Anmälan till terräng-DM stängde i går kväll, och det blev ett och annat spännande namn som trillade in sent, om än ingen Erik Anfält eller Josefin Gerdevåg: Andreas Ingberg, som ju måste vinna för att hålla liv i kampen om långloppscupen (det blir ju liiite tufft i konkurrens med Martin Regborn …), och redan klara cupsegraren Liduina van Sitteren. Därtill hinderbanespecialisten Cimmi Wignell och kvickfotade orienteraren Oskar Arlebo (synd att ingen av Tisarens landslagsnamn dyker upp!). Jag var och träffade Karin Forsberg för ett framtida reportage i går också, och hon verkade inne på att komma upp till Nora och efteranmäla sig, så i sådana fall har vi en ny favorit i damklassen.
På tal om Wignell, förresten. Han har ju förmodligen varit vassaste länshoppet i OCR-loppen i år, men till helgens VM i London. Vi snackar sprint (tre kilometer) på fredagen, huvuddistansen 15 kilometer med 100 hinder på lördagen och en lagtävling på söndagen, och på startlinjen finns åtminstone tre örebroare i Jonathan Kanelin, Martin Bäckström och Sara Forsström.
Nu har jag bestämt mig. Om det inte tillstöter förkylning eller blir stormbyar (prognosen talar för det optimala löparvädret tio grader/växlande molnighet/mycket lätt vind) så kommer jag att starta Växjö marathon på lördag i en fart (4.15 per kilometer) som skulle ge en sluttid under tre timmar. Det är att spänna bågen tämligen hårt för att vara jag. Första gången jag provade att springa längre än milen i sådan fart var i somras, när jag kutade exakt en tredjedelsmara på timmen och efteråt skrev i min träningsdagbok: ”Jag kommer aldrig kunna hålla den här farten tre gånger så länge.” Men 2018 har varit gott mot mig, jag har fått vara hel och frisk och bockat av nästan vartenda pass jag velat (den enda missräkningen är att säsongens stora mål, Bergslagsleden ultra, slutade med min första brutna tävling någonsin; på grund av magras), och nu känner jag det bör finnas en möjlighet att klara tre timmar. Jag har ju tidigare skrivit om mitt test, när jag klarade att hålla tempot i en halvmara på träning och bestämde mig för att anmäla mig till Växjö. Då var jag fortfarande lite tveksam till om jag skulle våga gå för de tre timmarna, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försöka. Bågar är till för att spännas och ingen minns en fegis och så vidare.
Med tanke på att jag klarade en halvmaran utan att vara helt död på träning, och dessutom med lite tidsmarginal till 1,5 timmar, så litar jag på att jag kommer klara att hålla farten i tre mil. Därefter beräknar jag möjligheterna till att jag ska överleva de sista 12,2 kilometerna utan att tappa väsentlig fart som en på fyra, realistiskt sett. I den siffran har jag vägt in faktorer som gör att det kan gå åt helvete ännu tidigare; ett nytt magras, en riktigt dålig dag. Men jag är nog, i ärlighetens namn, inte riktigt tillräckligt bra tränad för att klara tre timmar just nu, vilket gör att jag behöver pricka en riktigt, riktigt bra dag för att ändå göra det.
Vädret kommer jag, som det verkar, i varje fall inte kunna skylla på. Inte banan, som är helt platt (två höjdmeter per varv, totalt 16 höjdmeter på 42 195 meter är ju verkligen ingenting), och träningen har flutit precis som jag vill under en längre tid. Bra mängd, ett vettigt antal hårda pass, bra återhämtning. Nu ska det bara toppas och vilas och vaknas på rätt sida på lördag också.
Jag hoppas kunna styra upp någon form av direktrapportering i sociala medier, men det återkommer jag till närmare helgen.
Oklart hur mycket de tänkt spänna bågen, men nu ser jag att klubbkompisarna som möjligen är Konditionsbloggens två mest omskrivna atleter (jag har inte räknat; även Emilia Fahlin lär väl ligga rätt bra till) – Martin Regborn och Per Sjögren – är anmälda till långa terräng-DM i Nora på lördag. Regborn har ju just kommit av orienteringssäsongen (världscupfinal förra helgen) och ska ju dessutom springa SM över ultralångdistans om några veckor, men har nu också anmält sig till båda distanserna på terräng-SM på Öland nästa helg, så formen bör det inte vara några fel på … Sjögren vann ju långloppscupen i fjol (då han också var topp tio på friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter), men har på grund av nygamla skadeproblem inte sprungit en tävling sedan korta terräng-SM i våras. Då blev han tvåa bakom Jack Karlsson, som ännu inte anmält sig till lördagens drabbning. Men i lördags gjorde Sjögren smygcomeback när han sprang Örebro parkrun med joggingvagn, är det något man vet om 39-åringen från Örebro så är det att han aldrig ska räknas bort när han väl står på en startlinje, oavsett känningar och träningsbakgrund.
Även IF Starts Marie Dasler (K50) och Maria Eriksson (K40, och på terräng-SM även långa seniorloppet) letar terräng-SM-form i Nora på lördag.
Av snabba löpare som finns anmälda märks också Per Arvidsson, Michael Welday, Fredrik Johnsson, Mathias Viktorsson, Mattias Nätterlund, Oskar Hansson, Ester Skoglund och Lotta Nilsson. Ordinarie anmälan stänger först i morgon, så fler namn lär tillkomma (man får ju hoppas på Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Liduina van Sitteren, Filip Dahlgren och Mikaela Kemppi).
Bland löparna som är anmälda till terräng-SM men ännu inte DM märks namn som Thorengruppens grymt snabba 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson och Örebro AIK:s far/son-duo Sören Forsberg (M55) och Melker Forsberg (P17).
Det börjar tunna ut i tävlingsschemat på löpningssidan i länet så här års: Hos Närkes friidrottsförbund finns nu bara långa terräng-DM, Kilsbergsleden, Lucialoppet och Sylevsterloppet kvar av utomhussäsongen. Men misströsta inte! Det finns fler lopp, som spirar lite i skymundan.
Jag har tidigare skrivit om Höstloppet i Vretstorp, som går av stapeln den 11 november.
Redan dagen innan, lördagen den 10 november, avgörs Sörbybacken trail-sprinten inne i Örebro. På en 300 meter lång bana ska först kval och därefter utslagsningsomgångar avgöras, oklart hur många och med vilket upplägg.
Och helgen därpå blir det mer trail när Team Nordic Trail tour i Markskogen. Starten går 19.00 på lördagskvällen den 17 november, och det bjuds sex kilometer pannlampelöpning. Tävlingen är den 15 av 16 i touren, där man deltagarna samlar både på antal lopp under året och topplaceringar (som ger sekunder i en jaktstart i finalen i Stockholm nästa helg), men få turnerar nog runt för att springa de här loppen som främst är roliga träningstävlingar.
Det fina med de här tre tävlingarna är att de inte krockar med några i det officiella tävlingsprogrammet, sånär som på Vinterspelen i Tybblelundshallen (den 17 november) där det bjuds på 3 000-meterslopp.
Missade för övrigt att Martin Regborn tävlade i helgen. Inte i Åstadsloppet, där han blev tvåa i fjol, utan i Tullinge teamsprint, i ett skogsområde strax söder om Stockholm. VM-löparen från Örebro, som avslutade den internationella säsongen med en fjärdeplats i världscupfinalen förra helgen, sprang i mixedklassen tillsammans med Nyköpings OK:s Ida Hylander, och till skillnad från alla andra lag som slutade på topp åtta valde firma Regborn/Hylander att låta herrlöparen starta. Jag vill låta det vara osagt om det var en för- eller en nackdel, men Regborn blev således i varje fall snabbast på alla sina sträckor även om Järlas Karolin Ohlsson, som haft en grym säsong i landslaget, nu inte var så många sekunder bakom (varje sträcka var runt fem–sex minuter lång). I mål var Regborn och Hylander trea, 5.02 bakom Ohlsson och David Bejbom som tog segern, och bara fem sekunder från Anna Dahlgren-Rosén (Snättringe) och Simon Hector (Järla; Simon gick ut minuten bakom Ida på sistasträckan men jagade ikapp och förbi).
Återstår att se om Regborn dyker upp vid Digerberget för långa terräng-DM på lördag.
I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.
Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.
Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.
1) Åstadsloppet
Antalet föranmälda uppgick senast jag räknade till över 1 000 (jag gick igenom ett gäng av dem tidigare i veckan), och bland dem som tillkommit finns Erik Anfält, den regerande SM-bronsmedaljören på dubbla distansen som blev trea i den här halvmaran på hemmaplan i fjol. Det betyder att det blir en spännande duell mellan Örebros två överlägset raskaste halvmaralöpare i år: Anfält (som gjorde 1.10.06 i Utrecht i våras) och Thomas Chaillou (n1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon). Lägg därtill långloppscupsduellen mellan Per Arvidsson och Andreas Ingberg och herrsidan ser rätt komplett ut. Ja, förutom att varken ettan eller tvåan från i fjol – Finspångs Johan Fagerberg och Örebros egen landslagsorienterare Martin Regborn – har kastat in någon anmälan än, förstås. På damsidan ser det fortfarande ut som om Liduina van Sitteren kommer springa iväg med segern, men vi får väl se om det dyker in några snabba efteranmälningar. Louise Wiker kunde man ju hoppats på, men den Hälleforsfostrade löparen väljer i stället (förstås) sin hemmatävling Hässelbyloppet. Åstadsloppet femkilometersklass startar 12.30 medan både tio kilometer och huvudklassen, halvmaran, skjuts iväg 14.00.
2) Chrono des Nations
Emilia Fahlin avslutar säsongen i Frankrike, och jag har ju skrivit en hel del inför det här traditions- och prestigefyllda tempoloppet tidigare. Nu har startlistan släppts, och där framgår det att Fahlin är tredjeseedad bakom belgiska Ann-Sophie Duyck (som är något av en tempospecialist) och hemmahoppet Audrey Cordon-Ragot (som är lagkompis med Fahlin i Wiggle-High5 – båda gör sin sista tävling för laget som nu läggs ned). Cordon-Ragot vann nämligen tävlingen närmast för Duyck i fjol på exakt samma 26,45 kilometer långa bana. Fransmannen behövde 35 minuter och 47 sekunder på sig, Duyck elva sekunder mer. På VM-tempot för 2,5 veckor sedan slog Fahlin dock båda; Cordon-Ragot med åtta sekunder och Duyck med nästan minuten. Det finns fler som kan blanda sig i tätstriden: Olga Zabelinskaja, Cecilie Ludwig, Hayley Simmonds med flera. Fahlin, som alltså startar tredje sist, går ut 13.54 på söndag.
3) Älgfritt
De orienterare som fortfarande inte gett upp säsongen (25-manna och världscupfinalen förra helgen markerade ju slutet för många) springer med fördel Älgfritt i Motala i helgen. I elitklasserna finns namn som Tisarens Elsa Ekelin, Erik Fernlund och Tomas Hallmén, och så ukrainaren Viacheslav Matiash, som tävlar i Tisarendräkten för andra helgen i rad. Han bor och tränar med bas i Hallsberg under hösten. Det är för övrigt fortfarande 16 dagar kvar av anmälningstiden till ultralånga SM, men Martin Regborn har för säkerhets skull redan slängt in sitt namn. Spännande!
Det är fortfarande 2,5 veckor kvar tills det är dags för terräng-SM, och ännu en vecka tills anmälningstiden går ut, men det börjar åtminstone fylla på lite i listan och bli en aning spännande att följa anmälningarna som trillar in. Årets tävling löps på en golfbana på Öland, och just läget gör att en hel del av bredden riskerar att falla bort – har man ingen chans på en topplacering kanske man inte känner det värt att göra den långa resan. Vi får väl se hur många som kommer till start jämfört med år när tävlingen gått i mellan-Sverige. Mest intressant ur länsperspektiv hittills är i varje fall att Karin Forsberg anmält sig i seniorklassen i den långa tävlingen, som avgörs på söndagen (långa och korta terräng-SM arrangeras tillsammans, både herrar och damer springer 4 000 meter på lördagen medan herrarna springer 12 000 och damerna 8 000 på söndagen). Forsberg sprang 5 000 meter på Finnkampen 2006 och 2010 (och hon har distriktsrekorden på både 5 000 och 10 000 meter), men har fått de fyra senaste åren förstörda av skador. Nu är hon tillbaka och har varit i princip oslagbar i länet i år (hon har dock inte ställts mot Josefin Gerdevåg i någon tävling) med DM-guld över 10 000 meter och segrar i Lindesjönloppet, Fröviloppet, Kilsbergen trailrun och Annaloppet (den försmädliga plumpen i Tarstaborgsrundan berodde ju på en fellöpning och inget annat). Det kommer bli väldigt spännande att se vad hon i sin nuvarande form kan göra i konkurrens med namn som OS-löparen Sarah Van Der Wielen (tidigare Lahti), Hälleforsfostrade Louise Wiker och orienterings-VM-medaljören Lena Eliasson-Lööf. Som 38-åring har Forsberg också chansen att springa i veteranklass (eller seniorklass, om hon så önskar) på lördagen, men dit har hon ännu inte anmält sig. Några andra länslöpare har ännu inte anmält sig, men framför allt på herrjuniorsidan finns det ju många som lär kunna hävda sig bra.
I kväll var Hagabys Oskar Eklöf snabbast av alla i andra etappen av tre i Rolles nattcup, nattorienteringsserien i Kristinehamn, och därmed gick han upp i totalledning inför avslutningen nästa onsdag. Eklöf var hela sex minuter före tvåan Magnus Albinsson (OK Tyr), som klämde sig in 41 sekudner före OK Djerfs Per Jansson.
Jag blev också uppmärksammad på en ny tävling, eller åtminstone träningstävling, som arrangeras i Svartå den 20 oktober. Vi snackar mountainbike och Svartåtrampet 2018, som avgörs på delvis samma bana som Svartåloppet springs på varje år. Svartå IF och Degerfors OK (min moderklubb, dock ej nuvarande klubb, i orientering) arrangerar tillsammans.
Hur långt kan man kuta på en timme? Tja, det är ju en tämligen ovanlig gren, men sanktionerad av internationella friidrottsförbundet och världsrekorden har Haile Gebreselassie (21 285 meter, alltså knappt 200 meter mer än en halvmara; när han slog det rekordet 2007 tog han världsrekordet på 20 000 meter på vägen också, 56.26,0) och Dire Tune (18 517). Det är ju enkelt att testa hur länge man själv skulle palla det tempot, har man ett löpband att tillgå är det bara att skruva upp det på 21,3 (om bandet går så snabbt, 20,0 brukar ju vara en vanlig maxhastighet) eller 18,5 kilometer i timmen och stå kvar så länge man kan …
Hur som helst arrangerade IF Göta förra tisdagen en tävling över distansen på klassiska Tingvalla (där Karlstads GP avgörs varje år), och ex-karlskogingen och förre Tisaren-orienteraren Linda Take slog svenskt rekord i K45-klassen (veteranklassen för kvinnor mellan 45 och 50 år) med 14 206 meter, nästan kilometern längre än Camilla Nilsson fyra år gamla rekord på distansen.
Christoffer Skantz kom längst av de tävlande på Tingvalla med sina 15 648 meter (3.50-fart i snitt). Svenska rekorden är på 19 879 meter (Dan Glans 1975) respektive 16 860 meter (Midde Hamrin 1994).
Draghund är ju en sport jag följer rätt sparsamt här på bloggen, men det är värt att notera att Hällefors BK arrangerade barmarkstävlingen Dubbeldraget i helgen, och en viss Timo Silvola (som tävlar för HBK men kommer från och bor i Degerfors) vann herrarnas cykelklass. Silvola har två VM-guld på skidor på meritlistan, och tillhör fortfarande Sverigeeliten även om han hunnit bli 52 år. I en intervju med kollega Birgitta Skoglund berättar Silvola om planerna för hösten:
– Den här tävlingen blir en bra träning och erfarenhet, ett delmål inför SM näste vecka och senare EM. Gäller att träna försiktigt, smyga igång konditionen och varsamt öka kraven, säger Silvola apropå att han tävlade med unga hanen Körven, en av de två hundarna som i vintras kom bort från Silvolas hem men senare återfanns.
Silvola vann tävlingen i Hällefors fem sekunder före Moras Nicklas Ström. På damsidan blev Hällefors Cecilia Eriksson tvåa i cykelklassen.
Och så har klassiska Wedevågsloppet nu (några dagar för sent för att få göra det till ordinarie avgift) ansökt om sanktion för 2019. Loppet ligger kvar på samma helg som i år, och löps nästa år alltså lördagen den 4 maj.
Med två dagar kvar av den ordinarie anmälningstiden till Åstadsloppet – som vid sidan om Vårruset, Blodomloppet och Gubbracet brukar vara den tävlingen i länet som lockar flest löpare varje år – är 811 löpare anmälda varav 332 på halvmaraton, som är den egentlige tävlingsdistansen, och 479 på tio- och femkilometersdistanserna. Och när vi än så länge väntar på att några av de lokala storfräsarna (Martin Regborn och Josefin Gerdevåg som var bästa länslöpare med varsina andraplatser i fjol, Erik Anfält som tagit SM-brons i maraton i år [och som ett tag räknades som segrare i Åstadsloppet i fjol], Louise Wiker som jobbar vidare med comebacken efter fotoperationen) ska anmäla sig så får man nog säga att det största lokala namnet hittills finns i femkilometersklassen: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och tidigare har sprungit för Glanshammar men sedan några år bor i Göteborg och kutar för Sävedalen, sprang 10 000 meter på U23-EM förra sommaren och är i år bland annat Sverigesjua på 3 000 meter med 9.49.
Redan klara långloppscupssegraren Liduina van Sitteren springer fulla distansen (den som ingår i cupen), 21,1 kilometer, precis som Per Arvidsson och Andras Ingberg som ju gör upp om segern på herrsidan. De lär dock få tufft med Thomas Chaillou, som med sina 1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon i våras noterade årets hittills näst bästa tid på distansen i distriktet (44 sekunder bakom Anfälts från Utrecht) medan Arvidsson och Ingberg inte varit under 1.16 i år (men deras bästatider kommer från Norasjön runt, som är en mer kuperad bana än Åstadsloppets; Chaillou sprang på 1.14 när han knep DM-guldet där).
Markus Bohman och Jonatan Gustafsson, som sprang så snabbt i Hostruset i helgen, är anmälda till tiokilometerstävlingen liksom hinderbanelöpningsspecialisterna Cimmie Wignell och Jonathan Kandelin.
Kan bli en rätt trevlig löparlördag i Örebro, med andra ord.
Jag insinuerade att Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle kunna blanda sig i toppstriden i 25-manna, jättestafetten i skogarna utanför Stockholm som enligt egen utsago korar världens bästa klubb, i mitt blogginlägg i går. Och visst, klubben tog sin sjunde topp tio-placering i sammanhanget under 2000-talet, men det kunde ha blivit ännu bättre än den tiondeplats (sjunde bästa svenska klubb), drygt elva minuter bakom segrande IFK Göteborg, det i slutändan blev.
Lilian Forsgren och Gustav Hindér hängde i princip med täten på de två första sträckorna (30 respektive 14 sekunder från ledning vid växling), och Dan Larsson, Valter Pettersson, Tomas Hallmén och Magnus Persson såg till att Tisaren var första lag att ha ute alla sina fyra löpare på fjärdesträckan (upplägget i 25-manna är sådant sträckorna tre–sju löps av fyra löpare ”parallellt”, och löparen på sträcka 23, som kommer direkt efter den sjunde, får inte ge sig iväg förrän alla fyra löpare från den sjunde sträckan är inne; därtill ska man veta att de flesta sträckorna har begränsningar för vilka kön eller åldersklasser som får springa dem).
När Mathias Drage skickade ut Lovisa Persson som sista man på sjätte sträckan var Tisaren fortfarande bara 19 sekunder från ledningen, men Josefin Aronsson (som sprang ett av spåren på den sjätte sträckan) hade en lite tyngre dag i skogen och skickade ut Filip Jacobsson först som tionde löpare på sjundesträckan, 4.55 från täten. Jacobsson tog ikapp fyra placeringar, över 1,5 minuter och var inne till växling bara minuten efter Erik Lindgren (hade han sprungit in före Lindgren hade Per Bjurström på sträcka 23 ändå tvingats vänta, så tiden Tisaren tappade på Aronssons sjättesträcka var i det läget begränsad till 72 sekunder, vilket inte gjorde en enda placering i slutresultatet, så häng inte henne).
Men på slutet tog avsaknaden av Josefin Tjernlund och alla schweizare Tisaren haft tidigare år ut sin rätt: Per Bjurström, Andrea Svensson och Daniel Attås tappade både tid och placeringar på de tre sista sträckorna, från en sjätteplats 3.23 från täten till den slutgiltiga tiondeplatsen, 11.02 bakom. Men då ska man vet att till exempel Attås hade VM-medaljörer som Fredrik Bakkman, Mårten Boström och Johan Runesson mot sig på sistasträckan …
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 33:e-plats, knappt 23 minuter bakom IFK Göteborg, medan Hagaby (bästa länslag på Tiomila i somras) var 45:a, ytterligare tio minuter från täten (men Filip Dahlgren gjorde en bra sistasträcka, bara 1.48 från sträckseger trots att han fick springa så långt nere i fältet; det räddade tio placeringar).
OK Tisarens lag som tog tiondepaltsen i 25-manna 2018. Foto: Linda Larsson
I världscupfinalen i orientering fortsätter oturen att grina Martin Regborn i ansiktet. I fjol var Örebroorienteraren topp tio i de sju första världscuptävlingarna (fram till förkylningen i finalen som kostade pallplatsen i sammandraget; och lägger man till avslutningen på 2016 så hade han ett tag topp tio-placeringar i 13 av de 14 senaste världscuploppen). Men i år har det bara blivit en enda topp tio-placeringar, åttondeplatsen på VM-sprinten i augusti. Annars har det varit sjukdomar, formdippar eller som i torsdags, strejkande elektronik. Och i dag blev Regborn dessutom diskad för en felstämpling (jag känner inte till bakgrunden, om det var en ren miss eller något annat) i medeldistansen i Tjeckien, där det ändå inte verkar som om han hade varit topp 30, om jag tolkar tiderna rätt. hemmalöparen Milos Nykodym vann, men i herrarnas världscupsammandrag är det fortfarande öppet mellan ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz och hans landsman Daniel Hubmann (och i teorin även norrmannen Olav Lundanes).
I gårdagens mixedsprintstafett skickades Regborn ut som 16:e på andrasträckan, 64 sekunder bakom täten, och tog fyra placeringar till tolfte, som William Lind och Emma Bjessmo förvaltade till en 13:e-plats i mål för det svenska andralaget.
Tisarens Josefin Tjernlund skickade ut Max Peter Bejmer i det svenska tredjelaget som 21:a efter förstasträckan, 71 sekunder från tät, och han, Eric Börjeskog och Elin Månsson löpte in laget som 17:e. Schweiz vann, 44 sekunder före Sverige som därmed blev tvåa i stafettvärldscupen. I dag blev Tjernlund 47:a (sjua av de nio svenskarna), 8,5 minuter bakom landslagskompisen Karolin Ohlsson som tog karriärens första individuella världscupseger (Tove Alexandersson har ju redan säkrat femte raka totalsegern).
I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint. Bättre lycka för Regborn då?
Trots att Hostruset i morgon och 25-manna i dag gjorde att de flesta (alla?) meriterade löpare avstod Örebro parkrun i dag kom hela 68 till start i den 74:e upplagan. Annica Sjölund var snabbast av damerna för 14:e gången (23.18 nu), medan Mahfoudh Ameuri tog sin allra första seger på 19.21 (sex sekunder före undertecknat som inte kunda stänga luckan på slutet, trots full insats).
1) Världscupfinalen i orientering
Jag skrev ju en hel del om världscupfinalens mindre lyckad inledning med knockoutsprint i går, och helgen fortsätter med att Martin Regborn, Josefin Tjernlund och de andra orienterarna tar sig an en mixedsprintstafett på fredagen och en medeldistanstävling på lördagen, som båda avgörs några mil norr om den tjeckiska huvudstaden, och sedan avslutas hela världscupsäsongen med en vanlig, individuell sprint inne i Prag på söndag. Förhoppningsvis blir de tävlingarna sportsligt rättvisa.
I dagens stafett springer Regborn andrasträckan (den första herrsträckan) i Sveriges andralag som också består av Alva Olsson, William Lind och Emma Bjessmo, medan Tjernlund springer förstasträckan i svenska tredjelaget innan hon lämnar över till Max Peter Bejmer, Eric Börjeskog och Elin Månsson. Lina Strand, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Tove Alexandersson kutar i förstalaget. Om något av de svenska lagen vinner dagens tävling, samtidigt som bäst på femte plats tar Sverige hem stafettvärldscupen.
2) 25-manna
Konstigt nog (är det älgjakten som spökar?) avgörs 25-manna – stafetten där varje lag består just av 25 löpare och som därför påstår sig kora världens bästa klubb – samtidigt som världscupfinalen, så massor av svenska topplöpare saknas. Även Tisaren är förstås märkta av detta (Tjernlund), men andra potentiella topplag borde kanske påverkas mer: Hallsbergs- och Kumlaklubben har trots allt fått ihop ett ramstarkt lag med supermeriterade landslagslöparen Lilian Forsgren på förstasträckan, orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér på andra, Andrea Svensson och Daniel Attås på de två avslutande och tunga namn som Oskar Andrén, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Rebecka Nylin, FIlip Jacobsson och Erik Fernlund på några av de andra sträckorna. Tisarens bästa placering på 25-manna är en andraplats från 1995. Under 2000-talet har klubben varit topp tio sex gånger, som bäst fyra 2007. Det kommer också bli spännande att se hur långt Hagaby, som ju blev bästa länslag i Tiomila i somras men nu saknar Martin Regborn, kan utmana. Laguppställningarna behöver inte offentliggöras förrän vid 21-tiden i kväll, och Hagaby har inte publicerat sin ännu. Tävlingen avgörs med start och mål på Järvafältet.
3) Hostruset
Det var 2016 som Martin Regborn svarade för en av de mest imponerande insatser jag sett på Örebros gator när han sprang hem femkilometersloppet på Väster på 14.57. På damsidan är banrekordet i Hostruset (jag har fortfarande inte blivit klok på om prickar på Ö:et fallit bort eller om det handlar om att loppet avgörs under förkylningssäsongen) fortfarande Mikaela Kemppis 17.36 från året innan. I år finns varken Regborn (världscupavslutningen) eller Kemppi (änun inte tillbaka i storform efter fotoperationen) med i startlistan, men det gör däremot Per Arvidsson som har som därmed har möjlighet att dra ifrån enda utmanaren Andreas Ingberg (som inte är föranmäld, men man kan ju förstås efteranmäla sig) ännu mer i långloppscupen. Oavsett Arvidssons resultat kommer han ha möjlighet att avgöra cupen i nästa deltävling, Åstadsloppet nästa helg, om Ingberg inte tar några poäng på söndag. Bland damerna är varken Liduina van Sitteren eller Karin Forsberg anmälda, och förblir det så kommer van Sitteren att bli mästare i kavaj eftersom Forsberg då inte längre kan komma upp i mer än 62 poäng i cupen (de 36 hon har nu plus de 26 som finns kvar att tävla om efter helgen) medan van Sitteren redan har 63. Men någon av dem, eller båda, dyker säkert upp, de har varit mycket tävlingsvilliga under inledningen på hösten.
Mest spännande namnet som verkligen kommer till start? Utan tvekan Josefin Gerdevåg, som tävlat mycket sparsamt på slutet; i långloppscupen har hon inte varit med sedan Semesterhalvmaran. Formkurvan har, åtminstone fram tills dess, varit ständigt uppåtgående efter att hon födde barn för drygt 1,5 år sedan, och nu blir det intressant att se hur stora framsteg hon gjort senaste månaderna. Närmsta målloppet är Valencia marathon i början av december. Nu har jag förvisso hört ryktas om att Gerdevåg inte kommer gå för fullt (hon tar tävlingen som en del i ett långpass), men jag ser ändå inte att någon av de föranmälda ska kunna utmana henne om segern. Men om pallplatserna finns Maria Eriksson, Marie Dasler, Antje Wiksten, Hanna Henriksen och Ester Skoglund. På herrsidan finns alltså Per Arvidsson, men också Markus Bohman, Jonathan Gustavsson, Tomas Chaillou och Filip Öhrn.
Konditionsbloggen 