Sylvesterloppet i Nora avgörs för 36:e gången på nyårsafton, och på torsdagskvällen stängde föranmälan med ett rätt fint startfält bekräftat (och då brukar ju ändå många dröja med sin anmälan till tävlingsdagen). I fjol kom 184 löpare till start, i år är 98 föranmälda (tävlingen har blivit populärare med åren, och de fyra senaste upplagorna har haft de fyra största startfälten genom tiderna) – bland dem gamle OS-bronsmedaljören Tord Wiksten (i skidskytte i Albertville 1992), dubbel världscupvinnaren och fyrdubble VM-löparen Martin Regborn (i orientering) och förre SM-bronsmedaljören Josefin Gerdevåg (i maraton).
Banan har varit densamma sedan 2000 och mäter 10 384 meter. Regborn är den enda som avverkat loppet under 34 minux§§ter, och gick i fjol även under 33 när han vann med nästan fem minuters marginal till tvåan Ludvig Börjesson. Regborn har totalt tre segrar i tävlingen, han vann även 2011 och 2015. På damsidan är Kristine Fjellanger regerande mästare på 42.17 (hon är inte föranmäld i år, och det är heller inte någon av de alla Tisaren-löpare som kom och sprang förra året), medan Gerdevåg senast sprang (och vann) 2015 på 39.42.
Och ja, även jag ska visst springa på söndag …
Etikett: löpning
-
-
Förra året fick jag min bästa julklapp någonsin. Jag visste det inte när jag fick den – ett löparanpassat fystest på Idrottslabbet i Linköping (mer specifikt ett vo2-max-test, ett tröskeltest och en 3D-analys av min löpteknik) – men så var det. Efter ett tränings- och tävlingsmässigt allt bedrövligare 2016 var jag på våren 2017, trots att jag inte ändrat på varken volym eller intensitet i träningen, nere på en katastrofal nivå där jag hade svårt att göra milen mycket under 50 minuter (och då har jag ändå ett pers under 42). Det som gjorde julklappen – testet – så fantastiskt var att det fick allt att vända. Kanske inte framför allt för att jag fick hjälp med träningsupplägget (även om jag hämtat mycket inspiration i de råd och tips jag fick), utan ett blodprov som gjordes inför tröskeltestet. Fredrik Wandus på Idrottslabbet hajade nämligen till på mitt usla blodvärde och ville ta om det för att försäkra sig om att det verkligen stämde: Jodå, 100 gram hemoglobin per liter blod (runt 150 är normalt för en vuxen man). Ett så lågt blodvärde, något jag själv aldrig tänkt kunde vara felet (trots att jag är vegetarian, surprise, surprise!), har direkt inverkan på prestationen eftersom det ju är blodet som för ut syret i kroppen och syreupptagningsförmågan är det som i mångt och mycket avgör prestationen i konditionsidrotter. Så efter besöket hos Wandus började jag käka järntabletter, och sedan har min gamla form smugit sig tillbaka (i höst har jag till och med persat på löpband med 19.30 på fem kilometer och 24.00 på sex, har dock ännu inte knäckt fem kilometer under 20 utomhus; men milen under 40 känns inte längre omöjlig).
Hur som helst. Den där klappen var ju svår att toppa, men under årets gran låg i varje fall lite spännande litteratur i Filip Larsens och Mikael Mattssons Kondition och uthållighet för träning, tävling och hälsa och Ian Corless Extrem löpning. Den förstnämnda bjuder på kunskap, den andra på inspiration (och faktum är att jag blev fotograferad av Corless under Tromsö skyrace för två år sedan, även om han av förståeliga skäl valde andra bilder från det loppet till just den här boken …), och kanske kan jag hitta nycklarna i den första för att prestera i ett av mina absoluta drömlopp som beskrivs i den andra: Zegama Aizkorri.
På träningstemat fick jag också två par långa löpartajts, en t-shirt, en tjocktröja och ett par nya skor att ha inne på gymmet (oklart om någon tyckte att mina gamla, som jag haft i fem år och vars underrede gått av på mitten in till innersulan på grund av alla repklättringar, nu var alltför slitna).
Sambon fick för övrigt tillbaka ett test på Idrottslabbet (men anpassat för styrkeatleter istället för löpare, förstås), en pulsklocka och ett viktat hopprep. Varför köpa något som inte har med träning att göra?Missa förresten inte att Sylvesterloppet i Nora på nyårsafton ser ut att få riktigt finfint startfält. Redan är både Martin Regborn, som vann två världscuptävlingar i orientering i år, och tidigare maraton-SM-medaljören Josefin Gerdevåg anmälda. Men mer om det senare i veckan!
-
Örebros snabbaste julklapp – Mikael Sandberg sprang Örebro parkruns fem kilometer på 33.41 trots utstyrseln.
Foto: Jimmy GlinneråsMed benäget tillstånd från Örebro parkrun har jag lånat ett antal bilder från Örebro parkruns officiella flickr-sida (där ni själva kan kolla på ännu fler) från dagens julspecial. Örebro parkrun är ju ett gratis femkilometerslopp som avgörs med start och mål vid Naturens hus varje lördagsmorgon – oavsett om kalendern visar sommar eller vinter. Eller som i dag: Dagen före julafton.Lite speciell var ändå lördagens upplaga, och inte bara för julstämningen utan också för att löparna inbjöds springa iklädda någon typ av julmaskeradkläder, vilket många hörsammade. Tomteluvor var vanligaste attiraljen – men några löpte linan ut och bjöd på rejäla utstyrslar. Och allra längst tog Mikael Sandberg det – han sprang hela femkilometersslingan utklädd till en julklapp, i en stor låda med hål för armar, ben och huvud. Och han gjorde det faktiskt på en helt okej tid: 33.41 lär vara den snabbaste femkilometaren en julklapp någonsin sprungit i Örebro …Trots att det var dan före dopparedan och att banan dessutom var rejält isig – Örebro var ett av endast två svenska parkrunlopp som över huvud taget kunde genomföras på lördagen på grund av halka i hela landet (Haga och Huddinge tvingades ställa in) – kom hela 90 löpare till start på lördagsmorgonen. Det är bästa uppslutningen sedan premiärtävlingen den 8 april.IF Start-duon Per Arvidsson, som var tvåa i Närkes långloppscup 2017, och Kajsa Rosdal, som väl är mest känd som stark terränglöpare och som vann Kilsbergen trailrun tidigare i år, var snabbast av alla med 18.32 respektive 21.46, men tiderna var generellt sett sämre än vanligt på grund av halkan.Efteråt serverades glögg och pepparkakor. Och kanske smakar julmaten lite bättre efter en rejäl springtur.
Kajsa Rosdal vann inte bara pris för en av de bästa utklädnaderna, utan var dessutom snabbast i Örebro parkrun med 21.46. Foto: Jimmy Glinnerås 
Johan Ingjald (i shorts) var snabb i starten, men Per Arvidsson var först i mål i lördagens upplaga av Örebro parkrun. Foto: Jimmy Glinnerås 
Matt Ford är grundare av Örebro parkrun och med i arrangörsstaben. Foto: Jimmy Glinnerås 
Hårdträning dan före dopparedan kanske är rätt taktik om man är ren.
Foto: Jimmy Glinnerås -
1) Örebro parkrun
Redan dagen före julafton är det dags att värma upp med Örebro parkruns julspecial Xmas with parkrun, som precis som vanligt startar 9.30 på lördagsmorgonen och går på samma femkilometersslinga som alltid med start och mål vid Naturens hus, men där tomteutklädda löpare den här veckan premieras lite extra. Rent sportsligt har Johan Ingjald varit snabbast fyra veckor i rad (förra veckan blev det inställt på grund av halka), och därmed har han på lördagen chansen att tangera Annica Sjölunds rekord på fem raka segrar.2) OK Djerfs julaftonsorientering
Sedan urminnes tider (eller i varje fall sedan jag bytte dit från moderklubben Degerfors OK runt 2010) har OK Djerf arrangerat en träningstävling i orientering vid tiotiden på julaftons morgon. En mycket, mycket trevlig tradition, som alltid brukar bjuda på någon sorts twist (ett år var kartan ”sönderklippt” i fem remsor som sedan lagts ihop i fel ordning, ett annat låg den första kontrollen rakt bakom startplatsen från andra kontrollen sett, vilket lurade mig att följa strecket från startplatsen till tvåan innan jag upptäckte mitt fel vilket gjorde att hela julaftonen var förstörd …). I år skriver klubben på sin hemsidan ”om du väljer långa eller mellan banan för du garanterat uppleva en vit jul, kompass kan vara bra att ha”, vilket lär innebära att något nytt djävulskap väntar för orienteringsnoviser som undertecknad … Verkligen något att se fram emot!
(Det ska också sägas att OK Tisaren arrangerar julaftonsträning, det påpekade flera av deras ledare nogsamt i mail till mig när de inte fick vara med på den här listan förra året, men som jag tolkar deras hemsida så riktar de sig till egna klubbmedlemmar, och då är det ju inte så stor poäng med att jag tipsar om det här.)3) Skinksvängen
44:e upplagan av Degerfors OK:s klassiska jultävling (som egentligen är en skidorientering, men det blir det väldigt sällan något av på grund av de allt mildare vintrarna) avgörs som alltid på annandagen (efter en, vad jag kunnat hitta, helt tävlingsbefriad juldag i länet). Tävlingen brukar ändå springas på skidorienteringsbanor, vilket gör själva orienteringsmomentet synnerligen enkelt och det hela mer till en löp- än en orienteringstävling, men i år verkar tävlingsledningen ha tänkt om, för i inbjudan utlovas svart nivå på den långa banan med både gaffling och kartvändning. Jo, jag tackar, jag … Skinkan förresten; den lottas ut till en lycklig (?) vinnare trots att tävlingen avgörs två dagar efter julafton …
På annandagen arrangeras också den fjärde och sista deltävlingen i Arboga OK:s julserie. -
Så har omröstningen om NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2017 äntligen dragit igång (det är helt och hållet resultatet i omröstningen, som avslutas vid midnatt 31 december/1 januari, som avgör vem som får priset, det är ingen jury inblandad), och inte hann den mer än publiceras på na.se innan den skapade viss debatt kring de nominerade. När jag och Daniel Gustafsson på Löpex Sport tar ut de nominerad (jag är drivande i processen, kan jag avslöja, men Daniel kommer alltid med välbehövlig input!) prioriteras förstås de idrottare som gjort de allra största prestationerna under året, men vi vill även ha en hygglig blandning av kvinnor och män och idrotter, och vi vill gärna få med någon som mer ligger åt det extrema hållet (som Danny Hallmén 2015 eller Johan Röjler/Peter Knoblach 2016). Just det sistnämnda hittade vi tyvärr ingen klockren kandidat som representerade 2017, men i stället hittade vi några givna och några möjliga kandidater. Någonstans kokade det ned till nio namn (de sex nominerade plus Filip Danielsson, Erik Anfält och David Andersson). Eftersom tre skidåkare kändes som en för mycket och Axel Ekströms och Maria Gräfnings meriter var snäppet vassare föll Danielsson bort, Andersson kändes lite för lite lokal i sammanhanget (även om han har exakt samma koppling som Gräfnings och Josefin Tjernlund, att han tävlar för en klubb från länet men inte bor här) och Anfält konkurrerade egentligen bara om en plats som löpare (man vill ju ha med en löpare, även om Danielsson och Andersson har starkare internationella meriter) med Per Sjögren. Valet föll till slut på Sjögren, som trots allt tog två topp tio-placeringar på friidrotts-SM och därtill tog massor av segrar hemma i länet och sprang de snabbaste 5 000 meter någon svensk över 35 år någonsin gjort inomhus (och så slog han ju rekord i Besegrat trappan också), medan Anfält förvisso var femma på maraton-SM och vann Ultravasans 45-kilometersklass. De båda Örebrolöparna möttes bara en enda gång under året, och då vann Sjögren (men det var i Startmilen, och tio kilometer är ju lite mer hans specialitet, det hade varit kul att se dem mötas i Åstadsloppet, men då var ju Sjögren sjuk). Hur som helst står jag helt och fullt för beslutet att Sjögren blev nominerad på Anfälts bekostnad – det var mitt val även om det alltid är tufft att jämföra äpplen och päron.
Förra året inkom det drygt 1 800 röster innan Martin Regborn kunde koras till vinnare på nyårsnatten. Nu på kvällskvisten har det inkommit drygt 200, vilket innebär att ingenting är klart än på långa vägar. Men Regborn har även i år tagit en tidig ledning, och toppar 20 röster före Emilia Fahlin och ytterligare drygt 30 före Sjögren.
Vem tycker du ska vinna? In och rösta! -
Per Sjögren gav ingen annan någon chans i Lucialoppet. Den dubbla SM-tian från friidrotts-SM i somras satte in första rycket efter två kilometer i milloppet på grus- och asfaltsvägar i Vretstorp, och det andra vid vändningen efter fem kilometer. Första gången kunde Örebro AIK:s Andreas Ingberg och Ärlas Simon Karlsson svara. Andra gången fick han luckan som räckte till seger med 14 sekunders marginal till Ingberg och ytterligare 19 till Karlsson. 17.28 på första halvan och 16.39 på andra femman gav 34.07 i mål och inte bara seger i loppet utan därtill Sjögrens andra totalseger i långloppscupen (den första kom 2014). Med facit i hand hade det dock räckt för Sjögren att ligga hemma på sofflocket, för ende möjlige utmanaren Per Arvidsson (som hade behövt vinna samtidigt som Sjögren inte var topp sex) kom nämligen inte start. Senaste noteringen om Arvidsson är i stället ett maratonlopp på Jamaica (!) förra helgen där IF Start-löparen öppnade på 1.27 men tappade på andra halvan och gick i mål på 3.08.13.
Mikaela Kemppis finfina vår- och sommarsäsong, med de tolv DM-gulden, gjorde ju att hon redan tidigare säkrat cuptiteln på damsidan, men frågan är om inte cuptvåan Liduina van Sitteren ändå är årets stora vinnare. Hon har startat i 22 av 25 individuella cuptävlingar och har vunnit nio, tagit sju andraplatser och fem tredjeplatser (Kemppi tog nio segrar och två andraplatser på elva starter, men slutade fem poäng före eftersom DM-tävlingar rankas högre och hon hade bättre utdelning där). van Sitteren avslutade med en ny seger i Lucialoppet, och som vanligt när varken Kemppi eller Josefin Gerdevåg finns med blev det med stor marginal: Fyra minuter och 43 sekunder var avståndet bak till Marie Dasler på andraplatsen (37.59 mot 42.42, och trean Lotta Milton Frykholm var ytterligare över fem minuter bakom).
Framtiden knackade på också: 16-årige Melker Forsberg (22 år yngre än Per Sjögren, till exempel) blev fyra totalt och trea av distriktslöparna när han korsade mållinjen på 35.39. Därmed var han bland annat 1.34 före sin pappa, en viss Sören Forsberg …
Mest imponerande insatsen stod kanske ändå Johan Ingjald för. Han sprang nämligen hem veckans upplaga av Örebro parkrun på morgonen, innan han åkte till Vretstorp och blev nia i Lucialoppet på 37.41. I parkruntävlingen sprang han på 18.35 (Bella Lagrange var bästa dam på 23.33, men hon nobbade Lucialoppet …).
Notera också att årets tävling i långloppscupen i sedvanlig stil korades i samband med finalen. Den här gången vann långa terräng-DM, arrangerat av Åsbro, med knapp marginal till tvåan Östansjöloppet. Örebro AIK tog hem långloppscupens klubbtävling för sjunde året i rad, med nästan 800 poängs marginal den här gången.
Hur långloppscupen kommer att se ut nästa år diskuterades ju på höstmötet i Nerikes friidrottsförbundet, och ett besked lär komma inom kort. Som vanligt lär den dock starta med Startmilen som 2018 arrangeras den 7 april.Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.I Älvdalen visade Filip Danielsson, som världscupdebuterade så sent som i söndags, att formen är fortsatt god när han åkte hem en delad seger i fristilsloppet över tio kilometer som inledde Björnjakten. Därmed går han ut i delad ledning med Markus Ruus, Åsarna, i söndagens jaktstart medan Danielsson klubbkompisar (i Torsbyklubben Bore) Pontus Hermansson och Oscar Persson startar sex sekunder bakom. Garphyttans Adam Gillman är tia efter första dagen, 50 sekunder bakom.
-
1) Lucialoppet
Så ska den då äntligen avgöras; herrklassen i långloppscupen. Det är dags för säsongens 27:e och sista deltävling (varav 25:e individuella), och förutsättningarna är sådana att IF Starts Per Arvidsson behöver vinna tävlingen samtidigt som KFUM Örebros Per Sjögren inte blir topp sex för att han ska gå om. Under alla andra omständigheter tar Sjögren sin andra titel i karriären. Till saken hör också att Sjögren är föranmäld, och att han förutom Wedevågsloppet i våras vunnit varenda deltävling han sprungit i, medan Arvidsson inte föranmält sig. Därmed kan cupen vara avgjord redan när startskottet går, om nu inte Arvidsson åker till Östansjö och efteranmäler sig. För det är där, i Vretstorp, som Lucialoppet avgörs. Det handlar om ett tiokilometerslopp på asfalts- och grusvägar, med start och mål på Fredriksbergs IP.
”Jag har aldrig sprungit loppet men ser framemot att få bekänna färg igen. Två månader med förkylning har varit katastrof för formen. Målet är sub 35′ [under 35 minuter]. Det kan gå. På rutin”, skriver Sjögren som gjort 31.24 på landsväg (SM-milen i Malmö 2015) och 30.48 på bana (friidrotts-SM i somras)
Damklassen i långloppscupen är ju redan avgjord, Mikaela Kemppi säkrade ännu en titel i och med andraplatsen i terräng-DM, och hon har inte föranmält sig. Det har däremot Liduina van Sitteren (som vann på 41.31 i fjol), klubbkompis med Kemppi i Örebro AIK, som varit länets snabbaste löpare i höst och som slagit Kemppi i två raka tävlingar (terräng-DM och Kilsbergsleden; fast hon har å andra sidan 0–7 i inbördes möten med Josefin Gerdevåg i år, men Gerdevåg har bara gjort en tävling sedan juli). Den här gången finns inga riktiga utmanare i anmälningslistan, men Elin Larsson, Ester Skoglund och Marie Dasler kan ju springa hyggligt fort.
På herrsidan finns ÖAIK:s Erik Högkvist, som varit stark på slutet, KFUM Örebros unga Melker Forsberg, Wedevågs Habtom Tesfamichael och Starts Johan Ingjald. Men ingen som kan matcha Sjögren mål om att gå under 35 minuter (Högkvist har sprungit Lucialoppet på 37.17 och har ett pers som är en sekund snabbare från Startmilen 2015 och 2016 [!]). Regerande mästaren Ludvig Börjesson (34.29 i fjol) är inte föranmäld.2) Världscupen i skridsko
Världscupdeltävlingen i Salt Lake City i helgen är absolut sista chansen att påverka sina OS-chanser, och David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner och som var med i Sotji för fyra år sedan men som varit en bra bit från OS-kval under inledningen av vinter, visade på fredagen omedelbart att han vill ta den. På 500-metersdistansen som inledde världscupdeltävlingen på fredagen klockades Andersson för 35,45 sekunder, persponligt rekord med över en halv sekund och över en sekund snabbare än han åkt tidigare den här säsongen (oändligheter i sammanhanget) och bara en ynka hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på 35,44 (tiden gjorde att Andersson passerade Joel Eriksson och nu är näst bäste svensk genom tiderna). Problemet är att det fanns 40-talet skrinnare som var snabbare i tävlingen, världseliten i skridsko håller en snuskigt hög nivå … I morgon väntar 1 500 meter, och på söndag avgörs 1 000-metersloppet.3) Björnjakten
I söndags gjorde han världscupdebut. Den här helgen åker Vedevågssonen Filip Danielsson … Björnjakten i Älvdalen. En tävling av en lite annan dignitet, men som alla vet är tävling den bästa träningen och det finns faktiskt en hel del hyggligt meriterade namn i startlistan, både från distans- och långloppssammanhang. På seniorsidan finns förutom Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, också Garphyttans Adam Gillman och Kevin Henriksson samt Karlslunds Linus Larsson. Det handlar om två tiokilometerslopp, ett i fristil med intervallstart på lördagen och ett i klassisk stil med jaktstart på söndagen. -
Filip Danielsson råkade ut för exakt det där som Axel Ekström fick uppleva förra året – hur det är att komma in som världscupdebutant och köra masstartslopp när man inte hunnit sänka sina Fis-poäng (det internationella skidförbundets seedningssystem): Otroligt trångt. Första kilometerna blir en enda lång start- och stopp-övning när fältet dras ut och trycks ihop i backarna, och det här startgärdet i Lillehammer hade därtill bara trespårsbredd, vilket innebar att 21-åringen från Vedevåg, som var rankad som 62:a av de 72 som kom till start, hade 20 åkare före sig bara i sitt spår, och därtill ytterligare 40 i de två andra spåren …
Som om det inte var nog berättade Danielsson för mig (läs den pluslåsta artikeln här) att han varken hade kroppen eller fästet han hade behövt för att göra ett riktigt bra resultat den här dagen. Men han tog sig igenom sin första världscupstart och fick med sig massor av nyttig erfarenhet. Det är värt långt mer än den 55:e-plats man kan läsa om i resultatlistan. Danielsson håller tävlingsschemat lite öppet närmaste tiden, men troligen blir det Björnjakten i Älvdalen nästa helg och Skandinaviska cupen i Finland helgen därpå.I La Sgambeda, det italienska 35-kilometersloppet som fungerar som premiär för långloppsvärldscupen Skiclassics, lyckades Bob Impola förvisso inte upprepa fjolårets fantastiska femteplats, men Karlslundsåkaren (som är uppvuxen i Kopparberg och boende i Fjugesta) infriade ändå förväntningarna genom att hänga med den 21 man starka tätklungan ända in i mål och där spurta in på 15:e plats. Det gjorde honom till tredje bästa svensk och fjärde bästa U26-åkare i tävlingen. Eftersom ett par av toppåkarna avstod prologen förra helgen ligger Impola nu 13:e i totala långloppsvärldscupen. Nästa deltävling är Kaiser Maximilian lauf den 13 januari.
Axel Ekström hade en ny tung helg när Sverigecupen hade premiär i Idre. Efter att A-landslagsåkaren från Klockhammar bara var 74:e i första loppet innan han på grund av sjukdom avbröt Sverigepremiären i Gällivare för två veckor sedan hoppades han förstås på bättre känsla den här helgen, men icke. I söndagens 15-kilometerslopp i fristil, normalt Ekströms paradgren, slutade han först på 37:e plats, slagen med 2.16 av segrande Simon Lageson och med klubbkompisarna Marcus Lennartsson (13:e man, 1.24 bakom Lageson) och Adam Gillman (22:a, 1.50 efter) före sig i resultatlistan. På lördagen var Ekström 25:a i kvalet innan han åkte ut i kvartsfinalen i sprinten i klassisk stil.
Även Markus Johansson, som jag hade stora förhoppningar på, och Lennartsson åkte ut i kvartsfinalen där. Karlslunds Maria Gräfning skrällde med en seger i sin kvartsfinal, men hade sedan bränt allt krut och blev sist i sin semifinal. Störst framgång sprinten i Idre nådde istället Garphyttans Emil Hagström, som tog sig hela vägen till final och blev femma i den yngre juniorklassen, H18.
Gräfnings blev tolva i söndagens tiokilometerslopp, 53 sekunder bakom segrande Ebba Andersson.I 34:e upplagan av Örebro parkrun, som avgjordes på lördagen, tog Johan Ingjald tredje raka segern även om han inte klarade sig under 19 minuter den här gången. 19.02 stannade klockan på. Hans sambo Maria Eriksson tog sin andra segern (den första kom i september) på 20.33, och var med den tiden trea av alla 36 som kom till start.
-
Det blir inget terräng-EM för Fellingsbrobördiga löparen Lisa Bergdahl. I går presenterades den slutgiltiga svenska truppen, och där står det klart att landslagsledaren Lorenzo Nesi förvisso tagit ut den största svenska truppen på nio år och satsat på ett lag på K22-sidan, men valt att nöja sig med fyra löpare i laget mot maximala sex. Därmed finns ingen plats för Bergdahl, som var femma på SM, och inte heller för fyran eller femman där. I stället kompletteras SM-guldmedaljören Sara Christiansson och -silvermedaljören Linn Söderholm (som båda är klubbkompisar med Bergdahl i Göteborgsklubben Sävedalen, och som Bergdahl hängde på under inledningen av SM-tävlingen) med Isabella Andersson (som bara sprang korta seniorloppet på SM) och Isabelle Brauer (som inte sprang alls i Huddinge).
Bergdahl avslutade i stället sin säsong, och hela juniorkarriären (hon gick upp i seniorklass nationellt vid tävlingsårsskiftet den 15 november, och internationellt så fort terrängsäsongen är över och inomhussäsongen startar) med klassiska nederländska terrängloppet Warandeloop där hon i söndags var tredje bästa U23-löpare (och 32:a totalt) med tiden 32.35 över 8,3 kilometer, knappt fyra minuter bakom segrande Meraf Bahta. -
Det blir ingen Inneserie i vinter. Tävlingsserien, som genomförts de senaste två åren och som förra året innehöll distanserna 1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter, har blivit någon sorts motsvarighet till sommarens långloppsserien, och lockat rätt stora startfält med löpare inte bara från Örebro. Men i år blir det inget, meddelar arrangören Börje Larsson per mail.
”Orsaken är det strul som varit med målkameran. På både Vinterspelen och nu i lördags (Tybblelundshallen) så har det krånglat och gjort att vi tappat tid. Jag har i dag skrivit till berörda, det vill säga KFUM, hallkomittén, arrangörsföreningar, Närkes Friidrottsförbund och lite inblandade privatpersoiner”, berättar Larsson och fortsätter: ”Vi har tre kameror, en från 1996, en något nyare och en från hallens tillkomst. Tre olika kameror, tre olika system, två svartvita, en färg. En jävla massa kablar kors och tvärs, som egentligen bara Sture Bodare vet hur de ska kopplas ihop. Och i lördags blev han sjuk Kontentan av strulet blev redan att [Anders] Tollstern (chef för hallkommittén) tagit kontakter lite varstans och det är lösningar på gång. Möjligen kan det bli en ‘miniserie’ längre fram när vi vet att allt fungerar.”En annan tävlingsledare, Ola Nordahl, mailar också angående gårdagens nyhet att han kommer starta ett tidslopp i mountainbike 2018. Nu är fler detaljer klara. Kvinnerstagymnasiet blir tävlingscentrum och banan, som ännu inte är uppmätt, kommer att gå på delvis samma bana (men åt andra hållet) som Örebro backyard ultra. ”Förhoppningsvis [blir den] något längre än backyardbanan (som är 6,7 kilometer)”, skriver Nordahl som och berättar att det blir fem klasser (herrar, damer samt tvåmannalag för damer, herrar och mixed), och totalt 160 startplatser varav 60 för soloåkare och 100 för 50 tvåmannalag. ”Tanken är att tidslopp i mountainbike blir återkommande då Kvinnerstagymnasiet till hösten 2018 startar Äventyrsturism där nyttjande av cykel är en del av utbildningen”, skriver Nordahl. Namnet på tävlingen? Kvinnersta 6h MTB.
Och så till sist en lite rättelse. Jag tolkade genom tiderna-listan på Närkes friidrottsförbunds hemsida helt galet. Bara de löpare som har ett bättre inomhuspers än utomhuspers står upptagna under rubriken ”inomhus” på statistiken över bästa 1 000-meterslöparna genom tiderna, vilket lurade mig. Därför finns inte Allan Bodare, Glanshammars IF, som sprungit på 2.31,89 utomhus med, till exempel. Trots att han sprang på 2.32,92 inne i Bosöhallen på Lidingö den 11 januari 1987, och därmed var 1,5 sekunder snabbare än Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson, som jag felaktigt påstod blev etta och tvåa genom tiderna i distriktet genom sina tider i Triumfglasspelen i helgen. Allt detta hälsar statistikern Gunnar Johansson i en kommentar på bloggen, som jag tackar ödmjukast för.
Konditionsbloggen 