I kväll sprang jag säsongens första tävling. Eller ”sprang” och ”sprang”, förresten. Jag ”tog mig upp”, är nog ett bättre uttryck, när andra deltävlingen av Rusakulan vertikal tour avgjordes med start nere i Klockhammar och mål uppe på Rusakulan. Formen (som jag sedan i fredags endast skyller på den blodbrist som då upptäcktes, och som jag nu försöker bota med järntabletter och intervallpass) var precis så usel som jag misstänkt i träning, och inte bara blev jag sist i tävlingen; jag satte dessutom den långsammaste tiden i tävlingens historia (alla som var med i premiären förra onsdagen var alltså också snabbare än mig) och över minuten långsammare än den näst långsammaste.
Ändå var det någonstans ”kul”. Jag älskar ju att springa uppför, älskar att utmana mig, och den här typen av lopp hade, när jag var i bäst form runt höstkanterna 2014 och 2015, ha passat mig som hand i handsken. Not so much just nu, men att känna blodsmaken i munnen, att pressa sig (jag investerade i ett nytt pulsband i går, efter att ha tränat utan senaste året, och noterade 90 procent av maxpuls (eller mer) under 21 av 23 minuter uppför Rusakulan.
Almby IK-cyklisten Fredrik Berg var återigen snabbast upp (40 sekunder långsammare än i onsdags, då kvällens bana var något långsammare) men Patrik Bergman som var tvåa senast fick nu se sig slagen av snabbaste löparen – Örebro AIK:s Oskar Larsson (Tvåa i Viby marathon i somras på 3.08.57) som flög upp på 15.03. Jonathan Kandelin, som var bäste löpare i första deltävlingen, var anmäld även i kväll men kom inte till start, så de enda två löparna som samlat poäng i båda deltävlingarna är Martin Nilsson (150 poäng) och Janne Werner (145).
De som är med i racet om totalsegrarna: Löpning, damer: 1) Malin Hultman, 67 poäng, 2) Maria Åström, 66, 3) Lisa Vaahto, 65, 18) Mikaela Modigh, 64. Löpning, herrar: 1) Martin Nilsson, 150 poäng, 2) Janne Werner, 145, 3) Oskar Larsson, 90, 4) Jonathan Kandelin, 85, 5) Ronny Colling, 76. Mountainbike, damer: Ingen till start än, den som vinner sista deltävlingen vinner cupen. Mountainbike, herrar: 1) Fredrik Berg, 200 poäng, 2) Patrik Bergman, 175, 3) Anton Birath, 162, 4) Joel Wedin, 156.
Örebro AIK:s Oskar Larsson på toppen efter att ha besegrat Rusakulan på 15.03. Undertecknad såg likadan ut efter att ha tagit sig upp på 22.58 … Foto: Rusakulan vertikal tourTisdagens segrare Oskar Larsson (löpning), Fredrik Berg (mountainbike) och Malin Vaahto (löpning) Foto: Rusakulan vertikal tour
Jag har ju förvisso ”fuskat” med VM-kvalet i crossfit, ”open”, där jag efter fem grenar på lika många veckor slutade på 26 765:e i Europa (topp 30 krävs för att ta sig vidare till nästa steg i VM-kvalet, ”regionals”, vilket betyder att jag alltså missade med 26 735 platser …). Men nu är det dags för årets första riktiga tävlingar. Ja, jag är förvisso redan anmäld till Stockholms brantaste, Örebro backyard ultra, Lidingöloppets 15-kilometerslopp (där jag kommer att springa ihop med min sambo) och Bergslagsledens ultra, men i kväll gjorde jag slag i saken och anmälde mig till ytterligare två vårtävlingar (utöver Stockholm) och den första är redan i morgon kväll: Andra deltävlingen i Rusakulan vertikal tour. Jag kommer att springa den 3,3 kilometer långa tävlingen, med 179 höjdmeter upp från fotbollsplanen i Klockhammar till toppen av Rusakulan, utan några som helst ambitioner om något annat än att ha kul och få lungorna urblåsta. Formen är alltjämt usel, men jag är problemen på spåren och hoppas hitta tillbaka till hösten. Men i morgon handlar det bara om att ha kul.
Totalt är hela 20 löpare och mountainbikecyklister anmälda till morgondagens kraftmätning, med totalledaren Fredrik Berg (som kommer att gå ut sist) och löpklassledaren Jonathan Kandelin i spetsen. Den här gången kommer dessutom fyra damer till start (noll senast), varav två ”anonyma” i startlistan. Vi får väl se om det är några spännande namn som döljer sig där …
Häromdagen kom dessutom hemsidan ut för årets upplaga av Energi & miljö-loppet i Karlskoga (det som tidigare hett Kretsloppet), och som det som jag förstått varit lite oklarheter kring om det skulle återkomma även i år. Nu blir det så, och det är förstås svinkul. Ett traillopp mitt i centrala Karlskoga (på de underbara stigarna på Rävåskullen som ni borde testa om ni inte redan gjort det). Nåt som retat mig rejält under de tidigare upplagorna (jag blev tia i premiären 2015, var bortrest och missade 2016) är att det inte förekommit någon tidtagning (i något, som jag känner, missriktat försök att få fler att ställa upp om man slipper skylta med sina tider; det räcker väl gott att som många andra lopp ha tävlings- respektive motionsklass, möjligen med respektive utan tidtagning?), men till årets upplaga har arrangörerna äntligen infört det, så i år kommer vi kunna se vem som vinner. Dessutom fortsätter loppet att hålla väldigt lågt pris. 100 spänn för välarrangerat 5,78-kilometerslopp är ju som hittat, jämför med 200 kronor för Rusakulan vertikal tours 3,3 kilometer, till exempel.
Min preliminära tävlingskalender ser därmed ut så här:
4 april: Rusakulan vertikal tour, deltävling två.
22 april: Grisrundan?
13 maj: Energi & miljö-loppet.
20 maj: Stockholms brantaste.
28 maj: Vulkanloppet (Degerforsklassikern, cykel)?
11 juni: Degerforsklassikerns orientering?
17–18 juni: Örebro backyard ultra.
6 augusti: Degernässimmet (Degerforsklassikern, simning)?
12 augusti: Svartåloppet (Degerforsklassikern)?
20 augusti: Kommunrundan (Degerforsklassikern, simning)?
3 september: Bergslagsleden ultra.
23 september: Lidingöloppet 15.
Martin Regborn på landslagsläger i Estland och Filip Dahlgren alltjämt i rehabträning. Ändå blev det en Hagabyseger i herrklassen i Mälarmårdsdubbelns långdistans på lördagen – för Viktor Larsson. Och det med nästan 4,5 minuters marginal till tvåan, Jonas Engström (OK Hällen), och 5,5 till trean och klubbkompisen Jakob Wallenhammar. I medeldistansen på söndagen följde Larsson upp med en fjärdeplats, 1.38 bakom segraren Joakim Svensk (där blev Tisarens Oskar Andrén femma). Mer att notera? Tja, Filip Jacobsson fortsätter att imponera och visa att han det här året verkligen ska ha den där JVM-platsen han missade förra säsongen, och vann H20-klassen i lördagens tävling med över två minuter. Och så sprang Anton Hallor, Vasaloppsstakaren (som sedan dess hunnit med en ny tur till Marockos berg), hem segern i en motionsklass dagen efter att han slutade på 53:e plats i Startmilen på 39.09 (Hallor som för övrigt är rankad på 100:e plats på den där nya trailrankningenjag skrev om i fredags).
Och så har det varit halvmaraton i Berlin, där Jonas Rosengren (finnkampslöpare från Kumla som började satsa på maraton som veteran) gjorde 1.20.34, drygt fem minuter över perset.
Förhandssnacket handlade om att Erik Anfält skulle göra sin första tävling på över fem månader, och det gjorde han också när Startmilen avgjordes på lördagen. Men en annan efteranmäld löpare gjorde ännu större avtryck: Den ständigt vinnande Per Sjögren. Killen som springer hem hinderbanelopp, sätter rekord uppför trappor, är i topp på sin sträcka på Tiomila trots att han knappt orienterar längre och cyklar hem mountainbikelopp (och däremellan, allt som oftast, har skadeproblem i en omfattning som gör att han har svårt att få ihop träningsdoserna) och som senaste jag skrev om honom sprang hem det svenska M35-rekordet på 5 000 meter inomhus, slängde in en anmälan timmen före start – och tog hem lördagens lopp, som också var premiär i årets långloppscup, på 33.25.
I fjol gick det, som de flesta kanske mins, betydligt snabbare med Nasir Dawuod som segrare på 30.11 och Martin Regborn som tvåa på distriktets näst bästa tiokilometerstid (på landsväg) genom tiderna (30,29), men man kan ju inte göra mer än att slå de andra som är på plats, och det gjorde Sjögren sannerligen. Efter andraplatser 2010 (på 31.43) och 2015 (32.19) och en tredjeplats 2008 (32.54) var Sjögren nu fem sekunder före tvåan, klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jack Karlsson, i mål som segrare för första gången i just Startmilen (i övrigt har han ju vunnit det mesta som går att vinna i Örebro med omnejd). 17-åringe Karlsson som var Sverigefemma på 3 000 meter, i P17-klassen, förra året startade alltså årets utomhussäsongen med urstarka 33.30 och var alltså bara slagen med fem sekunder och dessutom före Anfält som tog tredjeplatsen på 33.33.
Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och är fostrad i Glanshammars IF men som sedan ett drygt år tillbaka bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen, vann damklassen på 36.53 närmast före Mikaela Kemppi på 37.36 (den regerande mästaren i långloppscupen fick därmed full poäng i årets premiärtävling som första distriktslöpare över linjen, men var inte direkt nöjd med varken tid eller känsla efteråt: ”Det var inte direkt tjo och tjim för min del. […] Hade förväntat mig en något högre lägstanivå”, skriver hon på instagram) och Elmina Saksi, Tjalve, på 39.21.
Jag skrev så sent som i förmiddags om att det inte skulle bli någon Erik Anfält i Startmilen i morgon. Jag kunde inte haft mera fel. Nu på eftermiddagen avslöjade nämligen Örebro AIK:s maratonlandslagsman att han kommer använda just Startmilen för att göra comeback, fem månader och två dagar efter sitt senaste lopp. Anfält, som gjort sig känd för att klämma in så många lopp det bara går i kalendern, men fick efter förra årets återkommande skadebekymmer bita i det sura rehabäpplet rejält i vinter, och för oss som följer honom på instagram gick det vecka efter vecka med cykel-, rullskids- och styrketräningsbilder mellan sporadiska, lugna löppass, innan han för några veckor sedan långsamt började trappa upp löpningen igen. Och nu känner han sig alltså redo för att göra en attack mot 33 minuter på Startmilen som ett test inför Paris marathon nästa helg. Anfält var fyra i fjolårets lopp på 31.39. Ingen av topp tre då – Nasir Dawuod, Martin Regborn (på landslagsläger i Estland) eller Linus Rosdal är föranmälda.
I februari flyttade Jonathan Kandelin från Umeå till Örebro och bytte klubb till Örebro AIK, i söndags sprang han Varvetmilen, Göteborgsvarvets seedningslopp på Väster i Örebro, på 36.48 och slutade på sjätte plats, som fjärde bästa länslöpare, och i kväll visade han återigen att han kan bli en kraft att räkna med i alla löpsammanhang (långloppscupen?) i länet den här säsongen. När Rusakulan vertikal tour drog igång i kväll krossade 27-åringen nämligen samtliga andra löpare i startfältet och tog hem den 3,3 kilometer långa backtävlingen, från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen av Rusakulan, med nästan två minuters marginal. Han hade dessutom tre av fem mountainbikecyklister bakom sig i resultatlistan. Tiden? 14.56.
Totalvinnare blev dock som väntat Fredrik Berg, Grythyttans och Almby IK:s elitcyklist i mountainbikelånglopp, som tog sig uppför backen på 13.29, och därmed var 1.21 före klubbkompisen Patrik Bergman och ytterligare sex sekunder före Kandelin.
Hasse Byrén? Tja, han slutade förvisso sist av de tio tävlande som kom till start i premiärloppet, men 18.37 uppför backen tre dagar efter att ha avverkat maratonlopp (och mer därtill) fyra dagar i rad är förstås ändå urstarkt.
Touren fortsätter, och avslutas, med dubbla deltävlingar nästa vecka: På tisdag och torsdag.
(UPPDATERAD) Jag skrev ju helt kort om Rusakulan vertikal tour när den helt nya backlöpningsserien annonserades för några veckor sedan. I morgon är det dags för premiär. Någon startlista har jag inte lyckats få tag i, men arrangörerna skriver om några namn på sin facebooksida (tre löpare och sex mountainbikecyklister, för att vara exakt, men det lär förstås bli många fler till start). Men spännande får man väl ändå säga att det är att både Hasse Byrén och Roland Eriksson, de båda IF Start-löparna som torsdag–söndag sprang 20 mil runt Balatonsjön i Ungern tillsammans, är anmälda. Man kan ju fråga sig hur deras lår mår när de står på startlinjen i Klockhammar och ska explodera de 3,3 kilometerna (och 160 höjdmeterna) upp till Rusakulan i morgon kväll …
TILLÄGG 21.57: I kväll kom så startlistan, och där finns inte Eriksson men väl Byrén med. Totalt är tolv detagare (elva herrar, en dam; fem löpare, sju cyklister) anmälda, där förytom Byrén mountainbikecyklisten Fredrik Berg är det klart största namnet. Han har ju varit nordisk mästare i enduro (motorcykelsporten, alltså) och tillhör sedan ett par år tillbaka Sverigeeliten i långlopp på mountainbike. I år har han bytt klubb till Almby IK (och Team Bergslagsloppet, där han ersätter Matthias Wengelin), och det ska bli kul att se vad han kan göra för tid uppför Rusakulan. Berg gjorde redan förra helgen smygpremiär (men körde 20 kilometer fel) i ett långlopp i Danmark som han skriver om på sin blogg.
På lördag brakar ju långloppscupen igång med klassiska Startmilen, och anmälan stängde i fredags (även om efteranmälan är öppen till timmen före start, eller så). Eftersom orienteringslandslaget, och därmed Martin Regborn som satte sin sensationstid 30.29 just i Startmilen förra året (vilket var starten på ett helt fantastiskt år för honom, även om han redan dessförinnan hade hunnit med att bli femma på inomhus-SM i friidrott och tagit SM-silver i roddmaskin), befinner sig på läger i Estland och fjolårssegraren Nasir Dawuod inte anmält sig så känns det inte jättelätt att utse någon favorit på herrsidan (men det finns en hel del roliga namn att hålla koll på; KFUM Örebro-ungdomarna William Wickholm, Jack Karlsson, Melker Forsberg och Alexander Larsson brukar mest kubba medeldistans men är nu anmälda, Heshlu Ademariam brukar alltid ha bra fart, Vasaloppsstakaren Anton Hallor verkar ha fått ordning på benen i Marockos berg, Elias Zika har ju tänkt springa snabbt i år, Fredrik Johnsson visade bra form i Holland förra helgen och så har Sören Forsberg fått på sig tävlingsskorna igen).
På damsidan är det desto lättare att utse en favorit: Där är nämligen fjolårssegrande hemmalöparen Mikaela Kemppi anmäld. Kanske kan hon få lite sparring av ex-karlskogingen Linda Take, som brukar ha bra fart.
Löparprofilen Hasse Byrén, 52, från Örebro klarade sitt stora mål för våren, som han pratade en hel del om i samband med Marieberg galleria marathon: Fyradagarsloppet runt Balatonsjön i Ungern (Lake Balaton supermarathon), ett äventyr på 193,3 kilometer fördelat på 48,2, 52,9, 42,5 respektive 49,7 kilometer per dag. Han sprang tillsammans med Fellingsbros Roland Eriksson, och passerade mållinjen efter de fyra dagarna på 22 timmar och 5,5 minuter (Eriksson fem sekunder före Byrén, enligt den officiella tidtagningen, men jag har svårt att se att de spurtade om det). Tiderna gjorde dem till 140:e respektive 141:a i tävlingen, och 70:e respektive 29:a i åldersklasserna (M45 respektive M50). Hemmalöparen Péter Steib vann ppå mäktiga tiden 13.51.36 (4.18 i snitt per kilometer över nästa 20 mil).
Louise Wiker, den Hälleforsbördiga löparen som sprang maraton i friidrotts-VM för två år sedan och klarat kvaltiden även till sommarens mästerskap i London, verkar ha haft en betydligt jobbigare helg. Jag känner inte till fler detaljer än hennes instagrampost avslöjar (se nedan), men uppenbarligen skulle hon ha sprungit ett halvmaraton i Nederländerna (oklart vilket) som hon tvingats bryta (av oklar anledning). Wiker föll ju olyckligt och skadade ena knäet under uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari men var tillbaka och satte karriärens bästa miltid på landsväg (34.43) förra lördagen.
Och så lyckades jag ju glömma rapportera resultaten från Varvetmilen, seedningsloppet inför Göteborgsvarvet som avgjordes på Väster i Örebro på söndagen. Anna Pettersson, IF Start, vann damklassen sex sekunder före Örebro AIK:s Ida Nilsson, men det var bara stockholmaren Fredrik Westerdahl, Fredrikshofs IF, som klarade att kvala in till elitstartgruppen (vann herrklassen på 34.43, gränsen är 35 minuter). Pettersson och Nilsson får båda plats i startgrupp fyra (42.06 är gränsen för startgrupp tre, Pettersson sprang på 42.23). Eric Segelberg, örebroare som springer för LK Gränslöst, blev bäste länslöpare i herrklassen med en tredjeplats på 36.31 vilket ger en plats i första startled (precis bakom elitledet) i Göteborg om knappt två månader.
Matthias Wengelins äventyr i Sydafrika är över. Efter åtta brutala dagar där såväl höjdmeter och distans som värme och tekniskt krävande stigar varit faktorer att räkna med korsade Örebrocyklisten och hans parhäst Calle Friberg på söndagen mållinjen i Cape Epic, världens tuffaste och kanske mest prestigefyllda etapplopp i mountainbike, som 15:e efter en 14:e-placering på sista etappen. Hade det inte varit för Fribergs sjukdom veckan före tävlingen, som gjorde att han var mitt i en antibiotikakur när den började, hade duon mycket väl kunnat sluta topp tio (de hade placeringsraden på 19 (på prologen)–27–15–20–11–11–10–14 på de enskilda etapperna, och efter att ha varit 26:a efter första riktiga etappen klättrade de dag för dag: 23–20–19–16–15–15). ”Jag är väldigt nöjd [med 15:e plats] med tanke på hur min vecka startade. Matthias har varit stark hela veckan. Tack för all draghjälp”, skriver Friberg på instagram.
Regerande olympiske mästaren Nino Schurter och hans partner Matthias Stirnemann, båda från Schweiz, ”släppte” iväg sina hjälpryttare till seger på sista etappen, men drygade ändå ut till en totalseger med över åtta minuters marginal (efter drygt 26,5 timmars cykling) till Jaroslav Kulhavy/Christoph Sauser. Manuel Fumic/Henrique Avancini, som ledde så länge, fick nöja sig med en femteplats halvtimmen bakom täten. Wengelin/Friberg var 115 minuter bakom.
Jenny Rissvdes? Jodå, hon vann mixedklassen, tillsammans med Thomas Frischknecht, Schweiz, i förkrossande stil – med över 65 minuters marginal.
Emilia Fahlin orkade inte slita sig med över fruktade Kemmelberg två gånger (eller om det va de tre andra tuffa topparna och de totalt 146 kilometerna som tog ut sin rätt) i Gent-Wevelgem. 43 cyklister fanns med i första gruppen, medan Fahlin hamnade i andraklungan, med 59 cyklister, drygt sju minuter bakom täten. Örebrocyklistens stall Wiggle-High5 var ändå sjukt nära segern. Det handlade bokstavligen talat om millimeter när Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore förlorade spurten mot finska Lotta Lepistö (se instagrambilden nedan). Nästa söndag är det dags för Flandern runt, som från början var Fahlins stora mållopp den här våren. Nu har ju resultaten inte varit lika Fantastiska som i fjol (Fahlin har inte varit med in mot mål i varken Trofeo Alfredo Binda, Dwars Door Vlanderen eller Gent-Wevelgem; faktum är att Hanna Nilsson varit bästa svenska i alla tre tävlingarna), men kanske har benen nu fått de genomkörare de behöver. Och dessutom brukar ju Flandern runt vara en tävling som passar Fahlin betydligt bättre.
Seniorernas skidsäsong avslutades ju i praktiken med tre- och femmilarna på lördagen, medan juniorernas fortsatte över söndagen då finalen i deras Sverigecup avgjordes på samma banor i Umeå. Det bjöds tio respektive 15 kilometer jaktstart baserad på lördagens trekilometersprolog, i fristil. Zinkgruvans Markus Johansson och Oscar Johansson och Garphyttans Adam Gillman (som var delad trea, 2,8 sekunder från segern, i prologen) slutade åtta, tia respektive elva där, och sexa, tia respektive åtta i cupsammandraget. Alla tre blir seniorer till nästa säsong. Gillman visar en instagrambild från lördagens prolog, där han var delad trea.
Och även veteranerna avslutade sin säsong på söndagen, med sista distansen på veteran-SM i Borås. Länets ende åkare där, Norabygdens Royne Andersson, följde upp fredagens brons i klassisk stil med intervallstart med ett silver i klassisk stil med masstart (fick släppa 58,7 sekunder på Filipstads Heimo Marttila över 20 kilometer, men var 50 sekunder före tvåan och trean i tävlingen).
Mikaela Kemppi fick göra sitt 3 000-meterslopp helt själv i Marsspelen i Tybblelundshallen i kväll, men pressade ändå ut drygt två sekunde till jämfört med Inneserien för ett par veckor sedan. 10.20,3 då, 10.18,22 nu. Även Elias Zika, Startlöparen som jag skrev en hel del om före och efter Marieberg galleria marathon, förbättrade sig jämfört med inneserien. Just över tio minuter då, 9.53,57 nu.
OK Tisaren, som gjorde så starka resultat i lördagens Nyköpingsorienteringen, fick nöja sig med fjärde respektive femte plats i damklassen i söndagens Måsenstafetten (lag två–fem var inom två minuters marginal, medan Järla var helt överlägset i täten, 7.09 före tvåan IFK Lidingö). Men andra lyckades bättre: Tisarens herrlag blev tvåa, som bästa svenska lag (3.13 bakom finska Turun Metsänkävijät), med laguppställningen Gustav Hindér, Oskar Andrén, Daniel Attås och Filip Jacobsson (som hämtade in över en minut på trean Ärla på sistasträckan och vann spurten om andraplatsen med fem sekunders marginal). Och dessutom vann Hagabys och KFUM Örebros gemensamma lag, med Jacob Eriksson, Josefin Erlandsson, Saga Sander och med EM-bronsmedaljören Martin Regborn som ankare den öppna klassen med nästan 4,5 minuters marginal.
Det har ju sprungits lite under landslagsläger och i Löpex vinterserie och så vidare. Men helgens tävlingar i Nyköping var första chansen för länets landslagslöpare (och många andra) att visa upp sig på den nationella scenen 2017, och göra ett riktigt intryck inför världscup- och VM-uttagningar. Och själva premiären kunde ju knappast gått så mycket bättre varken för Hallsbergs och Tisarens Lilian Forsgren eller för Örebros och Hagabys Martin Regborn, som tillhör utvecklings- respektive A-landslagen.
Forsgren vann natt- och masstartstävlingen Nyköpingsnatten efter ett ryck efter drygt tre fjärdedelar av banan, och var 33 sekunder före nya klubbkompisen (tidigare i KFUM Örebro) Ellinor Eriksson som jagade ifrån Lisa Andersson, Ärla, på upploppet (bakom dem var det över minuten till fyran, Tisarenlöparen Lovisa Persson).
Regborn joggade bara igenom nattorientering i motionsklass (men vann ändå), och gjorde istället sin riktiga debut på lördagen, i stortävlingen Nyköpingsorienteringen (1 309 startande varav 71 i herrarnas elitklass) och vann med över två minuters marginal före tvåan, Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås. Regborn verkar ha gjort ett helt bomfritt lopp, och var snabbast på nio av 17 delsträckor (mellan kontrollerna) och topp tre på 14 av 17 (han ledde med minuten redan till andra kontrollen och höll sedan farten uppe).
Tisaren missade pallplats på damsidan, men Ellinor Eriksson blev fyra, Josefin Tjernlund femma, Marion Aebi sexa, Lovisa Persson sjua, Ellnior Tjernlund åtta, Andrea Svensson tia och Lilian Forsgren tolva, alla i spannet 2.19–5.41 bakom segrande skotskan Catherine Taylor, Södertörn.
JVM-jagande Filip Jacobsson (som ju gjort tre JVM i skidorientering men inget utan skidor under fötterna) blev tvåa i H20-klassen, 1.13 bakom Anton Forsberg, Långhundra.
När Måsenstafetten avgörs i morgon lär Tisarens två lag – Ellinor Eriksson/Ellinor Tjernlund/Lilian Forsgren och Lovisa Persson/Andrea Svensson/Josefin Tjernlund – båda vara med i segersnacket.
Dubbelt Tisaren överst på pallen i säsongspremiären Nyköpngsnatten: Ellinor Eriksson tvåa och Lilian Forsgren etta. Foto: Tomas HallménStarten i Nyköpingsnatten, med bland andra Lilian Forsgren, Ellinor Eriksson, Rebecka Nylin och Josefin Erlandsson på startlinjen. Foto: Tomas HallménDaniel Attås stämplar på väg till andraplatsen i Nyköpingsorienteringen. Foto: Tomas Hallmén
Maria Gräfnings och Axel Ekström visade helt olika formkurvor under SM-avslutningen i dag (som gick att se direkt på na.se). Karlslundsåkaren Gräfnings, som verkar fått en boost av alla fina resultat i långloppsvärldscupen Fis marathon cup (där hon ligger tvåa totalt inför sista deltävlingen), och körde in på sjätte plats efter tre tuffa mil i tiogradig värme, före namn som Emma Wikén, Evelina Settlin och Linn Sömskar, och bara slagen av VM-åkarna Charlotte Kalla, Ebba Andersson, Ida Ingemarsdotter, Anna Haag och Jennie Öberg. Sjätteplatsen var enligt Karlslunds facebooksida klubbens bästa någonsin på damsidan, och den bästa över huvud taget på ett decennium (sedan Petter Myhlbacks sjätteplats i sprint 2007).
Garphyttans Ekström? Tja, han kunde ju inte åka en nationell tävling i fristil utan att tampas om pallplatser tidigare i vintras, och belönades (och tog chansen!) med världscup i Davod och La Clusaz och Tour de ski och var klart bäste svensk på U23-VM. Men senaste veckornas skandinavisk cup och Sverigecup har skvallrat om att formen inte är i zenit efter alla toppresultat i december och januari, och även om han gick ut hyggligt optimistiskt (åtta vid mellantiden efter 12,8 kilometer) så mattades han sedan (tia halvvägs, 14:e vid 37,7) och var ”bara” 16:e i mål, slagen med 9,5 minuter av Anders Svanebo som sensationellt lyckades besegra Marcus Hellner trots att han bara var femma efter 37,7 kilometer (1.17 bakom ledande Hellner då). Men då ska man komma ihåg att det här bara var Ekströms tredje femmil i hela karriären (han var 33:a på SM 2015 och 30:e på SM i fjol).
Vedevågssonen Filip Danielsson blev 31:a och Garphyttans Joel Lager 54:a av de 78 som kom till start.
I Årefjällsloppet visade Anders Aukland att gammal är äldst när 44-åringen spurtslog Tord Asle Gjerdalen i en galen saxningsfajt på det branta upploppet. Största sensationen stod nog ändå Oskar Kardin för, som fixad en sällsynt svensk pallplats åt halvt Örebrobaserade Team Serneke när han knep tredjeplatsen. Bill Impola kom inte till start medan Bob, som kör för Serneke, fick nöja sig med en 55:e-plats, kvarten bakom täten. Resultaten för Kardin och Sara Lindborg (nia) gör dock att Serneke behåller sin sensationella femteplats i lagtävlingens sammandrag när nu bara två deltävlingar återstår av långloppsvärldscupen Skiclassics.
Vid veteran-SM i Borås tog Norabygdens Royne Andersson, länets enda deltagare, på fredagen brons i H60-klassen (fem kilometer klassisk stil) men strök sig sedan från lördagens tävling (tio kilometer fristil). På tal om Norabygden insåg jag att jag glömt redovisa de nu två veckor gamla resultaten från Hyttrännet, där Per Eklöf tog ännu en seger.
Sjukdomsproblem verkar släppa allt mer för Calle Friberg, Örebrocyklisten Matthias Wengelins parhäst i Cape Epic, för duon blir bättre och bättre dag för dag. Elva på fredagen, tia på lördagen och nu uppe på 15:e plats i sammandraget. ”Folk börjar bli lite krispiga nu”, skriver Calle på instagram, men då återstår också bara den allra sista etappen i morgon, söndag.
I täten tappade Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien, ledningen de haft sedan prologen när Avancini drabbades av punktering och strul på fredagen (de förlorade nästan elva minuter mot nya ledarna Nin Schurter, regerande olympiske mästaren från Schweiz, och hans landsman Matthias Stirnemann, och var bara minuten och placeringen före Wengelin/Friberg i mål). Och på lördagen var det tjecken Jaroslav Kulhavy, OS-segraren i London för fem år sedan, och Christophe Sauser, Schweiz, tur att strula till det. De båda, som var tvåa i sammandraget bara 50 sekunder bakom efter sex dagars cykling, tappade nästan sex minuter (de är kvar på andraplatsen, men nu 6.49 bakom Schurter/Stirnemann som kan defilera i mål i morgon). Wengelin/Friberg är 108 minuter bakom.
Och när vi ändå är inne på cykel får ni förstås inte missa det roliga bostadsreportaget (med tillhörande videoklipp) om hur Emilia Fahlins (som kör Gent-Wevelgem i morgon) bor när hon är hemma i Örebro (hon har ju sitt eget boende i spanska Girona sedan ganska många år tillbaka).
I Marsspelen, där 800 meter stod på programmet i kväll, var det väl inga resultat som direkt fick en att tappa hakan. Starts Heshlu Andemariam var snabbast av länslöparna med 2.10,88 vilket gav en fjärdeplats bland seniorerna, Åsbros Klara Frih vann F15-klassen med nästan två sekunders marginal (det finns ingen Sverigebästalista för 800 meter i F15, men hon är trea på 1 000 där hon blev fyra på SM), och 48-årige Rodney Hundermark från Gyttorp (tävlandes för IFK Nora) och Starts Maria Eriksson vann veteranklasserna på 2.14,16 respektive 2.48,12.
Konditionsbloggen 