Jukolakavlen blev en veritabel mardröm för Per Sjögren, KFUM Örebro-löparen som inte bara är en av Närkes vassaste landsvägslöpare utan också en gammal orienteringsräv.
35-åringen, som kutade förstasträckan fick benen undansparkade precis efter starten gått, dundrade rakt ned i asfalten på startplatsen (någon typ av motorbana) och blev liggandens när hundratals löpare välde över honom som en boskapshjord. KFUM Örebro var seedat som 126:e lag av 1 737 startande, så Sjögren hade över 1 600 löpare bakom sig när han gick i backen 50 meter efter startlinjen.
Det är svårt att sätta sig in i paniken – folk har blivit ihjältrampde i betydligt mindre vildsinta folkmassor än en Jukolastart – och när Sjögren till slut lyckades ta sig upp hade han löpare med startnummer mellan 700 och 900 runt sig.
– Jag landade stenhårt i asfalten och fick ont redan där, och när jag tittade upp såg jag bara massor av knän och fötter som flög mot mig. Jag låg där och tänkte: Snart får jag ett knä i huvudet. Det tog en lång stund innan jag tog mod till mig och reste mig upp, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
– När jag sprang iväg igen kände jag efter: Hur ont har jag egentligen? Jag blödde från handen och armbågen och hade ont i höften. Nu efteråt har jag sett att den är helt blåslagen. Men det var så mycket adrenalin i kroppen, så jag funderade ändå aldrig på att bryta. Men kompassen var söndertrampad, och kompassvätskan hade runnit ut överallt, så jag var helt oljig. Men som tur var klarade sig reservkompassen som jag hade i fickan.
Sjögren var 246:a till den första gemensamma kontrollen efter en halvtimmes löpning, och 120:e till växling.
– Jag var riktigt trött och hade ont i kroppen på slutet, gjorde en miss som kostade några minuter vid en tv-kontroll i en grusgrop precis före slutet. Jag var nog bland de 80 när det inträffade.
Bättre än så blev det inte för Örebro, som tappade till 160:e plats i mål. Mest tappade spanjoren Jose Amador, som hade 801:a tid på femtesträckan, och tappade 68 placeringar och 43 minuter mot täten.
– Vi fick några sena återbud, så vi fick sätta in Jose i laget. Det gjorde att vi kunde komma till start, men tyvärr räckte det inte längre.
För Sjögren var startsmällen lök på laxen under en tung vår. Sedan segern i Grabbhalvan för snart en månad sedan har han inte kunnat genomföra ett enda löppass.
– En fotskada. Och jag kände nu, på slutet, att det gjorde ont i kroppen igen. Nu är säsongens stora mål att bli frisk.
Tisarens stjärnbeströdda lag, med världsmästarna Matthias Kyburz och Matthias Merz, slutade på 20:e plats, nästan 17 minuter bakom segrande Kristianstad. Tisaren låg tia–tolva hela vägen till näst sista sträckan, där förstaårssenioren Oskar Andrén tappade till 18:e. Avslutaren Kyburz tappade lite oväntat ytterligare fyra minuter och två placeringar.
Garphyttelöparen Filip Dahlgren hade ett hopplöst utgångsläge på sistasträckan för fjolårstvåan Lidingö, men sprang upp laget från 21:a till 15:e plats. Lidingös förstalöpare Nicolas Simonin tappade nästan tio minuter på förstasträckan och var bara 106:a till växlingen (oklart vad som hände; men faktum är att Lidingös andralagslöpare Hector Haines vann förstasträckan 14 sekunder före VM-sprintern Jesper Lysell – så snacka om felval!). Blödningen fortsatte på sträcka två och tre, och så långt ar Lidingö 61:a (!), över 33 minuter (!!) från täten. Till slut alltså 16:e, 25.41 bakom.
Hagabys VM-löpare Martin Regborn sprang tredjesträckan för Örebrolaget, som slutade på 69:e plats.

Men Jukola i all ära. Söndagens viktigaste orienteringstävling var förstås Degerforsklassikerns orienteringsmoment, där undertecknad tog tredje segern på tre försök (jag vann premiärupplagan 2012 och dessutom 2013, men kom inte till start i fjol på grund av semesterresa). I år bestod ”orienteringen” förutom en liten om-/genväg första kilometern av Råbäcks femkilometersbana, med strategiskt utplacerade kontroller. Hajade inte att a l l a kontroller skulle sitta mitt på stigen, och gjorde därför en nästan minutstor bom till tvåan. Helt osannolikt på en stig där jag sprungit hundratals gånger och där kontrollen alltså satt på vägen. Men, benen var helt okej trots gårdagens styrkeövningar och i mål var jag ändå drygt två minuter före Örebros Johan Spovell. Degerfors IF:s före detta ordförande Leif Rosén blev trea, 9,5 minuter bakom.

Tim Sundström kutade 1 500 meter i Lahti i kväll, men kunde inte hota sitt nysatta distriktsrekord på 3.47,18. 3.48,77 var ändå Sundströms näst snabbaste lopp i karriären och gav en andraplats i den finska GP-tävlingen.

Almby mtb-stjärna Linda Meijer mätte på lördagen krafterna med bland andra Alexandra Engen, OS-sexan från London och dubbla världscupvinnaren som nu håller på att kämpa sig tillbaka från tio månaders total timeout från cyklandet efter utbrändhet. Engen gjorde tävlingscomeback i BCA-racet i Borås, där Meijer var ensam i D30-klassen och därför fick tävla mot dameliten. Resultatet: En sjätteplats, åtta minuter bakom Engen, som blev tvåa, och 9.30 bakom segrande Åsa Erlandsson, men före flera andra i damelitklassen.

För övrigt glömde jag ju i går att nämna att Fröviloppet var deltävling tio av 26 individuella i långloppscupen. Den innebar inte några gigantaiska omkastningar i sammandraget, mer än att Maria Eriksson passerade Josefin Gerdevåg och gick upp på tredje plats och att Dan Bäck slog sig in på topp fem efter en rejäl försommarspurt med tredjeplatser i The run, Fellingsbrovarvet och Fröviloppet. Segrarna? Tja, för Anfält var det säsongens blott tredje tävling totalt (efter Kiels och Stockholms maror) och den första i cupen. En bit kvar till toppen där, med andra ord. För Kemppi betydde seger att hon utökade en redan stor ledning. Redan på onsdag är det dags för nästa deltävling i cupen, DM på 5 000 meter då det som i alla distriktsmästerskap delas ut extrapoäng.