Det känns lite förmätet att skriva det här blogginlägget, eftersom Martin Regborn själv redan skrivit den ultimata berättelsen av den fantastiska idén som han, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar sprang i lördags. Så läs det i stället, här. Men om ni ändå fortsätter läsa här måste jag ju berätta: VM-orinteraren Regborn pusslade redan för 1,5 år sedan ihop alla kartor över Kilsbergen, och ihop med Larsson drog han ihop en långsträcka på 29,5 kilometer från en grusväg sydväst om Suttarboda till en annan väg en bit öster om Norasjön.
Trion sprang rakt på (de hade givit sig själva tillåtelse att avvika 100 meter från ideallinjen, vilket de lyckades hålla med två små undantag som skedde av misstag), och klarade av de 29,5 kilometerna fågelvägen på 31,7 obanade och bitvis både genomblöta och stentuffa kilometer, med en effektiv löptid på 4.50 från söder till norr (exklusive två stopp för energipåfyllning).
Kartbladet var, trots att skalan var 15 000-del, 2,2 meter långt! Det kan mycket väl vara tidernas längsta långsträcka, och säkerligen en av de vackraste, i varje fall för oss Kilsbergsälskare. Så, in och kolla bilderna på länken ovan, om ni nu inte gjort det. Och jag förstår verkligen vad Regborn menar med den där avslutande meningen: ”Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!”
Etikett: Jakob Wallenhammar
-
-
Det finns två lopp jag aldrig tänker missa (om jag inte bryter ett ben eller träffas av en meteorit eller liknande): Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra. Det är utefter de två heliga graalarna (notera att rättstavningsprogrammet här vill ändra till ”gravlaxarna”) som jag planerar resten av min tävlingskalender under året. Och det var därför jag blev riktigt ledsen när jag såg att nya, på papperet superroliga, milloppet Run of mine avgörs just den 3 september, samma dag som Bergslagsleden ultra. Ett lopp i Zinkgruvans gruva, där tiokilometersklassen har vändpunkt tre kilometer (och 350 höjdmeter) under jord (så lutningen på de sex kilometer som är under jord är alltså nästan tolv procent nedför i tre kilometer följt av nästan tolv procent uppför i tre kilometer – mumma!). Och givetvis måste man ha hjälm på sig under loppet. Hade det inte varit för krocken finns inget som hade gjort att jag missat ett sådant lopp (ända sedan Dunderdygnet la ned 2006 [jag hade tänkt åka upp 2007] har jag grämt mig över att jag aldrig fick kuta det), men nu får jag önska de 500 andra lyckliga som anmäler sig ett trevligt lopp i stället, och så får jag hoppas på att arrangemanget återkommer på ett bättre datum nästa år. ”Om det här blir lyckat vill vi gärna att det blir ett årligt återkommande arrangemang” säger arrangören Monika Andersson till kollega Åsa Eriksson som skriver lite mer om Run of mine i en pluslåst artikel här.
Världscuppremiären i orientering nästa helg, där alltså tre länslöpare kommer att finnas på startlinjen, föregås av VM-tester i Estland den här veckan: Långdistans på fredag och medeldistans på söndag, och Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund finns förstås på plats, men också Tisarens förstaårsseniora landslagslöpare Andrea Svensson, som tar chansen att visa upp sig för förbundskapten Håkan Carlsson trots att hon inte får följa med till Finland nästa vecka.
Regborn inledde sin förladdning inför en extremt intensiv tävlingsperiod – två lopp i Estland och fem i Finland på tio dagar – med att jogga runt Milans sjätte poängtävling för året i går. Det gav en tredjeplats bakom klubbkompisen Jakob Wallenhammar och Milans egen Per Eklöf, och återtagen ledning i sammandraget eftersom Simon Hedlund för första gången i år inte kom till start.
Inte heller Elin Winblad, totalledaren på damsidan (även om det egentligen är en mixedtävling där hon ligger på fjärde plats totalt), kom till start, och i hennes frånvaro var Josefin Erlandsson snabbast runt.
”Drömterräng deluxe […]. Joggade runt, njöt och samlade mental energi inför det som komma skall”, skriver Regborn på instagram om Milans:Om två veckor är det dags för Vårruset i Örebro, men redan i kväll avgjordes femkilometerstävlingen tio mil västerut. Inga toppnamn från Örebro hade valt att göra resan till Karlstad, men ex-karlskogingen och ex-Tisaren-/landslagsorienteraren Linda Take, som haft för vana att vinna den där tävlingen, tog i varje fall en tredjeplats, 40 sekunder bakom Malungs Sandra Olsson.
-
(UPPDATERAD) Snacka om att vara bäst när det gäller. Långdistansen i elitserien i orientering, swedish league, i Huskvarna i dag var kanske säsongens viktigaste tävling för de orienterare som har landslagsambitioner i sommar. Visst, även sprinten och medeldistansen i Bollnäs 12–13 maj (liksom ”internationella meriter 2015–2016”) ligger till grund för uttagningen till världscuppremiären i Finland 23–28 maj, men dagens långdistans var säsongens första, största och viktigaste test – och Martin Regborn stod pall. EM-bronsmedaljören från i fjol, som snuvades på en VM-plats på långdistansen då, visade att han ska ha den i år när han ledde från start till mål i den något förkortade långdistansen (löptider på just under 1,5 timmar). Regborn hade över minutens ledning redan vid första mellantiden, knappt halvvägs, och höll undan till seger med 41 sekunder före Johan Runesson, som i år representerar finska storklubben Tampereen Pyrintö.
– Ett bra lopp, och jag hade bra ork hela vägen så jag är nöjd. Det här är en fin avstämning, att vinterträningen funkat bra, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida, och på sitt eget instagramkonto tillägger han:
”Tuff terräng och rejäla långsträckor – som det ska vara! Kände mig riktigt stark och höll ihop det bra hela vägen. Skönt att få ett kvitto på att vinterträningen fungerat bra! Nu ligger allt fokus på VM-testerna i slutet av maj. Drömmer om att springa långdistans på VM!”
Av de tre svenska löparna som valdes före Regborn till långdistansen på VM i fjol slutade William Lind trea, slagen med nästan två minuter, medan Fredrik Bakkman blev sexa, nästan 3,5 minuter bakom, och Gustav Bergman blev åtta, över 4,5 minuter efter. Därmed kan Regborn förstås med säkerhet redan nu räkna in sin plats till världscuppremiären i Finland 24–28 maj, där det avgörs sprintstafett, sprint, medeldistans och långdistans (där de tre sista tävlingarna ingår i en minitour, och eftersom upplägget är sådant och varje land får starta med åtta löpare, plus regerande världsmästare, kan man räkna med att det blir just åtta herrar och åtta damer som tas ut vid sidan om Jerker Lysell och Tove Alexandersson som alltså har friplatser).
Världscupen blir dessutom den viktigaste tävlingen inför uttagningarna till årets VM, i Estland i början av juli. Just för långdistansen kommer förbundskapten Håkan Carlsson vid sidan om dagesn tävling även titta på ett VM-testlopp i Estland den 19 maj samt loppet i världscuppremiären den 28 maj. Så ingenting är säkert ännu, men Regborn har i varje fall satt sig i pole position för att ta en av de tre svenska VM-platserna (han har gjort tre raka VM, men hittills ”bara” fått springa sprint).
Tisarens urstarka damlöpare, då? Nä, det blev inga superprestationer på söndagen. Lilian Forsgren behöll förvisso sina redan goda chanser, som den väldigt allrounda orienterare hon är, att få springa hela touren i världscuppremiären genom en sjundeplats i dagens tävling (även om avståndet upp till Helena Jansson, som för en gångs skull snuvade Tove Alexandersson på segern, var över nio minuter stort), men Josefin Tjernlund blev bara 26:a, slagen med nästan 19 minuter, och sedan radade Lovisa Persson, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson och Ellinor Eriksson upp sig på 29:e, 31:a, 35:e respektive 37:e plats. De två sistnämnda, som löpte natt-SM i fredags, var slagna med 24 respektive 29 minuter, vilket väl ger en hint om att alla landslagslöpare som valde att avstå den tuffa natten i Östansjöskogarna gjorde rätt. Nu får det annars så starka laget försöka ladda om till Tiomila nästa helg, laguppställningen verkar släppas på tisdag.
Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson, som var fyra på natt-SM, klarade av dubbleringen bättre och blev femma nu. KFUM Örebros Jonatan GUstafsson blev åtta i H18.I mina hemmaskogar, strax söder om Degerfors, vann Hagabys Jakob Wallenhammar på lördagen Letälvsträffen (i övrigt blev det inga segrar för länet i huvudklasserna varken där eller i söndagens Boforsloppet; men Elin Winblad var bara 17 sekunder ifrån på andraplatsen i dag).
Att löpare som inte riktigt tillhör toppskiktet valde bort tävlingarna i Huskvarna är ju inte så konstigt, däremot överraskande att en sådan som Daniel Attås gjorde det. Han sprang i stället långdistanstävlingen Urban Hjärne-kampen i Motala på söndagen och toppade en ren Tisarenpall före Oskar Andrén och nyförvärvet Erik Fernlund.
Hagabys Jakob Wallenhammar vann Letälvsträffen på lördagen. Foto: Gunnar Nyman Maria Gräfnings, som den här säsongen tävlat för Karlslund men i långloppsvärldscupen Fis marathon cup där hon till slut blev tvåa efter en rad urstarka resultat representerat Team SAS TG Hütten, avslutade säsongen med en sjätteplats i riktigt vass konkurrens i norska Skarverennet (Ingvild Flugstad Östberg slog faktiskt martin Björgen, och bakom dem fanns Krista Pärmäkoski, Martine Ek Hagen och Ragnhild Haga; plus Gräfnings, som slog skidlöpare som Silje Öyre Slind och Seraina Boner; Martin Johnsrud Sundby vann herrklassen före Toni Livers och SJur Röthe.
Matthias Wengelin gjorde landslagspremiär för den här säsongen, men VM-femman från i fjol hade ingen rolig dag i det världsrankningsgivande loppet vid Ötztalers mountainbikefestival i Österrike. Örebrocyklisten fastnade, som så många gånger själv (han berättade själv om det i ett stort reportage jag gjorde på na.se tidigare i våras) bakom en stor startkrasch och hade sedan svårt att göra något vettigt av tävlingen. Den här gången åkte han dessutom på en punktering som tvingade honom att bryta (men han blev av någon anledning ändå klassificerad som 45:a i resultatlistan).
Jacob Ahlsson tog en 32:a-plats i sin debut i elitklassen i Sverigecupen i landsvägscykel, Kinnekulle Cyclassic. Och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg blev 26:a i premiären av danska mountainbikecupen Flammenliga respektive sexa i Kolmårdsbiken (för Bergs del någon form av genrep inför premiären av svenska långloppscupen i mountainbike den 13 maj).
Konditionsbloggen 