När Josefin Gerdevåg (som av allt att döma redan har avgjort omröstningen om NA:s och Löpex sports pulsklocka) vann Sylvesterloppet på nyårsafton förra året gav hon ett nyårslöfte, eller presenterade i varje fall en förhoppning, inför det stundande året: Att slå personligt rekord på 3 000, 5 000, 10 000 meter och halvmaraton samt, eventuellt, ett distriktsrekord i maraton nästa höst. Allt det där gick ju i uppfyllelse. Plus att hon hann med ytterligare åtta personliga rekord och två distriksrekord.
Och nu avslutar Gerdevåg karriärens mest framgångsrika säsong med att återigen kuta det drygt tio kilometer långa loppet i Nora. En cirkel som sluts, så att säga. Återstår att se vilka utfästelser hon kommer med den här gången.
I fjol tog sig 199 löpare i mål (rekorddeltagande och en ökning med nästan 200 procent på fem år), i år är 83 hittills föranmälda. Bland dem Martin Regborn, Haben Kidane och Sören Forsberg, men inte Linus Rosdal (som sa till Konditionsbloggen att Karlslundsloppet skulle bli hans sista tävling i år, vi får väl se om han motstår tävlingssuget på torsdag) som vunnit tre år i rad.
Etikett: Josefin Gerdevåg
-
-
Tja, strikt snackat så är det ju först vid 12-tiden i morgon, onsdag, som omröstningen om vem som ska ha NA:s och Löpex Sports Pulsklockan (närmare bestämt en Garmin FR 630 skänkt av just Löpex), priset till 2015 års bästa och populäraste konditionsidrottare från Örebro län når halvvägs. Men om december vore ett maratonlopp så har vi i varje fall passerat 20-kilometersstrecket med råge nu, så det är väl dags att göra en liten avstämning.
Som vanligt passade de flesta (det går bara att rösta en gång per ip-nummer eller så, om jag förstått saken rätt, är gravt oteknisk) på att rösta redan första dygnet, då nästan 900 röster ramlade in. Sedan dess har bara knappt 400 tillkommit under de nästföljande två veckorna. Totalt har nu, när jag läser av omröstningen, 1 234 röster kommit in, fördelat på de fyra kandidaterna.
Eftersom röstfisket i sociala medier varit betydligt större i år (ett exempel här, ett annat här) inbillade jag mig att antalet röster ganska snabbt skulle bräcka fjolårets 1 631, men fortsätter röstningen avta i samma takt som hittills kommer antalet röstande istället att minska något (dock ska man komma ihåg att det var 20 kandidater som mobiliserade släkt, vänner och hejaklackar i fjol, i år bara sex; och vinnande röstmagneten Adam Axelsson svarade för nästan en tredjedel av rösterna ensam).
Hur har själva röstandet utfallit hittills, då? Tja, Josefin Gerdevåg, som har sin beskärda del av facebookkampanjer bakom sig, ryckte till en ledning på runt 70 röster redan första dygnet, och har vid det här laget drygat ut försprånget till över 100. Emilia Fahlin har legat stadigt på andra plats, men jagas nu av Lilian Forsgren, som bara är 35 röster bakom. De tre har tillsammans samlat ihop nästan 70 procent av rösterna, medan männen får dela på resterande 30 (Axel Ekström har inte ens orkat upp i 100 röster än).
Är det då avgjort, har Gerdevåg redan knäckt konkurrenterna? Näe. Både Fahlin och Forsgren agerar på en större arena än Gerdevåg, och droppar exempelvis Fahlins nya, italienska stall omröstningen på sina kanaler kan vad som helst hända, liksom om orienterings-Sverige sluter sig samman bakom Forsgren. December är ju en månad av överraskningar, och den som lever får se.Läser för övrigt anmälningslistan till allround-SM i skridsko och inser att det, som vanligt, lär bli medaljregn över SK Winner. Klubbens OS-skrinnare David Andersson, som vann rubbet i fjol både på allround- och sprint-SM, är förstås storfavorit också nu, även om Nils van der Poel kanske kan utmana på de längre distanserna (men hur står han sig efter sin nedtrappade träning?). Andersson har ju inte gjort ett enda lopp längre än 1 500 meter i höst.
Adam Axelsson var ju snabbare än van der Poel på 500 och 1 000 meter i fjol, men långt efter på de längre distanserna (Trollhätteåkaren var ju i total jävla särklass på allt över 3 000 meter i Sverige förra vintern, vann junior-VM-guld på 5 000 mter och satte exempelvis säsongsbästa på 10 000 meter i landet med över 25 sekunder när han åkte SK Winners avslutningstävling, vilket väl knappast är ett lopp man toppar formen för), och även om 500 meter körs på allround-SM och räknas in i totalpoängen så delas det inte ut någon medalj på singeldistansen (det görs på sprint-SM senare under säsongen), vilket gör att Axelsson har en rejäl uppförsbacke framför sig om han ska jaga in något annat än brons bakom Andersson och van der Poel i sitt första, riktiga senior-SM.
Någon mer man inte ska räkna bort? TJa, IF THors Erik Wetterdal satte en helt okej 1 500-meterstid i Salt Lake City i oktober, och ska kanske nämnas. Men i övrigt blir det Winner mot van der Poel för hela slanten. Och i lagtempot lär lär Andersson, Axelsson och David Hjalmarsson få köra mot ett gäng juniorer. Där är allt annat än guld … sand.
Mer inför SM när helgen närmar sig! -
Klicka här för att komma direkt till omröstningen.
För andra året i rad, och som en start på en tradition, är det nu dags att starta omröstningen om vem som ska tilldelas NA:s och Löpex Sports Pulsklockan, priset till 2015 års bästa och populäraste konditionsidrottare från Örebro län.
Konkurrensen är stenhård. Det räcker inte att springa maraton i friidrotts-VM (Louise Wiker), kombinera VM-brons i swimrun med en femteplats i sin åldersklass i ironman-VM (Lotta Nilsson), bli bästa svensk i Lidingöloppet (Linus Rosdal), att totaldominera sin idrott i Sverige (Marcus Jonsson, David Andersson) eller att ta en VM-medalj (Lotta Nilsson, Cecila Jessen, Andrea Svensson, Lars-Åke Wall) för att ens bli nominerad.
Nej, samtliga de namnen, och många fler från det digra smörgåsbord av kandidater som nominerades av oss bakom priset och er bloggläsare, har sållats bort i processen. Återstår gör nu sex namn, och det är helt och hållet upp till er läsare att avgöra vem som ska vinna priset. Den som toppar omröstningen när 2015 blir 2016, vid midnatt på nyårsafton (händelsevis i samma sekund som jag fyller 30 år, men det har inte med saken att göra) är vinnare och får inte bara ära och fyrverkerier över hela världen (eller i varje fall tidszonen) som pris utan också en Garmin FR 630, det senaste monstret till pulsklockan från Garmin som går på runt 4 500 kronor i handeln och som skänks till vinnaren av Löpex Sport.
Förra året tog Adam Axelsson hem priset. Vem blir den andre vinnaren? Svaret är exakt en månad borta, men här är i varje fall de sex kandidaterna med 2015 års meriter i urval (i bokstavsordning, naturligtvis):Erik Anfält, 39, Örebro, löpning (Örebro AIK): Slog personligt rekord i maraton två gånger (Kiel och Valencia) och noterade den bästa tiden på distansen av en länslöpare sedan 1984. Gjorde landslagsdebut i Stockholm marathon. Vann DM på 10 000 meter, Blodomloppet i Örebro, Bergslagsleden ultra, Norasjön runt, ALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter), Tarstaborgsrundan och Hostruset. Blev tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), Sälen fjällmaraton, Åstadsloppet, Kilsbergsleden, terräng-DM och näst bäste svensk i Lidingöloppet.
Axel Ekström, 20, Torsby/Östersund (från Garphyttan), längdskidor (Garphyttans IF): Blev femma i JVM-stafetten (fjärde åktid på sin sträcka) och sexa (tio kilometer fri stil; bäste svensk) och tia (skiathlon) på de individuella distanserna. Fick göra A-landslagsdebut (i skandinaviska cupen, före årsskiftet men efter nomineringstiden gått ut till förra årets Pulsklocka) och världscupdebut. La grunden när Garphyttan försvarade JSM-guldet i stafett (drog ifrån resten av fältet med 30 sekunder på andra sträckan, och de 30 sekunderna blev också segermarginalen).
Emilia Fahlin, 27, Girona (från Örebro), cykel (Örebrocyklistern/Wiggle-Honda): Var ynka 14 sekunder från att bli Sveriges sjätte VM-medaljör i cykel genom tiderna när hon och Wiggle-Honda blev fyra i lagtempot. Var i lång och sen utbrytning i linjeloppet på VM och trea med tre kilometer kvar, men fick inte tillåtelse av svenska landslagsledningen att hjälpa till i utbrytningen och gå för medaljen (Emilia skulle göra jobbet åt svenska kaptenen Emma Johansson). Spurtade ned just Johansson i en etapp av Tour of Norway. Låg som hjälpryttare bakom massor av framgångar hos stjärnorna i Wiggle-Honda (Jolien d’Hoores och Giorgia Bronzinis dubbelseger i världscuptävlingen i Vårgårda, Bronzinis världscupseger i Kina, d’Hoores världscupseger i Nederländerna …).
Lilian Forsgren, 25, Göteborg (från Hallsberg), orientering (OK Tisaren): Tog karriärens första världscupseger (i mixedsprintstafett) och fick göra VM-debut (i samma disciplin samt, som reserv sent inkallad, i medeldistans). Slutade på 16:e plats i totala världscupen. Vann förstasträckan i Jukolakavlen (världens största stafett). Vann mixedklassen (tillsammans med brorsan Ivan) i BAMM (och var snabbare än Marcus Hellners herrlag första dagen).
Josefin Gerdevåg, 34, Örebro, löpning (KFUM Örebro): Slog distriktsrekord på distriktsrekord på maraton, halvmaraton och 3×1 500 meter (tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson). Slog personliga rekord på 800 meter inne och ute, 1 000 meter inne, 1 500 meter inne och ute, 3 000 meter inne och ute, 5 000 meter, 10 000 meter, tio kilometer landsväg, halvmaraton och maraton och var bäst i distriktet i år på samtliga nämnda distanser utom 800 meter ute och 1 500 meter inne där hon var tvåa. Kumla stadslopp, The run, DM på 10 000 meter, Karlslundsloppet och Åstadsloppet.
Danny Hallmén, 30, Örebro, quadrathlon (Örebro KF), kanot (Linköpings KK), swimrun och multisport: Noterade dubbla världsrekord i paddelmaskin (längst på 24 timmar och längsta, i såväl tid som distans räknat, pågående inomhuspaddling). Tog EM-brons i quadrathlon.Tog SM-guld i kanot (maraton, K2, med Johannes Nilsson). Startade också en swimrunsatsning och tävlade i multisport (och körde säkert någon löpning- och/eller triathlontävling som jag missat; Hallmén är en multibegåvning).Det har väckts en del diskussioner om vilka kriterier som gäller för att kunna bli tilldelad – och i första läget nominerad till – Pulsklockan. Sanningen är att jag, som någorlunda enväldig nomineringsansvarig med Daniel Gustafsson på Löpex sport som sufflör och sidekick, bestämt att ett visst godtycke helt enkelt får råda.
Jag ska dock passa på att lägga ut texten lite hur jag tänkt utifrån de två främsta orsakerna till kritik: Länsanknytningsaspekten respektive prestationsaspekten.Länsanknytning kan främst fås genom tre aspekter: Man kan vara ”född och uppvuxen” (i varierande mån) i länet som exempelvis Axel Ekström (som kommer från Garphyttan men det gångna året bott i Torsby och Östersund), Lilian Forsgren (som kommer från Hallsberg men bor i Göteborg) eller Emilia Fahlin (som kommer från Örebro men bor i Girona). Man kan också, som de andra fyra kandidaterna, vara bosatt i länet. Och man kan, som alla fyra, representera klubbar i länet (dock inte Hallmén vad gäller kanot). Hur många aspekter måste uppfyllas för att en idrottare ska räknas som lokal?
I min värld är klubbanknytningen den svagaste. Det är därför inte Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz är nominerad, trots att han tog VM-guld och får sägas vara på en nivå högre än Forsgren, som nominerats från samma idrottsgren. Det är också därför SK Winners David Andersson, som kommer från och bor i Trollhättan men tävlar för Örebroklubben, inte är nominerad trots att han var EM-tvåa på 500 meter och sopade hem samtliga nio SM-guld i vintras.
Boendeaspekten är viktig, men det är tveksamt om en inflyttad student, som väljer att fortsätta tävla för sin hemklubb (säg att Andreas Almgren skulle börja plugga på Örebro universitet men fortsätta tävla för Tureberg) skulle komma ifråga för priset (däremot en helt annan sak om han rotade sig i Örebro och började tävla för KFUM). Exempelvis känns det inte som om Matthias Wengelin var nära att bli nominerad i år, trots tre SM-guld i två olika sporter, men gör han om bedriften nästa år (eller lyckas på OS i Rio de Janeiro) lär han vara aktuell eftersom han flyttade till Örebro i början av september och avser ha staden som sin bas framöver.
Naturligtvis blir det lättare att motivera en nominering ju fler av de tre kriterierna som uppfylls, och händelsevis tävlar ju såväl Ekström som Forsgren och Fahlin fortfarande för klubbar i länet (Garphyttan respektive Örebrocyklisterna). Om det gör dem mer värdiga att bli nominerade än Hälleforsuppväxta Louise Wiker som bytt Hällefors LK mot Hässelby sedan hon flyttat till Stockholm? Njäe, jag tycker ju ändå inte det. För mig hade även Wiker kunnat nomineras till priset, om hon fått till det lite, lite bättre i Peking.Vad gäller prestationsaspekten råder ännu större godtycke. Hur värderar man ett världsrekord i inomhuspaddling med ett JVM-guld i orientering eller en seger i Wadköpingsloppet? Hur jämför man olika sporter (hur många skidåkare kan man ta med när det kryllar av Impolas, Robertos och Danielssons och Hanssons som gör topprestationer – och löparna är väl ännu snäppet ur den aspekten)? Hur jämför man prestationer i olika åldersklasser (Lars-Åke Wall vann allt från DM via SM och O-ringen till VM i H65-klassen och medan Haben Kidane löpte milen på 32.56 som 17-åring och blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass och Adam Axelsson sopade banan med konkurrenterna på junior-SM) och de som presterar grymma resultat ”trots” sin ålder (Mikaela Kemppi fick göra A-landslagsdebut som 42-åring och Lotta Nilsson tog VM-brons för seniorer som 50-åring medan Erica Olsson tog EM-silver i D20-klassen som 15-åring). Hur viktar man en enskild topprestation (som Cecilia Jessens VM-guld) gentemot Erik Anfälts monsterhöst? Och hur värderar man extremprestationer som Frank Kierecks superklassiker eller Krister Jönssons 123-milslopp på under 47,5 timmar i förhållande till Tim Sundströms trippla distriktsrekord på 1 500 meter (som tog mindre än fyra minuter att genomföra)? Det låter sig helt enkelt inte göras utifrån objektiva grunder.
De sex som nu nominerats har sannolikt inte svarat för de sex vassaste prestationerna, eller kan visa upp 2015 års sex hetaste cv:n i konditionsidrottslänet, men de representerar ett tvärsnitt av allt det som gör det här länet så förbaskat bra – och spännande att bevaka – i den här typen av idrotter. De är utvalda för att representera ett brett perspektiv av konditionsidrott ur tids-, ålders-, köns- och prestationsperspektiv. Nu är det helt enkelt upp till er bloggläsare att bestämma vem som är mest värdiga att ta hem priset. Och tycker ni någon är helt ovärdig att ens vara nominerad? Tja, låt då bli att rösta på den. Tycker ni tvärtemot att det är skandal att någon saknas? Tja, då får ni skriva en insändare eller skicka ett hat-sms (numret finns till höger).
Med det sagt: Låt omröstningen starta! -
Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén -
Personliga rekord på elva distanser, distriktsårsbästa på nio, och distriktsrekord på två (se alla tiderna längst ned i det här blogginlägget). Josefin Gerdevåg, 34, har haft ett magiskt år. Ett enda lopp återstår. En chans till ett tolfte pers, ett tredje distriktsrekord. Det (kanske) viktigaste. Frankfurt marathon på söndag. Personliga rekordet ligger på 2.46.03 (från Frankfurt i fjol) och distriktsrekordet 2.45.57 (av Mikaela Kemppi i samma lopp). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg för att fråga hur snabbt hon tänkt springa i helgen.
– Formen är god, så jag hoppas att springa fortare än i fjol. Jag har ju lyckats med det jag sa lite kaxigt på Sylvesterloppet, att jag ska persa på alla distanser i år, fram tills nu. Men maraton är den svåraste distansen; blir man trött så blir man trött. Förutsättningarna är goda, men man ska komma ihåg att jag fick till ett fantastiskt race där nere förra året – och vädret var fantastiskt och hur det blir på söndag har jag inte kollat, jag vill inte lägga onödig energi på saker man inte kan påverka. Det är inte alla dagar man får en toppendag, och jag har redan haft ganska många sådana i år, men jag hoppas det finns en kvar, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur har du laddat för Frankfurt?
– Jag har kört lite längre pass, lite mer mängd i veckorna. Jämfört med i somras har det inte blivit lika mycket fart. Och nu på slutet har jag börjat vila mer.
Ni är många Örebrolöpare på plats (se nedan), kan det vara en hjälp?
– Det beror på hur de andra tänker springa. Jag har tänkt mig att ha en så jämn fart som möjligt, och ha krafter kvar sista 30 när loppet börjar på allvar. Det gäller att ha flyt fram dit, och sedan kan man börja grotta ned sig. Några grabbar från Örebro är väldigt snabba, så gentemot dem gäller det at ha bromsen i första halvan, man får inte gå för fort. Jag kan inte gå med dem om de speedar på nedåt 1.20. Målet är att passera halva som snabbast på 1.21.30 eller 1.22. Man får inte närma sig halvmaratonfart (Gerdevågs distriktsrekord från i våras ligger på 1.17.48), får då går det för fort. Tre-fyra minuter långsammare än halvmarafart är nog vad man kan få ut av kroppen på en optimal dag. Men visst, det är många från Örebro som tänkt gå under 2.50 eller 2.45, och man kan ta viss hjälp av de som springer i samma fart som man själv tänkt. Men man får inte bry sig för mycket heller, för det kan växla extremt mycket under loppet. Man får försöka gå in i sin lilla bubbla.
Är det svårt?
– Ja, man kan vara jättepigg första 15. Det är en stor tävling, mycket folk och man är taggad. Det gäller att springa kontrollerat, vara smart. Just på stora maratonlopp utomlands tycker jag inte placering spelar någon roll, utan det är tiden som är det viktiga. När man springer SM i Stockholm marathon kanske man bevakar någon placering på slutet (Gerdevåg tog SM-brons 2012), men sånt tänker jag inte alls på nu.
Med ett lopp kvar på säsongen, vilken har varit höjdpunkten hittills?
– Det har varit många. Halvmaran på Kungsholmen, SM-milen, 3 000 meter i Göteborg … Jag hade hoppats springa en mil under 35 minuter i år också, men det gick inte. Jag borde ha försökt någon gång till i april/maj, när formen var som bäst. Men å andra sidan gjorde jag flera under 36 i år och tidigare har jag aldrig varit under 37. Och så klarade jag ju målet att persa på alla distanser. Så jag är jäkligt nöjd med 2015, hittills.Förutom Gerdevåg är ytterligare 21 länslöpare anmälda till Frankfurt (och totalt 157 svenskar), och bland dem flera tunga namn som distriktsrekordhållaren Mikaela Kemppi, ultralandslagsmannen Sören Forsberg, Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson som radat upp fina resultat i långloppscupen i år, och dokumenterade elitmotionärer som Antje Torstensson och Fredrik Johnsson. Ja, de enda riktigt tunga länsnamnen som saknas är topptrion i herrstatistiken i år. Erik Anfält som istället springer springer i Valencia om tre veckor, Jonas Rosengren som kutade i Berlin förra månaden istället, och Bob Impola som ju mest är längdskidåkare men dyngade på med fina 2.43.20 i maratondebuten i Stockholm i maj.
Gerdevåg har persat på:
800 meter: 2.23,94 (näst bäst i distriktet i år bakom Erika Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
800 meter inne: 2.14,16 (bäst i distriktet i år); tidigare 2.17.38.
1 000 meter inne: 3.01,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter: 4.32,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter inne: 4.37,57 (näst bäst i distriktet i år bakom Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
3 000 meter: 9.38,85 (bäst i distriktet i år); tidigare 10.57,80.
3 000 meter inne: 10.18,80 (bäst i distriktet i år), ingen uppgift om tidigare resultat.
5 000 meter: 17.01,28 (bäst i distriktet i år); tidigare 19.03,38.
10 000 meter: 35.12,38 (bäst i distriktet i år); tidigare 37.36,10.
10 km landsväg: 35.27 (bäst i distriktet i år); tidigare 38.00 (?).
Halvmaraton: 1.17.48 (distriktsrekord); tidigare 1.19.00.
Plus distriktsrekord på 3×1 500 meter med Bergentz och Lisa Brorson, 14.58,07. -
Var bortrest i går, därav dålig uppdatering från Åstadsloppet. Var nämligen support på Billingehusloppet, ett numera 10,5 kilometer långt lopp i Skövde som firade 50-årsjubileum och där så tunga namn som Meraf Bahta (2009–2011), Mustafa Mohamed, Evy Palm och Erik Sjöqvist plockat segrar genom åren. I år var Skillingaryds Zackarias Mogendi helt överlägsen och tog hem tävlingen på 33.49, två minuter före tvåan, utan att se ut att ta i. Ingen dam orkade under 40 minuter.
Åstadsloppet, då? Tja, det kan ni läsa mer om här. Viktigaste att notera var att det blev favoritsegrar både på herr- och damsidan. VM-löparen David Nilsson klarade sitt mål att springa på 1.08 när han kutade in på 1.08.18, och Erik Anfält, som växeldrog med Nilsson de första 15 kilometerna, blev lika väntad tvåa på 1.08.49 – den snabbaste halvmaran av en distriktslöpare sedan Mikael Abrahamssons 1.06.52 i Uppsala den 30 augusti 1988 (ett knappt år efter att samme löpare satte det 42 sekunder snabbare distriktsrekordet) och ett personligt rekord med 66 sekunder som lyfter Anfält från 14:e till femte plats i distriktsstatistiken genom alla tider. Tävlingen var för övrigt Anfälts tionde sedan den 15 augusti (men den första på två veckor!) och räknar man andraplatsen bland svenskarna i Lidingöloppet har han varit etta eller tvåa i alla tio.
Josefin Gerdevåg vann damloppet på nytt banrekord, 1.18.49. Tiden dock dryga minuten över Gerdevågs distriktsrekord från Kungsholmen runt i maj (då slog hon Karin Forsberg (tidigare Sennvall) gamla distriktsrekord; Forsberg som i går vann femkilometersklassen på 18.02). Mikaela Kemppi blev tvåa i loppet och säkrade därmed även i teorin totalsegern i årets långloppscup (om jag räknat rätt, i praktiken har hon hur som helst säkrat segern).
Bakom Anfält, Gerdevåg och Kemppi tog även Ludvig Börjesson (fyra på herrsidan med 1.14.21) och Mattias Nätterlund (sexa på 1.14.51) och Erika Bergentz (trea på damsidan på 1.23.16) DM-medaljer i halvmaraton.
17-årige jättetalangen Haben Kidane, Hällefors skalade av ytterligare 19 sekunder från det veckogamla personliga rekordet på landsvägsmilen. Då, i Karlslundsloppet, tog han stryk av Martin Regborn med knappt tre sekunder, nu vann han Åstadsloppets tiokilometersklass med över 2,5 minuters marginal.Kollega David Flatbacke-Karlsson var på plats och bevakade loppet och bjussar på intervjuer med båda segrarna i söndagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Han passade även på att filma målgången när Gerdevåg showade över linjen på nytt banrekord. Videon finns att se här!
-
På tisdagen släppte förbundskaptenen för orienteringslandslaget, örebroaren Håkan Carlsson, en lista på elva förhandsnominerade löpare till världscupfinalen i schweiziska Arosa i oktober. Det handlar om samtliga svenskar som endera tog medalj på VM i Skottland i början av augusti eller som ligger på topp 15 i totala världscupen. I den andra kategorin kvalar Hallsbergslöparen Lilian Forsgren in. Med tre poängs marginal ned till schweiziska Sarina Jenzer håller hon 15:e-platsen i sammandraget, men avstånden upp till topp tio är små inför långdistanstävlingen den 2 oktober och medeldistansen som dagen därpå avslutar årets individuella världscupsäsong.
Konditionsbloggen ringde upp Carlsson (Forsgren själv är på semester i Grekland) för att byta några ord om det – och höra hur förberedelserna går inför VM på Västkusten nästa år.– Vi vill ge de här löparna chansen att förbereda sig på bästa sätt, därför kommer vi med ett så tidigt besked, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vad säger du om Lilians VM-debut så här med några veckors distans?
– Vi håller på med en ordentlig utvärdering, där jag sitter ned med var och en av VM-löparna. Vi ska vara klara i mitten av september, men jag har inte hunnit med Lilian än. Men det jag kan säga är att hon gjorde det bra på VM. I sprintstafetten gick Danmark på knock, så avståndet såg stort ut på papperet. Men där bakom var Lilian med i klungan med tvåan, och gjorde precis det hon skulle. På medeldistansen gjorde hon några tekniska missar men visade hög fart på slutet.
Ni klarade det tuffa målet att ta sex medaljer i Skottland, men finns det några förbättringar att göra inför hemma-VM?
– Mycket gjorde vi rätt, naturligtvis. Vi hade fem–sex löpare som inte fick ut sin kapacitet på grund av skador och sjukdomar, då klev istället andra löpare fram och tog sina första internationella medaljer. Det visar att det breda tänket vi haft runt landslaget har varit rätt, det har gjort att vi har en väldigt stor bredd nu. Vi har många som har möjlighet och kapacitet att ta medalj, och är inte så sårbara. Dessutom har vi haft bra förberedelser, bra läger, bra prestationsfokus i laget på träningarna. Mycket bra att bygga vidare på.
– Det jag på rak arm kan säga är att vi hade tränat för lite i den terräng som väntade på stafetten. Det var en miss som vi inte kommer att göra om. Vi hade gjort analysen att det skulle vara bokskog, men trodde inte att det skulle vara så extremt snabbt. Det var väldigt snabblöpt bokskog med negativ kurvbild, medan vi hade väntat oss, och tränat, på tyngre terräng, med hög ljung och tuff undervegetation. Hade vi förstått vad som väntade hade vi lagt in läger på hemmaplan eller i Danmark, där det finns liknande terräng. Men nästa år vet vi vad som väntar, med bohusländsk storskog med tuffa brantkanter och rejäl storskog och ordentliga höjder på alla skogsdistanserna.
Hur kommer upplägget inför hemma-VM att se ut?
– Vi sitter med verksamhetsplaneringen just nu. Hela 2016 blir ett jättehäftigt år med EM i Tjeckien i maj i kuperad, kontinental terräng och så VM på hemmaplan. På måndag samlas landslaget i Strömstad för ett veckolångt läger med relevanta träningar i relevant terräng under rätt årstid då vegetationen är precis som den kommer att vara på VM. Vi kommer att skaffa oss en ännu bättre bild av vilka krav som kommer att ställas under VM, och vad vi behöver träna specifikt på. Sedan är det två SM-helger, Euromeeting och världscupfinalen innan säsongen är över och löparna går in i en träningsperiod. Sedan startar vi om med en höstsamling i Göteborg andra helgen i november för både senior- och juniorlandslagen. Världscupen 2016 startar i Polen i maj, och resten av vårprogrammet är just nu ute på remiss. Men det kommer bli en blandning av läger i Skåne, Halland, Strömstad och i Europa. Dessutom blir det värdetävlingar med Swedish league, EM och VM-uttagningar i Strömstad och Lysekil andra helgen i juni.Hagabys Martin Regborn, örebroaren som varit i VM-final i sprint två år i rad, och Garphyttans Filip Dahlgren, som tävlar för IFK Lidingö och var VM-tia i långdistans i fjol, aspirerar på de återstående tre herrplatserna till världscupfinalen. Och i andra hand till någon av de tolv svenska herrplatserna i Euromeeting i Estland.
– Absolut, de är sådana som finns med i tankarna och som har en bra chans att få springa någon av tävlingarna. Det är däremot inte troligt att mer än någon enstaka löpare kommer springa både Euromeeting och världscupen, eftersom det blir ett väldigt tufft program. Dessutom går världscupen på hög höjd, och det finns en vits att åka dit tidigt, säger Carlsson som tar ut de resterande löparna efter SM-helgerna.Regborn och Dahlgren gick en förpostfäktning i skogarna på östra sidan av Norasjön i eftermiddag, där säsongens sista ordinarie poängtävling i OK Milans regi avgjordes. Dahlgren hade redan säkrat totalsegern (varje löpare får bara räkna fem bästa tävlingarna, och Dahlgren hade redan vunnit fem tävlingar vilket ingen annan hade chans att nå), men i dag fick han vika ned sig mot Regborn som var 2.12 före i mål i medeldistanstävlingen. Regborn slutade därmed tvåa, på 24 725 poäng av 25 000 möjliga (som Dahlgren alltså nådde). I inbördes möten slutade det dock 4–2 till Regborn – Dahlgren tog tre av sina segrar i tävlingar som Regborn inte ställde upp i.
Hemmalöparen Per Eklöf blev trea i kväll och trea totalt. Tisarens Rebecka Nylin bästa dam på 16:e plats med 19 573 poäng, knappt 500 före Hagabys Elin Vinblad.Louise Wiker är nu bara fyra dagar från VM-debuten, och i dag fick hon göra en helt annan debut – med karriärens allra första presskonferens. Där fick maratonlöparen från Hällefors (som jag hade ett stort reportage med i torsdagens pappers-NA förra veckan, den går fortfarande att köpa som e-tidning på na.se) bland annat svara på frågor om ryska konkurrenten Liliya Shobukhova, som fått sin dopningsavstängning kortad som tack för att hon angett andra dopade idrottare.
– Vad säger man, det förekommer och det gäller att bara inte tänka på det. Det finns ett regelverk, jag är van att rätta mig efter det. Regelverket är så att har man avtjänat sitt straff så har man det. Det är det rättssystemet man har i USA i civila processer. Vi har inte det i Sverige och det är i den andan jag är fostrad. Som jurist är det en värdering de gör som inte hör hemma i min tradition. Har man fått ett straff så … , säger Wiker, som i det civila alltså är advokat, till Aftonbladet.
Även Expressen har talat dopning med Wiker, och de har dessutom gjort en separat artikel om cirkusen kring uttagningen.På hemmaplan jagade Josefin Gerdevåg karriärens första 5 000-meterslopp under 17 minuter vid Sommarspelen på Stockholms stadion, men av tiden att döma blev det en tung kväll. Gerdevåg passerade 3 000 meter på 10.19 och tappade sedan ytterligare tempo under de två avslutande kilometerna. I mål på 17.25,57, som tredje bästa dam.
På förekommen anledning kommer här också en länk till resultaten från Vrestorps triathlon, som avgjordes redan den 1 augusti men som bloggen inte rapporterat om. Tur att andra på tidningen skötte sig bättre.
-
Två veckors semester gav 287 olästa mejl. De är avklarade. Men det var det lilla. Att tugga sig ikapp allt som hänt i konditionsidrottslänet under semestern tog betydligt längre tid. Här är något av allt jag (och ni?) missat de senaste 15 dagarna. Håll till godo och tipsa mig om jag missat något väsentligt!
Löpning.
Friidrotts-VM: Först och främst: Hälleforslöparen Louise Wiker är uttagen till VM. Det har kollegorna skrivit om här. Hur stort är det här? När hade länet senast en löpare i friidrotts-VM?!
Viby marathon: Två präktiga banrekord av Erik Anfält (Örebros egen landslagsman i maraton) och Huddinges Kajsa Berg (som tagit två EM-guld och ett VM-silver på 100 kilometer) i hettan i lördags. 2.36.16 respektive 2.50.12 (de båda vinnarna var också de enda som tog sig under tre timmar; Patrik Johansson herrtvåa på 3.03.38). Maria Eriksson, Start, knep damernas DM-guld på 3.33.43, drygt nio minuter före Emma Ardland, Örebro AIK, som var enda andra länsdamen till start (något DM-brons delades därmed inte ut). På herrsidan tog Thomas Fridh, Stocksäter, DM-bronset bakom Anfält och Johansson (totalt delades dessutom åtta veteran-DM-guld ut). Anfält klättrade i och med segern upp på femte plats i långloppscupen (det var hans blott andra start för året). Av topp tio-löparna i sammandraget var det bara Anfält och Maria Eriksson, som gick upp på andra plats bakom Mikaela Kemppi i cupen, som ställde upp. Lågsäsongen fortsätter, och nästa deltävling i cupen är Dalenrundan den 26 juli.
Jordgubbslunken: Näej, den här upplagan kom ingen av snabbspringare från länet till start. Värmland dominerade totalt i loppet som springs i Rudskoga, några kilometer på andra sidan länsgränsen.
Hyttloppet: Peter Wiker, Hällerfors, och Åsa Höög, Kumla, försvarade sina fjolårssegrar i Granbergsdal. Höög dessutom på en betydligt bättre tid än i fjol. Med 35.24 hade hon bara fem herrar framför sig i mål (och över tre minuter bak till andra dam över knappt nio kilometer).
Världsungdomsspelen: Är ju inte bara en fest för ungdomar. Utan också för veteraner, som Erika Bergentz. I lördagens 1 500-meterslopp bommade hon det 30 år gamla svenska rekordet över 1 500 meter i K40-klassen med åtta sekunder (i mål på 4.40,83), men på söndagen tog hon revansch över 800 meter och klådde Katarina Wikanders sju år gamla svenska rekord på 2.18,43 med över 1,5 sekunder när hon löpte in på 2.16.83. Sonen Wilhelm Bergentz, 12, visade att farten sitter i generna när han klådde morsans tid och blev bäste svensk i P13-klassen på 4.39,61 över 1 500 meter. Även Josefin Gerdevåg gjorde riktigt bra resultat. Mosade sitt personliga rekord på 3 000 meter med 17 sekunder (!) när hon sprang in på 9.38,85, vilket gör henne till näst snabbast i distriktet genom tiderna bakom Ann Sundström. Dan därpå följde hon upp med ett pers även på halva distansen, 4.32,78 (”Långsam öppning blixtrande avslutning för att vara marathonlöpare”, twittrade tränaren Mikael Kroon). Dessutom gjorde Tim Sundström sommarens, och karriärens, tredje 1 500-meterslopp under 3.50 (den här gången med 18 hundradelars marginal), när han blev bäste svensk på 3.49,82.Orientering.
Sprint-SM: Avgjordes under SM-veckan i Sundsvall, men blev ingen fest för länsdeltagarna, direkt. Inga lag till start i mixedsprintstafetten. VM-löparen Martin Regborn nia, Josefine Höög 15:e och ex-juniorlandslagsmannen Oskar Regborn 19:e individuellt. ”Bra första halva i dag, något sämre andra del och hjärnsläpp till sista. Besviken nia. Hade hoppats på mer”, twittrade Regborn som låg trea efter sju av 18 kontroller men sedan tappade successivt och la bort halvminuten till den avslutande kontrollen.
Junior-VM: Tisarens Andrea Svensson missade ju SM-veckan (både sprinten och orienteringsskyttet, där hon är världens bästa junior) eftersom JVM drog igång i Norge i går. Ingen större succé i sprinten (43:a, 2.44 efter), men i dagens medeldistanskval kvalade hon lätt vidare till morgondagens final.
Annars? Nja, det har förstås sprungits en hel del. Typ Idre tredagars, 3+3 i Sälen och Eskilstuna weekend. Men mer bredd än elit, om man säger så.Triathlon.
Långdistans-VM: Har det rapporteras en hel del om på na.se. Morgan Pätsi tvingades bryta, men doldisen Cecilia Jessen tog guld i D30-klassen.
Nice ironman: Noras stålkvinna Lotta Nilsson, 50, kvalade för första gången in till ironman-VM på Hawaii genom att fullständigt krossa alla konkurrenter i D50-klassen (och hon var 17:e snabbast av alla damer i hela tävlingen). Lotta simmade snabbast av alla, cyklade snabbast av alla och vann med över en halvtimmes marginal utan att behöva ta ut sig i löpningen (4.17.28 över det avslutande maratonloppet). Däremot missade hennes dotter Bibben Nordblom chansen att kvala in till ett tredje ironman-VM i rad. Bibben ledde U24-klassen stort efter simningen, men tappade nio minuter i cyklingen och var i det läget tre minuter bakom Valetnine Filleul. I löpningen tappade hon ännu mer tid, och var till slut 14 från segern och biljetten till Hawaii.
Utmaningen: Andreas Peterson och Therese Carlsson vann årets upplaga av sprinttävlingen i Nora med stora marginaler (43 respektive 90 sekunder). Skidåkaren Olivia Hansson visade att lungor och hjärta funkar oavsett sport när hon tog en sjundeplats, mindre än tre minuter bakom. Se NA:s webbteve här.Rullskidor.
SM: Trist nog kom inga lokala åkare till start.
Moto eagle tour: Har inte haft någon deltävling under min semester, faktiskt.
Inge Bråten memorial: Både Kopparbergs Bill Impola (trea) och Garphyttans/Vedevågs Filip Danielsson (tia) besegrade Petter Northug (!) över 20 kilometer fristil. Jack Impola fick däremot ge sig i spurten. Calle Halfvarsson vann tävlingen mer än en minut före tvåan (oklart hur långt före trean Bill, några tider har mig veterligen inte publicerats).Cykel:
Giro d’Italia: Emilia Fahlin har genomgått en näsoperation (vidgade luftvägarna med en laseroperation för att slippa fler bihåleinflammationer) och gjort comeback – och succé direkt. I prologen i Giro d’Italia i fredags var hon bara tio sekunder från etappsegern över ett två kilometer platt tempolopp. Fahlin slutade på 30:e plats av 148 startande, och var näst bäst av åkarna i sitt brittiska lag Wiggle-Honda. Därefter har hon fått rikta in sig på sitt ordinarie jobb som hjälpryttare åt stallet stjärnor, som dock inte lyckats nå några pallplaceringar på de tre inledande etapperna. Däremot ligger både Elisa Longo Borghini (femma, 13 sekunder bakom totalledaren Megan Guarnier) och Mara Abbott (nia, 37 bakom) bra med i sammandraget inför de sex etapper som återstår. Mycket mer om Fahlin på bloggen i morgon.
Seniorcupen: Adam Axelsson blev tvåa i båda helgens deltävlingar och drygade ut sin ledning i sammandraget rejält. På lördagen fick Kumlacyklisten ge sig i en spurtuppgörelse mot Per Jørstad, CK Lunedi, i 28 kilometer långa Södra Hestra Sparbank GP i småländska Burseryd. På söndagen vann Axelsson klungspurten bakom utbrytaren Mattias Lundqvist, Aktivus SC, i 90 kilometer långa Västboloppet. Även David Klasson, klubbkompis till Axelsson i Örebrocyklisterna, lyckades gå med klungan båda dagarna och körde i mål på 22:a respektive åttonde plats (och Jade Cleveland var med i klungan som 16:e man på lördagen). På måndagen flög Axelsson, som främst satsar på karriären som skridskoåkare, till tyska Inzell för ett tio dagar långt isläger.
SM? Näe, det var ju klent med lokalt deltagande både på riktiga SM på Sollerön och på kortdistans-SM under SM-veckan i Sundsvall.
Mountainbike: Inga Sverigecupetävlingar att rapportera från, men Grythyttans Fredrik Berg fortsätter prestera riktigt bra cykellopp. Var senast sexa i Mörksuggejakten i lördags. Skriver underhållande om det hela på sin blogg.Simning:
Vansbrosimningen: Inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala simmarna, men däremot klarade Frank Kiereck sitt mål att genomföra klassikern under 24 timmar. (Däremot väldigt konstigt att han i förhandsartikeln sa att ”vad jag vet har ingen klarat av det här tidigare”, vilket förstås är helt fel. Ganska många har klarat det tidigare, och några få under väldigt mycket tuffare betingelser. Som Andreas Lindén.)Multisport:
Åre extreme challenge: Kollegorna har skrivit fint om Danny Hallméns hjälpsamhet här.Egen träning:
Tja, någon egen tävling blev det faktiskt inte under semestern. Var en vecka på Mallorca och hade tänkt ställa upp i säsongens tredje deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometer-löpning (alltså en relativt kort löptävling med minst 1 000 höjdmeters stigning), som avgjordes med start i pittoreska kustbyn Deià och mål på bergstoppen Teix. Anmälningsavgiften var modesta 15 euro, men problemet var att man behövde ha spansk tävlingslicens för att få ställa upp, och det skulle ha gått på över 100 euro. Så, i stället för att springa tävlingen ställde jag klockan på 6.00, tog hyrbilen till Deià och sprang tävlingsbanan före tävlingen (där förste löpare gick iväg 9.30). Klockade mig själv och mötte och hejade sedan på de 103 tävlingslöparna på vägen ned. En trevlig utflykt, även om tävlingsbanan inte var riktigt vad jag hade väntat mig (förannonserat var 5,6 kilometer, men faktum är att den var 8,3 med ett nästan tre kilometer långt platt/sluttande parti mellan de första 850 höjdmeterna och den avslutande bergsknallen; se höjdkurvan nedan). Sprang den på 1.35, vilket hade gett en 83:e-plats i tävlingen (hade nog kunnat pressa ur lite till om det verkligen varit tävling och jag inte kört två timmar löpning/benstyrka på gymmet kvällen innan). Vinnaren Juan Navarro Moreno i mål på övermänskliga 55.52 (totalt fyra löpare gick under timmen) i den redan vid den tidiga timmen över 30-gradiga värmen). Totalt blev det tre bergslöpningar, tre stadslöpningar, två vandringar, två gympass och tre simvändor under veckan på Mallis.
Väl hemma igen körde jag i fredags ett genrep inför Lurs backyard ultra. Körde på samma upplägg, med start varje timme, för att testa tempo och matintag och hitta eventuella problem. Gjorde testet tuffare än loppet kommer att vara (6,9 istället för 6,3 kilometer per timme, 115 höjdmeter per timme i stället för en rätt platt bana, stekande sol och 27 grader i skuggan i stället för betydligt trevligare väder [hoppas jag]). Sprang åtta timmar (55,79 kilometer) och kände att jag kunde ha fortsatt en bra stund till. Magen fungerade rätt fint, pannkakorna satt som en smäck, och enda problemet var väl egentligen att det blev ganska långtråkigt att springa själv. Men i Lur kommer jag förstås att ha sällskap (och kanske ska jag frångå mina principer och stoppa hörlurar i öronen; vi får se). Väldigt positivt hur som helst att benen håller! Jag firade det hela med att punktera racercykeln på lördagen och 2,5 timmars monsterträning i vräksol på söndagen. Så är man redo att börja jobba igen!
Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit. -
Mikaela Kemppi och Haben Kidane vann ett dyblött DM över 5 000 meter på Skölvboslätt i överlägsen stil. Kemppi var, som vanligt när Josefin Gerdevåg inte ställer upp, totalt överlägsen och vann med över 84 sekunder före Starts Edita Martuseviciute. 17.25,46 ska enligt statistiken vara personligt rekord med drygt 13 sekunder och gör Kemppi till den fjärde snabbaste 5 000-meterslöparen i genom tiderna i distriktet (lyfter henne från förbi Charlotte Nilsson). Det var dessutom 42-åringens femte seger på sex starter i långloppscupen, och nu leder Kemppi sammandraget med elva poäng.
Gerdevåg som alltså valde bort 5 000-metersracet, kutade i stället dubbla distansen på Stockholms stadion kvällen före. Dunkade till med 35.12,38 i säsongens första start på 10 000 meter, vilket, om statistiken stämmer, är pers med två minuter och 23 sekunder, och en tid som under alla omständigheter gör Gerdevåg till distriktets näst snabbaste kvinna någonsin bakom Karin Forsberg (då Sennvall). Gerdevåg vann dessutom tävlingen, Långlöparnas kväll tillika Stockholms-DM över 10 000 meter, närmast före DM-guldmedaljören Cecilia Norrbom.
17-årige Kidane från Hällefors ledde liksom Kemppi redan långloppscupen och kasserade in säsongens tredje seger när han löpte i mål nästan halvminuten före Jonas Rosengren och drygade ut ledningen till 16 poäng före Mattias Nätterlund och Peter Wiker. 16.01,71, var dessutom Habens första officiella notering på 5 000 meter, och tar honom in på 167:e plats i distriktet genom tiderna.I rullskidscupen Eagle moto tour bjöds det i lika ruskigt väder, men några mil västerut (på GIH), på en nästan ännu värre maktdemonstration. Över 10 000 meter rullskidor varvade Bob Impola hela fältet (somliga betydligt mer än en gång). Bob i mål på 28.28,1. Nästan 3,5 minuter bakom gick Mats Carlberg och Erik Svensson loss från övriga klungan, och gjorde upp i en spurtduell som slutade med målfoto. Svensson två tiondelar före. Efteråt var Carlberg ödmjuk: ”Bobs prestation var i högsta Sverigeklass. Han verkar helt rå! Avståndet på cirka fyra minuter är helt normalt på 10 kilometer även på vintern. Löparbanorna är tyngre än snö, och det blir stora tidsavstånd då. Det är skillnad mellan vältränade åkare och supertränad elit.”
Bob själv, på sms till Konditionsbloggen: ”Rå vet jag väl inte, men formen är helt okej. Har inga planer på att åka rullskids-SM än i alla fall.” Men där kanske han borde tänka om …
Olivia Hansson, som vann de tre första deltävlingarna i touren, kom inte till start på onsdagen. Det gjorde ingen annan kvinna heller.
Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes. Foto: Privat -
Well, vilken lördag. Det blev alltså EM-silver i Portugal, sträckseger i Jukola, busschock i Karlstad, banrekord i Fröviloppet, en helt vanlig Vätternrunda och så en standininsats av undertecknad i Kolbäck (där en lokal F1-stjärna tog segern).
Vi börjar med den objektivt sett största grejen; Karlskogas mountainbikeorienteringstalang Erica Olson slog till med ett överraskande silver på sista dagen av EM i portugisiska Idanha-a-Nova. De svenska orienteringscyklisterna har inte direkt rosat marknaden där nere, men i stafetten slog damjuniorerna till. Well, säger ni, det var bara fyra lag till start. Men; då startade Sverige till skillnad från något annat lag med två ungdomsklassade cyklister i laget (Österrike hade en, Ryssland och Finland bara juniorer), och av dem var Erica Olson yngst av alla. Icke desto mindre knäckte hon tre år äldre Anna Semenova och Julia Korhonen med minutmarginal på förstasträckan. Erika Duhlbo (två år äldre än Olson men ändå alltjämt ungdomsåkare) förvaltade läget på andrasträckan (även om hon rasade till sista plats höll hon tidsmässiga tappet på en acceptabel nivå) och Kajsa Engström (fem år äldre än Olsson och därmed sistaårsjunior) hemförde silverpengen. Ryssland hade då hämtat ikapp minutförsprånget Olsson fixat och vann med 6,5 minuters marginal, men Österrike och Finland var ordentligt distanserat.
– De gjorde det riktigt bra. En otroligt stark insats, säger Peter Olsson till förbundets hemsida (om ni klickar in på länken bör ni dock notera att det står fel i bildtexten, Duhlbo står i mitten och Olsson till höger, inte tvärtom).
Efter karriärens bästa mästerskap, och i svag konkurrens från lagkompisarna, fick Garphyttans Marcus Jonsson förtroendet som avslutare i Sveriges seniorlag, men skickades ut i ett hopplöst läge långt från ära och redlighet. Hade sistasträckans femte bästa åktid, men kunde inte annat än att hålla den elfte (och näst sista) plats som Linus Karlsson Mood och David Eberlén serverade. Jonssons främsta insats det här EM:et är och förblir därmed fjärdeplatsen, åtta sekunder från medalj, i den inledande mixedstafetten.I Jukola klarade Tisaren sitt officiella mål att bli topp tio (av 1 386 startande lag i världens största stafett) med en minut och 23 sekunders marginal. Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Simone Niggli grejade en niondeplats, och var faktiskt bara 2.21 från andraplatsen i en, som vanligt, otroligt rafflande stafett där bara segrande Domnarvet förmådde skapa lucka.
Den mäktigaste insatsen svarade VM-klara Hallsbergslöparen Forsgren för, som sprang sönder allt och alla på första sträckan och växlade 13 sekunder före tvåan Henie Saarimäki, 27 före trean Anastasia Rydnaya, 35 före fyran Sari Antonen och hela 1.15 före femman Galina Vinogradova efter åtta kilometers orientering.
Persson tappade till 15:e plats på andrasträckan (2.36 efter; tappade 5.41 på sträcksegraren med 63:e bästa tid), en plats som JVM-löparen Svensson höll (men glappet uppåt växte till 7.29 efter en sträcka där Svensson hade 26:e bästa tid och tappade 4.52 på sträckvinnaren – och över minuten på Tisarens tredjelagslöpare Josefin Tjernlund som gjorde en succésträcka). På sistasträckan var det landslagspensionerade megastjärnan Simone Niggli som plockade in sex placeringar och uppfyllde målsättningen (minskade avståndet till segrarna till 5.26 efter att ha varit tredje snabbast på sträckan; före bland andra Tove Alexandersson, Ida Bobach och Emma Johansson).I klassiska milloppet Karlstad stadslopp (en gång i tiden Götajoggen) tvingades Josefin Gerdevåg vika ned sig mot norskan Ida Bergsløkken med futtiga 2,2 sekunders marginal över 10 kilometer – efter att ha hindrats av en buss. ”Norskan hann över vägen men inte Josefin”, berättar tränaren Mikael Kroon. ”Godkänd insats”, twittrar Gerdevåg själv kort. 35.33,5 blev tiden.
I herrloppet tog Kopparbergs långloppsskidess Bill Impola en rätt överraskande tredjeplats bakom betydligt mer välbekanta löparnamnen Anders Kleist (Akeles backkung) och Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen i våras). Bills brorsa Bob har ju löpt en hel del i vår med framgång (Kumla stadslopp, Stockholm marathon), men storebrorsans löpförmåga är mer odokumenterad. Tills nu. För trots att Bill är inne i en av försäsongens tyngsta träningsperioder (”27 timmar förra veckan”, berättar han för Värmlands Folkblad) och trots att han hade hunnit klämma in ett förmiddagspass i Torsbys skidtunnel före tävlingen (”två timmar”, ”jag åkte direkt hit”) så spurtade han ned Strömstads Björn Martinsson och knep tredjeplatsen på efter omständigheterna mycket imponerande 32.09,9.Gerdevågs ständiga måttstock i löparlänet, Mikaela Kemppi, valde i stället att avverka sina tio lördagskilometer i Frövi, där hon vann Fröviloppet med nästan fem minuters marginal till Maria Eriksson men ändå inte kunde hota sitt eget banrekord från i fjol (44 sekunder ifrån, nu 38.10). Det gjorde däremot Erik Anfält, Kemppis landslagskompis från maratonlandskampen i Stockholm, som slog den tidigare toppnoteringen i Frövi med 23 sekunders marginal när han i ensamt majestät dundrade över mållinjen på 33.23. En mäktig uppvisning av snart 40-årige Anfält som hittat ytterligare en dimension i sin löpning den här säsongen. Klubbkompisen Per Englund tvåa, men nästan 3,5 minuter bakom.
I Vätternrundan sattes en ny rekordtid (ett försök jag alltså missade i mitt helghöjdarinlägg). Bland de lokala cyklisterna noterade ironman-VM-deltagaren och dubbla swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom 9.58 och förre NA-medarbetaren och Lif Lindesberg-klubbchefen Anders Sjöberg 8.57 (stort grattis till sub-9!) i de mycket gynnsamma förhållandena som gjorde att hela 19 352 av 20 002 startande tog sig runt de 30 milen.
För egen del blev lördagen något annorlunda. Skulle ha varit åskådare på sambons crossfittävling, men då en av lagmedlemmarna (det var en tremannatävling) kastade in handduken med sent varsel fick jag (som kör lite crossfit i löparfys- och rehabsyfte) hoppa in och göra min första tävling i sporten någonsin.
Jag försökte förstöra så lite som möjligt för mina lagkompisar. Lyckades nog faktiskt höja deras resultat något i den första grenen (vars resultat var helt avhängigt av hur snabbt var och en kunde springa tre 400-ingar även om det var lite kettlebellswings och burpees inbakat) och höll mig sedan ur vägen/underlättade så mycket jag kunde för lagkompisarna i de två andra, mer styrkebaserade grenarna (där har jag inget att bidra med i de här sammanhangen). Av 25 lag låg vi på 14:e plats (med målsättning att nå övre halvan och bara några få poäng upp till tiondeplatsen) efter två av tre grenar, men i den tredje märktes det att vi var en man kort (att jag inte bidrog så mycket), och där blev vi fjärde sist och sjönk till en slutgiltig 17:e-plats. Med den här laguppställningen var det nog ändå maximal utdelning.
Crossfit Karlskoga, som jag tävlade för, hade ytterligare två lag på plats, och de båda andra slog sig in på topp åtta och gick till semifinal. Ja, vårt bästa lag gick faktiskt och vann. Anförda av råstarke men framför allt vesselsnabbe Peter Sandberg och med F1-stjärnan Marcus Ericssons PT och alltiallo Alex Elgh i laget (plus en inlånad örebroare som jag tror hette Amanda) växlade laget upp från en fjärdeplats efter grundomgångarna till en andraplats i semifinalheatet och överlägsen seger i finalen. Urstarkt av Alex att mellanlanda i Kolbäck mellan förra helgens F1-race i Montreal och nästa veckas i Spielberg, men han verkade njuta i solen. Lånade dessutom ut sina fotbollsskor till Konditionsbloggaren under en gren som krävde extra fotfäste, och det tackar man ödmjukast för.
I morgon blir det tävling på egen nivå; Degerforsklassikerns orienteringsmoment. Så bums i säng nu!
Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux. Foto: Jonas Brännmyr 
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck. Foto: Maria Åström
Konditionsbloggen 