Etikett: Jerker Lysell

Lysells framsteg i VM-sprinten – och Persson och Sintring fixade spänning inför Nattcupsfinalen

mars 6th, 2025

Först en rättelse. Vad jag nu förstår var det hela tiden tänkt att den större delen av vinterns inomhus-friidrotts-DM skulle avgöras i Eskilstuna nästa helg, det som ställdes in den 6 januari var några få, andra DM-grenar och inget som påverkar tävlingarna som kommer (det är därför det är helt andra löpgrenar på programmet den här gången). Så ha det i åtanke när ni läser gårdagens blogginlägg.

I dag avgjordes sprinten, alltså den enda individuella disciplinen som kommer vara med på OS nästa år, vid VM i skidalpinism i schweiziska Morgins. Örebroaren Jerker Lysell var 79:a (av 95) i världscupdebuten – hans karriärs fram till i dag enda sprintrace – i OS-backen i Bormio för två veckor sedan, 38 sekunder från topp 30. Den här gången slog han till med en 65:e-plats (av 91), 27 sekunder från den där 30:e-platsen som innebär en plats i kvartsfinalerna. Ett rejält framsteg alltså, även om det är en lång väg kvar.
Sprintarna är hälften så korta som en sprintstafettsträcka (och då åker man ändå två sträckor i stafetten), och börjar med en uppförsbacke där åkarna först har skidorna på, sedan tar av sig och springer upp i pjäxorna och sedan tar på sig skidorna igen och spurtar upp till toppen där de drar av stighudarna och åker en slalombacke ned till målet. Alltihop går på under tre minuter för eliten.
65:e-platsen gjorde Lysell till bäste svensk, tre tiondelar och två placeringar före Petter Engdahl. Spanjoren Oriol Cardona Coll vann både kvalet, kvartsfinalen, semifinalen och finalen (på dagens snabbaste tid, trots att han var i princip ohotad).
Lysells stafettpartner Tove Alexandersson, som tog VM-silver i vertikalen i tisdags, hade 30:e tid i kvalet och var bara 45 hundradelar från att bli utslagen redan där. I stället tog hon sig till kvartsfinal, där hon blev femma, vilket gav en 22:a-plats totalt (schweizaren Marianne Fatton följde upp fjolårets EM-guld med en VM-titel på hemmaplan). Alexandersson är världsklass på de längre och fysiskt tuffare distanserna, och kan mycket väl ta ett VM-guld på den individuella distansen i morgon, fredag, men även om mycket kan hända på ett år ska man nog inte ha för stora förhoppningar på henne inför OS där fel distans, för hennes vidkommande, kommit med på programmet.
VM avslutas med lagtävling på lördag.

Tisarens Lovisa Persson och Hagabys Love Sintring såg till att skapa rejäl spänning till finalen i Skärmarbodabergen nästa söndag, den 16 mars, genom topplaceringar i årets näst sista deltävling i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) som avgjordes i Hallsberg på torsdagen.
Persson blev tvåa, drygt tre minuter bakom örebroaren Ida Hylander, i kväll, och tog därmed in tre poäng på ledande Karin Gustafsson, som var fyra i kväll, drygt elva minuter bakom Hylander. På papperet ser det ut som om Gustafsson därmed leder med 16 poäng – men eftersom bara de sju bästa resultaten på åtta deltävlingar räknas och Gustafsson nu nått sju medan Persson bara varit med fem gånger så är avståndet i praktiken två poäng inför finalen. Det innebär att Persson kommer ta hem totalen om hon är före Gustafsson i finalen och samtidigt är topp sex. Om Gustafsson däremot är före Persson, eller om Persson slutar utanför topp sex (eller inte kommer till start/bryter) så finns ingen som kan hota Gustafssons totalseger.
På herrsidan behöver inga resultat räknas bort för att göra det spännande. Där vann Sintring i kväll 67 sekunder före OK Tyrs Anton Jonsson (som går tredje året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) och gick därmed upp på 100 poäng i sammandraget, tre bakom Erik Berzell som inte kom till start i kväll. De båda har sprungit sex deltävlingar var, och får alltså räkna samtliga även om de springer finalen. Där kommer Sintring säkra totalsegern om han vinner, men om han är tvåa måste han dessutom ha minst en löpare mellan sig och Berzell, och om han blir trea, fyra, femma eller sexa måste han ha två minst två emelan och slutar han sjua eller sämre måste det vara tre emellan. För Berzell är matematiken enklare: Han behöver bara hålla Sintring bakom sig, och kan i vissa fall också nöja sig med att vara tätt bakom. Bakom dem är det många om tredjeplatsen, men ingen annan kan nå topp två.
Oskar Eklöf, som ju körde Nattvasan i fredags, spurtade hem tredjeplatsen på herrsidan i en fyramannagrupp som kom in drygt 9,5 minuter bakom Sintring. På damsidan var det Anna Hallmén som tog tredjeplatsen, drygt åtta minuter bakom Hylander som vunnit alla tre deltävlingarna hon sprungit i år och nu är uppe på tredjeplatsen i sammandraget trots sparsamt tävlande.
Så gick det för Lysell i individuella VM-debuten – och för Fahlin i Le Samyn

mars 4th, 2025

Efter gårdagens stafettsuccé gjorde Jerker Lysell i dag karriärens första individuella VM-start i skidalpinism (en sport han testade för första gången i december). Det skedde i den allra tuffaste disciplinen, vertikalen, där det är en lång uppförskörning med stighudar under skidorna som gäller (ingen pjäxlöpning och ingen nedförskörning och inga tekniska moment), i det här fallet 500 höjdmeter på knappt tre kilometer åkning. Det slutade med en 69:e-plats för Lysell, av 88 startande. Han var drygt sex minuter bakom superrutinerade schweiziske segraren Remi Bonnet, som vann med 46,7 sekunders marginal till tvåan Maximilien Drion du Chapois, Belgien. Petter Engdahl var bästa svensk på 18:e plats, knappt två minuter bakom Bonnet och drygt en minut från pallen.
Lysells stafettkollega Tove Alexandersson tog VM-silver, 41 sekunder bakom franska Axelle Gachet Mollaret, på en tid som var två minuter snabbare än Lysells (och som hade placerat Tove på 46:e plats i herrtävlingen).
VM fortsätter med den individuella OS-disciplinen sprint på torsdag och avslutas med det långa individuella loppet på fredag och lagtävlingen på lördag.

Efter Lotte Claes seger i världstourtävlingen Omloop Het Nieuwsblad i lördags var det måhända lite baksmälla i Arkea-B&B hotels lag i belgiska UCI 1.1-tävlingen Le Samyn i dag, men Emilia Fahlin och gänget jobbade i varje fall hårt för att sätta nederländska lagkompisen Marjolein van ‘t Geloof i ett bra läge inför avgröandet. Men mot superstjärnan Lorena Wiebe (Nederländerna/SD Worx) fanns förstås inget att göra i finalen, och Geloof fick nöja sig med en sjundeplats. Fahlin var längst fram av hjälpryttarna i laget, och rullade i mål som 27:a.
Härnäst väntar för örebroarens del ytterligare två belgiska tävlingar: GP Oetingen den 12 mars och Nokere Koerse en vecka senare.
Lysell VM-sjua i nya sporten, Wedin klar för landslagsdebut och Karlsson nära Närkerekordet i Tokyo

mars 3rd, 2025

Det blev en sjundeplats för Jerker Lysell och Tove Alexandersson när mixstafetten, OS-distansen, avgjordes på VM i skidalpinism i schweiziska Morgins i dag. Det är det bästa stafettresultatet någonsin av ett svenskt lag, tidigare var ju Lysells och Alexanderssons niondeplats i världscupen för drygt en vecka sedan det bästa.
Alexandersson skickade ut Lysell som tvåa bakom blivande segraren Frankrike efter första sträckan, och Lysell tappade den här gången bara runt en minut på sin första sträcka och växlade ut Alexandersson som sjua. Hon tog en placering och lite tid på täten på sin andra sträcka, men Lysell tappade Tyskland och Norge på slutet och gick i mål som åtta. Men Norge fick tidstillägg för att ha tappat en stav på upploppet (och inte plockat upp den), och Sverige flyttades i efterhand upp till sjundeplatsen.
Det innebär att Sverige klättrar förbi Slovenien på OS-kvallistan och nu är på 13:e plats. Topp tolv kommer sannolikt krävas för en OS-plats, och med dagens resultat är Sverige bara en poäng bakom Kanada som just nu har den tolfte och sista platsen. Kampen om de tre sista platserna står just nu mellan fem lag (både USA och Kanada kan inte trilla ut eftersom minst ett lag från Amerika ska ha en plats): Slovakien 184, USA 181, Kanada 178, Sverige 177 och Slovenien 166. Tre världscuptävlingar, som ger OS-kvalpoäng, återstår – en i mars, en i april och en i december.
Men först ska resten av VM avverkas. Mixstafetten var första distansen, och Lysell ämnar åka alla fem: Härnäst vertikalen på tisdagen, därefter sprinten på torsdag, den individuella tävlingen på fredag och lagtävlingen på lördag.

Linus Wedin tog ju första individuella segern på junior- eller seniornivå av en länsskidåkare på nationell nivå på tio år när han vann Sverigecuptävlingen i Bollnäs förra helgen. Nu belönas han med en plats vid den nordiska juniorlandskampen i Gålå 19–23 mars där sprint, distnaslopp över tio kilometer och stafett (3×3 kilometer) står på programmet. Totalt är sex dam- och sex herrjuniorer uttagna till tävlingarna. Senaste tolv åren har tre andra länsåkare tagit plats i nordiska juniorlandskampen: Axel Ekström, Filip Danielsson och Ludvig Berg. Innan det är dags för Wedin att dra på sig landslagsdressen väntar junior-SM i Östersund 12–16 mars. Wedin har sedan tidigare representerat Sverige i junior-VM i skyrunning.

Simon Karlsson slog personligt rekord och klättrade från femte till fjärde plats på listan över länets bästa maratonlöpare genom tiderna när han på söndagen sprang in på 2.22.56 (2.22.50 netto) i Tokyo marathon. Men faktum är att Karlsson, precis som en handfull gånger tidigare, spände bågen för Närkerekordet och nu var närmare än någonsin att hålla hela vägen.
2.21.46 lyder Lars Hagbergs rekordtid från 1983, vilket ger 1.10.53 på halvorna – och den här gången passerade Karlsson halvmaran på 1.10.11. Han fortsatte i samma fina tempo förbi 30-kilometersmarkeringen men började sedan tappa även om han vid 35-kilometersmarkeringen bara var någon sekund bakom Hagbergs snittfart. Men någon ökning fanns inte i kroppen, i stället tappade Karlsson minuten på sista sju kilometerna och fick nöja sig med ett pers på 47 sekunder – och med att klättra förbi Oskar Andrén i genom tiderna-listan med fem sekunders marginal.
Nu är det Hagberg (2.21.46), Rolf Barr (2.21.50), Jonas Nilsson (2.22.20) och Karlsson som är i toppen av listan.
Karlssons femmor gick på 16.42 (inklusive sex sekunder fram till startlinjen)–16.36–16.35–16.33–16.41–16.40–16.58–17.31–17.43 (och 7.33 på sista 2,2).
Wedin vann i Sverigecupen, Lysell med historisk svensk framgång i debuten (så här ser snåriga vägen mot OS ut), Hallor femma i Försvarsmaktsvasan och Frih säsongsdebuterade

februari 23rd, 2025

Linus Wedin, 18, från Garphyttan slog i dag till med något så ovanligt för en länsbo som en seger i Sverigecupen i längdskidor. Jag kan inte hitta något motsvarande sedan Filip Danielsson vann en 2,5 kilometer lång prolog i H20-klassen i Sverigecupfinalen i mars 2015, alltså för nästan tio år sedan (karlskogingarna Simon Nilsson och Ludvig Berg har två respektive en andraplats i Sverigecupen, men inga segrar). Wedin tog sin vinst i den yngre juniorklassen, H18, i 15-kilometersloppet som avslutade Sverigecuptävlingarna i Bollnäs i dag, och han gjorde det i överlägsen stil: Han hade över 20 sekunder ned till tvåan Edvin Skytt, Falun, och över 50 till fjärdeplacerade Viktor Kullman, och bara sju av 88 startande konkurrenter var inom två minuters marginal.
– Det var en överraskning. Planen var att gå ut hårt, och det gjorde jag, sa Linus i intervjun i NA:s sändning efter segern, där han också fick frågan om hur han trivdes i de tunga förhållandena:
– Jag tror det är bra för mig, det är skönt.
Granbergsdals Axel Lindblad gjorde också sitt bästa lopp i karriären, som 27:a, knappt 4,5 minuter bakom i samma klass. Karlskogingen Ellen Berg blev 19:e i D20. Hennes storebror Ludvig Berg gjorde sin första tävling för året (mig veterligen) i gårdagens stafett där han körde en sträcka för Rehns BK. Vi får se om det blir mer tävlande framåt för honom.
Fotnot: Det är bara nio år sedan Garphyttan vann senaste JSM-guldet i längdskidor, i stafett. Texten ovan avser individuella tävlingar.

Det blev en liten succé, åtminstone för att vara debut, för Jerker Lysell i mixstafetten ihop med Tove Alexandersson i världscupen i skidalpinism (skimo) i blivande OS-backen i Bormio i dag.
De började dagen med att ta sig vidare till A-finalen som tolfte och sista lag från kvalet (som avgjordes över en sträcka för respektive åkare) och blev slog sedan tre av lagen de hade före sig i kvalet när de blev nia i finalen som kördes över ordinarie distans, två varv per person.
Varje sträcka börjar med en uppförskörning där åkarna har stighudar under skidorna som sedan tas av för en första utförskörning. Därefter tas nya stighudar på för en ny uppförskörning som avslutas med ett parti där skidorna måste tas av och åkarna springer upp den sista biten, i pjäxorna. Sedan bär det utför igen, ned till växlingsområdet, där ett tredje par stighudar ska tas på för de sista meterna till växlingen (det slipper avslutaren dock inför målgång).
Tove stack direkt och ledde som mest med 17 sekunder efter första uppförskörningen, men sedan blev det smärtsamt tydligt att Tove och Jerker har en del att jobba på vad gäller tekniken i alla byten. Där tappades mycket tid och Tove skickade ut Jerker som fyra. Jerker tappade sex placeringar på sin första sträcka och växlade som tia, men efter att Tove jobbat upp laget igen lyckades Jerker ta dem i mål som nia. Ett historiskt resultat för Sverige som aldrig tidigare varit i A-final i en världscupstafett (Tove var 31:a ihop med Malte Lessing i Boi Taull i början av februari och 34:a ihop med Max Österberg i Andorra i januari).
Jag pratade med Jerker efteråt, för en artikel ni kan läsa här.
Kvalreglerna till OS är snåriga, men som jag förstått det tas de 18 lagen ut så här:
A) Italien har en friplats som arrangör.
B) De två därutöver bästa lagen på VM nästa måndag (den 3 mars) får platser.
C) Har inte Amerika, Asien eller Oceanien några platser så långt kommer de högst rankade länderna därifrån, enligt OS-kvalrankningen, få varsin plats (och det är högst troligt att det blir så, och att det blir USA eller Kanada, Kina respektive Australien).
D) Sedan fylls det på med upp till tolv lag från OS-kvalrankningen (vilket just nu skulle innebära att Spanien, Schweiz, Frankrike, Österrike, Tyskland, Norge, Polen och Slovakien skulle få platser, förutsatt att två av dem går in under kriterium B ovan).
E) Därefter fylls det på med individuella tolv idrottare till den individuella sprinten, och de kan komma från vilka nationer som helst (men det får inte, inräknat de som blivit uttagna i A–D bli mer än två herrar och två damer per nation). De hämtas först från VM (två damer, två herrar) och från den individuella OS-kvalrankningen (fyra damer, fyra herrar).
Skulle någon nation få ihop både en dam och en herr genom E-kriteriet får de ställa upp i stafetten också (oavsett om den nationen redan har ett lag), men Jerker har som nybörjare förstås ingen chans att nå så högt, så hans och Toves chans till stafettstart på OS nästa år är att klättra på OS-kvalrankningen, och det är faktiskt bara tio poäng upp till Slovakien som besegrades i dagens stafett (ja, Jerker och Tove tog faktiskt in exakt tio poäng i dag).
VM-stafetten – dit laget inte är uttaget ännu, men det lär bli Tove och Jerker eller Petter Engdahl – körs alltså som första distans på världsmästerskapet i schweiziska Morgins nästa vecka. Den tävlingen räknas också in i OS-kvalrankningen liksom stafetterna i italienska Val Martello (22 mars) och schweiziska Villars-sur-Ollon (25 april) samt eventuella världscupstafetter nästa säsong som hinner hållas före den 21 december (det är inte säkert att det blir någon alls).
Det blir väldigt spännande att fortsätta följa kampen för en OS-plats.
För den som vill se dagens tävling finns den på Youtube här.

Öppet spår är per se ingen tävling, men i samband avgörs Försvarsmaktsvasan, som inom just försvaret är en prestigefylld tävling, och där Anton Hallor från Hallsberg, som i de här sammanhangen representerar Norrbottens flygflottilj F21, vann i fjol och var tvåa 2023. I år fick han nöja sig med en femteplats, 18 minuter bakom segrande Sebastian Jansson Saadio från Transtrand. 5.04.14 gjorde dessutom Hallor till dagens åttonde snabbaste åkare totalt.
”Orimligt nöjd med dagen. Har med stolthet ägnat vintern åt blöjbyten och nattjourer, så glad att kroppen ställde upp trots halvera förberedelser”, skriver Hallor på Instagram.
Ola Backlund, som bor i Garphytten men representerar Berber IS, var näst bästa länsåkare med 5.38.01 i rätt grisiga förhållanden. Örebroaren Stina Odencrants, 33, var snabbast av länsåkarna på damsidan med 6.43.24, och därmed 24:e snabbaste av alla kvinnor på söndagen, en timme bakom Sara Karlsson från Gnosjö som var värst av alla.
I Ungdomsvasan fick man i år gå ned i tolvårsklassen för att hitta en länsåkare på topp tio. Där blev Karlslunds August Kihlberg sexa efter en spurtstrid med tre andra om femteplatsen, tre minuter bakom segrande Lykke Eriksson, Tranemo IF.

Askersunds collegelöpare Klara Frih fick äntligen göra säsongsdebut på sin huvuddistans, 800 meter, inomhus i USA, men någon höjdare blev inte loppet. Hon gick som mål som trea i sitt heat och 15:e totalt (av 27) på 2.16,06 (hon sprang tre sekunder snabbare än så för fem år sedan) i collegekonferensen Mountain Pacifics inomhusmästerskap i friidrott i Spokane, Washington, som hemmalöparen Rosemary Longisa vann på 2.10,28. Frih sprang också den udda stafettvarianten distance medley relay där hon tog hand om den 1 200 meter långa förstasträckan (de andra sträckorna är 400, 800 respektive 1 600 meter långa för totalt 4 000 meter) i St Mary’s college-lag som blev sjua, 24 sekunder bakom segrande Washington State.
Så gick det för Lysell i världscupdebuten i nya sporten – och Hansson bästa länsåkare i Tjejvasan (igen)

februari 22nd, 2025

Jag vet inte om ni läste min lite längre text med Jerker Lysell om hans satsning på skidalpinism (annars finns den här), men i dag gjorde han i varje fall världscupdebut i kvalet till sprinten i kommande OS-backen i Bormio. Upplägget är som i längdskidor, men det är inga kvartsfinaler utan blott tolv man (av 95 startande den här gången!) till semifinal. Lysell var 79:a (och bästa/enda svensk), 43 sekunder från topp tolv. Spanjoren Oriol Cardona Coll vann. Lysell tog tävlingen som en uppladdning och ett test inför morgondagens sprintstafett ihop med Tove Alexandersson, som är ett litet test av om det är Lysell som det svenska förbundet ska satsa på i sina försök att kvala in ett svenskt stafettlag till OS nästa år. Alexandersson tog sig vidare till semifinal som tolfte och sista åkare i dag, men slutade sist i semin (sprint är fortfarande inte hennes specialitet i skimo, men det är dessvärre den enda individuella distansen på OS nästa år).

Olivia Hansson visade att gammal (nåja, hon är 29) är äldst när hon blev bästa länsåkare på Tjejvasan i dag, med en 37:e-plats. Debuterande Ebba Fryxell, 16, blev 56:a, och var sjua i den yngre juniorklassen. Elin Fjellström, som numera tävlar för Falu IK men tidigare för Garphyttan, var 63:a, och Garphyttans Alma Olsson 88:a. Det var alla länsåkarna jag kunde hitta på topp hundra. Östersunds Jenny Larsson vann en spurtstrid mellan sex åkare.
I Vasaloppet 30 i går var Kopparbergsfostrade ex-proffset Bill Impola nia och Hällefors Julis Forsell 15:e.

Martin Regborn lade ingen vikt vid att försöka vinna totalen i fyrdagarsorienteringen Antalya o-meeting, och tog det därför lugnt på dagens sprint som avslutade det hela. Den passade i stället Örebrokompisen Jonatan Gustafsson på att vinna med över 40 sekunders marginal, men dagens tvåa – polacken Michal Olejnik – vann totalt (via placeringsraden tre-två-fyra-två mot Regborns 17-ett-ett-14).

Örebro parkrun hoppades så sent som på fredagskvällen kunna köra, men på lördagsmorgonen tvingades arrangörerna ändå ställa in på grund av att nattens kyla gjort banan glashal. Nya tag nästa lördag.
Dubbla världsmästaren vann premiären i Nattcupen

november 28th, 2024

Ullmax vinterserie (mer känd som Nattcupen) startade på torsdagskvällen med Hagabys deltävling, som arrangerades på Tiomilakartan uppe i Ånnaboda, med start i botten av Storstenshöjdens norra slalombacke och mål på campingen.
På damsidan gick Elsa Hedin, OK Linné-orienteraren som går i fyran på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och som sprang JVM i somras, loss på långsträckan till fjärde kontrollen och vann till slut med över tolv minuters marginal till tvåan Lovisa Persson, Tisaren, som tog hem hela cupen i fjol (efter dramatisk kamp med Ida Hylander). Örebroaren Elin Rindstig på tredjeplatsen var ytterligare åtta minuter bakom och Hylander kom inte till start trots att hon var anmäld.
På herrsidan var det en jämnare kamp, men till slut lyckades Hagabys dubble världsmästare Jerker Lysell – som ledde med över en minut efter spridningsmomentet (det fanns på ett ställe två slingor som orienterarna slumpvis tog i olika ordning) – till slut hålla undan med 25 sekunders marginal till klubbkompisen Filip Dahlgren medan örebroaren Erik Berzell på tredjeplatsen var ytterligare 34 sekunder bakom. Hagabys Love Sintring var halvvägs mindre än minuten före täten, men i mål 4,5 minuter bakom och nästan upphunnen av orienteringsgymnasiets Anton Jonsson (OK Tyr).
Martin Regborn var med, men laddar ju för terräng-EM just nu och nöjde sig med att jogga runt och bli 16:e man, just före Tisarens Oskar Andrén som är på väg tillbaka efter lårskadan.
Om två veckor avgörs andra deltävlingen, i Nora, och därefter sätter cupen fart på riktigt den 16 januari.

I Karlskoga avgjordes samtidigt säsongens tredje deltävlingen i Prickcupen, en stadsorienteringstävling med handikappsystem, och där vann Mats Welander minuten före Håkan Lindberg vars andraplats räckte för att ta över totalledningen.
Två nya löpartävlingar i länet i höst, fem från Alléskolan i juniorlandslaget och Lysell satsar vidare

oktober 25th, 2024

Sent på höstkanten har det plötsligt dykt upp två små roliga lopp i kalendern. Karlskoga Friidrott bjuder in till Movember run den 16 november. Movember är, för den som missat det, en kampanj för att samla in pengar till prostatacancerfonden (en del av startavgiften går dit) under november varje år.
Loppet går över tre varv i Bråtenspåret, ett delvis (framför allt andra halvan) rätt kuperat, tre kilometer långt elljusspår i utkanten av Karlskoga. Loppet blir alltså nio kilometer långt.
Extra kul att just Karlskoga som tätort får ett nytt löplopp efter att satsningar som Vårrundan och Kretsloppet somnat in lika snabbt som de startat. Senaste 20 åren är det bara Hyttloppet i Granbergsdal (och numera dess systerarrangemang Granbergsdalsterrängen) som blivit beständiga arrangemang i kommunen.
Två veckor senare, den 30 november, avgörs Mörkertrail över 8,5 kilometer stig i Garphyttans nationalpark. Ett pannlampslopp som skulle avgjorts redan den 4 april 2020 i Lanna (under namnet Lanna night trailrun) och därefter bokades om till den 29 november 2020 (under namnet Mörkertrail vid nationalparken), men båda gångerna tvingades arrangörerna i Trail and run ställa in på grund av coronarestriktioner. Nu, fyra år senare, blir det av. Tidigare har samma arrangörer legat bakom tre upplagor (varav en coronavariant) av Lanna trailrun vid badgruvan i Lanna och Skärmartorparn inte långt därifrån.

Hösten 2021 bestämde sig Svenska orienteringsförbundet för att slopa juniorlandslaget (den vintertrupp som tas ut så här års och som åker på vinterläger och får annan stöttning och som bildar landslag fram till vårens testtävlingar, där alla – oavsett om de varit med eller inte – har chans att knipa platser till mästerskapen). Men nu, tre år senare, är juniorlandslaget tillbaka, och då med en jättetrupp om 24 löpare.
– Vi tror på kontinuerlig kommunikation under större delen av året. Vi ser också att vi kan förstärka och vidareutveckla lärandet av internationella förberedelser, och därigenom bidra mer till våra RIG/NIU. Ett annat strategiskt val med juniorlandslaget är att bättre kunna fånga upp och stötta löpare på hög nivå som under juniortiden lämnar ett RIG/NIU-gymnasium. Syftet med en bred trupp är att öka motivationen och skapa en känsla av att internationell representation inte är så långt borta, säger förbundskapten Emma Martner till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Tisarens Oskar Andrén, som själv är precis utanför landslaget på seniorsidan finns med som landslagstränare (han har en delad tjänst där han jobbar dels där, dels med eliten via Örebro läns orienteringsförbund och dels på orienteringsgymnasiet på Alléskolan i Hallsberg), men framför allt är fem elever från Alléskolan bland de 24 som tagits ut (däremot inte till Lindebygdens Axel Thybeck eller någon annan orienterare från länet). Det handlar om OK Linnés Elsa Hedin, som går i fyran på orienteringsgymnasiet och nu går in på sitt sista juniorår (hon var redan i somras med på junior-VM och är i länet kanske mest känd för att hon vann Rallarrundan i våras), OK Denselns Arvid Algers Omholt och OK Tyrs Anton Jonsson, som båda går i trean och alltså kliver upp från H18 till H20 vid årsskiftet (de båda var med på inofficiella junior-EM, ”europeiska juniorcupen” i september) samt OK Tyrs Izabella Ljungberg och Järlas Gustav Netz som båda går i tvåan (Ljungberg vann natt-SM i D18-klassen i våras och sprang också junior-EM i september; Netz var uttagen till junior-EM men tvingades kasta in handduken).
De största tävlingarna för juniorerna nästa år är junior-VM i Italien, europeiska ungdoms-OS i Tjeckien och inofficiella junior-EM i Skottland.

På tal om orientering får ni inte missa Svenska orienteringsförbundets fina intervju med örebroaren Jerker Lysell som – vilket jag missat – vann den ultralånga, klassiska norska tävlingen Blodslitet i helgen (han var 21 sekunder före tvåan Lukas Liland och två minuter före trean Emil Svensk som ju stått på VM-pallen i år). I intervjun berättar den dubble världsmästaren bland annat att han satsar på att komma tillbaka till de stora mästerskapen.
– Ambitionsnivån är där annars skulle jag inte lägga ner den tid jag gör. Men det blir ju som det blir, säger Lysell som ju var en viktig del i Hagabys historiska stafett-SM-guld tidigare i höst.
Hanaeus vann terräng-DM och tar över ledningen i cupen (och man kan nästan säga detsamma om Arvidsson) – och Tisaren tillbaka i toppen på 25-manna

oktober 12th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden – med Kevin Mellberg som gäst. Fram till förra säsongen spelade han amerikansk fotboll. Tio veckor efter att han stod på skidor första gången i sitt liv körde han Öppet spår på 6.10, sedan körde han Vätternrundan under tio timmar och sprang Lidingöloppet på 2.23. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev – som väntat – överlägsen seger för Per Arvidsson, den ende av länets kanoner som kom till start, när långa terräng-DM avgjordes över tre 3,3-kilometersvarv i Åsbro i dag. Arvidsson avverkade terrängmilen på 34.31 (11.26-11.30-11.35 på varven) och vann med över fyra minuters marginal.
Men vi börjar med damerna, där det åtminstone var något tajtare: IF Starts starka veteran Petra Hanaeus, 52, tog sitt andra DM-guld (i huvudklassen) i karriären (efter DM på 5 000 meter 2022) genom att avverka banan på 43.58 (14.28-14.43-14.46), vilket gav seger med nästan två minuters marginal bak till Västerås Åsa Bergman (45.54) som tappade ganska exakt 40 sekunder per varv. Starts Maria Nagle (46.23) tog bronset ytterligare en halvminut bakom, men där var det ett tag riktigt tajtare: Vid sista varvningen skiljde bara fem sekunder (båda låg i en större klunga med ett gäng herrar). Östansjös Ester Skoglund (som alltså var nästan på hemmaplan, klubbmässigt) tog fjärdeplatsen på 50.49, Kumlas Amanda Brunsson var femma på 51.12 och Norbergs Elisia Furulind Sjöström var sexa på 51.17. Vretstorps Anna Karlsson var sjätte bästa länslöpare (åtta totalt) på 54.07 och följdes av Storådalens Kristina Lagerman som tog sista poängen i långloppscupen på 56.51.
Hanaeus (K50), Bergman (K40), Nagle (K45), Skoglund (juniorklassen) och Brunosson (K35) vann också veteran- eller junior-DM-guld. Starts Annica Sjölund på 59.02 (i K55) och Örebro AIK:s Maja Persson på 1.05.51 (i K70) tog också veteran-DM-guld. Övriga klasser var tomma – det var totalt bara elva damer till start – och bara IF Start fick ihop lag till lagtävlingen (därmed blev det guld för Petra Hanaeus, Maria Nagle och Annica Sjölund i både huvudklassen och veteranklassen där – och därmed tog Hanaeus maximala fyra guld senior+veteran+seniorlag+veteranlag och Nagle tre guld och ett brons).
På herrsidan vann alltså Arvidsson, men tvåan var ett namn jag måste bli bättre på att lägga på minnet: Åsbros egen Andreas Borg, 32, som var trea på Munkastigen trailrun i våras och sexa i Fröviloppet häromsistens och som sprungit så snabbt som 35.00 på milen och 1.17.51 på halvmaran i år. Nu gjorde han 38.37 och tog silvret med över 1,5 minuters marginal till IF Götas Erik Högkvist (40.08) som tog bronset ytterligare nästan två minuter före Kumlas Dan Bäck (41.54) som alltså var tredje bästa länslöpare. Hans klubbkompis Johan Fredriksson (42.12) gick ut hårdare (tolv sekunder före vid första varvningen) men var ikapplöpt vid andra och 18 sekunder bakom i mål – men först i ett kluster av fyra löpare inom några sekunder med Tisdagsklubbens Tommy Thorén (42.14), Storådalens Henrik Ögren (42.21) och Kumlas Christoffer Kivling (42.46) på de tre sista poängplatserna i långloppscupen.
Arvidsson (M35), Bäck (M45), Fredriksson (M40) och Theorén (M50) tog också veteran-DM-guld. De övriga gick till Starts Roger Sköldqvist på 45.54 (i M55) och Mikael Hansson på 45.30 (i M60), Örebro AIK:s Göte Pettersson på 52.31 (i M65), Åsbros Ove Karasiak på 1.00.06 (i M70), Östansjös Bengt Nilsson på 59.40 (i M75) och Kopparbergs Sven-Olov Dahlgren på 1.15.25 (i M80). Några juniorer kom inte till start på herrsidan, men William Sallros vann ungdomsklassen, P16, på 48.52. På herrsidan fick åtta föreningar ihop seniorlag och sju veteranlag – men guldmedaljörer blev även där Start, med samma löpare i båda lagen: Per Arvidsson, Mikael Hansson och Roger Sköldqvist.
Hanaeus seger gör att hon, som är regerande mästare, tar över ledningen i långloppscupen tre poäng före Marie Dasler, fem före Hanna Imhagen och Emma Reinhed Liljeqvist och sex före Erica Lech (Hanaeus har också den fördelen att hon bara räknat nio deltävlingar jämfört med maximala tio för Dasler och Imhagen, men å andra sidan har Reinhed Liljeqvist bara räknat åtta och Lech sex). Dasler stod över dagens tävling för att i stället springa veteran-VM i Bukarest i morgon.
Arvidssons seger gör att han, som är regerande mästare, nu är uppe på samma poäng som ledande Simon Karlsson i långloppscupen – men Karlsson har fyra segrar och fyra andraplatser (och en tredjeplats) vilket trumfar Arvidssons rad på fyra segrar och tre tredjeplatser (och en tredje- och en fjärdeplats). Båda har dessutom räknat nio tävlingar (av maximalt tio) vilket gör det upplagt för en strid på kniven om totalsegern hela vägen in (med i leken finns också Jonas Nilsson som är tolv poäng bakom men som räknat en tävling mindre). Karlsson stod över dagens tävling för att i stället springa Hässelbyloppet i morgon.

Efter fjolårets bottennapp var OK Tisaren tillbaka högt upp i resultatlistan på 25-manna, tävlingen i Stockholm som korar världens bästa orienteringsklubb. Josefin Tjernlund var med i tätklungan på förstasträckan (växlade som 16:e, 21 sekunder från ledning) och även om Gustav Hindér tappade ett par minuter på andrasträckan var Tisaren med på topp 20 inför de fem fyraparallelliga sträckorna där jag inte ens ska försöka förstå mig på vad som hände. Ute igen på andra sidan var laget i varje fall sexa (efter att faktiskt ha varit topp tre när superkvartetten Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Ellinor Tjernlund – hur många klubbar kan matcha den bredden? – alla hade avverkat sina sjättesträckor), och efter att Alfred Pihel och Linnea Claesdotter tappat lite var på 23:e och 24:e sträckorna sprang Valter Pettersson – senaste veckornas succéman som nu var 25-mannaankare för första gången – upp laget från 16:e till en tolfteplats, som sjätte bästa svenska lag, drygt 20 minuter bakom Uppsalaklubben OK Linné som vann för andra året i rad.
Det är så himla många namn att hålla reda på i den här tävlingen, men jag tror att Örebrofostrade Beata Falk var den ”länslöpare” som kom högst upp i resultatlistan, som en del i OK Kåres tredjeplats (i IKHP:s sjundeplacerade lag fanns Emma Ling och Daniel Attås).
KFUM Örebro blev näst bästa länslag med en 42:a-plats, drygt en halvtimme bakom Tisaren (där sprang Jonatan Gustafsson upp laget från 111:e till 62:a plats på andrasträckan, där han trots det tuffa utgångsläget hade 15:e bästa löptid av alla). Hagaby fick nöja sig med att vara näst bäst i stan, tio minuter bakom KFUM- trots att Martin Regborn sprang in tolv placeringar som ankare (och Jerker Lysell var näst snabbast på andrasträckan, där han sprang upp laget från 102:a till 44:e plats). Mer överraskande blev Karlskogaklubben OK Djerfs fjärde bästa länslag med en 73:e-plats efter en mycket jämn laginsats där ingen annan löpare än Linus Bodin Liliegren på 23:e-sträckan var topp 50 på sin sträcka, om resultatlistan stämmer (och Rasmus Pettersson var faktiskt en placering före Jonatan Gustafsson i mål på andrasträckan, som 61:a). Övriga länslag på topp 150: Garphyttan och Lindebygdens kombinationslag 89:a, Tisarens andralag 105:a, Almby 107:a och Milan 119:e.

Efter en andra- och en tredjeplats de senaste åren utklassade Degerfors backyard ultra-kung Filip Andersson i år konkurrenterna i min egen lilla obanade och leriga tävling Porla Brunnsloppet. Tiden, 1.21.47 över 13,6 kilometer, säger kanske inte så mycket för den oinvigde – men utöver en handfull orienterare lär det vara få i länet som matchar den prestationen. Tvåan Jimmy Iwersen, Karlskoga Friidrott, var över 19 minuter bakom med 1.40.54 och en så stark löpare som Tisdagsklubens Janne Werner, som många säkert känner bättre till, var över 26 minuter bakom på tredjeplatsen med 1.48.05 (men då lade han förvisso fem minuter på att leta redan på en sko som fastnat i ett lerhål, och sedan var det kanske lite svårt att komma igång igen). Karlskogas Moa Montañalago var snabbaste dam på 2.20.00.

65 löpare valde konstigt nog bort både terräng-DM och Porla Brunnsloppet för att i stället springa en platt femma inne i stan när 296:e upplagan av Örebro parkrun avgjordes vid Rynningeviken. Riina de Silva (23.35) och Filip Eidemar (19.17) var snabbast av dem (även om det var målfoto i herrklassen där Kristoffer Ingberg kom in på samma tid).
Karlsson drabbad av Hagbergs förbannelse (igen), Regborn sprang ”alldeles för dåligt” och Fahlin tillbaka på tävlingshojen

september 29th, 2024

Missa inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är tillbaka som gäst. Finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Just podden med Karlsson handlar i mångt och mycket om hans uppladdning inför dagens Berlin marathon, där han gick för personligt rekord (2.23.43), Närkrekord (2.21.46) och framför allt sub 2.20. 15 kilometer in låg Karlsson på ett tempo som skulle ge Närkerekord med drygt 20 sekunder (och pers med drygt två minuter), men precis som i hans senaste stora maror i Valencia, Manchester och Stockholm mattades han på andra halvan och fick slå av på takten. Han passerade första halvmaran på 1.11.18 och gjorde den andra på 1.16.30 för 2.27.52 som sluttid (där ingår också de fyra sekunder det tog att ta sig till startlinjen).
Det gav ändå en 180:e-plats i tävlingen, och 2.27.52 är ju alls ingen dålig tid: Bara sju andra Närkelöpare (plus Karlsson själv) har sprungit snabbare än så genom tiderna. Men man börjar ju ändå fundera på om det finns en ”Hagbergs förbannelse” efter alla försök som gjorts att slå det där Närkerekordet de senaste 41 åren. Rolf Barr, som sprang maran i Västberlin 1984, var bara fyra sekunder ifrån Hagbergs tid, men lyckades inte ta den. Det har inte heller Karlsson (som nu gjort tre försök), Oskar Andrén, Erik Anfält eller Jonas Nilsson, som alla gjort seriösa försök de senaste åren, klarat av att göra.
Just Karlsson och Nilsson har absolut chans att lösa det i närtid, om de har dagen. Men än så länge har de inte haft det. För Karlsson blir nästa försök, som han berättar i podden, Valencia i december och Tokyo i mars.
Villem Raudsepp blev näst bästa länslöpare i Berlin med 2.45.30 (2.42.01 netto, han fick köa 3,5 minuter till startlinjen), drygt fyra/nästan åtta minuter bättre än hans halvårsgamla pers från Frankrfurt. Elias Zika gjorde 2.46.49 (2.43.20), Fredrik Härdfeldt 2.46.57 (2.43.29 netto), Markus Liljenroth 2.47.51 (2.47.15), Martin Duberg 2.53.48 (2.53.08) och Kristoffer Ingberg 2.59.18 (2.56.12). Det var i varje fall de jag hittade under tre timmar.

Sverige vann dubbelt, på såväl dam- som herrsidan, när orienteringens världscupsäsong på söndagen avslutades med stafetter, och tog därmed även hem nationscupen. Men lite oväntat blev Anton Johansson dagens bästa länslöpare, i stället för Martin Regborn som var satt som ankare i förstalaget och fick gå ut i ledningen. Men kom i mål först som nia, drygt 2,5 minuter bakom täten.
– Jag har lagt rätt så mycket mental energi på att ladda inför den här helgen, för de individuella prestationerna, och det var svårare att ladda om än det brukar vara. Jag jagade ändå på så gott jag kunde, och det blev lite fort och fel i stället. Alldeles för dåligt, så här dåligt ska man inte springa när man får springa i förstalaget, sa Regborn ärligt till SVT efteråt.
Största bommen kom redan till första kontrollen på tredjesträckan, och den kostade över 1,5 minuter.
– Jag var ju grymt taggad att få springa i förstaläget, och att se Viktor (Svensk) och Max (Peter Bejmer) springa så bra och få det här utgångsläget. Vi har sagt att vi ska inte vara fega, utan vi ska vara offensiva, så jag körde till första. Jag kanske var lite för taggad, och så var jag lite trött från loppen som varit här. Jag tyckte jag låg bra till första, men så var det som en höjd som jag skulle springa till slutet på och så var det lite diffust där. Och nej, jag var inte tillräckligt chill där, så jag gled upp och jag missade första och då gick luften ur och det var tungt, sa Regborn, som hade fler små bommar längs vägen, till SVT.
Anton Johansson, då? Jo, han sprang i det svenska tredjelaget och anförde huvudklungan, med 15 lag inom 34 sekunder, in mot första växlingen efter en utmärkt förstasträcka, och skickade ut sitt lag som tvåa, 25 sekunder bakom förstalaget som Viktor Svensk gett en lucka längst fram. Tredjelaget blev till slut sexa i mål (även om varje nation bara får räkna varsitt lag och Gustav Bergman via ett läckert vägval i slutet lämnade övriga lag bakom sig och tog det svenska andralaget till seger).
En tredje länslöpare sprang faktiskt i stafetten: Jerker Lysell, som funnits med under hela veckan i Finland som reserv på plats men inte behövts i något av de individuella loppen sprang in som 13:e, längre bak i Johanssons klunga, på förstasträckan, för ett mixlag där rumänen Ioan Iacob sprang andrasträckan men där en tredje löpare saknades.

Efter gårdagens stora framgångar för länslöparna på Lidingö var det lite lugnare när tävlingarna i dag avslutades med tiokilometersloppet och ungdomsklasser. Men Garphyttans Daniel Torége blev i varje fall åttonde i P13 (som sprang tre kilometer) på 11.12, och Djerfs Gabriel Laine blev tolva i P15 (som sprang sex kilometer) på 21.35.

Efter att ha valt att stå över gårdagens VM-tävling är Emilia Fahlin i morgon tillbaka på tävlingshojen när Binche–Chimay–Binche, en belgisk endagstävlingen på den tredje nivån inom den internationella cyklingen, avgörs. Fahlin anför Arkea-B&B hotels lag som i övrigt innehåller nyzeeländska Michaela Drummond, nederländska Maaike Coljé och franska trion Clémence Latimier, Maurène Trégouët och Amandine Fouquenet.
Tävlingen är 117 kilometer lång och innehåller 1 066 höjdmeter och avslutas spektakulärt nog på gatsten (ett av två partier med gatsten inne i Binche som passeras tre gånger på ett målvarv som också innehåller en slakmota på 70 höjdmeter över tre kilometer, som tas två gånger).
Fahlin var 25:a i loppet i sin debut i fjol, då hon körde för FDJ-Suez och i det här fallet var hjälpryttare åt Gladys Verhulst-Wild som blev tolva. Pfeiffer Georgi vann då.
Den officiella startlistan är tämligen tom än så länge, men ett tiotal världstourlag är anmälda vilket borgar för att det blir bra klass.
Starten går 11.00 och Discovery sänder från 13.00, vilket innebär att de får med sista tredjedelen av loppet, typ.
Tufft för Lindh på VM, Rosdal och Axelsson vann klassiska terrängloppet och Pettersson med topplopp i swedish league-finalen

september 22nd, 2024

Miss inte veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, med Lotta Nilsson som gäst. Finns där poddar finns som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Det blev en tuff dag för Axel Lindh när VM i mountainbikens maratondisciplin, alltså långdistans, avgjordes i Snowshoe Mountain, West Virginia, i Appalacherna i östra USA, över en 100 kilometer lång slinga med 2 275 höjdmeter. Jag har inte hittat något mer än resultatlistan på nätet, men enligt den låg örebroaren 34:a, främst i en femmannagrupp, vid den första mellantiden knappt halvvägs in i loppet (så långt bäst av de tre svenskarna och sju minuter bakom täten). Tjecken Filip Adel höll bäst av de fem i den gruppen och slutade på 33:e plats, 18,5 minuter bakom segrande dansken Simon Andreassen (det var fyra cyklister inom 18 sekunder längst fram, sedan längre avstånd) medan Lindh måste ha drabbats av tekniska problem, kraschat eller mött väggen rejält, för han tappade nästan 45 minuter på Adel på andra halvan och gick i mål drygt 63 minuter bakom täten, på 70:e plats (av 84 startande och 79 som gick i mål). De två andra svenskarna, Erik Åkesson och Richard Larsen, blev 45:a respektive 54:a.
Det återstår att se om Lindh kommer till start i världscupfinalen i Lake Placid nästa helg.

Få av topplöparna som sprang Fröviloppet i går kom till start i klassiska terrängloppet Tarstaborgsrundan i Pålsboda i dag, helgens andra deltävling i långloppscupen. Undantaget var Starts Petra Hanaeus (som gjorde 42.13 över de nio kilometerna terrängspår) som följde upp gårdagens andraplats bakom Erica Lech med en fjärdeplats, närmast före klubbkompisen Marie Dasler (43.45) men bakom Tisdagsklubbens Kajsa Rosdal (39.10), Örebro AIK:s Hanna Imhagen (40.22) och Starts Emma Reinhed Liljeqvist (41.27) och därmed blev helgens bästa poängplockare i cupen med sju pinnar (före Lech och Rosdal på sex var).
Det gör att Hanaeus nu också ger sig in i fajten i totalcupen, där de sex ovan nämnda är de sex som toppar: Dasler har 37 poäng, Imhagen 34, Hanaeus och Reinhed Liljeqvist 32 var, Lech 29 och Rosdal 25. Men då ska man veta att Dasler redan räknat maximala tio tävlingar, Imhagen nio, Hanaeus åtta, Reinhed Liljeqvist sju och Lech och Rosdal bara fem var – så mycket kan hända om löparna bara kommer till start i de sex återstående tävlingarna.
Och tja, faktum är att 38 poäng fortfarande står på spel medan Dasler alltså leder på 37 – så faktum är att vem som helst (som representerar en klubb i distriktet) fortfarande har teoretisk möjlighet att hem cupen.
Örebro AIK:s Alva Galmén (44.16) tog för övrigt hand om helgens sista poäng i cupen.
På herrsidan vann Karlslunds Jimmy Axelsson (33.36) med över två minuters marginal till Starts Mattias Nätterlund (35.57) som i sin tur hade 48 sekunder till Tisdagsklubbens Oskar Hansson (36.45) på tredjeplatsen. Örebro AIK:s Martin Duberg (37.10), Garphyttans Fredrik Eliasson (37.15) och Tisdagsklubbens Mikael Andersson (39.30) lade beslag på de sista poängen i cupen där Nätterlund är den ende av de nämnda på topp sju. Simon Karlsson toppar på 50 poäng närmast före regerande mästaren Per Arvidsson på 41 och Jonas Nilsson på 40, och de tre är i särklass både vad gäller fart och poäng, och frågan är egentligen bara vem som väljer att springa vad under sluttampen av säsongen.
Nästa cuptävling är Hostruset, den snabba femkilometerstävlingen på Väster i Örebro, den 6 oktober.

Valter Pettersson gjorde en mäktig avslutning på säsongen i swedish league, elitserien i orientering, i Borlänge när han sprang upp sig från 17:e plats i jaktstarten på totalresultatet till en sjundeplats i mål. Ja, faktum är att han underdelar av banan var snabbast av alla och faktiskt hade en snabbare löptid i jaktstarten än femfaldige världsmästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, som startade först och med fem sekunders marginal höll undan till seger före Max Peter Bejmer, IFK Göteborg. Ja, Tisarens andraårssenior Pettersson sprang om massor med betydligt mer meriterade löpare (Ruslan Glebov, KFUM Örebros Jonatan Gustafsson som slutade 15:e …) och krympte avståndet fram till Hagabys dubble världsmästare Jerker Lysell, som med en sjätteplats blev bästa länslöpare i swedish league i år, från 3,5 minuter till 22 sekunder. Ett panglopp av Pettersson, som i går löste en femteplats i sammandraget i swedish leagues U23-klass, helt enkelt.
På damsidan var världsmästaren Hanna Lundberg förkrossande överlägsen, vann med över elva minuter före landslagskompisen Karolin Ohlsson (som också har tagit ett par VM-guld), Järla, på andraplatsen. Örebroaren Emma Ling, IKHP, sprang upp sig till en 18:e-plats, 22 minuter bakom täten, och blev därmed bäst länslöpare i swedish league i år två placeringar och fyra minuter före Ida Hylander. Tisarens Lovisa Persson blev bästa löpare för länsklubb med en 28:e-plats, ytterligare fyra minuter bakom.
Bland juniorerna blev det två topp 20-placeringar i sammandraget: KFUM Örebro-duon Hugo Örn och Edvin Halldin var 14:e i H20 respektive 17:e i H18.