Linus Rosdal och Mikaela Kemppi infriade förväntningarna och vann Kilsbergsleden på lördagsförmiddagen. Rosdal var 23 sekunder från sin egen segertid i fjol, men vann ändå 14 före Finspångs Johan Fagerberg, medan Thomas Chaillou (som fick sin klubbtillhörighet justerade tillbaka till Fredrikshof; bytet till KFUM Örebro lär ske först vid tävlingsårsskiftet 15/16 november, även om han testade och anmälde sig för KFUM redan till dagens tävling) var trea, 38 sekunder bakom. Mikaela Kemppi var sedvanligt överlägsen bland damerna, var 50 sekunder före Erica Lech och över tolv minuter (!) före trean Frida Lindberg.
Tävlingen var också den sista under en epok. Sören Forsberg, 52, gjorde sin allra sista tävling efter 18 säsonger som IF Start-löpare. ”I ett av de första loppen var jag sist på terräng-DM 1999. I dag var jag först i åldersklassen. Trägen vinner!”, skriver Forsberg på sitt låsta Instagramkonto. Forsberg vann H50-klassen med 46 sekunders marginal före Jörgen Martinsson, Westmannia. Vad som händer nu; om han lägger av? Nej, då. Nästa år (eller kanske redan i Lucialoppet eller Sylvesterloppet) dyker Sveriges snabbaste 50-plusmaratonlöpare upp i Örebro AIK-linne.
Novembersprinten, som skulle ha avgjorts på söndagen med bland andra Martin Regborn, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund på startlinjen, är inställd på grund av det befarade kaosvädret. ”På grund av utfärdad klass 2-varning för vårt område, med risk för stora snömängder och därmed följande trafiksvårigheter, har vi beslutat att ställa in tävlingen”, skriver tävlingsledningen.
Däremot verkar ingenting (inte ens befarad is på Södra Ånnabosjön) kunna stoppa Alla helgona swimrun för Heja Stina. 13.00 på söndagen går starten för årets garanterat kallaste tävling i länet.
1. Kilsbergsleden
Långloppscupen är redan avgjord och vintern verkar vara på intåg med stormsteg, men vad spelar det för roll när det vankas en av Örebros mest klassiska lopp i Karlslundsspåret? Förra året blev ju en riktig showdown mellan Linus Rosdal och Erik Anfält, men i år är det bara den förstnämnda som kommer till start (Anfält sitter i bastun och väntar på att kroppen ska läka, skriver han på instagram, och även Mattias Nätterlund bekräftar på instagram att han gått på säsongsvila [dock utan bastu]). Men som jag skrev tidigare i veckan kommer ju Thomas Chaillou till start. Och så förstås Mikaela Kemppi! Hela startlistan finns här (och sedan får vi väl se om någon av Eskilstunas topplöpare kommer och efteranmäler sig, då kan det bli rejäl fart).
2. Säsongens första rarajiparitävling
Några timmar efter Kilsbergsleden, vid 17 närmare bestämt och med samling vid Hovstagrillen en halvtimme innan, avgörs vinterns första tävling i den mexikanska indiansporten rarajipari, som familjen Röjler gett sig fanken på att introducera för svenskarna i allmänheten och örebroarna i synnerhet. Jag har skrivit en del om det tidigare, och liksom de flesta tidigare tillfällen snackar vi stafettvarianten av tävlingen på rundbana. Måltiden är 2,5–3 timmar och varvet en knapp kilometer, enligt tävlingens facebooksida.
3. Novembersprinten
För de orienterare som vägrar inse att säsongen är över avgörs på söndagen ännu en sen höststafett. Den här helgen snackar vi mixedstafetten Novembersprinten i Mjölby, där nyblivna A-landslagslöparen Martin Regborn (missa inte hans digra säsongssummering!) dyker upp som ankare i Hagabys lag (hans mamma Carina springer sjunde och näst sista sträckan!) och Tisaren kommer till start med bland andra nyblivna Smålandskavlevinnarna tillika utvecklingslandslagsuttagna Josefin Tjernlund och Andra Svensson samt Daniel Attås.
Bubblare: Inför cykelcross-SM i Eksjö nästa lördag avgörs två deltävlingar i CX-pokalen i helgen, i Eskilstuna på lördag och Södertälje på söndag. Med tanke på att det är så nära hemmaplan det blir (och med tanke på hur frekvent han brukar tävla) för regerande svenska mästaren Matthias Wengelin kan man anta att han dyker upp.
– Jag åkte för några år sedan och bröt halvvägs, så när jag ställde upp igen i vintras var utmaningen bara att ta mig runt, och det gjorde jag (på 5.42.21), och jag var jättenöjd efteråt. I vinter vill jag satsa mer på löpningen och orienteringen, och därför kommer jag inte ha tid att lägga ned nog med skidträning för att bli jättemycket bättre, så då fick det bli den här utmaningen istället: Att staka hela Vasaloppet. Det har höjt min motivation att åka igen rejält, nu ser jag det som en utmaning igen, säger Hallor till Konditionsbloggen. Men sedan blir det alltså löpning och orientering igen?
– Ja, min största utmaning i vinter är att bli en bättre löpare. Jag har en stor motivation att ta ett kliv till i både löpning och orientering, ta ett kliv mot att bli en elitidrottare. Jag ska lägga ned mig mer seriöst och ambitiöst under varje träningspass. Har du några stora mållopp 2017?
– Nej, inget inplanerat än. Det enda jag är anmäld till är Härnö trail nästa höst. Jag blir klar med Tränarprogammet på Örebro universitet till sommaren, och sedan kan det bli vad som helst.
Anton Hallor löper på marockansk högplatå. Foto: Privat
Sju Örebrolöpare slog personliga rekord i Frankfurt marathon i går, vilket jag skrev om i bloggen. Vem som svarade för den allra saftigaste prestationen? Vet’e fan om det inte var Morgan Pätsi. Nog för att 38-åringe triathleten gjort två ironman-VM på Hawaii och var tvåa av alla, oavsett åldersklass, i Kalmar ironman i år. Men som enskilt maratonlopp, utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före, var det örebroarens första maraton sedan han började elitsatsa, sedan Stockholm 2010 (3.56.49, året före gjorde han 3.13.20 – att kalla det för hans personliga rekord, som jag gjorde i går, är ju dock lite småtaskigt eftersom han kutade på 3.05.12 i Kalmar ironman i augusti i år, med simning och cykling i benen). I dag ringde jag upp Pätsi, som var kvar i Frankfurt och satt och fikade med Martin Ingberg i väntan på flyget hemåt, för att höra hur resan mot 2.43.02 (vilket gör honom till 63:a i distriktet genom tiderna, en dryg minut från Ludvig Börjesson men 18 sekunder före Bob Impola, om vi snackar nutida löpare) egentligen var – och om framtiden (teaser: det blir inget ironman-VM 2017 heller – men kanske Berlin marathon!).
– Eftersom jag egentligen aldrig gjort ett maraton utan 18 mil cykel i benen före var det lite svårt att veta var man skulle lägga sig, men jag hade en ursprungsplan att gå under 2.48 genom att lägga alla kilometer i spannet mellan 3.55 och 4.00, helst så nära 3.55 som möjligt, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– Men sedan fick jag problem med gps-klockan i sarten, den visade 4.07 på första kilometern. ”Det kan aldrig stämma”, tänkte jag, för det brukar ju alltid vara tjurrusning i starten och gå fortare än planen. Så jag började i stället titta på totaltiden på klockan och jämföra med kilometermarkeringarna efter banan, och ganska snart började jag förstå att det gick lite fortare än jag hade tänkt mig. Efter fem–sex kilometer kom jag ikapp en snabb tjej som hade en kille med sig som skulle hålla farten, och vi blev några svenskar som samlades runt där och låg och snackade. Jag hörde på dem att de tänkt sig gå nedåt 2.45, men benen kändes bra och pulsen låg stabilt så jag bestämde mig för att spänna bågen och hänga på.
– Det fortsatte att gå fort, och jag passerade halvmaran på 1.21, men pulsen fortsatte att ligga bra. Jag tänkte: ”Håller jag den under 160 tills det är 15 kilometer kvar vet jag att jag klarar mig till mål, för 160 är just under tröskelnivå för mig och där vet jag att jag kan ligga och trycka i en timme om det krävs.
– Framåt 25 kilometer tyckte jag att farten i gruppen började stagnera lite, så då gick jag upp och gjorde jobbet själv. Vid 30-kilometersskylten kom jag ikapp en löpare från Terrible Tuesdays (en av Sveriges största triathlonklubbar) och ropade till honom: ”Nu är det bara tolv kilometer kvar, nu kör vi!” Sedan ökade jag mellan 30 och 35 kilometer, men vid 37–38 blev jag trött och då fick jag börja jobba på allvar. Ändå var kilometertiderna okej, jag orkade hålla hyfsad fart, och sedan kunde jag öka lite igen sista två kilometerna och gjorde 3.43 på den sista. Jag såg klockan på upploppet ticka mot 2.43, och jag spurtade allt jag hade in i mål men missade med två sekunder, men det är inget som grämer mig. Jag är supernöjd, jag överträffade mig själv.
– Jag hade ju någon sorts förhoppning om att jag skulle kunna komma ned mot 2.45, men 2.43 … Det är bra. När jag berättade om att jag skulle springa Frankfurt skrev du ju på facebook att det skulle bli 2.45 (det stämmer, även om jag själv hade glömt bort det; se faksimil nedan). Säg en tid, Jonas, så lyder jag … (skratt). Det var sjukt kul att det gick så här bra. Fick du blodad tand, eller känns det som ”aldrig mer”?
– Tja, i och med att jag gick under 2.45 så är jag inkvalad till Berlin marathon nästa år, så vi får väl se … Det som varit kul är att visa att jag med sju seriösa träningsveckor över tio mil kan prestera så här pass bra i en grenspecifik tävling trots att jag ”bara” kört triathlonträning tidigare. Det beror förstås på att jag hade tre års ganska seriös triathlonträning i kroppen, men jag är ändå överraskad att det gått så bra att ställa om. Jag har ju gjort några ”träningstävlingar” i Lidingöloppet och Åstadsloppet och fått bra kvitton, och jag har aldrig känt mig så stark på löppassen och intervallerna som under den här perioden. Det har gått väldigt bra. Personligt rekord i Kalmar, den här maratontiden nu. Du måste vara bättre än någonsin. I fjol gick det inte alls lika bra i långdistans-VM och ironman-VM. Vad är förklaringen?
– Skillnaden mot förra året är att jag fick vara frisk hela vintern. Enda problemen jag haft kom i maj, när jag både var förkyld och hade känning i ena vaden, och så cykelkraschen i maj som saboterade simformen. Men jag hade med mig mycket grundträning, och jag tror att det är det som var nyckeln. Vad händer nu, blir det nysatsning mot ironman-VM nästa år (i år tackade Pätsi nej trots att han kvalat in)?
– Nej, inte nästa år. Jag har inte bestämt om jag ska köra fulldistans alls, eller om jag ska satsa på att komma i bra form till två halvironman istället. Det finns en i juni i Danmark som har EM-status, men det är lite för tidigt på säsongen egentligen, min cykelform brukar vara bäst i juli–augusti–september. Men kanske blir det en halvironman på sommaren och en på hösten. Eller en på sommaren och Berlin marathon. Vi får se.
Pätsis femkilometerstider:
19.22, 19.29, 19.05, 19.15, 19.20, 19.07, 19.17, 19.33, 8.43 på sista 2,42 kilometerna (motsvarande 17.19 på fem kilometer).
Faksimil: Konditionsbloggarens facebookkorrespondens med Morgan Pätsi efter Kalmar ironman.
Åtta Örebro AIK-löpare kom till start i Frankfurt marathon. Sju flyger i dag hem med personliga rekord i bagaget. Bara topplöparen, landslagsmannen Erik Anfält, fick nöja sig utan pers. Och det var inte så konstigt efter en höst som handlat mer om skador och rehab än löpning. Och därtill lyckades han strula ihop det rejält inför själva loppet, berättar han på instagram.
”Grundformen är dålig, dagsformen är dålig, magen ur slag och [starten var] katastrofalt dålig (på grund av sent toabesök)”, skriver Anfält som berättar att han och klubbkompisen Jakob Nilsson hamnade bakom pacelöparna för de som satsar på tre timmar (trots att Anfält är god för 2.25 och Nilsson gjorde 2.40 i dag). ”Vi hamnade bakom sub 3-ballongen och passerade första fem kilometer på över 19 minuter …”, skriver Anfält som slutade på 113:e plats i loppet med tiden 2.35.28, över tio minuter över personliga rekordet från Valencia i fjol, och mer än nio sämre än i Rotterdam i våras. ”Men jag bröt inte utan jobbade på så gott det gick. Det är jag grymt nöjd med! Det är loppen när man är ur form och det går tungt men ändå biter ihop som gör en stark. Så jag känner mig som en rätt stark löpare trots allt, men formen är kass”, skriver Anfält.
Sju personbästan, då?
Jo, vi tar dem i sifferordning:
Mattias Nätterlund sänkte perset från 2.38.41 till 2.37.10.
Jakob Nilsson sänkte perset från 2.45.11 till 2.40.59.
Morgan Pätsi sänkte perset från 3.13.20 till 2.43.02 (men då hade han inte gjort ett rent maratonlopp sedan han började elitsatsa i ironman, perset härstammar från Stockholm marathon 2009).
Mikael Edberger sänkte perset från 2.58.09 till 2.53.35.
Martin Ingberg sänkte perset från 3.05.8 till 2.56.59.
Ingrid Ziegler sänkte perset från 3.05.09 till 3.00.49.
Och Ia Sandberg sänkte perset från 3.18.35 till 3.11.58.
Tisaren kommer att gå ut i ledning när Smålandskavlen startar om i morgon bitti (den avgörs med två nattsträckor på lördagskvällen och tre dagsträckor på söndagsmorgonen) efter att Rebecka Nylin bara tappat drygt två minuter på dubbla världsmästaren Ida Bobach (över 45 minuters orientering) och sprungit in på tredje plats på första sträckan, och Andrea Svensson sedan gjort en monstersträcka och fört upp Tisaren i ledning med 39 sekunders marginal ned till IFK Göteborg på andra plats och nästan tre minuter till Bobachs Pan Århus på tredje (Svensson tog 5,5 minuter på Pan Århus Anneke Hald Bjørgum på sträckan). Återstarten sker 9.00 i morgon bitti, när Lovisa Persson ger sig ut de där 39 sekunderna före IFK Götebrogs Erica Pettersson. Därefter avslutar tvillingarna Tjernlund för Tisaren. På herrsidan går Tisaren ut som 16:e, 17 minuter bakom där ledande IFK Göteborg, sedan Gustav Hindér tappat 14 minuter som 28:a på första sträckan och Filip Jacobsson hämtat in tolv placeringar men tappat tre minuter till på andra.
Skrev en del om terräng-DM i Åsbro här, och egentligen finns väl inte så mycket mer att tillägga än att jag tippade våldsamt fel i herrklassen. Mina förhandsfavoriter Eknor, Andemariam och Eklöf blev trea, fyra och tia. Istället tog Andreas Ingberg hem DM-titeln närast före Fredrik Johnsson, som under stora delar av loppet bildade en tätkvartett med Eknor och Andemariam. ”Första segern någonsin. Riktigt nöjd med hur jag krigade idag och grymt skoj att sparra i den kvartetten vi var under större delen av loppet”, skriver Ingberg på Instagram. Mikaela Kemppi kan man däremot lita på, det tipset var ju stensäkert.
Långloppscupen, som redan var avgjord inför tävlingen, har redan hunnit uppdatera sin totalställning här.
På tal om terränglöpningblev det också häromdagen officiellt att Hälleforsbördiga Louise Wiker får en av de fem första platserna (truppen ska förmodligen kompletteras med ytterligare två namn) till terräng-NM i norska Kristiansand den 12 november (däremot kom inte Haben Kidane med; jag antar att han tackat nej för det vore orimligt att han inte blivit uttagen med tanke på de resultat han gjort i höst, men egentligen ska jag låta det var osagt). Föga överraskande förstås efter SM-bronset i lördags. Frågan nu är om det också kan bära till terräng-EM i december.
2. Långa terräng-DM
På hemmaplan kutas årets sista distriktsmästerskap, och det skrev jag en del om redan i måndags, då startlistan blev officiell. Alla damklasser (8 000 meter) startar 11.00, alla herrklasser (12 000 meter) vid 12.30. Yngst är Östansjös Oskar Persson, 15, och äldst Brohyttans Samuel Eriksson, 78. Snabbast? Förmodligen Per Eklöf eller Heshlu Andemariam (de har ännu inte mötts i långloppscupen i år) eller kanske, kanske Henrik Eknor (som faktiskt vunnit sina senaste inbördes möten mot både Eklöf och Andemariam, i Norasjön runt respektive Tarstaborgsrundan). På damsidan vinner förstås Mikaela Kemppi.
3. Smålandskavlen
Lagledarna har till 10.00 på lördagsmorgonen på sig att anmäla laguppställningarna, så än är det svårt att sia om hur Tisarens lag står sig (de är rätt starka även om en del toppnamn, framför allt Lilian Forsgren och de schweiziska löparna, saknas på såväl herr- som damsidan). Det skrev jag lite om i onsdags.
I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på alla (alla betyder alla som är födda 2002 eller tidigare och tävlat under 2016, för övriga krävs inte anmäla föreningsbyte på samma sätt) som byter klubb inför den nya friidrottssäsongen (som startar tisdag den 15 november, friidrottarnas säsong löper alltid 15 november första kalenderåret–14 november andra kalenderåret). Mest spännande var på förhand att se hur många, och vilka, friidrottare i Örebro som nu tar klivet över till nya Thoren track and field (tio tog ju klivet redan i somras och Erika Bergentz blev i helgen klubbens första svenska mästare). Men ur länsperspektiv överskuggades det där (som jag istället återkommer till neda) av en större nyhet: Filip Dahlgren, VM-orienteraren från Garphyttan, byter nämligen friidrottsklubb – från IFK Lidingö till KFUM Örebro.
Den stora frågan var därmed om det här betyder att Filip, som bor i Örebro men som tävlat för Lidingö i både orientering och friidrott de senaste åren, kommer vända hem klubbmässigt även i sin huvudsport. Men det dementerade han via sms till Konditionsbloggen på torsdagskvällen.
”Klubbytet är bara för friidrott och för att jag ska kunna träna med klubben. Så ingen förändring vad gäller orienteringen”, skriver Dahlgren.
Och själva poängen med att 28-åringen vill träna med KFUM är de väldiga skadebekymmer han dragits med senaste åren, och som bland annat förstört hans chanser att springa VM både i Skottland 2015 och på hemmaplan 2016 (i sitt hittills enda VM, 2014 blev han tia i långdistansen, som näst bäste svensk, vilket säger en hel del om den väldiga potentialen). Jag har skrivit en mängd inlägg om Dahlgren och hans problematik senaste åren, bland annat när han förra sommaren jagade en VM-plats och senaste nu i våras, när han verkade vara på gång och presterade bra i ett EM-test.
I år har Dahlgren knappt kunnat tävla alls (största avtrycket var, förutom sjätteplatsen i det där EM-testet som gav en världscupplats han tvingades tacka nej till, när han spelade en viktig roll i IFK Lidingös lag som blev tvåa i Jukola, världens största stafett). Och nu försöker han alltså komma tillrätta med bekymren genom att ta hjälp av KFUM Örebro-tränaren Mikael Kroon, som är en av pusselbitarna bakom Martin Regborns explosionsartade utveckling, och som också har löpare som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per SJögren, Thomas Chaillou och juniorer som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, William Wickholm, William Fransson och Alexander Larsson i sin träningsgrupp.
”Det har gått segt med kroppen och det är fortfarande inte helt bra. Valde därför att testa nåt nytt och börja träna med Kroons träningsgrupp. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli hel och bli riktigt bra igen på lång sikt”, skriver Dahlgren i sms:et.
Så var det det här med de som byter KFUM mot Thoren, då. Där snackar vi totalt 28 idrottare (men då är förstås långtifrån alla löpare, bland dem finns till exempel OS-spjutkastaren Jiannis Smalios, dövvärldsmästaren i spjut Theodor Thor och juniorlandslagssprintern Fanny Runheim), där den mest välbekanta löparnamnen är Lisa Brorson (som tog ett mycket överraskande senior-SM-brons som 15-åring i fjol). Hela listan finns här (inklusive ett antal andra övergångar; noteras bör att Thoren också får en sprinter från Hakarpspojkarna, att KFUM får en tidigare svensk mästare i spjut, att Finnkampsmeriterade häcklöparen Malin Eriksson byter KFUM mot IFK Lidingö, och att lovande långdistanslöparen Melker Forsberg går från Glanshammar till KFUM och lär väl också sorteras in i Kroons gäng).
Springer man halvmaran på 1.12.35 ska man ha kapacitet för 2.35.40. Det kan man räkna ut med hjälp av marathon.se:s löparkalkylator. Sådana går det 13 på dussinet på internet, och de ger förstås bara en fingervisning om vad man kan förvänta sig. Alla löpare är olika, olika distanser passar olika bra. Men en löpare som Mattias Nätterlund, Örebro AIK:s näst snabbaste maratonlubbare (efter Erik Anfält), har i varje fall om ser till sådana här beräkningar, underpresterat på maratondistansen hittills. 1.12.35 är hans halvmarapers från Örebro AIK halvmaraton i våras (där han filade av 15 sekunder från Haag en månad tidigare), men hans bästa maratonlopp är 2.38.41 från Frankfurt i fjol – alltså över tre minuter långsammare än vad man skulle kunna förvänta sig med hjälp av den där kalkylatorn. Något Nätterlund gjorde mig uppmärksam på när jag ringde upp och stämde av läget inför söndagen, när årets Frankfurt marathon avgörs och han återigen är på plats.
– När man läser igenom sådana där grejer ser man att man borde gjort bättre på maran när man har sprungit halvmaran på 1.12. Så den här gången hoppas jag kunna gå ned mot 2.35 om allt stämmer. Det är det jag siktar mot. Men på en så lång distans är det mycket som måste klaffa. I Stockholm i somras öppnade på 1.17 (men sprang andra halvan på 1.27), och jag tycker att jag borde kunna ligga där någonstans nu också, men målet är givetvis att hålla ihop det mycket bättre, säger Nätterlund till Konditionsbloggen.
Nätterlund har bara gjort tre maratonlopp i karriären, och bara satsat ordentligt på löpningen i fyra säsonger.
– Jag sprang Postmilen på 42.37 2012, och då var jag inte alls i någon form. Sedan började träna mer strukturerat i början av 2013. Och visst har det väl gått hyfsat snabbt framåt, men samtidigt har jag dragits med skador nästan varje år och skulle vilja få en säsong utan något sådant som stör för att se hur bra det kan bi då. Men jag har väl blivit lite för ivrig, velat snabba på utvecklingen och tränat lite för mycket.
– Många säger att maraton är den distans som är svårast när man inte hållit på så många år med löpningen, och på så sätt har jag gått upp ganska tidigt och är fortfarande ganska ny på distansen. Men jag hoppas ändå att jag kan få till en tid runt 2.35 nu. Hur är formen?
– Det känns lovande, jäkligt mycket bättre i benen nu än inför Stockholm i somras. Det har rullat på som planerat, efter lite strul i somras – det var lite skit med en ljumske när jag låg på lite för hårt, var lite för ivrig att komma igång efter Stockholm – har jag kunnat köra som jag velat sedan mitten av augusti. Jag har ändrat lite på träningsupplägget också, kört fler tävlingar och färre långa intervaller och pass i maratonfart. Jag tror jag tävlat varenda helg hela hösten, utom en i september. Vad händer efter Frankfurt?
– Då får det bli lite ledigt. Det är Kilsbergsleden helgen efter, men förhoppningsvis blir det en sådan urladdning i Frankfurt att jag inte kommer till start där … Sedan behöver kroppen lite återhämtning också, för jag är sugen på att springa inomhus i vinter. Det ska faktiskt bli lite skönt att inte ha några tävlingar utan få träna på bra inför det.
Förutom Nätterlund kommer också Anfält till start i Frankfurt marathon (trots sina skadebekymmer i höst; men på grund av dem kan man knappast förvänta sig att han rår på sitt eget pers på 2.25.03 från Valencia i fjol), liksom långloppscupens segrare Jakob Nilsson, ironman-VM-deltagaren Morgan Pätsi (som gör sitt första maraton utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före), Ingrid Ziegler, Mikael Edberger, Ia Sandberg, Martin Ingberg. ”Överhängande risk för många fina pb:n”, som Edberger skrev här i kommentarsfältet på bloggen häromdagen.
Noterar också att Tisaren släppt lagen till Smålandskavlen på lördag, en stafett som är klassisk säsongsavslutare för många klubbar. Ingen Lilian Forsgren eller Simone Niggli, men med kvintetten Rebecka Nylin, Andrea Svensson, Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund lär Hallsbergs- och Kumlaklubben ändå kunna hävda sig bra i damklassen. Gustav Hindér, Filip Jacobsson, Tomas Hallmén, Johan Aronsson och Daniel Attås löper i herrklassen.
Konditionsbloggen 