Kommer ni ihåg planerna på Big 5 challenge? En samling mer eller mindre tuffa tävlingar i Örebro med omnejd som skulle bli Sveriges mest extrema ”klassiker” (som den här typen av löst sammanknutna tävlingar numera kallas i analogi med ”En svensk klassiker”). Men av premiärupplagan bidde det bara en tummetott, så att säga. Det började med att STH skicross blev inställt, och sedan verkar luften ha gått ur lite ur marknadsföringsapparten. Hur som helst genomfördes ju de övriga sex deltävlingarna (och för att klara Big 5 challenge behövde man, som namnet antyder, klara fem inom samma kalenderår). Eftersom få konditionsidrottare kör extremenduro (Morgan Rosell undantagen) och få enduroförare ställer upp i konditionstävlingar (Oliver Nelson och Joakim Ljunggren undantagna) så var det därmed (när vi alltså räknat bort Battle of vikings) Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike) som skulle klaras av.
Efter att Bergslagsloppet avgjordes förra söndagen drog jag iväg ett mail till Örebro X Challenge, som marknadsför de här tävlingarna och låg bakom konceptet Big 5 challenge, för att kolla om någon klarat biffen, men det visade sig att själva ”klassikern” ställts in. ”Det blev inte vad vi tänkt oss då [idén] visade sig ha svaga sidor vid inställda tävlingar. […] Det som hände, och som du skrev om i din blogg, var nog att vi var för optimistiska. Ska vi anta en utmaning att skapa en extrem utmaning i och röt Örebro så behöver vi göra om och göra rätt, både med tanke på marknadsföring av konceptet, våra samarbetspartners och arrangörerna”, skriver Gunn-Viol Kattilakoski.
Göra om eller lägga ned är alltså alternativet inför nästa år. Men det var faktiskt några som tog tjuren vid hornen och tog sig igenom de fem tävlingarna redan i år (även om de, som jag förstår det, inte får något för insatsen. ”3-5 har knäckt utmaningen i år”, skriver Kattilakoski, men namnger vara Erik Höglund.
Och tja, jag vet ju att Höglund tog sig igenom Örebro triathlon på 4.49.22, vann Örebroloppets herrklass i par med Hjalmar Hurtig, blev tia i Örebro actionrun och fullföljde Bergslagsloppets 65 kilometer på 3.11.53, men jag hittar honom inte i resultatlistan i Battle of vikings och på Bergslagsleden ultra/Kilsbergen trailrun var han arrangör och skötte alltifrån informationen före starten till medaljutdelningen, så … Kanske betyder det att ingen klarade fem grenar, men tre-fem klarade fyra? Hur som helst får vi se vad som händer nästa år. Väl marknadsfört är det naturligtvis en pangidé att satsa på Sveriges tuffaste klassiker.
Etikett: Kilsbergen trailrun
-
-
Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ‘Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson 
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson https://www.instagram.com/p/BJ8QM2ojq9u/
-
1. Bergslagsleden ultra och Kilsbergen trailrun
Tycker ni jag favoriserar de här tävlingarna? Tja, i sådana fall beror det inte på att jag är medlem i arrangörsklubben Nature Running (vilket jag faktiskt är) utan att det är ett av min tre stora mållopp den här säsongen. Örebro backyard ultra slutade med en halv framgång (tvåa i herrklassen, men klarade inte mitt eget tidsmål) och Borås sextimmars väntar runt hörnet, men på söndag är det fullt fokus på den tredje upplagan av Bergslagsleden ultra. 2014 löste jag det 47,5 kilometer långa loppet, med runt 1 200 höjdmeter, under fem timmar trots att jag sprang bort 15 minuter på en missad stigförgrening. I ösregnet i fjol halkade jag runt på 5.07 utan fellöpningar. I år är målet mest att ta mig runt. Har trots normal träningsdos inte fått något svar alls av kroppen under andra halvan av sommaren, och mardrömsresultatet i Svartåloppet gör att jag nu går in helt utan förväntningar. Kanske är rentav 5.30 en bra tid på söndag.
Örebros landslagslöpare Erik Anfält, som satte ett fett banrekord i fjol (trots en vurpa!), har haft skadekänningar efter Ultravasan och är tveksam till start (men han hade hämtat ut sin nummerlapp när jag hämtade min, i varje fall), men springer han så vinner han, som det brukar vara. Annars lär Per Eklöf stå redo att ta över, efter två raka andraplatser. Tävlingen är deltävling fem av nio i årets Peppes trail cup, den nationella traillöpningsserien, men de har ännu inte uppdaterat sammandraget efter förra helgens Irontrail i Kristinehamn. Ingen som var topp fem inför den tävlingen är hur som helst anmäld, varken på dam- eller herrsidan (däribland uteblir Örebrolöparna Sara Richert och Ingrid Ziegler).
I 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun, som arrangeras samtidigt och delvis på samma bana (och som ingår i långloppscupen), får Mattias Nätterlund och Erika Bergentz räknas som favoriter, den senare möjligen utmanad av Kajsa Rosdal.2) Finnkampen
Jag har väl redan uttömt ämnet, men 18.30 i morgon kväll smäller det. Louise Wiker, ex-Hällefors-löparen med friidrotts-VM-meriter, springer sin andra finnkamp. 10 000 meter. Missa inte det!3) Orienterings-DM
Sprinten avgjordes redan i somras (med svaga startfält), men nu är det dags för de två riktiga DM-helgerna. Medeldistans i morgon, lördag, långdistans på söndag, natt nästa fredag och avslutande stafett den söndagen. På plats finns först och främst Martin Regborn, VM-sjua i sprint för två veckor sedan, som främst utamans av Daniel Attås. Josefin Tjernlund, som sprang EM i våras, är också på plats, liksom tvillingsystern Ellinor, men inte Lilian Forsgren (men hon kommer nästa helg!). -
Det var en lång lördag (gick upp 6.20 för att hinna till starten av Bergslagsleden ultra, där jag led illa på väg till en 14:e-plats vilket ni kommer kunna läsa mer om i en racerapport inom kort; därefter direkt till jobbet och arbete fram tills nu – och i morgon går reveljen 6.30 eftersom jag och fotograf-Veronika ska bevaka Ö till Ö på plats), så ni som vill läsa om cykel, orientering, mountainbikeorientering, rullskidor och annat smått och gott får ge er till tåls – det blir ett längre blogginlägg i morgon! Koncentrerar mig istället på dagens två stora löpbegivenheter: Trailfesten i Ånnaboda och Tjejmilen i Stockholm.
Erik Anfält, 39, och Filip Dahlgren, 27, var namnen för dagen i Ånnaboda. Anfält sprang Bergslagsleden ultra – 47,5 kilometer och runt 1 200 höjdmeter – medan Dahlgren gick loss på Kilsbergen trailrun – 14 kilometer och ett par hundra höjdmeter. Båda slog banrekord, och vann utklassningssegrar, trots tuffast tänkbara yttre förutsättningar med lera och spöregn. Ja, Anfält hade mer emot sig än elementen – han både sprang fel och slog sig halvt fördärvad, berättade han när Konditionsbloggen fick en pratstund.
– Jag är lite mörbultad, annars är det bra. Jag gjorde en rejäl vurpa på slutet, efter ungefär 35 kilometer. Var för offensiv på en stenhäll, och det totalsläppte, blev en riktig luftfärd. Jag är glad att det gick så bra som det gick, hade nog tur i oturen. Jag tappade luften rejält och hade väldigt ont i armen, men det klingade av hyfsat. Nu är det mest svullet, och jag tror bara det är en muskel som fått sig en smäll, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hade du återhämtat dig bra efter Sälen fjällmaraton förra lördagen?
– Ja, benen var riktigt lätta och fina, men tyvärr sprang jag jättemycket fel. Jag tappade extremt mycket på ett ställe före Rusakulan, sprang rakt fram på en grusväg istället för att vika in på stigen. Jag hade en ledning på sju–åtta minuter där, och plötsligt var jag tvåa. Det var synd, det blir ju att man tappar geisten lite när man gett bort så mycket tid.
Ändå slog du banrekordet som traillandslagslöparen Daniel Nilsson satte i fjol …
– Jaså? Ja, men det här är en tid det finns jättemycket att hämta på.
Kommer du tillbaka och gör ett försök nästa år?
– Vi får se. Jag vann en startplats och det är ett trevligt arrangemang. Och nästa år kanske jag inte springer fel heller …
Vad händer nu, har du bestämt dig för om det blir Lidingöloppet eller inte?
– Jag är väldigt sugen, men vi får se. Jag har inte bestämt mig. Jag har en trampdyna som kanske vill vila. Men det var skönt att se att återhämtningen funkar så bra just nu, jag var lite osäker före start i dag men det var ingen fara.Anfält vann på 3.46.26, 1.34 under det tidigare banrekordet (från premiärupplagan i fjol) och 11.25 före tvåan (då som nu IFK Noras Per Eklöf). Trefaldige olympiern Johan Röjler gick på hårt inledningsvis men föll tillbaka till en sjundeplats efter att ha blivit nedspurtad av Almbys Andreas Wahlstedt på upploppet.
Dahlgren tog hem Kilsbergen trailrun på 54.48, 1.40 under Anfälts banrekord från 2013 och 2.52 före tvåan Mattias Nätterlund, Örebro AIK (som dock tog hem backtävlingen uppför Storstenshöjden på 4.09, fem sekunder snabbare än Dahlgren).
Brudarna? Tja, de bästa länslöparna stod över, så orienteraren Linn Nilsson, från Karlstad, tog hem Kilsbergen trailrun (31 sekunder före KFUM Örebros Antje Torstensson tvåa) och förhandsfavoriten Maria Strömberg Bylund, Fagersta, följde upp segrarna i Ursvik ultra och Munkastigen trailrun med en ny viktoria i Bergslagsleden ultra (42 minuter [!] före Örebro AIK:s Petra Mangnäs). Jag sprang en bra bit tillsammans med Maria som berättade att hon tappade glädjen i löpningen när hon gick in i väggen på väg till andraplatsen i Jättelångt i våras, och att hon därefter inte hade gjort ett enda långpass men nu bestämt sig för att försöka hitta tillbaka till känslan, ta det lugnt och ha det roligt. Sedan skuttade hon iväg och distanserade mig med 13 minuter på sista 15 kilometerna …Tjejmilen, då? Jo, Louise Wiker, 36, inte bara kom till start, utan tog en sjundeplats på 36.26. Konditionsbloggen ringde upp Hälleforslöparen och snackade lite om det – och om hur de sex dagarna sedan det mardrömslika maratonloppet i Peking.
– Trots att jag inte fick ut det jag hade i söndags kände jag att jag inte var helt återhämtad. Men jag gillar Tjejmilen, så jag och min tränare (Anders Szalkai) bestämde att jag skulle starta och se hur kroppen fungerade. Det var ändå sista chansen att få en finnkampsplats, säger Wiker till Konditionsbloggen.
Du blev femte svenska och har inte gjort något 10 000-meterslopp på bana i år, är Finnkampen körd?
– Nja. Isabellah Andersson ska nog inte springa där, och jag och Frida (Lundén) hade ju samma tid, så egentligen var det bara Louise (Nilsson) och Anna (Rahm) framför. Vi får se hur de gör, men jag har hoppet kvar. Jag tycker att de ska ge mig chansen, skriv det!
Hur var loppet, då? Fungerade kroppen sex dagar efter VM-maran och efter tidsomställningen?
– I början gick det bra, men efter tre kilometer kände jag: ”Shit, det här blir en lång resa …” Vid fyra: ”Nu får jag nog gå en liten bit.” Men vid fem bestämde jag mig för att ta en kilometer i taget, och efter Rosendal, där det går uppför, återhämtade jag mig väldigt bra. På toppen av sista backen ar jag sju sekunder bakom Frida, men jag kom ikapp och var i mål på samma sekund. Så farten finns där. Jag känner att jag är väldigt genomtränad, och det var det jag tog fram i dag.
Hur har veckan efter VM varit?
– Jag var inte på mitt bästa humör på söndagen, och sedan ältade jag igenom det på måndagen. Sedan insåg jag: det här funkar inte. Allting jag gjort finns ändå kvar och det är bara att se framåt. Någon sa: ”Du var lite väl negativ i media efteråt.” Men det är bara jag och min tränare som vet vad jag hade kunnat prestera på en bra dag, och jag hade en riktigt bra dag sett till benen. Men det var lite för mycket nerver.
Har du dragit några lärdomar?
– Det var grej efter grej som hände under loppet, problem med vätska och energi, och tankarna tog över. Ja, huvudet tog för stor plats, jag var inte lika stark mentalt som kroppen var. Men jag har ju inte så mycket erfarenhet, det var bara mitt fjärde maratonlopp och jag måste lära mig att det inte är en katastrof om något händer under ett maratonlopp. Det finns alltid chans att komma tillbaka.
– Men nu lät jag de här grejerna förstöra. Vid första vätskan var det så mycket is i vattenflaskan att jag knappt fick i mig något, tvingades skruva av korken och krångla och tappade klungan. Så då fick jag springa själv, och så fick jag håll eftersom jag inte kunde hålla mig lugn. Vid nästa vätska kände jag att magen inte fungerade. Och på andra halvan av loppet missade jag en gel vid 25, så mellan kilometer 15 och 30 fick jag ingen energi. Därför var jag tvungen att dricka så mycket cola som möjligt vid 30. Jag kände vid 28: ”Nu går jag på knäna”, men vid 33 kom jag igen. ”Aldrig i livet att jag bryter”.
Vad händer nu, om det inte blir Finnkampen?
– Vi får se. Vi ska sätta oss ned efter den här veckan och planera, jag och Szalkai. Vi får se om det blir någon snabb halvmara eller kanske ännu en mara i höst. Nästa år siktar jag på VM i halvmaraton i Cardiff, om Sverige skickar ett lag, och så förstås maratonlaget till friidrotts-EM.Louise skriver också en del om VM-upplevelsen på sin blogg.
Finnkampslaget presenteras på måndag eftermiddag, 15.30, och skulle man gå strikt efter den svenska årsbästalistan skulle Josefin Gerdevåg ligga bra till för en plats om alltså Andersson och ytterligare någon löpare tackar nej.
Mikaela Kemppi (Örebrolöparen som liksom Wiker och Anfält representerat svenska landslaget i maraton i år) slutade också topp tio i Tjejmilen, nia på 37.01 bara 35 sekunder bakom Wiker. Starts Edita Martuceviciute tredje bästa länslöpare på 30:e plats med 39.49 (om man inte ärknar ex-karlskogingen Linda Take på 21:a plats med 39.11). Alla länsresultat finns publicerade i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se).Men mycket mer om lördagens konditionsbegivenheter i morgon alltså!
-
1. Bergslagsleden ultra och Kilsbergen trailrun
Det går förstås inte att komma förbi. Säsongens fjärde och sista mållopp för mig, och efter att i fjol ha klarat femtimmarsgränsen (med 23 sekunders marginal) och slutat på 15:e plats trots en fellöpning på 15 minuter (och 100 höjdmeter ned och sedan mödosamt upp igen) är jag sjukt sugen på att ge min älskade bergslagsled en ny match. Vi snackar 47,5 kilometer, runt 1 000 höjdmeter, och enligt yr.no uppehåll och runt tio grader. Det kan bli magiskt. Benen är väl inte helt återhämtade efter Sälen och formen inte på topp efter alla skador (men fotleden mår, hör och häpna, prima!), men löper jag inte fel borde jag kunna greja femtimmarsgränsen i år igen, tycker jag. Kul också att Erik Anfält kastat in en sen anmälan (jag pushade hårt för det när jag träffade honom i Sälen i lördags), och lär få en ensam resa i täten även om fjolårstvåan Per Eklöf, Milanorienteraren som springer för IFK Nora, och en viss Johan Röjler, trefaldig olympier, också finns i startlistan. På damsidan misstänker jag att Fagerstas Maria Strömberg Bylund, som plockat hem både Ursvik ultra och Munkastigen trailrun (och dessutom var tvåa bakom Pernilla Berg på Jättelångt) är favorit. Hon toppar förstås Peppes trailruncup där Bergslagsleden ultra är deltävling fem av nio. Samtidigt arrangeras också 14 kilometer långa Kilsbergen trailrun, med sedvanligt välfyllt startfält, som är deltävling 19 av 28 i långloppscupen.2. Boels rental ladies tour
Emilia Fahlin fortsätter VM-laddningen i Nederländerna. I går, torsdag, fick hennes lagkompis, Wiggle-Hondas belgiska stjärnspurtare Jolien d’Hoore som tog hem de två första etapperna tisdag och onsdag, ge sig in mot målet i Tiel på torsdagen, och nöja sig med en sjätteplats. Tappade därmed 14 bonussekunder till amerikanska etappsegraren Lauren Hall och nio till italienska tvåan Marta Bastianelli. Därmed åkte d’Hoore ned till tredje plats i sammandraget, fem sekunder bakom Bastianelli och fyra bakom Hall. Fahlin fanns återigen med i tätklungan hela vägen in i mål. Vill man ha lite mer inside från tävlingen rekommenderar jag varmt den blogg som Fahlins australiska lagkompis Nettie Edmondson skriver varje dag. Efter torsdagens etapp bland annat om varför hela klungan täcktes av koskit (!), komplett med en magisk bild på Fahlin. Etapploppet avslutas med individuellt tempolopp i dag (Fahlin går ut 16.01) och två linjeetapper lördag och söndag. Det blir sista tävlingarna Fahlin gör före avresan till Richmond, där VM avgörs.3. Polis-SM i multisport
Polis-SM? I multisport? Jodå, tävlingen startade i Skebäcksparken klockan 23.59 på torsdagskvällen, och efter tre etapper och totalt 17 timmar och 40 minuter (beräknad effektiv tävlingstid för vinnarna) är det målgång på Järntorget vid 12.20-tiden på lördag. Däremellan väntar, bland mycket annat, stadorientering i centrala Örebro, kanot i både Svartån och Hjälmaren, inlineåkning uppför Ånnabodabacken, mountainbikecykling upp till Rusakulan, repellering nedför stupet vid Falkasjön, livräddning i Ånnaboda, löpning i trappan på Kvarntorpshögen, orientering i Markaskogen och simning i vallgraven utanför Slottet. Helt enkelt det mesta av det bästa som länet har att erbjuda.
– Vi har försökt att ta dem till alla fina ställen, säger tävlingsledaren Johan Sörling i Örebro poliskårs idrottsförening.
Team MestUte från Eskilstuna, med rutin från Svenska multisportcupen, räknas som knappa favoriter medan Stockholmspiketen ses som en utmanare. Örebro brukar finnas med i toppen (segrar i herrklassen 2003 och i damklassen 2012, och ett stort antal pallplatser genom åren), men är i år enbart arrangörer, så det lokala hoppet står till Sydnräkespolisens IF från Hallsberg.
Vill ni ut och kolla finns alla platser och tider angivna i tävlingens PM här.
Starten går. Polis-SM i multisport drog igång 23.59 på torsdagskvällen. Foto: Erik Hiding Bubblare: Tim Sundström jagar Dan Waern. Louise Wiker är fortfarande anmäld till Tjejmilen. Adam Axelsson (och lagkompisarna Jacob Ahlson, Jade Cleveland och David Klasson) kör deltävling sju av nio (Tre Berg GP i Skara; ett kriterium över 35 minuter plus fem varv) i svenska seniorcupen i landsvägscykel (som han leder) innan han på söndag flyger till USA för skridskoläger i Salt Lake City (vilket gör att han missar de två sista deltävlingarna i cupen. Bill Impola kör 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneløp, där han var tvåa i fjol (i år ställer betydligt fler tunga namn upp, bland annat hela hans eget Team Exspirit med Daniel Rickardsson i täten, och stora delar av världseliten i långlopp, så här på dagen tre månader före världscuppremiären). Marcus Jansson (Garphyttekillen som totaldominerat svensk mountainbikeorientering i år, leder svenska cupen, vunnit O-ringen och varit bäste svensk på alla VM- och EM-distanser) och Erica Olsson (karlskogingen som bara är 15 år men var med och tog EM-silver i D20-klassen i stafett) åker till Söderhamn för att plocka hem tre SM-guld var; sprint på fredagen, långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Strax söder om Hallsbergs avgörs stafett-DM i orientering, säsongens sista distriktsmästerskap i Örebro län, på söndag medan Värmland hinner med både långdistans- och stafett-DM i helgen, på Hammarö respektive i Skattkärr. Lilian Forsgren, Martin Regborn och Filip Dahlgren är dock på landslagsläger ända till på söndag och missar helgens begivenheter. Har jag missat något viktigt? Hör av er på mail eller sms, kontaktuppgifterna finns till höger.
Konditionsbloggen 