Per Sjögren är ju kungen av Grabbhalvan, med sex segrar och banrekord (även om han fått abdikera från tronen de två senaste åren; Martin Regborn är ju regerande mästare). Men i stjärnstatus får alla böja sig när det i kväll är dags för årets upplaga av femkilometerslopp. För Mathias Klasenius, 40. I somras dömde han fotbolls-VM i Brasilien och så sent som förra veckan sprang han på linjen i Champione lague-semifinalen mellan Real Madrid och Juventus på Santiago Bernabéu-stadion. Och det där kutandet upp och ned längs sidlinjen har uppenbarligen gett utdelning (eller om det är tvärtom), för Klasenius är inte alls en oäven löpare (och orienterare; faktum är att han skulle ha sprungit O-ringen förra sommaren, men fick lämna sent återbud). I kväll mäter han alltså krafterna med de bästa femkilometerkubbarna, och målet är relativt högt ställt.
– Målsättningen får i första hand bli att komma i mål strax under 20 minuter och i andra hand att komma före min 13-åriga son. En bra dag fixar jag båda de målen. Det är första gången på tio år som jag ställer upp i en löpartävling. Pirrigt, säger Klasenius till Konditionsbloggen.
Etikett: löpning
-
-
Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.
– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det.
Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40. -
Det blev ingen rolig start på stafett-SM för KFUM Örebro på lördagen – och dessutom förstördes söndagens chanser på samma bräde. Örebro ställde upp med sin superveteran Lotta Lennartsson, 45, på förstasträckan i damernas 4×800 meter – men en gammal fotskada som slogs upp gjorde att hon inte tog sig runt mer än ett drygt varv på Sollentunavallen. Lotta, och därmed laget, tvingades bryta efter 500 av 3 200 meter. ”Lottas fot höll inte … Skadad sen innan och med spikskor brast det”, twittrar Erika Bergentz som tillsammans med Josefin Gerdevåg och Louise Sundström (reserv för en sjuk Rebecca Högberg) utgjorde resten av KFUM:s laguppställning. Bara fyra lag ställde upp, så hade Örebro bara tagit sig i mål hade Gerdevåg som sämst noterat säsongens tredje fjärdeplats i SM, efter SM-milen och halvmaraton-SM. Men den urstarka sviten gick alltså om intet. Det gjorde också starten i söndagens 3×1 500 meter, då varken Lotta (foten) eller Louise (ingen möjlighet att stanna kvar i Stockholm) kommer till start då. Bergentz och Gerdevåg verkar ha funderingar på att ändå springa de två första sträckorna, men någon målgång blir det hur som helst inte. I herrarnas 4×1 500 meter ställer KFUM upp med Per Sjögren, Tim Sundström, Abshir Aweys och William Fransson. ”Vi har ingen uttalad målsättning. Försöka springa så bra som möjligt. Bra träning”, twittrar Sjögren till Konditionsbloggen. Resultatlistan från Sollentuna här!
I Hälleforsterrängen på lördagen blev det just så mycket Hällefors som man på förhand kunde förmoda. Haben Kidane, 17, visade att yngst är piggast (eller något sådant) och tog ytterligare en finfin seger i raden. Gick ifrån övriga fältet med marginal och vann 1.20 före 26 år äldre klubbkompisen Peter Wiker, som i sin tur spurtade ned Tommy Sundberg med två tiondelar. Fem första, och totalt sju på topp tio, i herrklassen från Hällefors LK. På damsidan vann Huddingelöparen Anja Tjärdal, tävlandes för Spårvägen, före förhandsfavoriten Edita Martuseviciute. Ingen av topp fem-löparna i damernas långloppscup kom till start, men ingen av de som kom till start förmådde heller slå sig in där. På herrsidan drygade Kidane ut sin totalledning, och Wiker gick upp på andra ensam andraplats. Men snabbare löpare som Sjögren, Sundström och Linus Rosdal har fortfarande alla möjligheter att ta ikapp försprånget om de vill (varje löpare får bara räkna poäng från tio tävlingar, och fortfarande återstår 20 stycken varav fem DM-tävlingar som har högre poängvärde). Resultatlistan från Hällefors här!
-
EM-silvermedaljören Lilian Forsgren har åtminstone en spiksko i den svenska VM-truppen (jaja, jag vet att man inte har spikdobbar på sprintar, men det lät roligare så) efter torsdagens succélopp i centrala Säter. 25-åringen från Hallsberg var tvåa av de svenska damerna, sexa totalt, i elitseriedeltävlingen som också var uttagningstävling till världscupen i juni och i förlängningen till VM i Skottland i augusti. Bara dubbla VM-medaljören i sprint, Lena Eliasson, var före av svenskorna i den tävling som danska Emma Klingenberg vann med 40 sekunders marginal. Eftersom Håkan Carlsson, förbundskaptenen från Örebro, ska ta ut åtta löpare till varje distans i världscupen vore det därmed en fet skräll om inte Lilian får en startplats i Lysekil den 6 juni. Sedan gäller det förstås att återigen prestera för att säkra en av bara fyra svenska VM-platser. Örebrolöparen Martin Regborn, 23, som sprang VM-sprinten i fjol, slutade på 17:e plats i en galet tät herrsprint (Forsgren 1.07 upp till ettan, som gav en sjätteplats på damsidan generade på herrsidan en 29:e-plats!) där han trots allt bara var 51 sekunder från segraren Jonas Leandersson och 33 från pallen. Men Regborn var inte nöjd med benen, att döma av hans twittrande: ”Bra tekniskt och rätt vägval i princip hela vägen idag. Fysiskt under isen, speciellt sista fem minuterna. Bara att komma igen. Två fina tävlingar kvar! Hoppas kroppen vaknade till lite av dagens sprintande.” Forsgren? Henne ringde Konditionsbloggen upp och tog ett snack om dagens insats.
– Jag var faktiskt väldigt nervös innan, just med tanke på att så mycket stod på spel. Samtidigt är det viktigt och roligt att testa sig själv på det sättet, att sätta press på sig själv, för får man springa en större tävling senare så kommer det vara extra mycket press, och då är man van vid skarpt läge. Därför var det extra skönt att prestera nu, säger Forsgren till Konditionsbloggen
Hur var själva orienteringen?
– Jag tyckte att det gick väldigt bra. Det var ett ganska komplext stadsnät, med små innergårdar, och jag är jättenöjd med att jag lyckades behålla lugnet på varje sträcka. Som det kändes tog jag bra vägval rakt igenom, men det är möjligt att det blev någon krok som hade gått att optimera.
Och benen?
– Helt okej. Första halvan var ett tekniskt svårt område där orienteringen styrde farten och där man inte hann tänka på benen. Andra halvan var det bara att bita i, längre sträckor med ganska många öppna ytor. Där hade man råd att springa på, där blev inte orienteringstekniken begränsande. Det kändes som det gick väldigt bra både fysiskt och tekniskt, jag kunde inte ha gjort mer.
Har du en världscupplats i din hand, nu?
– Det vet jag egentligen inte. Det kan vara så att de tar ut löpare bara till sprinten, och då ligger jag kanske bra till. Men vill jag springa skogsdistanser gäller det att jag presterar de närmaste dagarna också. Det här är en positiv boost inför medel- och långdistans. Nu får vi se vad formen räcker till och hur det mentala fungerar.
I morgon, fredag, väntar alltså medeldistans och på söndag långdistans. Båda med Forsgren, Regborn och Filip Dahlgren, Garhpyttelöparen som stod över sprinten, på startlinjen.Elitserien i orientering, deltävling tre av sju, D21: 1) Emma Klingenberg, Järla, 13.03, 6) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 37) Rebecka Nylin, do, +2.53, 46) Lovisa Persson, do, +3.13, 69) Julia Lauri, do, +4.26, 88) Josefin Aronsson, do, +7.14.
H21: 1) Jonas Leandersson, Södertälje-Nykvarn, 13.04, 17) Martin Regborn, Hagaby, +0.51, 24) Daniel Attås, Tisaren, +1.05, 27) Oskar Andrén, do, +1.14, 80) Anton Hallor, do, +3.43, 81) Jonatan Aronsson, do, +3.56.
D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 14.38, 8) Andrea Svensson, Tisaren, +0.56, 18) Elin Lindberg, Djerf, +1.49, 26) Josefine Höög, Hagaby, +2.19.
H20: 1) Algirdas Bartkevicius, Denseln, 12.54, 22) Harald Larsson, Hagaby, +1.51, 25) Gustav Hindér, Tisaren, +1.55, 57) Sebastian Agerhäll, do, +5.14.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö SOK, 14.10.
H18: 1) Jesper Svensk, Stora Tuna, 14.03, 14) Filip Jakobsson, Degerfors, +0.45, 46) Jakob Fransson, Milan, +2.15.
I Kina följde Wiggle-Hondas superspurtare och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini upp onsdagens tredjeplats med att återigen bli trea på torsdagen. Allt var sig likt; återigen fick hon ge sig i spurten för Hitecs holländska Kirsten Wild, återigen klagade hon på en händelselös etapp och galna, farliga spurtspriser, och återigen hyllade hon sina hjälpryttare, däribland Emilia Fahlin.
– Tjejerna gjode ett fantastiskt jobb i dag igen, och satte mig i den bästa positionen. Tjejerna gjorde ett riktigt bra uppdrag i spurten, men i slutändan hamnade jag återigne på Wilds rulle. Jag försökte komm ut och förbi henne, men det var för tufft, säger Bronzini till Wiggle-Hondas hemsida.
Samtliga 95 cyklister satt med i huvudklungan och fick samma tid som segraren, och Fahlin rullade i mål på 59:e plats. Wild toppar sammandraget med 15 sekunders marginal före tvåan Bronzini tack vare systemet med bonussekunder. I lagtävlingen är Wiggle-Honda trea.
Själv var jag en tur till Nyköping i dag, och kutade Oppebylöpet. Ett mycket trevligt arrangemang (som ska ha extra kredd för de snygga, hemgjorda medaljerna!) där jag återigen fick en bekräftelse på att jag har en bit kvar till fjolårsformen. Planen var att öppna i personligt rekord-tempo (4.13 per kilometer) för att se hur långt det skulle räcka, var kroppen fanns, och svaret var sex kilometer. Så långt låg jag helt enligt plan, men sista fyra kilometerna tappade jag 29 sekunder (varken ben eller flås eller huvud klarade att hålla uppe farten) och dessutom stämde inte gps-klockan med den riktiga banlängden, så i mål, på 43.05, var jag 55 sekunder över målet. Smärtfri löpning följdes minuter efter målgång av numera sedvanlig benhinnekollaps på höger sida, och nu haltar jag runt när jag går igen.
Loppet var för övrigt betydligt mer kuperat än jag väntat mig. Hade missförstått och trott att det skulle vara helt platt, men femkilometersvarvet bjöd på 45 motlutsmeter, totalt 90 höjdmeter att beta av på milen, alltså. Men det gör ju inte mig så mycket, även om jag som vanligt blev frånlöpt i nedförsbackarna …
Enhörnas Patrik Sällstedt var helt oberörd vinnare. ”Ingen idé att dra på, jag var ändå så överlägsen”, eller något i den stilen, sa han utan flås efter att ha gjort 33.21. Sköldinges Marie Sandberg vann damklassen på 39.24. Tvåan Linda Pfeil låg jag precis bakom efter knappt åtta kilometer när hon råkade ut för en märklig incident när en förbipasserande på en cykelväg hoppade ut och försökte blockera vägen för henne. ”Ett psykfall, antar jag”, sa hon när jag frågade efteråt. Onekligen så, det värsta jag sett i en löptävling på länge.
Nästa tävling? Stockholms brantaste nästa lördag.Fler resultat och lite text från premiären i Moto-Eagle tour, som jag skrev en blänkare om i går, kan ni läsa på den här länken! Nästa deltävling onsdag 27 maj.
-
I vintras följde Kopparbergssonen Bob Impola sin bror Bill i långloppsspåren och vann både Västgötaloppet och Wadköpingsloppet. Men, han kan ju med skor på fötterna också, den gode Bob. 22-åringen blev nia i Kumla stadslopp för två veckor sedan på fina miltiden 36.30, och i går var han med och slog banrekordet när Spratacusstafetten avgjordes i Karlslundsspåret.
Bob ryckte redan i första uppförsbacken, efter 100 meter, och sedan var ingen i närheten av att hota Kopparbergs lag. Bob var snabbast av alla på den första, sex kilometer långa sträckan, och lagkompisarna Elin-Marie Lönnström, på den andra, tre kilometer långa sträckan, och Sebastian Torstensson, på den tredje och avslutande, nio kilometer långa sträckan, inte bara förvaltade ledningen utan var snabbast av alla på sina respektive sträckor. Ja, Elin-Marie spöade alltså även samtliga herrar när hon avverkade de tre kilometerna på 11.12. Bob klarade av sina sex på 21.26 och Sebastian lubbade de avslutande nio på 33.09. Totalt 1.05.47 på 18 kilometer.
Kopparbergstrion vann mixedklassen med över sex minuters marginal, och var nästan två minuter före bästa herrlag, IF Starts Sören Forsberg, Daniel Andersson (han som var tvåa i Kretsloppet i Karlskoga i lördags, tror jag) och Johan Ingjald. Start vann även damklassen med ett lag bestående av Gabriella Eliasson, Tina Näfver och Tiina Hänninen.
Det tidigare banrekordet satte Örebro AIK 2013, och det löd på 1.06.01. Nya rekordet alltså 14 sekunder bättre.
Stafetten ingår i långloppscupen, men räknas bara för klubbar och inte för enskilda löpare. Start samlade in hela 255 poäng och tog över totalledningen från Örebro AIK. Östansjö, som hade 15 lag till start (!), gick upp på andra plats.
I de individuella klasserna drygade Haben Kidane ut sin totalledning på herrsidan via sin andraplats i terräng-DM i lördags, medan Mikaela Kemppi behåller sin ledning på damsidan trots att hon prioriterade halvmaraton-SM i helgen.
Segertrion. Bob Impola, Sebastian Torstensson och Elin-Marie Lönnström. Foto: Privat -
Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.
Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats. Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen.
I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).
I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass). Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.
Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!
-
Eskilstunas Abraham Adhanom, 37, tog programenligt hem Wedevågsloppet. Och lyckades också pressa sig hela vägen till banrekordet, Jonny Danielssons klassisk ”30 blankt” från 1990. 25 år senare sprang ex-eritreanen fem sekunder snabbare och håvade in 16 500 kronor för besväret; 15 000 för banrekordet, 1 000 för segern och 500 i ett presentkort på en sportbutik.
Men det är tveksamt om han får lika mycket cash om han kommer tillbaka och slipar av ytterligare några sekunder nästa år.
– Det kan jag faktiskt inte svara på. Vi får gå till banken och fråga. Det är Bergslagens Sparbank som byggt upp den här potten under alla år, det är rena sponsorpengar, säger tävlingsledaren Eric Carlsson.
I övrigt från Vedevåg, då? Jo, Hälleforstalangen Haben Kidane, 17, tog hem andraplatsen och var därmed bäste länsherre, tog över ledningen i långloppscupen. 34.29 är ju en hyfsad tid på 10,2 kilometer för en kille som har 34.52,71 som personligt rekord på milen … Mikaela Kemppi vann, lika programenligt som Adhanom, damklassen och har därmed placeringsraden 1-1-2-1 i årets långloppscup. Mikaela springer väldigt många fler tävlingar än många andra, och är alltid med i toppen. Nästa lördag står nya poäng på spel i långloppscupen (och fler än vanligt, eftersom DM-tävlingarna värderas högre) när korta terräng-DM avgörs strax söder om Odensbacken.
Mer om tävlingen kan ni läsa här, och i morgondagens NA, papperstidningen, som ni kan köpa som e-tidning på na.se.
Emilia Fahlin och hennes brittiska stall Wiggle-Honda hade ingen rolig dag på den 108 kilometer långa andra etappen av tredagarsloppet Festival Luxembourgeois du cyclisme féminin Elsy Jacobs (”luxemburgska damcykelfestivalen till Elsy Jacobs minne”, på svenska). Fahlin tvingades släppa klungan under de avslutande, hårt kuperade, milen och var nästan tre minuter bakom i mål, och Wiggles italienska superspurtare Giorgia Brozini fick nöja sig med en elfteplats. Elena Cecchini vann etappen, Anna van der Breggen leder sammandraget där japanskan Mayuko Hagiwara är bästa Wigglecyklist på 15:e plats. Fahlin är 59:a totalt (var 57:a både på fredagskvällens korta tempoprolog och på lördagen). Etapploppet avslutas i morgon.
Roligare placeringsmässigt för Almbys Linda Meijer, Almbycyklisten som tog SM-guld och VM-silver för yngsta veteranklassen i fjol, när hon begick säsongspremiär i Mjölbybiken på lördagen. Men mountainbikecyklisten verkade inte riktigt nöjd trots seger med över sex minuter i D30-klassen. ”Häng på eliten men kedjefan hoppade. Lyckades aldrig täppa luckan helt”, skriver hon på instagram. Totalt hade Almby hela 17 cyklister på plats i Mjölby.
Johan Runesson, som tävlade för Tisaren när han gick på orienteringsgymnasiet i Hallsberg 2007–2010 (och som under den tiden han samla på sig 16 JVM- och JSM-medaljer varav tre JVM- och lika många JSM-guld), gjorde en blixtcomeback i Närke i helgen och vann Tisarträffens herrklass båda dagarna. Runesson, som numera tävlar för Göteborg-Majorna, vann fredagens medeldistans med över 1,5 minuter före Denslens Olle Kalered och lördagens långdistans nästan 6,5 minuter före Hagabys Jakob Wallenhammar. Hagabys Linnéa Holmqvist fixade en länsseger i damklassen på fredagen. I H18 vann Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jakobsson båda dagarna. -
Det här med tävlingslöpning dras just nu åt två håll. De som springer långt och extremt springer längre och extremare. Och de som springer kort springer allt kortare. Vårruset och Grabbhalvan har varit klassiska tävlingar för löpare som inte är löpare, typ, men nu verkar fem kilometer vara en oöverstiglig prestation för många också. Senaste exemplet på den här trenden är nya Cityracet, som avgörs i Karlskoga de 13 juni. Det ska vara roligt, folkligt, trevligt, dra in pengar till barncancerfonden och stafetten har inte bara 1,5 kilometer korta sträckor utom dessutom ”tre mer tankeväckande utmaningar” rapporterar Karlskoga Tidning/Kuriren: ”Vi tänker mästarnas mästare här, tre utmaningar och stressmoment som kan kasta om tävlingen”, säger arrangören Henrik Lindstedt till tidningen. Det blir heat à la längdskidsprint, men för att ta ur den sista udden löptävling ur löptävlingen så är det inte givet att de snabbaste går vidare. ”Man kan även gå vidare för bästa show eller om juryn upptäckt ditt lag på annat sätt. Det är som korprock fast springform”, säger Lindstedt. En kul företagshappening, kanske. Själv kutar jag nog någon annanstans. Ja, Degerforsklassikerns orientering dagen efter, till exempel.
-
Han skippade säsongens två första SM-deltävlingar, lördagens elitseriepremiär över favoritdistansen och i princip alla andra tävlingar också (enda gången jag sett honom i resultatlistan var efter Milans två poängtävlingar, modell motionsorientering, typ). Men när Garphyttans Filip Dahlgren på söndagen knöt på sig tävlingsskorna igen visade han att uppehållet varit av godo. Nästan fyra månader efter världscuptävlingen på Tasmanien sprang han som om han aldrig varit borta. Visst, en lov som kostade drygt 1,5 minuter till tredje kontrollen gjorde att VM-tian från Italien i somras var nere på 68:e plats (!) i resultatlistan, men sedan klättrade han kontinuerligt. 28:a till femte kontrollen, tolva till nionde, sjua till elfte, femma till 13:e och sedan hela vägen in i mål, efter 19 kontroller. Med stabila sträcktider hela vägen, och mindre än tre minuter bakom segraren Gustav Bergman. Exakt hur bra prestationen var (nästan alla motståndare hade en vråltung långdistans i benen) är svårt att säga, men helt klart är Dahlgren i varje fall på rätt väg.
I damklassen var Lilian Forsgren i samma position, med utvilade ben. Hallsbergslöparen öppnade urstarkt, ledde efter tre kontroller (drygt fyra minuters löpning) och var sexa efter nio. Men sedan verkar hon inte ha orkat hålla farten uppe (sjukdom som spökade, som ledde till strykningen på lördagen?), och i mål var hon nere på 19:e plats. Länets tredje landslagslöpare, Martin Regborn, fick nöja sig med en 31:a-plats. Och Tisarens schweiziske världsmästare Matthias Kyburz, på pallen i går, var så långt nere som på plats 47 på söndagen.
I Belgien verkar Emilia Fahlin ha haft en riktigt bra helg. Lär ha jobbat hårt för sina lagkamrater och satt med i klungan in i mål båda dagarna. Ja, för det blev ett uppdrag även på lördagen, efter ett sent återbud från lagkamrat. Fahlin fick köra 137 kilometer långa Omloop van Borsele, vilken dock inte blev någon succétävling för hennes stall; Chloe Hosking blev bara elva i klungspurten, superspurtaren Giorgia Bronzini var så långt nere som på 27:e plats.
Söndagens sedan tidigare planerade framträdande i Dwars dor de Westhoek blev betydligt bättre. Elise Delzanne gick förvisso solo och höll hela vägen in i mål, men där bakom vann Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore klungspurten.
I Karlstad har de svårare att få fram cykelresultaten, som det verkar, och jag vet fortfarande inte hur det gick för Adam Axelsson i lördagens GP-lopp eller söndagens linjelopp i Hammarö tredagars.
Däremot har Munkastigen trailrun nu lyckats producera en resultatlista, med Albin Olausson i särklassig topp. Den 22-årige KFUM Örebro-löparen, som numera bor i Linköping och pluggar med idrottsinriktning, kom hem till Närke och sopade banan med konkurrenterna. I mål över tio minuter före Solvikingarnas Jonas Svensson och över 22 minuter före länslöpare nummer två, Tisarens Albin Pettersson. 2.56.21 är för övrigt en riktigt grym tid på 44 kilometer stig (måste vara värt en bra bit under 2.35 på en platt mara, va?). Jag har inte koll på banrekordet, men det är i varje fall åtta minuter bättre än fjolårets segertid.
På damsidan vann favoriten, Fagerstas Maria Strömberg Bylund, med KFUM Örebros Antje Torstensson på andra plats, bara 1.43 bakom. Sara Richert, som kutat så bra de senaste åren, twittrade ju i går om att hon hade det tungt, och faktum är att hon fick nöja sig med en elfteplats, 52 minuter bakom.Elitserien i orientering, deltävling 2 av 7, damer: 1) Helena Jansson, Leksand, 37.08, 19) Lilian Forsgren, Tisaren, +8.45, 47) Lovisa Persson, do, +17.04, 53) Rebecka Nylin, do, +19.15.
Herrar: 1) Gustav Bergman, Ravinen, 33.32, 5) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +2.44, 31) Martin Regborn, Hagaby, +7.04, 47) Matthias Kyburz, Tisaren, +9.08, 49) Daniel Attås, do, +9.12, 54) Oskar Andrén, do, +9.45, 77) Anton Hallor, do, +19.30.D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 38.39, 4) Andrea Svensson, Tisaren, +4.02, 21) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.03, 29) Elin Lindberg, Djerf, +10.49, 51) Josefine Höög, Hagaby, +21.42, 56) Nina Hallor, Tisaren, +23.09.H20: 1) Björn Cederberg, Pan-Kristianstad, 34.56, 5) Gustav Hindér, Tisaren, +1.02, 8) Harald Larsson, Hagaby, +2.07, 36) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +7.59.H18: 1) Simon Hector, Snättringe, 34.44, 21) Filip Jakobsson, Degerfors, +6.57, 48) Jakob Fransson, Milan, +14.35. -
Förra helgen tog de topplaceringar på SM-milen. I dag visade Josefin Gerdevåg (SM-fyra då) och Per Sjögren (18:e) att de regerar hemma i Närke. I Kumla stadslopp blev det två säkra segrar, trots att Mikaela Kemppi, som egentligen skulle ha sprungit Women’s health marathon, i stället dök upp i den Kumla. Sjögren vann med hela 1.42 (före Hällefors 17-åriga jättetalang Haben Kidane) och Gerdevåg med 50 sekunders marginal till Kemppi (därmed 1-1 i inbördes möten dem emellan i år). Alla tre gick under de tidigare banrekorden, så nu lyder de bästa tiderna någonsin i Kumla 32.57 respektive 36.21. Både Sjögren och Gerdevåg persade ju förra helgen, men var 1,5 respektive knappt en minut från de tiderna nu. Kanske delvis beroende på förra helgens urladdning, men framför allt naturligtvis på att banan i Kumla är lite kuperad och väldigt knixig. Sjögren tar nu över ledningen i herrklassen i långloppscupen (efter tre av 28 deltävlingar) medan Kemppi behåller ledningen i damklassen. Bob Impola? Tja, han tog en fullt respektabel niondeplats med 36.30, och besegrade KFUM-talangen William Fransson med 18 sekunder.
I elitseriepremiären i orientering kom Lilian Forsgren inte till start, och Martin Regborn hade ingen av sina större dagar i skogarna. Örebroaren låg på 13:e plats efter 24 av 28 kontroller, men gjorde sedan ett par kostsamma bommar och tappade till 22:a plats. Tidsmässigt var han dock redan före dess över tio minuter bakom IFK Lidingös Fredrik Johansson som var snabbast från start till mål. I slutändan växte avståndet till 14,5 minuter. OK Tisarens schweiziske världsstjärna Matthias Kyburz var en av få som fårmådde utmana Johansson, och slutade på tredje plats, ”bara” 2.46 bakom. I juniorklasserna var Degerfors och skidorienteringslandslagets Filip Jakobsson starkast av länslöparna med en fjärdeplats i H18.
Från Munkastigen trailrun har jag ännu inte sett någon resultatlista (någon som sitter och trycker på den?), och jag har heller inte sett några uppdateringar på sociala medier (mer än från Sara Richert som på twitter konstaterade att ”kroppen ville inte alls vara med”).
Dåligt med resultat även från Hammarö tredagars GP-etapp nu på eftermiddagen, men från förmiddagens tempolopp bjöd resultatlistan på skön läsning för Adam Axelsson, som tog en ny tredjeplats (17,7 sekunder bakom Gottnes Ola Thorängen efter 15 kilometer på 17.55,3, ett snitt på 50,22 kilometer i timmen) och därmed klättrade upp i totalledning efter två av fyra etapper, med två sekunders marginal ned till Skaras Andreas Hertz. En riktigt stark insats av Axelsson i seniordebuten med tanke på hans skrala träningsbakgrund och hur han så sent som i går tonade ned förväntningarna på just tempoetappen.
Jag får väl helt enkelt bryta ihop och komma igen med bättre rapportering i morgon.
Haben Kidane, Per Sjögren och Fredrik Berglund. Foto: Mikael Kroon 
Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg och Marie Sandberg. Foto: Mikael Kroon Resultat, elitseriepremiären i orientering:
Damer: 1) Emma Klingenberg, Järla, 1.36.23, 48) Lovisa Persson, Tisaren, +21.28, 51) Rebecka Nylin, do, +22.53.Herrar: 1) Fredrik Johansson, IFK Lidingö, 1.43.20, 3) Matthias Kyburz, Tisaren, +2.46, 22) Martin Regborn, Hagaby, +14.30, 31) Daniel Attås, Tisaren, +17.59, 55) Oskar Andrén, do, +30.45.D20: 1) Miri Thrane Ødum, Pan Århus, 1.16.59, 24) Josefine Höög, Hagaby, +22.04, 28) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +23.37.H20: 1) Emil Granqvist, OK Ravinen, 1.32.25, 19) Harald Larsson, Hagaby,+10.42.D18: 1) Amanda Berggren, Tullinge, 1.18.18.H18: 1) Simon Imark, Tullinge SK1.08.33, 4) Filip Jakobsson, Degerfors, +5.58, 23) Martin Särnbrink, Tisaren, +15.48, 29) Jakob Fransson, Milan, +18.19.
Konditionsbloggen 