Well, det var inte så konstigt att Marcus Jansson, Sveriges överlägset bäste mountainbikeorienterare just nu, inte kom till start i finalen i svenska mtbo-cupen, som jag skrev om i går. Jansson körde nämligen maraton-SM i mountainbike hemma i Kilsbergen. Tills jag av en händelse snubblade in på Linköpingsklubben CK Hymers hemsida tidigare i dag visste jag dock inte att CK Hymer-Marcus Jansson var högst densamme som Garhpyttan-Marcus Jansson. Men tydligen cyklar Jansson, som pluggat i Linköping men nu flyttat hem till Närke igen, för Hymer när det inte hänger något kartställ på styret.
Hur det gick i helgen? Jo, Jansson körde elitklassen på SM och slutade på elfte plats, 8,5 minuter bakom täten, men bara 5,5 minuter från pallen (örebroaren Matthias Wengelin på tredjeplatsen) och halvminuten från Grythyttans mountainbikespecialist Fredrik Berg (som redan hunnit få ut en sedvanligt fullödig racerapport på sin blogg; och, som det ryktas, skulle kunna bilda ett ramstarkt lag med Wengelin och Axel Lindh i Almby IK/Team Bergslagsloppet nästa år) som knep den sista topp tio-platsen. Lindh slutade för övrigt sexa i loppet, 1.45 bakom Wengelin, kan man läsa i resultatlistan som nu publicerats.
Där ska man också notera att Andreas Wahlstedt, Almby, vann en stenhårt spurtduell mot Moras Niklas Jonsson och Swesport CK:s Stefan Hellman om guldet i veteran-SM:s H40-klass, att Maria Nilsson, Karlskogacyklisten som vann Närkeserien, tog veteran-SM-silver i D40-klassen, och att hennes klubbkompis Linus Persson tog brons i junior-SM.
På tal om resultatlistor som ramlat in så kan ni nu också spana in samtliga från Lasse-Maja-loppet. Linus Rosdal vann, som jag skrev i går, och precis som i fjol var han helt outstanding, segermarginalen 19,5 minuter till Västerås Daniel Ek. Men faktum är att han var 1.59 bakom sin egen segertid i fjol (1.17.00 då, 1.18.59 över 23 kilometer terräng rxdnu). Annika Larssons segertid skrevs till 1.51.12, och därmed var hon över fem minuter före tvåan Sara-Lena Stolt, Västerås, i mål, och Kajsa Rosdal kutade det tolv kilometerna på 54.57 över nio minuter före Marie Tommila, Kungsör, som var tvåa. Herrarnas tolvkilometerslopp nämnde jag inte i går, men där blev det dubbla pallplatser för Örebro AIK genom tvåan Pär Englund och trean Andreas Wendin, på 49.14 respektive 50.48, 2.45 respektive 4.19 bakom segrande Per Janzon, Enhörna.
På tal om Linus Rosdal hade jag för övrigt missat att han redan förra helgen började smyga igång terränghösten (Lidingöloppet och SM är förstås målet) med banrekord i Vretaloppet. Tidningen Spring uppmärksammade honom dock med en artikel.
– Jag vill göra en bättre tid än förra året (i Lidingöloppet). Men det blir förstås svårt att bli bästa svensk (i år igen) med löpare som Mustafa Mohamed och David Nilsson i startfältet, sa Linus till tidningen.
Vid midnatt, natten till i dag, gick för övrigt anmälningstiden till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna norr om Sölvesborg med kval på lördag och final på söndag, ut. 452 anmälda i sex klasser (herrar, damer, äldre juniorer, yngre juniorer) varav hela 111 i herrklassen där Hagabys Martin Regborn tillhör guldfavoriterna efter EM-bronset och Tisarens Daniel Attås bör kunna utmana om en topp 20-placering (men fjolårets SM-bronsmedaljör Filip Dahlgren är inte anmäld och verkar därmed ha tvingats acceptera att säsongen är över efter alla skador). Bland damerna har Tisaren vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, en formtoppad (som det verkar) Rebecka Nylin och därtill Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. Kan bli handen full till final, alltså. Plus då KFUM Örebros Ellinor Eriksson som också sett riktigt vass ut på slutet. Mycket att hålla reda på, alltså, och då har jag inte ens gått in på juniorklasserna.
Jag har fortfarande fått tag i någon resultatlista, men av direktrapporteringen av döma blev örebroaren Matthias Wengelin av med sin svenska mästerskapströja i långlopp (han har ju dock kvar dem i OS-disciplinen crosscountry och i grenen cykelkross) när maraton-SM i mountainbike avgjordes i samband med Bergslagsloppet i dag. Wengelin lär ha rullat i mål som trea, på behörigt avstånd bakom en duo där Emil Lindgren spurtade ned Michael Olsson och tog guldet efter två timmar, 31 minuter, 38 sekunder och nästan 75 kilometers cykling i kuperad Kilsbergsterräng. På samma sätt har jag lyckats läsa mig till att Jennie Sternerhag tog sitt fjärde raka SM-tecken i disciplinen. Men vi får väl återkomma när arrangörerna publicerat en lista.
Förre elitskidåkaren och juniorvärldsmästaren Patrik Karlsson tog hem själva Bergslagsloppet, den 65 kilometer långa ”motionsklassen”, med 50 sekunders marginal till tvåan Mathias Helin, Borås, (Helin är bara 19 år och därför stod som segrare i ”ungdomsklassen) efter att ha avverkat sträckan på knappt två timmar och 32 minuter. Örebroaren Malin Olsson var tvåa i damklassen, bara 26 sekunder bakom Stjärnhovs Pernilla Svensson efter över 200 minuters cykling.
I säsongens sista, och kanske mest prestigefyllda DM-lopp i orientering – stafett – lyckades Hagaby inte försvara fjolårstiteln på herrsidan trots att de nu toppat laget med EM-bronsmedaljören och VM-sjuan Martin Regborn. Orsaken? Att Tisaren, som var arrangör och därför inte kom till start i fjol, i år ställde upp med ett ramstarkt lag där Gustav Hindér sprang upp en lucka på nästan två minuter på förstasträckan och Oskar Andrén utökade till över 3,5 minuter efter två, där Hagaby hade Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Som om inte det räckte drygade ex-landslagsmannen Daniel Attås faktiskt ut ytterligare när det väl var Regborns tur på sistasträckan, och i mål var Tisaren över fem minuter före Hagaby. Tisarens andra- och tredjelag fixade dessutom tredje- och fjärdeplatserna, men var 18 respektive 29 minuter bakom.
På damsidan ryckte två Hagabylag på förstasträckan, men när Lovisa Persson växlade till Rebecka Nylin, nybliven distriktsmästare i nattdisciplin, så var Tisaren strax ikapp och förbi, och VM-löparen och EM-medaljören Lilian Forsgren drygade ut en 3,5-minutersledning vid växling till nästan elva minuter i mål för att fixa dubbeln. Hagaby? Tja, de båda lagen föll igenom rejält och blev fyra och femma, istället tog KFUM Örebro och Tisarens andralag, med Bergslagsleden ultra-succén Anette Carlsson respektive förra juniorvärldsmästaren Andrea Svensson på sistasträckorna, hand om silver- och bronspengarna.
Uppe i Örnsköldsvik avgjordes säsongens allra sista deltävling i svenska mountainbikeorienteringscupen, och Erica Olsson från Karlskoga tog ännu en seger. Över långdistans med masstart vann hon med nästan 3,5 minuters marginal till tvåan, Hanninges Jennifer Andersson, och därmed kan hon summera cupsäsongen med sex segrar och fyra andraplatser i cupen, och maxpoängen 370 poäng (eftersom just fyra sämsta tävlingarna ska räknas bort). Garphyttans Marcus Jansson var inte på plats i helgen, men hade redan säkrat totalsegern på nästanmaxet 360 (seger i dagens tävling, finalen, gav tio bonuspoäng som Jansson missade, men han vann de åtta första tävlingarna och har därmed redan tvingats räkna bort två segrar.
Svealandsmästerskapen, som jag skrev om i går, avslutades i dag med nya medaljer till Klara Frih (tvåa på 2 000 meter i F14 med 7.02,84) och Wilhelm Bergentz (tvåa på samma distans i P14 med 6.25,06). Frih kutar ju inte bara de långa distanser bloggen rapporterar om, utan inkasserade även medaljer på 80 meter, 300 meter och 4×80 meter (och så var hon 14:e i längdhopp).
Så här veckorna före Lidingöloppet är det kutym att testa formen i terräng, och för Linus Rosdal, KFUM Örebro, som i fjol var bäste svensk just i Lidingöloppet värmde då som nu upp med klassiska Lasse-Maja-loppet i Arboga, som i dag avgjordes för 44:e gången. Någon resultatlista har jag ännu inte sett, men enligt rapporter från Per Sjögren, det just nu handgipsade konditionsfenomenet, som var på plats blev det en ny seger på Rosdal. Dock på en eller två minuter sämre tid än i fjol (1.17 blankt, då). Dessutom vann Örebro AIK:s Annika Larsson på cirka 1.51, och Linus syster Kajsa Rosdal, IF Start, vann tolvkilometersklassen.
Segrare är vi allihop. Annika Larsson, Kajsa Rosdal och Linus Rosdal efter Lasse-Maja-loppet. Foto: Per Sjögren
Emilia Fahlin gör från klarhet till klarhet just nu. I går förklarade hon här på Konditionsbloggen att hon tränat hårt senaste veckorna, inte förväntade sig några resultat den här veckan utan istället körde Lotto Tour i Belgien för att tävla sig i form inför EM nästa vecka, och att hon därför var överraskad över att ha bara ha varit sex sekunder från pallen som tia i tempoprologen i tisdags. Men likförbaskat var hon med allra längst framme när dagens etapp, 116 kilometer runt Lierde, avgjordes.
Åt spurtfenomenen Marianne Vos och Girogia Bronzini, med tre respektive två VM-titlar i linjelopp, fanns inget att göra av tv-bilderna att döma (spola 8.20 in i klippet, på ett ungefär, för att se spurten), men Emilia Fahlin slog stora delar av världseliten när hon bakom dem rullade i mål som femma.
En femteplats i en sådan här stor tävling ger dessutom fem viktiga UCI-poäng, som räknas mot världs- och nationsrankningen och i slutändan bestämmer hur många platser Sverige kommer få i mästerskap i framtiden (när Johansson lägger av kommer Sverige bli av med en hel del poäng, så det är nog så viktigt att andra börjar samla sådana). Fahlin är 14:e i sammandraget inför avslutningen i morgon.
I morgon är det dags för fjärde och näst sista distriktsmästerskapstävlingen i orienteringen för året: Natt-DM. Utan Martin Regborn (däremot är han med i stafetten på söndag), som det verkar av startlistan att döma, men med Lilian Forsgren.
Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).
I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.
Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.
Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.
Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ‘Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders ErikssonErik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Exakt två veckor efter sjundeplatsen i VM gjorde Örebroorienteraren Martin Regborn sin första tävling efter det där mästerskapet han laddat för i fem år. Comebacken skedde på riktigt hemmaplan – uppe i Kilsbergen. Med tävlingscentrum vid Lockhyttan avgjordes Örebro läns medeldistans-DM, och Regborn var helt överlägsen. Han vann 3,5 minuter före Daniel Attås, Hallsbergslöparen som sprang för landslaget så sent som för ett år sedan, och Gustav Hindér (mellan dem skiljde bara en sekund i silverstriden). Regborn var snabbast på åtta delsträckor (från start till första kontrollen, mellan kontrollerna, från sista kontrollen till mål) av 14 och hade andra tid på ytterligare fyra.
– Det var ganska svårt, men jag gjorde inga större misstag. Det var ett bra lopp. Den fysiska formen från VM ligger kvar, men mentalt är det värre. VM var en mental urladdning, så nu är det skönt att få springa lite mindre tävlingar, säger Regborn i ett pressmeddelande.
KFUM Örebros Ellinor Eriksson vann damklassen i ännu mer överlägsen stil, hade fem minuter ned till tvåan Elin Vinblad och över sex till trean Karin Persson, båda Hagaby (Kolmårdens Linn Bränneby sprang utom tävlan in på andra plats, tre minuter bakom Eriksson).
– Jag gjorde ett stabilt lopp. Men det var klurigt så det gällde att hålla i orienteringen för att inte bomma, säger Eriksson i samma pressmeddelande.
I morgon fortsätter DM med långdistans. Nästa helg väntar natt- och stafett-DM.
Hallsbergs EM-löpare Lilian Forsgren avstod Örebro läns DM och sprang i stället Bohusläns/Dalslands dito utom tävlan. Slutade trea i sprint och tvåa i medeldistans när dubbla tävlingar avgjordes på samma dag på Kärringön i skärgården utanför Orust.
Mikeala Kemppi, som förra helgen SM-femma på 10 000 meter, till med en åttondeplats – som femte bästa svenska – när klassiska Tjejmilen avgjordes i Stockholm med 28 000 löparen anmälda. Etiopiens Fantu Tekla vann tävlingen på 33.56, 25 sekunder före landsmannen Roman Mengistu. Lisa Ring blev bästa svenska på fjärde plats, på 35.48, medan Kemppi korsade mållinjen på 36.19. Elina Larsson var näst bästa länslöpare på 32:a plats efter att ha klarat 40-minutersgränsen med 13 sekunders marginal.
Fredrik Nylén, ni vet den tidigare Bik Karlskoga-spelaren som numera är multisportare på elitnivå och som sopade hem Ice race vintage i vintras, tog SM-brons i maratondisciplinen i inlineåkning som avgjordes i samband med Tidaholsmloppet i dag. Det var Nyléns första inlinelopp i karriären …
Till sist ett glädjebesked från Instagram: Erik Anfält kommer till start i Bergslagsleden ultra i morgon bitti (och på tal om det måste jag hem och sova nu!).
1. Bergslagsleden ultra och Kilsbergen trailrun
Tycker ni jag favoriserar de här tävlingarna? Tja, i sådana fall beror det inte på att jag är medlem i arrangörsklubben Nature Running (vilket jag faktiskt är) utan att det är ett av min tre stora mållopp den här säsongen. Örebro backyard ultra slutade med en halv framgång (tvåa i herrklassen, men klarade inte mitt eget tidsmål) och Borås sextimmars väntar runt hörnet, men på söndag är det fullt fokus på den tredje upplagan av Bergslagsleden ultra. 2014 löste jag det 47,5 kilometer långa loppet, med runt 1 200 höjdmeter, under fem timmar trots att jag sprang bort 15 minuter på en missad stigförgrening. I ösregnet i fjol halkade jag runt på 5.07 utan fellöpningar. I år är målet mest att ta mig runt. Har trots normal träningsdos inte fått något svar alls av kroppen under andra halvan av sommaren, och mardrömsresultatet i Svartåloppet gör att jag nu går in helt utan förväntningar. Kanske är rentav 5.30 en bra tid på söndag.
Örebros landslagslöpare Erik Anfält, som satte ett fett banrekord i fjol (trots en vurpa!), har haft skadekänningar efter Ultravasan och är tveksam till start (men han hade hämtat ut sin nummerlapp när jag hämtade min, i varje fall), men springer han så vinner han, som det brukar vara. Annars lär Per Eklöf stå redo att ta över, efter två raka andraplatser. Tävlingen är deltävling fem av nio i årets Peppes trail cup, den nationella traillöpningsserien, men de har ännu inte uppdaterat sammandraget efter förra helgens Irontrail i Kristinehamn. Ingen som var topp fem inför den tävlingen är hur som helst anmäld, varken på dam- eller herrsidan (däribland uteblir Örebrolöparna Sara Richert och Ingrid Ziegler).
I 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun, som arrangeras samtidigt och delvis på samma bana (och som ingår i långloppscupen), får Mattias Nätterlund och Erika Bergentz räknas som favoriter, den senare möjligen utmanad av Kajsa Rosdal.
2) Finnkampen
Jag har väl redan uttömt ämnet, men 18.30 i morgon kväll smäller det. Louise Wiker, ex-Hällefors-löparen med friidrotts-VM-meriter, springer sin andra finnkamp. 10 000 meter. Missa inte det!
3) Orienterings-DM
Sprinten avgjordes redan i somras (med svaga startfält), men nu är det dags för de två riktiga DM-helgerna. Medeldistans i morgon, lördag, långdistans på söndag, natt nästa fredag och avslutande stafett den söndagen. På plats finns först och främst Martin Regborn, VM-sjua i sprint för två veckor sedan, som främst utamans av Daniel Attås. Josefin Tjernlund, som sprang EM i våras, är också på plats, liksom tvillingsystern Ellinor, men inte Lilian Forsgren (men hon kommer nästa helg!).
Fem år efter debuten i Finnkampen (som genererade den här roliga artikeln) är Louise Wiker, den Hälleforsbördiga friidrotts-VM-löparen, tillbaka i tävlingen. Hon har ju hållit klar finnkampsklass ganska många av de här fyra raka kamperna hon missat, som 2013 då hon fick springa lag-EM men sedan petades från Finnkampen på grund av att hon var förkyld när SM avgjordes, och i fjol då hon sprang VM men inte hann med så många millopp och valdes bort (trots att hon dagen före beskedet skulle komma vädjade i NA: ”Jag tycker de ska ge mig chansen. Skriv det”).
Förra gången slutade Wiker fyra på 10 000 meter, på 34.26,47, i ett rätt taktiskt lopp där Isabellah Andersson drog ned tempot och försökte hjälpa sina svenska medtävlanden. Den här gången saknas den svenska fixstjärnan, och bara en av de fem bästa på svenska årsbästalistan (Wiker är sexa på 34.56,95 från SM-silverloppet i fredags) har tackat ja, SM-segraren Malin Liljestedt, Spårvägen. Den tredje svenska platsen bakom Wiker och Liljestedt är vakantsatt, och lär fyllas av någon av löparna från 5 000 meter (knappast Meraf Bahta, kan man tänka, utan snarare Örgrytes Maria Larsson eller troligast Spårvägens Cecilia Norrbom som är tvåa på svenska årsbästalistan).
Finland ställer upp med Camilla Richardsson och Laura Manninen som båda gjort tider runt 33.40 i år, och Janica Mäkelä som har 36.33 som årsbästa och som lär bli den svenskorna får inrikta sig på att besegra om de andra två finskorna drar upp tempot.
Missa förresten inte att Martin Regborn nu samlat tankarna efter sjundeplatsen i orienterings-VM i ett intressant blogginlägg som avslutas med slutsatsen: ”Med ett års till bra träning kan det mycket väl räcka hela vägen i Estland.”
Och så kan jag som vanligt rekommendera Linda Meijers blogg från helgens deltävling i Västgötacupen i mountainbike, där hon trots en tung tävling vann D30-klassen.
1. Orienterings-VM
Det har gått tolv år sedan senast. Men med start i morgon, lördag, är det äntligen dags igen: Orienterings-VM i Sverige, i Strömstad (och tisdagens medeldistans i Tanum). Lite skralt med länsdeltagare då tidigare VM-löpare som Lilian Forsgren och Filip Dahlgren inte haft toppform i år (eller varit skadade) och andra som varit med kring landslagen som Daniel Attås och Josefin Tjernlund ännu inte tagit klivet till VM-nivå. Så Martin Regborn blir enda länslöpare i mästerskapet, och lördagens sprint blir, om inget oförutsett händer (Regborn är reserv på övriga distanser och tillgänglig för stafetten nästa lördag), hans enda distans under mästerskapet. Läs mer om Regborn i gårdagens blogg och i dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se).
2. Vårgårda GP
Redan i eftermiddag avgörs lagtempot, och på söndag är det dags för det klassiska linjeloppet. Jag skrev en del om Emilia Fahlin häromdagen. Hon gör sin sjätte tävling i Vårgårda och har placeringsraden 46–41–17–43–52 i linjeloppet, men hoppas i år kunna vara med betydligt längre fram när det ska avgöras.
3. Ultravasan och Vasastafetten
Garphytteorienteraren Filip Dahlgren är ju regerande mästare i Vasastafetten med sitt IFK Lidingö, och Örebro AIK kom tvåa i fjol (med bland andra Erik Anfält, Mikaela Kemppi och Mattias Nätterlund i laget), men i år kommer inget av lagen till start. Eller ja, Örebro AIK ställer upp med ett lag, men utan så mycket elitinslag, utan någon av löparna från i fjol (men däremot med Cristoffer Stockman och Ann-Sofie Berg). Att hålla utkik på är också Karlskogalaget Happy Homes, som förutom ett par av min träningskompisar innehåller dubble VM-guldmedaljören (i draghund) Timo Silvola. Men allra mest spännande är förstås Erik Anfälts start i Ultravasan 45 (även om det hade varit ännu roligare att se honom i 90-kilometersklassen, men de distanserna har maratonlandslagslöparen från Örebro ännu inte klivit upp på). I fjol vann Fritjof Fagerlund på 2.45.30, och en tid under tre timmar räckte till topp sex. Det är svårt att säga exakt vad Anfält är god för på det här underlaget, men någonstans där uppe kommer han naturligtvis att vara med.
Bubblare: I Anfälts (och Nätterlunds) frånvaro blir lördagens DM på 10 000 meter plötsligt lite öppnare (på herrsidan; på damsidan kommer Mikaela Kemppi förstås leka hem det). Jakob Nilsson har ju vunnit det mesta i långloppscupen i år, och har bästa anmälningstiden, men Fredrik Johnsson och Michael Welday är bara 33 resepktive 59 sekunder bakom och blir det ett taktiskt lopp på Skölvboslätts IP kanske någon kan hota. Förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom och hela 31 triathleter från Örebro AIK (däribland konditionsbloggsbekantingar som Morgan Pätsi, Anders Ekholm, Mikael Selvin, Mikael Spiris och förre Örebro IK-hockeyspelaren Peter Jellvert) ställer upp i Kalmar ironman som avgörs på lördag. På söndag är det dessutom dags för höstens första och säsongens totalt fjärde deltävling i Närkeserien i mountainbike. Och så ställer KFUM Örebro upp med ett lag i lag-ungdoms-SM i friidrott för 15–17-åringar i Huddinge där Tobias Tranderyd (800 meter), Olle Tyrsmo (2 000 meter hinder) och Lisa Brorson (3 000 meter) står för konditionsinslagen.
På lördag inleds orienterings-VM i Strömstad – och för Örebroorienteraren Martin Regborn är det dessutom avslutningen på fem år av förberedelser. Lördagens sprintlopp blir nämligen – om inte någon av konkurrenterna skadar sig eller om förbundskapten Håkan Carlsson skrällsatsar på Regborn i stafetten nästa lördag – både EM-bronsmedaljörens första och sista i ett mästerskap han laddat för länge. Väldigt länge. Att springa ett VM på hemmaplan har varit ett mål sedan Regborn som tolvåring såg Karolina A Höjsgaard och Niclas Jonasson springa hem svenska guld i Västerås 2004, och satsningen mot mästerskapet i Strömstad har pågått hela hans seniorkarriär, sedan Sverige i praktiken tilldelades VM 2011 (och året därpå även gjorde definitivt fick arrangörsansvaret). om det där och mycket annat berättar Regborn själv i en intervju i fredagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se, med fräcka bilder av Veronika Ljung-Nielsen). Lite snack sparade jag dock till bloggen.
– Normalt börjar man titta på nästa VM när årets VM är avslutat, men hemma-VM började vi ladda för redan för fyra år sedan. Vi har varit runt Strömstad och tränat sedan Sverige tilldelades mästerskapet. Det har varit som att träna inför ett OS. Det kommer nog att kännas tomt efteråt, säger Regborn till Konditionsbloggen. Hur har sista uppladdningen sett ut?
– Jag har kört en liten omstart efter EM och VM-testerna. Det blev ett par veckor med grundträning och så några veckor med lite mindre mängd och mer fart, hård intervall. Sista veckan har jag bara försökt vila så mycket som möjligt, och det är nästan det svåraste. Under grundträning ligger jag på tolv–femton timmar i veckan, den här veckan har det nästan inte blivit något alls. I våras var det världscup, EM, VM-tester, massor av tävlingar … Nu har du en enda dag då du ska vara på topp. Har det påverkat träningen och toppningen?
– Egentligen inte. Träningen i sig skiljer sig inte så mycket åt, både långdistans och sprint är långdistansidrotter rent fysiologiskt, och jag tränar alltid ganska varierat. Jag kör en hel del i skogen även om det är en sprinttävling jag laddar för den här gången, för att få varierad träning och varierat underlag. Dessutom är jag ju reserv på långdistansen, så jag måste vara beredd på att springa även där. Vad har du för målsättning?
– Om jag lyckas pricka in formen och får till det perfekta loppet kan det räcka långt. Jag kan inte påverka hur de andra springer, men jag vet om min egen kapacitet. Det är i princip samma folk som är med i EM som i VM. Konkurrensen är möjligen lite lättare, eftersom toppnationerna bara får ställa upp med tre löpare på VM mot fyra på EM, men å andra sidan är folk lite mer toppade till VM. Vad händer efter VM, vad har du för långsiktiga mål?
– Oj, så långt har jag inte tänkt. Jag har varit inne i den här bubblan med hemma-VM så länge. Men det är VM varje år, och jag tar ett år i taget. Klart jag vill springa en långdistans på VM någon gång. Fortsätter du plugga vid sidan om orienteringen?
– Jag har läst på heltid fram tills nu och har ett år kvar till en master inom idrottsfysiologi och medicin, men jag har inte satt igång med höstens studier än. Just nu känns det inte som om jag vill läsa på heltid året som kommer, utan satsa mer på orienteringen i stället nu när det gått så bra. Tyvärr går det ju inte att försörja sig på sporten, så vi får se hur det blir. Det var tolv år sedan det var VM i Sverige senast. Finns du med om tolv år, om det blir ett nytt VM här då?
– Det är inte omöjligt, men … Det är långt fram, i varje fall.
Hur firar man sitt livs form? Tja, varför inte med en jordgubbscalippo. Emilia Fahlin fick i varje fall en isglass av Martin Vestby efter att för tredje gången på fem dagar tagit en topp sex-placering i Thüringen runt, och därmed åter klättrat in på topp tio-listan i sammandraget trots måndagens tempodebacle då ett havererat växelsystem gjorde att hon tvingades trampa runt på sin linjecykel och tappade 2,5 minuter på täten. Jag skrev en artikel om dagens etapp i Thüringen här, och i morgon hoppas jag få tag på Fahlin för att summera det sista inför OS-starten som nu bara är 18 dagar borta.
What a day! Super hot & long queen stage in Thüringen, but rewarded with this by national coach after a 6th place!👌🏻 pic.twitter.com/ZU4Xst3760
Martin Regborn följde upp gårdagskvällens seger i Milans poängtävling med att jogga långa banan på Klackenloppets första dag på eftermiddagen (i mål som sexa). Hagabys Jakob Wallenhammar vann tävlingen närmast före Ärlas Robbin Kantarp och KFUM ÖRebros Oskar Arlebo. Inga damer sprang längsta klassen, men i näst längsta var Frida Johansson, från Karlskgoaklubben OK Djerf, snabbast och totaltvåa bakom IFK Moras Pär Höök. I morgon avgörs andra dagen av Klackenloppet, och sedan är det bara två dagar kvar till O-ringen, där just Frida Johansson springer förstasträckan för Värmlands förstalag i den inledande distriktslagsstafetten (Örebro har däremot inte lämnat in sina laguppställningar än).
Konditionsbloggen 