I kväll bekräftar 114Sport (som i går arrangerade Oktobermarathon i Tybblelundshallen) på sin facebookhemsida att det blir ett Örebro backyard ultra 2016, av allt att döma i midsommarhelgen. Platsen är ännu hemlig, men det utlovas ”mycket fin stig och grusväg i loopar”, men det ”måste lösa sig med omklädning med mera” innan de går ut med mer information.
Efter att jag fick en start i Lurs backyard ultra – Sveriges första backyard ultra – i födelsedagspresent i januari och slutade på sjunde plats i premiärupplagan ligger tävlingsformen mig väldigt varmt om hjärtat. Det handlar, för er som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg om tävlingen, om att springa en slinga på 6,7 kilometer varje timme (sträckan gör att det blir 100 miles per dygn), i valfri hastighet. Alla som kommit runt under timmen får starta om vid nästa helslag. Och vid nästa. Och nästa. För att hinna runt behöver man bara hålla en fart motsvarande 8.57 per kilometer (eller 6,7 kilometer i timmen, förstås), vilket ligger någonstans mellan powerwalk och väldigt, väldigt lätt jogg. Vem som håller på längst avgörs därmed uteslutande av vem som vill mest. Vem som har mest pannben (och vem som inte går sönder). Men det öppnar för mer taktik än till exempel fotrally; när jag kutade i Lur (jag klev av efter 18 timmar) var jag näst långsammast av alla redan från start (då var vi ett 70-tal som startade, jag klev av som sjua). Vissa sprang varje varv på 35 minuter (och höll på i 15 timmar, eller så) medan många låg mellan 40-50 minuter per varv. Jag försökte ligga på 51-52. Resten av tiden får man nämligen vila, äta, göra vad man vill. Och vid nästa start är ju alla, oavsett strategi (springa snabb/långsamt, vila mycket/lite) exakt lika igen. Allt det handlar om är att hålla på flest timmar. Det är ett kittlande sätt att testa människans förmåga (världsrekordet ligger på 49 timmar, men jag skulle tro att riktigt uthålliga toppatleter skulle klara uppåt tre dygn). En löptävling? Tja, men lika mycket en hjärntävling. Det ska bli väldigt spännande att se vad Ola Nordahl och hans kompanjoner satt ihop för en bana.
114Sport planerar också för ett ”höjdarmarathon” (vad nu det betyder) i Örebro den 30 april, som komplement till de tre inomhusmaraton som arrangeras i Tybblelundshallen i vinter. Det är uppenbarligen strålande tider att vara långlöpare i länet just nu, då man förutom de här loppen även kan räkna in Nora marathon, Viby marathon, Bergslagsleden ultra, Käglanloppet, Silverleden på 1 dag och Munkastigen trailrun. Det blir ett mastigt schema 2016 om man ska spring allt …
Etikett: löpning
-
-
Tomas Fridh, Stocksäter (Kumla) och Victoria Borg, Team Ultrasweden (Vingåker), vann Oktobermarathon i Tybblelundshallen i dag, och satte nya hallrekord på 3.08.26 respektive 3.21.52 efter de 218,5 varven runt den knappt 200 meter långa banan. Men ärligt talat var det inte de som kom först – utan han som kom sist – som imponerade mest. Kvarnsvedesn Stig Söderström, 72, gjorde sitt 789:e maratonlopp (eller längre) i dag, och klarade den här gången av de 42 195 meterna på 5 timmar, 38 minuter och 19 sekunder. Det var 14 minuter längre än vad näst segaste löpare behövde, men väl under maxtiden på sex timmar.
När Söderström kutade (eller snarare gick) Decembermarathon i Tybblelundshallen i fjol var jag på plats och gjorde ett reportage om superlöparen, som bland annat berättade om sin speciella relation till Örebro. Inte bara gjorde han sitt första och sitt senaste maratonlopp här – hans snabbaste, perset på 3.18.18, noterade han i Örebro city marathon 1982, och sitt hundraloppsjubileum klarade han av i samma tävling några år senare.
Men något mer om de snabba löparna, då. Fridh, 42, vann ju även Decembermarathon i fjol, då på 3.12.52. Örebros långlöparräv Hasse Byrén, 50, tvåa på 3.12.08 och Frövis Håkan Lindahl Hedin, 42, trea på 3.24.01. Inga länslöpare kom till start i damklassen, men Storådalens Tina Forsberg sprang 30,11 kilometer i tretimmarsklassen, var ensam startande där. Hela resultatlistan finns just nu här.Jag la upp ett litet videoklipp från Kilsbergsleden på youtube i dag, men fortfarande har Örebro AIK inte lyckats få ut resultatlistan från tävlingen. Får helt enkelt återkomma i det ärendet …
Örebroaren Mikael Edberger, 45, sprang New York City marathon i dag, med ett färskt personligt rekord från Åstadsloppet i benen (1.19.07, första gången under 1.20). Han spände bågen mot karriärens tredje mara under tre timmar när han öppnade på 1.27.17, men tappade lite för mycket på andra halvan (1.34.45) och korsade mållinjen på 3.02.02. Degerforsaren Patrik Eriksson, 45, (ironmanatlet och tidigare ordförande i volleybollklubben VK Orion) skulle ha sprungit den oväderinställda New York-maran 2012, och fick starta i år istället. Klarade av den på 3.28.15 efter halvmaror på 1.39.23 och 1.48.52.
OK Tisaren förlängde säsongen med ännu en helg genom att skicka ett stafettlag till Novembersprinten i Mjölby – och faktum är att laget tampades om segern hela vägen in i mål. Sistasträckans Oskar Andrén skickades ut i ledning, 1.18 före OK Denseln, men Skärblackaklubbens ukrainske VM-medaljören Pavlo Ushkvarok sprang ikapp och förbi och distanserade Andrén med 1,5 minuter. I Tisarens lag ingick landslagslöpare som Lilian Forsgren, Daniel Attås och Andrea Svensson. Hagaby och KFUM Örebro ställde upp med ett gemensamt lag och slutade på sjätte plats, 32 minuter bakom Denseln.
Hela Tisarens Novembersprintenlag samlat. Foto: Torbjörn Andrén 
Valter Pettersson växlar till Oskar Andrén. Foto: Torbjörn Andrén -
Erik Anfält dök upp, efteranmälde sig – men fick ge upp kampen mot Linus Rosdal. 23-åringen från Arboga, som tävlar för KFUM Örebro, tog täten direkt i starten när klassiska terrängloppet Kilsbergsleden avgjordes i Karlslsundsspåret på lördagsförmiddagen, och släppte sedan aldrig greppet. 16 år äldre Örebro AIK-löparen Anfält hängde på i rygg ungefär halvvägs, men sedan började luckan växa, och i mål skiljde 16 sekunder. Rosdal tog därmed andra raka mot Anfält, de var ju etta respektive tvåa av svenskar i Lidingöloppet för en månad sedan. Och tiden. Den måste vi säga något om. Rosdal korsade mållinjen på 48.03 – den bästa tiden i Kilsbergsleden sedan fyrfaldige svenska mästaren Bjarne Thysell, i sin glans dagar 1994 sprang på 46.56 (samma år gick även Håkan Börjesson och Toby Tanser under 48 minuter, annars hittar jag inga sådana noteringar i rullorna). Anfälts tid på andraplatsen går heller inte av för hackor, 48.19 är den näst bästa tiden (efter Rosdal) sedan 20-faldige svenske mästaren Erik Sjöqvist kutade på 48.08 2000. Hur banorna förändrats (om de gjort det) genom åren har jag dålig koll på. Klart är dock att tiderna imponerar; 48.07 över 14,7 kilometer ger ett kilometersnitt på 3.16,4 – och då ingår det ett antal höjdmeter som ska betvingas. Konditionsbloggen var på plats i Karlslundsspåret som support åt andra löpare, men styrde givetvis upp en kortare segerintervju med Rosdal.
– Det var jobbigt i dag, faktiskt. Men det gick fort, så jag är nöjd. Formen är bra, men känslan är inte så god för tillfället. Men det gör ju inte så mycket när det går fort, egentligen, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Vi öppnade ganska hårt. Jag vet att jag är bra utför, så jag drog på i nedförsbackarna. Men Erik var också stark och hängde med. Då tänkte jag att det skulle bli segt eftersom jag vet att han är tränad för maraton. Men sedan började Erik sacka lite efter halva, och sedan kunde jag springa ifrån lite mer.
Hur ser du tillbaka på terräng-SM förra helgen?
– Det var … tungt. Jag kom aldrig riktigt ini det och var ganska missnöjd efteråt. Men samtidigt, om man kollar på killarna framför i resultatlistan så är det ungefär där jag ligger. På en bana som passar mig bättre och på en bättre dag kan jag som bäst ändå bara plocka fyra–fem placeringar, så egentligen borde jag varken vara missnöjd eller nöjd. Men det jag är missnöjd med är att jag inte riktigt kom i det. Jag fick inte till något bra lopp, det var inte min dag.
Blir det terräng-DM nästa helg?
– Nej, det här var sista tävlingen för i år, nu är det träning som gäller. Jag ska börja träna hårt direkt nästa vecka. Till våren funderar jag på Berlin halvmaraton och eventuellt någon liten halvmara i Holland. Sedan blir det en satsning på 10 000 meter också.Per Henrik Sundell, Hammerdals IF, blev trea i herrklassen på 53.55. På damsidan uteblev de stora kanonerna, och Motalas Johanna Eriksson vann på 59 blankt, Örebro AIK:s Liduina van Sitteren tvåa på 1.03.31 och Östansjös Anne-Marie Eldholm trea på 1.03.38. Det är alla resultat jag hittills fått tag i (tack Per Börjesson som mailade dem!), och därför kan jag inte sammanställa vad Kilsbergsledens inverkan på långloppscupen, mer än att konstatera att Anfält nu är uppe på 53 poäng med 14 kvar att springa om och att det därmed bara är Mattias Nätterlund och eventuell Jonas Rosengren som har en chans att utmana honom. Hoppas kunna återkomma till det i morgon, då jag även ska tanka över en film från loppet.
Erik Anfält kramar om Linus Rosdal i målfållan. Faksimil: Anna Levin -
1. Kilsbergsleden
I dag, fredag, var det, som det i varje fall förr i tiden brukade heta ”dag före tidningsfri dag” (eftersom NA kommer ut på söndagar är det bara ”tidningsfri dag” nio dagar om året för oss, de nio röda dagarna, men numera producerar man ju dygnet runt för nätet, så ”tidningsfritt” är det ju aldrig på riktigt). Hur som helst, på de är ”dag före tidningsfri dag”-dagarna brukar det alltid planeras in någon kurs, konferens eller dylikt för att fylla dagarna då det inte ska produceras någon papperstidning. Och i dag bjöds det på en utbildning i att göra film med iphonen. Alltså; filma, redigera i imovie och sända live i periscope. Sedan fick vi en kort stund på oss att producera något. Vad jag gjorde? Tja, jag kastade mig iväg i en redaktionsbil och spelade in ett förhandsklipp om Kilsbergsleden, förstås. Hann inte ta mig ut till de verkligt ”avgörande” avsnitten, eftersom jag bara hade en kvart på mig där ute, och kvaliteten och klippningen blev på grund av de snäva tidsramarna lidande, men det blev i varje fall något. Kolla in filmen här!2. Oktobermarathon
Jag skrev en del om inomhusmaran i Tybblelundshallen redan i går. Läs det här!3. New York city marathon
Hur man än vrider och vänder på det är New York-maran ett av världens mäktigaste lopp. För alla som drömmer om att någon gång kuta i The Big Apple (eller, som jag, gärna skulle göra det i teorin men inte har ben för en asfaltsmara) så är det bara att zappa in Eurosport 15.30 på söndag och njuta av bilderna. Om det är några länslöpare på plats i NYC? Inte den blekaste. Har inte lyckats hitta någon sökbar startlista. Hjälp mottages tacksammast!Mycket löpning på listan? Tja, jag kan glädja er med att skidsäsongen bara är tre veckor borta (Garphyttan kör stort träningsläger i Ånnaboda i morgon, lördag, som brukligt är på höstlovet) och skridskosäsongen är också på väg att dra igång på allvar. Och har ni något tips om fler roliga saker som händer finns mailadress och telefonnummer här till höger. Hör av er!
-
På söndag är det dags för del ett av tre i 114sports maratonserie. Den Frövibaserade klubben, under ledning av Ola Nordahl, arrangerar tre maratonlopp inne i Tybblelundshallen i Örebro i vinter, på en 193 meter lång bana som löps 218 varv (efter att de inledande 121 meterna avverkats). Det första går under namnet Oktorbermarathon eftersom det enligt den ursprungliga planen skulle ha löpts på lördag, men på grund av en dubbelbokning blir det nu i stället alltså av på söndag, den 1 november. 35 löpare var anmälda när jag pratade med Nordahl i går.
– Det var några som blev tvungna att lämna återbud när vi bytte från lördag till söndag, men de flesta kunde byta. Det var ändå tråkigt, för lördag är en bättre dag ur resesynpunkt för de som kommer långväga, säger Nordahl till Konditionsbloggen.
I Decembermarthon förra vintern, som var premiären och det hittills enda maratonloppet som avgjorts in i Tybblelundshallen, kom 59 löpare till start. Nu ser det alltså ut att bli något färre, även om Nordahl hoppas på ett antal efteranmälningar.
– Det gör att det inte kommer bli lika fullt på banan som då, det kommer bli lite luckor och kommer att kunna gå fortare, säger han.
Kumlas Tomas Fridh, 42, vann på 3.12.52 då. Hallrekord, förstås.
– Han kan nog göra under tre nu. Ivan Bretan (50 år, från Stockholm) är också snabb och Hasse Byrén (50 år, från Örebro) kan ju springa fort om han vill och är fräsch i benen, säger Nordahl.
Vid Decembermarathon förra året intervjuade jag Stig Söderström, 82. En krutgubbe från Kvarnsveden som är Sveriges näst meste maratonlöpare genom tiderna. Då gjorde han sitt 774:e lopp över 42 195 meter eller mer – nu närmar han sig med stormsteg 800.
– Han räknade med att jubileumsloppet skulle bli i Skövde sextimmars i mars. Däremot får vi ett annat jubileum på söndag då Jan Paraniak (65 år, från Huddinge) gör sitt 200:e maraton, säger Nordahl.
Oktobermarathon följs av Decembermarathon den 27 december och Februarimarathon den 27 februari. Det blir priser till de tre med snabbast totaltid över alla tre marorna, samt till den som springer jämnast.
– Så man har chansen att ta ett pris även om man springer på sex timmar. Än så länge är det bara fem stycken som anmält sig till hela serien, men det är säkert flera som kommer att känna av i helgen, och om det går bra anmäler de sig till de två andra också, säger Nordahl.
Krutgubben Stig Söderström hade inga som helst bekymmer att avverka 218 varv i Tybbellundshallen i december i fjol. Foto: Jonas Brännmyr 
Runt, runt gick det vid Decembermarathon 2016. Tomas Fridh (nummer 194) vann. Foto: Lennart Lundkvist Orienteringsförbundet fortsätter för övrigt att släppa nyheter dag för dag just nu. I går avslöjades både juniorlandslagstruppen 2016 (där juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som vid årsskiftet går in på sin sista säsong som junior förstås finns med) och programmet för elitserien 2017 (snacka om att vara ute i god tid …) där den stora nyheten både nationellt och lokalt är att natt-SM i Östansjö blir en deltävling.
-
Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén -
Offroadtemat var givet när löpningens terräng-SM och cyklingens motsvarighet (typ) cykelcross-SM båda avgjordes på lördagen (ja, terräng-SM fortsätter ju i morgon). Och det blev guldfirande både i Uddevalla och Stockholm. På terräng-SM i Uddevalla försvarade Erika Bergentz sitt guld i K40-klassen. Hon spöade dessutom alla K35:or (som startade samtidigt) och vann med hela 37 sekunders marginal efter två varv på den två kilometer långa banan. Rose-Marie Enmalm var regerande mästare i D60 och anmäld, men kom inte till start.
Det gjrode inte heller Tobias Tranderyd eller Jonatan Gustafsson i P16-klassen, vilket gjorde att KFUM Örebros chans att försvara lag-SM-guldet från i fjol gick om intet. Tredje lagmedlemmen då, Jack Karlsson, gjorde däremot en storstilad soloinsats och slutade på sjätte plats i P16, bara 24 sekunder från pallen.
För Eskilstuna debuterande Hälleforstalangen Haben Kidane var medaljkandidat i P17-klassen, men fick ge sig i spurten. Var bara 19 sekunder från guldet men fick nöja sig med femte plats (hade åtta sekunder till medalj, hela 31 sekunder bak till sexan).
I damernas elitklass kom Hällefors VM-löpare Louise Wiker inte till start, vilket kan ha kostat hennes Hässelby en SM-medalj i lagklassen. 20-åriga klubbkompisen Sara Lahti tog nämligen SM-guldet, men Emma Janssons och Jenny Nilssons tider räckte inte till i konkurrensen (hade Wiker sprungit på 14.22 [en tiondeplats individuellt] hade det blivit brons, 14.07 hade räckt till silver).
På herrsidan satte sig Jonas Leandersson i respekt med ett SM-guld på korta banan, fyra sekunder före Abraham Adhanom och Olle Walleräng, inför morgondagens möte med Linus Rosdal, Martin Regborn och Kidane på långa banan …Och så cykelcrossen, då. I SM i Stockholm tog nyblivne örebroaren Matthias Wengelin guld i fel gren – igen. Wengelin, som satsar mot OS i Rio de Janeiro i mountainbikens största gren, crosscountry, där han trampade VM så sent som i somras, vann ju maraton-SM i mountainbike i Ånnaboda tidigare i höstas och följde nu upp med SM-guld i cykelcross. Även på andra plats en mountainbikeåkare, Calle Friberg, som torskade med mindre än fyra sekunder efter 25,5 intensiva kilometer.
Medaljer även till Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D30) och Louise Ehrlin (brons i F14). -
1. Terräng-SM
I Eskilstuna i fjol blev det tre lokala guld för Erika Bergentz (K40), Rose-Marie Enmalm (K60) och KFUM Örebros P15-lag. Alla ställer upp igen, med givet mål att försvara mästartitlarna, när årets terräng-SM avgörs i dagarna två i Uddevalla. Dessutom intressant seniordebut av Linus Rosdal och en spännande Eskilstunadebut av Hälleforstalangen Haben Kidane (ja, eller ”debuter”, både den i P17 på lördagen och den i herrarnas tolvkilometerslopp dagen därpå; kan han slå sig in som Eskilstunatrea bakom Adhanom och Davwoud lär det bli lagmedalj). Mycket mer om Rosdal, och en del allmänt inför SM, skrev jag här häromdagen. Tidningen Spring har en bra förhands om lördagens elitklasser här.2. Frankfurt marathon
Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg (favorit den här gången) går en returmatch efter fjolårets holmgång med ett nytt distriktsrekord i potten. Sören Forsberg jagar sin egen tid från fjolåret. Om det har jag skrivit här respektive här. Men det kryllar ju av andra Örebrolöpare i Frankfurt också. Jag räknar till ytterligare 17 länsspringare i startlistan och har säkert bommat någon; Örebro AIK:s Mattias Nätterlund, Roger Elimä, Fredrik Johnsson, Andreas Ingberg, Martin Ingberg, Anders Larsson, Ludvig Börjesson, Dan Grabö och Jesper Damström, KFUM Örebros Antje Torstensson och Anna Jonhed, Glanshammars Klas Flygare, Hans Persson, Anders Malmstigen och Johan Lundell, IFK Noras Stefan Wahlstedt samt klubblösa Örebrolöparen Maja Johansson. Spring har skrivit lite om Frankfurt ur svenskt elitperspektiv också.3. Smålandskavlen
OK Tisaren satsar traditionsenligt ganska hårt på säsongens sista stora stafett. På damsidan blev det en tredjeplats i fjol, och sedan dess har Lilian Forsgren hunnit göra VM-debut och Andrea Svensson bli juniorvärldsmästare. Båda finns, liksom då, med i Hallsbergs- och Kumlaklubbens lag när årets upplaga av Smålandskavlen avgörs i helgen. Det gör även Rebecka Nylin, medan Helena Andersson ersatts av Lovisa Persson. Regerande mästarna Pan-Århus verkar sikta på att spräcka fältet redan på lördagskvällen, då de slängt in sommarens dubbla världsmästare Ida Bobach redan där. Damernas stafett har nämligen en sträcka i mörker på lördagskvällen (herrarna två) och därefter omstart med jaktstart på söndagsmorgonen. Tisaren låter däremot Andrea gå först, medan Lilian blir ankare på sistasträckan. På herrsidan ställer Tisaren upp med Jonas Merz, Oskar Andrén, Martin Särnbrink, Tomas Hallmén och Albin Pettersson. IFK Lidingö kommer till start utan Garphyttans Filip Dahlgren och Martin Regborn spring som bekant terräng-SM. -
Örebrolöparen Sören Forsberg är något så ovanligt som en 51-åring som sprungit större delen av sitt liv men som fortfarande, vid den relativt höga åldern, fortsätter att slå personliga rekord. I RM (riksmästerskapet; något SM – svenskt mästerskap – finns inte) i 24-ttimmarslöpning i början av augusti slog han till med guld och ett prydligt pers på drygt 22,6 kilometer. Ett resultat som dessutom tog honom rakt in i landslagsgruppen i ultralöpning (för det krävs för herrar att man gör tio mil under åtta timmar eller över 215 kilometer på 24 timmar), en grupp Forsberg tidigare varit med i men som han halkade ur häromåret. Hans personliga rekord på maraton är 2.46.20 från Frankfurt i fjol (något som gjorde honom till Sverigetrea i åldersklassen, tidsmässigt). När han på söndag återigen är på plats i Frankfurt hade han tänkt ge den där tiden en duvning, men det försöket riskerar att gå om intet, berättade han när Konditionsbloggen ringde upp häromdagen.
– Jag har åkt på en dunderförkylning. Man brukar alltid känna efter lite extra och känna sig dålig dagarna före ett stort lopp, men den här gången blev det en riktig historia. Jag åkte på det i fredags, så jag hoppas att det hinner gå över. Att inte springa är varken plan B eller C, men risken är att det inte kommer gå lika bra som jag hoppats, säger Forsberg till Konditionsbloggen.
Hur har uppladdningen annars sett ut?
– Det har varit bra i höst. Efter 24-timmarsloppet var jag öm i tånaglarna och så, och vilade en vecka. Men sedan har jag kört på bra. Tävlingsmässigt har det bara blivit Karlslundsloppet (37.22,1 på tio kilometer landsväg) och Åstadsloppet (1.18.36 på halvmaran), med pers i båda, så farten har funnits även om jag tyckt att det varit trögt när jag tränat med fart: jag har varit döende på en del pass. Men efter de kortare loppen har jag sett fram emot Frankfyrt med tillförsikt. Tills jag blev förkyld.
Vad var målet innan du blev sjuk?
– Under 2.50, och gärna ned mot 2.45. Det hade varit kul att snudda perset och kanske göra någon sekund bättre. Men det var väldigt optimala förhållanden förra året, och sådan kan man inte styra. Men under 2.48 skulle jag vilja. Jag får spänna bågen och se hur det känns efter en mil. Tidigare har jag varit nöjd med att gå under tre timmar, och lagt mig strax över fyraminutersfart per kilometer, men nu vill jag att det ska gå lite snabbare.
Ni är många Örebrolöpare på plats, kan det bli draghjälp?
– Ja, det kan finnas lite fina ryggar att gå på … Mikaela (Kemppi) och jag brukar springa ganska lika, vill ha en jämn fart hela vägen, medan ”Jossan” (Josefin Gerdevåg) ofta är lite snabbare första halvan. Hennes fart kanske jag inte klarar i början, för då är risken att jag spränger mig. Fredrik Johnsson och jag bröt steg med varandra i 23 kilometer förra året, men han är i ruskigt bra form i år, så jag vågar nog inte haka på honom i början den här gången. Men han får gärna dyka upp där framme efter ett par mil … Det gäller att hitta ett eget tempo, men samtidigt är det skönt med att kunna gå i rygg.
Hur kommer det sig att du fortsätter att utvecklas när du är över 50?
– Jag tänkte faktiskt för några år sedan att jag får sluta försöka persa. Att jag får börja jämföra mig med andra i samma ålderskategori i stället, och försöka göra bra gentemot dem. Men jag har ändå bara blivit bättre och bättre. Från det jag gjorde min första mara 1998 hade jag en uppåtgående kurva till 2006-2007 då jag åkte på lite småskador, löparknä, och kurvan planade ut. Men de senaste åren har jag fått väldigt bra sparring på långpassen av Örebro AIK:s snabba löpare, och dessutom har jag hållit mig hyfsat skadefri, och det där har gjort att utvecklingen tagit fart igen. Men visst märker jag, när jag springer 3 000 eller 5 000 meter att det inte är samma sak som när man var yngre, direkt. Pulsen skjuter i höjden direkt, och man får jobba på en gång för att hålla fart.
Vad betyder det att du kommit med i ultralandslaget igen?
– Att man får åka på deras läger. De hade en sammankomst i Kinnekulle veckan efter 24-timmarsloppet, men då var jag så sliten att jag tackade nej. Nästa träff blir på Bosön i februari. Vi har också en Facebookgrupp där vi utbyter idéer och så. Det är lite fräsigt att vara med, men det är en väldig nivåskillnad inom gruppen. Från Jonas Buud (regerande världsmästare över 100 kilometer) till de som är pinnhålet sämre än mig. -
I helgen är det dags för terräng-SM i Uddevalla. För KFUM Örebro-löparen Linus Rosdal, 23, har den tävlingen varit rena framgångssagan. 2013 vann han juniorklassen, och i fjol följde han upp med ett silver som han – på grund av betydligt starkare konkurrens – värderade ännu högre. Men det var alltså som junior. Vid årsskiftet klev Rosdal upp i seniorklassen, och sedan dess har han förvisso hunnit med att bli bäste svensk i Lidingöloppet, men på SM ser konkurrensen helt annorlunda ut. Konditionsbloggen ringde upp Rosdal för att höra om hans känslor inför helgen (och fick en liten nyhet som bonus; se rubriken och tredje frågan).
– Terräng-SM har helt klart blivit årets höjdpunkt för mig eftersom det är den tävlingen som gått bäst. Men det kommer bli tufft som förstaårssenior, det är en helt annan konkurrens här än på Lidingö. I princip alla starka, svenska löpare är med, från våra bästa maratonlöpare till de starkaste medeldistansarna. Det blir supertufft, men det är det som är skoj också, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Är Abraham Adhanom favorit?
– På fyran (fyrakilometersloppet går på lördagen), men på tolvan (tolvkilometersloppet avgörs på söndagen) såg jag att ”Musse” (Mustafa Mohammed) anmält sig, och kommer han till start är han favorit. Han har varit mycket skadad på slutet, men om han ställer upp så är han bra nog för att vinna, skulle jag tro.
Vad har du för målsättning?
– Topp tio skulle jag vara nöjd med. Jag kör bara tolvan eftersom jag inte fått till den mjölksyraträning som krävs för fyran. Det borde också öka chanserna, eftersom jag kommer fräsch till tolvan.
Ja, du hade stora skadeproblem i våras, hur är läget nu?
– Jag hade problem med fötterna som hängde i ganska långt in på sommaren. Men jag har kunnat köra på ganska hårt efter Lidingö, och det bådar gott. Skönt att äntligen kunna träna som man vill. Jag hade en tanke att springa Hässelbyloppet förra helgen, men jag kände att jag ville få till träningen istället för att behöva dra ned på den inför ett lopp. Jag satsade på att få tre-fyra riktigt bra träningsveckor istället.
Vad säger du om banan?
– Jag har faktiskt inte åkt och provsprungit den, men enligt arrangören är det 80 procent grus och 20 procent gräs, och så mycket fast underlag gynnar väl inte riktigt mig. Jag brukar göra bäst ifrån mig på gräs, och tycker det är tråkigt att det är så mycket fast underlag. Nu lär det gå undan rejält.
Vad tror du om taktiken?
– Adhanom gillar att sätta tempo, så det lär gå undan från start. För min delgäller det att hålla mig lugn och inte lockas att gå med. Jag ska vara realistisk och plocka placeringar i slutet istället. Det var så jag gjorde på Lidingö, det är en nyckel till ett bra lopp för mig. Det är lätt att ryckas med, men man får försöka hålla igen.
Vad händer sedan, når du en topp tio-placering lär du ligga bra till för NM-truppen (upp till åtta svenska herrar kommer bli uttagna till nordiska mästerskapen i Göteborg den 7 november), va?
– Om jag springer riktigt bra, så kanske. Men de brukar ofta ta in sådana som har meriter, välja dem före en sådan som mig. Så det blir nog svårt att få en plats, men man ska aldrig säga aldrig.
Och annars?
– Jag hade en tanke på en halvmara i San Sebastian (29 november), men jag tror inte att det blir något. Men det blir ingen vila heller, utan jag kommer gå direkt på grundträning, träna hårt och mycket så att jag kan komma väl förberedd till nästa säsong. Där bli det ungefär samma upplägg som jag skulle haft i år, om jag inte blivit skadad, med målet att springa bra på 10 000 meter och halvmaran tidigt på säsongen och i terrängloppen på hösten.Så gick det för länslöparna i terräng-SM förra året (tre guld, tio medaljer):
Guld: Erika Bergentz, KFUM Örebro (K40), Rose Marie Enmalm, IF Start (K60), KFUM Örebros P15-lag (Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, Tobias Tranderyd).
Silver: Ann-Britt Eriksson, IF Start (K65), Per Sjögren, KFUM Örebro (M35), Ulf Hallmén, Hagaby Goif (M45), Nils Rune Andersson, Kopparbergs IF (M75), IF Starts K35-K75-lag (Marie Dasler, Rose Marie Enmalm, Ann-Britt Eriksson), Hällefors Louise Wiker som del i Hässelbys damlag.
Brons: Sabina Forsberg, Glanshammars IF (F16).Länslöparnas tidsprogram i helgen:
Lördag:
12.00: Damer, veteraner, K35-K70 (med Erika Bergentz i K40 och Rose-Marie Enmalm i K60, båda regerande mästare).
12.30: Herrar, veteraner, M60-M80 (med Tauno Mertala i M60).
14.10: Damer, fyra kilometer (Louise Wiker, som i fjol var med i Hässelbys SM-silver-lag).
14.40: Herrar, fyra kilometer (Linus Rosdal anmäld men ej till start).
15.40: P15, fyra kilometer (med Ola Tyrsmo).
16.40: P16-P17, fyra kilometer (med Haben Kidane i P17-klassen och Jack Karlsson, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson i P16-klassen; som i fjol tog SM-guld i lag i P15-klassen).
Söndag:
11.30: P19, sex kilometer (med William Fransson).
13.40: Damer, åtta kilometer (Louise Wiker).
14.30: Herrar, tolv kilometer (med Linus Rosdal, Martin Regborn och Haben Kidane).
Konditionsbloggen 