I går, söndag, sprang Josefin Gerdevåg kontrollerat hem 800 meter (på 2.23,94, segermarginalen 2,20) och 1 500 meter (på 4.55,15, segermarginalen 7.83) när KFUM Örebros damer vann division 1 Svealand i friidrottens lag-SM och därmed säkrade en plats i lag-SM-kvalet nästa år. På måndagen slog hon till med ännu en seger – i The Run, ett tio kilometer långt terränglopp som bland annat går rakt uppför den svarta slalombacken på Kvarntorpshögen. ”Seger i The Run! Väldigt trevlig tävling, fler borde ta sig till kvarntorpshögen nästa år”, twittreade Gerdevåg efteråt.
Minst lika imponerande som Gerdevågs prestation var Rose-Marie Enmalms. IF Start-löparen från Kumla fyllde 60 år i höstas och var därmed klart äldst i hela startfältet – men det hindrade henne inte från att ta tredjeplatsen bakom Gerdevåg och Antje Torstensson (som var tvåa på 3 000 meter med 11.16,13 i den där klubbmatchen i går).
Gerdevågs segertid 39.38 är ruggig med tanke på den snortuffa backen, och hade räckt till en fjärdeplats i herrklassen. Där saknades alla de större namnen (som fjolårssegraren Filip Dahlgren, som kutade så bra i Umeå i helgen), men Mattias Nätterlund gjorde en bra tid när han vann på 36.45.
Från KFUM:s klubbmatch ska man också notera att Erika Bergentz, dubbel veteran-EM-medaljör inomhus i vintras, gjorde karriärens första hinderlopp och vann direkt, på 5.21,53 över den udda distansen 1 500 meter.
Nästa tävling i långloppscupen är Fjugestaloppet nästa onsdag. Fram tills dess kan ni läsa här om det väldigt väntade beskedet att Tisarens supertalang Andrea Svensson nu även officiellt är klar för sommarens junior-VM i orientering.
Pallen: Tvåan Antje Torstensson, vinnaren Josefin Gerdevåg och trean Rose-Marie Enmalm. Foto: Alexander LindheJosefin Gerdevåg korsar mållinjen som överlägsen segrare. Foto: Alexander LindhePallen: Tvåan Johan Ingjald, vinnaren Mattias Nätterlund och trean Dan Bäck. Foto: Alexander Lindhe
Resultat, The Run, 10 kilometer, damer: 1) Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro, 39.38, 2) Antje Torstensson, +4.28, 3) Rose-Marie Enmalm, IF Start, +10.21, 4) Hanna Fridhamre, IFK Nora, +11.51, 5) Hanna Henriksen, Östansjö, +12.16. Långloppscupen efter 7 av 26 individuella deltävlingar: 1) Mikaela Kemppi, Örebro AIK, 23 poäng, 2) Gerdevåg, 17, 3) Gabriella Eliasson, IF Start, 14, 4) Tiina Hänninen, do, 11, 5) Erika Bergentz, KFUM Örebro, 8. Herrar: 1) Mattias Nätterlund, Örebro AIK, 36.45, 2) Johan Ingjald, IF Start, +1.53, 3) Dan Bäck, Kumla SF, +2.18, 4) Per Arvidsson, IF Start, +3.07, 5) Dag Sandblom, Örebro AIK, +5.40. Långloppscupen efter 7 av 26 individuella deltävlingar: 1) Haben Kidane, Hällefors LK, 28 poäng, 2) Peter Wiker, do, 16, 3) Nätterlund, 15, 4) Per Sjögren, KFUM Örebro, 11, 5) Ulf Hallmén, Hagaby Goif, Fredrik Rådström, Hällefors LK, Simon Sveder, do, alla 9. 5 kilometer, damer: 1) Emma Axelsson, 21.40, 2) Malin Johansson, +0.10, 3) Malin-Charlotta Rudin, +3.38. Herrar: 1) Jonathan Karlsson, Svennevad, 18.48, 2) Thiraphat Jörgensen, +1.01, 3) Johannes Äng, Hagaby Goif, +2.05.
Jag vet inte hur mycket prestige det är emellan KFUM Örebros Josefin Gerdevåg och Örebro AIK:s Mikaela Kemppi, men jag vet att de båda långloppsessen i varje fall är bra på att sporra och sparra varandra till framgångar. Som i Frankfurt i höstas. Då skiljde sex sekunder mellan Kemppi, som tog distriktsrekordet, och Gerdevåg, som var precis bakom. Förmodligen var det exakt de sex sekunderna som spillde över när landslagledare Stefan Olsson i går var tvungen att välja bara en av dem till den sjätte och sista platsen i svenska truppen till maratonlandskampen nästa helg. Kanske vägde det också in att Stockholm marathon redan låg i Kemppis planering, men inte i Gerdevågs (jag vara spekulerar fritt här).
Hur som helst möttes de båda i Vårruset i kväll, över en betydligt kortare distans förvisso, men man kan ändå ant att det handlade om i varje fall en liten dos prestige med tanke på att Gerdevåg bara dagen innan blivit ratad till Kemppis fördel. Så, med det i ryggen gick Josefin ut och sopade hem tävlingen med hela 18 sekunders marginal, gick i mål på 17.36. Kemppi tvåa på 17.54 (en hyfsad utveckling mot i fjol, då Kemppi vann på 18.02 före Gerdevåg på 18.15, de här löparna utvecklas hela tiden). Trean Erica Lech, Örebro AIK, distanserad med nästan 1,5 minuter. Hela resultatlistan här!
Gerdevågs seger innebar också den tredje raka i inbördes möten mot Kemppi (efter Kumla stadslopp och Kungsholmen runt), och totalt 3-1 den här säsongen (Kemppi inledde starkt på Startmilen).
Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon
Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.
Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.
– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål. Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag. Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis. Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det. Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.
Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.
Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23. H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45. D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28. H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54. D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35. H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.
Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.
Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats. Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen. I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.
I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).
I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass). Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.
Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!
Förra helgen tog de topplaceringar på SM-milen. I dag visade Josefin Gerdevåg (SM-fyra då) och Per Sjögren (18:e) att de regerar hemma i Närke. I Kumla stadslopp blev det två säkra segrar, trots att Mikaela Kemppi, som egentligen skulle ha sprungit Women’s health marathon, i stället dök upp i den Kumla. Sjögren vann med hela 1.42 (före Hällefors 17-åriga jättetalang Haben Kidane) och Gerdevåg med 50 sekunders marginal till Kemppi (därmed 1-1 i inbördes möten dem emellan i år). Alla tre gick under de tidigare banrekorden, så nu lyder de bästa tiderna någonsin i Kumla 32.57 respektive 36.21. Både Sjögren och Gerdevåg persade ju förra helgen, men var 1,5 respektive knappt en minut från de tiderna nu. Kanske delvis beroende på förra helgens urladdning, men framför allt naturligtvis på att banan i Kumla är lite kuperad och väldigt knixig. Sjögren tar nu över ledningen i herrklassen i långloppscupen (efter tre av 28 deltävlingar) medan Kemppi behåller ledningen i damklassen. Bob Impola? Tja, han tog en fullt respektabel niondeplats med 36.30, och besegrade KFUM-talangen William Fransson med 18 sekunder. I elitseriepremiären i orientering kom Lilian Forsgren inte till start, och Martin Regborn hade ingen av sina större dagar i skogarna. Örebroaren låg på 13:e plats efter 24 av 28 kontroller, men gjorde sedan ett par kostsamma bommar och tappade till 22:a plats. Tidsmässigt var han dock redan före dess över tio minuter bakom IFK Lidingös Fredrik Johansson som var snabbast från start till mål. I slutändan växte avståndet till 14,5 minuter. OK Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz var en av få som fårmådde utmana Johansson, och slutade på tredje plats, ”bara” 2.46 bakom. I juniorklasserna var Degerfors och skidorienteringslandslagets Filip Jakobsson starkast av länslöparna med en fjärdeplats i H18. Från Munkastigen trailrun har jag ännu inte sett någon resultatlista (någon som sitter och trycker på den?), och jag har heller inte sett några uppdateringar på sociala medier (mer än från Sara Richert som på twitter konstaterade att ”kroppen ville inte alls vara med”). Dåligt med resultat även från Hammarö tredagars GP-etapp nu på eftermiddagen, men från förmiddagens tempolopp bjöd resultatlistan på skön läsning för Adam Axelsson, som tog en ny tredjeplats (17,7 sekunder bakom Gottnes Ola Thorängen efter 15 kilometer på 17.55,3, ett snitt på 50,22 kilometer i timmen) och därmed klättrade upp i totalledning efter två av fyra etapper, med två sekunders marginal ned till Skaras Andreas Hertz. En riktigt stark insats av Axelsson i seniordebuten med tanke på hans skrala träningsbakgrund och hur han så sent som i går tonade ned förväntningarna på just tempoetappen. Jag får väl helt enkelt bryta ihop och komma igen med bättre rapportering i morgon.
Haben Kidane, Per Sjögren och Fredrik Berglund. Foto: Mikael KroonMikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg och Marie Sandberg. Foto: Mikael Kroon
Jag har så svårt att bestämma mig för var jag står i den här frågan när det gäller prispengarna i Stockholm marathon.
En sak är jag dock säker på. Om tanken från tävlingsledningens sida var att ha inga, eller i princip inga, prispengar till vinnarna i loppet är det förstås förkastligt. Men att det läggs in extra prispengar i den nordiska landskampen är däremot ett bra drag.
Men vi tar det väl från början. Redan den 12 november i fjol presenterades satsningen på en nordisk landskamp i maraton som ojämna år med start 2015 ska avgöras i samband med Stockholm marathon. Varje nordiskt land får ställa upp med fem herrar och damer var, och de gör upp om en exklusiv prispott på 250 000 kronor. Jag skrev om saken ur ett lokalt perspektiv en knapp vecka senare.
Sedan gick det några månader. Och plötsligt började historien växa i norska medier, om påstådd rasism bakom förslaget. Och så hakade Expressen och övriga media-Sverige sent omsider på den här veckan, och i morse var det fullt pådrag i både P1 Morgon och Ring P1 (som tillhör bloggarens frukostvanor).
Det hela bygger på antagandet att utomnordiska löpare inte skulle få prispengar, och att många av dessa utomnordiska löpare är i grunden fattiga löpare som har Stockholm marathon som en viktig del i sin försörjning. Jag kan inte svara för sanningshalten i det påstående (och inte heller i dagens påstådda kovändning), men jag kan konstatera att det redan den 12 november skrevs att om ”en löpare som ej ingår i landskampen placera(r) sig bland de sex främsta kommer även han/hon att premieras” med förbehållet att ”arrangören har dock ej råd att bjuda in – och därmed betala resa och boende – för fler löpare än de som ingår i landskampen”.
Tanken med den nordiska landskampen är att skapa ett tillfälle att samla ett maratonlandslag utanför mästerskapen, och att ge ett litet men ändå viktigt ekonomiskt tillskott till de rätt svältfödda svenska långdistanslöparna som har svårt att finansiera sina satsningar och som tvingas jobba/plugga/bo hemma för att hanka sig fram mellan träningsrundorna. En fin tanke.
Vurpan blir naturligtvis om man helt skulle ta bort prispengarna för de som inte tillhör landskampen. Om Josefin Gerdevåg inte blir uttagen i det svenska laget men ändå springer hem en topp fem-placering ska hon naturligtvis ha ett pris – liksom Benjamin Bitok måste få en rejäl check om han dyker upp och tar andra raka titeln. Knäckfrågan är fördelningen mellan landskampen och huvudtävlingen.
Men jag är helt övertygad om att de utomnordiska löparna klarar sig utan Stockholm marathon – och att Stockholm marathon kommer att fortsätta klara sig utan de bästa utomnordiska löparna, precis som tävlingen alltid gjort.
För övrigt noterar jag att det svenska laget i skymundan nu fyllts till den där landskampen. Och att det gjorts utan varken Gerdevåg eller Mikaela Kemppi. Hälleforslöparen Louise Wiker var, liksom superstjärnan Isabellah Andersson och Hälles Annelie Johansson, uttagna sedan tidigare. Nu har även Hässelbys Charlotte Karlsson och Studenternas Frida Lundén tagits in bland de fem. Andersson, Johansson, Lundén och Karlsson var alla topp fem på fjolårets årsbästalista (tillsammans med orienteraren Lena Eliasson) och Wiker smällde ju till med en jättetid i Sevilla (2.40.43) på vårvintern. Därmed räcker inte Kemppis och Gerdevågs sjunde- respektive åttondeplatser på fjolårets årsbästalista och formbeskeden på ÖAIK halvmaraton och SM-milen. Å andra sidan finns en stor chans/risk att någon eller några av Andersson, Johansson och Wiker väljer att avstå Stockholm för att fokusera på VM, och då lär Kemppi och Gerdevåg ligga bra till (även om Hammarbys Hanna Lindholm kanske är förstareserv).
Som ni kanske noterat har vi från och med i dag övergått till ett helt nytt blogginlägg här på na.se, och bara de fem senaste blogginläggen verkar vara överlagda i det nya formatet. Men lugn! Alla gamla blogginlägg går fortfarande att läsa på den här länken.
Konditionsbloggen 