Wow, Nelly Mårtensson. När örebroarens avslutade sitt tredje och sista junior-VM på söndagen gjorde hon det med tredje guldet det här mästerskapet (och fjärde totalt) – och sedan det nuvarande grenprogrammet med sprint/medeldistans/långdistans/stafett infördes 2005 är det bara en viss Tove Alexandersson som lyckats överträffa tre guld vid samma mästerskap. Det säger något om digniteten på prestationen.
När jag pratade med henne efteråt berättade Mårtensson att hon känt sig väldigt nervös efter lördagens medeldistans, där hon tidigt hade en halvminuts ledning men sedan tappade allt på en rejäl bom som följdes av att hon stämplade vid fel kontroll i slutet och blev diskad. Men hon fick ett råd inför start: Satsa på att vräka på allt du har på en sträcka du känner dig säker på, för att skapa en buffert.
Och den möjligheten tog Mårtensson på långsträckan mellan kontroll tio och elva, ganska nära mål. Så långt låg hon tvåa, tolv sekunder från ledningen (det var individuell start, så det här var inget hon visste ute i skogen), men just den sträckan avverkade hon 49 sekunder snabbare än landslagskompisen Maja Lundholm, som var näst snabbast, och 46 sekunder snabbare än den som var näst snabbast just där (finska Anni Salmela). Vad som skiljde i mål? 43 sekunder. Alltså mindre än på den enskilda sträckan, till Mårtensson fördel efter drygt 62 minuter ute på skidspåren.
Jag snackade med Mårtensson efteråt, för en text ni kan läsa här.
Mårtensson berättade också att hon överväger att köra längdskidtävlingen Fjälltopploppet i Bruksvallarna om tre veckor, annars är säsongen – hennes sista som junior – nu över. Men hon doppade ju redan i fjol tårna i seniorernas världscup, och i vinter har hon tagit sin första topp tio-placering där. Dessutom visade Ella Turesson, som är ett år äldre än Mårtensson, att övergången från junior till senior inte behöver vara så himla svår när hon i går tog EM-guld i medeldistans. Vi får se om Mårtensson redan nästa säsong kan etablera sig i toppen även på seniorsidan, om inte annat så väntar ett nytt U23-VM.
Öppna medelhavsmästerskapen i orientering avslutades i dag med en tredje sprint i den supercoola bergsbyn Matera i Italien, vilken slutade med en femte- och en tiondeplats för länsorienterarna Jonatan Gustafsson och Oskar Andrén på sista etappen – drygt 1,5 reseptkive 4,5 minuter bakom segrande Isac von Krusenstierna. I sammandraget tog schweizaren Riccardo Rancan hem titeln som medelhavsmästare (som Gustafsson vann för två år sedan) tack vare sin andraplats i dag. Tydligen räknades inte sekunderna från tävlingarna ihop (i sådana fall hade von Krusenstierna vunnit med två sekunders marginal, Gustafsson varit fyra och Andrén sexa), utan det var något poängsystem som gällde och då gick Rancan före (och Andrén missade topp sex, vad jag förstår, men jag har inte lyckats hitta en officiell sammanställning.
Klara Frih sprang redan i fredags Sacramento State Hornet invite, en tävling på ett grannuniversitet där hon noterade årsbästa, 2.13,11 (Askersundslöparens bästa resultat sedan slutet av april i fjol), för en andraplats i B-heatet och en tiondeplats totalt av 66 startande (tyska collegeatleten Lina Hanich vann på 2.05,23). Frih sprang också ett 200-meterslopp på säsongsbästat 27,31.
Linus Wedin avslutade i dag den nordiska juniorlandskampen i norska Gålå med att köra andrasträckan i svenska andralaget i stafetten över 3×5 kilometer i fristil. 11.52 på sträckan var lagets näst bästa tid (Hugo Danielsson på första hade 11.48), men andra lag hade grymt starka killar på den distansen, och Wedin fick släppa tätgruppen och tappade fyra placeringar till en niondeplats som Ville Jutterdal sedan höll in i mål. Svenska förstalaget fick stryk av fyra norska lag och Finland, men slog i alla fall Estland och var halvminuten före andralaget i mål.
Konditionsbloggen 