I dag har jag inte gjort så mycket annat än att direktkommentera Svampenmaran (se NA:s tv-sändning i efterhand här), skriva om Svampenmaran (här och här) och dessutom lite om terräng-DM (här). Inget kvar till Konditionsbloggen, därmed? Jodå.
Dels var det ju världscuppremiär i orientering i polska Wroclaw, där Örebros Martin Regborn slutade på 24:e plats i herrklassen och Hallsbergs Lilian blev 27:a bland damerna. Regborn var 4.45 bakom överlägsne norske segraren Olav Lundanes, och 3.20 från delade tvåorna Albin Ridefelt, Sverige, och Carl Godager Kaas, Norge (”Dagen bjöd på knappt 40 mininuters kamp mot polska grönområden. Inget topplopp, men ändå godkänt. 24:a och lite världscuppoäng in på kontot”, twittrar Regborn). Forsgren var femma åtta svenska löpare till start, drygt fem minuter bakom Helena Jansson som säkrade svensk dubbelseger en sekund (!) före Tove Alexandersson. Ryska trean Mironova Svetlana slagen med nästan 1,5 minuter, vilket betyder att Forsgren var lite drygt 3,5 minuter från pallen. I morgon avgörs sprinten, med Regborn, Forsgren och landslagsdebutanten Josefin Tjernlund.
Dels var det Women’s Tour de Yorkshire Race, 135 kilometer engelsk landsväg med Emilia Fahlin i tätklungan över mållinjen i Doncaster. Hon tog stort ansvar i att jaga ikapp utbrytningen sista 30 kilometerna och hjälpte fram lagkompisarna lagkompisarna Marta Bastianelli och Anna Trevisi i klungan, men de båda fick ge sig mot nederländska spurtkanonen Kirsten Wild, Hitec products, och nöja sig med femte respektive sjätteplats (”Jag älskade verkligen tävlingen. Fantastisk publik och en härligt kuperad bana, jag ser fram emot att få köra hela touren”, twittrar Fahlin). Nu flyger Fahlin och resten av Alé-Cipollini-gänget till Kina för nästa deltävling i damernas världstour.
Dessutom har det varit underhållande att följa Anton Hallors och Oskar Andréns stressiga orienteringsdygn via instagram, med en elfteplats i Sydsvenska 7mannabudkavlen i Eksjö natten mot lördag och 16:e respektive 22:a plats i Finspångsorienteringens medeldistans på lördagsförmiddagen. Daniel Attås blev för övrigt 15:e i den senare tävlingen.
1. Världscuppremiären i orientering
Det skulle ha varit fyra länslöpare med när den första av säsongens fyra världscuphelger (två är dock EM och VM, så egentligen är det bara två renodlade världscuper på hela säsongen) avgörs i polska Wroclaw. Men på fredagen tvingades Garphyttelöparen Filip Dahlgren avisera att han ställer in sitt deltagande på grund av sjukdom. ”Däckad i feberfrossa. Tråkigt. Finns dom som har det värre. Laddar om mot EM”, skriver Dahlgren på twitteroch fortsätter:”Synd på så bra form! Men tror Regborn håller ställningarna och Närkeflaggan högt.” Kvar finns alltså örebroaren Martin Regborn och Hallsbergs Lilian Forsgren, två liksom Dahlgren VM-meriterade löpare (Forsgren har dessutom vunnit EM-silver) och som kutar både lördagens medeldistans och söndagens sprint i Polen (och som dessutom förstås är högaktuella för något av de tre svenska mixedsprintstafettlagen till måndagens tävling), liksom OK Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund, som gör landslagdebut som dock bara springer söndagens sprint. Alla fyra är ju dessutom redan klara för EM som startar den 21 maj.
2. Svampenmaran
NA-tv kommer att sända direkt när det nu äntligen är dags för det 444 varv långa loppet som NA var först att skriva om i början av november. Vi kör intervjuer och försnack från 9.45 och sedan sänder vi åtminstone första timmen av själva loppet, allt på na.se/sporten. Det är förmodligen också bästa sättet att följa loppet, eftersom säkerheten gör att max 150 personer får vistas uppe på Svampen samtidigt, och då 64 löpare samt restauranggäster gör publikkapaciteten i praktiken obefintlig. Frida Södermark har varit storfavorit ända sedan hon anmälde sig (trots att hon redan nästa söndag ska kuta Wings for life i chilenska Santiago och därefter bara har tre veckor kvar till säsongens stora mål, sydafrikanska Comrades) och Sören Forsberg persade ju med 2.44.30, 52 år gammal, i Frankfurt i höstas. Men nu finns ytterligare en snabblöpare i given, norrmannen Gjermund Sørstad som tagit en av de platser som blivit lediga efter återbud. Sørstad är grym på alla distanser, men ett världsnamn på 24-timmarslöpning där han gjort 247 787 meter på bana (tredje bäst i Norge genom tiderna) och så sent som i februari i år slog nordiskt rekord på löpband (240 100 meter, att jämföra med örebroaren Hasse Byréns svenska herrekord på 181 040).
3. Tour de Yorkshire
Liksom i vueltan och touren får damerna nöja sig med en ynka tävlingsdag i racet som avgörs i samband med herrarnas etapplopp Tour de Yorkshire. Emilia Fahlin är tillbaka efter tio dagars ledighet och bildar Alé-Cipollinis lag i tävlingen tillsammans med Marta Bastianelli, som visat grym form på slutet, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Martina Alzini och Ellen Skerritt. Loppet, med start i brittiska världsmästaren och OS-medaljören Lizzie Armitsteads hemort Otley och mål i den gamla engelska gruvstaden Doncaster, är småkuperat och tillhör nivån precis under damernas världstour. Direkt efter tävlingen flyger Fahlin till Kina för Tour of Chongming Island fredag–söndag.
Bubblare: Korta terräng-DM (som också ingår i långloppscupen) avgörs i Glanshammar på lördagen, och även om varken Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg, Erika Bergentz, Erik Anfält eller Linus Rosdal är föranmälda finns en del att se fram emot. Som Tim Sundströms comeback (?!) efter blodproppen, den nya duellen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund (som visat superform på slutet). Extra kul att alla från 15 år och uppåt, både herrar och damer, springer samma fyrakilometersbana, för då kan man göra lite tidsjämförelser som inte är så vanliga i terränglöpning. Dessutom är det premiär för svenska mountainbikecupen, med hela Sverigeeliten på plats. Däribland den numera Örebroboende och från och med årsskiftet för Almby IK tävlande VM-cyklisten Matthias Wengelin, som är klar för EM i Huskvarna nästa helg. Premiären avgörs i Säter, varifrån Wengelin kommer, och hans egen pappa är tävlingsledare. Svenska cykelförbundet har publicerat en liten film där Matthias berättar om sin känslor inför att komma hem. Förutom Wengelin finns också Linda Meijer och ytterligare 18 Almbycyklister, fyra Karlskogacyklister och så Fredrik Berg med i startlistan.
Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.
I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.
Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadsloppi lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.
I morgon kväll är det premiär för en helt ny tävlingsserie i konditionsidrottslänet: Närkeserien i mountainbike (vilket är ett lite lustigt namn eftersom bara hälften av deltävlingarna körs i Närke; två i Västmanland och en i Värmland). Totalt alltså sex deltävlingar, utspridda över fem vardagskvällar och en söndag i april, maj, augusti och september. Premiären körs vid Markaspåret/Ljungstugan, och bara föranmälan uppgår till nästan 100 cyklister vilket väl får klassas som succé. Konditionsbloggen ringde givetvis upp tävlingssamordnaren Rickard Zaxin för att höra lite mer om detaljerna.
– Mountainbikecyklingen har verkligen haft en boom de senaste året. När jag började cykla bakade tränaren i Almby tårta och firade när vi för första gången var över 30 på ett pass. Nu är det tresiffrigt varje gång, och rekordet är på 160 cyklister när vi samlades vid Svampen och cyklade norröver på ett pass för 1,5 år sedan. Men nu vill vi att fler också ska upptäcka hur kul det är att sätta nummerlapp på cykeln. I tre-fyra år har vi kört spontana träningstävlingar, och gensvaret har varit väldigt positivt, så nu har vi satt ihop en serie med tabellställning och sådana saker. Det är fortfarande träningstävlingar, man behöver ingen licens för att vara med, säger Zaxin till Konditionsbloggen. Hur tuff terräng, snackar vi då?
– Det är lättcyklat. Tävlingsklasserna kommer ha en tävlingstid på runt 40-45 minuter med små tekniska inslag, men mestadels snackar vi ganska snäll stig. Vi vill att alla ska kunna vara med och vi vill inte ha några skador, så största skillnaden på tävlingsklassen jämfört med de andra är att det blir lite mer höjdmeter. Totalt har vi tre banor, för nio-tio-åringar och uppåt. I första deltävlingen har de vuxna en bana på 1 300 meter där man börjar med en ganska fin sväng i skogen, sedan kommer man tillbaka ned mot Ljungstugan efter några hundra meter, försvinner hundra meter igen och sedan kör en längre slinga på 300-400 meter nere vid arenan. Allt för att publiken ska kunna heja och man ska kunna få hjälp om man får en punktering eller något sådant. Vi vill att det ska vara lite fest. Har några av de tyngre namnen anmält sig?
– Matthias Wengelin ligger hemma och är sjuk, Axel Lindh jobbar och Linda Meijer är i varje fall inte föranmäld. Men vi har några som tävlat på veteran-VM, som Magnus Pettersen och Mats Rönnbacka (och dessutom är elitsatsande Grythyttecyklisten Fredrik Berg och STCC-mästaren Rickard Göransson anmälda). Det är kul att vi har allt från VM-åkare till rundnätta gubbar på 100 kilo plus som ställer upp, det är lite av charmen. Det är roligt att de fullärda vill ställa upp, men det viktigaste är att vi vill att den stora merparten ska upptäcka att det inte är så farligt att vara några stycken som ligger tätt på stigen. Faller det väl ut kommer vi nog att licensiera tävlingen till nästa säsong, och använda Svenska cykelförbundets anmälningssystemet. Dessutom kommer vi att ta fram en mästartröja tills dess. Men även om vem som helst är välkommen att ställa upp är det bara de från länet som kommer att ingå i serien, samla poäng och kunna ta tröjan.
Cykling på en något högre nivå: Avofficiellatwitteruppdateringaratt döma var Emilia Fahlin i en rätt lång utbrytning i La Flèche Wallone i dag. Hon gjorde bra reklam för sig själv och stallet, men i slutändan räckte det inte till på den extremt kuperade banan (och det hade hon ju flaggat för på förhand, det här var ingen favorittävling för Örebrocyklisten), och över mållinjen var Fahlin 83:a, knappt sju minuter bakom nederländska Rabobank-Liv-cyklisten Anna van der Breggen som vann för andra året i rad efter att ha mosat konkurrenterna uppför Mur de Huy. Emma Johansson sjua, Fahlins lagkompisar Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban 13:e och 16:e, knappa minuten bakom.
Efter gårdagens blogginlägg påpekade Martin Regborn på twitter att Milans poängtävling den här gången hade varit en nedjogg för honom efter ett betydligt tuffare intervallpass tidigare under kvällen. Vilket förstås förklarar att Dahlgren drog ifrån så successivt. Regborn skrev dessutom ett mycket läsvärt hyllningsinlägg till tävlingsserien på sin blogg efteråt.
Tredje deltävlingen iGlanshammars terrängserie? Där var Henrik Eknor snabbast på 8.52 (tredje bästa tiden i år, bara han själv och P15-löparen Melker Forsberg har sprungit fortare). Johan Ingjald dock tvåa igen, och behåller därmed totalledningen (inga seniordamer kom till start den här kvällen, så snabbaste dam var Minna Seger på 10.33 i F15-klassen.
Nu tar bloggen semester i fem dagar, men missa inte andra tävlingshelgen i orienteringens elitserie (lördag och söndag), Degerfors och Karlskogas stora orienteringshelg med Boforsloppet och Letälvsträffen, Kumla stadslopp och Munkastigen trailrun och allt annat spännande som förmodligen händer i helgen men som jag nu i semestermood inte kan plocka fram på rak arm. Vi hörs på tisdag!
Well, ibland byter superatleterna Martin Regborn och Filip Dahlgren om – och springer i skogen som vanliga män. Typ. I kväll gick länets båda VM-orienterare på herrsidan hur som helst en riktig holmgång i Stadsskogen i Nora, där den andra av OK Milans 14 poängtävlingar i år.
Och liten revansch blev det för Dahlgren, som inte bara förlorade med 4-2 i inbördes möten mot Regborn i poängtävlingarna i fjol (även om han tog hem totalen eftersom fem bästa resultaten räknas och Dahlgren skrapade ihop fem segrar, varav tre när Regborn inte var med, medan Regborn ”bara” sprang de där sex deltävlingarna när Dahlgren också var med) utan också fick ge sig mot Hagabylöparen i de båda mötena i Brösarp förra helgen (medel- och långdistans i världscup- och EM-testtävlingarna). För den här gången vann Dahlgren med klar marginal, över 2,5 minuter, efter att ha varit snabbast på sträckorna (från föregående kontroll till nästan) till kontroll tre, fyra, sex, sju, åtta, nio, elva, tolv och 13 och successivt byggt upp en ledning på exakt 2.30 medan Regborn tappade lite här och lite där (22 sekunder till tvåan, 23 till sjuan och 20 till tolvan var de största tidsspillen). I mål, efter 18 kontroller och knappt 37 minuters löpning, skiljde 2.37.
Habila hemmalöparen Per Eklöf var best of the rest, 4.53 bakom Dahlgren och 2.16 efter Regborn, Tisarens Anton Hallor 5.36 bakom. Rebecka Nylin bästa dam, 18.03 bakom, då det i poängtävlingen är det mixedklass som gäller.
Nästa tisdag tävlas det i Röbergshagen, med Eklöf som banläggare. Återstår att se om det blir lika fint besök där.
Trots att det är min riktiga hemmaplan, där jag tillbringat de allra flesta av mina träningstimmar genom åren, hade jag helt bommat att det avgjordes ett ”MTB-rally” i Råbäck, motionsmeckat i Degerfors, i lördags. En mountainbiketävling på rallymanér, med inslag av mountainbikeorientering på ”transportsträckorna” och vanligt mountainbike på de sju korta ”specialsträckorna” (totalt drygt 16 minuters åktid). Marcus Jansson, Sveriges bästa mountainbikeorienterare, dök upp och vann förstås, men fick hård konkurrens av Tobias Hörbing (son till svenske rallymästaren Eddie Hörbing) och med Johan Carlsson på tredje plats. Erica Olsson, som tog D20-junior-EM-silver i mountainbikeorientering som 15-åring i fjol, var bästa dam. Kul initiativ, en tävlingsform som säkert kan locka tävlande från flera discipliner.
I morgon smäller det med La Flèche Wallonne, vallonska pilen, en av cykelvärldens största klassiker mycket tack vare sin målgång uppför ”muren”, Mur de Huy. Emilia Fahlin ställer lite motvilligt upp och kommer främst assistera lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska. Med i laget finns också Anna Trevisi, Dalia Muccioli och Ellen Skerritt. På startlinjen finns förstås hela världseliten med allt från Emma Johansson till Lizzie Armitstead, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos, regerande mästaren Anna van der Breggen, och Elisa Longo Borghini i spetsen (men ingen Giorgia Bronzini, vad det verkar). Lares Waowdeals-stallet matchar både Alexander Nessmar och Sara Penton, två svenskar som ligger en bra bit efter men säkert inte helt gett upp hoppet om att plocka Sveriges andra (och eventuellt tredje) OS-biljett från Fahlin.
När Martin Regborn kutade Startmilen på 30.29 utbrast Konditionsbloggen att det var den bästa tiden någonsin av en löpare från distriktet på en landsvägsmil (med reservationen för att den tillgängliga statistiken endast täcker lopp i distriktet samt SM-lopp och vissa andra större, nationella tävlingar, inte tävlingar i andra distrikt), efter att Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson varit behjälplig och plockat fram information.
Men, nu har Johansson grävt ännu djupare i sina rullor, och hittat en tid som faktiskt är snabbare. Det handlar om den tid Glanshammars IF:s Kjell-Arne Sjögrens noterade som tvåa i Örebromilen 1983: 30.27 (vilket gör honom tre sekunder snabbare än Regborn eftersom hans tid i Startmilen var 30.29,5 och alla tider med tiondelar avrundas uppåt i den officiella statistiken och alltså får tiden 30.30 i historieböckerna). Vinnaren i Örebromilen 1983 var händelsevis en orienterare, VM-silverlöparen Håkan Eriksson från Äppelbo som kutade på 30.23.
Nedan har ni Gunnars uppdaterade, men ännu möjligen inte helt hundraprocentigt korrekta topp 20-listor på herr- och damsidan (till exempel saknas Bosse Engdahls tid som tvåa i Örebromilen 1990).
Långloppscupens sammandrag är för övrigt ännu inte uppdaterat efter Örebro AIK halvmaraton (mitt försök till webb-tv från tävlingen hittar ni här), men klart är att Mikaela Kemppi har full poäng på damsidan och att Mattias Nätterlund (fyra i går men bästa länslöpare) tar tidigt kommando i herrklassen.
Första ordinarie etappen i Emakumeen Bira, 76,6 kilometer med start och mål i Eskoriatza, slutade med svensk seger, men inte för Emilia Fahlin utan för Emma Johansson, som slet sig loss tillsammans med Carmen Small och spurtade ned amerikanskan som ändå tog ledningen i sammandraget eftersom Johansson var långsammare i gårdagens prolog. Fältet sprack rejält på den kuperade banan, men Fahlin bet i och gick i mål i en utdragen tredjegrupp, som 35:a totalt av 128 startande. Lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska satt i den 16 man starka tätgruppen bakom de båda utbrytarna, och blev nia respektive tia. I sammandraget är Fahlin 34:a med tre etapper kvar att köra.
I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?
– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen. Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap. Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags. Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året. Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen. Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?
I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.
– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen. Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern. Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM. Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.
Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).
– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM. Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM. Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma. Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall. Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.
På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.
I kväll avgjordesÖrebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.
Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat
Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.
– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen. Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat. Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund. Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.
Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).
I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.
Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”
För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.
Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.
Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).
– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen. Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det. Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.
Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.
Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.
Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:
** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.
Efter oturen i Flandern runt i går följde Emilia Fahlin upp med en, av twitterkommentarerna och de bilder jag sett från loppet att döma, ramstark insats i 117,3 kilometer långa Grand Prix de Dottignies (ett lopp på internationella cykelförbundets 1.2-nivå, alltså två steg under världstouren; men som lockar många av världens bästa cyklister just genom placeringen en dag efter Flandern runt). Fahlin verkar ha legat med långt fram på alla de avgörande partierna, och försökte gå loss solo en gång och i en mindre grupp vid minst ett tillfälle under de avslutande milen (allt enligt olika twittrare på plats, någon tv-sändning bjöds det inte på i dag). Till slut samlade fältet dock ihop sig, och 84 av de cirka 150 startande fanns med i tätklungan som spurtade om segern. Då hade Fahlin redan bränt sitt krut (och klungspurter mot världens bästa är inte hennes styrka, hon måste avgöra tidigare än så), men lagkompisen Marta Bastianelli höll sig framme och trots lite krångel på upploppet var hon tvåa bakom säkra stensäkra spurtaren och dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini (som under Wiggle-Honda-åren, fram till vinterns stallbyte, var lagkompis med Fahlin). Fahlin rullade själv i mål i bakändan av jätteklungan, på 75:e plats.
”Vi visste att Marta skulle kunna göra väldigt bra ifrån sig på en bana med en sådan här avslutning, och det ändrades inte av att hon kraschade i går. Hon ville ha ett bra resultat med sig, och det fick hon. Räknar man in jobbet som de andra tjejerna i laget gjorde tidigare i loppet är det här ett riktigt bra resultat, vi är nöjda med andraplatsen och att laget kör så bra tillsammans”, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Nu väntar en snabbvisit i Örebro för Fahlin innan det är dags för sex tävlingsdagar på rad i Baskien med start nästa tisdag.
För övrigt är nu ordinarie anmälan till helgens viktiga observationstävlingar inför världscuppremiären och EM (och därmed i praktiken också inför VM) i orientering, i Skåne, nu stängt och även om det går att efteranmäla i ytterligare nästan två dygn kan man väl räkna med att alla de stora namnen nu finns på plats. Av de fyra länslöparna som figurerat kring det svenska seniorlandslaget de senaste åren kommer både Martin Regborn (två VM), Lilian Forsgren (ett VM, ett EM-silver) och Daniel Attås (debuterade i den stora landslagstruppen till Euromeeting i höstas) att springa rubbet – såväl fredagens medeldistans som lördagens sprint och söndagens långdistans – medan långdistansspecialisten Filip Dahlgren (ett VM) väljer att stå över sprinten. Förutom dem finns namn som Tisarens Rebecka Nylin och Lovisa Persson, som gjort fina resultat under inledningen av säsongen, liksom klubbens veteran Tomas Hallmén och något yngre Gustav Hindér på plats
Lördagens och söndagens tävlingar, som dessutom är säsongens första elitseriedeltävlingar, innehåller dessutom juniorklasser av högsta klass. Där finns namn som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och JVM-satsande degerforsaren Filip Jacobsson, som från och med den här säsongen även han representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben.
Konditionsbloggen 