Tog ett längre snack med Örebro AIK:s Erik Anfält, 39, inför landslagsdebuten i Stockholm marathon. En text som kommer i lördagens papperstidning. Men redan nu bjuder bloggen på senaste nytt inför maran.
– Just nu känns det bra i kroppen, men man går runt och känner efter och är hypokondrisk, det hör ju till. Så fort någon hostar till börjar man oroa sig, säger Anfält till Konditionsbloggen.
En lårbaksida har strulat sedan innan rekordmaran i Kiel i februari, där han dyngade till med banrekord, personligt rekord, klubbrekord och seger på 2.27.02. Sedan dess har han inte sprungit en tävling.
– Jag fick ta tre veckors helvila från löpningen i april, men jag bedrev seriös alternativträning och tyckte inte jag tappade så mycket. Löpformen var vid liv när jag drog igång igen, och sedan tycker jag att kroppen känts lättare och lättare för varje vecka, så jag har en positiv känsla, säger Anfält.
– Jag skulle ha tävlat i Kungsholmen runt (halvmara-SM), och haft det som ett sista formtest inför maran, men då blev jag sjuk och fick ställa in med kort varsel. Men jag har kört på väldigt bra på träning sista tiden och har fått en hel del bra besked där istället.
Anfält har gjort elva maror i Stockholm sedan debuten som motionär 1997, och har placeringsutvecklingen 2 197–560–472–(ingen start 2001–2006)–161–117–45–35–26–23–19–25 och en resultatutveckling från 3.45.24 i debuten via 3.10.11 ett år senare till 2.53.35 2008 och 2.32.58 i fjol.
– Det kanske låter dumt, men egentligen tycker jag aldrig att jag riktigt lyckats i Stockholm. Förra året gjorde jag ändå ett bra lopp utifrån den form jag hade då, men jag är i bättre slag nu, säger han.
Förutom Anfält gör ju också Mikaela Kemppi landslagsdebut i lördagens maratonlopp, där ytterligare drygt 250 löpare från länet är anmälda (bland dem längdskidåkaren Bob Impola, som visat imponerande löpform på sistone). Från andra deltävlingen i Moto Eagle tour, rullskidscupen, som kördes på onsdagskvällen kan nu för övrigt rapporteras att örebroaren Robert Brundin, 34, med minsta möjliga marginal spurtade ned Daniel Olsson. Cupgeneralen Mats Carlberg trea, strax bakom. Och Olivia Hansson som vanligt bästa dam. ”Hennes åkning håller förmodligen världsklass när det gäller snabbhjul”, skriver Daniel på sin blogg om den regerande svenska mästaren. Uppdaterat: Se officiella resultaten nedan.
I går, söndag, sprang Josefin Gerdevåg kontrollerat hem 800 meter (på 2.23,94, segermarginalen 2,20) och 1 500 meter (på 4.55,15, segermarginalen 7.83) när KFUM Örebros damer vann division 1 Svealand i friidrottens lag-SM och därmed säkrade en plats i lag-SM-kvalet nästa år. På måndagen slog hon till med ännu en seger – i The Run, ett tio kilometer långt terränglopp som bland annat går rakt uppför den svarta slalombacken på Kvarntorpshögen. ”Seger i The Run! Väldigt trevlig tävling, fler borde ta sig till kvarntorpshögen nästa år”, twittreade Gerdevåg efteråt.
Minst lika imponerande som Gerdevågs prestation var Rose-Marie Enmalms. IF Start-löparen från Kumla fyllde 60 år i höstas och var därmed klart äldst i hela startfältet – men det hindrade henne inte från att ta tredjeplatsen bakom Gerdevåg och Antje Torstensson (som var tvåa på 3 000 meter med 11.16,13 i den där klubbmatchen i går).
Gerdevågs segertid 39.38 är ruggig med tanke på den snortuffa backen, och hade räckt till en fjärdeplats i herrklassen. Där saknades alla de större namnen (som fjolårssegraren Filip Dahlgren, som kutade så bra i Umeå i helgen), men Mattias Nätterlund gjorde en bra tid när han vann på 36.45.
Från KFUM:s klubbmatch ska man också notera att Erika Bergentz, dubbel veteran-EM-medaljör inomhus i vintras, gjorde karriärens första hinderlopp och vann direkt, på 5.21,53 över den udda distansen 1 500 meter.
Nästa tävling i långloppscupen är Fjugestaloppet nästa onsdag. Fram tills dess kan ni läsa här om det väldigt väntade beskedet att Tisarens supertalang Andrea Svensson nu även officiellt är klar för sommarens junior-VM i orientering.
Pallen: Tvåan Antje Torstensson, vinnaren Josefin Gerdevåg och trean Rose-Marie Enmalm. Foto: Alexander LindheJosefin Gerdevåg korsar mållinjen som överlägsen segrare. Foto: Alexander LindhePallen: Tvåan Johan Ingjald, vinnaren Mattias Nätterlund och trean Dan Bäck. Foto: Alexander Lindhe
Resultat, The Run, 10 kilometer, damer: 1) Josefin Gerdevåg, KFUM Örebro, 39.38, 2) Antje Torstensson, +4.28, 3) Rose-Marie Enmalm, IF Start, +10.21, 4) Hanna Fridhamre, IFK Nora, +11.51, 5) Hanna Henriksen, Östansjö, +12.16. Långloppscupen efter 7 av 26 individuella deltävlingar: 1) Mikaela Kemppi, Örebro AIK, 23 poäng, 2) Gerdevåg, 17, 3) Gabriella Eliasson, IF Start, 14, 4) Tiina Hänninen, do, 11, 5) Erika Bergentz, KFUM Örebro, 8. Herrar: 1) Mattias Nätterlund, Örebro AIK, 36.45, 2) Johan Ingjald, IF Start, +1.53, 3) Dan Bäck, Kumla SF, +2.18, 4) Per Arvidsson, IF Start, +3.07, 5) Dag Sandblom, Örebro AIK, +5.40. Långloppscupen efter 7 av 26 individuella deltävlingar: 1) Haben Kidane, Hällefors LK, 28 poäng, 2) Peter Wiker, do, 16, 3) Nätterlund, 15, 4) Per Sjögren, KFUM Örebro, 11, 5) Ulf Hallmén, Hagaby Goif, Fredrik Rådström, Hällefors LK, Simon Sveder, do, alla 9. 5 kilometer, damer: 1) Emma Axelsson, 21.40, 2) Malin Johansson, +0.10, 3) Malin-Charlotta Rudin, +3.38. Herrar: 1) Jonathan Karlsson, Svennevad, 18.48, 2) Thiraphat Jörgensen, +1.01, 3) Johannes Äng, Hagaby Goif, +2.05.
I kväll drog Vårruset vidare till Karlstad. Ex-karlskogingen Linda Take, 41, som kutat orientering för både Tisaren, Djerf och landslaget, tog sin första seger i tävlingen på 17.54 – men det mest spektakulära var ändå att Lova Perman, som fyllde tolv år för mindre än en månad sedan, blev tvåa på 18.20. Snacka om grym prestation.
– Lova tränar tillsammans med min dotter Rebecka. Hon är ruskigt snabb. Hon springer ifrån alla i sin åldersklass i löpning och i orientering har konkurrenterna inte en chans när Lova hittar kontrollerna, berättar Take för nwt.se.
Perman själv? Tja, för en talang av den kalibern är det förstås enkelt att sätta mål:
– Min dröm är att bli världsmästare någon gång. Take nästa uppdrag blir 5 000 meter på lag-SM-kvalet i Eskilstuna på lördag, där Karlstadsklubben Göta gör upp med Gefle, Hammarby, Täby, Upsala och Västerås om en finalplats. KFUM Örebros damer tävlar också i Eskilstuna, men i divisionen under, division 1 Svealand, på söndagen, och möter Falun, Huddinge, Tumba, Hellas och Lidingös B-lag i kamp om en plats i nästa års SM-kval. På herrsidan är det däremot lördag som gäller för KFUM, som ställs mot Huddinge, Göta, Umeå, Upsala och Västerås i kampen om finalplatsen. När laguppställningarna nu blivit officiella står det klart att Örebro kommer matcha unga gardet på medel- och långdistans: Abshir Aweys, 20, på 800, Jack Karlsson, 15, på 1 500 och William Fransson, 18, på 5 000 meter. 3 000 meter hinder är fortfarande obesatt. Damernas laguppställning offentliggörs under fredagen.
Jag vet inte hur mycket prestige det är emellan KFUM Örebros Josefin Gerdevåg och Örebro AIK:s Mikaela Kemppi, men jag vet att de båda långloppsessen i varje fall är bra på att sporra och sparra varandra till framgångar. Som i Frankfurt i höstas. Då skiljde sex sekunder mellan Kemppi, som tog distriktsrekordet, och Gerdevåg, som var precis bakom. Förmodligen var det exakt de sex sekunderna som spillde över när landslagledare Stefan Olsson i går var tvungen att välja bara en av dem till den sjätte och sista platsen i svenska truppen till maratonlandskampen nästa helg. Kanske vägde det också in att Stockholm marathon redan låg i Kemppis planering, men inte i Gerdevågs (jag vara spekulerar fritt här).
Hur som helst möttes de båda i Vårruset i kväll, över en betydligt kortare distans förvisso, men man kan ändå ant att det handlade om i varje fall en liten dos prestige med tanke på att Gerdevåg bara dagen innan blivit ratad till Kemppis fördel. Så, med det i ryggen gick Josefin ut och sopade hem tävlingen med hela 18 sekunders marginal, gick i mål på 17.36. Kemppi tvåa på 17.54 (en hyfsad utveckling mot i fjol, då Kemppi vann på 18.02 före Gerdevåg på 18.15, de här löparna utvecklas hela tiden). Trean Erica Lech, Örebro AIK, distanserad med nästan 1,5 minuter. Hela resultatlistan här!
Gerdevågs seger innebar också den tredje raka i inbördes möten mot Kemppi (efter Kumla stadslopp och Kungsholmen runt), och totalt 3-1 den här säsongen (Kemppi inledde starkt på Startmilen).
Ja, kungen av Grabbhalvan, alltså. Per Sjögren och 1 092 andra tog sig i kväll runt de fem kilometerna på den nya bansträckningen. Sjögren tog sin sjunde seger i tävlingen, men den första sedan 2012, med nio sekunders marginal till klubbkompisen Martin Regborn, som bara timmar tidigare fått beskedet att han tagits tillbaka till värmen i orienteringslandslaget. 15.40 på Sjögren, 15.49 på Regborn. Hallsbergs Oskar Andrén, förstaårssenior med juniorlandslagsmeriter i orientering, plockade ned fyra år yngre Hälleforslöparen Haben Kidane med fyra sekunders marginal i kampen om tredjeplatsen, medan femman Daniel Attås, ytterligare en orienterare, hade ett glapp på 17 sekunder upp till fjärdeplatsen. Längre ned på topp 20 fanns välbekanta (för bloggens läsare) namn som Simon Sveder, Abshir Aweys, Fredrik Rådström, William Fransson, Bob Impola och Jonas Rosengren.
VM-domaren Mathias Klasenius? Jodå, han klarade sitt sub-20-mål med marginal, gick in på finfina 18.55 vilket gav en respektabel 59:e-plats. Det andra målet klarade han också, att klå sin 14-årige son Marcus. Men där var det tajtare – Klasenius junior var nämligen bara 19 sekunder bakom på 19.14. Hela resultatlistan här!
Per Sjögren är ju kungen av Grabbhalvan, med sex segrar och banrekord (även om han fått abdikera från tronen de två senaste åren; Martin Regborn är ju regerande mästare). Men i stjärnstatus får alla böja sig när det i kväll är dags för årets upplaga av femkilometerslopp. För Mathias Klasenius, 40. I somras dömde han fotbolls-VM i Brasilien och så sent som förra veckan sprang han på linjen i Champione lague-semifinalen mellan Real Madrid och Juventus på Santiago Bernabéu-stadion. Och det där kutandet upp och ned längs sidlinjen har uppenbarligen gett utdelning (eller om det är tvärtom), för Klasenius är inte alls en oäven löpare (och orienterare; faktum är att han skulle ha sprungit O-ringen förra sommaren, men fick lämna sent återbud). I kväll mäter han alltså krafterna med de bästa femkilometerkubbarna, och målet är relativt högt ställt.
– Målsättningen får i första hand bli att komma i mål strax under 20 minuter och i andra hand att komma före min 13-åriga son. En bra dag fixar jag båda de målen. Det är första gången på tio år som jag ställer upp i en löpartävling. Pirrigt, säger Klasenius till Konditionsbloggen.
Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon
Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.
Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.
– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål. Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag. Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis. Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det. Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.
Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.
Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23. H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45. D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28. H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54. D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35. H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.
Det blev ingen rolig start på stafett-SM för KFUM Örebro på lördagen – och dessutom förstördes söndagens chanser på samma bräde. Örebro ställde upp med sin superveteran Lotta Lennartsson, 45, på förstasträckan i damernas 4×800 meter – men en gammal fotskada som slogs upp gjorde att hon inte tog sig runt mer än ett drygt varv på Sollentunavallen. Lotta, och därmed laget, tvingades bryta efter 500 av 3 200 meter. ”Lottas fot höll inte … Skadad sen innan och med spikskor brast det”, twittrar Erika Bergentz som tillsammans med Josefin Gerdevåg och Louise Sundström (reserv för en sjuk Rebecca Högberg) utgjorde resten av KFUM:s laguppställning. Bara fyra lag ställde upp, så hade Örebro bara tagit sig i mål hade Gerdevåg som sämst noterat säsongens tredje fjärdeplats i SM, efter SM-milen och halvmaraton-SM. Men den urstarka sviten gick alltså om intet. Det gjorde också starten i söndagens 3×1 500 meter, då varken Lotta (foten) eller Louise (ingen möjlighet att stanna kvar i Stockholm) kommer till start då. Bergentz och Gerdevåg verkar ha funderingar på att ändå springa de två första sträckorna, men någon målgång blir det hur som helst inte. I herrarnas 4×1 500 meter ställer KFUM upp med Per Sjögren, Tim Sundström, Abshir Aweys och William Fransson. ”Vi har ingen uttalad målsättning. Försöka springa så bra som möjligt. Bra träning”, twittrar Sjögren till Konditionsbloggen. Resultatlistan från Sollentuna här!
I Hälleforsterrängen på lördagen blev det just så mycket Hällefors som man på förhand kunde förmoda. Haben Kidane, 17, visade att yngst är piggast (eller något sådant) och tog ytterligare en finfin seger i raden. Gick ifrån övriga fältet med marginal och vann 1.20 före 26 år äldre klubbkompisen Peter Wiker, som i sin tur spurtade ned Tommy Sundberg med två tiondelar. Fem första, och totalt sju på topp tio, i herrklassen från Hällefors LK. På damsidan vann Huddingelöparen Anja Tjärdal, tävlandes för Spårvägen, före förhandsfavoriten Edita Martuseviciute. Ingen av topp fem-löparna i damernas långloppscup kom till start, men ingen av de som kom till start förmådde heller slå sig in där. På herrsidan drygade Kidane ut sin totalledning, och Wiker gick upp på andra ensam andraplats. Men snabbare löpare som Sjögren, Sundström och Linus Rosdal har fortfarande alla möjligheter att ta ikapp försprånget om de vill (varje löpare får bara räkna poäng från tio tävlingar, och fortfarande återstår 20 stycken varav fem DM-tävlingar som har högre poängvärde). Resultatlistan från Hällefors här!
EM-silvermedaljören Lilian Forsgren har åtminstone en spiksko i den svenska VM-truppen (jaja, jag vet att man inte har spikdobbar på sprintar, men det lät roligare så) efter torsdagens succélopp i centrala Säter. 25-åringen från Hallsberg var tvåa av de svenska damerna, sexa totalt, i elitseriedeltävlingen som också var uttagningstävling till världscupen i juni och i förlängningen till VM i Skottland i augusti. Bara dubbla VM-medaljören i sprint, Lena Eliasson, var före av svenskorna i den tävling som danska Emma Klingenberg vann med 40 sekunders marginal. Eftersom Håkan Carlsson, förbundskaptenen från Örebro, ska ta ut åtta löpare till varje distans i världscupen vore det därmed en fet skräll om inte Lilian får en startplats i Lysekil den 6 juni. Sedan gäller det förstås att återigen prestera för att säkra en av bara fyra svenska VM-platser. Örebrolöparen Martin Regborn, 23, som sprang VM-sprinten i fjol, slutade på 17:e plats i en galet tät herrsprint (Forsgren 1.07 upp till ettan, som gav en sjätteplats på damsidan generade på herrsidan en 29:e-plats!) där han trots allt bara var 51 sekunder från segraren Jonas Leandersson och 33 från pallen. Men Regborn var inte nöjd med benen, att döma av hans twittrande: ”Bra tekniskt och rätt vägval i princip hela vägen idag. Fysiskt under isen, speciellt sista fem minuterna. Bara att komma igen. Två fina tävlingar kvar! Hoppas kroppen vaknade till lite av dagens sprintande.” Forsgren? Henne ringde Konditionsbloggen upp och tog ett snack om dagens insats.
– Jag var faktiskt väldigt nervös innan, just med tanke på att så mycket stod på spel. Samtidigt är det viktigt och roligt att testa sig själv på det sättet, att sätta press på sig själv, för får man springa en större tävling senare så kommer det vara extra mycket press, och då är man van vid skarpt läge. Därför var det extra skönt att prestera nu, säger Forsgren till Konditionsbloggen Hur var själva orienteringen? – Jag tyckte att det gick väldigt bra. Det var ett ganska komplext stadsnät, med små innergårdar, och jag är jättenöjd med att jag lyckades behålla lugnet på varje sträcka. Som det kändes tog jag bra vägval rakt igenom, men det är möjligt att det blev någon krok som hade gått att optimera. Och benen? – Helt okej. Första halvan var ett tekniskt svårt område där orienteringen styrde farten och där man inte hann tänka på benen. Andra halvan var det bara att bita i, längre sträckor med ganska många öppna ytor. Där hade man råd att springa på, där blev inte orienteringstekniken begränsande. Det kändes som det gick väldigt bra både fysiskt och tekniskt, jag kunde inte ha gjort mer. Har du en världscupplats i din hand, nu? – Det vet jag egentligen inte. Det kan vara så att de tar ut löpare bara till sprinten, och då ligger jag kanske bra till. Men vill jag springa skogsdistanser gäller det att jag presterar de närmaste dagarna också. Det här är en positiv boost inför medel- och långdistans. Nu får vi se vad formen räcker till och hur det mentala fungerar. I morgon, fredag, väntar alltså medeldistans och på söndag långdistans. Båda med Forsgren, Regborn och Filip Dahlgren, Garhpyttelöparen som stod över sprinten, på startlinjen.
Elitserien i orientering, deltävling tre av sju, D21: 1) Emma Klingenberg, Järla, 13.03, 6) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 37) Rebecka Nylin, do, +2.53, 46) Lovisa Persson, do, +3.13, 69) Julia Lauri, do, +4.26, 88) Josefin Aronsson, do, +7.14. H21: 1) Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, 13.04, 17) Martin Regborn, Hagaby, +0.51, 24) Daniel Attås, Tisaren, +1.05, 27) Oskar Andrén, do, +1.14, 80) Anton Hallor, do, +3.43, 81) Jonatan Aronsson, do, +3.56. D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 14.38, 8) Andrea Svensson, Tisaren, +0.56, 18) Elin Lindberg, Djerf, +1.49, 26) Josefine Höög, Hagaby, +2.19. H20: 1) Algirdas Bartkevicius, Denseln, 12.54, 22) Harald Larsson, Hagaby, +1.51, 25) Gustav Hindér, Tisaren, +1.55, 57) Sebastian Agerhäll, do, +5.14. D18: 1) Sanna Fast, Eksjö SOK, 14.10. H18: 1) Jesper Svensk, Stora Tuna, 14.03, 14) Filip Jakobsson, Degerfors, +0.45, 46) Jakob Fransson, Milan, +2.15. I Kina följde Wiggle-Hondas superspurtare och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini upp onsdagens tredjeplats med att återigen bli trea på torsdagen. Allt var sig likt; återigen fick hon ge sig i spurten för Hitecs holländska Kirsten Wild, återigen klagade hon på en händelselös etapp och galna, farliga spurtspriser, och återigen hyllade hon sina hjälpryttare, däribland Emilia Fahlin.
– Tjejerna gjode ett fantastiskt jobb i dag igen, och satte mig i den bästa positionen. Tjejerna gjorde ett riktigt bra uppdrag i spurten, men i slutändan hamnade jag återigne på Wilds rulle. Jag försökte komm ut och förbi henne, men det var för tufft, säger Bronzini till Wiggle-Hondas hemsida.
Samtliga 95 cyklister satt med i huvudklungan och fick samma tid som segraren, och Fahlin rullade i mål på 59:e plats. Wild toppar sammandraget med 15 sekunders marginal före tvåan Bronzini tack vare systemet med bonussekunder. I lagtävlingen är Wiggle-Honda trea. Själv var jag en tur till Nyköping i dag, och kutade Oppebylöpet. Ett mycket trevligt arrangemang (som ska ha extra kredd för de snygga, hemgjorda medaljerna!) där jag återigen fick en bekräftelse på att jag har en bit kvar till fjolårsformen. Planen var att öppna i personligt rekord-tempo (4.13 per kilometer) för att se hur långt det skulle räcka, var kroppen fanns, och svaret var sex kilometer. Så långt låg jag helt enligt plan, men sista fyra kilometerna tappade jag 29 sekunder (varken ben eller flås eller huvud klarade att hålla uppe farten) och dessutom stämde inte gps-klockan med den riktiga banlängden, så i mål, på 43.05, var jag 55 sekunder över målet. Smärtfri löpning följdes minuter efter målgång av numera sedvanlig benhinnekollaps på höger sida, och nu haltar jag runt när jag går igen.
Loppet var för övrigt betydligt mer kuperat än jag väntat mig. Hade missförstått och trott att det skulle vara helt platt, men femkilometersvarvet bjöd på 45 motlutsmeter, totalt 90 höjdmeter att beta av på milen, alltså. Men det gör ju inte mig så mycket, även om jag som vanligt blev frånlöpt i nedförsbackarna …
Enhörnas Patrik Sällstedt var helt oberörd vinnare. ”Ingen idé att dra på, jag var ändå så överlägsen”, eller något i den stilen, sa han utan flås efter att ha gjort 33.21. Sköldinges Marie Sandberg vann damklassen på 39.24. Tvåan Linda Pfeil låg jag precis bakom efter knappt åtta kilometer när hon råkade ut för en märklig incident när en förbipasserande på en cykelväg hoppade ut och försökte blockera vägen för henne. ”Ett psykfall, antar jag”, sa hon när jag frågade efteråt. Onekligen så, det värsta jag sett i en löptävling på länge.
Nästa tävling? Stockholms brantaste nästa lördag.
Fler resultat och lite text från premiären i Moto-Eagle tour, som jag skrev en blänkare om i går, kan ni läsa på den här länken! Nästa deltävling onsdag 27 maj.
I vintras följde Kopparbergssonen Bob Impola sin bror Bill i långloppsspåren och vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet. Men, han kan ju med skor på fötterna också, den gode Bob. 22-åringen blev nia i Kumla stadslopp för två veckor sedan på fina miltiden 36.30, och i går var han med och slog banrekordet när Spratacusstafetten avgjordes i Karlslundsspåret.
Bob ryckte redan i första uppförsbacken, efter 100 meter, och sedan var ingen i närheten av att hota Kopparbergs lag. Bob var snabbast av alla på den första, sex kilometer långa sträckan, och lagkompisarna Elin-Marie Lönnström, på den andra, tre kilometer långa sträckan, och Sebastian Torstensson, på den tredje och avslutande, nio kilometer långa sträckan, inte bara förvaltade ledningen utan var snabbast av alla på sina respektive sträckor. Ja, Elin-Marie spöade alltså även samtliga herrar när hon avverkade de tre kilometerna på 11.12. Bob klarade av sina sex på 21.26 och Sebastian lubbade de avslutande nio på 33.09. Totalt 1.05.47 på 18 kilometer.
Kopparbergstrion vann mixedklassen med över sex minuters marginal, och var nästan två minuter före bästa herrlag, IF Starts Sören Forsberg, Daniel Andersson (han som var tvåa i Kretsloppet i Karlskoga i lördags, tror jag) och Johan Ingjald. Start vann även damklassen med ett lag bestående av Gabriella Eliasson, Tina Näfver och Tiina Hänninen.
Det tidigare banrekordet satte Örebro AIK 2013, och det löd på 1.06.01. Nya rekordet alltså 14 sekunder bättre.
Stafetten ingår i långloppscupen, men räknas bara för klubbar och inte för enskilda löpare. Start samlade in hela 255 poäng och tog över totalledningen från Örebro AIK. Östansjö, som hade 15 lag till start (!), gick upp på andra plats.
I de individuella klasserna drygade Haben Kidane ut sin totalledning på herrsidan via sin andraplats i terräng-DM i lördags, medan Mikaela Kemppi behåller sin ledning på damsidan trots att hon prioriterade halvmaraton-SM i helgen.
Segertrion. Bob Impola, Sebastian Torstensson och Elin-Marie Lönnström. Foto: Privat
Konditionsbloggen 