Sedan Sylvesterloppet på nyårsafton har det varit tomt i länets långlöparkalender, men nästa lördag är det äntligen dags för utomhuskutning igen. Och inte vilken löpning som helst, utan den ädla distansen av 42 195 meter. Det är Nora marathon, andra upplagan efter testet i fjol, som smugit in före Startmilen i kalendern. Redan nu är 23 löpare anmälda, där långlöparnestorn Hasse Byrén och Antje Torstensson är de mest namnkunniga. Det blir dessutom en halvmara samma dag (som jag vet att Gerdevåg och Kemppi diskuterade att kuta, men det lär väl inte bli av så tätt efter Haag?!).
Men redan till helgen blir det inomhuslöpning. Efter tre deltävlingar i Inneserien, lika många i maratonserien och Örebro indoor games är det nu dags för Mars-spelen, som i fjol var Sveriges fjärde största friidrottstävling inomhus, sett till antalet starter (det blir näst sista tävlingsdagarna i Tybblelundshallen i vinter, som det verkar; nästa lördag, samma dag som Nora marathon, avslutas säsongen med Tybblelundsspelen). Det vankas såväl 800 (ännu utan anmälda länslöpare bland seniorerna) som 3 000 meter (med bland andra löftet Haben Kidane, veteranerna Ulf Hallmén, Maria Eriksson coh ex-karlskogingen Linda Take).
Och på tal om inomhuslöpning blev det ett SM-guld på veteran-SM, till slut. I H75-klassen kubbade Jan Myrtorp, Östansjö, hem guldet efter en spurtstrid mot Åke Leverin, Väsby. Tiderna: 3.19,07 respektive 3.20,13. Länet har ju väldigt många starka löpare som kvalar in i veteranklass (Kemppi, Anfält, Gerdevåg, Bergentz, Patrik Johansson, Sören Forsberg …), men inget av de riktigt stora namnen kom till start i helgens SM.
Etikett: friidrott
-
-
Vilken dag! Vasalopp (här och här och fett uppslag i morgondagens pappers-NA med intervjuer med både Impola, Roberto och Joakim Ljunggren), fantastiska resultat i Haags halvmaraton (här och en intervju med Pulsklockevinnaren Gerdevåg i morgondagens pappers-NA) och så fick jag dessutom tag i både Emilia Fahlin och Filip Jacobsson efter deras lördagsinsatser. Och eftersom det blir exklusivt för bloggens läsare så börjar vi väl i den ändan.
Jag skrev ju om Fahlin i går, och att hon bröt premiären av världstouren, Strade Bianche. Men faktum är att hon och hela den 15 cyklister stora klunga hon just då befann sig i blev diskade med en knapp tredjedel kvar av loppet – för att ha korsat ett järnvägsspår när bommarna var på väg ned.
– Efter det längsta gruspartiet var vi just bakom frontklungan och jagade, vi hade väl 75 meter upp till dem. Vi var precis på väg att nå ikapp när det efter en nedförsbacke kom en skarp vänsterkurva direkt följt av ett lite dolt järnvägsspår, som klungan passerade, och som just började blinka rött när vi ett par sekunder efter svängde in. Då bommarna inte var nere dundrade vi förbi, och blev direkt efter neutraliserade av juryn som var bakom oss, och som sedan beslutade att ta oss ur tävlingen och diskvalificera oss, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
– Det finns en första gång för allt … Det finns en ny striktare regel kring det här i år, och de valde att följa upp med detta. Men både jag, och alla i min grupp, tycker nog att det var lite dåligt då det dels först kom så dolt efter kurva, och att vi var så pass nära den grupp framför som passerade, och det fanns ingen som tydligt markerade att vi skulle stanna. Oavsett hade tävlingen slutat där, för om vi stannat och väntat hade vi blivit så långt efter.
– Det hade ju kunnat vara trevligt att få gå i mål i alla fall, men … Inte det absoluta krutet i benen och hundra procent ännu, men det går framåt och jag fick jobba en del under dagen då vi hade punka på topptjejen i laget och fick vänta och köra tillbaka till klunga, och likaså dra upp inför det viktigaste gruspartiet. Det var en rolig och tuff tävling, nytt för mig med alla gruspartier. Nu väntar lite träning veckan och sedan två hårda tävlingar i Drenthe helgen som kommer.Jag skrev ju också om Jacobsson i går, och om mina misslyckade försök att få tag i honom i Österrike. I dag ringde han schysst nog upp från Arlanda (efter att han missat sin buss på grund av försenat flyg!) och berättade om en bergochdalbanevecka där han höll på att ge upp efter en megabom i fredagens långdistans.
– På väg till kontroll fyra (av 19) var det lite otydligt på kartan. Jag läste fel och åkte till åttan–sjuan–sexan innan jag upptäckte det, och fick åka tillbaka hela vägen till fyran och sedan ta de andra kontrollerna i rätt ordning. Ett jävla skitmisstag som gjorde att jag tappade typ tio minuter (sträcktiderna visade att bommen kostade 10.05 mot segraren, Vladislav Kiselev). Från fyran och in i mål, de sista 50 minuterna, tappade jag bara 22 sekunder på vinnaren. Det var ett riktigt bra lopp, och jag hade absolut varit topp sex om jag inte hade gjort det där misstaget, säger Jacobsson till Konditionsbloggen.
Var det den tiden förbundskaptenerna såg, när de ändå tog ut dig till stafetten?
– Jag tror det. Först när det hände tänkte jag: Nej, nu bryter jag. Nu åker jag hem. Men sedan tänkte jag på stafetten och blev riktigt rädd att jag skulle bli petad ur förstalaget. Så då tänkte jag: Nu jäklar, i stället. Och där visade jag vilken fart och kapacitet jag har, även om jag inte riktigt fått ut det den här veckan. Jag har varit riktigt besviken över loppen jag gjort (16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans) när allt gått så bra innan. Och kroppen har känts bra också, men jag har gjort tokiga saker, som i långdistansen, och haft en del otur.
Men sedan fick du ändå en medalj i stafetten, hur var det?
– Jättehäftigt. Jag har ju inte tagit någon JVM-medalj eller något sådant tidigare, så det var en verkligt stor grej att få gå upp på prispallen och ta emot bronset. Robin (Salén) tappade ju lite på första, men det gick riktigt bra för mig på andrasträckan, det var helt klart mitt bästa lopp den här veckan, och jag plockade in lite på lagen framför. Sedan gjorde Henning (Sjökvist) också ett kanonlopp på sista och gick om det finska laget. Det var riktigt nervös vänta i målet, alltså. Långa minuter. Och riktigt stort när han gick i mål. Det är ändå en medalj i JVM, mot de bästa i världen.
Nu är skidorienteringssäsongen över. I orienteringen har du bytt klubb till OK Tisaren, vad blir målet?
– Ja, jag kände att det var dags att byta till en större klubb. Målet är junior-VM i Schweiz. Det är betydligt fler som kämpar om platserna i vanlig orientering än i skidorientering, men jag känner att jag har en chans. Vårens swedish league-tävlingar blir viktiga, och får jag ut min kapacitet kan jag absolut ta en plats. Jag känner att jag har förbättrat mig fysiskt till i år.
Och nästa vinter får du ta rejäl revansch i ditt sista JVM i skidorientering …
– Ja, jäklar. Det ska jag verkligen göra!Några rader om halvmaran i Haag, till sist. Det var fyra Örebrolöpare på plats, och det gjordes tider, jävlar i min lilla låda. Här har ni tiderna, rekorden och mellantiderna per fem kilometer:
Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro: 1.16.41 (17.48–17.57–18.24–18.40). Nytt distriktsrekord.
Mikaela Kemppi, Örebro AIK: 1.16.46 (17.49–18.01–18.21–18.43). Nytt personligt rekord, nytt D40-distriktsrekord.
Linus Rosdal, KFUM Örebro: 1.07.45 (15.48–15.57–16.18–16.18). Nytt personligt rekord, bästa tiden i distriktet sedan 1986.
Mattias Nätterlund, Örebro AIK: 1.12.48 (16.57–17.10–17.33–17.26). Nytt personligt rekord.– Det var fantastiskt. Målsättningen var att försöka springa nytt personligt rekord, men väderprognoserna var inte så superbra, så jag var lite tveksam om det skulle gå. Det skulle blåsa åtta sekundmeter och regna. Något regn blev det inte, och även om det blåste ganska mycket så var det inte superfarligt, för det fanns många ryggar att ligga bakom. Men efter 15 kilometer kom vi ned till havet, och där var det kraftig motvind och hagel, och då var det ingen som ville ligga och dra, alla vek åt sidan. Där tappade man massor av tid, och blev jäkligt kall, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Det gör ju bara rekordet ännu mer imponerande …
– Ja, en dag med vindstilla hade det här varit en perfekt bana, med väldigt snälla plattar där man kunde hålla bra löpsteg. Det är svårt att spekulera i hur mycket man förlorade på vinden och haglet, men 30 sekunder sa grabbarna jag pratade med. Det känns kul att man kunde göra en sådan bra tid trots att det inte var optimala förhållanden. Då är man i bra form. Det här var absolut ett av mina bästa lopp, jag passerade milen på 35.45 och det gjorde jag inte på många millopp förra året, men jag vet inte om det var bättre än maran i Frankfurt. Det får jag suga lite på.
Låg du och Mikaela tillsammans hela vägen?
– Första tio gjorde vi det, sedan fick jag en lite lucka, jag tror att hon tyckte att det gick lite fort. Men vid 14–15 var hon ikapp, och så låg vi tillsammans i den fruktansvärda motvinden. Därefter hade jag kanske fem sekunder på henne tills 20 kilometer, då hon var ikapp igen. Med 600 meter kvar tänkte jag: ”Nu blir det Frankfurt i repris”, men jag lyckades spurta ifrån den här gången.
Det ska antagligen bli ett svenskt lag på halvmaran i friidrotts-EM i juli, räcker det här loppet för dig och Mikaela att ta er dit?
– Nej, jag tror inte att det här räcker. Vi pratade lite om det, jag och Mikaela, och vi tror att man hade behövt gå under 1.16 för att bli uttagen. Dessutom hade man nog behövt vara snabbaste svenska här, och vi hade Hanna Lindholm (Studenterna) framför oss (fyra sekunder före Gerdevåg, nio före Kemppi). Men man vet aldrig.
Kan du göra under 1.16, om det krävs?
– Klart det är görbart, om man får till det. Men just nu har jag ingen mer halvmara inplanerad än Göteborgsvarvet, och den är ju inte så snabb. Vi får se vad som händer.För övrigt upptäckte jag först i dag att den bloggbekante Hälleforslöparen Haben Kidane sprang tiokilometersloppet under Kiel marathon förra veckan (jag släppte fokus från det loppet när Erik Anfält inte kom till start). Haben kutade på 33.13, 17 sekunder över det personliga rekordet.
-
1. Vasaloppet
Well, det går inte att komma runt det. Vasaloppet är inte bara helgens höjdare utan hela årets höjdare i sportväg för min del. Inte bara för att jag älskar långloppsskidåkning utan också för att de sedan 20-talet år är en tradition viktigare än julafton (i varje fall för mig) att hela familjen (vi har med tiden blivit rätt många) samlas hemma hos mina föräldrar och käkar frukost, förmiddagsfika och lunch (utan några egentliga avbrott däremellan, min kära mamma serverar mat på löpande band) medan åkarna avverkar de nio milen från Sälen till Mora.
Det sportsliga då. Jo, som vanligt kretsar det mesta ur ett länsperspektiv kring Kopparbergssonen Bill Impola och Karlslunds Kristina Roberto. Båda blev bortvallade i fjol (läs om Impola, som dessutom fastnade i den havererade stargrinden, här, och Robertos egna ord på hennes blogg här). Impola gjorde ju karriärens bästa lopp förra våren, och var länge med i kampen om den rosa ungdomsvästen i långloppsvärldscupen (men till slut fick han ge sig, blev trea) medan Roberto gjorde sina allra bästa resultat 2013/14, då hon slutade femma i totala långloppsvärldscupen. I somras opererade hon ena hälen, och efter att rehaben drog ut på tiden var hon långt ifrån toppade när årets säsong satte igång, men inte minst i Tjejvasan i lördags, där hon bet i och var med tätklungan hela vägen in i mål, visade hon att hon nu är tillbaka på allvar.
Både Impola och Roberto kan vara med på topp tio på söndag. Samtidigt ska man komma ihåg att de tillsammans bara har en topp tio-plats genom tiderna, Robertos sjundeplats 2014. Den gamla orienteraren Roberto gjorde ju sin första skidtävlingen över huvud tageti Tjejvasan 2008, och debuterade i Vasaloppet året därpå (82:a på 6.08). 2014 hade hon utvecklats så mycket att hon var sjua på 4.42, efter att dessförinnan ha haft placeringsraden 82-29-21-21-brutit. Men i fjol fick hon alltså nöja sig med en tolfteplats på odugliga skidor. Impola var 66:a, 144:a och 46:a i Vasaloppet 2010-2012, innan han 2013 slog igenom med buller och bång, och var bäste osignade åkare på 13:e plats. 2014 fick han nöja sig med en 18:e-plats efter att ha krockat med en drickalangare och 2015 var det alltså både grindkrångel och vallastrul som fick honom att bryta. Konditionsbloggen ringde upp Bill i går för att höra hur han ser på helgens lopp (han berättade också om nya lagkamraten Dario Cologna, ett snack som går att läsa i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se), och han berättade att han tror vi kommer få se väldigt offensiv körning på söndag.– Min förhoppning är att det ska gå fort från start, som det gjort i de flesta lopp den här säsongen. Jag vet att jag är bra uppför och hoppas att det blir rejäl fart i första backen, så att fältet spricker redan där. Det har det gjort några år, men då har det varit så tungfört att det tryckts ihop igen. Men kommer det vara samma förhållande för alla, om väderförhållanden är gynnsamma och det verkar de bli enligt senaste prognosen, så tror jag det blir så offensiv körning att det spricker direkt. Det är många som vill att det ska vara hög fart. De som har varit bäst i år, Petter Eliassen, Tord Asle Gjerdalen och Morten Eide Pedersen som varit starkast i vårt team, är killar som gillar när det är väldigt offensiv körning. Det är killar som har tränat hårt i många år, som har mycket i bagaget. Det är sådana som vinner Vasaloppet, säger Impola till Konditionsbloggen.
Och du då, vilken chans har du?
– Jag ska göra så gott jag kan. Jag hoppas att materialet, kroppen, allting stämmer. Då kan jag vara med där framme, det vet jag. Det har jag varit förr, och jag är inte sämre tränad nu. Klart att jag har en hög målsättning inne i skallen, men resultaten finns inte där från tidigare år i Vasaloppet, så man kan inte kräva alltför mycket. Man måste vara realistisk och se vad man har i bagaget jämfört med andra. Men givetvis har jag en tanke, ett mål, ett upplägg för mig själv.
Är det viktigt att du gjort sex Vasalopp nu, att du samlat på dig rutin?
– Nja, det är nog viktigare att ha gjort många långlopp än många Vasalopp. Förr fanns det inte så många långlopp, och man fick sin rutin just från vasan. Men nu är man inne i det så många gånger varje år, så jag tror helt klart att man skulle kunna slå till och vinna Vasaloppet första eller andra året man körde om man hade rutin från andra långlopp.
I fjol hade du avgjort La Diagonela när du körde fel och var topp tio tre gånger, men i år har du ingen topp tio-placering. Varför har det gått tyngre (Bill har förvisso varit tolva i La Sgambeda, elva i Jizerska padesatka och 16:e i Toblach-Cortina, men bröt Kaiser Maximilian Lauf och var bara 44:a i La diagonela och 55:a i Marcialonga)?
– Det var lite segt några tävlingar, och jag har varit sjuk en sväng. Nej, det har inte varit så mycket att hänga i julgranen. Men det är fortfarande fyra veckor och tre lopp kvar, och vi får se hur det går nu på slutet.
Ställer Vasaloppet några speciella krav eftersom det är det längsta loppet i kalendern?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lite längre, men det är ändå samma personer som kommer vara med och kriga om segern i slutändan. Åkarna gör många långpass på fyra-fem-sex timmar per säsong, och det är så många långlopp på en säsong, att Vasaloppet inte är speciellt på det sättet. Däremot är det det klart mest prestigefyllda loppet, till och med för norrmännen är det viktigare än till exempel Birkebeinerrennet. Alla toppar sig till Vasaloppet, alla vill vara med långt fram, och det gör det svårare att ta en topp tio-placering där än i något annat lopp.I morgondagens pappers-NA har jag dessutom en intervju med Fjugestas Olivia Hansson, fjolårets succéjunior som i år gör sitt första Vasalopp som senior och det första i Team Skistart.coms dress. Där berättar hon bland annat om tankarna kring separat damstart, och om att hon inte får starta i elitstartledet trots att hon var 14:e i fjolårets lopp.
Vill ni ha nummer att hålla koll på? Well, i elitstartledet kommer Bill Impola ha nummer 178 på bröstet medan lillebror Bob kör med nummer 90. Karlskogingen Magnus Hedlund (den tidigare Wadköpingsloppsvinnaren som gör sitt 26:e raka Vasalopp efter att han fick åldern inne som 18-åring och alltjämt platser i elitstartledet) har nummer 267, Karlslunds Tobias Karlsson startar med 269 på bröstet och Kristina Roberto har 511. Och i startled ett har Olivia Hansson 17042, Per Eklöf 1355 och Ice race vintage-segraren Fredrik Nylen 1250. Vilket nummer Danny Hallmén och Joakim Ljunggren kommer köra med har jag ännu inte fått bekräftat.2. Premiären för världstouren i landsvägscykel
Jag hade en längre text om Emilia Fahlins säsongsinledning i fredagens pappers-NA, men där fokuserade jag mest på det övergripande (hur hon ska undvika att dra på sig nya sjukdomar, vägen mot Rio de Janeiro och sådant). Men när jag ändå hade henne på tråden tidigare i veckan passade jag även på att höra lite inför lördagens Strade Bianche, den första deltävlingen någonsin i damernas världstour, som in för årets säsong ersatt världscupen. Tävlingen, med start och mål i Siena, körde för första gången förra året, men för Fahlin är det debut. Tävlingen är stenhård, totalt 121 kilometer lång med många småbackar och totalt 22,4 kilometer grusväg (dessutom sägs det vara 80 procent risk för regn i morgon, så det kan bli rejält grisigt!) och en brutal avslutning med 15 procent lutning sista 2,4 kilometerna upp till målet på Colle Pinzuto. I premiärupplagan sprack fältet av totalt i den sista backen, och Megan Guarnier vann 37 sekunder före Lizzie Armiestead och Fahlins dåvarande teamkompis Elisa Longo Borghini (och där bakom var det ännu mer splittrat, tian var över fyra minuter bakom täten).– Det är en riktigt grym final, och realistiskt sett lär det bli tufft för vårt lag (Alé-Cipollini, som Fahlin i år kör för), sådana här typer av tävlingar är kanske inte de där vi har bäst kort att spela på. Men vi får försöka köra mer taktiskt, få till någon utbrytning eller så. Lagets motto på alla tävlingar är: Vi kanske inte har lag att vinna varje gång, men vi ska göra allt som är möjligt, vara med i utbrytningar och försöka skapa möjligheter, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigt i tävlingen?
– På ett sätt liknar den lite de tävlingar vi körde i Belgien i helgen. Där var det partier med kullerstenar, här är det grusvägar. Där gäller det att verkligen vara med längst fram i klungan. Det är ett jäkla positionskrig in mot de partierna, för sitter man inte med där framme är man inte med när tävlingen går. Det spelar ingen roll hur stark man är om man inte har bra position in på grusvägarna och när backarna kommer.Fahlin berättar också att grundplanen är att köra rubbet i världstouren under våren: Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Wevelgem in Flanders fields och Flandern runt de fyra närmaste veckorna. Och därefter dessutom det spanska etapploppet Euskal Emakmeen i början av maj. Snacka om späckat schema.
Alé-Cipollini ställer upp med bästa tänkbara lag i lördagens tävling, förutom Fahlin också hemmaåkarna Marta Bastianelli (den tidigare dopningsavstängda världsmästaren som ju överraskningsvann i söndags), MArta Tagliaferro och Anna Trevisi samt polacken Malgorzata Jasinska och spanjoren Ane Santesteban. I övrigt är i princip hela världseliten på plats, och bland dem tre andra svenskor. Emma Johansson, förstås, men också Sara Mustonen-Lichan och Sara Olsson som sannolikt gör upp om den tredje svenska OS-platsen bakom Johansson och Fahlin.3. Medaljläge i skidorienterings-JVM
Degerfors Filip Jacobsson fick halv revansch när han slutade på 14:e plats i långdistansen, den sista individuella tävlingen i junior-VM i skidorientering, på fredagen. Hans bästa placering i mästerskapet, och för första gången var han dessutom näst bäste svensk , med Robin Salén två placeringar framför (men faktum är att Jacobsson var över 14 minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev och drygt tolv från pallen). Det gav också Jacobsson en plats i det svenska stafettlaget, trots att han inte toppresterat under JVM-veckan. Starten går 10.40 på lördagsmorgonen, och Salén kör förstasträckan följd av Jacobsson på andra medan Henning Sjökvist avslutar. Sverige i skidorienteringsstafett ska ju i princip vara medaljgaranti, men i fjol fick Jacobsson och de andra nöja sig med fjärdeplatsen, rejält distanserad av de tre andra stora skidoländerna Ryssland, Norge och Finland efter en bedrövlig förstasträcka av Kalle Henriksson.
Då, i fjol, var Jacobsson två år yngre än många av motståndarna, men slutade ändå åtta i sprint, felstämplad i medeldistansen, 18:e i långdistans. I år blev hans individuella placeringar 16:e i sprint, 19:e i medeldistans och alltså 14:e i långdistans. Bättre den här gången sett över tre distanser alltså, men utan fullträffen som en topp tio-placering ändå är. Och med tanke på att han före VM inte hade missat pallen i en enda tävling på hela säsongen känns mästerskapet som en liten missräkning, men det måste Filip förstås svara på själv (tänkte försöka få tag på honom i morgon).Bubblare: På fredagen startade inomhus-veteran-SM i friidrott, med bland annat med 3 000-metersloppen (1 500 avgörs på lördag och 800 på söndag). Mikaela Kemppis 9.57,63 från Inneserien hade räckt till överlägsen seger i D40-klassen, men i hennes frånvaro tog men i henns frånvaro räckte 10.20,24 för Rånäs Ulrika Flodin till guld (ex-karlskogingen Linda Take tog bronset på 10.50,29). Dessutom avgörs det ett inomhus-ungdoms-SM i Uddevalla, med 1 500 meter för 16-åringarna (Frida Johansson, Karlskoga, anmäld) och 1 000 meter för 15-åringarna (Melker Forsberg och Minna Seger, Glanshammar, samt Gustaf Otterhed, Örebro, till start) på programmet. Dessutom körs Kilsbergsloppet på konstsnöspåret (som nu är täckt i härlig natursnö!) i Ånnaboda, med 114 ungdomar och tiotalet seniorer anmälda.
-
Snacka om fullträff (eller ja, kanske kunde det varit ännu lite, lite bättre, men det återkommer vi till). Martin Regborn, den 24-årige örebroaren som inte bara kutat två VM i orientering utan dessutom blivit bloggens mest frekvente objekt senaste veckorna efter hysteriskt (tränings-)tävlande med och utan karta i handen, och förra helgen dessutom SM-silvermedaljör i inomhusrodd, har slagit till igen.
I eftermiddags, nere i Malmö, tog han inte bara en finfin femteplats över 3 000 meter i inomhus-SM i friidrott, han slog dessutom Per Sjögrens distriktsrekord på distansen med en halv evighet, eller 7,7 sekunder om man vill vara mer noggrann. Regborn korsade mållinjen (efter förlorade spurtduell mot Hässelbys Nacerddine Hallil men vunnen mot Spårvägens Lars Södergård) på 8.15,81. Över åtta sekunder snabbare än han någonsin avverkat de 15 varven tidigare i livet. Staffan Ek, Huddinge, tog guldet på 8.04,10. 8.07,85 krävdes för pallen.
Jo, det där med att det kunde blivit ännu lite bättre? Regborns friidrottstränare Mikael Kroon tippade inför loppet att hans adept skulle göra 8.12-8.15. ”Tippningen var hyfsad. Finns dock massor mer att plocka ut. Vi har kört väldigt ‘safe’ för att inte riskera något. Det är ju VM (i orientering alltså) i år och det är målet. Så någon supertoppning gjordes inte till detta SM. Men visst har vi skärpt till några pass, och Martin svarar väldigt bra på träningen. Det är sköna kvitton att få på att vi ligger rätt i planeringen”, skriver Kroon till Konditionsbloggen.Ännu fler varv (drygt 218, faktiskt) kutades det i Tybblelundshallen när vinterns tredje och sista deltävling i maratonserien avgjordes. Kumlalöparen Tomas Fridh, 42-åringen som tävlar för Stocksäter, och som hade vunnit alla maror som arrangerats i hallen tills hans mage brakade ihop under Decembermarathon senast (han räddade ändå en andraplats då) inte bara vann den avslutande deltävlingen Februarimarathon (som kan bli sista maran i hallen på ett tag, någon ny serie verkar det inte bli nästa säsong, om än möjligen ett Decembermarathon; vi får väl återkomma till det) utan detroniserade dessutom sitt eget hallrekord med över sex minuter när han korsade mållinjen för 218:e och sista gången vid 3.02.17 (även IFK Moras Niklas Gunne gick under hans tidigare rekord på 3.08.26, och var bara drygt tre minuter efter på andraplatsen, Håkan Lindahl Hedin från arrangörsklubben 114Sport tog tredjeplatsen mindre än ett varv före IFK Noras Joakim Oskarsson).
Vingåkers Victoria Borg tog tredje raka segern i damklassen (och var dessutom ensam kvinna om att fullfölja alla tre marorna av, vilket gjorde att hennes segermarginal i sammandraget blev rätt så stor; Fridh vann naturligtvis överlägset på herrsidan) på tiden 3.27.02, vilket gjorde segermarginalen till drygt 32 minuter och Borg till utmanare om priset som jämnaste löparen (det delas nämligen ut pris till den som har jämnast tider sett över de tre maratonloppen, och Borg har 3.21.52 [hallrekord]-3.27.25-3.27.02 vilket borde räcka långt även om jag inte sett någon definitivt uträkning av resultatet). Skagerviks Isabelle Henriksson vann tretimmarsklassen tåv varv före Matthias Köhler, och Danderyds Magnus Åkerhielm tog hem halvmaratonklassen. Kvarnsvedens Stig Söderström? Jodå, han kom till start och avverkade de 42 195 meterna på 5.42.12, och inkasserade därmed ännu ett maratonlopp till listan som nu lär innehålla drygt 800 stycken. Respekt.Karlslunds Kristina Roberto var med ända in på Vasagatan i centrala Mora när Tjejvasan skulle avgöras för andra året i rad. Av tv-bilderna att döma hamnade hon lite avigt i knixarna in i Mora, testade att gå ut i eget spår och se vad armarna dög till i Moraparken, men kunde bara konstatera att det inte fanns mer att plocka ur kroppen den här dagen. En tiondeplats (de var tio som höll ihop hela vägen in) och framför allt att hänga med i Britta Johansson Norgrens och de andra kanonernas tempo hela vägen var ändå mer än man kunnat vänta sig med tanke på strulet efter Robertos häloperation i somras. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon har att ge nästa söndag. Olivia Hansson kom inte till start, så Elin Fjellström, Garphyttan, blev näst bästa länsåkare på 44:e plats (femma bland juniorerna), följd av klubbkompisen Josefine Wallenhammar på 88:e. Rebecka Nylin, orienteraren som toppar Löpex vinterserie, blev 288:e och en av 18 länsåkare som gick under två timmar.
Nere i Belgien verkar inte Alé-Cipollini-åkarna haft någon av sina bättre dagar när vårklassikerna tjuvstartade med Omloop Het Nieuwsblad med start och mål i Gent (Örebroproffset Emilia Fahlins första stora tävling för året efter avhoppet från Tour of Qatar). Av de fyra av stallets åkare som tog sig i mål var samtliga med i den 38-mannaklunga som rullade i mål 4.09 bakom den 23 man starka tätgruppen (tre cyklister som tvingats släppa täten befann sig mellan grupperna, så klungan fick spurta om 27:e-platsen och Alé-Cipollinis Marta Bastianelli blev trea i den uppgörelsen). Även Fahlin, Marta Tagliaferro och Malgorzata Jasinska satt med i den klungan medan Dalia Muccioli och Martin Alzini bröt. I morgon är det dags för Omloop van het Hageland med start och mål i Tielte.
-
1. Tjejvasan
Jag vågar nästan påstå att startfältet ser vassare ut än någonsin, och det skrev jag en del om tidigare i veckan. De flesta av de bästa damerna vill mäta krafterna och testa de sista tre milen av banan inför nästa veckans niomilakraftprov, liksom många herrar gjorde på i Kortvasan på fredagen (där blev Kopparbergs Bill Impola femma efter att ha fått släppa tättrion Robin Bryntesson/Markus Ottosson/Jerry Ahrlin strax före Eldris och på slutet även tappat Espen Kveli, förre ÖSK-målvakten Johan Kanto blev 13:e medan Bills lillebror Bob Impola spurtade ned Karlslunds Anders Palmér i kampen om 19:e-platsen, 3,5 minuter bakom täten). För övrigt noterar jag att Fredrik Nylén svängt 360 grader och kör Vasaloppet nästa helg, något han meddelar via facebook. Kul! Men Tjejvasan då: Jo, Karlslunds Kristina Roberto har placeringsraden 159 (2008, då hon som ”gammal” orienterare bara hade några veckors skidåkning bakom sig)–63–32–20–23–7–5–6. 2014 var hon en sekund från pallen, nedspurtad av Annika Löfström och Laila Kveli, men nästan två minuter bakom överlägsna toppduon Sofia Bleckur och Britta Johansson Norgren. I fjol var hon bara nio sekunder bakom segrande Laila Kveli, på sjätte plats i en klungspurt.2. Klassikersäsongen drar igång
En vecka före premiären av damernas nya världsserie i landsvägscykel (som ersätter den gamla världscupen) drar klassikersäsongen igång i Belgien, med 123 kilometer långa Omloop Het Nieuwsblad (start och mål i Gent) på lördagen och 129 kilometer långa Omloop van het Hageland (start och mål i Tielt) på söndagen. Det senaste jag hörde från Örebroproffset Emilia Fahlin var att det här skulle bli hennes riktiga tävlingspremiär (efter smygpremiären i Argentina och den inställda medverkan i Tour of Qatar) och hon finns med i startlistorna för Alé-Cipollini, men jag har inte fått tag i henne för bekräftelse på att kroppen nu är i så gott skick att hon verkligen kör.3. Inomhus-SM i friidrott
Kan Martin Regborn följa upp förra helgens SM-silver i inomhusrodd med ett nytt i friidrott? Nej, det ska naturligtvis inte vara möjligt för VM-orienteraren som däremot, om det blir rätt typ av lopp och han får draghjälp istället för taktiserande motståndare, har en god chans att ta Per Sjögrens distriktsrekord på 8.23,51 över 3 000 meter inomhus (Regborn var ju bara 37 hundradelar ifrån i Raka spåret tidigare i vintras). Staffan Ek är regerande mästare, men det finns gott om utmanare till segern, bland annat Olle Walleräng som kutat under åtta i vinter. Haben Kidane komme däremot inte till start.Bubblare: Och så är det förstås dags för Februarimarathon, den avslutande deltävlingen i vinterns maratonserie i Tybblelundshallen. Bara dagar före det loppet har Ola Nordahl, mannen som också står bakom Svampenmaran och Örebro Backyard Ultra, avslöjat att han kommer arrangera en mara på Leksands sommaland i sommar. Men mer om det senare!
-
Nu är det över. Fredrik Nylén har gått i mål i det mäktiga, märkliga världscuploppet i vintertriathlon i Quebec City som Konditionsbloggen skrev om förra veckan. Och mycket riktigt var exil-karlskogingen vass i skridskodelen, men räckte inte riktigt till varken i snöskolöpningen eller i skidåkningen. Kanadensiska skidskytten Maxim Leboeuf, med två JVM-medaljer och guld både i kanadensiska och nordamerikanska mästerskapen på meritlistan, öppnade en ledning på sex sekunder till Bruno Freudenreich i den inledande snöskolöpningen, åkte sedan ifrån till en 27 sekunder stor lucka till nya tvåan Oliver Babineau i skridskon och höll undan till seger med över minutens marginal i skidåkningen. Fredrik var 14:e av 17 startande efter snöskolöpningen, men tredje snabbast av alla på skridskoovalen och höll sedan ihop skidåkningen till en sjundeplats.
– Skidåkningen var ingen höjdare för min del, det var min akilleshäl. Det var ett par plusgrader, och snöns var som slush. Och jag är ju tung och har dålig teknik, och det var många som var duktiga. Och så sprang de snöskor så in i helvete fort. Ja, det gick brutalt fort. Men de var inte jätteduktiga på att åka skridskor, så där hängde jag med bra, säger Nylén till Konditionsbloggen.
Fick du ut max?
– Ja, jag gjorde vad jag kunde i dag. Jag har inte varit helt kry, har dragits med en förkylning. Men jag var totalslut när jag gick i mål, så jag fick ut det som fanns.
Hur var allt runt omkring?
– Det var ett jäkla häftigt arrangemang, fruktansvärt proffsigt. Vi körde i den här parken i centrala stan, och det var världens inramning, massor av publik överallt. Och allt runtomkring har varit superproffsigt, vi har blivit runtskjutsade och omhändertagna. De är väldigt måna om att sprida den här sporten över världen, att den ska få ett positivt rykte.
Har du fått blodad tand?
– Jadå, det var jätteroligt. Jag måste försöka träna lite mer skidor, bara …
Vad händer nu?
– Just nu kör de oss till hotellet, i morgon flyger vi hem. Nu försöker jag bli av med min startplats till Vasaloppet, jag har inte tränat nog. Nu har jag tävlar sex helger i rad, så jag ska passa på att umgås lite med familjen också.Olivia Hansson slutade fyra i Skinnarloppet, sist deltävlingen i svenska långloppscupen i längdskidor – och säkrade därmed andraplatsen i sammandraget och 10 000 kronor i prispengar. 20-åringen från Fjugesta var knappt åtta minuter bakom segrande Helene Söderlund, som även vann totalen efter tre raka loppsegrar, i mål efter 45 kilometer.I Sverigecupen i Hudiksvall delade Garphyttans Axel Ekström och Kopparbergs Bill Impola på sjundeplatsen – exakt lika efter 15 kilometer masstart i fristil, 40,7 sekunder bakom segrande Anders Svanebo, Stockvik, som var 15 sekunder före Anton Lindblad (Ekström avancerar därmed till sjätte plats totalt i cupen). Gårdagens segrande succéman Marcus Lennartsson blev i dag blev avhängd och på 13:e plats var över minuten bakom segrande Mattias Vesterlund, Lycksele, i juniorklassen.I Härnösand tog Timo Silvola ett nytt SM-silver. 50-åringen, som under SM-veckan i blev tvåa, 14 sekunder från guldet, i draghundsportens lindisciplin, blev tvåa igen när grenen pulka avgjordes vid ett separat SM i Härnösand i helgen slutade den förre världsmästaren från Degerfors återigen tvåa, den här gången tio sekunder från guldet. Silvola och blandrastiken Susa avverkade de 15 kilometerna på 37.23, endast slagna av Sundsvalls Mikael Henriksson. Silvola hoppas att silvren räcker till en plats i svenska EM-truppen.Och i friidrotts-USM/JSM inomhus i Växjö slutade medeldistanstalangen Jonathan Gustavsson femma på 1 500 meter i P17-klassen, 2,7 sekunder från medalj. Gustavsson noterade 4.13,17. Ahmed Abdullahi, Ullevi, tog guldet på 4.07,28. Tobias Tranderyd, klubbkompis med Gustavsson i KFUM Örebro, slutade åtta, tolv sekunder bakom.
Fredrik Nylén på upploppet i Quebec City. Foto: Jonna Pettersson -
Bildextra: Regborn och Johansson vann i Tybblelundshallen – men Kemppi stod för främsta prestationen
(UPPDATERAD 16-02-17) Martin Regborn, VM-orienteraren som bäst laddar för inomhusrodd-SM på lördag, lekte hem 3 000-metersloppet i Inneserien i Tybblelundshallen i kväll, trots att han sprang över 18 sekunder långsammare (en dryg sekund per varv) än i perset på Raka spåret för en dryg vecka sedan (kilometertiderna 2.59, 3.02, 2.41 efter att ha avslutat med varvtiderna 31, 32, 33, 33, 32 sekunder på sista kilometern). Vann ändå med över 17 sekunders marginal till tvåan, Erik Anfält. Men den stora vinnaren var förstås Patrik Johansson, noterade bästa poängen (räknat i procent mot världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen enligt internationella veteranfriidrottsförbundets system) bland herrarna och drygade ut totalledningen till överlägsen seger. I kampen om andraplatsen drog Anfält längsta strået då han noterade 86,34 procent/poäng medan Sören Forsberg, som var 0,02 poäng före efter två deltävlingar, ”bara” klarade 83,83 i kväll.
Överlägset starkast av alla var dock Mikaela Kemppi, som kom med en efteranmälan och löpte in på 9.57,63 (kilometertiderna 3.21, 3.20, 3.16). Femte bästa tiden i Sverige i vinter (tio sekunder snabbare än VM-löparen Louise Wiker, Hälleforslöparen som liksom Kemppi är specialiserad på maraton, till exempel), distriktsrekord i K40-klassen med över 37 sekunder och, om statistiken stämmer, näst bästa tiden i distriktet någonsin (Josefin Gerdevåg var årsbäst i fjol på 10.18,80). Och värt över 90 procent/poäng (90,38) i Inneserien, den första och enda som gått över 90-gränsen i hela serien (Patrik Johansson var bäst tidigare med 89,67 procent på 1 000 meter).
Eftersom Kemppi inte sprungit de två första loppen kunde hon förstås ändå inte hota Rose Marie Enmalms totalseger. IF Start-veteranen löpte in på 12.58,50, motsvarande 89,18 poäng, och enligt statistiken var hon första K60-löpare att notera en tid på distansen, vilket förstås betyder att det blev rekord.
Tävlingen dubblerade också som deltävling i Örebro AIK:s klubbmästerskap, men totalställningen där är ännu inte uppdaterad.
Mycket mer från Inneseriens avslutning i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) eftersom kollega Martin Löf Nyqvist plus fotograf Veronika Ljung-Nielsen var på plats (själv var jag på hockey i Karlstad). Mycket nöje!Nu laddar vi om för Löpex vinterserie och Tour de Kif i morgon.
Vad blev det för tid? 
Tävlingsledaren Börje Nordin laddad inför start. Foto: Veronika LJjng Nielsen 
Fredrik Billström, William Fransson, William Wickholm, Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Patrik Johansson och Martin Regborn väntar på startskottet i första heatet. Foto. Veronika Ljung-Nielsen 
Och starten går. Foto: Veronika Ljung-Nielsen 
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund (skymd) på väg mot 600-meterspasseringen. Foto: Veronika Ljung-Nielsen 
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund passerar 600 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen 
Klockan ringer för Martin Regborn, efter 2 800 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen 
Martin Regborn gick solo och avslutade med fem varv på 31–33 sekunder. Foto: Veronika Ljung-Nielsen 
Landslagslöparna Martin Regborn och Erik Anfält pustar ut efter loppet. Foto: Veronika LJjng Nielsen 
Patrik Johansson vann Inneserien totalt och noterade dessutom nytt distriktsrekord över 3 000 meter inomhus i H50-klassen, 9.46,61. Foto: Veronika LJjng Nielsen -
I morgon, tisdag, är det dags. Så mycket prestige har kanske inte investerats, men det mesta av det bästa som länet just nu kan ställa på benen ifråga om herrlöpare gör upp över 15 varv i Tybblelundshallen. Idel ädel långlöparadel över 3 000 meter inomhus, helt enkelt. Vi snackar VM-orienterare Martin Regborn mot juniorlandslagsjagande Lidingötvåan Haben Kidane mot maratonlandslagsmannen Erik Anfält mot maratongenombrottsmannen Mattias Nätterlund mot framtidsnamn som Abshir Aweys, Jack Karlsson och William Wickholm, kryddat med veteranrekordhålare som Patrik Johansson och Sören Forsberg (om man kastat in Linus Rosdal, en frisk Tim Sundström och kanske Filip Dahlgren så hade lyckan varit total). Ja, vi snackar alltså sista deltävlingen i Inneserien, efter en respektive två väntar nu tre kilometer.
Eftersom det är internationella veteranfriidrottsförbundets omräkningstabell som gäller, och inte rena råtider, så är det Östansjös Patrik Johansson, 50, som leder. Förkrossande överlägset, faktiskt, på 178,42 poäng (motsvarande 89,67 procent av stipulerade världsbästatiden i ålderskategorin över 1 000 meter adderat med 88,75 procent på 2 000 meter). Slår man ihop herr- och damklassen (vilket jag trodde man skulle göra från början, men så verkar inte vara fallet) är närmaste konkurrenten och enda andra löpare över 170 poäng Rose Marie Enmalm, 61, från IF Start på 170,47. Jonatan Gustafsson, 16, är tvåa i herrklassen, men inte föranmäld till sista deltävling, och kommer inte han till start blir andraplatsen en helt öppen fajt mellan Sören Forsberg, Erik Anfält, Jack Karlsson och Haben Kidane, som alla är inom en poängs marginal (Forsberg håller tredjeplatsen blott 0,02 poäng före Anfält, men den senare torde ju bara bli bättre ju längre det blir …). -
1. Skridsko-VM
En enda svensk på en enda distans, och den avgjordes redan i dag, fredag. Men med tanke på hur bra det gick (klicka på länken för att läsa mer om tiden, placeringen, historiken) för David Andersson i Kolomna får vi ändå kalla singeldistans-VM för helgens höjdare. Andersson själv, som ju tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade dessvärre ingen möjlighet att svara i telefon i den ryska fredagskvällen (men Sveriges radio fick några sekunder med honom, och till dem säger han att ”det var ett helt fantastiskt bra lopp och jag fick verkligen till det när det gällde. Det var väldigt bra, väldigt bra”), men förbundskapten Mattias Hadders var på plats, tiotalet mil sydöst om centrala Moskva. Och han var väldigt glad när Konditionsbloggen fick tag i honom rätt sent på kvällen, rysk tid (läs mer i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).– Man kan lugnt säga att det var en rejäl framgång. Enligt mig det bästa 1 500-meterslopp som David gjort i vinter, även om han åkt snabbare på de snabba isarna i Nordamerika. Det var ett stort steg i rätt riktning om man ser till de senaste åren med alla skador, både så som han gjorde loppet och framför allt placeringen, en tolfteplats, säger Hadders till Konditionsbloggen.
Vad var det som gjorde själva loppet så bra?
– Att han höll sig till taktiken och upplägget vi pratat om. Att han vågade köra riktigt hårt de första 300 meterna och utnyttja den farten. Att han var avslappnad samtidigt som han tryckte på, vilket är något vi jobbat på. Han hade dock ett felskär på sista växlingsrakan och var nära att ramla, och jag tror nog att han tappade någon tiondel där. Med tanke på att det bara var 0,34 sekunder upp till en åttondeplats så kan det ha gjort några placeringar. Men känslan är ändå otroligt positiv.
Ja, vad hade du väntat dig på förhand – David själv ville ju inte prata placeringar?
– David var inkvalad som 21:a, och jag tänkte på förhand att jag skulle vara väldigt nöjd om han kunde avancera från den resultatplatsen. Men i går på lottningen var det många som strök sig för att spara sig till lagtempot och så, och plötsligt var det bara 20 till start. Jag tror det släppte en mental spärr hos David då, när han förstod att han skulle bli topp 20 på VM. Och när han gick ut och gjorde den där starten, de två första varven, började jag våga tro på en topp 15-placering. Men tolva … Det är jättebra.
Vad händer nu?
– Vi hade en liten förhoppning inför VM att David skulle få en plats på 1 000 meter också, men det blev bara 1 500 – vilket är hans specialdistans och den han satsar på, att köra 1 000 hade bara varit en bonus – så nu är säsongen i princip över. I varje fall vad gäller större tävlingar. Men vilken avslutning, efter år med skador och sjukdomar och bekymmer är det här första gången på länge han kunnat träna en hel säsong, och att med den lilla träningen gå in och se att det kan räcka så här långt … Klart det är motiverande inför framtiden.2. Långloppsvärldscupen
Well, loppet heter fortfarande Toblach–Cortina, men det kommer på grund av snöbristen gå från Braies till Toblach, vilket gör 32 istället för 50 kilometer i längd. Örebrobaserade teamet Skistart.com är åter på plats med snudd på fullt manskap (Maria Rydqvist och Maria Gräfnings har ju aldrig varit aktuella för de internationella tävlingarna och Olivia Hansson prioriterar svenska långloppsserien) i Karlslundsåkarna Kristina Roberto och Linus Larsson samt Sara Lindborg, Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand (Roberto, Larsson och Lindborg har dessutom bloggat om uppladdningen i veckan). Lindborg är fyra på världsrankningen efter fem av nio deltävlingar, medan Roberto är 17:e trots att hon stått över två deltävlingar och plockades av (trots en topp tio-placering) i varvloppet i Tjeckien. Kopparbergssonen Bill Impola, som tävlar för världsledande Team Exspirit och siktade på en topp tio-placering totalt i år, rasat till 24:e plats efter att ha inlett så fint med två topp tolv-placeringar i La Sgambeda och Jizerska padesatka men senaste tre veckorna radat upp en 44:e-plats i La diagonela, en 55:e-plats i Marcialonga och en bruten tävling i Kaiser Maximilian lauf. Efter lördagens tävling får åkarna två lediga helger innan det är dags för Vasaloppet.3. Svenska långoppscupen
Olivia Hansson gick ju upp som ny ledare i den svenska cupen efter andraplatsen i Wadköpingsloppet i söndags, och när näst sista deltävlingen avgörs i Ulricehamn (jo, det finns snö!) på söndag har Fjugestaåkaren som tävlar för Garphyttan chans att koppla ett rejält grepp om titeln. Vi snackar 42 kilometer långa Västgötaloppet, som ska köras på någon typ av varvbana.Bubblare: I Mitja marató de Barcelona (Barcelona halvmaraton) ska de svenska VM-platserna på distansen fördelas, och anmälda är såväl Örebrolöparna Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi som exil-hälleforsaren Louise Wiker. Gerdevåg och Kemppi har dock kastat in handduken, och från Wiker har det varit väldigt tyst på både blogg och twitter på slutet, så det återstår att se om någon lokal löpare kommer till start och hugger om de där landslagsplatserna.
-
Inomhussäsongen i friidrott tog fart på allvar i dag med några riktigt bra resultat (om Andreas Otterlings längdhopp och Fanny Ernestams tresteg, som inte kvalar in som konditionsidrott, läser du på länkarna), men också ett riktigt trist besked. Tim Sundström, 26, som efter att ha stått still säsongerna 2008–2013 haft en otrolig utveckling senaste åren och som 2015 slog till med tre distriktsrekord på 1 500 meter (3.49,13 inomhus, först 3.47,18 och sedan 3.46,75 utomhus) innan han i slutet av året bytte klubb från KFUM Örebro till Tureberg (därmed kan han inte längre slå distriktsrekord i Närke), strök sig från dagens tävling Raka spåret och tvingas nu ställa in hela inomhussäsongen. Det berättar han i ett mejl till Konditionsbloggen.
”Jag har nyligen fått en blodpropp i benet och kunde därför inte ställa upp på Raka Spåret. Har haft en riktigt bra träningsperiod, men nu får jag ta det lugnt ett tag framåt. Jag kommer tyvärr missa hela inomhussäsongen. Får lägga fokus på att bli frisk och satsa allt på utomhus”, skriver Sundström i mejlet.
Inte heller Hälleforslöparen Haben Kidane kom till start i 1 500-metersloppet, som Huddinges Staffan Ek vann.Roligare då med Martin Regborn, VM-orienteraren som bara var 37 hundradelar från att ta Per Sjögrens (en annan gammal orienterare …) inomhusdistriktsrekord på 3 000 meter. Regborn sprang på 8.23,88, vilket preliminärt gör honom till Sverigefyra på distansen den här vintern.
– Det kommer mer. Martin har massor att kapa på denna tiden. Vi har endast kört grundträning och följsamhet i löpning med aerob och alaktacid träning. Med mer syra och lite toppning finns många sekunder att hämta, säger tränaren Mikael Kroon till Konditionsbloggen och tillägger:
– Jag vet hur mycket, men låter det vara osagt då det bara sätter onödig press. Men Martin är på väg mot riktigt bra löpstyrka. Långsiktigt kommer det ge utslag i orienteringen.
Däremot verkar det inte bli någon start för Regborn i söndagens deltävling i Löpex vintercup, där han vunnit rubbet så här långt.I skidorienterings-SM visade degerforsaren Filip Jacobsson klass när han tog revansch på Oskar Sandberg, Säterbygden, (de båda har varit helt överlägsna på juniorsidan i Sverige i vinter) för senaste mötena och vann H20-klassen med över en minuts marginal. Filip Grahn, Hestra, på tredjeplatsen var distanserad med nästan fyra minuter. Exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson låg runt tionde plats när hon stämplade fel och blev diskad. Tove Alexandersson återställde ordningen efter förra helgens guldmiss i jaktstarts-SM, och Erik Rost tog en favoritseger på herrsidan.
Martin Regborn firar personliga rekordet på 3 000 meter. Foto: Mikael Kroon
Konditionsbloggen 