz bytt klubb till Göteborgs-Majorna och Tomas Hallmén bestämt sig för att nöja sig med ett ledaruppdrag.
Men mycket mer om Tisarens laguttagning på na.se i morgon, alltså.
Även KFUM Örebro har offentliggjort sina lag inför tävlingen, med eventuellt fotskadade Per Sjögren på en preliminär förstasträcka precis som i fjol. Och även om Hagaby inte lämnat ut sin uppställning än får man väl anta att även Martin Regborn kör försatsträckan igen.
Etikett: Filip Jacobsson
-
-
Med bara fem platser att fördela i damernas Tiomilalag har Anders Holm, som lär ha det avgörande ordet när det kommer till Tisarens laguttagning, ett digert arbete framför sig när klubben har landslagslöpare som Lilian Forsgren (som tillhör landslaget och sprungit VM, flera EM och tagit EM-silver), Josefin Tjernlund (som tillhör landslaget och sprang EM i fjol), Andrea Svensson (som kommit med i landslaget som förstaårssenior efter att tidigare ha tagit JVM-guld), Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson (som lär stå precis utanför landslaget efter starka resultat i höstas och i vår) och Lovisa Persson och Rebecka Nylin (som också gjort starka resultat i vår). Med mindre än två veckor kvar till tävlingen avgjordes i dag tremannastafetten Kolmårdskavlen, och kanske sa laguttagningen där något om tankarna inför Tiomila (eller kanske är det enbart resultaten man ska titta på). Hur som helst slutade Tisarens förstalag på andra plats, 2.15 bakom Göteborg-Majorna medan andralaget blev åtta, 6.18 efter och tredjelaget 19:e, över 19 minuter efter.
Ser man de tre landslagslöparna som givna i förstalaget på Tiomila så kan man tolka förstasträckan som en uppgörelse om de övriga platserna – och där var Ellinor Eriksson fyra på sträckan 34 sekunder bakom Göteborgs Moa Enmark medan tredjelagets Lovisa Persson var åtta, 1.48 efter, och andralagets Ellinor Tjernlund (som ju tog en så meriterande seger i medeldistansen i går) slutade först på 14:e plats, 2.08 bakom. Men så verkar också Rebecka Nylin, som sprang andrasträckan i andralaget, vilja ha ett ord med i laget. Hon var nia på sin sträcka och förde upp laget fyra placeringar i resultatlistan innan Andrea Svensson fixade åttondeplatsen genom att ta in ytterligare två på sistasträckan.
Dagens prestation svarade ändå förstalagets andrasträckelöpare Lilian Forsgren för, som sprang ikapp luckan på 34 sekunder som Ellinor Eriksson släppt och ryckte upp en över halvminuten stor ledning in till växlingen där hon skickade ut Josefin Tjernlund i ledningen (men Tjernlund kunde alltså inte förvalta ledningen och laget slutade tvåa).
Efter målgång ringde jag upp Ellinor Eriksson (som kom till Tisaren från KFUM Örebro i vintras) för att snacka lite inför natt-SM i Östansjö på fredag, där hon och Svensson är de enda Tisarlöparna som ställer upp, men jag passade förstås också på att höra om hennes intryck av dagens tävling och tankarna inför Tiomila.– För min del kändes det väldigt bra i dag. Jag är jättenöjd med min sträcka, höll ihop det bra och hängde med täten. Och det kändes riktigt bra för hela laget, Lilian imponerade stort när hon täppte till luckan och drygade ut ledningen. Vi har en skön känsla med oss inför Tiomila, säger Eriksson till Konditionsbloggen.
Ja, hur ser du på chanserna att får springa Tiomila i det här starka laget?
– Klart jag inte tar ut något på förhand, det är så pass tufft. Men jag känner att jag visat ganska mycket att jag vill vara med i förstalaget …
Någon speciell sträcka du känner att du vill springa, då?
– Nej, jag har inga speciella önskemål.
Tisarens förstalag med Lilian Forslund, Ellinor Eriksson och Josefin Tjernlund slutade två i Kolmårdskavlen. Foto: Laila Hallmén Mycket mer om Eriksson inför natt-SM på na.se senare i veckan, alltså, och redan i dag kan ni läsa en pluslåst artikel om snöläget inför tävlingen där. Överlag blir det mycket orientering i bloggen de här dagarna, som ni kanske märkt, men på onsdag får man ju sticka emellan med Örebro AIK halvmaraton och Vallonska pilen, så alla som inte gillar kartor får hålla ut!
Tisarens herrlag i Kolmårdskavlen, då? Jo, det blev en tiondeplats efter starka insatser av bland andra junioren Filip Jacobsson (som ledde vid varvning efter 50 av 55 minuters löpning och växlade som tia, bara 46 sekunder bakom täten, efter förstasträckan) och Oskar Andrén (nia på fjärdesträckan; herrarna springer nämligen fem sträckor).
Filip Jacobsson såg till att Tisarens herrlag, precis som damerna, ett tag var i ledningen i Kolmårdskavlen. Men i slutändan blev laget tia. Foto: Laila Hallmén -
Matthias Wengelins äventyr i Sydafrika är över. Efter åtta brutala dagar där såväl höjdmeter och distans som värme och tekniskt krävande stigar varit faktorer att räkna med korsade Örebrocyklisten och hans parhäst Calle Friberg på söndagen mållinjen i Cape Epic, världens tuffaste och kanske mest prestigefyllda etapplopp i mountainbike, som 15:e efter en 14:e-placering på sista etappen. Hade det inte varit för Fribergs sjukdom veckan före tävlingen, som gjorde att han var mitt i en antibiotikakur när den började, hade duon mycket väl kunnat sluta topp tio (de hade placeringsraden på 19 (på prologen)–27–15–20–11–11–10–14 på de enskilda etapperna, och efter att ha varit 26:a efter första riktiga etappen klättrade de dag för dag: 23–20–19–16–15–15). ”Jag är väldigt nöjd [med 15:e plats] med tanke på hur min vecka startade. Matthias har varit stark hela veckan. Tack för all draghjälp”, skriver Friberg på instagram.
Regerande olympiske mästaren Nino Schurter och hans partner Matthias Stirnemann, båda från Schweiz, ”släppte” iväg sina hjälpryttare till seger på sista etappen, men drygade ändå ut till en totalseger med över åtta minuters marginal (efter drygt 26,5 timmars cykling) till Jaroslav Kulhavy/Christoph Sauser. Manuel Fumic/Henrique Avancini, som ledde så länge, fick nöja sig med en femteplats halvtimmen bakom täten. Wengelin/Friberg var 115 minuter bakom.
Jenny Rissvdes? Jodå, hon vann mixedklassen, tillsammans med Thomas Frischknecht, Schweiz, i förkrossande stil – med över 65 minuters marginal.Emilia Fahlin orkade inte slita sig med över fruktade Kemmelberg två gånger (eller om det va de tre andra tuffa topparna och de totalt 146 kilometerna som tog ut sin rätt) i Gent-Wevelgem. 43 cyklister fanns med i första gruppen, medan Fahlin hamnade i andraklungan, med 59 cyklister, drygt sju minuter bakom täten. Örebrocyklistens stall Wiggle-High5 var ändå sjukt nära segern. Det handlade bokstavligen talat om millimeter när Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore förlorade spurten mot finska Lotta Lepistö (se instagrambilden nedan). Nästa söndag är det dags för Flandern runt, som från början var Fahlins stora mållopp den här våren. Nu har ju resultaten inte varit lika Fantastiska som i fjol (Fahlin har inte varit med in mot mål i varken Trofeo Alfredo Binda, Dwars Door Vlanderen eller Gent-Wevelgem; faktum är att Hanna Nilsson varit bästa svenska i alla tre tävlingarna), men kanske har benen nu fått de genomkörare de behöver. Och dessutom brukar ju Flandern runt vara en tävling som passar Fahlin betydligt bättre.
Seniorernas skidsäsong avslutades ju i praktiken med tre- och femmilarna på lördagen, medan juniorernas fortsatte över söndagen då finalen i deras Sverigecup avgjordes på samma banor i Umeå. Det bjöds tio respektive 15 kilometer jaktstart baserad på lördagens trekilometersprolog, i fristil. Zinkgruvans Markus Johansson och Oscar Johansson och Garphyttans Adam Gillman (som var delad trea, 2,8 sekunder från segern, i prologen) slutade åtta, tia respektive elva där, och sexa, tia respektive åtta i cupsammandraget. Alla tre blir seniorer till nästa säsong. Gillman visar en instagrambild från lördagens prolog, där han var delad trea.
Och även veteranerna avslutade sin säsong på söndagen, med sista distansen på veteran-SM i Borås. Länets ende åkare där, Norabygdens Royne Andersson, följde upp fredagens brons i klassisk stil med intervallstart med ett silver i klassisk stil med masstart (fick släppa 58,7 sekunder på Filipstads Heimo Marttila över 20 kilometer, men var 50 sekunder före tvåan och trean i tävlingen).Mikaela Kemppi fick göra sitt 3 000-meterslopp helt själv i Marsspelen i Tybblelundshallen i kväll, men pressade ändå ut drygt två sekunde till jämfört med Inneserien för ett par veckor sedan. 10.20,3 då, 10.18,22 nu. Även Elias Zika, Startlöparen som jag skrev en hel del om före och efter Marieberg galleria marathon, förbättrade sig jämfört med inneserien. Just över tio minuter då, 9.53,57 nu.
OK Tisaren, som gjorde så starka resultat i lördagens Nyköpingsorienteringen, fick nöja sig med fjärde respektive femte plats i damklassen i söndagens Måsenstafetten (lag två–fem var inom två minuters marginal, medan Järla var helt överlägset i täten, 7.09 före tvåan IFK Lidingö). Men andra lyckades bättre: Tisarens herrlag blev tvåa, som bästa svenska lag (3.13 bakom finska Turun Metsänkävijät), med laguppställningen Gustav Hindér, Oskar Andrén, Daniel Attås och Filip Jacobsson (som hämtade in över en minut på trean Ärla på sistasträckan och vann spurten om andraplatsen med fem sekunders marginal). Och dessutom vann Hagabys och KFUM Örebros gemensamma lag, med Jacob Eriksson, Josefin Erlandsson, Saga Sander och med EM-bronsmedaljören Martin Regborn som ankare den öppna klassen med nästan 4,5 minuters marginal.
-
Karlslunds långloppsstjärna Maria Gräfnings, som kommer från och bor i Falun men tävlar för Örebroklubben i vinter, valde att stå över Vasaloppet för att ladda om efter Tartu maraton och inför Engadin skimarathon, deltävling sex respektive sju i långloppsvärldscupen Fis marathon cup. Men hon valde ändå att tävla – i Engadins svar på Tjejvasan, 17 kilometer långa Engadin frauenlauf. Sweski.se rapporterar att Gräfnings tidigt kom loss med hemmaåkarna Seraina Boner och Rahel Imoberdorf, och sedan gjorde ett ryck i sista backen där inte ens Boner – den dubbla OS-åkaren som var med i det schweiziska lag som blev sjua i VM-stafetten i Lahtis bara några dagar tidigare – orkade följa. I mål var Gräfnings 25 sekunder före. ”Ett fantastiskt race”, skriver Gräfnings själv på instagram. Nu är frågan om hon kan följa upp med seger även på den fulla distansen, 42 kilometer, på söndag.
I näst sista deltävlingen av Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) tog Oskar Andrén på onsdagen sin första seger för året, men det andraplacerade Filip Jacobsson, den nyblivne JVM-medaljören i skidorientering, som tog kommandot i sammandraget. Han ledde tidigare en poäng före Jonas Andersson, OK Roxen, två före Simon Hedlund, Ärla IF, och tre före klubbkompisen Daniel Attås, men med sin andraplats 49 sekunder bakom Andrén drygade han ut med totalledningen till tre poäng före Andersson, som blev trea ett par minuter bakom Jacobsson på onsdagen, och till 20 respektive 21 poäng till Hedlund, som inte kom till start, och Attås, som blev diskad (han var först i mål med drygt 3,5 minuters marginal, men plockades bort från resultatlistan eftersom han själv hade lagt banan …).
Rebecka Nylin tog tredje segern på tre starter i damklassen och Josefin Erlandsson, som är en av få som sprungit alla deltävlingar, blev tvåa 33 sekunder bakom, men Lovisa Persson, som blev trea, ytterligare nästan tre minuter bakom, behåller greppet om sammandraget med nio poängs försprång till Erlandsson.
Finalen, där poängsummorna är extra höga, avgörs utanför Lindesberg lördagen den 18 mars.Text inom kort på na.se om Markus Johanssons nya junior-SM-silver i sprint, förstås, och så får jag återkomma med hur det gått för Fahlin i det spanska etapploppet!
-
Maria Gräfnings, 32-åringen från Falun som var topp 20 i världscupen så sent som för två år sedan och inför årets säsong bytte moderklubben Falun-Borlänge mot Örebroklubben Karlslund, hade ett av sitt livs bästa skiddagar på söndagen. I franska fristilslångloppet La Transjurassienne (som körts sedan 1980 och egentligen är 76 kilometer långt men i år på grund av snöbristen kortat till runt 50 kilometer) gick hon solo och vann med över två minuters marginal till tvåan, hemmaåkaren Aurelie Dabudyk (och det är ingen liten seger, loppet är ett av världens mest prestigefyllda i fristil, och på herrsidan var det idel OS-medaljörer på pallen i Robin Duvillard, Jean Marc Gaillard och Ivan Perrillat Boiteux). ”I dag var det min dag! Så mycket känslor och glädje! Jag kan inte ens sätta ord på hur glad jag är”, skriver Gräfnings på Instagram (hon har också postat segerintervjun, men jag lyckas inte skruva upp högtalarna nog högt för att urskilja vad hon säger i euforin).
Jag skrev ju redan inför helgen om Gräfnings framfart i Fis worldloppet cup (det som är den internationella skidförbundets ”riktiga” och sanktionerade långloppsvärldscup även om den är betydligt mindre prestige- och pengastinn än ski classics, som samlat alla de största långloppen och som vanligtvis brukar benämnas långloppsvärldscupen här på bloggen).
I sammandraget befäste Gräfnings sin andraplats bakom Dabudyk och knaparade in 20 poäng på franskans 94-poängsledning. Tre lopp återstår, härnäst väntar Tartu maraton i Estland om två veckor.Marias storebror Kalle Gräfnings ville förstås inte vara sämre (men jo, det var han just den här dagen) och tog även han en pallplats: Bäste svensk och trea totalt i Engelbrektsloppet. Mest anmärkningsvärt med det? Att det var dagen efter Gräfnings var femma i Grönklitt skimarathon. Robert Brundin följde upp tiondeplatsen i Wadköpingsloppet med en 15:e-plats i Engelbrektsloppet, drygt nio minuter bakom Gräfnings och knappt tolv bakom segrande norrmannen Sindre Odberg Palm. Malin Olsson var bästa länsdam i sexmilaloppet, på 17:e plats (men Garphyttans Elin Fjellström var elva över halva distansen i Kristinaloppet i går). Det blev ingen start alls för Anton Hallor, orienteraren och bergslöparen från Örebro som företagit sig att staka hela Vasaloppet. På sin hemsida berättar han målande om helvetesnatten mot söndagen till följd av sjukdomsutbrott: ”I natt har jag genomlidit en av de värsta nätterna på länge med många konstiga drömmar, yrsel, hög feber, ont i halsen och smärta i hela kroppen. I morse när jag vaknade tog det en timma innan jag samlat tillräckligt med ork för att gå till kylskåpet och hämta mig ett glas blåbärssoppa. Det är sjukt hur naiv man kan vara, jag tänkte i natt att jag nog ändå orkar staka 60 kilometer om några timmar, för jag orkade ju en gång mitt i natten faktiskt gå på toa. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan, och nog trodde jag att jag kunde åka, man vill inte känna efter riktigt. Man tror att alla symtom som tyder på tydligt sjukdomsfall helt plötsligt ska gå över. Det gör dem inte.”
I Västgötaloppet kom ingen av länets toppåkare till start. Gustav Hindér, mer känd som orienterare i Tisaren, var ende på topp 50 med en 49:e-plats.
Från Aspelundsrundan till Stig Ingvarssons minne, en tiokilometerstävling i klassisk stil i Zinkgruvan, bjuder kollega Samuel Borg på ett matigt reportage här. Hemmaåkaren och JVM-reserven Markus Johansson var som väntat snabbast av alla (seniorklassen inkluderad, trots att han är junior) men fick en oväntat tuff match av klubbkompisen Oscar Johansson som bara var åtta sekunder bakom (26.24 respektive 26.32). Närmast bakom kom ytterligare en junior, Olle Windahl. Malungs Amelia Furunäs knep damsegern före hemmaåkaren Daniel Bjärmark, som liksom Johansson går sista året på skidgymnasiet i Torsby.
USM i Borås avslutades med stafetter där Garphyttan slutade på tolfte plats i tjejklassen och 18:e plats i killklassen. En grej jag helt bommade när jag skrev om inledningen på mästerskapet i går var att Garphyttans H15-grabbar tog brons i lagtävlingen (tre bästa åkarnas tider summerade) i distansloppet över fem kilometer i fredags. Något Garphyttan själva skriver mer om på sin hemsida.Filip Jacobssons junior-VM-silver i skidorientering (och Elin Schagerströms fjärde-/femteplats i ungdoms-EM) har jag förstås skrivit mer om på na.se, bara in och läs där!
Adam Axelsson slutade på sjunde plats i säsongens sista lopp i U23-världscupen i skridsko (1 000 meter i tyska Erfurt) på 1.15,34. Därmed tar Kumlakillen poäng som torde innebära att han slutar topp tio i totala U23-världscupen både på 1 000 och 1 500 meter, även om internationella skridskoförbundet ISU ännu inte uppdaterat sina listor.
-
Filip och Fredrik tänker ni som läser rubriken. Well, det här blogginlägget kommer till ganska stor del att handla om Filip Jacobsson, Filip Danielsson och Fredrik Nylén, så that’s why. Men dagens största och mest oväntade prestation stod ändå Elin Schagerström för. 16-åringen från Latorp, som inte ens kunde känna sig säker på sin plats i den svenska truppen till mästerskapet men som i alla individuella lopp (lördagens medeldistans var det tredje och sista efter onsdagens sprint och torsdagens långdistans) tog nämligen brons i ungdoms-EM i skidorientering. Schagerström verkar ha öppnat kontrollerat (eller bommat första kontrollen), för enligt mellantiderna var hon en av de långsammaste till första kontrollen, och det dröjde till den nionde av de 15 kontrollerna, tidsmässigt två tredjedelar in i loppet, innan hon var uppe och nosade på palltider (det var individuell start). Till den 13:e och näst sista ”riktiga” kontrollen (den 15:e satt i början av upploppet) var Schagerström alltjämt bara femma, men en urstark avslutning gjorde att hon knep tredjeplatsen nio respektive tio sekunder före bulgariska Andreja Dyaksova och ryska Olesia Riazanova (upp till toppduon Veronika Kalinia, Ryssland, och Siiri Sallo, Finland var det drygt två respektive 1,5 minuter).
”Jag gjorde några dåliga vägval och hade inget flyt i orienteringen, men skidåkningen kändes bra. Fast jag trodde verkligen inte att det skulle räcka så långt som det gjorde”, sms:ar Schagerström glatt till Konditionsbloggen från Finland.
I JVM, som avgörs parallellt med EM och UEM i finska Imatra blev Filip Jacobsson för andra dagen i rad fyra. Liksom Schagerström klättrade Degerforssonen under loppets gång, var sjua efter två tredjedelar men knaprade hela tiden in på landslagskompisen Rasmus Wickbom som knep bronset. Ett tag skiljde över halvminuten dem emellan, i mål sju sekunder till Wickboms fördel (vem som tog guldet? Vladislav Kiselev för tredje tävlingsdagen i rad, förstås).
”Jag är nöjd. Visst är det lite segt att vara så nära pallen, men det är väldigt roligt att ta ytterligare en fjärdeplats”, sms:ar Jacobsson.
Eftersom skidorienteringsstafetter ofta tenderar bli trekejsarslag mellan Sverige, Finland och Ryssland ligger både Schagerström och Jacobsson bra till för medaljer i morgon: Schagerström kör förstasträckan i svenska UEM-laget medan Jacobsson tar hand om andrasträckan i JVM-laget (han var med och tog brons i fjol).Filip Danielsson, då? Jo, försteårssenioren från Vedevåg körde sitt första långlopp för säsongen och hade massor av meriterade namn bakom sig i resultatlistan när han blev tvåa, slagen med ”bara en fotlängd” (enligt egen utsago) av IFK Moras Anders Solin i Grönklitt skimarathon. Bakom fanns bland andra Karlslunds Kalle Gräfnings (fyra i Wadköpingsloppet förra helgen, femma nu), veteranen Dan Moberg, Falun-Borlänges Simon Andersson som så sent som förra veckan tog SM-brons på 15 kilometer och som plockat världscuppoäng i vinter, och så vidare … Danielsson bloggar om den finfina andraplatsen: ”Hade en riktigt fin resa hela loppet igenom och tyckte att jag kunde gå med utan att slösa allt för mycket energi! La in ett ryck i sista backen och fick Anders med mig som jag sen hade en spurtstrid med som jag tyvärr fick se mig besegrad i! Men är ändå riktigt nöjd med känslan och resultatet.”
I övrigt i skidvärlden? Tja, Bob Impola verkar inte ha kommit till start i Toblach–Cortina i morse (och ingen annan länsåkare heller för den delen). Och systrarna Andersdotter var enda länsåkarna som överlevde kvalet i USM-sprinten i Borås. Båda klarade sig dessutom förbi kvartsfinalerna, men försvann sedan i semifinalerna. Ett år äldre Ronja blev tia i D16-klassen medan Anja blev tolva i D15. I morgon lär de köra tillsammans när USM avslutas med stafetter.Fredrik Nylén svarade för en helt sjuk prestation när han tog hem Ice race vintage och pressade sig under sitt ”oslagbara” banrekord från i fjol med 30 sekunder efter 200 kilometers skridskoåkning. Den nya rekordtiden? Åtta timmar, 23 minuter och 30 sekunder. Alla andra bröt (Thomas Jansson, som var en av tre som tog sig i mål i fjol, kom näst längst men valde att kliva av när Nylén var i mål; då hade Jansson gjort 153 kilometer; varvtiderna han presterade såg annars ut att räcka för att ta honom under maxtiden på 10.59 – Bella Lagrange som var tvåa i fjol blev sjuk dagen före tävlingen och tvingades kasta in handduken före start). Nylén satte också nytt varvrekord på banan med 24 minuter på sitt andra varv (hans snitt över 17 varv, inklusive matstopp, var 29.37).
I U23-världscupfinalen i tyska Erfurt slutade Adam Axelsson nia av lika många startande över 1 500 meter, på 1.59,63 (nästan 4,5 sekunder från årsbästat). I morgon avslutas världscupsäsongen för Kumlakillens del med 1 000 meter. -
Häromveckan skrev jag ju om att Maria Gräfnings, den tidigare världscupåkaren som från och med den här säsongen liksom sin bror Kalle representerar Karlslund, blev tia i Marcialonga, i det som var hennes långloppsdebut som Karlslundsåkare. Riktigt så var det inte, visar det sig när jag läst ikapp resultatlistorna. Redan helgen före blev Gräfnings nämligen femma i Dolomitenlauf (på grund av snöbristen kortat till 42 kilometer), säsongens andra deltävling i den med ”långloppsvärldscupen” ski classics konkurrerande (betydligt mindre prestigefyllda, men av internationella skidförbundet Fis officiellt erkända) långloppsvärldscupen Fis worldloppet cup (som blandar långlopp i klassisk stil och fristil) där även Marcialonga ingår (det är enda tävlingen som dubblerar mellan båda cuperna). Femteplatsen i Österrike och tiondeplatsen i Tyskland toppades i helgen av en andraplats i tyska klassikern König Ludwig lauf (kortat till 38 kilometer i år, ni vet varför …) där Gräfnings och franska åkaren Aurelie Dabudyk gick loss men Karlslundsåkaren fick ge sig med 0,7 sekunder efter en tuff upploppsbatalj. Resultaten gör att Gräfnings nu även klättrat till andra plats i sammandraget, bakom just Dabudyk, och på söndag står hon på startlinjen igen när franska La Transjurassienne (kortat till 47 kilometer). Cupen fortsätter därefter med estniska Tartu maraton den 26 februari, schweiziska Engadin skimarathon den 12 mars och ryska Ugra skimarathon den 8 april. ”Lever drömmen”, skriver Gräfnings på instagram.
Tilläggas ska dock att Gräfnings inte kör de här tävlingarna i Karlslundsdress, utan för långloppslaget Team SAS TG Hütten.Några resultat från gårdagskvällens etapp av Tour de Kif har ännu inte ramlat in, men när de gör det gör de det på den här länken (läs det där tre gånger snabbt, om du kan!).
På na.se har jag i dag skrivit både om Filip Jacobssons (fyra!) och Elin Schagerströms (femma!) framfart i junior-VM respektive ungdoms-EM i skidorientering samt som plusläsning om utdelningen av Pulsklockan till Martin Regborn (där han bland annat berättar om varför det eventuellt bara blir ett enda SM-lopp för honom 2017; i fjol körde han ju fyra i orientering, ett i roddmaskin och två i friidrott/löpning, va?) 2017, samt om Bella Lagranges tankar inför Ice race vintage på lördag (och hur det var när hon gick igenom isen på Hjälmaren under ett träningspass).
-
Nu är det bara elva dagar kvar till Marieberg galleria marathon, den kreativa arrangören Ola Nordahls senaste påhitt (efter bland annat fem maratonlopp inne i Tybblelundshallen, tre sextimmarslopp i Lindesberg, Svampenmaran och Örebro backyard ultra). Banan utgörs, som namnet på loppet antyder, av gångarna på bottenvåningen i Mariebergs galleria, och är 350 meter lång (lite mindre än en vanlig friidrottsarena, alltså). Det innebär att löparna kommer springa drygt 120 varv för att nå maratondistansen.
Häromdagen släpptes den första startlistan till tävlingen (det går fortfarande att efteranmäla sig eftersom det finns platser över, och det ryktas om att ytterligare några vassa damer är på väg in), och det finns framför allt tre toppnamn som ska bli spännande att se (men ingen som är i närheten av så snabb eller meriterad som Frida Södermark eller Gjermund Sørstad som vann Svampenmaran i fjol): Victoria Borg som har banrekordet i maraton inne i Tybblelundshallen och som så sent som förra helgen klarade 70 kilometer i Karlstad 6-timmars, Tomas Fridh som vunnit fyra av fem maratonlopp inne i Tybbleundshallen, har banrekordet där och var tvåa bakom Sørstad i Svampenmaran i fjol (före Sören Forsberg!) och ultralöpningslegendaren Hasse Byrén som plockade ned mig i Örebro backyard ultra i somras men som kanske inte har chans att utmana Tomas på en så ”kort” distans som maraton.
Jag jobbar just nu för att vi på NA ska kunna direktsända tävlingen, och återkommer med besked.Ett väldigt efterlängtat besked kom förresten i dag när det stod klart att Ice race vintage, 200-kilometerskridskoloppet på Hjälmarens is, blir av på lördag. Läs mer om det här.
Vintrosas skidorienteringslöfte Elin Schagerström, som tävlar för Garphyttans IF, inledde sitt första landslagsuppdrag med att bli bästa svenska i sprinten på ungdoms-EM i finska Imatra i dag. Schagerström blev 15:e totalt, 1.55 bakom segrande schweiziskan Lea Widmer men mindre än 1,5 minuter från pallen och nästan 2,5 minuter före näst bästa svensk.
Hallsbergsboende degerforsaren Filip Jacobsson, som tävlar för Tisaren i orientering och Öset i skidorientering, slutade på 26:e plats, som fjärde bästa svensk, i junior-VM i samma disciplin. Jacobsson var nästan tre minuter bakom segrande Vladislav Kiselev, Ryssland, och knappt 2,5 bakom landslagskompisen Robin Salen på tredjeplatsen.
I morgon avgörs långdistansen. -
Pratade ju med Kalle Gräfnings på telefon efter Wadköpingsloppet i går (jag var på plats i Ånnaboda, men anledningen till att intervjun ändå skedde per telefon finns i den pluslåsta artikeln) och då passade jag förutom om själva tävlingen också på att fråga lite om hans klubbyte till Karlslund (39-åringen har under hela seniorkarriären representerat Falun-Borlänge, i ungdomen Siljansnäs) och säsongens stora mål – Vasaloppet.
– I Vasaloppet vill jag känna att jag gör mitt bästa lopp för säsongen. Sedan är det alltid svårt att säga på förhand vad det kan räcka till. Det blir tufft att nå en ny personbästaplacering nu när så många proffsteam och etablerade åkare är med, för jag har ju varit elva tidigare och topp 25 fyra gånger. Men visst vore det jättekul att bli topp tio, och sätta nytt personbästa, men jag kan lika gärna bli 35:a även om jag gör ett jättebra lopp. Man kan väl säga att kommer vara besviken om jag inte är topp 40, då är det något som inte stämmer. Jag känner mig trygg med klubben som sköter langningen, de som vallar skidorna och får jag till en bra dagsform borde det kunna gå hyggligt, säger Gräfnings till Konditionsbloggen.
Ja, du har bytt klubb till Karlslund inför årets säsong, vad berodde det egentligen på? Bättre ekonomiska förutsättningar?
– Det är en kombination av stöttning och att det är sånt tydligt långloppsfokus i Karlslund. Falun-Borlänge har passat perfekt när jag satsat på traditionella distanser, men när jag börjat köra mer långlopp har jag åkt för det Örebrobaserade teamet Sysarb/Skistart.com (det som i år har transformerats till Team Serneke, kan man säga), och där har det varit många Karlslundsåkare, så det blev en naturlig övergång för att få bäst förutsättningar.
Men du har valt att inte åka de stora internationella långloppen i år. Varför?
– Jag har skaffat familj och har valt att prioritera tiden annorlunda. Det krävs så otroligt mycket för att slå sig fram i långloppsvärldscupen, jag har som bäst varit topp 15–20, och nivån blir högre hela tiden. Det här året känns det som att det passar bättre att vara lite mer hemma i Sverige och göra en ordentlig satsning mot just Vasaloppet.
Hur kommer sista fyra veckorna in mot loppet se ut, kommer du köra de två tävlingarna som är kvar i svenska långloppscupen (Västgötaloppet och Skinnarloppet)?
– Vi får se hur det blir. Västgötaloppet blir det nog inte, då är det troligare att jag kör Engelbrektsloppet eller Orsa Grönklitt ski marathon. Jag ska känna efter lite. Jag har bara gjort tre lopp hittills i år och kommer från en sjukdomsperiod på tre veckor, så jag har varit lite osäker på var jag stått. Men Wadköpingsloppet blev bra, jag kände direkt att jag hade bra kropp, bra skidor och att det skulle bli ett bra lopp. Det var bara den där vurpan på slutet …En kort meritlista för den som inte riktigt har koll på Gräfnings: Kalle har kört sju Vasaloppet med placeringsaden sju Vasalopp (senast 2014) med placeringsraden 23–23–40–11(2010, året då Jörgen Brink tog sin första seger efter att ha spurtat ned Daniel Tynell, Stainslav Rezac och Jörgen Aukland; Kalle var med i en liten grupp ett par minuter bakom)18–43–33(2014 var senaste gången han ställde upp). I långloppsvärldscupen, vid sidan om Vasaloppet, har Gräfnings kört 13 lopp, varav sju säsongen 2015/16 då han bland annat blev 22:a i Jizerska padesatka (året innan blev han 18:e i La diagonela, den där gången Bill Impola körde fel). Han har gjort åtta tävlingar i världscupen varav fem i nationell kvot i Sverige och tre utomlands, men inte tagit några världscuppoäng (som bäst 33:a, tre placeringar från poäng och kvartsfinal, i sprinten på Ullevi 2005). , och i individuella SM-sammanhang är en sjundeplats (sprint 2009) och sex topp tio-placeringar bästa resultaten (men han vann ett lopp i skandinaviska cupen i Ulricehamn 2009).
Till sist en kort uppdatering om vilka dagar och tider som gäller för junior-VM och ungdoms-EM i skidorientering, med Filip Jacobsson respektive Elin Schagerström, som avgörs i finska Imatra i veckan parallellt med seniorernas EM: Det är sprint på onsdag, långdistans på torsdag, medeldistans på lördag och stafetter på söndag som gäller. Men mer om det i bloggen när det smäller till, förstås!
-
Jag kan inte tänka mig att Bill Impola hade minsta tanke på att använda fästvalla under skidorna förrän i måndags. För långloppsräven från Kopparberg har ju stakat sig Europa runt, med stor framgång, de senaste tre säsongerna och alltid gjort det med blanka skidor. Men inför dagens klassiska distanslopp vid SM-veckan i Söderhamn tog Svenska skidförbundet ett lika sent som omdiskuterat beslut att ha stakfria zoner på banan, uppförsbackar där åkarna tvingas diagonala – annars blir de diskade – i ett försök att rädda den klassiska skidåkningen från dagens allt överkroppsstarkare stakfantomer (i världscupen är banorna fortfarande oftast alltför krävande till och med för världseliten att staka runt även om fler och fler försökt senaste åren, men i långloppen var det åratal sedan någon tog en topplacering med fästvalla under skidorna om det inte handlar om extremförhållanden som i Kaiser Maximillian lauf häromsistens).
Hur som helst smörade Impola på fästvalla i dag – och svarade sedan för ett av karriärens bästa SM-lopp. Frånsett två skiathlontävlingar – där han tog en åttondeplats i Falun 2013 och en sjätteplats i Umeå året därpå – var dagens tiondeplats faktiskt Bills bästa SM-placering i karriären, och han var bara 1.12 bakom segrande Emil Jönsson och 44 sekunder från topp fem.
Filip Danielsson blev näst bäste länsåkare på 24:e plats, 2.30 bakom. ”Öppna[de] ganska så lugnt då jag kände att jag hade tid att ta om jag var pigg mot slutet istället för att då bli trött och tappa en massa för att jag öppnade för hårt. Tycker att jag följde min plan och är helt okej nöjd över placeringen”, skriver Danielsson på sin blogg. Garphyttans sistaårsjunior Adam Gillman slutade på 33:e plats, Marcus Lennartssos på 37:e plats, hans storebror Lucas på 42:a och Joel Lager på 67:e (2.54, 3.01, 3.08 respektive 4.21 bakom). Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson blev 60:e man (men ändå på övre halvan av de 123 startande), 3.59 bakom. Bob Impola kom aldrig till start, jag har ingen uppgift om varför.
De stakfria zonerna, då? Tja, fler var allt annat än överförtjusta. SVT:s expertkommentator Anders Blomqvist tyckte för sin del att de nya reglerna ledde till ”rena pajaserierna”, speciellt när IFK Moras Andreas Holmberg fejkdiagonalade utan fästvalla, och det får man väl instämma i. Och det kan ju knappast ha kommit som någon överraskning för någon att det skulle bli sådana scener, eftersom det såg likadant ut när de stakfria zonerna för första gången testades i Sverige, i Sverigecupen i Boden tidigare i vintras, då till och med vinnaren Oskar Kardin fejkdiagonalade.
I morgon fortsätter SM-veckan med sprint.Inte hade resultaten från Tour de Kifs femte etapp mer än hunnit komma in förrän den sjätte i dag avgjordes upp på konstsnöspåret i Ånnaboda. Så nu får vi sitta och vänta på en ny lista …
Till söndagens betydligt större tävling där uppe – Wadköpingsloppet – kom i dag in en riktigt rolig anmälan: Olivia Hansson, som trots att hon fortfarande bara är 21 redan under flera år vid sidan om Kristina Roberto varit länets främsta långloppsåkare på damsidan, årsdebut i större sammanhang. Hon var ju 14:e dam i Vasaloppet 2015 (och då bästa junior oavsett kön!) och 22:a i fjol – och fyra i det 22 mil långa Nordenskiöldsloppets premiärupplaga i fjol (hon är anmäld dit i år igen!). Även numera för Karlslund tävlande (ja, även Hansson har bytt till Karlslund, från Garphyttan, inför årets säsong) Kalle Gräfnings är anmäld.I Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) tog JVM-klara skidorienteraren Filip Jacobsson i kväll andra raka segern (med skor på fötterna). Senast handlade det om spurtseger efter klunglöpning i masstarten för den Degerforsfostrade Tisarenlöparen, men i kväll fick han göra jobbet själv (ja, det var ju fortfarande masstart, men det fanns ingen att hänga den här gången) – och som han gjorde det.
Tvåan Marcus Carlsson, Alleskolans IF, var distanserad med fyra minuter, trean Ludvig Ek, samma klubb, med långt över sex minuter i en tävling som måste ha varit rätt så lurig. Hela sex av 15 startande blev endera diskade eller valde att bryta. Jacobsson, däremot, verkade av tiderna att döma inte haft minsta problem och var i ledning från start till mål (man ska dock tillägga att namnkunniga löprae som Martin Regborn, Daniel Attås, Gustav Hindér och Oskar Andrén inte kom till start i Laxå i kväll, men man kan ju inte göra mer än att besegra dem som är på plats, och bland dem fanns totalledaren Simon Hedlund, örebroaren som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla – han är trots Jacobssons två raka segrar alltjämt två poäng före i sammandraget).
Damernas totalledare Lovisa Persson, Tisaren, kom däremot inte till start, men det gjorde istället klubbkompisen Rebecka Nylin för första gången i vinter, och hon vann efter att ha spurtat ned Anna Hallmén, Tisaren, Emma Pettersson, Alléskolan, och Hanna Mårtensson, OK Skogsstjärnan, med tre, fem respektive sex sekunder. Eller ”spurtat ned” och ”spurtat ned”, förresten … Nylin tog över ledningen till näst sista kontrollen och var där sju sekunder före dåvarande tvåan Mårtensson, drygade ut till nio sekunders ledning vid sista kontrollen men kroknade (eller kontrollerade?!) sedan på upploppet och kom i mål med de där tre sekundernas marginal.
Nästa deltävling avgörs i Örebro den 12 februari.
Konditionsbloggen 