Lite för mycket annat jobb i helgen gjorde att bloggen blev lidande, men här kommer en liten sammanfattning av det viktigaste:
** Linus Wedin, som i fjol fick sitt internationella genombrott när han överlägset vann U23-klassen i norska Fýri trail, var i år 22 minuter snabbae över den 29 kilometer långa – och både tekniskt och höjdmetermässigt utmanande – banan och förbättrade sin 20:e-placering i totalen i fjol till en femteplats i mål i år, nu bara elva minuter bakom segrande Anders Fox. Ja, faktum är att 18-åringen från Garphyttan, som nästa vecka ska springa trail-VM i Spanien, bara var en sekund från fjärdeplatsen efter en förlroad spurtduell mot danska Oliver Plassen-Brandvol.
** Fanny Schulstad och Martin Regborn (som båda dessutom tränas av Mikael Kroon) fixade en dubbelseger för KFUM Örebro i tiokilometersloppet Eskilstuna runt, och båda var nöjda med känslan efteråt. ”Försöker ta med mig varje liten millimeter som känns som ett steg i rätt riktning” skriver Schulstad på Instagram efter att ha vunnit på 36.45 (nästan två minuter före tvåan), hennes näst snabbaste tiokilometerslopp den här säsongen. ”Bästa känslan jag någonsin haft när jag sprungit milen snabbare än 30 minuter”, skriver Regborn på Strava, där han också noterar att det här var sista hårda passet inför världscupfinalen i orientering, efter att ha kommit i mål på 29.51 (även han med en segermarginal på nästan två minuter). Tiden var en sekund från Regborns distriktsrekord, 29.50 från Sylvesterloppet i Göteborg 2023, men på bana har han gjort 29.41,82 och på den felaktigt bandade Startmilen i fjol sprang han på 29.23.
** Senaste tidens regn gjorde årets upplaga av terränglopept Tarstaborgsrundan ovanligt tungsprungen, men det stoppade inte Tisdagsklubbens duo Kajsa Rosdal och Oskar Hansson från att ta varsin seger med exakt 100 sekunders marginal. Rosdal före Starts Petra Hanaeus och Hansson före Västerås Pär Muhr. Marie Dasler och Janne Werner treor, ytterligare 44-45 sekunder bakom. I södra Svealands löparserie innebär det att Rosdal och Hansson avancerar till fjädeplatserna när nu bara fem lopp återstår. Per Enback har ju redan säkrat totalsegern på herrsidan medan Hanaeus i och med andraplatsen drygade ut ledningen på damsidan från tolv till 13 poäng före Imhagen. Viktigt också för Hanaeus att hon var före Dasler som jagar på tredjeplatsen.
** För första gången på mycket, mycket länge var en kvinna allra först i mål i Örebro parkrun. Emma Reinhed Liljeqvist skar mållinjen på 19.30 på lördagen, och även om klubbkompisen – i IF Start – Johan Ingjald hade exakt samma tid så fick han nöja sig med andraplatsen.
** Per Eklöf vann, som vanligt, lerloppet Utmattningen i Dalkarlsberg, i år med över 15 minuters marginal till tvåan Peter Karlsson (som var i en spurtduell med Anders Dahl). Marit Nilsson vann damklassen med nästan åtta minuters marginal till Elin Larsson (som hade minuten till godo på Kristina Rådström).
** Benita Månsson gick loss på förstasträckan, och Hagaby hade ledningen ut på sista när stafett-DM avgjordes söder om Lindesberg i dag, men på sista sträckan ställde Tisarens Anna Hallmén av Hagabys Sofie Yngström och vann till slut med över tio minuters marginal. Yngström lyckades däremot hålla vilt jagande Julia Ekdahl, KFUM Örebro, stången. Hon tog in nästan fyra minuter men var nio sekunder bakom i mål. I Tisarens guldlag ingick även Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin. På herrsidan såg Valter Pettersson till att Tisaren hade ledningen med halvminuten efter förstasträckan och sedan och sedna sprang Johan Aronsson upp lukcan till 6,5 minuter på andra, så Oskar Andrén kunde defilera i mål på sista (till slut seger med drygt sex minuters marginal till KFUM Örebro på andraplatsen och nästan 7,5 till Hagaby, med Filip Dahlgren osm ankare, på tredje).
Värmlands stafett-DM avgjordes i år i OK Djerfs regi norr om Karlskoga, så där blev det förstås inga länsmedaljer i huvudklasserna, men Värmlands medeldistans-DM gick i Forshaga på lördagen och där blev det dubbelt Djerf i Åsa Zetterberg Eriksson, som vann med 23 sekudners marginal (och där Djerfs Elin Lindblad tog brons) och Rasmus Pettersson som hade 41 sekunder till godo på tvåan. I juniorklasserna tog Djerfs Edvard Pelander och Alléskolans Izabella Ljungberg hand om gulden.
** I rullskidornas motsvarighet till Vasaloppet, niomilakubbningen Klarälvsloppet på en gammal banvall i Värmland, visade Alvar Myhlback att han numera är vassast även med jul under skidorna. Örebroaren Rickard Ericsson och Zinkgruvanfostrade Markus Hallén Johansson var 21: och 24:a i mål, knappt 16 respektive drygt 19 minuter bakom. I juniorloppet över 60 kilometer var karlskogingen Ellen Berg trea av damerna, bara sekunder från andraplatsen.
Etikett: Martin Regborn
-
-
Viktor Hansson hade vunnit samtliga fem deltävlingar i Moto tour (länets rullskidcup) som han ställt upp i i vinter, men i dagens tävling i Kåvi, norr om Örebro, kom ski classics-åkaren Markus Hallén Johansson (från Zinkgruvan) till start och ställde skåpet. Han vann tävlingen, som dubblerade som klubbmästerskap i rullskidor för Karlslunds IF och gick över 15 kilometer med intervallstart, med 46 sekunder före Hansson och nästan dubbelt så mycket (1.40) före trean Robert Brundin. Brundin tog dock hand om klubbmästartiteln eftersom Hansson kör för Tisdagsklubben och Hallén Johansson för Offerdal.
Mikael Petersson och Viktor Rikner tog silver och brons i KM som femma och sexa totalt (4,5 respektive drygt fem minuter bakom Hallén Johansson).
Ellen Olsson vann damklassen drygt två minuter före syrran Alma, men ingen av dem kör för Karlslund och fler damer kom inte till start. För Ellen innebär det att hon nu toppar totalen 29 poäng före Alma och därmed har säkrat totalsegern eftersom bara en deltävling återstår, den 32 kilometer långa finalen med start i Järle lördagen den 4 oktober.
På herrsidan gör Hanssons andraplats att han utökar totalledningen från 19 till 29 poäng inför finalen, men Rikner (som är enda andra åkaren som har chans på totalsegern) kan köra in 38 poäng där och därför behöver Hansson starta (och bli topp 17) i finalen för att vara säker på titeln (om han inte startar räcker det med att Rikner missar topp två för att Hansson ändå ska vinna).I kväll avgjordes också sexkilometerstävlingen Skärblackaloppet, i Skärblacka utanför Norrköping. Martin Regborn kom till start, mitt emellan EM och världscupfinal i sprint, och vann fyra sekudner före Abel Yemane, som tog silver på Eritreas nationella mästerskap i 3 000 meter hinder 2022 efter att året innan ha varit femma på U20-VM. Regborn sprang på 18.09, alltså 3.01 per kilometer i snitt. Orienteringslandslagskollegan August Mollén var trea på 18.27.
Regborns tid var 23 sekunder under hans eget banrekord från i fjol, vilket gav honom totalt 5 500 kronor i prispengar plus ett glasföremål värt 3 300.Anmälan till långdistans-SM i orientering, tillika final i swedish league, i skogarna utanför Hallsberg på söndag (med kval på lördagen), har stängt och startfältet är rätt klent vid sidan om tre tunga herrnamn i Gustav Bergman (fem VM-guld, Emil Svensk (tre VM-guld) och Viktor Svensk (två EM-silver). På damsidan kommer inte en enda A-landslagslöpare till start, men där är Tisarens egen Andrea Svensson den klart bästa anmälda löparen med tre EM på meritlistan (och hon var topp 15 på världscupen så sent som i juni) – och hon kan därmed ta sin första SM-medalj i en annan disciplin än nattorientering där hon har tre guld.
Tisarens Fredrik Glännefors leder swedish leagues U23-klass och behöver ”bara” bli topp fem av U23:orna i finalen för att säkra totalsegern där (han kan som sämst bli trea). Bland övriga länslöpare märks Izabella Ljungberg, som är från Karlstad men går i trean på orienteringsgymnasiet på Alléskolan, och har medaljchans i D20, Lindebygdens Axel Thybeck i H18 och Tisarens Måns Bergqvist och Viggo Holmberg i H20. Plus sådana som Ida Hylander, Erik Berzell, Jacob Eriksson och Rasmus Pettersson i elitklassen. -
En dag försenad är bloggen nu tillbaka.
Det är lite uppstartsjobb att göra. Det har så att säga hänt en del under sommaren.
Jag orkar förstås inte skriva om allt i detalj. Men vi får ta de stora dragen av vad som hänt under de drygt 1,5 månader som jag varit på semester (nå, jag har faktiskt jobbat fem dagar under den här perioden, men inte bloggat).
** Jonatan Gustafsson, Martin Regborn och Valter Pettersson (A-landslagsdebut!) har sprungit orienterings-EM i Belgien – och Gustafsson har även hunnit med world games i Kina. Pettersson fick sista platsen trots att han blev diskad från SM-finalen i knockoutsprint där han kom in som tvåa, på bekostnad av klubbkompisen Oskar Andrén som blev förste man utanför truppen (SM-fyra i knockotusprint) trots att han på rena resultat skulle haft platsen (Andrén var inte så nöjd med det på sina sociala medier – ett drama i mikroformat då Andrén ju jobbar åt Svenska orienteringsförbundet men nu fick nobben av kollegorna där). Gustafsson tog EM-silver i knockoutsprint och har därmed resultatraden VM-brons, EM-silver, VM-brons, EM-silver i just den disciplinen de senaste fyra åren. Dessutom tog han world games-silver och EM-brons i sprintstafett (och blev sjua på medeldistans på world games, tia på sprinten på EM och 13:e på sprinten på world games), på EM var också Regborn med i svenska bronslaget, men i övrigt fick han nöja sig med en sjundeplats i knockoutsprintfinalen (de var sju där eftersom finländaren Akseli Ruohola fick en friplats efter att ha blivit nedriven i semifinalen) och en 28:e-plats i individuella sprinten där han kom in som regerande världsmästare men var 68 sekunder bakom segraren Mathias Barros Vallet i mål (”Jag hade höga ambitioner inför den individuella sprinten på EM, så det smärtar att misslyckas så brutalt när det inte finns någon annan förklaring än att jag helt enkelt inte var bra nog på den utmärkta banan”, skriver Regborn på Instagram). Regborn ligger ändå trea i totala världscupen med slagläge inför de två avslutande individuella deltävlingarna i Schweiz om tre veckor. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint, Gustafsson guld i knockoutsprint. Valter Pettersson? Han blev noterad som 64:a i knockoutsprinten efter att ha blivit utslagen som 22:a i sitt kvalheat (20 sekudner från att avancera till kvartsfinal).
** Emilia Fahlin tog den något prestigefyllda positionen som lanterne rouge – sist av alla som går i mål i Tour de France – efter att ha genomfört sin roll som hjälpryttare till punkt och pricka. Hon är första svensk genom tiderna att bli lanterne rouge, även om man räknar in herrtävlingen. 154 startade, 124 tog sig i mål, Fahlin höll fransk Alison Avoine före sig med 34 sekunders marginal. ”För min del blev det ett race mot tidsgränsen (time cut) under de sista etapperna i bergen. Där och då undrade jag flera gånger varför jag frivilligt valt att genomlida detta. Men så kom man till den där andra andningen ibland, uppför backarna när man fick energi från den enorma publiken. Folk hejar som galningar – både på de ledande åkarna och på den sista, med samma passion och pepp! Även om jag var sist på resultatlistan, som lanterne rouge, loppets röda baklykta, så har jag krigat mig igenom. Jag har vunnit mina egna fighter: att inte ge upp när det vore det enklaste. Med tanke på alla som tvingats kliva av längs vägen, må jag vara sist på listan (eller först, om man vänder den upp och ner) men det är en personlig seger att få fullfölja mitt andra Tour de France”, skrev Fahlin själv på Örebrocyklisternas hemsida. Pauline Ferrand-Prévot (Frankrike/Lease a bike) vann touren, Fahlins stall Arkea-B&B hotels största framgång var franska Titia Ryos andraplats i ungdomstävlingen.
Fahlin har också hunnit debutera i pop-disciplinen gravel (13:e på andra tetappen av Gravel, Grit ‘n Grind i Halmstad, 6,5 minuter bakom segrande Femke Markus, Nederländerna, som var VM-åtta i fjol) och körde i lördags världstourtävlingen Classic Lorient Agglomération, där hon bröt (nederländska Mischa Bredewold, Team SD Worx, vann).
** Axel Lindh är uttagen till långdistans-VM i mountainbike som körs på lördag. Han hade en lite tuffare upplevelse i Cykelvasan i år (21:a efter att ha kommit in mot Mora i en stor klunga som gjorde upp om femteplatsen) men ligger å andra sidan alltjämt tvåa i Sverigecupen.
** Edvin Lindh hade ett par tuffa tävlingar i världscupen efter sitt VM-guld, men vann i São Paulo senast och ligger trea i totalen med slagläge på andraplatsen och viss chans på att försvara totalsegern inför finalen i Barcelona i oktober (ett par deltävlingar verkar ha blivit inställda, precis som i fjol).
** Jacob Ahlsson vann förstås de båda tempoloppen (ett långt och ett kort) men också sammandraget vid Svanesunds 3-dagars. Tävlingen var final i årets Sverigecupen, där Ahlsson klättrade till tredje plats i sammandraget efter två segrar på tredje starter (totalt ingick sex tävlingar).
** Linus Rosdahl har fått se sitt SM-brons från Stockholm marathon i maj förvandlas till ett silver då det visade sig att guldmedaljören Samuel Russom var dopad (testade positivt för meldonium vid SM i halvmaraton). Det blir örebroarens finaste individuella SM-medalj hittills, tidigare stod han på fem brons (tio kilometer 2024, halvmaraton 2022, maraton 2024 och 2025, lång terräng 2021). Men det där var ju i grunden en tråkig historia – roligare var att Rosdahl vann Ultravasan 45 på nytt banrekord – 2.32.40 – efter att ha fått med sig Tisdagsklubbens Simon Karlsson hela vägen (han blev tvåa på 2.32.40 efter sitt livs lopp, även han under det tidigare banrekordet och över fem minuter före trean Mikael Ekvall; Örebro AIK:s Andreas Ingberg blev tia på 2.54.13). Rosdahls syster (och Karlssons klubbkompis) Kajsa Rosdal blev femma i Trailvasan 30 på 2.13.46, Erik Anfält tog ännu en topp tio-placering i Ultravasan 90 (nu sjua på 6.36.46) där Lindesbergsfostrade Elin Engström blev 13:e efter att ha vunnit en spurtuppgörelse efter drygt åtta timmar och 40 minuters löpning. Hälleforsbaserade Silverleden ultras lag med profiler som Linus Wedin, Fredrik Berg, Simon Sveder och Ola Backlund (ja, övriga i laget ska väl också nämnas: Thobias Berggren, Tommy Sundberg, Emil Grip, Madelene Casta och Tommy Holmberg) vann Vasastafetten med över 16 minuters marginal.
** Per Enback (tidigare Arvidsson) tog karriärens bästa SM-placering när han blev tolva på 10 000 meter i Karlstad – och passade på vägen på att persa med nästan två minuter (23 sekunder om man räknar in landsvägslopp på tio kilometer). 30.23,17 skrevs tiden till, vilket för upp honom från 43:e till fjärde plats på Närkebästalistan genom tiderna – nu endast bakom Martin Regborn, Mikael Abrahamsson och Kjell-Arne Sjögren som är de tre länslöparna som gått under tre minuter. Simon Karlsson blev i samma lopp 16:e på SM på 31.04,45. Enback leder också Södra Svealands löparserie efter segrar i båda sommarens individuella lopp (Dalenrundan och Östansjöloppet). På damsidan toppar alltjämt Petra Hanaeus efter seger i Östansjö och en tredjeplats i Brevens bruk där Kajsa Rosdal vann. I Stripastafetten vann Tisdagsklubben på herr- (John Lundström, Simon Karlsson, Philip Sander) och damsidan (Vilma Wahlqvist, Sara Leksell, Kajsa Rosdal) medan Start tog hand om mixklassen (Emma Reinhed Liljeqvist, Jimmy Jansson, Johan Ingjald). I morgon, onsdag, är det dags för Spartacusstafetten.
** Liduina van Sitteren och Marie Dasler representerade Sverige vid den nya veteranfinnkampen, och blev etta och tvåa på fem kilometer väg på 18.06 respektive 19.15 (18 sekunder från hennes svenska K55-rekord), och bidrog därmed när Sverige vann kampen mot Finland med 82–49. I helgen kasserade Dasler också in fyra nya veteran-SM-guld, på 800 (2.37,05), 1 500 (5.13,25), 5 000 (18.49,05) och 10 000 meter (39.32,67). Bo Persson sopade förstås rent på sina tre distanser i M70-klassen, 1 500 (5.55,58), 5 000 (22.37,50) och 10 000 meter (46.26,46) och van Sitteren vann motsvarande distanser i K35-klassen (4.53,84, 17.49,73 respektive 37.27,41). Bos fru Ljiljana Persson vann SM-guld på 1 500 meter med 9.00,82.
** Och Örebroaren Karin Gustafsson tog sitt livs första internationella topp tio-placering, individuellt (hon var fyra i stafett för några år sedan) när hon blev just tia i sprinten på mountainbikeorienterings-VM i Polen – 62 sekunder från medalj. Hon blev också 18:e på medeldistansen, 23:a på masstarten och 25:a på långidstansen. I helgen följde hon upp med ett brons i långdistans när svenska cupen avslutades med tre SM-tävlingar på tre dagar (i sammandraget blev hon fyra, tredje bäst av svenskorna). -
Det är lätt att vara efterklok, men eftersom jag kritiserade den svenska laguttagningen till dagens stafett i orienterings-VM redan i går så tar jag mig friheten att konstatera att det inte blev något bra att välja Max Peter Bejmer före örebroaren Anton Johansson, som var nästan 1,5 minuter snabbare än Bejmer i onsdagens medeldistans. Jag förstår att man ville åt Bejmers spurtstyrka, men någon spurt blev han aldrig inblandad i.
Det måste så klart göras en djupare analys, men min grundliga är att det var uttagningsförfarande till VM som spelade Sverige ett spratt i dag. På herrsidan var det bara Gustav Bergman som blev förhandsuttagen – alla andra blev tvungna att toppa formen till världscuptävlingen i Idre för två veckor sedan för att kriga om platserna där. Bejmer toppade bäst dit, vann både medeldistans och stafett, men lyckades sedan inte hålla i formen på samma sätt som örebroarna Anton Johansson och Martin Regborn (som kanske också vågade lita lite mer på grundstyrkan och inte släppte upp på samma sätt till Idre, och därför hade ytterligare lite att plocka ut till VM).
Även Gustav Bergman, som inte behövde toppa sig till Idre, blev ju för övrigt sidesteppad till stafetten trots att han också var före Bejmer – som var sist av svenskarna – i medeldistansen.
Hur det slutade vet vi. Bejmer sprang bort sig totalt på sista sträckan, och Sverige blev diskat. Övriga gjorde heller inga topplopp, men det såg halvvägs ut på sista sträckan ändå ut att räcka till brons, eller i varje fall sämst en fjärdeplats.
Regborn skötte sig bäst, gjorde en liten krok till första kontrollen men gick sedan upp i ledning och var ett tag 40 sekunder före tvåan, innan han tappade lite ned mot målområdet och växlade som trea, tätt bakom Frankrike och Finland men före huvudkonkurrenterna Norge och Schweiz som till slut blev etta och tvåa.
Emil Svensk förde upp Sverige i ledningen på andrasträckan, men tappade sedan både Norge och Schweiz på ett riktigt uselt vägval på långsträckan, och in mot växling också Finland. Där såg Svensk riktigt mör ut, och redan där undrade jag varför inte Anton Johansson fick springa i stället. På sista sprang sedan Bejmer ikapp och förbi Finland innan han helt tappade bort sig på den sista loopen, stämplade vid fel kontroll och kom sedan ännu mer fel eftersom han inte var där han trodde. Kom i mål som femma men blev förstås diskad.
– Det är tufft nu. Vi får bara försöka stöta Max med det han vill bli stöttad med. Han är så klart jätteledsen och vi andra för hans skull också. Det är fint att de andra grabbarna snabbt är framme och klappar om honom. Alla förstår att det är hemskt att vara med om någon sådant. Vi ska göra allt vi kan för att stötta honom vidare. Han är en fantastisk idrottare och han leder världscupen. Han får bryta ihop nu med sedan komma igen, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Man känner ju för Max nu bara, säger Martin Regborn till samma sida.
Norge vann till slut med nästan två minuters marginal till Schweiz, medan hemmanationen Finland kapitaliserade på Sveriges misstag (och hängde av Frankrike som kom ikapp) och tog bronset ytterligare tre minuter bakom.
Svenska damlaget tog som väntat ett överlägset guld, och därmed är Tove Alexandersson nu ifatt Simone Niggli i VM-historiken, på 23 VM-guld var.
Nu är det bara för orienterarna att börja ladda om för EM, som också är säsongens andra världscupdeltävling och som avgörs i Belgien i slutet av augusti. Resten av den internationella säsongen är det sprint som gäller.För tre veckor sedan tog Örebrocyklisternas Edvin Lindh VM-guld i mountainbikesprint. När han på söndagen var tillbaka i världscupen för första gången efter triumfen blev det dock ett rejält bakslag. Efter att som vanligt ha varit snabbast av alla i kvalet och sedan stökat av åttondelsfinalen åkte han ut redan i kvartsfinalen. Lindh var tvåa efter första varvet men överraskades av rumänen Ede-Károly Molnar i första kurvan på andra varvet och trots att han jagade frenetiskt lyckades Lindh inte ta sig förbi på den tajta och trixiga banan som jämfört med den på VM handlade mer om teknik än rå kraft.
När Lindh försvunnit tog i stället redan världscupledande slovenen Jakob Klemencic sin första seger för året, tolv hundradeler före tysken Simon Gegenheimer, och drygade därmed ut ledningen före tvåan Lindh rejält i sammandraget. Pltösligt skiljer hela 79 poäng – man kan maximalt köra ihop 120 på en tävling – och bak till trean Jeroen van Eck, Nederlädnerna, har Lindh (som vann totala världscupen i fjol) nu bara sju pinnar.
Fem deltävlingar återstår, och världscupen fortsätter i turkiska Sakarya den 10 augusti.I dag avgjordes gravel-SM, alltså SM i grusvägscykling, i skogarna utanför Värnamo, och det fanns vissa förhoppningar om en framskjuten placering för Örebrocyklisternas Therese Fjordäng, men så blev det inte den här gången. Efter det första av de tre 46-kilometersvarven låg hon med i en fyrmannagrupp fyra minuer bakom ledarna (som var sju stycken varav två precis höll på att få släppa). Men där någonstans klev Fjordäng också av. Hennes klubbkompis Malin Jansson låg med i samma grupp i det läget, och kom i mål osm åtta. Men vid det laget hade alla avstånd dragits upp rejält. Nathalie Eklund spurtade förvisso hem segern sekunden före Hanna Nilsson, men Hanna Johansson på tredjeplatsen var över 7,5 minuter bakom, och ned till fyran var det ytterligare över fem minuter – medan Jansson var drygt 32 minuter baom på sin åttondeplats.
På juniorsidan ser det konstigt ut i resultatlistan där Örebrocyklisternas Gustav Enhörning både är noterad för en DNS och för en tid i mål som är två sekunder snabbare än segraren Calle Carlssons – men jag har också sett en bild på prispallen, och där fanns Enhörning inte med.
Enda medaljen som delades ut till en länscyklist i tävlingen var därför Lindecyklisternas Jenny Rönngren, som vann veteranklassen för damer mellan 50 och 54 år med nästan 17 minuters marginal. Ja, hon var snabbare än alla utom en 40-49-åring också, över deras 92 kilometer (två varv på samma bana som eliten körde tre varv på).Hälleforsfostrade löpare Louise Wiker vann lag-SM tillsammans med Hässelby i dag. Wiker, som gjort två friidrotts-VM men i år gjort comeback efter en mycket lång skadeperiod, sprang 5 000 meter och fixade fyra poäng åt klubben genom att bli femma på 17.35,95 (Örgrytes Emma Dahl vann på 16.58,97). Totalt samlade Hässelby 95 poäng och vann med 10,5 poängs marginal till Upsala IF medan IFK Växjö var tätt efter på tredjeplatsen. Jag hittar inga andra länslöpare i listorna, men örebroaren Fanny Runheim sprang 100 meter för Örgryte som blev sjua.
Juli är en seg månad för löpartävlingar i länet, men Örebro parkrun kör på. I dag med hela 59 löpare till start och bland dem snabba Emma Reinhed Liljeqvist, som med 19.34 var snabbaste dam runt banan (och första under 20 minuter) sedan hon själv gjorde 19.26 i december i fjol. 17-årige turisten George Insley, som gjort 16.45 på parkrun hemma i Skottland, var snabbast av herrarna med 18.05, och en av fyra under 19 minuter.
-
Att ta en världscupseger i just stafett i Idre för två veckor sedan och följa upp det med att vara en av bara två svenska herrlöpare som tagit medalj (brons i medeldistans) på de individuella distanserna i årets orienterings-VM var inte nog. Örebroaren Anton Johansson petas ur det svenska stafettlaget och blir inte ens förstareserv till de tre uttagna.
– Anton är besviken så klart, det är ju en kontroversiell laguttagning men det är ju laget jag tror på har störst chans, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Jag har varit noggrann och det har landat i ett lag där jag anpassat laguttagningen efter det lag jag tror har störst chans att ta guld i morgon. Det är angenämt men också väldigt svårt. Det blir tre glada och tre ledsna, så det har varit en tuff process.
Martin Regborn är däremot uttagen efter sitt VM-silver i långdistans i går, och kommer öppna stafetten – som startar 14.30, svensk tid – för svensk del. Emil Svensk tar andrasträckan och Max Peter Bejmer den tredje. Gustav Bergman är förstareserv om någon insjuknar under natten eller liknande.
Kommer Regborn till start i morgon (och inget talar förstås emot det) är det första gången han springer en skogsstafett på VM – han blev uttagen även 2023 men då tvungen att kasta in handduken på grund av magsjuka. I fjol sprang han sprintstafett på VM, och då kom laget i mål som tvåa men blev sedermera diskat eftersom Tove Alexandersson hade stämplat fel på slutet.
På damsidan var det enklare att ta ut laget med Hanna Lundberg på första, Sanna Fasth på andra och Tove Alexandersson på tredje – alltså trea, tvåan och ettan från onsdagens långdistans. -
Kasper Fosser tog sitt tredje raka – och Norges sjunde raka – VM-guld i herrarnas långdistans (ja, faktum är att bara tre personer delat på de 13 senaste gulden i disciplinen; Fosser, Olav Lundanes och Thierry Gueorgiou). Men bakom den omöjlige norrmannen, som vann med nästan tre minuters marginal, var Martin Regborn bäst i världen i dag.
Han kom fel in i tävlingen, sa själv att han hade ren tur som sprang på första kontrollen, men lyckades därifrån hitta fokus och gjorde i princip allt rätt. Visst, han kanske öppnade lite för hårt vilket kostade krafter mot slutet och kanske lite tid på totalen. Och okej, han kunde ha utnyttjat rund-vägvalen, på stigar, lite mer eftersom skogen visade sig så svårframkomlig. Men örebroaren hade kalasform och han utförde ett tekniskt nästan fulländat lopp och tog VM-silvret 43 sekunder före ex-Tisaren-schweizaren Matthias Kyburz på tredjeplatsen (skönt för honom efter sekund-bronsmissen i går) och 54 före Emil Svensk på fjärdeplatsen.
Regborn var så trött och så glad efteråt att rösten stockade sig när han för SVT skulle beskriva hur stort det var, och det är lätt att förstå. Att han är sprintvärldsmästare är en sak, men att ta en VM-medalj i långdistansen – orienteringens blå band – trumfar det mesta. Det är dessutom få svenskar förunnat. På 39 världsmästerskap där långdistansen funnits med har Sverige bara fått med sig fem guld – Kalle Johansson 1968, Bernt Frilén 1974, Kent Olsson 1987 och senast Jörgen Mårtensson 1991 och 1995. Därutöver var det här det åttonde silvret (senast en svensk stod så högt på pallen var Mattias Karlsson 2004) och fyra brons (senaste medaljen före i dag till Sverige var William Linds tredjeplats 2017).
Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till EM 2022 hade han gjort sju Det här silvret gör också att Regborns prisskåp ser allt mer respektebalt ut. Fram till 2022 hade han gjort sju VM och och två EM men fått nöja sig med ett enda brons, i långdistansen i Tjeckien 2016. Mindre än tre år senare har han nu ett VM- och två EM-guld, och så det här silvret (som borde varit ett till VM-silver, om inte Tove Alexandersson hade stämplat fel på slutet i sprintstafetten i Edinburgh i fjol).
I morgon tas de svenska stafettlagen ut, och i min värld är det enkelt: Sanna Fast/Hanna Lundberg/Tove Alexandersson på damsidan och Anton Johansson/Gustav Bergman/Martin Regborn på herrsidan. Den som ska petas är Bergman om Emil Svensk eller Max Peter Bejmer ser piggare ut, det har förbundskapten Håkan Carlsson så klart bättre koll på (och ska Bejmer vara med i laget kanske det är han som ska ha sistasträckan för en eventuell spurtuppgörelse med Fosser?).
Jag pratade förstås med Regborn efter bronset, för en artikel ni kan läsa här. -
Han tog ju EM-silver för tre år sedan och har ju varit en av världens bästa medeldistansare den här våren. Men att få ut det på VM är en annan sak. Det lyckades Anton Johansson med i dag. Och faktum är ju att örebroaren länge såg ut att vara på väg mot guldet, han ledde i ett läge med 23 sekunder, och var fortfarande först vid den elfte av de 18 kontrollerna. Men sedan passerade starkt avslutande norrmännen Eirik Langedal Breivik och Kasper Fosser för guld och silver. Och länge såg det också ut som om Mathias Kyburz – som hade två raka VM-guld i disciplinen på meritlistan – skulle klämma sig in före honom i resultatlistan och förpassa Johansson till en snöplig fjärdeplats.
Vid näst sista kontrollen var schweizaren fyra sekunder före Johansson, men in mot själva målområdet gjorde han en märklig krok som kostade fem sekunder – och i mål var tidigare Tisaren-löparen en sekund bakom Johansson.
– Små marginaler, men nu är det bara lycka och glädje. Det är ju medaljerna som räknas, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida, och berättar om hur han över tid lagt grunden för det här bronset:
– Väldigt bra förberedelser. Skönt att mitt avstamp jag gjorde för två år sedan bar frukt i dag. I dag var allt som vi förväntat, inga överraskningar. Jag är väldigt nöjd med mitt genomförande i dag. Jag kanske gjort en halvminut totalt på sista slingan. Jag får vara nöjd med att bara lägga två 15-sekundare.
Johansson blir den tredje VM-medaljören från länet under 2000-talet efter Jonatan Gustafsson (VM-brons i knockoutsprint både 2022 och 2024) och Martin Regborn (VM-guld i sprint 2024) – dessförinnan får man gå tillbaka till Marlena Janssons stafett-brons 1999 för att hitta en länsorienterare på VM-pallen.
Johansson bör få chansen på en ny medalj på lördag, när stafetterna avgörs, men redan i morgon, torsdag är det dags för Regborn att ge sig in i VM-elden. Då avgörs långdistansen, där örebroaren kommer gå ut som nummer 72 av 78 herrar, 15.11, svensk tid. Tre minuter senare startar dagens segrare Breivik, 15.20 drar Kyburz iväg och 15.29 går Fosser ut som siste man. Bland huvudutmanarna finns också Emil Svensk (startar 15.02) och Viktor Svensk (15.23). Siste man kommer gå i mål runt 16.45. SVT sänder från 13.10 med damernas tävling först (på damsidan blev det i dag en svensk trippel med Tove Alexandersson närmast före Sanna Fast och Hanna Lundberg) – där kan man konstatera att samma fyra löpare som i dag finns med i startlistan och att det därmed inte blir någon chans för reserven Andrea Svensson, Tisaren, på VM om ingen insjuknar under natten eller liknande (eller om två skulle tvingas avstå stafetten på lördag).
Jag har snackat med Johansson efter bronset och Regborn inför långdistansen för två texter som publiceras på NA i morgon bitti. -
”Ett svenskt VM-lag skulle ju faktiskt kunna bestå av Max Peter Bejmer, Anton Johansson och redan uttagne Gustav Bergman på medeldistans och Viktor Svensk, Emil Svensk och Martin Regborn på långdistansen” skrev jag här i bloggen i lördags, men jag trodde inte ens på det själv utan spådde att Bergman skulle ta Regborns plats på lången. Men precis sådär som jag skrev blev det. Sex svenska herrlöpare får springa varsin distans på orienterings-VM, det stod klart när förbundskaptenen, örebroaren Håkan Carlsson, presenterade truppen på tisdagen.
– Uttagningen på herrsidan har varit svår men jag känner att det landat mycket bra med sex potentiella medaljkandidater som nu får chansen att göra riktigt bra förberedelser sista biten in mot VM och jag tror det kommer göra att vi har mycket goda möjligheter att vara med och slåss om medaljerna på herrsidan på alla VM-lopp, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Stafettlaget, där bara tre herrar får plats, tas ut på plats i Finland, och där kommer Carlsson gå på dagsform.
På damsidan blir det tvärtom – där kommer Tove Alexandersson (som har personliga friplatser och inte kan ersättas ens vid skada), Sanna Fasth, Sara Hagström och Hanna Lundberg alla dubblera och springa båda distanserna. Men eftersom Lundberg missade världscupen i Idre i helgen på grund av en överbelastningsskada i en vad och Sara Hagström länge dragits med ryggproblem kommer två reserver åka med till Finland: Johanna Ridefelt som förstereserv men också Tisarens Andrea Svensson som andrereserv.
– Andrea är den som förutom de fem övriga damerna visat bäst nivå internationellt sedan tidigare samt hade mest stabil nivå över de två loppen under världscupen i Idre, säger Carlsson.
På herrsidan är de tre löparna från den ena distansen reserver för de tre på den andra och vice versa.
VM inleds med medeldistanskval tisdagen den 8 juli och final dagen därpå, långdistans torsdagen den 10 juli och stafett lördagen den 12 juli.
VM:et blir Regborns tionde (han har sprungit tio av de elva senast, missade 2021 på grund av en stressfraktur), och på dem har han tagit ett guld (i sprint i fjol) och totalt sju topp tio-placeringar på 14 starter. Johansson har tidigare bara sprungit ett VM-lopp, medeldistansen 2023 där han blev tolva. Svensson var reserv till VM-truppen även den gången, men fick inte springa något lopp.På hemmaplan avgjordes i kväll Milans tredje poängtävling för säsongen, i skogen runt Bergslagsleden-etappmålet Hammarby norr om Nora. Hagabys Samuel Andersson vann med över tre minuters marginal före KFUM Örebro-duon Magnus Palm och Oskar Arlebo. Ingen dam kom till start på längsta banan, men Milans egen Therese Korkeakoski var näst snabbast av alla löpare på den näst längsta och där bästa dam 41 sekunder före KFUM Örebros Lovisa Gustafsson (Milans Lisa Westerberg tredje dam, fem minuter bakom).
I sammandraget tar Andersson över totalledningen från Filip Dahlgren, som vann de två första tävlingarna men inte kom till start i kväll – men eftersom bara de fem bästa av sex resultat räknas har Dahlgren alltjämt möjlighet att nå maxpoäng. Korkeakoski är totalledare på näst längsta banan med över 1 600 poängs (motsvarande sekunders) marginal.
Tre tävlingar återstår, och de avgörs de tre närmsta tisdagarna.Hon saknades i startlistan i går – men Mathilda Wiker fanns på plats när DM på 5 000 meter avgjordes i Karlskoga i kväll och 19-åringen från Hällefors, som sedan några månader tillbaka tävlar för Karlskogaklubben IF Göta, krossade konkurrenterna. Hon var ensam kvinna i A-heatet, och hade bara sex herrlöpare före sig i mål när hon gick in på 17.48,44 – att jämföra med de 18.22,82 som hon gjorde när hon vann DM i fjol, hennes fram till i kväll enda start på distansen (på landsväg har hon gjort 18.01 på fem kilometer).
I B-heatet, som sprangs innan, var Örebro AIK:s Hanna Imhagen vassast av damerna med 19.26,85, och hon tog därmed silvret, 17,5 sekunder före Starts veteran Marie Dasler på 19.44,32 (hon tog guld i veteranklassen K55). Petra Hanaeus var fyra på 20.25,17 (guld i K50), Maria Nagle femma på 21.05,39 (guld i K45) och nere i C-heatet blev Kristalina Smårs sexa på 21.10,53, Tuwa Montén sjua på 21.39,96 (guld i ungdomsklassen F16) och Ester Skoglund åtta – och sista löpare att få poäng i Södra Svealands löparserie – med 21.47,47. Amanda Brunosson (22.23,62) tog guld i K35, Hanna Richter (23.43,88) i K40 och Margareta Norrman (25.43,41) i K65.
På herrsidan blev det som väntat en enkel seger för Starts Per Enback, han varvade alla utom tvåan Christoffer Skantz (IF Göta) och Karlskogas egen Erik Toivanen som tog silver och brons på 16.16,76 respektive 16.43,28. Det var pers för Enback, om än ”bara” med drygt fem sekunder – känslan är att han har betydligt bättre tider i kroppen. Enback tog också guld i veteranklassen M35 medan Skantz – som bara är ett år äldre – vann det i M40. Götas Andreas Karlsson (16.59,09) var fyra, Hällefors Fredrik Rådström (17.21,60) femma, Starts Elias Zika (17.30,17) och Jimmy Jansson (17.49,92) sexa och sjua (Jansson även guldmedaljör i M45) och Västerås LK:s Pär Muhr åtta på 17.55,28 (guldmedaljör i M50). Mikael Hansson (19.16,85) vann M60, Tony Karlsson (21.01,39) M65, Ove Karasiak (27.19,42) M70, Bo Persson (21.33,89) M75 och Sven-Olov Dahlgren (33.03,16) M80.
DM-gulden var Enbacks andra på 5 000 meter och tolfte totalt, Wikers andra på 5 000 meter och fjärde totalt.
I löparserien innebär resultatet att Enback drygar ut sin totalledning från 13 till 21 poäng före tvåan Simon Karlsson, och han har nu exakt dubbelt så många poäng som trean Jonas Nilsson: 48 mot 24.
Wiker hade varit uppe på fjärdeplatsen i sammandraget om hon fått räkna alla sina poäng, men klubbytet efter segern på korta terräng-SM verkar göra att hon tappar de åtta poängen. Hanaeus toppar alltjämt, men nu bara sex poäng före Dasler och Imhagen som delar andraplatsen (strikt sett är det Imhagen som har den på fler segrar).
Nästa deltävling i cupen är Högenloppet på lördag. -
Örebrocyklisterna har fått en värlsdsmästare. Och vilken otrolig uppvisning han bjöd på i VM-finalen i mountainbikesprint, Edvin Lindh. Det var något av det sjukaste jag sett i form av utklassning, i den typen av idrott. Redan på startrakan attackerade han med maxfart och fick en lucka som sedan bara växte, och växte, och växte. I mål var han – avstannande och med händerna i luften – 5,3 sekudner före tvåan Theo Hauser, Österrike. Det är en marginal jag aldrig tidigare sett (om det inte varit någon jättevurpa bakom ledaren).
En skön revansch för Lindh som gick till final på både VM och EM i fjol men då slutade fyra (sist) i båda.
– I kväll var det min tur. Jag kände mig säker både i man mot man och när min taktiske rådgivare Jakub Sorota inför finalen sa att jag borde köra för spets från start och bara ösa på eftersom jag var så pass klart snabbast i tidskvalet. Taktiken att dra i väg från start var väl inte helt självklar men efter snacket med Jakub bestämde jag mig, säger Lindh till Svenska cykelförbundets hemsida.
– Jag tänkte både innan och länge under loppet redan i tidskvalet att i dag ska ingen få slå mig. Jag kände mig väldigt trygg både i närkamperna på banan med all gymträning som jag har lagt ner och vid de tekniska partierna.
Guldet kommer knappt tre år efter att Edvin Lindhs liv vändes upp och ned när han hittade sin tvillingbror – och mountainbike-sparraingpartner – Vilgot Lindh död på grund av vad som visade sig vara ett hjärtfel. Sedan dess har Edvin satsat hårdare än någonsin under devisen #rideforvilgot, vilket ger dagens framgång ytterligare en dimension.
Redan på onsdag är tanken att Edvin – iklädd världsmästartröjan – ska tävla på SM i Norrköping.Efter gårdagens andraplats tog Örebroorienteraren Anton Johansson i dag karriärens första världscupseger, om än i stafett. Han sprang för Sveriges förstalag och gick ut i delad ledning efter första sträckan, tappade till en tredjeplats en – halvminuten bakom Norge som där avverkade sitt starkaste kort i Kasper Fosser – men gav ändå gårdagssegraren Max Peter Bejmer ett tillräckligt bra läge för att greja segern på sista.
– Det var ”fast and furious”. Inledningvis var det att lägga benen på ryggen och köra. Sedan i det trixigare området gällde det att ta en kontroll i taget. Jag är nöjd med att jag var med någorlunda in, säger Johansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Bejmer var tolv sekunder före Emil Svensk i Sveriges andralag i mål, och hade de varit före hade Johansson och gänget inte fått någon pallplats alls eftersom bara bästa laget per nation räknas. Därmed fick Martin Regborn – som delade segern på förstasträckan med Viktor Svensk – inte tillgodoräkna sig en andraplats i världscupen.
På damsidan stod ju både Tove Alexandersson och Sara Hagström över stafetten, och utan stjärnorna fick Sverige nöja sig med en femteplats (sjätte om man räknar dubbla norska lag före). Andrea Svensson sprang förstasträckan för andralaget, men hade ingen bra dag och tappade nästan fem minuter, skickade ut Helena Karlsson på 20:e plats. I slutändan räddade Karlsson och Alva Sonesson en elfteplats. -
Örebroaren Anton Johansson bokade med allra största sannolikhet sin plats till orienterings-VM genom att bli tvåa på medeldistansen vid världscuppremiären i Idre. Han gjorde en liten tabbe till första kontrollen men gjorde sedan ett genomgående starkt lopp och var bara 13 sekunder bakom skrällsegraren Max Peter Bejmer (faktum är att Johansson var 67:a av 70 startande till första kontrollen – 28 sekunder bakom Bejmer, till exempel – men snabbast av alla från första kontrollen till mål).
– Det är de här loppen man gillar. Det är ”gött” med lite press. Med nervositet skärper man till sig lite extra. Det var skönt att få till ett stabilt och bra lopp, säger Johansson. som tog sin blott andra pallplats – den förra kom i loppet som gav EM-silver 2022 – till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Mer ovisst är det om Martin Regborn får en VM-plats, och i medeldistans lär det i varje fall inte bli. Han slutade på 15:e plats i dag, nästan tre minuter bakom Bejmer – när fyra svenskar som gör upp om tre VM-platser längst fram var etta, tvåa, trea och fyra inom 28 sekunder (och mellan dem och Regborn fanns också Viktor Svensk på 14:e-platsen).
– Det här passade inte riktigt mig, sa Regborn till förbundets hemsida.
På långdistans lever dock hoppet, eftersom Regborn var femma där i torsdags och alla vet vilken hög nivå han har i sig. Ett svenskt VM-lag skulle ju faktiskt kunna bestå av Bejmer, Johansson och redan uttagne Gustav Bergman på medeldistans och Viktor Svensk, Emil Svensk (fyra i dag, bakom Bergman) och Regborn på långdistansen – även om jag aldrig tror att Sverige tagit ut ett lag där ingen dubblerar. Min känsla är att Viktor Svensk, trots tredjeplatsen i torsdags, och Regborn är de som ligger sämst till om man vill få in Bergman även på långdistansen (och det vill man) – men vem av dem som ryker vågar jag inte sia. Regborn har betydligt mer dokumenterad kvalitet och större meriter, och det enda som egentligen talar till Viktors fördel är prestationen i torsdags och att han är uttagen i förstalaget till stafetten i morgon (där man väl får anta att förbundskapten Håkan Carlsson vill testa ett svenskt VM-lag?!). Men vi får till veckan.
Tisarens Andrea Svensson har knappt ens varit med i VM-snacket (även om hon var tredje bästa svenska i torsdags), och slutade på 15:e plats i dag, som femte bästa svenska den här gången, drygt sex minuter bakom segrande Tove Alexandersson. En oväntat bra placering, tyckte Svensson som inte var nöjd med sin orientering. Hon får ladda om för bland annat O-ringen i sommar.
Johansson springer andrasträckan i Sveriges förstalag i morgondagens stafett, mellan Viktor Svensk och Bejmer. Men andralaget har betydligt mer rutinerade löpare som lär klå dem med Regborn på förstasträckan, Bergman på andra och Emil Svensk som ankare. På damsidan vilar både Tove Alexandersson och Sara Hagström, och därför springer Frida Vikström, Johanna Ridefelt och Sanna Fast i förstalaget medan Svensson tar förstasträckan i andralaget där Helena Karlsson och Alva Sonesson sedan avslutar.
Start 10.59 för damerna och 13.05 för herrarna och SVT sänder så klart.Emilia Fahlin fick visa exakt hur skicklig hon kan vara i en cykelklunga när hon hjälpte fram lagkompisarna Michaela Drummound och Marjolein van ‘t Geloof hela vägen till täten (och dessutom tog en rejäl förning där framme) med två kilometer kvar av 15 mil långa Copenhagen sprint i dag. van ‘t Geloof lyckades sedan inte göra jättemycket nytta som sista hjälpryttare innan Drummound fick gå upp i en stenhård spurt mot några av de allra bästa i världen, och till slut fick nyzeeländskan nöja sig med en 13:e-plats. Stora förhandsfavoriten Lorena Wiebes (Nederländerna/Team SD Worx) vann med flera cykellängders marginal, krossade de andra. Elisa Balsamo (Italien/Lidl-Trek) blev tvåa.
Om inget oförutsett inträffar tävlar Fahlin härnäst på cykel-SM i Uppsala på lördag.På söndagskvällen, 18.00 svensk tid, startar sändningen av VM i mountainbikesprint (kvartsfinalerna och framåt sänds), med Edvin Lindh (om han inte blivit chockartat utslagen före det). Tävlingen avgörs i turkiska Sakarya där Lindh vann en världscuptävling i fjol, men banan har fått en annorlunda layout till årets VM. Lindh vann totala världscupen och var i både VM- och EM-final i fjol, men blev fyra i båda (efter en krasch i VM-finalen). Ni kan se tävlingen gratis här, och redan nu finns en video där Lindh visar ett varv på banan.
Örebro parkrun hade gjort något så ovanligt som att ställa in i dag, på grund av att det var midsommardagen (i fjol kom ändå 50 löpare till start). Det gjorde att det mig veterligt inte avgjordes ett enda löpararrangemang i distriktet i dag. Ovanligt på en lördag. I går, på midsommarafton, vann Kumlabördiga Adam Gillman, som tävlar för Hässelby, Borejoggen i Torsby efter att ha avverkat de 8,5 kilometerna på 27.37 (han har gått på skidgymnasiet i Torsby, och det är många gamla åkare därifrån som återvänder just för Borejoggen). Örebroaren Rickard Ericsson blev sexa på 1.33, Kopparbergsbördiga Bob Impola elva på 29.25 och Kopparbergs-talangen Oskar Söder 17:e på 30.36. Uppe i Dalarna blev Latorpstalangen Ebba Fryxell sexa på 14-kilometersdistansen i Orsakajt’n (en traillöpningstävling) medan ex-örebroaren Matthias Wengelin vann 25-kilometersdistansen för mountainbikecyklister (Orsabajk’n).
Konditionsbloggen 