Återigen körde det ihop sig lite för mig i helgen, så här kommer en resumé av vad som hänt sedan senaste blogginlägget:
>> Orientering: Örebroaren Jonatan Gustafsson, som har sex VM- och EM-medaljer på sitt cv de senaste fyra åren, tog sitt tredje SM-guld i sprint under samma tid, nio sekunder före Isac von Krusenstierna och 13 före Gustav Runefors. Tisarens Oskar Andrén, som jagade en plats i svenska världscuplaget, misslyckades med det och fick nöja sig med en 14:e-plats, 66 sekunder bakom Gustafsson, halvminuten från den topp åtta-plats han allra minst hade behövt vara på. Beskedet kom ett par dagar senare: Bara Gustafsson finns med i den blågula truppen till tävlingarna i Lidköping och Skara nästa vecka. Valter Pettersson, som dragits med skadestrul, kom inte till start. Enda andra länslöparna på topp 30 blev därför Josefin Tjernlund som 26:a av damerna, knappt 2,5 minuter bakom segrande nederländskan Eef van Dongen (som bor i Sverige och representerar Västervik och därför kan ta SM-guld) och Hugo Örn som 30:e bland herrarana (drygt en minut bakom Andrén). På juniorsidana fick Lindebygdens Axel Thybeck nöja sig med en sjätteplats i H20, 53 sekunder bakom segrande Ola Leire (Göteborg-Majorna), men i H18 blev det guld till Jonatan Haglund (OK Kåre) som går andra året på orienteringsgymnasiet på Alléskolan i Hallsberg. Almbyduon Måns Dahlberg och Sixten Widmark blev åtta respektive tia där, 45 och 48 sekunder bakom.
KFUM Örebro tog en smått sensationell femteplats i Stafettligans fjärde deltävling, tremannatävlingen Ronnebykaveln, dagen därpå. Jacob Eriksson var åtta på förstasträckan, Hugo Örn förde upp laget till fjärde på den andra och Jonatan Gustafsson föde laget i mål på femteplatsen, bara tre minuter bakom segrande OK Ravinen, där Axel Granqvist tappade nästan fem minuter mot örebroaren Anton Johansson, som sprang sistasträckan för sitt OK Orion, men höll undan med sex sekunder. Tisaren var näst bästa länsklubb på herrsidan med en 16:e-plats och förstås bäst (och näst bäst, med andralaget) på damsidan med en niondeplats med ett lag bestående av Elvira Karmstig, Moa Pettersson och Josefin Tjernlund.
På lite lägre nivå blev Love Sintring och Benita Månsson på tisdagskvällen klubbmästare i Hagaby, utan konkurens – det dök upp väldigt många KFUM Örebro-orienterare och gav dem motstånd, men inga andra från Hagaby.
>> Cykel. Örebrocyklisternas Therese Fjordäng följde upp sin seger i Sverigecupen i landsväg i Jönköping med en ny i premiären av Sverigecupen i gravel, på Isaberg utanför Gislaved. Hon vann sex sekunder före Jönköpings Karin Pettersson och 14 före Carolina Licht (Mix SC) efter nästan fem timmars tävling. Och bara tre dagar senare slog Fjordäng till igen – och vann, iklädd ledartröjan, en sjumannaspurt om segern i tredje deltävlingen i Sverigecupen i landsvägscykling, Lyngbyloppet. Därmed drygade hon ut ledningen i sammandraget till 22 poäng (en seger ger 25 poäng). Örebrocyklisternas Viggo Lindbom tog en niondeplats i ”herrar B”, där bland annat junioerna ingå, som fyra i huvudklungan bakom fem utbrytare.
Efter segern i prologen gick något – jag vet inte vad – snett för Örebrocyklisternas Arvid Lindén i crosscountryloppet i Huskvarna MTB tour, den andra deltävlingen i Sverigecupen i landsväg, och i det avslutande kortdistansloppet kom han inte till start. I stället blev hans klubbkompis Sverre Johannes Røstbakken bäste länscyklist i sammandraget med en 22:a-plats i juniorklassen. Kumlafostrade Jonathan Ahlsson har fortsatt tävla i Tyskland, och körde under långhelgen ett fyra dagar långt etapplopp på hög amatörnivå/låg elitnivå – Oberschwaben Cycling Grand Prix – där han sista dagen var femma i mål. Något totalresultat fick han inte eftersom han inte kom i mål på fösta etappen.
>> Löpning. Mathilda Wiker ställde skåpet i hemmatävlingen Hälleforsterrängen och vann med nästan fyra minuters marginal till IF Starts Marie Dasler på andraplatsen och nästan åtta till IFK Noras Jenny dollerup på tredjeplatsen (även Starts Antje Wiksten och Hälleforsduon Jessica Jansson och Ella Eriksson tog poäng i löparserien) – och bara två herrlöpare klämde sig in före henne: Ettan Jimmy Jansson (IF Start, på 42.02) och tvåan Kevin Henriksson (Karlslund, på 42.07) som var 16 respektive elva sekunder före Wiker över de tio rätt tuffa kilometerna med många höjdmeter. Fredrik Rådström var bästa Hälleforslöpare på herrsidan, om än slagen av Wiker, med en tredjeplats på 42.34, och poäng i serien fick även Västerås Pär Muhr, Hällefors Tommy Holmberg och Kumlas Dan Bäck. Jansson gick tack vare sin seger upp på andra plats i sammandraget, två poäng bakom Per Enback som stod över den här helgen, medan Dasler via sin andraplats återtog ledningen på damsidan från emma Reinhed Liljeqvist som inte heller sprang nu (hon sprang i stället Örebro parkrun, där hon var näst snabbast av alla med 19.02, endast slagen av Kristoffer Ingberg på 18.40). Wiker är sexa i totalen, men har bara sprungit två tävlingar (som hon vunnit).
Uppe i Ånnaboda avgjordes samtidigt nya ultraloppet Kilsbergen ut & tillbaka, där Kumlas Amanda Brunosson (seger med nästan 2,5 timmars marginal i damklassen!) och örebroaren Johan Nordin (seger med nästan halvtimmen före undertecknad på andra och Jonas Collén på tredje plats) blev de försa segrarna. Hela loppet var 54 kilometer, men det gick också att kliva av och få en tid efter tio eller 26 kilometer. Brunosson var först hela vägen, med Månkarbos Ida Nordin som tvåa efter tio och 26 kilometer (hon klev av där) och Garphyttans Emma Harrysson som trea efter tio (hon klev av där). Garphyttans Ola Backlund spurtade in som segrare efter tio kilometer tätt före Nordin och Noras Gustav Lundegårdh (som också klev av där) medan Nodin var först av alla vid 26 kilometer med örebroaren Patrik Karlsson som tvåa (han klev av där). Totalt fullföljde 17 löpare ultradistansen.
Och i kväll avgjordes den sjunde upplagan av Söderhavet runt, den 2,7 kilometer långa tävlingen med individuell start som går på stigen runt sjön Söderhavet vid Kvarntorp. Dasler slog sitt eget banrekord med 16 sekunder när hon vann på 10.50, 1,5 minuter före Brunosson. Trefaldige olympiern och örebroaen Johan Röjler vann herrklassen åtta sekunder före Kumlas Johan Fredriksson (de var de två enda som var före Dasler runt). Undertecknad var trea av herrarna, fyra totalt, men det behöver vi inte snacka om.
Etikett: gravel
-
-
Det verkar vara lite problem med både ditten och datten under veteran-EM på Madeira, om man läser vad som skrivs i mästerskapet. I går hittade jag till exempel inga resultat från 1 500-metersfinalerna. Men i dag har resultatsidan hoppat ingång bättre, och då hittade jag fyra nya guld till länslöparna.
Marie Dasler, som i fredags inledde med ett guld på 10 000 meter i K55-klassen, följde på söndagen upp med ett på 1 500 meter, där hon sänkte sitt personliga rekord med över sex sekunder, till 5.07,08 för seger med 1,4 sekunder före tyska Simone Braun. På måndagen följde hon upp med ett nytt guld på 5 000 meter, där hon krossade konkurrenterna och vann med över 13 sekunders marginal. Segertiden 18.37,29 var dessutom bara elva sekunder från Daslers svenska veteranrekord.
Och Liduina van Sitteren, som också tog guld på 10 000 meter i fredags men i K35-klassen, vann på söndagen terränglöpningen med över 1,5 minuters marginal över åtta kilometer – 32.13 på henne, 33.50 på tvåan Anca Maria Iuga från Rumänien. På måndagen tog van Sitteren ett tredje guld, på 5 000 meter där hon vann med nästan 19 sekunders marginal, på tiden 17.53,66.
van Sitteren har nu tävlat klart, men Dasler har chans på ytterligare tre guld på tio kilometer landsväg i morgon, 800 meter (final på lördag) och i halvmaraton på söndag.
Varken Bo eller Ljiljana Persson har ännu kommit till start på någon distans de varit anmälda till, så jag vet ärligt talat inte ens om de är på plats.van Sitteren kommer i stället hem och springer terräng-SM på Lidingö i helgen (både långa och korta loppet i elitklass). Dit är också orienterarna Martin Regborn, Jonatan Gustafsson och Valter Pettersson anmälda, Jonatan och Valter springer dock bara det korta loppet (fyra kilometer). KFUM Örebros talanger Svante Jorstig och Hampus Östring startar i P17-klassen (fyra kilometer) och deras 64 år äldre klubbkompis Gösta Carlsson är anmäld i veteranklassen M80 på samma distans. IF Start har F17-löparen Hilma Dalin och veteranerna Maria Nagle (K45), Jimmy Jansson (M45), Mikael Hansson (M60), Lars Lundegård (M60) och Roger Sköldqvist (M60). Kumlas Johan Fredriksson är anmäld i M40-klassen.
Hälleforsfostrade Louise Wiker springer båda damloppen liksom tidigare Brevens IF-löparen Ebba Broms (som i långa loppet kan göra upp om medaljer i K22-klassen), ex-örebroaren Heshlu Andemarian är anmäld till herrarnas långa lopp.
Anmälan är öppen till en timme före tävlingsstart, så fler namn kan tillkomma.Vill ni läsa mer om Emilia Fahlins debut i gravel-VM i lördags så snackade jag med henne i går, för en artikel ni kan läsa här.
-
Emilia Fahlin blev bästa svenska, och 34:a totalt, i debuten i gravel-VM i dag. TV-sändningen startade efter att klungan spruckit av rejäl och det bara var smågrupper kvar längst fram, men av mellantiderna att döma var Fahlin med i tätklungan i runt 65 kilometer – sedan tappade hon successivt och tog mållinjen 7.20 bakom täten, i en 16 cyklister som spurtade om 32:a-platsen (och där Fahlin alltså var trea). Clara Lundmark var länge bästa svenska, och hann faktiskt synas i tv-sändningen, men punkterade ordentligt och tvingades bryta. Hanna Nilsson var med i samma grupp som Fahlin, slutade på 38:e plats.
Längst fram var de båda förhandsfavoriterna Lorena Wiebes (världens bästa cyklist – eller åtminstone spurtare – just nu) och Marianne Vos (världens bästa cyklist genom tiderna) ett tag loss, och Vos grillade Wiebes hårt. Men en grupp bakom kom ikapp, och med milen kvar var de sex samlade. Shirin van Anrooij kom sedan loss och såg ut att ha avgjort, men blev upphunn 300 meter före mål, och då kunde ingen stoppa superspurtaren Wiebes. Vos tog silvret, Silvia Persico bronset.
Det återstår att se om det blir några fler graveltävlingar för Fahlin, men det här var nog i varje fall slutet på säsongen.Martin Regborn ledde länge första sträckan på 25-manna – orienteringstävlingen som avgör vilken som är världens bästa klubb – men gjorde en liten krok och fick se sig passerad av Axel Granqvist (OK Ravinen). Regborn skickade likväl ut Hagaby som tvåa, 25 sekunder från ledning, medan Jonatan Gustafsson såg till att KFUM Örebro var trea, ytterligare 31 sekunder bakom. Men i slutändan var det förstås Tisaren, som i det läget var 26:a, ett par minuter efter (trots att Oskar Andrén sprang förstasträckan) bästa länsklubb med en 14:e-plats (två placeringar sämre än i fjol).
Laget var så bra som tia vid två tillfällen (efter Josefin Tjernlunds andrasträcka och efter den tredje av de fyra fyrdelade sträckorna (där Alice Johansson, Rebecka Nylin, Anna Hallmén och Ellinor Tjernlund avancerade laget) – men på 23:e sträckan tappade Alfred Pihel fem placeringar. Valter Pettersson tog tre på näst sista, där han var femte snabbast av alla, och Andrea Svensson förvaltade sedan 13:e utgångsposition till 14:e-platsen i mål (sexa av de svenska klubbarna), drygt 21 minuter bakom segrande IFK Göteborg.
KFUM Örebros ungdomar gjorde några riktigt imponerande sträckor och hämtade in de nästan fem minuter laget ett tag var bakom Hagaby (efter två sträckor) och blev näst bästa länsklubb på 46:e plats. Hagaby blev 57:a, Djerf 93:a, Milan 130:e och Lindebygden – som hade ett kombinerat manskap med Hagabys B-lag – blev 210:a. Almby stämplade fel redan på tredjesträckan (och sedan på fjärde också).
Emma Ling blev bästa länslöpare, örebroaren var med i IKHP:s lag som slutade åtta. Anton Johansson näst bäst, örebroaren sprang upp sin moderklubb OK Orion från 19:e till 13:e plats på näst sista sträckan, och i mål blev det en tiondeplats efter att syrran Tilde plockat ytterligare tre platser.
3 950 löpare är anmälda till 25mannamedeln, en nationell tävling i samma Stockholmsterräng i morgon. Bland dem Josefin Tjernlund och Valter Pettersson – men inte sådana som Regborn, Johansson och Svensson.Per Enback Per Enback slog personligt rekord med 40 sekunder när han vann Åstadsloppets herrklass på 1.07.45 i dag, och klättrade från sjunde till femte plats på listan över snabbaste länslöparna på halvmaraton genom tiderna (bakom Martin Regborns Närkerekord på 1.05.09, och 80-talsgiganterna Mikael Abrahamsson, Patrik Johansson och Jörgen Mårtensson).
Men den stora dramatiken var på damsidan där Fanny Schulstad släppte Eskilstunas Sofia Wallén efter fyra-fem kilometer och ett tag var nästan minuten bakom, men sedan knaprade in rejält på slutet. Dock inte nog för att ta sig ifatt – i mål skiljde tolv sekunder: 1.20.15 på Wallén, 1.20.27 på Schulstad. Emma Reinhed Liljeqvist tog tredjeplatsen på 1.24.59. IKHP:s Elizabeth Torkelsson (1.28.46) fyra – men eftersom hon inte tävlar för någon klubb i distriktet gick de tre poängen i Södra Svealands löparserie i stället till Kajsa Rosdal på 1.30.13. Två sista poängplaterna tog Hanna Imhagen (1.32.03) och Petra Hanaeus (1.32.32).
I herrklassen efteranmälde sig Jonas Nilsson och följde Simon Karlsson en bra bit – de båda fick släppa Enback tidigt, och Karlsson fick sedan en lucka till Nilsson nånstans runt milen. 1.10.11 respektive 1.10.52 på dem i mål. Mer överraskande kanske att Tisdagsklubbens Erik Axelsson visade så god form att han bara var minuten bakom på 1.11.59, före Simon Schagerström på 1.12.51. Motalas Oskar Åhrén (1.13.39) var sexa, men sista cuppoängen gick till Axel Sandberg på 1.13.40.
I långloppscupen innebär resultatet att tvåan Imhagen minskar avståndet till ledande Hanaeus från 13 till elva poäng, men med bara tre tävlingar kvar blir det svårt att hinna ikapp. Imhagen behöver dessutom endera ta de elva poängen på två tävlingar eller ta totalt 13 på tre (eftersom man bara får räkna sina tolv bästa resultat under året), men eftersom en av tävlingarna som återstår har DM-status (långa terräng-DM i Karlskoga) så står lite fler poäng på spel (totalt 20). Även Marie Dasler är teoretiskt med i snacket fortfarande, även om hon just nu är på Madeira där hon i morgon springer veteran-EM-final på 1 500 meter.
Åstadsloppets motionsklass över tio kilometer höll mycket hög klass: Där vann EM-löparen Sanna Mustonen, Eskilstuna, på 34.32 före dito EM-löparen och trefaldiga maraton-SM-vinnaren Mikaela Arfwedson på 37.47. Klubblösa örebroaren Charlotte Ekenberg bästa länslöpare med en sjätteplats på 42.05 (före Örebro AIK:s Ida Lilja på 44.03. Karlstadskillen Oscar Hjalmarsson vann herrklassen på 33.23 före Tisdagsklubbens Philip Sander (34.01).
Hällefors Mathilda Wiker, som numera tävlar för Karlstadsklubben IF Göta, vann femkilometersloppet på 17.58, hade bara en kille – KFUM Örebros Hampus Östring på 17.44 – före sig i mål.Örebro parkrun tog förstås stryk en sådan här dag, hade sämsta deltagarantalet sedan den 19 april: 48 stycken. Christian Lowry (22.53) och Nathalie Ljungberg (24.37) var snabbast runt.
Själv sprang – och vann – jag lilla tävlingen Höstruset med 10-15 deltagare i Degerfors i dag. Det var andra upplagan och andra gången jag var snabbast runt de 6,5 kilometerna som bland annat innehåller Degerfors hälsotrappa. Rickard Örn pressade mig hårt i början och blev tvåa. Extra kul att min syster Therese Persson vann damklassen.
-
Örebroaren Anton Johansson är tillbaka i orienteringslandslaget. Efter två säsonger i A-landslaget – som följde på EM-silvret han tog 2022, då han stod utanför – fick han inför årets säsong lämna. Han fick då erbjudande om att vara med i utvecklingslandslaget, men tackade nej. Efter att återigen ha satsat i egen regi tog han ju i somras ett VM-brons i medeldistans, och det är det som gör att han nu åter kommer med.
Man ska komma ihåg att orienteringslandslaget främst är en stötte-apparat som erbjuder läger och resurspersoner, och ligger inte till grund för uttagningar till mästerskap. Det är därmed egentligen viktigare att vara en del av landslaget under låg- än under tävlingssäsongen.
Kvar i A-landslaget är förstås Martin Regborn (VM-silver i långdistans och EM-brons i sprintstafett i år) och Jonatan Gustafsson (EM-silver i knockoutsprint och EM-brons i sprintstafett i år). Därmed består herrlandslaget nästa år till tre åttondelar av örebroare.
I damernas A-landslag blir 2026 elfte säsongen i rad utan någon länslöpare. Andrea Svensson var med i utvecklingslandslaget i år och lär ha en bra möjlighet att komma med där nästa säsong också när det vankas skogs-EM. Ansökan för att bli med i utvecklingslandslaget är öppet till den 1 november.
– Både Anton och August (Mollén, som också är tillbaka i A-landslaget) har visat att de kan leverera på absolut högsta nivå. Det är starka tillskott som gör truppen ännu mer konkurrenskraftig. Även utanför detta A-landslag finns ju starka löpare som kommer vara med och representera Sverige internationellt på seniorsidan under 2026. Det visar vilken styrka och bredd vi har just nu, säger förbundskapten och landslagschef Håkan Carlsson, från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Alla länslöpare i orienteringslandslaget och i VM och EM sedan örebroaren Håkan Carlsson, som numera även är landslagschef, tog över som förbundskapten 2011 (Johan Runesson endast nämnd när han tillhörde Tisaren, Jerker Lysell och Anton Johansson endast sedan de flyttade till Örebro):
2011 (totalt 14 löpare i elitgruppen+15 i talangtruppen): Lilian Forsgren, Beata Falk (som sprang VM 2010) och Johan Runesson (som tillhörde Tisaren vid uttagningen men bytte klubb före första landslagsaktiviteten) i talanggruppen. Runesson sprang VM.
2012 (12+13): Forsgren och Falk i talanggruppen. Forsgren sprang EM.
2013 (totalt 27 löpare i landslaget, ej uppdelade i grupper): Filip Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren (plus Örebrofostrade Maria Magnusson).
2014 (33): Dahlgren, Martin Regborn och Lilian Forsgren. Dahlgren sprang VM och EM, Regborn sprang VM, Forsgren sprang EM.
2015 (totalt 18 löpare i A-landslaget+12 i utvecklingslandslaget): Forsgren och Dahlgren i A-landslaget. Regborn i utvecklingslandslaget. Regborn och Forsgren sprang VM.
2016 (10+24): Dahlgren, Regborn och Forsgren i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM. Regborn, Forsgren och Josefin Tjernlund sprang EM.
2017 (16+17): Regborn i A-landslaget, Forsgren, Andrea Svensson och Josefin Tjernlund i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM.
2018 (18+7): Josefin Tjernlund och Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM och EM. Josefin Tjernlund och Forsgren sprang EM.
2019 (13+6): Regborn i A-landslaget. Regborn sprang VM.
2020 (11+7): Regborn i A-landslaget.
2021 (9+12): Regborn i A-landslaget, Forsgren i utvecklingslandslaget. Forsgren och Jonatan Gustafsson sprang EM.
2022 (12+20): Regborn i A-landslaget, Svensson, Ellinor Tjernlund och Gustafsson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Anton Johansson sprang EM.
2023 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Johansson sprang VM, Gustafsson, Svensson och Oskar Andrén sprang EM (Josefin Tjernlund uttagen till EM men blev sjuk).
2024 (16+17): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang VM, Johansson och Svensson sprang EM.
2025 (14+13): Regborn och Gustafsson i A-landslaget, Svensson i utvecklingslandslaget. Regborn sprang VM och EM, Gustafsson sprang EM.
2026 (14+?): Regborn, Gustafsson och Johansson i A-landslaget. Utvecklingslandslaget inte uttaget än.
Löpare för löpare:
Martin Regborn: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget, 2017–2026 i A-landslaget. Sprang VM 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2022, 2023, 2024 och 2025, EM 2016, 2018, 2022, 2023, 2024 och 2025. VM-guld i sprint 2024, VM-silver i långdistans 2025, EM-guld i långdistans 2022 och sprintstafett 2023. EM-brons i långdistans 2016 och i sprintstafett 2025,
Jonatan Gustafsson: Utvecklingslandslaget 2022, A-landslaget 2023–2026. Sprang VM 2022 och 2024, EM 2021, 2023 och 2025. VM-brons i knockoutsprint 2022 och 2024, EM-guld i sprintstafett 2023, EM-silver i knockoutsprint 2023 och 2025, EM-brons i sprintstafett 2025.
Anton Johansson: 2023, 2024 och 2026 i A-landslaget. Sprang VM 2023 och 2025, EM 2022 och 2024. VM-brons i medeldistans 2025, EM-silver i medeldistans 2022.
Lilian Forsgren: 2011–2012 i talangtruppen, 2013–2015 i A-landslaget, 2016–2017 samt 2021 i utvecklingslandslaget. Sprang VM 2015, EM 2012, 2014, 2016, 2018 och 2021.
Filip Dahlgren: 2013–2015 i A-landslaget, 2016 i utvecklingslandslaget. Sprang VM och EM 2014.
Andrea Svensson: 2017 samt 2022–2025 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022, 2023 och 2024.
Josefin Tjernlund: 2016 i utvecklingslandslaget, 2017 i A-landslaget. Sprang EM 2016, 2018 och 2022 (var uttagen 2023 men blev sjuk).
Beata Falk: 2011–2012 i talangtruppen. Sprang VM 2010.
Ellinor Tjernlund: 2022 i utvecklingslandslaget. Sprang EM 2022.
Oskar Andrén: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2023.
Valter Pettersson: Aldrig uttagen i landslaget. Sprang EM 2025.I dag släpptes startlistan till gravel-VM på lördag (ja, till herrloppet på söndag också, men vid det lägger jag inte så mycket vikt).
Svenskarna var kända sedan tidigare: Emilia Fahlin kommer bära startnummer 438 i sin debut i de här sammanhangen (hon har bara gjort en enda graveltävling innan) och får sällskap av ytterligare tre svenskar i Hanna Nilsson (372), Nathalie Eklund (380) och Clara Lundmark (390).
Bland övriga finns fyra av fjolårets topp fem på VM med (alla kända landsvägscyklister): Marianne Vos (Nederländerna), Lorena Wiebes (do), Puck Pieterse (do) och Romy Kasper (Tyskland) – den som saknas är ryggskadade Lotte Kopecky som var tvåa i fjol, den ende som kunde följa Kopecky till mål. Plus sådana som Mischa Bredewold (Nederländerna) Katarzyna Niwiadoma (Polen), gravelspecialisten Femke Markus (Nederländerna), Silvia Persico (Italien), Nicole Fraine (Australien) och många fler. Totalt är 121 namn anmälda.
Tävlingen körs i Limburg, i den sydöstra tarmen av det som är Nederländerna (inklämt mellan Belgien och Tyskland), med mål i Maastricht. Tävlingen startar i Beek, med en 5,5-kilometer inledning som bland annat innehåller en – med tanke på att vi snackar Nederländerna – hyggligt bitig klättring på 35 meter på 700 meter väg (där maxlutningen är 8,5 procent). Därefter 2,5 varv på en drygt tre mil lång slinga där det nästan oavbrutet går upp och ned, och där det finns ett par små stigningar som kan bli avgörande. De avslutande 14 kilometerna in till Maastricht inleds med banans tuffaste stigning, 72 höjdmeter på en kilometer. Totalt är tävlingen 131 kilometer lång och innehåller nästan 1 200 höjdmeter.
Starten går 11.00 på lördag och Discovery sänder från 13.30, vilket bör innebära de sista 1,5 timmarna eller så. -
Martin Regborns sjunde och Jonatan Gustafssons andra världscupseger i orientering kom efter stor dramatik i sprintstafetten i schweiziska Uster i dag. Alva Sonesson på förstasträckan tappade kontakten med den absoluta täten i en tidig gaffling på förstasträckan och var 20 sekunder bakom Schweiz (Natalia Gemperle) och Norge (Victoria Hæstad Bjørnstad) när hon skickade ut Gustafsson på andrasträckan. Han gick hårt och minskade ett tag avståndet till 16 sekunder, men var 18 bakom det som alltjämt var en tätduo när han lämnade över till Regborn.
– En helt okej sträcka. Jag kände att jag fick gå ut i lite jaktläge där, men till första kontrollen var det några andra som fortsatte när vi sprang jättelänge efter en väg, och jag missade att vika in där jag skulle, så jag blev lite stressad efter det. Men sedan höll jag ihop det bra även om jag kanske slarvade lite med tekniken och bytte vägval några gånger när jag kände att jag började bli trött, sa Gustafsson till SVT.
Gustafsson hade tagit Sverige från åttonde till femte plats, och Regborn stängde snabbt den fyra sekunder stora luckan till fyran Tuomas Heikkilä, och de båda jagade stenhårt framåt. Schweiz (Tino Poslini) föll ifrån och till slut lyckades Heikkilä och Regborn gå ikapp ensamme ledare Kasper Fosser (Norge), men när Heikkilä sedan fortfarande att gå ifrån orkade Regborn inte svara. Finland etta, Norge tvåa (sex sekunder bakom) och Sverige trea (nio sekunder bakom) när Hanna Lundberg skickades ut på sistasträckan.
– Det var nästan som ett 5 000-meterslopp på bana, väldigt enkelt. Jag har tryckt på bra, men det går inte att göra så mycket på den här banan. Det skiljer nästan ingenting när det är så enkelt och inte så utslagsgivande, men jag är nöjd med det jag gjorde i dag, säger Regborn till SVT.
På Regborns Strava kan man se att han snittade 3.35 per kilometer under tävlingen – alltså inklusive kartläsande …
Lundberg jobbade snabbt ikapp duon framför, men fick också sällskap av världens, vid sidan om Tove Alexandersson, bästa orienterare i schweiziska Simona Abersold som på nolltid käkade in de 31 sekunder hon gick ut bakom Finland (Venla Harju). Ut på sista slingan hade alla andra fallit av i den höga farten, och det var en duell mellan Lundberg och Aebersold där Lundberg kom bakifrån på det långa upploppet och drog om med marginal – i mål skiljde tre sekunder (Norge blev trea, 14 bakom).
I morgon har Regborn chans på sin åttonde världscupseger, och Gustafsson på sin första individuella, när en knockoutsprint avslutar världscupsäsongen där Regborn fortfarande har teoretisk chans på totaltiteln. Regborn startar i kvartsfinal två, 11.35, och Gustafsson i kvartsfinal tre, 11.40. Därmed kan de inte möta varandra förrän i finalen. För matematik kring hur Regborn kan ta titeln, kolla in gårdagens blogginlägg. SVT:s sändning startar 13.00 och herrarnas semifinaler drar igång 13.50 (Regborn i första, Gustafsson i andra, om de tagit sig vidare dit). Finalen går 14.40.Marie Dasler blev dagens stora vinnare av länslöparna på Lidingö när hon krossade motståndet i K50-klassen – som springer tio kilometer – och vann med över två minuters marginal. Det är ju extra häftigt eftersom hon till vardags springer i K55-klassen, men just i Lidingöloppet är det av hävd tio år stora åldersspann i veteranklasserna, mot fem år överallt annars. Dasler, som är 57 – och alltså bara har två år kvar i klassen – spöade över sju år yngre löpare och vann på 42.36 mot Trångsvikens Agneta Ledin Näslunds 44.59 som tvåa (bara tre löpare var inom sex minuter bakom Dasler). Storådalens Birgitta Jansson vann för sin del med nästan 1,5 minuters marginal i K80-klassen (där hon gör tredje året).
I huvudloppet över 30 kilometer var det som vanligt främst örebroaren Linus Rosdahls prestation vi var spända på. Han valde att inte gå med en kvintett i täten som fick lucka efter sex kilometer, och sedan tappade han successivt hela tiden i tid, men låg kvar på position sex-sju (ihop med Arvid Örn, som sedan kroknade rejält), och när Akeles Senay Fissehatsion, som var med i tätklungan, klev av ärvde Rosdahl femteplatsen. Kenyanen William Nyarondia Morwabe vann på 1.37.15, bakom honom var det idel svenskar. Rosdahl i mål på 1.40.50 (i fjol gjorde han 1.38.40).
Tisdagsklubbens Simon Karlsson låg med i tätgruppen första tre kilometerna i sin Lidingöloppsdebut, men kände att han var tvungen att backa av (”Jag hade inte riktigt dagen för att mentalt och fysiskt pressa mig. Kanske var Köpenhamn halvmaraton för två veckor sedan med personbästa för hård urladdning”, skriver han på Strava). I stället blev Starts Per Enback näst bästa länslöpare när han slog sig in på en finfin tiondeplats på 1.43.51 vilket var retsamt nära att göra honom till den bästa Närkelöparen genom tiderna i Lidingöloppet (Rosdahl springer ju för Stockholmsklubben Hässelby). Bara Åsbros Patrik Johansson har nämligen varit snabbare än så, han gjorde 1.43.45 1986 (sex sekunder snabbare, alltså!). Enbacks tidigare bästatid var 1.45.23 från i fjol och räckte då till femteplatsen genom tiderna. Den femteplatsen tog nu i stället Örebro AIK:s Jonas Nilsson över när han gjorde 1.44.44 (Lidingöpers med nästan fem minuter!) för en 15:e-plats i tävlingen. Örebroaren Erik Berzell blev 39:a, Karlsson till slut 44:a – på 1.50.48 respektive 1.51.22.
Örebrofostrade Beata Falk upprepade 15:e-platsen från i fjol (nu på 2.05.59) i ett lopp där Linköpings Carolina Johnson slog banrekordet när hon kom in på mäktiga 1.49.19. Kajsa Rosdal kom av någon anledning inte till start, och i stället blev Hagabys Benita Månsson bästa löpare för en länsklubb i dag (i fjol var hon trea på den listan) med en 64:e-plats på 2.19.48. Starts Emma Reinhed Liljeqvist 74:a på 2.21.07.
På 15-kilometerdistnasen tog Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker en sjätteplats på 57.07 (fyra minuter bakom segrande norskan Kristine Lande Dommersnes) medan Tisarens Valter Pettersson – som i fjol vann M22:ornas tiokilometersklass men i år var överårig där – blev sjua på 49.40 (exakt tre minuter bakom segrande David Nilsson, Högby IF).69 löpare struntade i Stockholmsresan och sprang i stället Örebro parkrun, där Petra Hanaeus (20.43) och Isak Kopaas (19.34) var snabbast. Kopaas gjorde sin allra första start, Hanaeus sin 161:a (och hon har varit först runt de fem kilometerna 130 av dem).
Askersunds Stina Hagström och Örebrocyklisternas Therese Fjordäng har båda skördat stora framgångar i år och var i en klass för sig i BBR Bergslagen gravel i dag. Efter 103 kilometer spurtade de om det, och Hagström var först över linjen i Hällefors med 15 sekunders marginal. Örebroarna Malin Jansson och Linda Meijer var fyra och femma, fyra respektive 23 minuter bakom. Ex-örebroaren Matthias Wengelin återvände till länet och herrklassen, efter en spurtuppgörelse med Camp Dalslands Hugo Porath. Örebroaren och fjolårssegraren Axel Lindh var länge med i tätfajten, men hade dubbelt kedjestrul och tappade flera minuter och blev fyra. Kopparbergs multitalang (skidor, cykel) Oskar Söder blev sexa.
-
Det blev ingen fullträff för varken Jonatan Gustafsson eller Martin Regborn när världscupfinalen i orientering i dag inleddes med individuell sprint. DMen båda var topp tolv, och bland andra respektive tredje bästa svensk (bakom Isac von Krusenstierna som blev sjua): Gustafsson som åtta – 29 sekunder bakom segrande tjecken Tomas Krivda och 20 från pallen – medan Regborn blev tolva, ytterligare tio sekunder bakom.
Efteråt var Regborn, som visat grym form i flera löptävlingar senaste veckorna, inne på att han helt enkelt tryckte på för dåligt i löpningen. Några misstag i orienteringen gjorde han inte.
– Jag trodde det var ganska bra, så jag blev lite förvånad över att jag var så pass långt efter. De måste ha sprungit snabbare, helt enkelt, jag kanske var lite för defensiv. Det var väldigt lätt för det mesta, så jag hade nog behövt pusha på lite hårdare, tror jag. Jag hade hoppats på mer, sa han till SVT och fortsatte:
– Formen är god, men det är alltid en avvägning hur mycket man vågar trycka på. I dag var det uppenbarligen så lätt att man hade kunnat offra lite kartläsning för att kunna fokusera på att springa snabbare i stället.
Ned till 37:e-platsen, och kvalgränsen till söndagens knockoutsprint-kvartsfinaler, hade de båda örebroarna dock ”rejält” avstånd: 38 respektive 28 sekunder.
I världscupsammandraget tappade Regborn pallplatsen, och det ser rejält tufft ut att nå första totalsegern (han har varit tvåa två gånger). Krivda, som vann i dag, var ju outsidern som var fyra inför dagen – och som mot oddsen nu faktiskt blandar sig i.
Max Peter Bejmer, 16:e man i dag, behåller totalledningen men är nu bara sex poäng före Krivda och nio för norske Kasper Fosser (femma i dag). Regborn är fyra och tog in åtta av de 48 poäng han var bakom, men att plocka 40 poäng på Bejmer och samtidigt 34 på Krivda och 31 på Fosser blir en tuff uppgift på söndag. Eftersom 20 poäng är det sämsta en löpare kan få i knockouten (sist i sin kvartsfinal) behöver Regborn bli sämst sjua (trea i sin semifinal) för att kunna ta hem totala världscupen (men det bygger alltså på att Bejmer är sist i sin kvartsfinal och Krivda och Fosser också är i botten). I praktiken lär Regborn behöva vinna på söndag samtidigt som Bejmer är som bäst fyra i sin semifinal, Krivda som bäst trea i sin och Fosser som bäst sist (sexa) i finalen). Det kan ju hända. Men vinner inte Regborn sjunker sannolikheten för en titel snabbt.
Men innan det är dags för avgörandet i totala världscupen – som framför allt nog kommer bli rafflande mellan Bejmer, Krivda och Fosser (norrmannen kanske är favorit, trots allt, som regerande mästare) – väntar en sprintstafett på lördagen och där mönstrar Sverige exakt samma lag som trots brons på EM nog har lite revanschkänsla i kroppen: Alva Sonesson springer förstasträckan och följs av Gustafsson och Regborn innan Hanna Lundberg skickas iväg som ankare.
– Jag har stått över stafetten några gånger för att satsa på det individuella, men nu känns det som att jag är sugen på att köra stafetten, säger Regborn till SVT.
Norges byter löpare på sistasträckan jämfört med EM-guldlaget – Pia Young Vik i stället för Andrine Benjaminsen – och Schweiz, som var tvåa på EM, byter båda herrlöparna – Timo Suter och Tino Polsini får nu chansen i stället för Ricardo Rancan och Joey Hadorn (de har ju mästerskapets vassaste löpare som avslutare i Simona Aebersold, nu när Tove Alexandersson i stället är på bergslöpnings-VM och tokdominerar).
Stafetten startar 17.10, SVT sänder från 17.00.I morgon avgörs också femte upplaga av BBR Bergslagen gravel (där BBR står för Bergslagen bike race). 104 kilometer grusvägscykling med start och mål i Hällefors. Både Örebros VM-cyklist Axel Lindh (som är regerande mästare) och ex-örebroaren Matthias Wengelin är anmälda liksom urstarka Kopparbergsbröderna Oskar och Hugo Söder (18 respektive 16 år), plus ett gäng starka namn utifrån. Och på damsidan finns både regerande mästaren Malin Jansson (örebroare och sambo med Axel Lindh), Therese Fjordäng (från Vretstorp, tog SM-silver på kortbana, landsväg, i somras) och Stina Hagström (från Askersund, vann långloppscupen i mountainbike i år) anmälda liksom Örebros Linda Meijer (örebroaren som var Sveriges vassaste veteran i mountainbike när hon satsade som mest) och Kristalina Smårs (från Nora, som är vass i all konditionsidrott).
-
Det blev ju inget landsvägs-VM för Emilia Fahlin i år – men det blir ändå ett världsmästerskap. I gravel, grusvägscykel. Det stod klart när Svenska cykelförbundet på måndagen presenterade den svenska VM-truppen till mästerskapet i Belgien i oktober.
Fahlin fick sin första smak på sporten när hon körde en världsserietävling i Halmstad i mitten av augusti, och tog då en 13:e-plats, 6,5 minuter bakom segrande nederländaren Femke Markus, som i fjol var åtta på gravel-VM, över 146 kilometer. Fahlin har inte kvalat in till mästerskapet på den traditionella vägen, men ansökte om en plats hos Svenska cykelförbundet.
– Vi bestämde tidigt att vara restriktiva med ansökningar för de som inte kvalificerat sig själv till VM. Av dessa var det endast Emilia Fahlin som uppfyller de krav som vi ställt, även om det var positivt att fler ansökte om att få köra, säger Fredrik Kessiakoff, sammankallande i uttagningskommittén, till förbundets Instagram.
Uttagna är också Nathalie Eklund, Hanna Nilsson, Clara Lundmark och, på herrsidan, Michael Tjulander som alla kvalat in den traditionella vägen.
Damernas VM-lopp avgörs den 11 oktober, och går över 131 kilometer i södra Belgien, med mål i Maastricht.Vad sägs om ett 41 dagar långt löplopp? 2 348 kilometer genom Europa, från Flensburg (i norra Tyskland, på gränsen mot Danmark) till San Marino? Det är precis vad Karlskogalöparna Regina Johnson och Leonora Johnson just genomfört, och 57-åriga Regina (som är mamma till Leonora) slutade tvåa. Starten för årets Transeuropalauf gick 7.00 på söndagen den 3 augusti, och på eftermiddagen den 12 september kom löparna fram till målet. Det handlade om dagsetapper om i snitt 57 kilometer (som kortast 48 kilometer, som längst 72 – alltså ultralopp 41 dagar i rad) där resultatet varje dag ackumulerades till en total över de 235 milen.
Japanska Ykari Nabeshima vann på 299 timmar och 46 minuter, medan Regina var 27,5 timmar bakom på andraplatsen (så någon riktig spurtduell var det inte) med totaltiden 327 timmar och 13 minuter.
Leonora, som hade rejäla skadeproblem men ändå tog sig igenom, slutade fyra på 354 timmar och 26 minuter. Totalt kom åtta damer till start och fem tog sig hela vägen till San Marino. Loppet började för Johnsons del som en del i Reginas make Toms 60-årsfirande, men han fick kasta in handduken efter tio etapper.
På herrsidan var det sex tyskar i topp, med Rene Strosny överst på pallen. Han avverkade de 235 milen på 207 timmar och 17 minuter och vann med nästan elva timmars marginal till Florian Reus (som i sin tur faktiskt bara hade 34 minuter bak till trean Matthias Völkel som spurtade in den sista, 48,6 kilometer långa, etappen på 3.52 och bara där tog in nästan en timme).
Ett fascinerande lopp, minst sagt.
Tidigare har Transeuropalauf genomförts 2003 (från Lissabon till Moskva), 2009 (från Bari till Nordkap) och 2012 (från Skagen till Gibraltar).Bland alla löpartävlingar som avgjordes i helgen bommade jag halvmaran i Köpenhamn, Copenhagen half marathon. Tisdagsklubbens formstarke Simon Karlsson – som närmast siktar mot Lidingöloppet och Frankfurt marathon – persade med 30 sekunder när han sprang in på 1.07.14, och passerade därmed orienteringsgiganten Jörgen Mårtensson på länets genom tiderna-lista på distnasen där Karlsson nu är fyra bakom Martin Regborn (1.05.09), Mikael Abrahamsson (1.06.10) och Patrik Johansson (1.06.22). Karlsson öppnade hårt och gjorde femmorna på 15.29/15.58/16.11/16.09 och sista 1,1 kilometerna på 3.28. Att det är bra startfält i Köpenhamn understryks av att kanontiden bara räckte till en 82:a-plats, som trea av svenskarna. Kenyas Nicolas Kipkorir vann på 58.23, fem löpare var under timmen.
-
En tävling jag missade helt i helgen var Örebro gravel, med start och mål vid Ånnaboda. Det är i första hand ett motionsevenemang av Örebrocyklisterna, utan officiell tidtagning, men med fem Stravasegment över den 130 kilometer långa banan där totaltiden över de fem segmenten räknades ihop (totalt 11,84 kilometer) till en totaltid där vinnaren fick 1 000 kronor. Och de riktiga kanoneran ville förstås tävla – Örebrocyklisternas två hetaste cyklister just nu (som tog båda SM-silver på linjelopp respektive kortbana i somras) Emilia Fahlin och Therese Fjordäng var etta och tvåa på damsidan (Fahlin vann med drygt två minuters marginal) och klubbens störste talang för tillfället, 17-årige Gustav Enhörning, var snabbast på herrsidan (54 sekunder före Emil Odd). Det här var proffscyklisten Fahlins andra graveltävling i karriären, den första gjorde hon i världsserien, i Halmstad, i mitten av augusti.
Jag hade också missat att Helsingborg marathon i lördags var veteran-SM i maraton i år, och att Marie Dasler där, med över 15 minuters marginal (segrartid 3.08.02, tvåan Cecilia Bjuresten, Roma IF, hade 3.22.38) tog sitt femte veteran-SM-guld i K55-klassen inom loppet av en vecka (hon vann 800, 1 500, 5 000 och 10 000 meter förra helgen). I övrigt var det mycket tunt med veteraner från länet på plats, och jag hittar ingen mer medaljör i listorna. På lördag är det nya chanser till SM- och veteran-SM-medaljer när SM i ultratrail avgörs på Hunneberg (bland annat Erik Anfält är anmäld).
-
En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna). -
Det är lätt att vara efterklok, men eftersom jag kritiserade den svenska laguttagningen till dagens stafett i orienterings-VM redan i går så tar jag mig friheten att konstatera att det inte blev något bra att välja Max Peter Bejmer före örebroaren Anton Johansson, som var nästan 1,5 minuter snabbare än Bejmer i onsdagens medeldistans. Jag förstår att man ville åt Bejmers spurtstyrka, men någon spurt blev han aldrig inblandad i.
Det måste så klart göras en djupare analys, men min grundliga är att det var uttagningsförfarande till VM som spelade Sverige ett spratt i dag. På herrsidan var det bara Gustav Bergman som blev förhandsuttagen – alla andra blev tvungna att toppa formen till världscuptävlingen i Idre för två veckor sedan för att kriga om platserna där. Bejmer toppade bäst dit, vann både medeldistans och stafett, men lyckades sedan inte hålla i formen på samma sätt som örebroarna Anton Johansson och Martin Regborn (som kanske också vågade lita lite mer på grundstyrkan och inte släppte upp på samma sätt till Idre, och därför hade ytterligare lite att plocka ut till VM).
Även Gustav Bergman, som inte behövde toppa sig till Idre, blev ju för övrigt sidesteppad till stafetten trots att han också var före Bejmer – som var sist av svenskarna – i medeldistansen.
Hur det slutade vet vi. Bejmer sprang bort sig totalt på sista sträckan, och Sverige blev diskat. Övriga gjorde heller inga topplopp, men det såg halvvägs ut på sista sträckan ändå ut att räcka till brons, eller i varje fall sämst en fjärdeplats.
Regborn skötte sig bäst, gjorde en liten krok till första kontrollen men gick sedan upp i ledning och var ett tag 40 sekunder före tvåan, innan han tappade lite ned mot målområdet och växlade som trea, tätt bakom Frankrike och Finland men före huvudkonkurrenterna Norge och Schweiz som till slut blev etta och tvåa.
Emil Svensk förde upp Sverige i ledningen på andrasträckan, men tappade sedan både Norge och Schweiz på ett riktigt uselt vägval på långsträckan, och in mot växling också Finland. Där såg Svensk riktigt mör ut, och redan där undrade jag varför inte Anton Johansson fick springa i stället. På sista sprang sedan Bejmer ikapp och förbi Finland innan han helt tappade bort sig på den sista loopen, stämplade vid fel kontroll och kom sedan ännu mer fel eftersom han inte var där han trodde. Kom i mål som femma men blev förstås diskad.
– Det är tufft nu. Vi får bara försöka stöta Max med det han vill bli stöttad med. Han är så klart jätteledsen och vi andra för hans skull också. Det är fint att de andra grabbarna snabbt är framme och klappar om honom. Alla förstår att det är hemskt att vara med om någon sådant. Vi ska göra allt vi kan för att stötta honom vidare. Han är en fantastisk idrottare och han leder världscupen. Han får bryta ihop nu med sedan komma igen, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Man känner ju för Max nu bara, säger Martin Regborn till samma sida.
Norge vann till slut med nästan två minuters marginal till Schweiz, medan hemmanationen Finland kapitaliserade på Sveriges misstag (och hängde av Frankrike som kom ikapp) och tog bronset ytterligare tre minuter bakom.
Svenska damlaget tog som väntat ett överlägset guld, och därmed är Tove Alexandersson nu ifatt Simone Niggli i VM-historiken, på 23 VM-guld var.
Nu är det bara för orienterarna att börja ladda om för EM, som också är säsongens andra världscupdeltävling och som avgörs i Belgien i slutet av augusti. Resten av den internationella säsongen är det sprint som gäller.För tre veckor sedan tog Örebrocyklisternas Edvin Lindh VM-guld i mountainbikesprint. När han på söndagen var tillbaka i världscupen för första gången efter triumfen blev det dock ett rejält bakslag. Efter att som vanligt ha varit snabbast av alla i kvalet och sedan stökat av åttondelsfinalen åkte han ut redan i kvartsfinalen. Lindh var tvåa efter första varvet men överraskades av rumänen Ede-Károly Molnar i första kurvan på andra varvet och trots att han jagade frenetiskt lyckades Lindh inte ta sig förbi på den tajta och trixiga banan som jämfört med den på VM handlade mer om teknik än rå kraft.
När Lindh försvunnit tog i stället redan världscupledande slovenen Jakob Klemencic sin första seger för året, tolv hundradeler före tysken Simon Gegenheimer, och drygade därmed ut ledningen före tvåan Lindh rejält i sammandraget. Pltösligt skiljer hela 79 poäng – man kan maximalt köra ihop 120 på en tävling – och bak till trean Jeroen van Eck, Nederlädnerna, har Lindh (som vann totala världscupen i fjol) nu bara sju pinnar.
Fem deltävlingar återstår, och världscupen fortsätter i turkiska Sakarya den 10 augusti.I dag avgjordes gravel-SM, alltså SM i grusvägscykling, i skogarna utanför Värnamo, och det fanns vissa förhoppningar om en framskjuten placering för Örebrocyklisternas Therese Fjordäng, men så blev det inte den här gången. Efter det första av de tre 46-kilometersvarven låg hon med i en fyrmannagrupp fyra minuer bakom ledarna (som var sju stycken varav två precis höll på att få släppa). Men där någonstans klev Fjordäng också av. Hennes klubbkompis Malin Jansson låg med i samma grupp i det läget, och kom i mål osm åtta. Men vid det laget hade alla avstånd dragits upp rejält. Nathalie Eklund spurtade förvisso hem segern sekunden före Hanna Nilsson, men Hanna Johansson på tredjeplatsen var över 7,5 minuter bakom, och ned till fyran var det ytterligare över fem minuter – medan Jansson var drygt 32 minuter baom på sin åttondeplats.
På juniorsidan ser det konstigt ut i resultatlistan där Örebrocyklisternas Gustav Enhörning både är noterad för en DNS och för en tid i mål som är två sekunder snabbare än segraren Calle Carlssons – men jag har också sett en bild på prispallen, och där fanns Enhörning inte med.
Enda medaljen som delades ut till en länscyklist i tävlingen var därför Lindecyklisternas Jenny Rönngren, som vann veteranklassen för damer mellan 50 och 54 år med nästan 17 minuters marginal. Ja, hon var snabbare än alla utom en 40-49-åring också, över deras 92 kilometer (två varv på samma bana som eliten körde tre varv på).Hälleforsfostrade löpare Louise Wiker vann lag-SM tillsammans med Hässelby i dag. Wiker, som gjort två friidrotts-VM men i år gjort comeback efter en mycket lång skadeperiod, sprang 5 000 meter och fixade fyra poäng åt klubben genom att bli femma på 17.35,95 (Örgrytes Emma Dahl vann på 16.58,97). Totalt samlade Hässelby 95 poäng och vann med 10,5 poängs marginal till Upsala IF medan IFK Växjö var tätt efter på tredjeplatsen. Jag hittar inga andra länslöpare i listorna, men örebroaren Fanny Runheim sprang 100 meter för Örgryte som blev sjua.
Juli är en seg månad för löpartävlingar i länet, men Örebro parkrun kör på. I dag med hela 59 löpare till start och bland dem snabba Emma Reinhed Liljeqvist, som med 19.34 var snabbaste dam runt banan (och första under 20 minuter) sedan hon själv gjorde 19.26 i december i fjol. 17-årige turisten George Insley, som gjort 16.45 på parkrun hemma i Skottland, var snabbast av herrarna med 18.05, och en av fyra under 19 minuter.
Konditionsbloggen 