Jag får erkänna att jag helt bommade den stora grejen i Karlslundsloppet i lördags. På grund av misstag av arrangörerna sprang nästan alla löpare i tiokilometersklassen fel redan efter 300–400 meter, och det hela slutade med att alla resultat från loppet stryks ur långloppscupen (därmed kan ni också stryka mina försöka att reda ut ställningen i det här blogginlägget, som var grundat på att resultaten från Karlslundsloppet räknades in).
Karlslunds IF har, vad jag sett, inte sagt flasklock om det inträffade i officiella kanaler, men Östansjö SK berättar mer om incidenten på sin hemsida:
”Det blev inte som tänkt […] Efter cirka 300 meter ska löparna svänga av en asfalterad gångbana, springa genom skogen cirka 100 meter och åt andra hållet på en annan gångbana. Nu hade vägvakten inte kommit på plats, och det var bristfälligt snitslat, så löparna fortsatte rakt fram. Snart anade de som varit med tidigare att det var fel och stannade, några vände och ingen visste hur det skulle vara. Alla sprang på grund av bristande vägvisning olika långt, men alla sprang längre än tio kilometer, så tiderna blev därefter. Eftersom placeringarna också kan ha blivit påverkade av felspringningen kommer loppet att strykas ur långloppscupen, men resultatlistan gäller.”
Etikett: friidrott
-
-
Så var listan över alla tävlingar som sökt sanktion för 2017 ute på Närkes friidrottsförbunds hemsida. I förra veckan rapporterade jag ju om Svillingeruset som smygstartade i år och nu satsar på allvar, och om Svartåloppet som tar klivet in på listan bland de av Närke sanktionerade tävlingarna.
När listan nu är komplett kan man konstatera att Dalenrundan, som arrangeras av Brevens IF på en sexkilometersbana i Brevens bruk, inte finns med i listan (en tävling som jag hittar spår på internet av åtminstone från 2005, och som varit en del av långloppscupen åtminstone sedan 2008, och Per Sjögren och Liduina van Sitteren är regerande mästare). Jag vet ju inte om de bara glömt att anmäla, om de inte funderar på att lägga ned eller om det helt enkelt inte blir något 2017. Vi får väl återkomma till det.
Man kan också konstatera att inget av de tre lopp som ställdes in 2016 – Käglanloppet (på grund av för få anmälda) och Örebro midnight run (premiärupplagan som inte blev av när KFUM Örebro friidrott bytte styrelse) och Hjulsjöjoggen (på grund av funktionärsbrist) – har ansökt om sanktion heller 2017.
Och så kan man konstatera att Hostruset och Karlsundsloppet nästa år kommer arrangeras samma dag. Det är Karslundsloppet som bytt tävlingsdag från första till andra lördagen i oktober, där Hostruset redan fanns. Det där får föreningarna försöka lösa sinsemellan, för inte nog med att båda funnits med i långloppscupen senaste åren och går ju båda på Väster i Örebro, som närmast bara några hundra meter från varandra, så det vore onekligen knepigt om de skulle löpas samma dag.
Av de största loppen, deltagarmässigt, är datum som gäller 17 maj för Gubbracet, 18 maj för Vårruset, 24 augusti för Blodomloppet och 14 oktober för Åstadsloppet.
Men mest spännande är förstås noteringen om Varvetmilen, en tävling som ska avgöras redan den 26 mars (den lediga helgen mellan Nora marathon och Startmilen).
Uppdatering 17.20: Det visade sig inte vara roligare än att det är Göteborgsvarvets seedningslopp, som avgjorts på Väster de senaste åren, som bytt namn till Varvetmilen. -
Snacka om en intensiv helg. För mig personligen så till den milda grad att jag inte ens hann blogga i går. Men priset tog ändå Antje Torstensson, som inte nöjde sig med en femteplats i tiokilometerstävlingen Karlslundsloppet på lördagen utan följde upp med en tredjeplats i 5,2 kilometer långa Annaloppet i Nora på söndagen. Därmed inkasserade hon åtta poäng och blev helgens bästa dubbeljobbare i långloppscupen.
Anette Carlsson, som visat sån fin form på sistone, vann Karlslundsloppet på 44.27, 33 sekunder före Elin Winblad. Örebrolöparen Thomas Chaillou vann herrklassen överlägset, var med 36.39 hela 1.36 före tvåan Jakob Nilsson, men eftersom Chaillou tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof tog Nilsson återigen en fullpoängare i cupen.
Milanorienteraren Josefin Erlandsson vann Annaloppet på målfoto, eller i varje fall på samma sekund (21.26) som Sofie Yngström, Örebro, medan Pär Englund tog hem herrklassen på 18.07, 27 sekunder före hemmalöparen Per Eklöf.Hur som helst. Helgen började ju redan i fredags med att Andrea Svensson vann i sin landslagscomeback och att Karlslund presenterade tre tunga nyförvärv inför längdskidsäsongen (Kalle blev åtta i Karlslundsloppet, närmast före ironmankungen Morgan Pätsi men precis efter superlöftet Heshlu Andemariam).
Den europeiska juniorcupen i orientering fortsatte sedan med en stafett där Filip Jacobsson sprang avslutningssträckan i Sveriges tredjelag – som blev Sveriges bästa lag i tävlingen med en sjätteplats – och där Andrea sprang andrasträckan i motsvarande tredjelag på damsidan – som också blev sexa men som näst bästa svenska lag där.
På söndagen avslutades mästerskapet med långdistans, där Andrea blev fyra, bara 37 sekunder från pallen efter dryga timmens löpning, och Filip blev 19:e, distanserad med drygt tio minuter av segrande schweizaren Joey Hadorn. Tävlingen var Andreas sista i blågul juniordress – vid årsskiftet blir hon senior.Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som totaldominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, hade inte sina bästa tävlingsdagar i världscupefinalen i Litauen. Både i fredagens långdistans och lördagens medeldistans fick han nöja sig med 30:e plats, och i den avslutande sprinten var han bara tredje bästa svensk, på 27:e plats. Därmed halkade han ned till 25:e plats i världscupsammandraget (men där blev han ändå bäste svensk), när säsongen nu summeras.
Kollega Diana Savina bjuder på bildextra från Utmattningen i Dalkarlsberg här, en Tjurrusetinspirerad lerlöptävling. Daniel Edwall tog hem den drygt tre minuter före Anders Haglund, men där inga damer kom till start i den långa klassen. Jenny Dollerup bästa dam på halva distansen, ett varv runt den tuffa fyrakilometersbanan.
Mattias Nätterlund knäcktes av två felspringningar i Härnö Trail, berättar han på Instagram, och fick och fick se en given pallplats förvandlas till en 16:e-plats, över 20 minuter bakom segrande Simon Hodler, IFK Mora.
Mårten Vidlund och Anders Ekholm slutade på övre halvan i Koster swimrun, men viktigaste av allt är förstås att insamlingen Heja Stina, för vilken de tävlar, i rask takt tickar på mot målet på 300 000 kronor.
Själv halkade jag väldigt oväntat in på tävlingen Run for the children, ett sexkilometerslopp i ett småkuperat elljusspår i Karlskoga, som en sjätteklass ordnade till förmån för Världens barn. Efter fyra hårda och/eller långa träningspass tidigare i veckan fick jag nys om det här evenemanget först på lördagskvällen, och kom på söndagen till start med rätt mosiga ben.
Blev chockad när de andra tillät mig ta tät från start, men knappt kilometer in i loppet var det två bakom som tröttnade och drog iväg. De såg jag sedan bara allt avlägsnare ryggar av.
Strax före varvningen, efter kanske 2,5 kilometer, gick ytterligare två man förbi, och med min ynkliga form släppte jag genast en liten lucka även till dem. Men en av dem började gå och den andre hade inte så mycket fart i nedförslöpningarna, så på samma ställe på banan ett varv senare, vid 5,5 kilometer, var jag plötsligt i rygg och sedan också framsläppt som trea. Provade en långspurt uppför det spikraka men rätt branta upploppet (cirka 20 höjdmeter sista 300 meterna), men fick ge mig mot den ene och slutade fyra. Det fanns ingen tidtagning, och min pulsklocka låg på jobbet (jag hade ju inte räknat med den här tävlingen), men de andra två i gruppen sa att vi kutat drygt sex kilometer på runt 25.30. Oväntat bra fart på benen om det stämde.
En bild efter en knapp kilometer. Han i orange blev tvåa till slut, han i grått bakom mig (ni ser väl vem som är jag, antar jag …) blev trea efter att ha spurtat ned mig. Foto: Maria Åström -
Sju tävlingar och 46 poäng finns kvar att springa om när långloppscupen nu går in på sista tredjedelen med Karlslundsloppet på lördag och Annaloppet i Nora på söndag. I herrklassen är det fortfarande helt öppet, även om Jakob Nilsson har en jätteledning finns ett 20-tal löpare som i teorin skulle kunna ta hem titeln, medan det på damsidan är ett betydligt mindre antal löpare som har chansen.
I teorin kan fortfarande sju löpare – Liduina van Sitteren, Anna Pettersson, Maria Eriksson, Annika Larsson, Ingrid Ziegler, Julia Johnsson och Erika Bergentz – peta ned Mikaela Kemppi från tronen, men i praktiken räcker det att Kemppi vinner (vilket alltså i det här fallet betyder blir bästa löpare från en länsklubb) i endera Åstadsloppet eller terräng-DM för att definitivt avgöra cupen, och även om hon inte lyckas med det talar allt för att Kemppi tar fjärde raka titeln.
Efter helgen återstår Hostruset, Åstadsloppet, terräng-DM, Kilsbergsleden och Lucialoppet innan långloppscupen är över.Att det börjar bli slutet av säsongen, höst och mörkt, märks också på utbudet av orienteringstävlingar. I går avgjordes KFUM Örebros träningstävling Nattugglan i Adolfsberg, och i dag sätter klassiska Rolles nattcup igång i Kristinehamn (i Värmland, förvisso, men en hel del orienterare från västra delen av länet, och några från Örebro, brukar åka dit).
Fredrik Berg har nu kommit med racerapporten som förklarar 19:e-platsen i Västgötaloppet, avslutningen i svenska långloppscupen i mountainbike som avgjordes i söndags; en osedvanligt dålig placering av Grythyttecyklisten som varit topp tio i princip varenda gång han satt sig på sadeln den här säsongen. Fredrik berättar att han väggade totalt: ”Det gick knappt att få runt tramporna, kändes som jag inte hade styrfart ens. Brukar ju kunna bita ihop och köra på men detta var en annan känsla, en känsla av total utmattning. Började småfrysa och stundtals må illa. […] Hela kroppen gjorde ont: […] ryggen, axlar, underarmar.
Och så har länets två just nu bästa maratonlöpare börjat hitta tillbaka efter skada respektive väggning:
-
På fredag går ansökningstiden ut för de som vill arrangera sanktionerade lopp (eller andra friidrottstävlingar, för den delen) inom Närkes Friidrottsförbund 2017, men redan nu har förbundet publicerat en preliminär lista med de tävlingar som sökt sanktion i fredags, den 23 september. Där kan man se att Startmilen blir ett aprilskämt nästa år, att den kommer att föregås av Göteborgsvarvets seedningsloppet, som brukar kutas på Väster, och att Blodomloppet, som är det klart största av de hittills inrapporterade loppen, kommer att springas den 24 augusti nästa år (Vårruset, Gubbracet och Åstadsloppet saknas fortfarande i listan). Men mest spännande är att Svartåloppet och Svillingeruset finns med.
Svartå är ju ett litet särfall eftersom orten, med knappt 500 invånare, ligger i Degerfors kommun och därmed i Örebro län – men till skillnad från större delen av Degerfors kommun tillhör Svartå Närke och därtill Örebro läns idrottsförbund medan resten av Degerfors kommun tillhör Värmlands idrottsförbund (det har att göra med att Svartå var en egen kommun ända fram till 1967). Svartå IF, som arrangerar Svartåloppet (och som tidigare haft fotbollslag i seriespel), tillhör därmed Närkes friidrottsförbund, men de flesta som kutar kommer från Värmland. Därför har föreningen åtminstone de senaste åren (jag har inte full koll på historiken bakåt) inte sökt någon dispens för sitt lopp hos Närkes friidrottsförbund. Men nu blir det alltså ändring på det, och måhända innebär det att loppet, som alltid arrangeras den andra lördagen i augusti och i år därmed krockade med båda Stripastafetten och Color me rad, också söker inträde i långloppscupen (å andra sidan kommer loppet även nästa år ligga på samma dag som Stripastafetten, och det lär väl inte gillas av cupledningen).
Svillingeruset körde en testupplaga där 24 löpare kutade 7,5 kilometer på skogsstigar och grusvägar utanför Fellingsbro den 14 maj (samma dag som Hälleforsterrängen) i år. Klubblöse men snabbfotade stockholmaren Niklas Bitén (2.38.28 i Stockholm marathon ett par veckor senare!) vann på 28.28.
Vi får se vad som händer på fredag, när den slutgiltiga listan publiceras. I fjol bjöds det ju på flera ännu mer spännande nyheter. -
Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).
– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta.
Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig.
Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar?
– Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot.
Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.
Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.
I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén https://www.instagram.com/p/BKx5Zbej2Ni/
-
Har hängt hela dagen på STCC-finalen på Ring Knutstorp och ska precis sätta mig i bilen för de fem-sex timmarna hemåt. Så, det blir bara en väldigt summarisk sammanfattning av en intensiv konditionsidrottslördag i länet.
** Martin Regborn tog karriärens tredje senior-SM-medalj i orientering när han blev trea i medeldistans-SM i Karlskrona, en sekund före Ruslan Glebov och Jonas Leandersson som delade fjärdeplatsen och tre före Johan Runesson på sjätte (Albin Ridefeldt och Gustav Bergman, som tog guld oc hsilver, var 59 respektive 52 sekunder före). Andrea Svensson (silver, D20) och Filip Jacobsson (brons, H20) skänkte också medaljglans åt länet medan Lilian Forsgren fick nöja sig med en sjätteplats i damklassen. I morgon avslutas SM-säsongen med stafetter.
** I veteran-SM:s medeldistans blev det tre brons till länet. KFUM Örebro-paret Malin och Pontus Halldin tog varsin tredjeplats i D40 respektive H45 och Stig Israelsson nådde sama placering i H75.
** Ex-Hälleforslöparen Haben Kidane kutade hem segern i Lidingöloppets P19-klass, över tio kilometer, efter att ha spurtat ned klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos och korsat mållinjen på 33.20. Och över 30 kilometer dök örebroaren Erika Bergentz upp och efteranmälde sig, och sprang in på sjätte plats, på 2.09.19 (18 minuter snabbare än i hennes debut och hittills enda Lidingölopp 1999), medan Linus Rosdal var 20-talet sekunder långsammare än i fjol (1.45.18 nu), när han blev bäste svensk, och fick nöja sig med att vara åttonde blågule löpare i mål i år och 14:e totalt. Mattias Nätterlund blev 50:e man på 1.54.12.
** Emilia Fahlin fick som väntat tufft med den vägg till avslutning som Giro dell’Emilia i Bologna bjuder på (det är snorplatt i 97 av 99 kilometer och sedan är det tioprocentigt motlut, nästan 200 höjdmeter sist två kilometerna) och var drygt fyra minuter bakom segrande Elisa Longo Borghini i mål. Ale-Cipollini-stallet hade överlag en mycket tung dag och hade ingen cyklist på topp 30. Återstår att se om GP Bruno Beghelli i morgon passar bättre. Den tävlingen blir hur som helst Fahlins genrep inför VM.
** Matthias Wengelin gjorde exakt vad som krävdes och tog hem den svenska långloppscupen i mountainbike. VM-femman från Örebro vann finalracet Västgötaloppet, och när tidigare totalledaren Michael Olsson bara blev trea smet Wengelin om i sammandraget och tog förstapriset på 15 000 kronor. Wengelins landslags- och klubbkompis (i Almby) Axel Lindh blev femma.
** Och i den sjunde av nio deltävlingar i lokala rullskidstouren Moto eagle tour (men den kanske finaste tävlingen, Kilsbergen skyrace med prolog bestående av tre individuella klättringar uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följt av en jaktstart uppför Ånnabodabacken) tog Robert Brundin säsongens tredje seger (han har också tre andraplatser och en fjärdeplats) på sammanlagda tiden 33.26 uppför alla fyra backarna. Erik Svensson var 38 sekunder efter när de tre prologerna summerades, men förmådde inte hämta igen upp mot Ånnaboda utan tappade i stället ytterligare drygt en minut.
Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Hör intervjun här, och Bosses snack med Andrea och Filip här. Foto: Sverker Regborn 
Filip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén -
1) Lidingöloppet och Berlin marathon
Jag är ju svag för löpning, som ni alla vet, och i helgen smäller det två gånger om. Först ska Linus Rosdal, Mattias Nätterlund och de andra (ex-hälleforsaren Haben Kidane gör ju till exempel en väldigt intressant start i P19-klassen; i fjol var han tvåa i P17 och i år har han ju radat upp personliga rekord hela sommaren) ut i Lidingöloppet, och på söndag är det dags för Berlin marathon med Mikaela Kemppi och Sören Forsberg, bland många andra.2) Orienterings-SM, medeldistans och stafett
SM-säsong i orientering avslutas med medeldistans i morgon, lördag , och på söndag är det dags för stafett. Alla tunga namn från länet är på plats med ett undantag: Filip Dahlgren som ju tvingats lägga ned säsongen efter alla skadebekymmer. Men faktum är att dagens medeldistanskval innebar att ett par tunga namn föll bort. Hallsbergslöparen Daniel Attås, som vid den här tiden förra året sprang så bra att han fick göra landslagsdebut lite senare under hösten, bommade A-final med över två minuters marginal (efter att ha lagt bort över tre minuter till andra kontrollen, visar sträcktiderna; undantaget den bommen hade han varit fyra i kvalheatet, nu i stället 14:e), och både Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund får nöja sig med B-final medan Rebecka Nylin får springa C-final (förra helgen var alla tre i A-final i långdistans). Några glada överraskningar, då? Jo, KFUM Örebros Ellinor Eriksson fortsätter att visa god form och tog sig till A-final liksom Hagabys doldis Viktor Larsson, 27. Och länets fem mästerskapslöpare 2016 – Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Filip Jacobsson (H20) och Andrea Svensson (D20) – tog sig alla till A-final med bred marginal (Regborn var inte bara snabbast i sitt heat utan snabbast av alla i hela kvaltävlingen; även Jacobsson vann sitt kvalheat). Milans Josefin Erlandsson (D20) och Saga Sander (D18), exil-örebroaren Maria Magnusson (damer) och KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (H18) är också vidare till A-final i morgon.
Dessutom avgörs veteran-SM med sprint i dag, medeldistans i morgon och långdistans på söndag. Det är inte mer än en dryg handfull lokala löpare på plats nere i Blekinge, men det blev ändå två medaljer redan på fredagen: Lindebygdens Asta Sjöberg (hur många SM-medaljer har hon tagit genom åren?!) tog silver i D75 och Hagabys Arne Yngström tog brons i H80.3) Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Emilia Fahlin genrepar inför cykel-VM (i dag kom beskedet att hon får köra både tempo- och linjelopp även där) och gör allra sista tävlingshelgen för det italienska Alé-Cipollini-stallet som hon representerat i år.
– Båda tävlingarna är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM, sa Fahlin till Konditionsbloggen tidigare under veckan.
Fahlin kör med Marta Bastianelli, Martina Alzini, Ane Santesteban, Anna Trevisi och Malgorzata Jasinska på lördagen, medan Beatrice Rossato ersätter Alzini på söndagen.
– Det är en viktig möjlighet för alla tjejer att avsluta 2016 på bästa möjliga sätt. Vi är i slutet av en säsong som varit full av entusiasm och kommer ta oss an de här två race med självförtroende, bestämdhet och med stora ambitioner, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.Bubblare: På lördag avgörs dessutom årets roligaste etapp i rullskidstouren Moto eagle tour. Vi snackar ”Kilsbergen skyrace”. En individuell prolog bestående av tre varv uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följs av en jaktstart på sträckan Lannafors–Ånnaboda. Mjölksyrefest utlovas! Dessutom avslutas den svenska långloppscupen i mountainbike med 78 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn. Örebros VM-femma Matthias Wengelin ligger femma inför avslutningen, och har viss chans på titeln och 15 000 kronor i prispengar (tvåan får nöja sig med 8 000 spänn). Men i sådana fall måste Almbycyklisten ta in 29 poäng på Michael Olsson, Serneke Allebike. Men i sådana fall måste Wengelin vinna tävlingen samtidigt som Olsson inte blir tvåa. Grythyttans Fredrik Berg ligger fyra, men har stor chans på tredjeplatsen och 6 000 kronor om han kör bra.
-
2015 års Lidingölopp bjöd på ett par riktiga knallar när Linus Rosdal blev bäste svensk närmast före Erik Anfält. Örebrolöpare både som bästa och näst bästa svensk. Men när 52:a upplagan av det klassiska terrängloppet avgörs på lördag avstår Anfält på grund av skadekänningar och Rosdal spelade ned sina chanser när jag ringde upp honom för att kolla läget inför loppet.
– Det saknades väldigt många bra löpare förra året. Man ska inte kunna bli bäste svensk när man går precis under 1.45, det kändes faktiskt lite konstigt, säger Rosdal som klockades för 1.44.56 då. I år är ”Musse” (Mustafa Mohamed) och David (Nilsson) med, och de lär sticka ifrån mig redan i starten. Men jag tycker bara att det är kul, det ska vara tuff konkurrens på Lidingö. I år är startfältet bättre, och då blir det mer drag, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Jag har ju sett att du satte banrekord i Vretaloppet och försvarade segern i Lasse-Maja-loppet, men hur är formen egentligen?
– Jag tror att formen är god, även om det precis som förra året är lite oklart. Men träningen senaste månaden har gått bra. I Lasse-Maja-loppet sprang jag nästan två minuter långsammare än förra året där, så det var inget jättepositivt besked. Men jag vet inte hur jag ska värdera det eftersom jag kört ett annat upplägg och tränat hårdare närmare in på det här året.
Hur har säsongen varit annars?
– Jag hade som vanligt problem i våras. Kanske berodde det på allergi, men förmodligen var det överträning, för jag körde väldigt hårt i vintras. Våren fungerade inte alls, jag kom igång igen med träningen först i mitten av juni, så jag har inte velat tävla någonting förrän senaste veckorna. Jag var så mycket sämre än jag vill vara i somras. Nu måste jag utvärdera hur jag lägger upp träningen på vintern och se om jag kan göra något annorlunda.
Hur blir upplägget på Lidingö?
– Planen förra året var att öppna väldigt lugnt, och när vi väl var iväg kändes det dessutom riktigt dåligt första tio kilometerna. I år kommer jag försöka öppna lite tuffare, och lyckades det känns det som att jag kan plocka en eller två minuter första tolv kilometerna. Känslan är att jag borde kunna kapa ungefär så mycket på fjolårstiden i den form jag har nu. Och det är roligare att försöka göra något bättre än att bara gå för samma tid som förra året.
Det är ett lopp som passar dig rätt bra, va?
– Ja, det känns så. Jag är bra när när rytmen störs, med mycket svängar och upp och ned, som det är på Lidingö. Jag är ganska stark, starkare än jag är snabb, och kuperade banor passar därför ganska bra. Och så är det ju väldigt fint på Lidingö också, det är en bonus.
Vad händer sedan?
– Det blir förmodligen terräng-SM, Hässelbyloppet och Åstadsloppet, om jag inte blir för sliten efter Lidingö. Det är det som är planen, det som återstår av säsongen.Förutom Rosdal, som tävlar för KFUM Örebro, startar även Örebro AIK-kvartetten Mattias Nätterlund, Henrik Eknor, Pär Englund, Marcus Stoor och Andreas Engström samt Kopparbergs Johan Eriksson och Kumlas Dan Bäck – men inga damer – i första startgrupp på lördag.
-
På söndag avgörs Berlin marathon, och ett helt gäng länslöpare är anmälda (jag får det till 13 stycken när jag söker igenom startlistan), och mest notabelt är förstås Mikaela Kemppi (även om här finns namn som en formtoppad Ludvig Börjesson och Sveriges snabbaste 50-plussare de senaste åren i Sören Forsberg, som aldrig verkar bli för gammal för att sätta personliga rekord). Jag ringde upp Kemppi för att höra om hur hårt hon kommer spänna bågen, och det rådde ingen tvekan om att hon har distriktsrekordet (Josefin Gerdevågs 2.43.40 från Frankfurt i fjol) i tankarna, men samtalet kom också att handla en hel del om hur just Kemppi och Gerdevåg (som är gravid, ska bli mamma för andra gången i november, och följer söndagens tävling från datorn hemma i Örebro) pressat varandra de senaste åren (läs mer om det i torsdagens pappers-NA).
– ”Jossan” ringde faktiskt i går och sa: ”Du får gärna ta rekordet en stund, men bara så du vet: Jag kommer snart ta tillbaka det”. Vi försöker alltid peppa och inspirera varandra. När det väl är tävling är det givetvis stenhård kamp, men däremellan är det ju så himla mycket träning som ska göras, och då behöver man de här inspirationskällorna och fina tävlingsmänniskorna som lyckönskar i medgång och stöttar i motgång. Och har man bra löpare omkring sig blir man alltid bättre själv. Man tänjer på gränserna, späker sig och utvecklas. ”Jossan” är en av mina största inspirationskällor. Hon kan driva mig till vansinne när vi möter varandra, men jag vet att hon lyfter mig. Jag har gjort mina bästa lopp när vi tävlat mot varandra, och jag hade aldrig sprungit så bra utan henne, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du kommer gå för det där distriktsrekordet?
– Det är tanken. Jag har vetat att det inte varit teoretiskt möjligt för mig att prestera bättre på maran om jag inte satsar på att bli snabbare på milen och halvmaran, så det har varit mitt fokusområde det här året, och jag har höjt mig där och varit i lite bättre form än tidigare år. Så nu gäller det bara att förvalta det och få ut det. Jag har gjort all träning, jag är lite snabbare – men det är så mycket som kan hända på de här långa distanserna. Och den där vetskapen kan också bli en mental stress: Man vet att man inte får så många chanser i livet när man är frisk, kry och i form, så risken är att man går ut och blir stressad och satsar för hårt.
Det gäller att spänna bågen – lagom hårt …
– Ja, och hur sjutton vet man det? När går man över gränsen? Samtidigt vet jag att jag gjort flera stabila maror både i Stockholm och utomlands och aldrig riktigt väggat, så gör jag det den här gången är det inte hela världen. Och det spelar ingen roll för mig om jag slår mitt personliga rekord med några sekunder. Det gör mig inte lyckligare som människa. Då vill jag hellre satsa mot distriktsrekordet, som är två minuter bättre än vad jag gjort tidigare. Samtidigt vet jag ju att om jag går för distriktsrekordet och går för hårt, då kanske jag stumnar så mycket att jag inte ens persar. Så vi får se hur hårt jag startar.
– Sedan är det lite speciellt med ett lopp som Berlin, som är så stort. Det kan ju ta tid innan man kommer fram till startlinjen i trängseln, och även om nettotiden (tid från startlinje till mållinje) blir snabb så är det ju bruttotiden (tid från startskott till mållinje) som räknas för rekord och listor. Men å andra sidan borde man kunna hitta bra klungor att springa i, i ett sånt här lopp.
Ja, jag läste på Instagram att du blivit biten av att springa i klunga efter Norasjön runt …
– Ja, jag har länge haft ambitionen att göra det, men har aldrig hittat en klunga som passat. Ofta har jag tyckt att de gått lite för snabbt och släppt, men så har jag ångrat mig i efterhand, tänkt: ”Kanske skulle jag vågat gå med.” För man inser vilken jädra skillnad det är att springa i klunga jämfört med att springa själv när man testat några gånger. Samtidigt måste man komma ihåg att klungan inte springer för dig: Man kan inte säga åt dem om man tycker att de springer för ryckigt, utan det är bara att anpassa sig om man vill hänga på.
Hur är det med löparhypokondrin så här dagar före start, då?
– Min äldsta dotter har haft jättehög feber och ont i halsen och bihåleproblem den här veckan, så varenda gång jag sväljer tänker jag: ”Gör det ont i halsen nu?” Klart man är nojig … Men jag har klarat av värre, jag brukar inte åka på barnens sjukdomar.
Konditionsbloggen 