I fredags inledde Louise Wiker friidrotts-SM med silver på 10 000 meter – hennes tionde SM-medalj om man räknar in allt, exempelvis lagmedaljer på terräng-SM, och hennes tredje på friidrotts-SM. I dag avslutade hon SM med en ny medalj, brons på 5 000 meter, och därmed måste finnkampsplatsen vara bokad (det kan ju bli en uppsjö länsdeltagare dit, efter helgens länssuccé på SM). Wikers klubbkompis (i Hässelby) Sarah Lahti tog SM-guldet (förstås) på 15.32,46 dryga minuten före trean Wiker på 16.33,62 (Maria Larsson, Örgryte, trea på 16.19,86).
”Den form jag är i nu, det är det som driver mig och som gör att jag tar mig igenom perioder då det går betydligt tyngre”, skriver Wiker, som tog sina senaste individuella SM-medaljer 2011 (bland annat guld på 10 000 meter) i sin blogg där hon även bjuder på ett gäng bilder från helgen.
Tim Sundström fick ge sig i avslutningen av 1 500-metersfinalen, blev femma på 3.55,21 knappt fem sekunder från guldet (Kalle Berglund, Spårvägen) och 3,5 från bronset (Staffan Ek, Huddinge). Sundström kutade ju distriktsrekord nio sekunder snabbare än så innan han bytte klubb i höstas, men mästerskapslopp är ju något annat. Efter finalen strök sig Sundström från försöken på 800 meter.
Liksom i förra helgens världstourtävling i Vårgårda, där Emilia Fahlin blev första svensk någonsin att vinna just på världstouren när hon tog karriärens överlägset största seger hittills och hennes första internationella vinst överhuvudtaget på fem år, var det en större utbrytning som höll hela vägen i GP de Plouay-Bretagne i går. Den här gången kom Fahlin dock inte med i den, men väl hennes lagkamrater Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, vilket gjorde att Fahlin fick avvakta bak i huvudklungan. Av 15 cyklister som kom loss blev Jasinska elva och Santesteban 13:e, så det blev väl ingen omedelbar succé för laget. Doldisen Eugenia Bujak, Polen och BTC City, vann trots att namn som OS-olycklige Megan Guarnier och Marienne Vos var med i tätgruppen. Fahlin rullade i mål som 47:a, på 30:e plats i huvudklungan.
Nu väntar en vecka ledigt för Fahlin innan det är dags för belgiska Lotto tour med start tisdag 6 september. Sedan blir det EM (men det var nog tur att hon slog till med segern i Vårgårda för att säkra platsen där, för cykelförbundet har i år skärpt kraven för deltagande i stora mästerskap till ”sammanlagt topp tio på Women’s Tour eller motsvarande tävling eller etapp-placeringar topp fem på ovanstående tävlingar eller topp fem på internationell endagstävling”, enligt hemsidan).
Jag har kallat honom ”kungen av Grabbhalvan” i flera år, men nu är Per Sjögren kungen av allt han ställer upp i. Efter att, gammal orienterare som han ändå är, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har han hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen och vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan och Blodomloppet. Och i går slog han till i en femte disciplin (om man nu kan räkna orientering, trapplöpning, triathlon och löpning som fyra olika discipliner, och det kan man väl?) när han vann hinderbaneloppet Örebro actionrun med god marginal till alla specialister (”ni kan kalla mig OCR-kungen med andra ord”, twittar Sjögren med en blinkande smiley efteråt; OCR står för obstacle course race, alltså det engelska namnet på hinderbanelöpning).
Sjögren klarade av de 7,5 kilometerna löpning med 36 hinder på under 38 minuter, medan en Martin Bäckström (oklart var han kommer ifrån) blev tvåa, halvminuten bakom, och trean Thomas Jansson (som inte heller har någon ort angiven) var distanserad med ytterligare 50 sekunder. ”Gamle” Karlslundsskidåkaren Sebastian Torstensson fyra, men nästan 3,5 minuter bakom.
Adam Axelsson, skridskoåkaren som vann NA:s och Löpex sports pulsklocka för 2014, råkade hamna i damklassen, som segrare, men var i själva verket 35:a i herrklassen (se honom besegra rampen här). Clara Stamborg, Alingsås, var den som verkligen vann damklassen på 47.15, med över 3,5 minuters marginal bak till tvåan Sara Forsström (ingen ort angiven).
Och i Östansjöloppet tog, precis som jag tippade, Åsa Höög och Heshlu Andameriem hand om segrarna. Åtminstone om man undantar utomsocknes, eftersom Hedemoras Erik Fernlund dök upp och klarade av det millånga terrängloppet med intervallstart snabbast av alla, på 36.45. Men av löpare som samlar poäng i långloppscupen var Höög (som var snabbast av alla damer) och Andameriem bäst. Höög vann med nästa två minuters marginal till Tisarens Rebecka Nylin och tog därmed sina första poäng för året i långloppscupen. Andameriem sprang på 37.22, var därmed 37 sekunder bakom Fernlund men 17 före Andreas Ingberg på tredjeplatsen som tog hem en jämn Örebro AIK-kamp med Pär Englund och Fredrik Johnsson där alla tre var inom 26 sekunders marginal trots att det alltså handlade om individuell start.
Liduina van Sitteren var trea på damsidan och minskade avståndet till Mikaela Kemppi i kampen om långloppscupen till tre poäng, men då har Kemppi vunnit de åtta lopp hon ställt upp i medan van Sitteren redan samlat poäng i nio (man får bara räkna tio i slutändan, och elva lopp återstår. Jakob Nilsson, som inte kutade i helgen, leder fortfarande överlägset på herrsidan, trots Andameriems två raka segrar (han vann även DM på 10 000 meter förra helgen).