Etikett: Matthias Kyburz

Engqvist gästar podden – och succé för länsorienterarna i EM-sprinten (men sekunderna på fel sida)

oktober 4th, 2023

I morgon bitti släpps veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där min bloggkollega (på engqvist.me) Björn Engqvist gästar och bland annat berättar om hur han gick från att aldrig ha sprungit milen under 40 till att ett år senare vara nere under 36. Dessutom om varför han alls började springa, hur han tänker runt sitt populära Instagram-konto och om det jobbiga i att det verkar hopplöst att komma under 35 minuter på milen. Dessutom snackar vi upp Åstadsloppet på lördag, och nämner bland annat att Fanny Schulstad kommer att göra comeback efter att ha blivit mamma (och springa tio kilometer), att Josefin Gerdevåg (som har Närkerekordet på distansen) gör sin första officiella tävlingsstart för året när hon springer halvmaran (som är distriktsmästerskap), och att herrklassen ser riktigt fin ut med bland andra Simon Karlsson och Per Arvidsson till start. Lite mer inför detta kommer jag naturligtvis att skriva på fredag. Podden finns där poddar finns, som på Spotify och i podcastappen på Iphone.

Den individuella sprinten, som var första tävlingen vid orienterings-EM i Italien som alltså inleddes i dag, blev en stor succé för de tre länslöparna till start: Martin Regborn blev fyra, bara en sekund från medalj (och sex från guldet), Jonatan Gustafsson blev sexa (utöver hans VM-brons i fjol hans bästa internationella prestation) och Oskar Andrén blev elva (i mästerskapsdebuten, där han dessutom vann kvalet).
Regborn tappade nio sekunder till den första kontrollen, där valde ett längre vägval än medaljkonkurrenterna, och var sedan – totalt sett – snabbast av alla därifrån och in i mål (över de sista 20 kontrollerna, alltså). Men han lyckades alltså inte springa ikapp alla de nio sekunderna och missade med snöplig marginaler både guld och medalj.
Jag pratade med både honom och Andrén efteråt, för en text ni hittar här.
Att Regborn och Gustafsson var de två bästa svenskarna i tävlingen bäddar för att det blir de båda som får de två herrplatserna i laget till sprintstafetten på fredag (Sara Hagström och Tove Alexandersson, som tog guld och silver, lär vara givna på damsträckorna). Uttagningen blir officiell i morgon.
På herrisdan tog förre OK Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, guldet – hans åttonde i EM-sammanhang, han har också blivit världsmästare åtta gånger. Mer Tisaren-koppling? Ja, Salla Isoherranen, som 2021 var utbytesstudent från Finland på Alléskolan i Hallsberg och då tävlade för klubben, gjorde i dag sin mästerskapsdebut som senior blott 19 år gammal, men missade final med elva sekunders marginal.
Att även Gustav Bergman missade final gjorde att Regborn bjöds in i kampen om en pallplats i världscupsammandraget i år, trots felstämplingen i sprinten i Tjeckien som kostade pallplats och nollade honom i cupen i den tävlingen. Nu är han fyra, ”bara” 63 poäng bakom Bergman på tredjeplatsen, vilket innebär att han kommer gå om om han tar guld eller silver i knockoutsprinten på söndag samtidigt som Bergman inte kommer till start (eller åker ut i kvalet igen), vilket han verkade lite tveksam till i intervjuerna efter kvalmissen (för Regborns del gäller att han måste hålla Emil Svensk bakom sig också). Andrea Svensson, som inte fick springa i dag, tappade faktiskt bara en placering i sammandraget (från sjätte till sjunde), men avståndet uppåt ökade förstås.

Örebroaren Anton Johansson, som tog silver i medeldistans på fjolårets orienterings-EM, finns inte på plats i Italien (det gör däremot hans syster Tilda Johansson som gjorde mästerskapsdebut i dag, men åkte ut i kvalet – men hon har ingen anknytning till länet, utan bor kvar i Blekinge varifrån Anton också kommer), utan är reserv på hemmaplan. Som sådan passade han – och sambon Ellinor Tjernlund som sprang EM i fjol – på att springa Östansjö SK:s öppna klubbmästerskap i terränglöpning, över trekilometersslingan vid Tripphult/Motorp. Där sopade de, inte helt oväntat, banan med konkurrensen. Johansson gjorde 9.33 och Tjernlund 12.04, och Andreas Gustavsson – som tog KM-guldet på herrsidan – var enda Östansjö-herren som slog Tjernlund (han gjorde 11.39). Imponerade mest av hemmalöparna gjorde 15-åriga Ester Skoglund som tog KM-guldet på damsidan på 13.00 (bara 56 sekunder bakom Tjernlund. så hon blev alltså inte bansopad till skillnad från klubbkamraterna).
Runesson på pallen i Tisaren-comebacken – och dags för Euromeeting (Regborn, Tjernlunds, Svensson, Andrén, Lysell) och Berlin marathon (Gerdevåg, Schulstad, Anfält, Nilsson …)

september 24th, 2021

Johan Runesson gick med i OK Tisaren i samband med att han pluggade på orienteringsgymnasiet i Hallsberg (han är från Smålandsstenar) och lämnade klubben inför säsongen 2011. Sedan dess har den nu 31-årige orienteraren bland annat tagit VM-guld (i stafett 2019), och bytt klubb ett antal gånger. Just nu tillhör han finska storklubben Tampereen Pyrintö, för vilkas andralag han var med och sprang hem en 14:e-plats i Jukola för några veckor sedan (förstalaget blev fyra). Men i dag gjorde han en direkt skrällartad comeback i Tisaren. Men inte i orientering – utan i orienteringsskytte. Eftersom den disciplinen lyder under Svenska mångkampsförbundet har han nämligen möjlighet att springa för en annan klubb där än i sin övriga orientering (tävlar man i till exempel både vanlig orientering och skidorientering, eller mountainbikeorientering, så kan man vid ett givet tillfälle bara ha tävlingslicens hos en förening – om jag förstått saken rätt).
Hur som helst, det var i en – med orienteringsskyttemått mätt – stortävling (tillika militärlandskamp) i Sågartorp, norr om Gnesta (söder om Stockholm), som Runesson var tillbaka i Tisarfärgerna för första gången på över tio år. Den inleddes med en stafett (orientering–liggande skytte [fem skott/tre extraskott]–eventuella straffrundor–orientering–stående skytte–eventuella straffrundor–växling/målgång), där Runesson bildade ett tvåmannalag med dubble VM-bronsmedaljören Mikael Pihel. Runesson sprang (och sköt) förstasträckan och skicade ut Pihel som tvåa, bara nio sekunder bakom finska militärlandslagets Mikko Hölsö. Pihel tappade 15,5 minuter på andrasträckan, men höll ändå tredjeplatsen med minutmarginal (och därmed blev Tisaren bästa klubblag bakom Finlands och Sveriges militärlandslag, det sistnämnda som blev tvåa var knappt tre minuter före i mål).
Även systern Anna Runesson, som i orientering tävlar för Smålandsklubben OK Vivill, sprang för Tisaren i stafetten – och tog också en tredjeplats, i par med Nina Hallor. Hallor växlade just som trea, och Runesson försvarade den placeringen med sex sekunders marginal till Svenska militärlandslaget (Finlands två lag var etta och tvåa).
I morgon fortsätter helgen med en tävling som dubblerar som SM i klassisk distans (punktorientering med en minuts tidstillägg per millimeter–orientering–liggande skytte [tio skott, två minuters tidstillägg per bommat skott]–löprunda–stående skytte–målgång) och på söndag avslutas helgen med sprint (orientering–liggande skytte [fem skott]–eventuella straffrundor–orientering–stående skytte–eventuella straffrundor–mål).

På lite högre nivå avgörs i helgen Euromeeting, för-VM i Schweiz, med medeldistans på lördagen och långdistans på söndagen och sex länslöpare på plats i Martin Regborn (nytt försök till landslagscomeback, den senaste tog ju slut efter några minuter), Tisaren-kvartetten Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Oskar Andrén och nyinflyttade örebroaren Jerker Lysell. På samma ställe avgjordes på fredagskvällen det schweiziska mästerskapet i nattorientering, och alla som ändå är på plats för Euromeeting inbjöds att delta (men inte att konkurrera om medaljerna, förstås). Ingen av länslöparna ställde upp (schweiziska ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz tog dock guld på herrsidan, med nästan fyra minuters marginal).
I Värmland avböjde Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson start i den femte och sista DM-disciplinen – just nattorientering – trots guld på de fyra första. Damtävlingen blev därför en kamp mellan hennes klubbkompisar Ellen Pelander och Lena Westerlund (som fortfarande pågår när detta skrivs) medan Rasmus Pettersson, även han karlskoging och tävlandes för Djerf, vann herrklassen med nästan 5,5 minuters marginal (och då var tvåan inte ens med i kampen om DM, eftersom Johan Wikström kutar för Göteborgsklubben Sävedalen). Tävlingen var förutom DM också den första i Värmlandstrippeln, som avgörs i helgen.

På söndag är det också dags för Berlin marathon, på gatorna där herrarnas sju senaste världsrekord – från Paul Tergats 2.04.55 2003 till Eliud Kipchoges nu gällande 2.01.39 från 2018 – slagits men märkligt nog bara tre av damernas världsrekordnoteringar genom tiderna (och inget sedan 2001). Det verkar tyvärr vara helt omöjligt att söka på annat än på namn i startlistan (som till exempel ort, förening eller land), så jag har bara gjort lite blandade försök. Men de här står i varje fall med: Josefin Gerdevåg (distriktsrekordhållare med 2.42.49 som hade ett tufft 2020, mycket på grund av jobb, men som nu lär ha uppåtgående formkurva), Fanny Schulstad (som från 2018 till 2019 sänkte maraperset från 3.07 till 2.46, i fjol blev SM-sexa och nu är redo för nästa steg, men som framför allt siktat på Valencia i december), Erik Anfält (som är länets tredje snabbaste maratonlöpare genom tiderna med 2.24.38 men som i vintras lade ned elitsatsningen – bara för att för några veckor sedan bli fyra och näst bäste svensk på Ultravasan …), Jonas Nilsson (länets fjärde bästa maratonlöpare genom tiderna med 2.27.04, från Rotterdam 2019 då han var en glad nykomling som bara tränat löpning i några år och tagit enorma steg från månad till månad), Andreas Ingberg (sjätte bästa manliga maratonlöparen i distriktet under 2000-talet med 2.34.10 i Hamburg 2019) och Markus Liljenroth (1.53.41 i Valencia 2019). Starten går 9.15 på söndag morgon, och vi får se om alla de där löparna kommer till start (och vilka an dra som gör det).
Tidigare i veckan har jag ju snackat upp Kumla stadslopp och Lidingöloppet.
Ex-Tisaren inledde med guld – i morgon börjar EM för länslöparna (Dessutom: Fahlin i mål när 120 bröt, Svensson näst snabbast i elittest som Regborn avbröt)

maj 13th, 2021

I dag inleddes orienterings-EM i Schweiz med ett hemmaguld (där ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz fanns med i segerlaget) och ett svenskt silver, men i morgon inleds mästerskapet på allvar ur länsperspektiv. Då finns nämligen både landslagsdebutanten Jonatan Gustafsson och veteranen Lilian Forsgren på startlinjen när det är dags för kval till lördagens knockoutsprint. Till skillnaden från skidornas sprint, där 30 åkare går vidare till kvartsfinalerna, tar sig 36 vidare i orientering. Å andra sidan har toppnationerna här åtta (eller, om de är regerande mästare, nio) deltagare, mot fyra i ett skid-VM. Så det är både enklare och svårare att ta sig vidare.
Löparna är uppdelade på tre kvalheat (med individuell start), som springer olika banor, så det är topp tolv i respektive grupp som avancerar till lördagen (av 35 på damsidan, 39–40 på herrsidan). Gustafsson ställs i sitt heat mot namn som löpare som Matthias Kyburz, Vojtech Kral, Emil Svensk och Smuel Pihlström. Ja, och så franske Quentin Rauturier, som väl åtminstone delvis bor i Örebro (sambo med Josefin Tjernlund). Jonatan startar 15.38.
Forsgren går ut 15.52, i samma heat som bland andra Elena Roos (som var med i Schweiz guldlag i dag),Lina Strand, Sabine Hauswirth och Hanna Lundberg.

Hemma i Sverige arrangeras under långhelgen tre elittävlingar i Dalarna, där den första gick av stapeln utanför Bjursås i dag (under namnet Bjursåsluffen). Andrea Svensson var trea i långdistansen, knappt tre minuter bakom Kåres Lisa Risby som var bäst av de EM-ratade löparna. Josefin Tjernlund tia, knappt åtta minuter bakom Risby.
Lovisa Perssons 18:e-plats, Linnea Claesdotters 20:e och Ellinor Tjernlunds 22:a gjorde att alla fem Tisaren-löparna på damsidan slutade bland de bästa två niondelarna av de 99 startande.
Martin Regborn kom till start och var näst snabbast till andra kontrollen (minuten före slutsegraren Viktor Svensk), men bröt efter tredje. Som tur var inte på grund av stressfrakturen i korsbenet som han rehabiliterat, berättar han på Strava. ”Höften har aldrig känts bättre. Hade som ambition att flyta runt banan i någorlunda fart men framsida lår började protestera redan i första utförslöpan. Stannade och stretchade och joggade tillbaka till mål.”
Med Regborn borträknad blev Melker Forsberg bästa länslöpare på herrsidan med en 42:a-plats (drygt 17 minuter bakom Svensk), 23 sekunder och två placeringar före Tisarens nyförvärv Daniel Martinsson och ytterligare en minut före Valter Pettersson).
Lördag–söndag avgörs medel- och långdistanstävlingar i Mora. I Kilsbergen startade den hårt coronaanpassade Närkekvartetten i dag, med fyra ”veckans bana”-liknande banor som alla ska löpas under perioden torsdag–söndag.
Apropå virtuella tävlingar i Kilsbergen kan man springa #diabeteshjältar VK trail från och med i morgon.

Emilia Fahlin ska ju bryta upp sitt träningsblock med två dagars tävlingar i Baskien, och i dag kördes den första. Som hjälpryttare hamnade hon på en oväntat fin placering – en 25:e-plats – i Navarra women’s elite classic. Å andra sidan hade hon bara 13 cyklister bakom sig då 120 av 158 startande klev av eller blev avplockade på den tuffa banan.
Fahlins italienska lagkompis Marta Cavalli, som fått sitt stora genombrott den här våren, fanns med bland de sex som tillsammans gick in i sista lilla backen med 6,5 kilometer kvar, men kunde inte svara när trefaldiga världsmästaren Annemiek van Vleuten attackerade i utförsbacken mot mål. Demi Vollering var närmast att nå ikapp, men slutade fem sekunder bakom. Cavalli blev femma. Tio cyklister fanns i en grupp 1.40 bakom, där FDJ:s Cecilie Uttrup Ludwig fanns med. Fahlins grupp med droppade åkare som ändå ville fullfölja var drygt nio minuter bakom.
I morgon körs alltså ytterligare en tävling i samma trakt, med samma namn (tja, dagens hade underrubriken Emakumeen Nafarroako classic medan morgondagens heter Clasica femenina Navarra), och förmodligen exakt samma startlista, även om jag inte hittat någon slutgiltig sådan på pränt. Klart är i varje fall att Fahlin kör även då (skrev lite om banprofil och dylikt i gårdagens blogginlägg).
Länslöparna definitivt av med sitt världsrekord, men Kyburz slog sitt andra (och Jacob Ahlsson upp på pallen i andra Zwiftracet)

april 17th, 2020

Det var ju lite snack om ditten och datten när Martin Regborns, Viktor Larssons och Jakob Wallenhammars världsrekord i längsta långsträcka eventuellt blev slaget för några veckor sedan. Hur mycket hade norrmännen, som bättrade rekordet från 29,51 till 33 kilometer, egentligen varit utanför den tillåtna ”korridoren” om 100 meter på varje sidan linjen och vad skulle man tycka om att de passerat en järnväg där ingen övergång fanns (även om de tog sig under den)? Nå, nu verkar rekordet hur som helst ha slagits på riktigt, och det redan förra fredagen (passande nog långfredagen, alltså) av ett gäng från OK Linné i Uppsala. Nya rekordet lyder 35,2 kilometer och innehas av Hedwig Haas, Oskar Spets Storhov, Tuve Möller, Mats Troeng, Vojtech Kettner och David Lingfors. Vill man studerade det i detalj finns det på Livelox här.
Ett annat världsrekord med orienterings- och länstema var förre OK Tisaren-löparen Matthias Kyburz världsrekord på 50 kilometer löpband i går. Schweizaren klämde till med 2.56.35 och bättrade därmed tysken Florian Neuschwanders två månader gamla rekord med 50 sekunder. Kyburz är redan en del i världsrekordet i 24-timmarslöpbandslöpning för tolvmannalag (två timmar var) från 2011 då han, tillsammans med bland annat ex-Tisaren-löparna Jonas Merz och Matthias Merz och svenske Anders Holmberg sprang 453,37 kilometer.

Landsväg eller mountainbike verkar inte spela någon roll för Jacob Ahlsson, i varje fall inte när vi snackar virtuell tävling via trainer och Zwift. I den andra deltävlingen, av fem, i Svenska cykelförbundets nya cup bättrade Ahlsson sin fjärdeplats från första deltävlingen (på landsväg) och klättrade upp på pallen som trea (på mountainbike), 1,56 sekunder bakom segrande Alexander Wetterhall (svensk mästare i tempo 2009 och 2016) efter 37 kilometer. Den här gången ställde dessutom lillebror Jonathan, som fortfarande är junior (17 år), upp och visade sig som vanligt attackvillig. Svensk proffscykling rapporterar på instagram att Jonathan gick loss tidigt tillsammans med en Niklas Ahlqvist, och att Jacob satte in en egen attack när de två blev infångade. Han ”var ensam i ledning ganska länge”, skriver de, men sedan kom en fyrmannagrupp ikapp bakifrån. I mål var Jonathan sexa, 41 sekunder bakom (tillsammans med Joel Karlsson som bör ha droppat från den nämnda fyrmannagruppen).
Jacob lär ju ligga väldigt bra till i sammandraget, men jag har tyvärr inte lyckats hitta någon poängställning. Posta en kommentar om du har en länk!
Cupen fortsätter redan på måndag med en landsvägsetapp och fortsätter följande måndagar med mountainbike (27 april) och lansväg (4 maj, den tävlingen är årets sista).

Svenska friidrottsförbundet har i dag bestämt sig för att ”pausa” alla seniortävlingar (tävlingar för personer födda 2001 och tidigare) tills vidare på grund av coronaviruset. Vad det innebär för mindre löpartävlingar (Rusakulan vertikal har ju till exempel sanktion från Svenska friidrottsförbundet för sin onsdagsetapp) återstår att se, men grunden lär ju vara att allt ska ställas in i det här läget. Personligen hoppas jag ändå att det lokala och småskaliga träningstävlandet ska kunna upprätthållas inte minst av folkhälsoskäl, men vi får se hur reglerna tolkas. Viktigast är förstås att vi alla hjälps till för att broms smittspridningen.

Vår egen Kilsbergen trailtour är ju varken sanktionerad eller en tävling i ordets rätta bemärkelse, det är en virtuell tour där man inte behöver träffa en enda människa för att kunna delta. I dag var tredje dagen av fem, och även om vi väntar på den stora anstormningen av traillöpare i helgen kan vi konstatera att jag slog mig in på topp tre tills dess (dock bittert att bara vara två sekunder från Ola Backlund). Här är alla tiderna på den första etappen hittills (reglerna och banbeskrivningen hittar du här), damer:
1) Linda Meijer, 31.58.
2) Hanna Richter, 40.37.
Herrar:
1) Andreas Wahlstedt, 24.20.
2) Ola Backlund, 25.48.
3) Jonas Brännmyr, 25.50.
4) Andreas Pantzar, 26.51.
5) Daniel Tholin, 32.16.
6) Per Gunnarsson, 32.21.
7) Stefan Sjögren, 40.40.

View this post on Instagram

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr)
Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

oktober 15th, 2016

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

View this post on Instagram

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473)

View this post on Instagram

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt)
Helgens höjdare (och hela veckans, för nu tar bloggen semester!)

oktober 7th, 2016

Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.

1) Cykel-VM
På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.

2) 25-manna
Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.

3) Hostruset
Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.

Bubblare: Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.
Världens bästa orienterare någonsin gör comeback i Tisaren – och regerande världsmästaren gör sin allra sista tävling för klubben

oktober 5th, 2016

Simone Niggli är ju, hur man än ser det, världens bästa orienterare genom tiderna med sina 23 VM-guld. Sedan 2012 representerar hon i Sverige OK Tisaren, och 2012–2014 var hon med och förde Hallsbergs- och Kumlaklubben till tre raka pallplatser i Tiomila. Men efter säsongen 2013 la schweiziskan av med landslagssatsningen (och gick ned från två till ett träningspass per dag …) och i år kom hon inte till start i varken Tiomila eller Jukola. Men när det i helgen är dags för 25-manna, årets sista stora stafett som enligt egen utsago kårar ”världens bästa klubb” (eftersom det, som namnet antyder, är 25 löpare i varje lag och därmed ställer stora krav på bredd), så gör Niggli comeback i de här sammanhangen för Tisaren (det skriver klubben på sin hemsida). Och hon får ett tungt uppdrag på sträcka 23, den tredje sista där lagen inte får ställa upp med herrlöpare mellan 15 och 49 år eller damlöpare mellan 19 och 34 år.
Men Niggli kommer trots allt inte vara vassaste kortet i Tisarens laguppställning: På avslutningssträckan springer nämligen hennes landsman Matthias Kyburz (som gör sin allra sista tävling för Tisaren!), som förvisso ”bara” har fyra VM-guld på meritlistan men som tog det senaste för bara två månader sedan när han vann medeldistansen i Strömstad (Niggli var också på plats i Strömstad och sprang några av publiktävlingarna; hon vann tre av etapperna). Dessutom finns vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund i laget.
Intressant att notera är också att Felix Albrecht (”tysk stafettexpert”, enligt Tisarens hemsida) kommer att coacha laget. I fjol slutade Tisaren på 25:e plats.
Tävlingen avgörs i terrängen runt Kungens kurva i södra Stockholm med start 9.00 på lördag morgon.
Varför inte en vertikal (nästan-)kilometer på lördag?

augusti 24th, 2016

Befinner mig ju i Slovakien just nu och bevakar Örebro Hockeys träningsläger. Och hör och häpna: På en av alla dessa reklamtavlor som står utmed snart sagt varje väg- och gatstump i den här delen av Europa fick jag syn på reklam för ett bergslopp som avgörs bara 15 kilometer bort på lördag förmiddag (när jag råkar ha en stund över, de här lägren är annars väldigt intensiva arbetsmässigt, eftersom Örebro spelar kvällsmatcher både fredag och lördag).
Det handlar om Horsky Kros Gerlach, ett motbakkelöp (som norrmännen skulle ha sagt) som nästan bjuder på en vertikal kilometer. 879 höjdmeter på 8,4 kilometers löpning, med start i Gerlachov och mål uppe vid Sliezky dom, och med ett banrekord på 40.34 satt av OS-löparen (5 000 meter i Atlanta 1996) Miroslav Vanko 2001 (loppet har arrangerats årligen sedan 1994 och är, som jag förstått det, en deltävling i en bergslöparserie här i Slovakien).
Jag är inte alls i form för den här typen av lopp, och är det verkligen vettigt att ge sig på det bara en vecka före Bergslagsleden ultra, årets andra stora mållopp? Jag vet inte, men kanske som en sista genomkörare? Känner jag mig själv rätt kommer jag i varje fall få väldigt svårt att motstå utmaningen. Fortsättningen följer.

För övrigt glömde jag ju att notera den ”lilla” detaljen att Tisarens schweiziske superstjärna Matthias Kyburz tog karriärens fjärde VM-guld, hans första individuella sedan 2012, och sin andra VM-medalj på tre dagar när medeldistansen avgjordes i skogarna utanför Strömstad i går. Hade liksom lagt ned bevakningen av mästerskapet när Martin Regborn hade tävlat klart. Men nu vet ni i alla fall.
Dubbla SM-guld, finfina utmärkelsen – och Fahlins pappa

juni 19th, 2016

Marcus Jansson följde upp gårdagens SM-guld i sprint med ett även i långdistans, och segermarginalen var, procentuellt sett, nästan lika stor. Drygt elva procent i går, en bra bit över nio i dag. Eller sex minuter och 44 sekunder, rättare sagt. Återigen med Linus Mood, IFK Mora, som tvåa, men den här gången med farbror Thomas, 51, på fjärde plats bara 2.50 från SM-medalj.
– Lång är egentligen min bästa disciplin, men av någon anledning har det inte fungerat på SM. Det här var mitt första SM-guld som inte var sprint. Så det känns riktigt bra att det lossnade. Jag är nöjd med hela helgen; det är tre bra lopp i rad, säger Garphyttekillen till Svenska orienteringsförbundets hemsida, där han också får frågan om han känner att han höjt sig jämfört med i fjol.
– Ja, absolut. Jag har ökat träningsdosen och det har gett resultat. Jag är bättre fysiskt, och då känner jag mig lite tryggare och kan fokusera mer på orienteringen. Allt blir mer avslappnat.
Och visst tog Erica Olsson revansch efter lördagens sprintsilver och hojade hem SM-guldet i D16-klassen två minuter före Emelie Brundin, IFK Mora.

Emilia Fahlin satt med i huvudklungan som hämtade in en lång utbrytning och var sedan, vad jag kan förstå, med i uppdraget som ledde till att lagkompisen Marta Bastianelli tog en andraplats, Alé-Cipollinis bästa placering under veckan, på den avslutande etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i England, över 133 kilometer mellan Northampton och Kettering. Efteråt förärades Fahlin, som blev utsedd till dagens mest offensiva cyklist både torsdag och lördag, med priset som hela etapploppets mest offensiva cyklist. Eftersom det i ett gäng anglosaxiska länder firades fars dag i dag så passade Aviva womens tours eget videoteam på att fråga Fahlin vad hennes pappa Leif betytt för cykelkarriären, ett fint litet videoklipp. Redan på onsdag är det dags för SM-tempot i Västerås, för Fahlins del förhoppningsvis med klubbdress i rätt storlek och dischjul till tempohojen.

Filip Dahlgren spelade en viktig när han plockade in över 2,5 minuter på täten och sprang upp IFK Lidingö 37 placeringar, från 48:e till elfte, på andra sträckan i Jukolakavlen (där han trots att han fick så dåligt utgångsläge hade åttonde bästa löptid av 1 624 lag), världens största orienteringsstafett. Julian Dent hade nämligen tappat över tre minuter på förstasträckan, och Garphyttelöparen fick räddningsuppdraget. Erik Ivarsson Sandberg och Mårten Boström tappade dock tid på senare sträckor, vilket gjorde Fredrik Bakkmans uppdrag på sista, att jaga in Koovees Daniel Hubmann, omöjligt. Bakkman tog in 3.20, men IFK Lidingö var ändå tvåa, distanserat med 1.20, i mål.
Tisaren slutade på 40:e plats efter att framför allt Jonas Merz (7.30), Johan Aronsson (nästan tolv minuter) och Oskar Andrén (20 minuter) tappat tid på täten. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz sprang in tio placeringar på sista sträckan, mer gick inte att göra.

Resultatlistan från Fröviloppet har dykt upp, och där kan man läsa att Wedevågslöparen Habtom Tesfamichael följde upp förra helgens seger i Lindesjönloppet med en ny, hans första i långloppscupen (väl?!), och att Kemppis nya banrekord skrivs till 37.13. Jakob Nilsson utökade sin redan stora ledning i cupens herrklass till 17 poäng genom en andraplats, men än så länge har inte ens en tredjedel av deltävlingarna avgjorts, och eftersom varje löpare bara får räkna sina tio bästa resultat är det ännu helt öppet. Liduina van Sitteren, lördagens tvåa, leder till exempel damklassen eftersom hon hunnit med fler lopp hittills än Kemppi, som tagit maxpoäng i de fem hon ställt upp i. Redan på onsdag är det för övrigt dags för DM över 5 000 meter, som ger extrapoäng i cupen (det gör alla distriktsmästerskapen).

Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst fortsätter sin jakt på en startplats i Ö till ö och tog en finfin tolfteplats i Borås swimrun, knappt 50 minuter bakom superrutinerade segrarna Nicolas Remires och Paul Krochak.

Och uppe i Norrland (ja, utanför Örnsköldsvik, närmare bestämt) sprang Antje Torstensson härliga trailtävlingen Urskogsloppet, över 19,7 kilometer, på 1.48.46 vilket räckte till en femteplats (för sex år sedan hade tiden räckt till seger).

För övrigt får ni inte missa att Örebro trail infört en stafett som komplement till Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som går på samma dag och samma bana som den sistnämnda. En stafett som är helt öppen vad gäller upplägg och taktik; förutom att lagen måste bestå av mellan två och fem deltagare så verkar det vara fritt fram att fördela krafterna som man vill. Det finns inga fasta sträckor, och inga bestämmelser kring hur många som får springa åt gången eller hur många sträckor varje person får kuta (löser man logistiken kan man därmed springa var femte kilometer var, eller så). Bergslagsleden ultrastafett, var namnet.
Helgens höjdare: ”Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!”

juni 17th, 2016

1. Vätternrundan (med Filip Nyängens galna dubbel)
Det dröjde tre år, men efter att jag sprang mellan Behrn arena i Örebro och Nobelhallen i Karlskoga i maj tvingade jag Örebro Hockey-profilerna Filip Nyängen och Emilie Wiklander att hålla sitt löfte efter ett tre år gammalt, förlorat vad: Att gå mellan Karlskoga och Örebro. Märk väl: Inte mellan ishallarna, utan mellan städerna. Vadet genomförs på måndag morgon, med start i Karlskoga 8.00. Och det vore ju inte så mycket för Konditionsbloggen att skriva om – om det inte vore för att Nyängen dessförinnan ska cykla Vätternrundan. 30 mil på cykel, alltså – följt av si sådär fyra mil promenad. Vidden av den fysiska ansträngningen som kommer att krävas verkade sjunka in hos Filip först någon gång mitt under min intervju med honom i går.

– Jag vill tänka positivt i det här läget. Jag räknar med att gå på det starka pannben jag förhoppningsvis bygger runt Vättern när jag står där på måndag morgon, säger Nyängen till Konditionsbloggen.
Men varför ska ni gå så tätt inpå Vätternrundan?
– Jag hade planerat för Vättenrundan i ett halvår, och jag känner att i bättre form än så här kommer jag nog aldrig att vara, så då var det lika bra att lägga in promenaden nu också. Men egentligen skulle vi ha gått senare i veckan, det blev förskjutet på grund av olika anledningar, och därför blir det väl lite väl lite vila emellan.
Vad har ni för mål i Vätternrundan?
– Vi räknar med 14 timmar. Jag körde 2011, men då var det lite mer av en sparesa. Vi tog oss runt på 18 timmar och stannade bland annat över en timme i Hjo och käkade och fick massage. Nu har vi sagt att vi ska fokusera på korta stopp och försöka käka under resans gång. Det är jag, min brorsa Otto och en kompis till honom, Johan, som kör tillsammans. Vi har alla hunnit med över 100 mil träning, så förberedelserna är goda. Nu är det bara att käka och vila.
Att ni väljer att fullfölja ert vad nu, efter tre år, beror det på mig?
– Ja, det känns lite som att det är ert fel. Vi har klarat att snacka bort det under några års tid när folk påmint oss, vi har lyckats komma undan. Men nu när du sprang kändes det som … Nu gick de inte längre. Nu blev vi tvingade, faktiskt. Det blir säkert lite segt, men kul.
Vad blir värst, cyklingen eller gången?
– Blir det bara hyfsat väder tror jag Vätternrundan kommer gå ganska bra, då bävar jag nog mer inför promenaden. Att ge sig ut och gå fyra mil med 30 mil i benen, och efter att ha pumpat ur kroppen, det kan nog bli jobbigt. Samtidigt blir promenaden en walk in the park i jämförelse om det är 13 grader och regn när vi cyklar. Men är det bra väder båda dagarna, då är det promenaden jag bävar för. Att kliva ur sängen på måndag morgon med mjölksyra och träningsvärk och … såret i rumpan, det har jag ju inte ens tänkt på. Herregud, det här kan ju bli jättejobbigt!

Vätternrundans kanske mest intressanta start står för övrigt Team Mustach för. Snabbgruppen, som siktar på att göra de 30 milen på 7.15 (rekordet är 6.33), cyklar för att samla in pengar till mustachkampen och prostatacancerförbundet och är en grupp på 30-talet cyklister med bland annat Almbys mounatinbike-EM-cyklister Matthias Wengelin och Axel Lindh. Gruppen lämna Motala 12.00 på lördagen.

2. Aviva womens tour
Världstourens etapplopp i England, där Emilia Fahlin satt färg på de inledande dagarna, avslutas i helgen med en 119 kilometer lång etapp mellan Nottingham och Stoke-on-Trent på lördagen och en 133 kilometer lång etapp mellan Northampton och Kettering på söndagen. Regerande världsmästaren och hemmacyklisten Lizzie Armitstead vann fredagens 110 kilometer långa etapp mellan Asbourne och Chesterfield efter att ha spurtat ned Ashleigh Moolman och Elisa Longo Borghini. Fahlin rullade i mål tio minuter bakom, i en 20-mannaklunga som droppade av i en av de många tuffa backarna. I eftersnacket berättade Fahlin på Twitter om hur hon sett nederländska Floortje Mackaij, Liv-Plantur, ”lifta” med servicebilen för att komma ikapp klungan. ”Jag var precis bredvid henne. Tirst att se när de lär unga åkare att fuska”, skriver Fahlin.

3. Jukolakavlen
Världens största orienteringsstafett är ju faktiskt inte Tiomila, utan finska Jukola. Årets upplaga avgörs i Villmanstrand i Sydkarelen, och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren ställer upp med starka lag på både herr- och damsidan. Framförallt damlaget, med Marion Aebi, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lilian Forsgren ser mycket starkt ut, och lär kunna hota långt in på topp tio-listan. Och lyckas herrarna lägga upp det hyggligt har trefaldige världsmästaren Matthias Kyburz 16,4 kilometer att jobba med på den avslutande sträckan. Gustav Hindér, Daniel Attås, Jonas Merz, Johan Aronsson, Filip Jacobsson och Oskar Andrén är grabbarna och gubbarna som ska försöka fixa det. På andrasträckan får Attås möta Garphyttans VM-meriterade Filip Dahlgren, som gör den sträckan för förmodade topplaget IFK Lidingö.

Bubblare: Efter bara en deltävling i långloppscupen de senaste 33 dagarna, Fjugestaloppet, är det äntligen dags för en lite tävlingsintensivare tid igen, och den inelds med Fröviloppet på lördagen. Örebro AIK:s maratonlandslagslöpare Erik Anfält och Mikeala Kemppi är regerande mästaren, men det återstår att se vilka som kommer till start i år. Dessutom är det SM i mounatinbikeorientering i Leksand med spring på lördagen och långdistans på söndagen, och naturligtvis med Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson bland favoriterna. På fredagen värmde de upp med den femte deltävlingen i svenska cupen, där Jansson tog femte raka segern i herrklassen (han är helt överlägsen i Sverige i år) medan Erica fick nöja sig med en andraplats i damjuniorklassen (men hon leder sammandraget efter tre segrar och två andraplatser).