Etikett: Jerker Lysell

Nilsson och Yngström slog Närkerekord (Hagbergförbannelsen är bruten!) – och Ahlsson tiondelar från en brödradubbel i Sverigecupen

april 27th, 2025

27 april 2025 skriver in sig i historieböckerna som en – av mycket få – dagar då det slagits dubbla Närkerekord i löpning – i två olika grenar.
I Hamburg slog Jonas Nilsson till slut Lars Hagbergs nästan 42 år gamla distriktsrekord i maraton – och i Växjö sprang Malin Yngström långt förbi Jenny-Ann Ehrlings fem år gamla rekord i 24-timmarslöpning (och slog till på köpet svenskt veteranrekord i K50-klassen).
Vi börjar med Nilsson, eftersom alla försök att slå Hagbergs rekord fått så mycket uppmärksamhet genom åren. Närmast var faktiskt Roffe Barr, som redan året efter att Hagberg satte rekordet faktiskt bara var fyra sekunder från att ta det, i Berlin. Senaste decenniet har först Erik Anfält (jag vet inte hur många gånger han gjort seriösa försök mot just rekordet, men kanske fem), Oskar Andrén (ett försök) och Simon Karlsson (fem uttalade försök) att ta det – men i slutändan blev det alltså Nilsson som på det tredje (?) riktigt seriösa försöket till slut tog sig under de 2.21.46 som Hagberg satte i Stockholm 1983 (han var 25:a i mål, elva av svenskarna, den gången). I Hamburg i dag blev det 2.20.29 för Örebro AIK-löparen Nilsson. Vägen dit gick via ett mycket jämnt och väldipsonerat lopp. Femkilometarna gick på 16.33-16.37-16.39-16.31-16.34-16.39-16.44-16.46 (och sista 2,2 kilometerna i en fart som hade motsvarat 16.54). Första halvan på 1.09.57, andra på 1.10.32. Snittfart över hela loppet 3.19,7 (jämfört med hans på förhand uttalade mål på 3.20).
Min kollega Hugo Levinsson pratade med honom efteråt, för en artikel ni kan läsa här (och extra fint var det att Hagberg själv hade peppat inför och skickat grattis efteråt!).
Notera förresten att Närkerekord gäller för löpare som vid det aktuella loppet springer för en klubb hemmahörande inom det gamla Närkedistriktet, alltså 10,5 kommuner av Örebro län (hela Örebro län utom Karlskoga kommun och halva Degerfors kommun – inklusive Degerfors centralort – som tillhörde Värmlandsdistriktet). Nu för tiden tillhör både Närke och Värmland ihop med Västmanland och Södermanland stordistriktet Södra Svealand, och där är distriktsrekordet Kjell-Erik Ståhls 2.12.33 från Stockholm 1986 (hans bästa från tiden då han representerade Södertäljeklubben Enhörna). Den bästa örebroaren som sprungit maran är däremot Linus Rosdahl, som gjorde 2.11.30 i Sevilla i fjol (vilket gör honom till Sverigetia genom tiderna), men han hade då sedan länge lämnat moderklubben KFUM Örebro, bodde i Göteborg och tävlade för Stockholmsklubben Hässelby.
I själva Hamburg marathon slutade Nilsson – som inte fick någon plats i elitledet – för övrigt på 18:e plats, och som näst bästa svensk – Samuel Tsegay sprang på 2.02.29. Med sig till Hamburg hade Nilsson klubbkompisen Daniel Wärnelid som sprang på 2.42.40, mindre än minuten från perset från Valencia i december (2.41.46).
Så över till Yngström, då. Hon som sprang en egen 24-timmars på Transtensvallen på sin 50-årsdag (och kom 186,4!) och som i helgen tävlingsdebuterade på distansen. Hon kom till slut 190 647 meter och slutade åtta på SM, vann veteran-SM i K50-klassen med nästa fem mils marginal och slog det svenska veteranrekordet i K50-klassen med drygt 1,7 kilometer (i fjol hade hon varit 22:a i världen i sin åldersklass med det resultatet, som en referens). Tidigare Närkerekordet var Jenny-Ann Ehrlingsbronsresultat från RM (motsvarande SM innan grenen fick SM-status) i Skövde 2020, 186 688 meter. Den gången hade Yngströms distans alltså räckt till brons – nu fick hon nöja sig med en åttondeplats. Det säger en hel del om hur grenen utvecklats de senaste åren. Nu bommade Linda Wiese medalj trots att hon sprang nästan 236 kilometer – pallen var samlad mellan 241,6 och 237,1 kilometer (förhandsfavoriten Therese Fredriksson vann på 241,658 kilometer).
Yngström hade dippar under loppet men höll ihop det otroligt bra – hade 52,5 kilometer på första sex timmarna, 47,7 på andra, 49,3 på tredje och 41,1 på sista sex timmarna för 100,2 kilometer på första halvan och 90,4 på andra. Och betänk att det här var debuten – med lärdomar från sitt första riktiga 24-timmars finns det säkert ytterligare lite mer att ta ut om Yngström vill.
Lindesbergsbördiga Elin Engström var drygt en mil före Yngström vid tolvtimmarspasseringen, men hon fick problem med ett knä och beslutade sig för at tkliva av efter 16 timmar. 141,236 kilometer som hon kommit då räckte ändå till en 20:e-plats. Ehrling kom inte till start.

Det blev ingen riktig fullträff någonstans för länsklubbarna i den andra deltävlingen av orienteringens Stafettligan (heller). Tisarens starka damlag blev bara 17:e efter att landslagslöparen – och SM-silvermedaljören från i fredags – Andrea Svensson tappat över 3,5 minuter på förstasträckan och skickat ut Lovisa Persson som 22:a. Även om hon tog fem placeringar så tappade hon ytterligare nästan åtta minuter på täten, och lika mycket försvann på sistasträckan där Josefin Tjernlund hade en otacksam uppgift – stack ut som 17:e och gick i mål som 17:e efter förlorad spurtduell mot Kåres stafettvärldsmästare Lisa Risby. Vid det laget hade det gått nästan 19 minuter sedan superstjärnan Simona Aebersold sprang i mål IFK Göteborg som segrare.
Hagabys hade två världsklassorienterare, men João Magalhães på förstasträckan – som ersatte Filip Dahlgren från fjolårets SM-guldlag – gjorde det lite väl svårt för dem när han tappade över 20 minuter på förstasträckan och växlade som 140:e plats av 152 startande lag. Dubble världsmästaren Jerker Lysell på andrasträckan sprang upp laget 58 placeringar (till 82:a) och regerande världsmästaren Martin Regborn löpte upp laget 40 platser till när han trots utgångsläget var överlägset snabbast av alla på sistasträckan (57 sekunder bättre än Lucas Basset som sprang upp OK Linnés andralag från tredjeplats till seger genom att passera bland annat Emil Svensk) – men Hagaby var ändå drygt 22 minuter bakom i mål, som 42:a lag.
Bästa herrlag från länet blev i stället återigen Tisaren, som slutade på 18:e plats, 13 minuter bakom täten. Gustav Hindér gjorde en helt okej förstasträcka som 22:a, 3,5 minuter bakom täten, och Valter Pettersson sprang upp laget hela vägen till en sjätteplats på den andra (via sin bästa tävling för året) innan Fredrik Glännefors tappade tolv placeringar på sistasträckan (det var tajt, fyra placeringar upp inom 63 sekunder).
Förste länslöpare i mål i någon av klasserna blev Erik Berzell, som sprang förstasträckan för Järla som blev elva.
Redan nästa helg är det Tiomila, helgen därpå SM i medeldistans och stafett och helgen därefter svenska VM-tester i Finland. Intensivt, minst sagt.

Hagabydominansen bröts under andra dagen av orientering i skogarna söder om Degerfors – i varje fall på damsidan där Lindebygdens Lovisa Thybeck vann medeldistansen Letälvsträffen 2,5 minuter före Tisarens Nina Hallor och där Hagabys Elin Vinbland återfanns först på tredjeplatsen. Love Sintring ordnade dock herrseger åt Hagaby, i ett sjukt tajt lopp där tvåan, Stora Tunas William Pommer som bor i Örebro, bara var sex sekunder bakom och Hagabys Filip Dahlgren åtta.

Tempolopp på svensk mark – då är Jacob Ahlsson från Kumla nästan oslagbar (även om han till slut fick ge sig i SM i fjol). Efter att ha tagit hem klassiska Östgötatempot på försäsongen vann han i dag säsongens enda tempolopp i Sverigecupen – Götenetempot – med en i sammanhanget jättestor marginal: 37,4 sekunder före Hymers Hugo Forsell – som höll undan för Jacobs brorsa Jonathan Ahlsson med blott 32 hundradelar av en sekund. Så nära en Ahlsson-dubbel, alltså. Tävlingen avgjordes över 17 kilometer med 292 höjdmeter varav huvuddelen återfanns i en avslutande klättring upp till målet på toppen av Kinnekulle – och Jacob snittade nästan 43 kilometer i timmen i snitt över hela sträckan.
På damsidan tog Örebrocyklisternas Therese Fjordäng en fjärdeplats, ordentligt distanserad av pallcyklisterna (75 sekunder dit) men också med marginal bakåt.
Resultaten förde upp Jacob till andra och Jonathan till tredje plats i Sverigecupens sammandrag efter två av sex deltävlingar – och de är bästa svenskar eftersom norrmannen Peder Dahl Strand leder. Fjordäng är sexa i sammandraget (femte bästa svenska), men det är inte långt upp till fjärdeplatsen. Nästa deltävling är Jönköping linjelopp på söndag.

När Huskvarna MTB-tour, Sverigecuppremiären i mountainbike, avslutades i dag var Örebrocyklisternas Arvid Lindén nära att vinna juniorklassen i varvloppet som avslutades med en spurtuppgörelse där Olle Isaksson till slut ändå drog längsta strået med en sekunds marginal. Men kom ihåg att Lindén bara är 16 år gammal (Isaksson är 18 och har varit sexa på ungdoms-OS). Totalt över tre etapper, där tiderna lades ihop, slutade Lindén fyra, drygt två minuter bakom segrande finländaren Niko Terho. På herrsidan slutade David Stomberg på 16:e plats efter en 17:e-placering på det avslutande varvloppet.

Redan i går slog örebroaren Siri Enlgund förresten till med en andraplats i ett av årets mest prestigefyllda hinderbanelopp i Sverige – Tough viking i Göteborg. Hon var drygt minuten bakom segrande konditionsfenomenet Yoie Bohlin, men mer än så före alla andra. Folke Eriksson kom inte till start.
Nattens drottning missnöjd med silverloppet: ”Två rejäla bommar” (och allt från Kumla, Bålsta, Munkastigen och Sverigecuppremiärerna)

april 26th, 2025

Nattens drottning i svensk orientering, Tisarens Andrea Svensson, fick efter tre guld nöja sig med ett silver när årets SM i nattorientering avgjordes i skogarna i södra Stockholmsområdet i går kväll. Svensson, som haft en stark vår, var faktiskt rejält missnöjd efteråt. Inte så mycket med att hon missade guldet som med sin prestation.
I mål var hon knappt två minuter bakom finska Sabina Aumo (som är behörig att tävla om SM-medaljer eftersom hon bor i Sverige och representerar Göteborg-Majorna) och drygt 1,5 minuter av avståndet tappade Svensson på att hon gjorde en rejäl krok när hon nästan precis var framme till den åttonde kontrollen (som jag inte riktigt är säker på om det var en sten eller en punkthöjd), och dessutom tappade hon runt 50 sekunder på den allra första kontrollen mot en optimal kontrolltagning (men hon var ändå 20 sekunder snabbare än Aumo, som också bommade, dit).
– Jag är ganska missnöjd, faktiskt. Jag lade två ganska rejäla bommar och kände mig allmänt seg. Men jag höll ihop det hyfsat ändå, förutom de där två stora bommarna, sa Svensson när hon intervjuades i Svenska orienteringsförbundets sändning från tävlingen och berättade om missen på den åttonde kontrollen, där hon kom till en brant som var brantare än det såg ut på kartan och därför vände:
– Jag blev så chockad att det var en brantkant som jag inte kom nedför, och jag visste att jag var i ringen, så jag fick inte ihop det.
På herrsidan blev Svenssons klubbkompis Fredrik Glännefors bästa länslöpare med en tiondeplats, drygt sex minuter bakom segrande Albin Ridefelt, OK Linné, men 21 sekunder före Hagabys Viktor Larsson på tolfteplatsen. Tisarens Valter Pettersson blev 17:e man, 7,5 minuter bakom täten, medan Hagabys Jerker Lysell fick nöja sig med 21:a-platsen, ytterligare en minut efter. På damsidan var Tisarens Lovisa Persson näst bästa länslöpare, på 26:e plats (drygt 14 minuter bakom Aumo).
Lindebygdens Axel Thubeck var sexa i en tajt H18-klass, mindre än två minuter från segern och 1,5 minuter från medalj. Men om man inte räknar Gustav Netz, Alva Olsson, Izabella Ljungberg och Anton Jonsson – som går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men kommer från Stockholm, Åmål, Karlstad respektive Karlstad (igen) och tävlar för sina hemmaklubbar (och nu blev tvåa i H18, fyra och femma i D18 respektive sexa i H20 – det blev också sjundeplatser till OK Linnés Elsa Hedin och Arvid Algers Omholt) så blev det i övrigt inga riktigt frmaskjutna placeringar för länslöparna i juniorklasserna. Edvard Pelander näst bäst med en 15:e-plats i H18, drygt fem minuter från segern.
I väntan på morgondagens Stafettligadeltävling i samma terräng avgjordes i dag en nationell tävling i långdistans, Pålamalmsdubbeln, som ett antal löpare valde att springa. Tidigare Hagaby-löparen Josefine Wallenhammar, som nu springer för Södertälje-Nykvarn, blev tvåa bakom nederlädnska VM-medaljören Eef van Dongen i damklassen, och på herrsidan blev Tisarens Mykyta Zviahin tvåa bakom Malungs Oskar Sandberg.
Vid 22.00 var det sista tid för inlämning av laguppställningarna till söndagens stafett, som har SM-känsla med tre sträckor. Regerande svenska mästarna Hagaby kommer dessutom med två av tre löpare från SM-guldlaget i fjol: Martin Regborn som ankare och Jerker Lysell på mittensträckan. På första är det dock inte Filip Dahlgren utan portugisen João Magalhães. Tisaren kommer också med ett riktigt starkt lag där Svensson tar förstasträckan, Lovisa Persson tar andra och urstarka avslutaren Josefin Tjernlund kommit hem från Frankrike för att ta tredjesträckan (deras andralag med Anna Hallmén, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin kan säkert bil näst bästa länslag också). På herrsidan saknar Tisaren Oskar Andrén, men matchar i övrigt det bästa de har med Gustav Hindér, Valter Pettersson och Fredrik Glännefors.
Precis som natt-SM går Stafettligatävlingen att se gratis på youtube.

På hemmaplan, på vägen mellan Degerfors och Svartå, avgjordes långdistansen Boforsloppet – OK Djerfs klassiska vårtävling som sedan många år samarrangeras med Degerfors OK (vice versa gäller medeldistansen Letälvsträffen på samma ställe i morgon) – och där sprang en stark Hagaby-sextett hem de fem första placeringarna i herrklassen och den första i damklassen. Benita Månsson (knappt två minuter före Tisarens Rebecka Nylin, som alltså spring i andralaget i stafetten i Stockholm i morgon) medan Love Sintring vann drygt fyra minuter före Oskar Eklöf och ytterligare minuten före Filip Dahlgren.

Det blev favoritsegrar i Munkastigen trailrun i dag – men bara på herrsidan (André Rangelind) den jag tippade i går. Regerande mästaren och SM-silvermedaljören i maraton, örebroaren Erica Lech, kom nämligen och efteranmälde sig till en säsongsdebut som slutade med banrekord, 3.29.44 (två minuter snabbare än hon sprang i fjol). Rangelind och Lisa Ring sprang med Lech i runt 20 kilometer (ja, faktum är att jag också var med i tätklungan de första 15), men sedan beslutade sig Ring för att släppa, och en mil senare gasade Rangelind iväg till seger i herrklassen på 3.22.30 (Ring blev tvåa, totalfyra om man inkluderar herrarna, knappt elva minuter bakom Lech och drygt 16 före trean Camilla Bergdahl, Karlskoga, som var totaltia). På herrsidan blev tvåa klubblösa löpare – Johan Danielsson från Kalmar och Fabian Kananen från Örebro, tog andra- och tredjeplatserna (knappt 15 respektive drygt 25 minuter bakom Rangelind. Själv väggade jag totalt och blev åtta, över 36 minuter bakom.

Kajsa Rosdal gjorde som Lech och efteranmälde sig till Kumla stadslopp – och tog hem segern i femkilometersloppet, säsongens fjärde deltävling i Södra Svealands löparserie, med tio sekunders marginal till Starts Emma Reinhed Liljeqvist på andraplatsen. Hanna Imhagen blev trea på 19.17, Greta Sjögren från Motala (som inte kan ta poäng i serien) blev fyra på 20.11, Starts Petra Hanaeus femma på 20.42, Tisdagsklubbens Sara Leksell sexa på 21.20 och Garphyttans Ellen Olsson tog sista cuppoängen som sjua med 21.35.
Tisdagsklubbens Simon Karlsson blev nia i tio kilometer långa Bålsta stadslopp, på 31.27, på förmiddagen och åkte sedan raka vägen till Kumla och vann deras stadslopp på 15.49 (alltså nästan exakt samma snittfart), 38 sekunder före klubbkompisen Erik Axelsson (som sprang på 32.11 i Bålsta) på andraplatsen. Även på tredje, fjärde och femte plats blev det Tisdagsklubben genom Philip Sander på 17.04 (han gjorde 33.06 i Bålsta), Hannes Andersson på 17.23 (han sprang på 34.31 i Bålsta) och Oskar Leksell på 17.27. Karlslunds Jimmy Axelsson såg med 13 sekunders marginal till Oskar Hansson till att en annan klubb fick en löpare på poängplats när han blev sexa.
Fanny Schulstad nöjde sig med att bara springa Bålsta, där hon blev sjua på 36.49 (att jämföra med inofficiella Närkerekordet på 35.11 som hon satte i Drammen för tre veckor sedan).
Segern gör att Karlsson tar över totalledningen i löparserien, en poäng före Per Enback och två före Jonas Nilsson – två som alltså inte kom till start i dag (Nilsson springer ju för Närkerekord i maran i Hamburg i morgon). Rosdal och Leksell närmar sig topplöparna i serien, men är kvar just bakom topp två – Västerås Eva-Maj Erneby leder alltjämt.
Nästa deltävling är korta terräng-DM i Vretstorp på onsdag.

Tro det eller ej, men finvädret gjorde att det även fanns 66 löpare över till Örebro parkrun, och där var Cassie Pratley (20.57) och Fredrik Johnsson (17.39) snabbast den här veckan. Hanaeus, som sedan alltså blev femma i Kumla, sprang här också men hade för blott 26:e gången på 146 parkrunstarter en annan dam före sig i mål.

Jonathan Ahlsson tog en fjärdeplats, och var bara 19 sekunder från segern, i första deltävlingen i Sverigecupen i landsvägscykel – Kinnekulle energi-loppet som avgörs över tolv varv där varje varv innehåller klättringen uppför Kinnekulle och där målet ligger på toppen. Norsek Peder Dahl Strand vann. Storebror Jacob Ahlsson blev nia, 34 sekunder bakom Jonathan. I morgon fortsätter cupen med Götenetempot, och då lär bröderna från Kumla, som båda är grymma i den tävlingsformen, jaga ännu mer framskjutna placeringar.

Team Norras allra vassaste namn (främst Axel Lindh) saknas i Sverigecuppremiären i mountainbike, Huskvarna MTB tour, men David Stomberg tog en 14:e-plats i gårdagens tempoprolog och en 20:e-plats i dagens crosscountry-lopp.
Ännu mer imponerar blott 16-årige Arvid Lindén som var tvåa, bara fyra sekunder från segern, i juniorklassen i gårdagen tempo och i dag följde upp med en fjärdeplats, knappt 2,5 minuter bakom segrande finländaren Niko Terho och mindre än två minuter bakom bäste svensk.
I morgon avslutas tävlingarna i Huskvarna med varvlopp.
Tisaren bästa länsklubb i Tiomilagenrepet – Sander gjorde 16.21 på parkrun (sjätte snabbast genom tiderna)

april 19th, 2025

Det blev Tisaren som var bästa länslag både på dam- och herrsidan när det klassiska Tiomila-genrepet Stigtomtakavlen avgjordes på fredagskvällen och lördagsförmiddagen. Damerna blev 17:e (elva av svenska klubbarna), efter att ankaret Andrea Svensson – klubbens enda landslagslöpare just nu – sprungit upp laget sju placeringar (det var, med en placeringars marginal, maximalt utfall – upp till 15:e-platsen var det omöjliga elva minuter). I mål var Tisaren – som hade Lovisa Persson (18:e), Lilian Forsgren (23:e snabbast på andrasträckan/växlade som 21:a), Anna Hallmén (27:a/25:a) och Lovisa Pihel (34:a/24:a) på de fyra första sträckorna – drygt 43 minuter bakom segrande IFK Göteborg. Ida Hylander blev bästa örebroare i mål, som ankare i Nyköpings OK höll hon undan för Nydalen (som vann Tiomila i Ånnaboda 2022) och Kåre och fixade åttondeplatsen hon gick ut på. KFUM Örebro blev näst bästa länslag, men fick nöja sig med en 31:a-plats av de 34 lagen som kom runt (nio diskades), 44 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan var Hagaby bästa länslag från start och ut på sista sträckan, men där fick Oskar Eklöf bara halvminuten att gå på mot Tisarens Fredrik Glännefors, som sprang ikapp och ifrån honom med fem minuters marginal – Tisaren 24:a i mål, Hagaby 28:a, 33,5 respektive 38,5 minuter bakom segrande Ravinen där Gustav Bergman spurtade in segern före IFK Göteborgs Quentin Moulet.
Bästa sträckinsatserna? Valter Pettersson sprang upp Tisaren från 43:e till 31:a plats på andrasträckan och lagkompisen Oskar Andrén var sjätte snabbast av alla på fjärdesträckan trots att han var långt bak i kön. Och i Hagaby lyfte Viktor Larsson och Jerker Lysell laget åtta platser var på andra- och tredjesträckorna, och såg till att laget låg elva inför omstarten. Man ska också komma ihåg att Tisaren matchade det mesta av de bästa de har i den här tävlingen, mendan Hagaby saknade bland andra Martin Regborn, Filip Dahlgren och Love Sintring – så Tiomila om två veckor kan bli något helt annat.
Dessförinnan väntar natt-SM på fredag, dit bland andra Jerker Lysell och Andrea Svensson är anmälda.

Trots att inga andra löpartävlingar konkurrerade var det bara 38 löpare som trotsade väder och påskledighet och sprang parkrun i morse – men en av dem var riktigt snabb: Tisdagsklubbens Philip Sander sprang på 16.21, banpers och bara tre sekunder från tiden han gjorde i Hostruset i höstas som jag tror är pers. Han var över 2,5 minuter snabbare än tvåan och det var blott andra gången på över fem år (undantaget är Wilhelm Bergentz banrekord 15.20 från september) som någon sprungit så snabbt. Petra Hanaeus var snabbaste dam runt femkilometersslingan för 120:e gången.
Snabbaste tiderna på Örebro parkrun (herrar) genom tiderna:
15.20: Wilhelm Bergentz, 14 september 2024.
15.52: Tim Sundström, 3 juni 2017.
16.10: Per Sjögren, 19 augusti 2017.
16.12: Noha Olsson, 25 januari 2020.
16.18: Hector Haines, 2 september 2017.
16.21: Tim Sundström, 29 september 2018, och Philip Sander, 19 april 2025.
Lindh tvåa i världscuppremiären (passerad på mållinjen) – och Hagaby bäst i länet igen

april 13th, 2025

I fjol vann Edvin Lindh totala världscupen i mountainbikesprint. I dag vann han kvalet, kvartsfinalen (åttondel blev det ingen på grund av för få anmälda) och semifinalen – och ledde 99,8 procent av finalen. Men precis över mållinjen passerade slovenen Jakob Klemencic och vann med tolv hundradelars marginal. Men en andraplats är ändå en andraplats och en fin start på säsongen för Lindh, som körde i Örebroklubben Team Norras tirkosa tröja (han representerar även Sörbybackens kamratförening). Eftersom Lindh vann kvalet – och man får 30 poäng för det jämfört med 90 poäng för en seger i finalen – så samlade han bara två poäng mindre än Klemencic över dagen – 102 mot 100. Tysken Simon GEgenheimer var trea i finalen men är hela 27 poäng bakom i sammandraget. Tävlingen kördes i Tadjzikistans huvudstad Dusjanbe. Nästa deltävling körs inte förrän den 1 juni, i belgiska Leuven.

Hagaby fick revansch för Måsenstafetten och tog en åttondeplats – och framför allt positionen som bästa länsklub – i Kolmårdskavlen i dag. Dessutom var Örebroklubben – som är regerande svenska mästare i just herrstafett – fyra av de svenska lagen på plats (fyra av dem framför var norska och danska lag). João Magalhães tappade drygt fyra minuter på täten på förstasträckan och skickade ut Viktor Larsson som 15:e, men Larsson gjorde en kanonsträcka, var femte snabbast, tog 28 sekunder på täten och klättrade sju placeringar. Love Sintring och Jerker Lysell höll sedan åttondeplatsen hela vägen in i mål (jagade av norska NTNUI:s andralag, annars var det lugnt). I mål var laget knappt 7,5 minuter bakom segrande Farum Tisvilde (från Danmark). Tisaren var tätt bakom efter Johan Aronssons förstasträcka men nästan åtta minuter bakom Hagaby i mål, på 14:e-platsen (Viggo Holmberg tog fyra placeringar på andrasträckan och Valter Pettersson fyra på sista, däremellan höll Mykyta Zviahin 18:e-platsen.
KFUM Örebro blev 30:e, nästan 48 minuter bakom täten, men Jonatan Gustafsson vann förstasträckan (gick loss med 43 sekunder) och Hugo Örn såg till att laget alltjämt var femma efter halva stafetten.
Tisarens damlag var baktungt – Ellinor Tjernlund tappade nästan elva minuter på förstasträckan och växlade som 23:a, men sedan plockade laget placeringar hela stafetten: Anna Hallmén sprang upp det till 21:a-platsen, Lovisa Persson till 18:e och Andrea Svensson sprang in det som 15:e som ankare, hon var femte snabbast av alla på sistasträckan trots att hon var så pass långt bakom täten. I mål var laget halvtimmen bakom segrande IFK Göteborg.

Dagens medeldistans, vid Sverigecupenpremiären i mountainbikeorientering i Hässleholm, slutade precis på samma sätt som gårdagens långdistans för örebroaren Karin Gustafsson. Tredje bästa svenska, fyra totalt. Nu bara 51 sekudner från pallen (men nästan fyra minuter bakom överlägsna segraren Nicoline Splittorff, Danmark). Garphyttans Eva Gustafsson kom också till start och blev förvisso rejält distanserad, men kom ändå i mål som sjua (och veteranen Thomas Jansson blev nia i herrklassen och Elin Doering sexa i juniorklassen). Cupen fortsätter med dubbla tävlingar i Skåne 24-25 maj.
Fahlin tredje svenska att fullfölja Paris–Roubaix: ”Så jävla gött – mer än förväntat” (Och en hel del annat smått och gott från lördagen)

april 12th, 2025

Sjätte gången gillt. I dag fick Örebrocyklisten Emilia Fahlin äntligen – för första gången i den långa karriären – köra i mål på velodromen i Roubaix. Hon gjorde det som 59:a, i en tuff tävling där det till slut blir väldigt mycket var och en för sig och ett krig mot omständigheterna.
”Så jävla gött! Det var grym atmosfär och speciellt att komma in på velodromen! Det var tufft att komma in med åtta sjukdagar förra veckan som prep, så mer än förväntat att lyckas fullfölja”, skriver Fahlin i ett meddelande.
Knappt elva minuter hade hon upp till segrande Pauline Ferrand-Prévot (Team Visma) som blev första franska cyklist att vinna damernas upplaga. Hon gick loss från en väldigt decimerad klunga med 25 kilometer kvar, jagade ikapp ensamma utbrytaren Emma Norsgaard (Danmark/Lidl-Trek) och lämnade henne bakom sig på nästa pavéavsnitt och höll sedan undan och var 58 sekunder före tvåan Letizia Borghesi (Italien/EF Education) som var en skräll på andrpalatsen före förhandsfavoriter som Lorena Wiebes (Nederländerna/Team SD Worx) och Marianne Vos (Team Visa) på tredje- respektive fjärdeplats. Ferrand-Prévot är ju hon som vann mountainbikeloppet på OS i fjol (när Jenny Rissveds blev trea), och hon har också tagit VM-guld på landsväg (2014), i cykelcross (2015), i mountainbike (fem gånger i OS-disciplinen och sju gånger i andra grenar) och i gravel (2022). Av 135 startande kom 96 i mål inom tidsgränsen och 28 över den, resten bröt. Av Fahlins lagkompisar i franska stallet Arkea-B&B hotels var det bara nederländska Marjolein van ‘t Geloof som kom i mål före henne, som 23:a (drygt 6,5 minuter bakom täten).
Fahlin blev också tredje svenskan i damtävlingens ganska korta historia att fullfölja loppet, efter Sara Penton (47:a 2021) och Julia Borgström (22:a, bara 29 sekunder bakom segraren, 2023 och 89:a i dag).
Det återstår att se när och var Fahlin tävlar härnäst, men nästa världstourlopp är i varje fall Amstel gold race den 20 april.

Rickard Ericsson snackade, precis som Emilia Fahlin, om sjukdom i uppladdningen till helgens tävling – men örebroaren blev ändå tvåa i Islands största skidlopp, 50 kilometer långa Fossavatnsgangan, i dag. Han hängde och fyra man till hängde med blivande segraren Thomas Bing (som varit fyra på VM och sexa på OS), Tyskland, i runt 20 kilometer men fick sedan släppa. Men Ericsson var starkast av de andra och gick i mål solo, drygt fem minuter bakom Bing. Kopparbergsbördiga Edwin Franzén var näst bästa svensk med en femteplats, 1,5 minuter bakom, efter att också ha varit med i den där tätklungan på första halva.
Hemma i Sverige avslutade fyrfaldiga skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Nelly Mårtensson definitivt sin juniorkarriär med en åttondeplats i Fjälltoppsloppet, knappt sju minuter bakom italienska segraren Marit Folie men mindre än 1,5 minuter från topp fyra. Karlskogingen Ellen Berg slutade placeringen bakom Mårtensson (men det skiljde 55 sekunder). Gårdagsfyran i supersprinten, Ebba Fryxell, blev nu 20:e i den yngre juniorklassen. Granbergsdals Axel Lindblad tog en 22:a-plats i motsvarande klass på herrsidan.

Å på tal om cykel: Jacob Ahlsson smällde till med femte raka segern i Östgötatempot, kanske det mest prestigefyllda svenska tempoloppet vid sidan om SM. I dag var Hugo Forssell tolv sekunder bakom på andraplatsen (över 15 kilometer med en segrartid på 17.16 för en snittfart på 52,124 kilometer i timmen). Lillebror Jonathan Ahlsson blev fyra, 34 sekunder bakom, och eftersom tävlingen även gällde som distriktsmästerskap för Östergötland – och bröderna för Kumla tävlar för östgötaklubben Motala AIF, så blev det guld och brons till dem i DM.

Efter några intensiva månader med skidalpinism rivstartade Jerker Lysell i dag orienteringssäsongen med en andraplats i Kolmårdsdubbelns medeldistans, knappt två minuter bakom örebroaren Anton Johansson (tidigare EM-silvermedaljören som satsar mot VM i sommar) och 34 sekunder före trean August Mollén (med VM-silver på cv:t). Tisarens Andrea Svensson fortsatte bygga på sin bank av fina lopp i säsongsinledningen med en femteplats, bara 48 sekunder från segern (som OK Linnés Pia Young Vik tog). Hagabys Viktor Larsson blev åtta, drygt 3,5 minuter bakom Johansson, och Jonatan Gustafsson blev diskad (han kom i mål som tolva men hade stämplat fel).
I morgon är det stafett, och då mönstrar Hagaby João Magalhães på förstasträckan, Larsson på andra, Love Sintring på tredje och Lysell som ankare (och därmed till hör laget favoriterna, trots att två tredjedelar av det SM-guldvinnande laget saknas i Martin Regborn och Filip Dahlgren och trots att det inte gick något vidare i Måsenstafetten senast). Tisaren mönstrar Johan Aronsson, Viggo Holmberg, Mykyta Zviahin och Valter Pettersson på herrsidan och (framför allt) Ellinor Tjernlund, Anna Hallmén, Lovisa Persson och Andrea Svensson på damsidan. Jonatan Gustafsson springer förstasträckan för KFUM Örebro.

Sverigecupen i mountainbike startade i dag med en långdistans utanför Hässleholm, och där blev Garphyttans Karin Gustafsson fyra (trea av svenskarna), 4,5 minuter bakom segrande Elvira Larsson, Ryda SK.

Örebro parkrun hade åttaårsjubileum i dag, och det lockade ut 133 löpare i solen. Men längst fram var allt som vanligt – de två mesta snabblöparna var snabbast runt femkilometersslingan även i dag: Petra Hanaeus för 119:e gången (nu på 20.27) och Oskar Hansson för 41:a gången (på 18.17).
Fahlin kör Paris–Roubaix på lördag (?) – och positiv vändning i Lysells OS-kvaljakt

april 10th, 2025

I helgen är det dags för Paris–Roubaix, världens kanske tuffaste endagslopp på cykel – och ett av de mest prestigefyllda. Herrarna kör på söndag, damerna redan på lördag. Emilia Fahlins franska stall Arkea-B&B hotels har inte gått ut med vilka sex cyklister de ställer på startlinjen, men i dag syntes Fahlin i varje fall ute och rekognosera banan ihop med bland andra Danielle de Francesco (och sedan tidigare är det kommunicerat att Marjolein van ‘t Geloof kommer köra). I sådana fall blir det Fahlins andra försök i tävlingen hon länge hade en hiskelig otur när det gällde att starta i cykelklassikern. Först 124 år efter herrarnas första upplaga fick damerna köra tävlingen 2020 – och Fahlin var den våren på plats i Frankrike för en första rekognosering. Men sedan kom som bekant coronapandemin och sköt upp allt, och sedan åkte Fahlin på skador och sjukdomar som tvingade henne att stå över den ena upplagan efter den andra fram tills i fjol. Inte heller då blev det ju någon pangsuccé – Örebrocyklisten vaknade krasslig på tävlingsdagen, gav det ändå ett försök men tvingades inse att det inte gick och klev av efter 80 kilometer (drygt halvvägs).
Så Fahlins facit i tävlingen hittills ser ut så här:
2020: Inställt.
2021: Timeout från cyklingen.
2022: Uttagen, men blev sjuk.
2023: Kastade in handduken på grund av formen och åkte på träningsläger i stället.
2024: Vaknade krasslig, startade ändå, bröt efter 80 kilometer.
Så visar det sig att hon ändå kör på lördag lär chansen vara god till bästa resultatet hittills.
Herrarna startar som vanligt i Compiègne, 75 kilometer norr om Paris, medan damerna startar halvvägs därifrån till Roubaix, i Denain. Men de börjar med att åka söderut på två loopar och är tillbaka i Denain efter 52 kilometer, så sträckan blir ändå nästan 15 mil (mot herrarnas 26). Från Denain har damerna en lite enklare sträckning än herrarna första biten, men de sista Herrarna startar i år i Compiègne, 75 kilometer norr om Paris, medan damerna startar halvvägs därifrån till Roubaix, i Denain. Men de börjar med att åka söderut på två loopar och är tillbaka i Denain efter 52 kilometer, så sträckan blir ändå nästan 15 mil (mot herrarnas 26). Från Denain har damerna en lite enklare sträckning än herrarna första biten, men de sista nio milen är gemensamma, inklusive de 17 sista pavéavsnitten. Pavé är alltså gammaldags, europeisk kullersten, vilket är det som ger tävlingen sin karaktär – och av de sista nio milen är nästan 30 procent (29,2 kilometer) pavé. Två av avsnitten är ”femstjärniga”, alltså långa och överjävligt tuffa och hoppiga: Den tre kilometer långa Mons-en-Pévèle med fem mil kvar till mål och den 2,1 kilometer långa Carrefour de l’Arbre med 17 kilometer kvar. Loppet slutar som alltid med 1,5 varv på velodromen i Roubaix.
Belgiska Lotte Kopecky (SD Worx) vann i fjol och värmde i helgen upp med att vinna Flandern runt, så hon blir nog att räkna med i år igen. Marianne Vos (Nederländerna), som tävlat sparsamt i år, är också anmäld liksom Lorena Wiebes (Nederländerna/SD-Worx), Elisa Balsamo (Italien/Lidl-Trek) – som liksom Kopecky är topp tio på världsrankningen – och Chloé Dygert (USA/Canyon-Sram) och Elise Chabbey (Schweiz/FDJ-Suez), Charlotte Kool (Nederländerna/Team Picnic) och Chiara Consonni (Italien/Canyon-Sram) som är strax utanför.
Starten går 13.10 och Discovery sänder med start 14.30, målgång beräknad till någon gång runt 17.

Efter ett par dagars bedrövelse kring Jerker Lysells och Tove Alexandersson chanser att kvala till OS kom i dag positiva besked från det internationella skidalpinismförbundet ISMF som säger att de är fast beslutna att den sista kvaltävlingen verkligen ska bli av, trots att de fått återbud från den franska arrangör som skulle ha hållit i tävlingen. Därför går Lysell nu in i en heltidssatsning mot OS, berättar han i en den här artikeln som ni kan läsa på NA.
Länets skitigaste tävlingar har fått datum – och han tar strid för Lysells OS-dröm

april 8th, 2025

Några av länets skitigaste och roligaste löpartävlingar har nu fått sin datum:
Redan för tre veckor sedan berättade Sydnärkepolisens idrottsförening att årets upplaga av Grisrundan, en lerig trailtävling med start och mål vid Motorp/Tripphult (motionsspåret mellan Östansjö och Hallsberg) kommer att avgöras söndagen den 18 maj, och häromdagen beslutade Dalkarlsbergs IF att deras två motsvarigheter, Sommarplågan och Utmattningen, kommer att avgöras lördagen den 28 juni (samma dag som klassiska Jordgubbslunken i Rudskoga, strax utanför länet) respektive lördagen den 20 september (till skillnad från oftast alltså inte samma dag som Bergslagsleden ultra utan en vecka senare; nu i stället dagen före Tarstaborgsrundan).
Ihop med Digerdöden i Nora och mitt eget Porla Brunnsloppet utgör de här tre tävlingarna, som alla är åtta-nio kilometer långa, de mest Tjurruset-inspirerade loppen i länet.

Efter all osäkerhet kring den sista OS-kvaltävlingen i skidalpinism ringde jag häromdagen upp Svenska klätterförbundets sportchef Patrik Kleveback-Blom – som visade sig vara örebroare, bor i Gällersta – och snackade igenom vad som verkligen gäller och hur förbundet kommer agera för att Jerker Lysell och Tove Alexandersson ska få en rättvis chans att nå OS. Läs artikeln här.
Lysell kan missa OS på grund av inställd tävling – Ingberg äntligen under 2.30 på maran efter otrolig kämpainsats

april 6th, 2025

Jag får erkänna att jag hade rört ihop dagarna, men i morse upptäckte jag att Jerker Lysell och Tove Alexandersson körde vårens sista världscupdeltävling i skidalpinism redan i går – och att det inte gick särskilt bra. I mixstafetten i schweiziska Villars-Sur-Ollon åkte duon för första gången ut i kvalet, blev 13:e bästa förstalag (bara förstalag kan gå till A-finalen), tolv sekunder bakom OS-kvalrivalen Polen. Det innebar att Polen kunde åka hem viktiga poäng i A-finalen (där laget blev sist) medan Jerker och Tove inte kunde göra mer än att slå Japan (det enda andra förstalaget) i B-finalen (där de åkte på en bättre tid än Polen i A-finalen, till ingen nytta). Det här resultatet gjorde att Sverige nu är första lag utanför OS-plats, två poäng bakom Polen, inför den allra sista deltävlingen i december. På papperet räcker det ändå om Sverige tar en topp tio-placering och slår Polen där (vilket Jerker och Tove gjort i sina tre andra tävlingar tillsammans) – men frågan är om det ens blir någon tävling i december. Än så länge finns inget världscupprogram presenterat för nästa säsong, och Lysell säger att det finns envisa rykten om att tävlingen kommer att ställas in. I sådana fall gäller OS-kvalrankningen som den nu ser ut, och då får varken Lysell eller Alexandersson vara med på OS. Fortsättning lär följa.
Jag pratade med Lysell för i förmiddags, för en artikel ni kan läsa här.
Lysell ställer nu om fokus mot orienteringssäsongen, och går rätt in i Kolmårdsdubbel nästa helg – med medeldistans på lördagen och Kolmårdskavlen på söndag.

Ingen löpare kom till start när DM på 1 500 meter inomhus för seniorer, veteraner och 16-17-åringar skulle avgöras i Eskilstuna i dag. I gångdistansen, engelska milen, kom bara gångare just från Eskilstuna till start. Fem stycken, och Nashieli Karlström (syster till Perseus) och Stefan Johansson tog gulden på 9.31,82 respektive 9.11,79.
I klassen för 14- och 15-åringar, där 1 000 meter var löpdistansen, kunde i varje fall medaljer delas ut. Där tog Stocksäters Alice Luthman DM-silver bakom Katrineholms Tuva Arivdsson (de sprang på 3.56,35 respektive 3.50,86). På pojksidan var GÖtlundas Michal Kulik starkast med 3.08,48 – där kom inga länslöpare till start. 12-13-åringarna sprang 800, och där blev det tät duell om guldet mellan KFUM Örebro-duon Lucas Halvarsson och Eskil Svenberg som tog guld och silver på 2.35,77 respektive 2.35,93.

Andreas Ingberg gjorde det till slut. Efter 13 maratonlopp under 2.40 varav fyra i spannet 2.31.36–2.32.46 tog sig den 42-årige örebroaren i Hannover marathon i dag äntligen – med tio sekunders marginal – under drömgränsen 2.30 som den 16:e Närkelöparen genom tiderna. Det var en sanslöst hård väg dit, berättar han i ett Facebookmeddelande som säger väldigt mycket om vad som krävs i idrotten löpning: ”Kände mig oerhört stark efter en lite seg start. Passerade halvmaran på 1.13.54. Fick en svacka efter 26-27 kilometer och hämtade mig aldrig riktigt, men bestämde mig för att ge mig fan på att haka med klungan så länge det bara gick. Fick strul med magen med milen kvar och spydde ner mig själv fyra-fem gånger under loppet och kunde inte tillföra energi. Sista fem-sju kilometerna var jävligt jobbiga och det blev en strid på kniven. Vid 41 kilometer så ‘knäppte’ det till i höger fot som jag haft problem med, plantarfasciit. Det blev en ganska hastig smärta och svårt att springa, men i dag hade jag bestämt mig! På målrakan insåg jag att jag tar skiten. Väl i mål föll jag ihop, spydde tio gånger och knäppte en bild. Men sen började jag må väldigt dåligt och foten är dessvärre inte bra och jag kan inte gå efteråt. Blev sjukvårdstältet och vi får väl se vad statusen på foten blir framöver, men jag kan säga så här: Det var värt det i dag!”
Ingberg hade 1.13.54/1.15.56 på halvorna. Han klättrar på listan från den 20:e till den 15:e bästa Närkelöparen på maran genom tiderna, bakom Lars Hagberg, Rolf Barr, Simon Karlsson, Jonas Nilsson, Oskar Andrén, Erik Anfält, Björn Stenberg, Bengt Rehnvall, Thomas Chaillou, Kjell Lauri, Gösta Carlsson, Roland Thörn, Arne Nilsson och Tony Månsson.

Borta i Kalifornien gjorde collegelöparen Klara Frih från Askersund sitt tredje 800-meterslopp för säsongen, och följde upp 2.14,45 och 2.13,11 med 2.13,33 för en sjundeplats av 29 startande i tävlingen Brutus Hamilton 2025, som Zoe Lahanas vann på 2.09,55. En jämn och stabil nivå på Frih alltså – det återstår att se om det också kan komma ett lyft mot nya höjder.

Tisarens Andrea Svensson fortsätter att rada upp stabila lopp i inledningen av säsongen och blev i dag tvåa, bara nio sekunder bakom segrande Miri Thrane Ødum (IFK Göteborg/Danmark) i Göteborgsdubbelns medeldistans, före löpare som Tilda Palm och Frida Vikström. Hagabys Karin Lindgren blev 16:e efter en 26:e-plats i gårdagens långdistans.
Lysell mot OS efter sjätteplats på världscupen, personbästa av örebroaren i ski classics och historiska inomhus-segrare i orientering

mars 22nd, 2025

Tredje stafetten ihop – och det går bättre och bättre dag för dag för örebroaren Jerker Lysell och Tove Alexandersson i jakten på en OS-plats för Sverige i skidalpinism. I debuten i Bormio för mindre än en månad sedan var de nia (vilket redan det ar Sveriges bästa resultat någonsin). På VM ett par veckor senare tog de en sjundeplats och i dag toppade de det med en sjätteplats i världscupen i italienska Val Martello. Den här gången undvek de dock kvalfiasko blott med en hårsmån, efter att Alexandersson haft problem med fästet i stighudarna. Tolv bästa lagen går vidare till final – och när kvalet summerades var Sverige tolva, blott tio sekunder från att åka ut (över cirka 17 minuters tävlingstid med individuell start). Men final blev det alltså, och väl där skickade Alexandersson ut Lysell i tätgruppen efter första sträckan. Lysell hade problem med kroken som fäster skidorna på väskan under första varvet – ett ”nybörjarmisstag” som han själv sa, han hade glömt att fixa till den före start – och tappade mer än han behövde men växlade ändå som sjua, och Alexandersson förde sedan upp laget i rygg på fyran Österrike inför Lysells avslutningssträcka. Han tappade Norge i sista utförsbacken ned till mål, men säkrade ändå en sjätteplats som är det bästa Sverige någonsin presterat i en världscupstafett – och framför allt säkrade han viktiga poäng i jakten på en OS-plats.
Så här är ställningen i kampen om OS-platserna nu, efter fem av sex eller sju tävlingar (det är oklart om det blir någon sista kvaltävling i december eller om OS-platserna kommer att delas ut efter tävlingen i schweiziska Villars-sur-Ollon den 5 april): Frankrike och Spanien har friplatser som etta och tvåa på VM, Italien har en friplats som arrangörsnation.
Bästa land från Amerika (det är jättetajt mellan Kanada och USA), Asien (där är Kina helt överlägset) respektive Oceanien (där har bara Australien lag) kommer få varsin friplats, därefter fylls listan på med de sex bästa länderna från OS-kvalrankningen som just nu ser ut så här: 1) Spanien, 470 poäng, 2) Schweiz, 443, 3) Frankrike, 434, 4) Österrike, 373, 5) Tyskland, 309, 6) Italien, 297, 7) Norge 270, 8) Kina, 250, 9) Polen, 246, 10) Slovakien, 238, 11) Sverige, 237, 12) Kanada 226, 13) USA, 224, 14) Slovenien, 196 … 22) Australien, 125.
Det innebär att Sverige alltså är en poäng från OS i det här läget, eftersom Slovakien har den tolfte och sista platsen (notera att Kanada och Australien som är bakom flyttas upp). Men efter att sista tävlingen är körd ska det sämsta resultatet räknas bort – och Sveriges sämsta resultat är sämre än de andra nationerna så högt upp på rankningen (från tiden innan Lysell gjorde debut). Räknar man bort sämsta placeringen för respektive land hoppar Sverige därför förbi både Polen och Slovakien (Sverige har då 203 poäng mot 201 för Polen och 197 för Slovakien) – så chansen till OS ser mycket ljus ut om Lysell och Alexandersson bara tar sig till final i Villars-sur-Ollon också.
Jag pratade med Lysell både om den snåriga OS-kvalmatematiken och om dagens tävling för en artikel ni kan läsa här.

Örebroaren Nelly Mårtensson inledde JVM i skidorientering i finska Posio med guld både i torsdagens stafett, där hon var ankare i svenska damlaget, och i fredagens sprint. Men när det på lördagen vankades medeldistans fick hon ingen placering alls. I stället blev 19-åringen diskad för att ha missat att stämpla vid den näst sista kontrollen – och oavsett det hade det inte räckt till mer än en 16:e-plats i tävlingen som vanns av finska Johanna Naskali och där Minna Turesson blev bästa svenska på fjärdeplatsen.
I morgon avslutar Mårtensson JVM – och hela sin juniorkarriär som skidorienterare – med långdistansen, som hon på förhand utnämnde till sin bästa medaljchans. Hon går ut sist av alla i fältet, 9.09, svensk tid.

En 13:e-plats i sprinten (närmast utanför semifinalerna) och en 20:e-plats i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Det är Garphyttesonen Linus Wedins resultat på de två individuella distanserna under landslagsdebuten i den nordiska juniorlandskampen i norska Gålå. Norge har som förväntat dominerat och vunnit dubbelt båda dagarna, med Östersunds Tage Börjesson som trea och enda svensk på pallen båda gångerna. Wedin var fjärde bästa svensk i fredagens sprint och femte bästa i distansloppet. På söndagen avslutas tävlingarna med stafetter (det ingår även tävlingar i backhoppning och nordisk kombination, vilket är till Sveriges nackdel, så i den sammanlagda tävlingen är Sverige trea bakom Norge och Finland och inte så långt före Estland).

Örebroaren Rickard Ericsson gjorde karriärens bästa ski classics-långlopp (då exkluderar jag de två kortare tävlingarna med individuell start där han varit topp 40) i karriären när han på lördagen blev 45:a, i Marcialonga Bodø, drygt tio minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal (det var ett rejält utdraget fält bakom topptrion, bara 22 åkare inom fem minuter).
Zinkgruvanfostrade Markus Hallén Johansson valde i stället att köra klassiska Flyktingrennet, och fick äntligen ta en egen seger (efter en delad och många pallplatser) i nationella lopp i vinter. Han gick solo från start och vann nästan två minuter före Piteås Björn Sandström över de 44 kilometerna.

Teresia Kappel (OK Tyr) och Åke Wettergren (FK Herkules). Där har ni de historiska vinnarna i den första inomhusorienteringstävlingen någonsin i länet, som ägde rum i Alléskolan i Hallsberg i dag, med en etapp på förmiddagen och en på eftermiddagen. Inga länsidrottare nådde pallen, bäst lyckades Garphyttans mångsidiga Karin Gustafsson (som ju bland annat varit VM-fyra i sin huvudgren mountainbikeorientering, men också varit rätt högt upp på SM i skidorientering). Hon blev sexa på eftermiddagens etapp, även om hon var slagen med drygt 13 minuter av Kappel.
Erik Berzell var bäst av länsherrarna på förmiddagen – tolva, drygt 14 minuter bakom Wettergren. På eftermiddagen var i stället KFUM Örebros Anton Kruse bäst med en tiondeplats, knappt sju minuter bakom täten. Djerfs Linus Bodin-Liliegren, som var förhandsfavorit efter vinterns framfart i Indoor GP, dök inte upp.

I skogarna på Kosia (mellan Degerfors och Karlskoga, på östra sidan om Möckeln) genomfördes på lördagen säsongens första större orienteringstävling i länet vid sidan om Ullmax vinterserie. Degerforssonen Filip Jacobsson, som sedan många år tävlar för OK Tisaren, var överlägsen i gamla hemmaskogar och vann med nästan 17,5 minuters marginal till SOK Träffs Lars E Karlsson över drygt fem kilometer medeldistans. Malungs Matilda Eriksson bästa dam (det var mixedklass). I morgon avslutas helgen med långdistans.

Nere i Italien pågår det här veckoslutet öppna medelhavsmästerskapen i orientering, som örebroaren Jonatan Gustafsson vann för två år sedan. På fredagen inledde han med att vinna den första etappen, en sprint i Pisticci, fyra sekunder före barndomskompisen och landslagskollegan August Mollén i ett startfält som innehöll en hel del vassa namn (bland andra Yannick Michiels, Isac von Krusenstierna, Riccardo Rancan och Ruslan Glebov). Tisarens Oskar Andrén, som är på väg tillbaka efter lårproblemen som förstörde så mycekt i fjol, blev tia då men slog till med en andraplats på dagens etapp, endast slagen av Rancan (som var i särklass, vann med 39 sekunder). I dag var i stället Gustafsson tia (80 sekunder bakom Andrén). I sammandraget, inför söndagens avslutning, toppar Rancan nio sekunder före von Krusenstierna och 46,1 före Gustafsson på tredjeplatsen. Andrén är sjua, 94,2 sekunder bakom, med slagläge på en topp fem-placering.

Petra Hanaeus var snabbaste dam runt Örebro parkrun-banan även på lördagen, och därmed för tolfte gången i rad. Hon närmar sig därmed sitt eget två år gamla rekord på 15 raka. Den här fina morgonen sprang hon på 20.25, hennes snabbast tid på femkilometersslingan sedan september 2023. Totalt kom hela 69 löpare till start i dag, och Oskar Hansson var snabbast av alla med 18.14, sekudnen före Gustav Sundström.
Mårtensson officiellt uttagen till JVM, Lysell står över resten av VM och dags för ny tävling i Tybblelundshallen

mars 7th, 2025

På fredagen bekräftades att regerande juniorvärldsmästaren Nelly Mårtensson, som kommer från Lanna och tävlar för Garphyttan och som varit Sveriges klart bästa skidorienterings-junior i vinter, också får en plats i den svenska JVM-truppen (det blir hennes tredje och sista JVM, för till nästa år blir hon överårig). Därmed kommer Mårtensson, som kört alla deltävlingar i världscupen i vinter, att tvingas stå över finalen där eftersom de tävlingarna går samtidigt som JVM.
Förra året körde Mårtensson förstasträckan i det svenska stafettlag som tog JVM-guld, efter att Elsa Brandt och Ella Turesson fört lag i mål 3,5 minuter före tvåan Norge.
Nu är de två överåriga, och det är Mårtensson som är det starkaste kortet i svenska JVM-truppen, ihop med Umeås Maja Lundholm. Vem som är spekulant på en tredje stafettsträcka i svenska laget återstår att se (kasnke Moras Sofie Karlsson Holmer eller Skogslöparnas Liv Pauler?).
Men mest spännande ska det bli att se om Mårtensson kan utmana om medaljerna på de individuella distanserna. I Elttland för två år sedan kom hon bara i mål på medeldistansen, som elva. I Österrike i fjol var hon nia i sprinten och femma i medeldistansen (bröt för andra året i rad långdistansen) – och av de där fyra som slog henne i medeldistansen har tre nu blivit överåriga och finns inte med i årets JVM.
JVM avgörs i Posio i finska Lappland, och startar med stafetten torsdagen den 20 mars. Både sprint avgörs på fredagen och medeldistans på lördagen innan mästerskapet avslutas med långdistans på söndagen den 23 mars.
Svenska laget kommer att samlas för läger och tävlingar i Boden helgen före VM (Norrbotten DM i medeldistans på lördagen, ett masstartslopp på söndagen).
Total består Sveriges trupp till junior-VM och ungdoms-EM av 21 åkare.
Svenska truppen till världscupavslutningen, som dubblerar som EM, är ännu inte uttagen.

Jerker Lysell valde att stå över den individuella distansen – en 14 kilometer lång disatns med sju stigningar om totalt 1 460 höjdmeter och sex nedförsbacker – som var fredagens prövning vid skidalpinism-VM i schweiziska Morgins som därmed ser ut att vara över för hans del. Från publikplats kunde han i stället se sin stafettpartner Tove Alexandersson ta sitt första guld i sin senaste sport (hon har redan VM-guld i orientering, skidorientering och skyrunning), med övertygande marginal. Alexandersson låg 10-15 sekunder bakom franska Axelle Mollaret under större delen av tävlingen, men i näst sista uppförsbacken satte hon in sin stöt, och därifrån gick hon ifrån med två minuter på 24 minuters åkning. Bak till trean, Emily Harrop, var det över 6,5 minuter i mål.
På herrsidan gjorde schweizaren Remi Bonnet precis som på vertikalen i tisdags och vann överlägset, nu nästan 2,5 minuter före italienaren Davide Magnini. Utan Lysell till start var Petter Engdahl ende svensk, i mål som 23:e man, drygt 15 minuter bakom Bonnet.
I morgon avslutas VM med den 20 kilometer långa lagtävlingen (där åkarna kör i par, som en patrull), men även den kommer Lysell alltså att stå över om inget oförutsett inträffar under natten. Sverige satsar i stället på ett herrlag med Engdahl och Max Österberg och ett damlag med Alexandersson och Ellen Blennow (damernas bana är någon kilometer kortare än herrarnas, och innehåller en backe mindre).

I morgon, lördag, avgörs ungdomstävlingen Tybblelundsspelen, i KFUM Örebros regi, i Tybblelundshallen. 411 deltagare är anmälda för 1 133 starter under lördagen, men så många löpgrenar står inte på programmet: 800 meter för 12- och 13-åringarna samt 1 000 meter för 15-åringarna (och 14-åringarna som sorterar in i 15-åringarnas åldersklass) – och till dessa sex klasser är totalt 21 löpare anmälda. Störst är 1 000-meterslopp för P15, dit sex löpare är anmälda och Finspångs Olle Skoog Karlsson har klart bästa personbästat (3.00,07), men Turebergs Nova Borensjö är nog ändå den som stått för vassaste prestationen med 2.25,51 i vinter på 800 meter i F13.