I dag släpptes listan med de friidrottstävlingar – huvudsakligen löpartävlingar – som hade ansökt om sanktion innan tiden för att göra detta till ordinarie pris gick ut i måndags.
Det största utropstecknet i länet är Rusakulan vertikal, som är en utveckling av det Rusakulan vertikal tour som avgjorts i tre deltävlingar (under en och samma vecka) de tre senaste åren och som blivit en av mina personliga favorittävlingar. Nu har arrangörerna i Random events gått samman med Bergslagsleden ultra-, Örebro swimrun- och #diabetshjältar VK trial-arrangörerna i Nature Running och sökt sanktion för tävlingen (som tidigare arrangerats utan sanktion) med en liten förhoppning om att komma med i långloppscupen. Tävlingen det sökts sanktion för ska arrangeras onsdagen den 22 april. Tidigare år har körts deltävlingar måndag–onsdag–fredag, och vi får väl se om det blir likadant i år eller om de nöjer sig med en tävling den här gången.
Fler nyheter:
Löparpremiären kommer att bli en krock 2020: Nora marathon ligger kvar på tredje lördagen i mars, men Varvetmilen byter dag från fjärde söndagen (vilket i år skulle ha varit dagen efter den tredje lördagen eftersom mars börjar med en söndag 2020) till en dag tidigare – och plötsligt ligger tävlingarna alltså på samma dag, lördagen den 21 mars.
Tuffa terrängloppet Wadköpingslöpet blir en vårtävling, och flyttar fem månader från näst sista helgen i september (söndag 22 september i år) till näst sista helgen i april (söndag 19 april nästa år). En lite märkligare flytt är Tarstaborgsrundan, som traditionellt har fungerat som ett bra test inför Lidingöloppet, men som 2020 kommer att avgöras dagen efter Lidingö (ja, dagen efter 30- och 15-kilometersloppen, samma dag som tiokilometaren), den 27 september. Även femkilometerstävlingen Hostruset gör ett hopp i kalendern, från helgen efter Åstadsloppet till helgen före.
Vårruset och Gubbracet flyttar en vecka, och Vårruset byter dag från måndag till onsdag vilket gör att Gubbracet kommer att avgöras dagen före nästa år: 26 respektive 27 maj. Fjugestaloppet hoppar också en vecka framåt i tiden, och löps den 3 juni (vilket gör att loppet hamnar efter i stället för före Rallarrundan), liksom Östansjöloppet (från 24 till 29 augusti). Kilsbergsleden flyttas förvisso också fem dagar i stället för två, men det beror ju på att tävlingen alltid avgörs första söndagen i november.
Vintrosaloppet avgörs ju alltid på Kristi Himmelsfärd, så det blir flytt från den 30 maj till den 21 maj medan Lindesjönloppet ligger kvar på nationaldagen (6 juni) och alltså löps på en lördag nästa år, och nyårsafton firas förstås med Sylvesterloppet i Nora.
Östansjö SK har ju sedan tidigare aviserat att Viby marathon läggs ned, däremot vet jag inte varför Svillingeruset, Spartacusstafetten, Kilsbergen trailrun eller Stafesten för Unicef saknas i sanktionslistan. Att Munkastigen trailrun och Gallaberget trailrun inte finns med beror däremot sannolikt att de precis som vanligt är sena med sanktioneringen. Man kan även fortsatt söka sanktionering, mot förhöjd avgift.
Saknas i listan gör också de renodlade DM-tävlingarna – 5 000 meter, 10 000 meter, kort terräng och lång terräng – som förbundet förestår tillsammans med någon arrangerande klubb. Ska det någon DM-tävling över maratondistans 2020 lär det bli Nora som får arrangera den, eftersom Viby nu är nedlagt.
Etikett: löpning
-
-
Det kommer finnas både en VM-medaljör och en OS-deltagare på startlinjen, och därtill en tidigare svensk rekordhållare och en före detta elithockeyspelare, när fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen i backyard ultra-löpning avgörs i Kvinnersta, strax norr om Örebro, på lördag.
VM-medaljören är Frida Södermark, vars start jag tidigare berättat om. OS-deltagaren är ju skrinnaren Nils van der Poel (som var med i OS i Pyeongchang i fjol och som dessutom vunnit 10 000 meter på allround-VM), som ju sprang Bergslagsleden på fem dagar i somras. Den tidigare svenska rekordhållaren är Lisa Amundsson (som hade rekordet just i backyardlöpning med 32 varv tills Anna Carlsson slog det i somras). Och den före detta elithockeyspelaren är Fredrik Nylén som spelade med först Grums och sedan Bofors i allsvenskan 1999–2004. Därefter blev han multisportare i VM-klass (i adventure race), och numera verkar han mest satsa på skridsko (han har ju bland annat banrekordet i Ice race vintage).
Många roliga namn alltså. Och framför allt Södermark känns som en som kan störa de båda förhandsfavoriterna Daniel George och Andreas Falk (speciellt den sistnämnde är ju känd som ultralöpare och tidigare ledare för ultralandslaget). De har redan gått några holmgångar i den här serien, och pressade varandra till 35 respektive 34 varv i Säfsen sommarbackyard senast. Nu är de två de enda med chans att ta hem totaltiteln, men Falk behöver hjälp för att ta hem titeln: Om han vinner räcker det för Georges del att han är trea (och inte gör fem varv eller mer mindre än Falk) eller tvåa (under alla omständigheter). Undertecknad har faktiskt en liten, liten möjlighet att bli trea i cupen, men då krävs det att jag besegrar alla utom Falk och George, vilket i sin tur kräver väldigt mycket inspiration (jag var rejält trött på backyardlöpning efter senaste försöket och ska bara gå in för att ha roligt den här gången).
På damsidan har Linda Bengtsson mer eller mindre avgjort. Hon har vunnit alla tre tävlingarna hittills, och den här gången räcker topp tolv för att säkra segern före Karlskogas Leonora Johnsson som varit trea–tvåa–trea i tävlingarna. Elin Engström har ett järngrepp om bronsplatsen.
Totalt är 104 personer anmälda till tävlingen, och några fler blir det säkert innan starten går på lördag morgon.
Och backyard ultra går ju, för de som inte har koll på konceptet, ut på att springa 6,7 kilometer med start varje hel timme, så många timmar som möjligt. Hinner man runt inom timmen får man vara med i nästa start, gör man det inte så är man ute. Stockholmaren Johan Steene har det inofficiella världsrekordet på 68 timmar, satt vid ursprungstävlingen i Tennessee i fjol.På lördag är det också långa terräng-DM (inte sett någon startlista ännu) och på söndag avgörs sista deltävlingen i Ullmax trail tour (Talludden trailrun). Vi återkommer till dem!
-
Hade inte Linus Rosdal bytt klubb från KFUM Örebro till IK Akele den 6 mars i våras hade distriktet i dag fått se sin bästa maratontid 1984. I Berlin marathon slog 27-åringen nämligen till med 2.22.16, vilket är nästan tre minuter (2.47) snabbare än Erik Anfälts rekordtid som är det snabbaste som löpts i länet de senaste 35 åren. Rosdal paceade sig galet bra och hade en första halva på 1.11.16 och en andra på 1.11.00, med de åtta femkilometerssplittarna på 16.55, 16.46, 16.59, 16.56, 16.52, 16.52, 16.30 och 16.57 och 7.22 på de sista 2 195 meterna. Bara fem svenskar hade gjort under 2.22 före Berlin, men ytterligare två var snabbare än Rosdal på söndagen (utöver David Nilsson som redan hade Sverigebästa), vilket gör örebroaren till Sverigeåtta i år.
Rosdal var ju bäste svensk på Lidingöloppet 2015 och har gjort sina allra bästa resultat just i terräng, men den här maratonsatsningen lovar ju mycket. I statistiken hittar jag ingen notering om att han provat innan han gjorde 2.28.18 i Stockholm i somras (SM-tolva då). Distriktsrekordet, som Rosdal inte kan slå om han inte byter tillbaka till en länsklubb igen, har Lars Hagberg: 2.21.46 från Stockholm 1983. Rosdal var alltså bara 30 sekunder från det där distriktsrekordet han just nu inte kan slå.
Kenenisa Bekele vann Berlin marathon på 2.01.41, bara två sekunder från Eliud Kipchoges årsgamla världsrekord.Världscupen i orientering
Vad: Sprint. Säsongens sjunde individuella deltävling, av nio, och den sista av de tre under helgen i Schweiz.
Resultatlista.
Länsresultat: Martin Regborn tog en ny topp tio-placering, som bäste svensk och nia totalt, 48 sekunder bakom segrande belgaren Yannick Michiels. Lilian Forsgren var tredje bästa svensk som 15:e löpare totalt (topp 15 för andra dagen i rad), 1.12 bakom Tove Alexandersson som säkrade totalsegern i världscupen med sjunde raka segern. Josefin Tjernlund fick springa B-klassen och blev fyra där.
Notera: Världscupen avslutas i Kina i oktober. Regborn, Forsgren och Tjernlund är uttagna även dit. Regborn, som blev fyra i sammandraget 2017, ligger nu nia inför avgörandet.Annaloppet
Vad: Löptävling över 5,2 kilometer, ingår i långloppscupen.
Resultatlista.
Vinnare: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var bästa länslöpare i Lidingöloppet i går, men åkte ändå till Nora och sprang hem 19:e raka segern i långloppscupen på 20.07, minuten före IF Starts Marie Dasler (ÖAIK:s Therese Persson trea på 22.49). Faktum är att bara en enda herrlöpare var snabbare än van Sitteren, Garphyttans Kevin Henriksson som vann på 18.55 före Kumlas Peter Ström på 20.23 och Starts Mikael Hansson på 20.41.
Notera: Resultaten gjorde att Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen. Bara 32 poäng finns kvar på bordet, och ingen har de 27 poäng (spridda över max fem deltävlingar) som krävs för att nå ikapp. Därmed försvarar både van Sitteren och Arvidsson sina titlar i cupen i år.Arosträffen
Vad: Nationella orienteringstävlingar i Västerås, medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Hagabys förre VM-löpare Filip Dahlgren vann båda dagarna, med nio sekunder i medeldistansen och nästan sju minuter i långdistansen. Klubbkompisen Josefine Wallenhammar vann medeldistansen med nästan 4,5 minuter medan KFUM Örebros Elsa Ekelin vann långdistansen med över sex minuter.
Notera: Lördag den 12 oktober avgörs 25-manna, nästa stora hållpunkt i orienteringskalendern.Lanna trailrun
Vad: Första upplagan av en trailtävling med start och mål vid Lanna badgruva. Ett eller två varv på en fyra kilometer långa bana.
Resultatlista.
Vinnare: IF Start-duon Johan Ingjald och Petra Hanaeus har båda gjort stora framsteg den här säsongen, och la ytterligare varsin seger till raden med tiderna 36.10 (minuten före Glanshammars Tommy Theoren) respektive 39.52 (drygt 1,5 minuter före Brotorps Cecilia Andersson).
Notera: Jag var med och sprang, kolla in mitt instagraminlägg om tävlingen här. -
Vad säger ni om Emilia Fahlins insats i landsvägsloppet vid cykel-VM i Yorkshire i dag? Hon hade alltså tvingats vila från all väsentlig träning i tre månader, hade bara varit igång i tre veckor och kört en enda tävling under de här fyra månaderna – och gick alltså in och tog en 15:e-plats i ett världsmästerskap i en av världens mest konkurrensutsatta idrotter. Det är naturligtvis galet bra. Är det till och med ännu vassare än fjärdeplatsen på VM i fjol, på en bana som skulle vara alldeles för tuff för hennes del? Kanske, eller åtminstone i paritet med den prestationen. Samtidigt kan man ju tycka att det är tråkigt att Fahlin varit i kanonslag i 1,5 säsonger men inte fått chansen att plocka ut det i form av en VM-medalj på grund av först VM-banor som inte alls passade henne och sedan en hjärnskakning. Men, det kommer ju nya år och nya mästerskap – härnäst OS i Tokyo och VM i Schweiz (återigen tuffa banor!) 2020, i Flandern 2021, i Australien 2022, i Skottland 2023 och i Schweiz igen 2024 (strax efter OS i Paris).
Min intervju med Fahlin efter VM-loppet läser ni här. Resultatlistan hittar ni här.
Lite statistik: Det här var Fahlins tolfte raka VM (hon har också gjort två junior-VM), och för tredje gången i rad var hon starkast i det svenska linjelaget (så länge Emma Johansson fanns med var ju hon alltid kapten) – de tre mästerskapen har slutat med en niondeplats i Norge 2017, en fjärdeplats i Österrike 2018 och en 15:e-plats i Storbritannien 2019. Fahlin har också två fjärdeplatser i lagtempo på VM-cv:t.Världscupen i orientering
Vad: Medeldistans i går, knockoutsprint i dag, sprint i morgon.
Resultatlistor medeldistans herrar och damer, och i knockoutsprint damer och herrar.
Bästa länsresultaten: Martin Regborn slog till med karriärens tredje pallplats i världscupen genom en tredjeplats i fredagens medeldistans. Läs mer om den här.
Notera: Regborn är i storslag, och det hade varit spännande att se vad han hade kunnat åstadkomma i lördagens finalheat i den skidsprintliknande knockoutsprinten, men efter en bom i kvalet missade han att ta sig vidare till kvartsfinalerna med elva sekunder. Läs mer om det här. Lilian Forsgren, som var 29:a på medeldistansen, tog sig däremot till kvartsfinal som sista löpare från kvalet, och slog där till med en andraplats i sin kvart. I semifinalen tog det dock stopp, men Forsgren inkasserade ändå säsongens bästa världscupplacering med en 14:e-plats. Tredje länslöparen i världscupen i Schweiz, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade sist av de nio svenskorna i medeldistansen och stämplade fel i lördagens kval. Tove Alexandersson vann båda tävlingarna överlägset och har nu sex raka segrar i världscupen.Lidingöloppet
Vad: I dag avgjordes huvuddistansen, 30 kilometer, men halvloppet över 15 kilometer, de officiella juniortävlingarna över 10 respektive 15 kilometer (för 19- respektive 22-årsklasserna) och veteranloppen över 4, 10 respektive 15 kilometer. I morgon avgörs ungdomsklasserna samt tiokilometersloppen.
Resultatlistor.
Bästa länsresultaten: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren blev bästa länslöpare i Lidingöloppet med en 15:e-plats på 2.07.22, 13,5 minuter bakom segrande Sylvia Medugu, Kenya. Smårs var näst bäst med sin 36:e-plats (Josefin Gerdevåg kom inte till start). På herrsidan var Erik Anfält vassast, trots att han precis kommit tillbaka efter hälsporre, och slutade på 39:e plats med 1.51.39, 13,5 minuter bakom Spårvägens Robel Fshia, som vann. Tidigare Örebrolöparen Heshlu Andemariam blev femma i juniorernas tävling över 15 kilometer och Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var sjua i damklassen på samma distans. På lördagen avgörs tiokilometersloppen.
Notera: Noras Kristalina Smårs slog alla tiders rekord för bästa sammanlagda tid över de fyra loppen i En svensk klassiker, räknat över en tolvmånadersperiod. Jag snackade med henne efteråt för en text som ni kan läsa här.Moto tour
Vad: Örebro läns egen rullskidtour, som på lördagen avslutades med kungasträckan, med start i Kvistbro och mål uppför Ånnabodabacken 29 kilometer bort. Med masstart.
Resultatlista och sammandrag.
Vinnare: Robert Brundin hade redan säkrat sammandraget och vann nu med en bra bit över tre minuter till tvåan, Daniel Olsson.
Notera: Ingen kvinna kom till start i finalen, och Olivia Hansson hade redan säkrat segern i sammandraget.Örebro parkrun
Vad: 123:e upplagan av femkilometersloppet som avgörs varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Vinnare: Petra Hanaeus tog sin 21:a seger och är nu bara tre bakom Johan Ingjald som meste vinnare. Dessutom tangerade hon sitt personbästa med 19.21. Conrad Granath var snabbast av alla på 18.56.
Notera: Jag gjorde årets andra start, men hade glömt streckkoden hemma och joggade in på 22.30 som tolfte man. Det är ju Lanna trailrun i morgon, så testade bara benen lite lätt efter Bergslagsleden ultra. -
1) Cykel-VM med Emilia Fahlin
12.58 på lördag flaggas cyklisterna igång vid Otley Road norr om Bradford, och sedan lär det bli full attack från start enligt förhandssnacket. Läs också om Emilia Fahlins tankar inför tävlingen (trots fjärdeplatsen i fjol tror hon inte att hon kommer ta sig runt i år, på grund av det träningsuppehåll som huvudskadan tvingade henne till) och om hur förbundskapten Lucas Persson vill utnyttja hennes styrkor. Den värsta stigningen, som Fahlin räds, kommer cyklisterna till efter en timme, och därefter återstår ytterligare 2,5–3 timmar beroende på vilket tempo som sätts upp. Målgången i Harrogate beräknas till någon gång mellan 15.36 och 16.00. SVT sänder med Björn Becksmo som kommentator och Emma Johansson som expert, och drar igång redan 12.35. Livetiming finns här.2) Världscupen i orientering
Tre länslöpare springer tre deltävlingar på tre dagar, nere i Schweiz. Det vankas medeldistans på fredagen, knockoutsprint (som är ny gren på VM-programmet nästa år och nu för andra gången testas i världscupen) på lördagen och sprint på söndagen. Lilian Forsgren har tagit tåget ned, och får sällskap av klubbkompisen Josefin Tjernlund och Hagabys sexfaldige VM-löpare Martin Regborn.
Hela 121 herrar och 99 damer finns på startlinjen i dagens medeldistans, vilket innebär att det behövs fyra timmar bara för att få iväg herrarna (med två minuters startintervall)! Regborn går ut som 13:e man från slutet, och startar 14.42. Tjernlund startar mitt i fältet, vid 12.13, medan Forsgren får gå ut något senare, 12.49. Följ det hela live här.3) I skuggan av Lidingöloppet: Lanna trailrun och Annaloppet
Jag skrev en rejäl guide till länslöparna i Lidingöloppet i går, men det avgörs också löpartävlingar på hemmaplan i helgen. Bland dem förstås Örebro parkrun, som kör sitt femkilometerslopp varje lördagsmorgon, men också 5,2-kilometersloppet Annaloppet i Nora (som fått sitt namn efter Nora-Anna, förstås) och nya bekantskapen Lanna trailrun. Annaloppet publicerar som vanligt ingen startlista på förhand, men i fjol vann Martin Regborn och Karin Forsberg på 15.55 (förmodligen banrekord) respektive 18.53. Dyker Per Arvidsson upp dagen efter Lidingö har han alla möjligheter att säkra segern i långloppscupen. Lanna trailrun bjuder på åtta- och fyrakilometersklasser (en eller två varv på samma bana) med start och mål vid Lanna badgruva och i startlistan finns Startduon Petra Hanaeus och Johan Ingjald som klart vassaste namnen (37 är anmälda till korta klassen, 27 till långa). -
Det finns ju två lopp som engagerar svenskarna mer än några andra: Stockholm marathon och Lidingöloppet (Göteborgsvarvet har ju fler deltagare och är ett större jippo, men känns ändå inte lika maffigt; Ultravasan har få deltagare men är på väg att bygga upp status). Nå, i helgen är det dags för det andra: Lidingöloppet. På lördagen avgörs den klassiska 30-kilometersdistansen plus halvan och ett antal veteran- och juniorklasser på kortare distans, och på söndag är det tiokilometersloppet plus ungdomsklasser.
Vad ska man då ha koll på i lokal väg? Jo, Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson blev ju tvåa av svenskarna, bara 15 sekunder bakom Hanna Lindholm (som i år är upptagen med friidrotts-VM), och fyra totalt (1,5 minuter bakom kenyanska Sylvia Medugu) på 1.54.31. Där bakom blir det också en intressant kamp om bästa länslöpare mellan Josefin Gerdevåg, som tävlat sparsamt i år efter återkommande skadeproblem och som inte sprungit på Lidingö sedan hon gjorde 2.11.33 2011 (2009 var hon femma på 2.11.56), och Liduina van Sitteren som tävlat furiöst och tagit stora kliv framåt i år, och som i fjol gjorde 2.07.52.
Riktigt spännande blir det också att följa Noras Kristalina Smårs, som behöver göra 2.31.57 för att ta slå alla tiders rekord och få den snabbaste totaltiden i en svensk klassiker, inom loppet av tolv månader. Jag pratade med henne häromdagen, och har du missat artikeln finns den att läsa här.
På herrsidan annonserade Erik Anfält start för bara några dagar sedan, han har inte tävlat sedan han tvingades bryta Ultravasan och har ju både före och efter det dragits med hälsporre. Nu är den uppenbarligen på bättringsvägen, och ingen tar ju miste på hans kapacitet på ön. 2015 var han näst bäste svensk (bakom Linus Rosdal, som då tävlade för KFUM Örebro) på 1.46.05 och så sent som i fjol gjorde han 1.47.45.
Mattias Nätterlund gjorde 1.54.11 2016, bara månader innan han la av, och har efter att han återupptog löparkarriären gjort stadiga framsteg. Första segern kom så sent som i söndags, i Wadköpingsloppet. Tveksamt dock om han redan nu räcker till för att matcha Per Arvidsson, som satte personbästat 1.55.40 i fjol. I elitledet finns också Pär Englund (personbästa på 2.04.52 från 2015), Pär Johansson (2.06.42 2017), Mathias Viktorsson (2.07.05 i fjol), Andreas Ingberg (2.12.37 2012) och Dan Bäck (2.01.27 2008) – plus debuterande skidåkarna Bob Impola (som gjort starka resultat på både halvmaraton och maraton) och Linus Larsson.
Markus Bohman, Lisa Bergdahl och Heshlu Andemariam väljer att i stället springa 15-kilometersloppet, den sistnämnde i äldsta juniorklassen.
Vilka som inte är på plats? Tja, Louise Wiker saknas (hon blev mamma i juni, så det är lite tätt inpå), liksom Mikaela Kemppi (terräng är ju inte riktigt hennes grej), Martin Regborn (världscupen i orientering), Linus Rosdal och Tim Sundström (på någon kortare distans) hade man ju gärna sett, liksom alla juniorer i KFUM Örebro. -
Det bestående minnet från Bergslagsleden ultra 2019: Att springa med handbromsen i.
Den bestående känslan: En enorm lättnad och glädje efter så många misslyckanden i just den här tävlingen.
Ni vet: I premiärupplagan 2014 hade jag en av få runner’s high-dagar i mitt liv men la bort drygt en kvart på en felspringning (2,5 kilometer och 100 höjdmeter nedför Kilsbergskanten), och sedan har bedrövelserna kommit slag i slag på leden vilket gjorde att jag trots allt aldrig lyckats bättra perset från debuten.
Men i år skulle det ske, och målet var inte bara att springa snabbare än 2014, utan att springa bättre än 2014 (alltså sänka perset med mer än den kvart jag den gången sprang fel).
Problemet var bara att jag inte var återhämtad från de 10 000 höjdmeterna i The Hill marathons tre veckor tidigare, där låren fick sig en rejäl omgång för att sedan bli totalt sönderslagna i Run of mine helgen därpå. Mot bättre vetande hade jag dessutom klämt in två riktigt hårda intervallpass på löpband veckan efter Zinkgruvan, och först därefter släppt upp och vilat ut.
På morgonen före starten i Digerberget kändes benen ändå fräscha (förutom att jag var rejält stel i högra höftböjaren när jag klev ur bilen på parkeringen), och första kilometerna joggade jag med i en grupp närmast bakom Johan Ingjald som skuttade iväg i en helt egen fart.
Men ganska snart, efter fyra–fem kilometer, började jag känna av låren. Baksidorna först, med begynnande stelhet och lättare krampkänning, och sedan också framsidorna. Vart ska det här ta vägen, tänkte jag, och började oroa mig för ett nytt misslyckande på leden. Men jag kunde ändå hålla den fart jag tänkt mig, och när jag skuttade förbi de båda ställen där jag tvingades ta toastopp i skogen i fjol (innan jag bröt i Mogetorp med totalt maghaveri) var jag glad för att magen i varje fall fungerade som den skulle (liksom i Ultravasan i fjol hade jag bestämt mig för att skippa att äta längs banan och nöjde mig med sportdryck och vatten vid de tre vätskestationerna plus langning på ytterligare tre ställen).
Och känslan i benen blev inte så mycket värre, även om det kändes som att konstant springa med handbromsen i. Att jag inte hade någon som helst spänst visade sig i att jag återkommande inte orkade lyfta benen över stenar och grenar utan slog i fötterna, rev sönder skorna och gick omkull vid två tillfällen (dels precis före Mogetorp, dels på toppen av Rusakulan).
Ned till Mogetorp var jag tolfte man (13:e totalt, Johanna Gelfgren var urstark hela dagen och stack iväg till en storseger i damklassen, som totalfemma), och strax därefter skuttade västeråsaren Daniel Billström förbi på ett hygge. Jag tänkte först släppa honom – det gick för fort, och pulsen närmade sig 85 procent av max – men beslutade mig för att jag nog behövde lite draghjälp om jag skulle klara målsättningen på 4.44. Fyra–fem kilometer vågade jag hänga – och prata erfarenheter, Daniel hade sprungit en del spännande lopp i Italien och Schweiz – innan jag lät honom gå. I det läget hade också Thomas Östlundh och Björn Eriksson passerat, och jag var nere på 15:e plats av herrarna när jag passerade halvvägs efter 24 kilometer på 2.15.
Strax innan toppen på Rusakulan kom jag förbi Jonas Janegren, som hade varit ett par minuter före i Mogetorp men nu gick i uppförsbacken, men i stället dök Johan Röjler, som gjort en medvetet lugn öppning, strax upp där bakom.
Jag kollade mycket på pulsklockan nu (fast inte ner genom Trolldalen förstås, där måste man ha full fokus på stenarna, och där försökte jag gasa lite för att inte släppa upp Röjler för snabbt), och försökte dels att hålla pulsen uppe (i början handlade det om att hålla den nere, men när man börjar bli trött är det lätt att bli bekväm, och då handlar det snarare om att fortsätta se till att man ligger på rätt arbetspuls) och dels kolla tiderna så att målsättningen hölls vid liv.
Efter att ha blivit omsprungen av tio man och bara tagit en enda sedan elljusspåret i Digerberget hade jag börjat tro att det skulle bli en sådan där dag där man bara tappar och tappar och tappar – men i uppförsbacken mot Blankhult (där benen fortfarande kändes ungefär som i backarna efter sju kilometer, stela så in i helvete men ändå funktionsdugliga) började det plötsligt vända. Magnus Hjelmér stod och pinkade i en buske och lät mig passera och Henrik Vuorinen stod i vätskestationen och beklagade sig över uppförsbackarna.
När Röjler väl kom ikapp, inte så långt före Göljan, kunde jag inte följa en enda meter, men men i grusbacken upp mot Östra Ånnabosjön hade Björn Eriksson parkerat och någonstans mellan Blankhult och Ånnaboda (jag minns inte var) plockade jag Andreas Wahlstedt också.
Jag hade ingen fart att tala om, var så långt ifrån en runner’s high-dag man kan komma, men malde ändå på i något som måste ha varit ett hyggligt tempo (och jag går aldrig i uppförsbackar på så här korta lopp, ett beslut jag höll ända fram till den slalombacken). Väl i Ånnaboda hade jag bara en vag uppfattning om att jag borde ha plustid på 4.44-målet, som jag milen tidigare hade varit beredd att ge upp (”går jag bara under 4.59 är det godkänd”, intalade jag mig själv, men slog sedan bort tankarna med att jag ju faktiskt borde spänna bågen och se om det skulle gå att press de här sura benen mot 4.44 ändå).
Mellantiderna visar så här i efterhand att Hjelmér hade legat sekunder bakom mig sedan hans kisspaus före Blankhult, och på Ingjalds film ser man hur han ger sig av på den avslutande sexkilometersslingan tätt bakom mig. Nu var jag inte fräsch alls längre, benen ville inte lyfta sig, men på asfalten gick det ändå att hålla under sex minuter per kilometer (min vaga uppfattning var att jag med tidsbufferten jag byggt upp skulle klara målet om jag snittade sju minuter per kilometer härifrån). Jag höll löpsteg hela vägen upp till Falkaberget, men har ett luddigt minne av att Hjelmér ändå var före på grusvägen ned mot slalombacken (hade han passerat på stigen före Falkaberget, eller minns jag fel; hur som helst visar mellantiderna att jag var i botten av backen 49 sekunder före honom).
22-årige Linköpingslöpare Gustaf Sundbüe (när jag var 22 hade jag inte börjat springa!) gick i backen (det skulle ju inte jag göra!). Han hade varit över sju minuter före mig i Blankhult, men var nu bara 40 sekunder före, och jag var ikapp före första riktiga branten. Men där tog benen slut, och jag fick kapitulera och börja gå för första gången. ”Det här var inte alls planerat, här skulle vi ju springa!”, ropade jag till Gustaf som inte fick fram så mycket till svar.
Tre korta gångsekvenser fick det bli i backen, men sista branten upp till Storstenen höll jag löpsteg (”jag behöver ändå inte uppförsbenen mer!”) och höll på att storkna av mjölksyra när jag stapplade över stenhällen på toppen till glädje för ett par som satt där och fikade.
Klockan visade 19 minuters marginal till målet, och härifrån vet jag ju att det är max 2,5 kilometer kvar. Bara jag fortsatte röra mig skulle det gå, men jag andades ändå inte ut förrän jag var nere på asfalten, hade svängt runt sjöändan och såg på klockan att jag alltjämt höll 5.30-fart per kilometer på det här underlaget. Efter fyra timmar och 30 minuter vågade jag äntligen börja tro på att det skulle gå vägen. Slappna av och njuta. Eller ja, trots att jag inte för fem öre brydde mig om placeringar i det här loppet började jag kolla bakåt (”det vore ju onödigt att släppa om Sundbüe eller Hjelmér nu!”).
Målrakan var precis lika lång som den alltid är (eftersom jag missade att de ändrat den, att man skulle ta vänster lite tidigare och tjäna några meter), men jäklar va nöjd jag var när klockan i mål stannade på 4.37.04. 7,5 minuter bättre än målsättningen, nästan 23 minuter bättre än personliga rekordet. Därtill en åttondeplats av herrarna (nia totalt).
Det här var en dag man verkligen borde ha njutit ute i skogen: Det var höstens vackraste väder med klarblå himmel, vindstilla, en sista pust av sommar och nästan 20 grader. Men jag hade legat på hög anspänningsnivå hela dagen, jagat tider, haft en snittpuls på 83 procent av max över 277 minuter.
Och låren? Tja, de var allt stelare, men fortfarande ändå funktionsdugliga när jag staplade genom målområdet, fick en vegetarisk hamburgare och en varm dusch.
Så mycket njutning blev det inte under loppet, men efteråt har jag njutit i fulla drag, i flera dagar. Jag är sjukt nöjd, och ganska mätt på att jaga tider på den här leden. Nästa år ska jag nog springa Bergslagsleden ultra bara för att det är så kul och fint och världens bästa lopp; och ta ikapp all den där njutningen som jag missade i år.
Men när jag summerar årets Bergslagsleden ultra så är det med en enorm känsla av revansch, och som en av mina främsta krigarinsatser genom åren (jag har en del bättre lopp när jag haft riktigt bra dagar, som på Ultravasan i fjol, men aldrig sprungit så bra på en dålig dag).
Tack Johan och Erik och alla andra i arrangörsstaben för en fantastisk tävling, och tack Maria och Jon för langning och support!
Så här spänstig var jag före start. Inte efter målgång. Nej, inte ens efter fem kilometer. Foto: Maria Åström 
Strax före Mogetorp. Strax efter första vurpan. Björn Eriksson på väg ikapp. Foto: Martin Nilsson Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racerapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55 (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Swedish alpine ultra 2019: 13.24.17
Säfsen sommarbackyard 2019: 28 varv/timmar (187,77 kilometer)
The Hill marathons 2019: 17.01.00
Bergslagsleden ultra 2019: 4.37.04
Kommande mållopp:
Kullamannen Crazy 88 2019
Bergslagsleden ultra 2020 (om det blir av!) -
Det blev av olika anledning (tidsbrist!) inget bloggat i helgen, så här kommer en snabb uppdatering av vad som egentligen hände.
Avslutande SM-helgen i orientering
Vad: Medeldistans-SM på lördagen (kval fredag) och stafett-SM på söndagen.
Resultatlista medeldistans och stafett.
Bästa länsresultaten: Tisaren tog klubbens första medalj genom alla tider i damernas stafett-SM (trots att största stjärnan Lilian Forsgren, som var fyra i medeldistansen, inte kom till start) efter att Josefin Tjernlund spurtat ned IFK Lidingös Anna Bachman. Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson la grunden till den historiska medaljen.
Notera: På herrsidan blev det dubbla femteplatser, men inga medaljer i stafett-SM. Hagabys förstagubbe Per Carlborg tappade nästan 5,5 minuter på täten (Stora Tuna, som höll i och vann) på förstasträckan, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andra (med över halvminuten!) och plockade upp laget från 43:e till sjunde plats, och Martin Regborn tog sedan laget in i medaljstriden, men fick ge sig med sex sekunder mot IFK Göteborgs Max Peter Bejmer i bronsuppgörelsen. Tisarens lag låg efter Filip Jacobssons och Gustav Hindérs insatser trea inför sista sträckan, men Oskar Andrén kunde inte följa Bejmer och Regborn och laget blev femma. I medeldistansen gjorde Regborn precis som på förra veckans långdistans ett starkt kval som följdes av bommar i finalen (i långdistansen hade Regborn den bästa ”bomfria” tiden, uträknat av Winsplits). Den här gången blev det en niondeplats. ”Bom i början, blev ikapplöpt av Albin (Ridefelt) med 2 min och la ner loppet med tanke på kommande världscup”, skriver Regborn på Strava. Tisarens stafettlöpare Josefin Tjernlund, Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund slutade 15:e, 23:a och 26:a, medan Filip Jacobsson och Gustav Hindér blev 25:a och 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen efter succén med en femteplats i norska mästerskapen på samma distans förra helgen (och maratondebutsuccén helgen dessförinnan). Jonatan Gustafsson (sexa i H20) och Valter Petersson (sjua i H18) var som vanligt bäst av länets juniorer.Grand Prix International d’Isbergues
Vad: 122 kilometer lång cykeltävling på den tredje högsta internationella nivån (UCI 1.2) där Emilia Fahlin gjorde comeback över tre månader efter sin senaste cykeltävling (på grund av huvudskada efter krasch på träning).
Resultatlista.
Vinnare och Fahlins resultat: Den tolv cyklister stora tätgruppen sprack av i slutet, och nederländska Christine Majerus vann spurten närmast före Fahlins teamkompis Clara Copponi, Frankrike. Fahlin blev nia, tolv sekunder bakom.
Notera: Fahlins lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, dominerade tävlingen som inte lockade så många andra högprofilerade team (delvis eftersom den inte är på så hög nivå, delvis för att VM startade i går). FDJ hade därför fem cyklister bland de nio främsta, vilket man mycket sällan ser i cykelsporten. Fahlin var nöjd efteråt, och verkar ha bestämt sig för VM-start även om det ännu inte kommit något definitivt besked:
– Det gick bättre än vad jag hade trott. Jag kunde sitta med rätt så långt upp när det var lite kuperat och göra det jobbet jag skulle. Jag har inte pratat med förbundskaptenen än, utan vi skulle höras i morgon, så vi tar nog beslutet då. Men personligen hade jag tyckt att det hade varit skitkul att få så mycket tävlingar som det går att få, sa hon till SVT i går.
Efter VM återstår två tävlingshelger den här säsongen: I Italien 5–6 oktober (Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli) och i Kina 22 oktober (Tour of Guangxi).Bergslagsleden ultra
Vad: 48 kilometer långt traillopp (mestadels) på Bergslagsleden, med start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda.
Resultatlista.
Vinnare och bästa länslöpare: Stockholmaren Johanna Gelfgren tog revansch för fjolårets andraplats och sprang hem segern på 4.18.30 – men missade Beata Falks banrekord med 18 sekunder. Petra Hanaeus, som tagit jättekliv framåt i år, var tvåa på 4.45.09. Ärlas Simon Karlsson kapade nio minuter på sin fjolårstid, då han blev trea, och vann nu 15.40 före Almbus Josef Sandell.
Notera: Therese Fjordäng låg trea inledningsvis, men fick ge sig med 3,5 minuters marginal till Mia Gyllebring i kampen om sista pallplatsen. Johan Ingjald tog starten och var var med i pallfajten halvvägs, men föll tillbaka till en femteplats. Johan Röjler gjorde första tävlingen efter Ö till ö-debuten, och sprang hem en sjundeplats. Och själv blev jag åtta, en racerapport kommer!Wadköpingslöpet
Vad: 9,5 kilometer långt traillopp i terrängen runt Karlslundsspåret.
Resultatlista.
Vinnare: Mattias Nätterlund tog sin första seger sedan comebacken, på 44 blankt, 1.15 före klubbkompisen (i Örebro AIK) Jonathan Kandelin som i sin tur var 19 sekunder före Per Sjögren (som ju inte gör så många tävlingar numera). Arrangörsklubben Karlslunds egen Lena Hasselgren Lindsten hade ännu större segermarginal – 1.17 – till Therese Persson när hon vann på 56.54. Nathalie Karlsson trea, 3.18 bakom.
Notera: Almbys Rihards Darzins, som är en av Sveriges bästa döva orienterare med SM-guld i sprint och VM på meritlistan i sommar, fullföljde som ende löpare dubbeln med Bergslagsleden ultra på lördagen och Wadköpingslöpet på söndagen. Han slutade 21:a på leden på 5.17.49 och 15:e i löpet med 56.12.Hallbyrundan
Vad: Nio kilometer långt kortlopp på lördagen och 20 kilometer långt crosscountrylopp på söndagen, i Jönköping, som avslutande tävlingar i mountainbikens Sverigecup.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Matthias Wengelin slutade tvåa på lördagen och trea på söndagen, 0,5 respektive 50 sekunder bakom dubbelsegraren Emil Lindgren, och säkrade därmed totalsegern i cupen.
Notera: Det här var frekvent tävlande Wengelins allra sista tävling för säsongen (han har bland annat hunnit köra hem dubbla SM-guld). ”Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt utan tävlingar, istället är det två fina helger ihop med Mountainbikeskolan på G i Hellas”, skriver Wengelin på sin blogg.Stockholm actionrun
Vad: Åtta kilometer långt hinderbanelopp, med 40 hinder, enligt samma koncept som tidigare genomförts i Örebro.
Resultatlista.
Länsresultat: Det blev dubbelt Örebro på både dam- och herrsidan i Stockholm actionrun. Siri Englund vann 26 sekunder före Sara Forsström medan Englunds sambo Cimmie Wignell vann 23 sekunder före Forsströms sambo Martin Bäckström. Alla andra var över tre minuter bakom, på både herr- och damsidan.Örebro parkrun
Vad: 122:a upplagan av femkilometerstävlingen lockade 93 löpare som stod över Bergslagsleden ultra som avgjordes samtidigt.
Resultatlista.
Vinnare: Bella Lagrange (21.56) och Conrad Granath (18.33) var snabbast den här veckan. -
1) Orienterings-SM
Medeldistans med kval i dag och final i morgon, stafett på söndag. Jag skrev en hel del inför redan i gårdagens blogginlägg. Det vankas medaljchanser både på medeldistans (Martin Regborn) och i stafett (Tisaren).2) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
Under lördagen är det dags för sjätte upplagan av ultraloppet mellan Digerberget och Ånnaboda, och på söndag är det dags för andra upplagan av trailtävlingen i Karlslundsskogen.
Till det sistnämnda har 10,5-kilometersloppet, över tre krävande 3,5-kilometersvarv, har jag inte fått tag i någon startlista, men av facebook- och instagramkommentarer att döma är det rätt bra uppställ. Dock inte topparna på herrsidan från i fjol i Jonatan Gustafsson (springer orienterings-SM i stället) som vann på 42.18 eller Erik Anfält (rehabar hälsporre) som var tvåa, sju sekunder bakom. Fjolårssegraren Karin Forsberg (på 48.31), som smugit igång efter sina skadeproblem och bland annat var med och förde upp KFUM Örebro i lag-SM-kvalet i friidrott, är dock ett möjligt namn till start liksom fjolårstvåan Frida Nilsson (på 52.51) som vann Askermountain mudrace i söndags.
Till Bergslagsleden ultra är startlistan publicerad, och där sticker fjolårssegraren Han var bara 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord då (3.44.13 på honom då, 3.38.56 på Anfält 2017) och lär då som nu jagas av Markus Living och Björn Morén (ingen av de tre är från länet), men också av örebroaren Johan Ingjald som den här säsongen tagit stora kliv framåt på förvisso kortare distanser.
Täbys Johanna Gelfgren, som sprang ifrån mig på Swedish alpine ultra, var tvåa bakom Beata Falk i fjol (på 4.36.46 vilket var under det tidigare banrekordet men över 18,5 minuter sämre än Falk) och har tagit jättekliv framåt i år, så hon får gälla som favorit. Kajsa Rosdal var femma i fjol och har god chans att bli bästa länslöpare i år.3) Emilia Fahlins comeback
I onsdagens blogginlägg gick jag igenom alla förutsättningar inför Örebrocyklistens comeback i Grand Prix International d’Isbergues. Det allra mest spännande är förstås om hon efteråt kommer att välja att köra VM – linjeloppet avgörs redan nästa lördag – eller inte. -
Den här veckan är det tävlingsledigt i långloppscupen (men det springs ju ändå Bergslagsleden ultra på lördag och Wadköpingslöpet på söndag, så långlopp saknas inte!), så jag tänkte att det var dags att kolla vilka som fortfarande har chansen att få bestiga tronen tillsammans med Liduina van Sitteren (som sedan ett bra tag tillbaka säkrat segern på damsidan) när säsongen är över.
38 poäng finns att fajtas om, och eftersom totalledaren Per Arvidsson – som också är regerande mästare – redan sitter på 59 poäng måste den som vill utmana ha minst 21 på kontot fördelat på maximalt fyra tävlingar (för man får bara räkna de sex bästa i totalen).
Totalttvåan Johan Ingjald har exakt det – skulle han vinna de sex återstående tävlingarna skulle han sluta på precis 59 poäng och passera Arvidsson på fler vunna lopp. Detsamma gäller trean Michael Welday och sjuan Andreas Ingberg. Fyran Kevin Henriksson passerar inte nålsögat och är redan borta från totalsegern, medan femman Wilhelm Bergentz och sexan Jonas Nilsson faktiskt är de som har bäst – men ändå väldigt liten – chans att att utmana Arvidsson. Bergentz har 23 poäng på fyra tävlingar medan Nilsson har 22, vilket innebär att Bergentz skulle ha råd med två andra- eller en tredjeplats och ändå kunna gå förbi Arvidsson medan Nilsson har råd med en andraplats.
Allt dock under förutsättning att inte Arvidsson själv tar fler poäng, förstås. Arvidssons sämsta inräknade poäng är fyra andraplatser i icke-DM-tävlingar, och det betyder att han ökar sin poängsumma med tre pinnar om han vinner långa terräng-DM den 5 oktober och en poäng om han vinner något av de andra fem loppen.
Nästa lopp i cupen är fem kilometer långa Annaloppet i Nora nästa söndag (dagen efter Lidingöloppet). Arvidsson säkrar andra raka titeln redan då om han: A) Vinner samtidigt som Wilhelm Bergentz inte är tvåa, eller B) Om han inte vinner men inte heller Ingjald, Welday eller Ingberg gör det, Nilsson inte är topp två och Bergentz inte är topp tre.Några tävlingar som inte noterats i bloggen senaste tiden:
Lasse-Maja-loppet
Vad: 47:e upplagan av det traditionella terrängloppet i Arboga, alltid två veckor före Lidingö, med 6-, 13- och 23-kilometersklasser.
Resultatlistor för alla lopp.
Bästa länsresultaten: Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl vann damernas 13-kilometersklass med över fem minuters marginal till tvåan Julia Johnsson, Örebro AIK, medan ÖAIK:s Fredrik Johnsson blev tvåa i herrklassen över samma distans, drygt fyra minuter bakom orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman. Bakkman vann på 45.17, Bergdahl på 53.17.
Notera: På tisdagskvällen följde Bergdahl upp med seger tillsammans med två klubbkompisar i Sävedalen i Lindholmenstafetten i Göteborg, där hon numera bor. Bergdahl imponerade genom att springa två av fyra sträckor i stafetten – och genom att göra det på exakt samma tid: 2,5 kilometer på 8.34 både som startlöpare och ankare. Madeleine Björlin-Delmar sprang andrasträckan på 9.05 och Malin Strand tredje på 9.01, och skickade iväg Bergdahl i en elvasekundersledning som hon förvaltade till seger med tio.Korpen
Vad: 85:e upplagan av världens äldsta ännu årligen återkommande orienteringstävling, enligt arrangörerna i Närkes Skogskarlars klubb. Avgjordes i söndags.
Resultatlista.
Vinnare: Tävlingen består bara av öppna motionsklasser, men den längsta av de av de sex tog Jakob Wallenhamamr hem 40 sekunder före Love Sintring. Det är två mycket habila Hagabylöpare. De vassaste damerna som ställde upp valde den näst längsta banan, och av dem var Milans Therese Korkeakoski snabbast, drygt sex minuter före KFUM Örebros Johanna Nordström.
Notera: Wallenhammar och Sintring slutade också etta och tvåa i sammandraget av Milans poängtävlingar, en serie tävlingar som avslutades under min semester varför det inte noterats på bloggen. Wallenhammar var nära maxpoäng, hade fyra segrar och tappade bara 141 sekunder (= poäng) på Sintring i sin femte bästa tävling. Därmed slutade han säsongen på 29 859 av 30 000 möjliga poäng. Josefin Erlandsson var bästa dam (det är en mixedtävling) med en tolfteplats).Tisarens klubbmästerskap i orientering
Vad: Långdistans förra tisdagen och medeldistans i dag.
Resultatlista långdistans och medeldistans.
Vinnare: Josefin Tjernlund och Erik Fernlund i långdistans, Rebecka Nylin och Filip Jacobsson i medeldistans.
Notera: Både Nylin och Jacobsson utgick förra veckan, men kom tillbaka storstilat och vann i kväll. Jacobsson med nästan elva minuters marginal till Fernlund över 4,8 kilometer – Nylin utan konkurrens som enda startande i damklassen. Tävlingarna ligger som genrep inför SM på samma distanser, helgen som gick i långdistans och nu till helgen i medeldistans (och stafett).Djerfs motionsorientering
Vad: Träningstävling vid Djerfstugan, nära E18 mellan Örebro och Karlskoga, på tisdagskvällen.
Resultatlista.
Vinnare: Magnus Hedlund, Djerf.
Notera: Ingen Eklöfseger i motionsorienteringen den här veckan (ingen Eklöf deltog), utan istället var långloppsskidåkaren Hedlund snabbast. Han blir för övrigt veteran i Vasaloppet i vinter, trots att han bara är 47 år (han har kört samtliga lopp sedan han fick åldern inne, när han var 18, och har varit topp 1 000 i samtliga, som bäst 64:a 1999, som sämst 758:a 2012 och i vintras 333:a.
Konditionsbloggen 