Etikett: Matthias Wengelin

Nilsson 21:a efter fint JVM-lopp, Fryxells nya guld en av fyra medaljer till länet och Berzell bara vinner och vinner

februari 2nd, 2023

I morse släpptes veckans avsnitt av Konditionsbloggenpodden, där Tisdagsklubbens Simon Karlsson är gäst och berättar om sin otroliga resa från nybörjare på maraton till 2.27 i Berlin inom loppet av ett år. Mycket löparnörderi utlovas! Finns där poddar finnas, till exempel på Spotify.

32:a i JVM-debuten i tisdags. Det blev elva placeringar upp och därmed en 21:a-plats för karlskogingen Simon Nilsson i det som kan ha varit karriärens sista junior-VM-tävling i Whistler i kväll, ett distanslopp över tio kilometer i fristil (om det är sista eller inte hänger på om han får köra stafetten på söndag eller inte). Återigen öppnade Nilsson förståndigare än många andra av juniorerna, och höll nästan samma tempo hela vägen: 12.08 på första femkilometersvarvet, 12.56 på det andra (vilket egentligen var ännu lite jämnare med tanke på varvningslinjens förhållande till start och mål). Bättre uttryckt: Han tappade 44 sekunder på finske supertalangen Niko Anttola, som i sin sista individuella JVM-tävling äntligen fick sitt första guld, på första varvet och 45 på det andra. Därmed klättrade Nilsson från en 25:e-plats vid varvning till en 21:a-plats i mål – svenske landslagskompisen Anton Grahn som hade exakt samma tid på första halvan tappade 19 sekunder och åtta placeringar mot Nilsson på andra halvan.
Nilsson var alltså 1.29 bakom Anttola, men hade mindre än minuten upp till sjätteplatsen och blott 35 respektive 21 sekunder till dagens två bästa svenskar, Elias Danielsson och Erik Bergström på 13:e respektive 16:e plats.
Stafetten på söndag går över 4×5 kilometer med mixat lag – två killar och två tjejer – och fem svenska killar slåss därmed om två platser. Nilsson har varit tredje bästa svensk i båda distansloppen, och bara Danielsson har slagit honom i båda, men han har å andra sidan haft Grahn framför sig i ena loppet och Bergström i det andra – och Grahn tog därtill JVM-guld i sprinten. Vi får se hur förbundskapten Andreas Domeij tänker inför söndagen, men just nu är det en högoddsare att Nilsson ska få en plats i laget.

I morgon avgörs sista individuella tävlingen vid EM och junior-VM i skidorientering i lettiska Madona. Det är masstart för båda klasserna, och Seniorerna med Elin Schagerström startar redan 9.15 (svensk tid), juniorerna med Nelly Mårtensson ger sig iväg 11.25.

I dag avslöjade svenska continentallaget Motala AIF-Serneke-Allebike att Kumlakillen Jonathan Ahlsson, som fick större delen av sitt 2022 förstört av sjukdomsbekymmer, förlängt sitt kontrakt över 2023. Ahlssons största merit är ju den överraskande segern i kortbane-SM 2021, men han har också blivit svensk juniormästare i tempo. Hur det blir storebror Jacob Ahlssons framtid är ännu höljt i dunkel.

Två medaljer på onsdagen bättrades med fyra på torsdagen till länets konditionsidrottare vid SM-veckan i Skövde. Ebba Fryxell och Cera tog ungdoms-SM-guld för andra dagen i rad – vann med nästan en minuts marginal i draghundsportens linklass – men jag kan ändå sluta spekulera i om det kommer räcka till en plats på junior-VM, för när jag pratade med henne efteråt (för en text ni kan läsa här) så berättade hon att hon fått beskedet om att JVM har en åldersgräns på 16 år och att hon därför kommer tvingas vänta två säsonger innan hon får vara med där (trots att hon tog JEM-brons på barmark i november).
Veteranen Timo Silvola från Degerfors följde upp sitt överlägsna guld i pulkadisciplinen i herrarnas elitklass med ett silver i lina, 27 sekunder bakom Östersunds Jonas Danvind. Garphyttans Magnus Karlsson, som är tio år yngre än Silvola, ställde till skillnad från degerforsaren i stället upp i veteranklassen – som han vann med 37 sekunders marginal. I morgon avslutas draghunds-SM med combined – motsvarigheten till skiathlon, en masstartstävling där man först kör med pulka och sedan med lina – men även där är det 16-årsgräns, så Fryxell får titta på (men Sillvola går för ny medalj).

Fjärde medaljen i Skövde i dag? Jo, den tog Matthias Wengelin i historiens första svenska mästerskap i e-cykling. Mountainbikemästaren från Örebro krånglade sig vidare från kval och semifinal i det sprintliknande tävlingsupplägget och gick sedan loss med Martin Härberg och Johan Norén i det elimineringslopp som utgjorde finalen. I spurten om medaljerna drog han kortaste strået, men kan alltså ändå lägga ett brons till den långa raden av medaljer från olika cykeldistanser (bland annat flera SM-guld i mountainbikens OS-disciplin crosscountry, senast 2021). Den här medaljen kom till på köpet på 35-årsdagen.

Örebroboende Järlaorienteraren Erik Berzell är verkligen stekhet just nu. I lördags vann han Sörbyskogen svartare efter en dominant insats på det sista, avgörande varvet mot dubble svenske mästaren André Rangelind, och i kväll tog han Tredje raka segern när säsongens femte deltävling i Ullmax vinterserie (också känd som Nattcupen) avgjordes med start och mål vid Pettersbergs IP i norra Örebro och på banor som utnyttjade skogspartierna runt Lillå- och Venaspåren. KFUM Örebros Jacob Eriksson var den ende som var nära att matcha, men fick ge sig med 24 sekunder. Maxime Bonneau – också en inflyttad orienterare som sprang i Sörbyskogen i lördags – tog tredjeplatsen men var över fem minuter bakom. Anna Hallmén enda dam till start på längsta banan (men hon slog bland andra Lindebygdes Axel Thybeck med ett par minuter), medan Therese Korkeakoski vann en syskonkamp mot Jessica om förstaplatsen på mellanbanan (med tio startande damer).
sammandraget är Hallmén nu ikapp Lovisa Persson (de har båda två segrar och en andraplats på tre starter vardera) medan Berzell drygade ut totalledningen till 34 poäng och ser ut att kunna säkra totalsegern före sista tävlingen (men till ekvationen ska läggas att en tävling ska räknas bort och att finalen ger extra mycket poäng). Bland damerna på mellanbanan är det Jessica Korkeakoski som toppar 18 poäng före Therese (som sprungit en tävling mindre).
Världsmästaren och mountainbikestjärnan i e-cykelcupen – men det är ”Limpan” som är överlägset vassast i länet

januari 3rd, 2023

Har legat lite lågt med att rapportera från Sverigecupen i e-cykling, alltså Svenska cykelförbundets serie med Zwift-tävlingar (där man kör träningscykel/trainer uppkopplad mot en dator och tävlar mot andra via nätet), i vinter. Det beror mest på att varken bröderna Ahlsson eller Karin Sennvall Forsberg, som tidigare vintrar konkurrerat om de mest framskjutna placeringarna, kommit till start (men lite längre ned i blogginlägget förstår ni att det var ett felbeslut. Men nu när det är lite stiltje på tävlingsfronten kan det ändå vara värt att notera att tre deltävlingar har avgjorts och att Marcus Jansson (världsmästaren i mountainbikeorientering från Garphyttan som jag försöker tjata in i Konditionsbloggenpodden) och Matthias Wengelin (mountainbikemästaren och örebroaren som redan gästat podden) båda kört två av de tre deltävlingarna.
Wengelin berättade i podden att han mest tar de här tävlingarna som en rolig grej, och att han missgynnas av sin storlek (som är en framgångsfaktor på mountainbikehojen) eftersom spelet beräknar kraften via watt per kilo kroppsvikt. Det visar sig också i resultaten, där han var 37:a i första deltävlingen den 5 december (nästan tre minuter bakom täten på en etapp som avslutades med en lång klättring) och 32:a i den tredje, två veckor senare (6,1 sekunder från segern på en spurtetapp).
Jansson var elva i den där första tävlingen, 1,5 minuter bakom segrande Johannes Randrop Keiding, och 18:e i den andra (23,7 sekunder bakom samme segrare, som för övrigt vunnit alla deltävlingar hittills). Det gör Jansson till 22:a i sammandraget efter tre av sju deltävlingar, Wengelin är 39:a.
Men även om det här är de två klart största länsnamnen ute i verkligheten så är det Almbys Johan ”Limpan” Lindbom som dominerat e-cyklingen i vinter. En åttondeplats i första deltävlingen, en niondeplats i den andra och en sjundeplats i den tredje har gjort honom till bästa länscyklist i alla tre (i de två sista har han varit mindre än sekunden från segern), och jämnheten har tagit honom till femteplatsen i sammandraget (han är den ende på topp sex som inte varit på pallen i någon tävling). ”Limpan” kör normalt mest mountainbike och vann yngsta veteran-SM-klassen (H30) både i crosscountry och långlopp i somras, och blev i höstas som en av tio svenskar uttagna till Moviestar eteam (för vilka han också skördag framgångar med msasor av topp tio-placeringar i internationella tävlingar i vinter, men jag har svårt att bedöma vilka race som är mer och mindre prestigefulla).
Även gamle ironmantriathleten Morgan Pätsi, vars väg till VM på Hawaii jag skildrade i NA, är ihärdig Zwift-cyklist (och numera främst landsvägscyklist utomhus) och har kört rubbet i svenska cupen i vinter, ligger 48:a i sammandraget.
På tal om Wengelin: Han berättade ju en del i podden om sitt jobb på cykelgymnasiet i Skara. På instagram berättar han nu att han sagt upp sig, och gör sista dagen där den 17 januari. Det återstår att se var Wengelin dyker upp härnäst.
Julklappen till alla löpare: Första inomhus-DM på 5 000 meter någonsin (och det redan om två veckor)!

december 23rd, 2022

Fjärde avsnittet av Konditionsbloggenpodden är ute – och den här veckan är mountainbikemästaren Matthias Wengelin gäst. Ett riktigt intressant samtal om topparna och dalarna under hans karriär, och ett brandtal mot tidig specialisering. Finns där poddar finns, till exempel på Spotify.

Dan före dan kom en riktigt fin julklapp till löparna i distriktet: Det blir ännu ett löpnings-DM 2023. I somras omstartade ju utomhus-DM i friidrott – med ett gäng medeldistanslopp (5 000 och 10 000 har, och fortsätter, gått separat), och 14–15 januari är det dags för första inomhus-DM på 19 år, i Tybblelundshallen, med tävlingar på 800, 1 500 och 3 000 meter för seniorerna (plus ungdoms- och juniordistanser) och lite senare under våren avgörs veteran-DM inomhus på samma plats.
Men nu står det klart att det dessutom blir DM på 5 000 meter inomhus – och det redan söndagen den 8 januari. Det är Daniel Allard i Västerås Friidrott som dragit ihop tävlingen i Westinghouse arena, i just Västerås, på eftermiddagen. Mig veterligt är det första gången någonsin som det arrangeras ett distriktsmästerskap för ett distrikt där Örebro län ingår. Det bjuds herr- och damklasser, DM-medaljer delas endast ut till de tre bästa herrarna och damerna – det blir inga ungdoms-, junior- eller veteranklasser (men alla är så klart välkomna att springa och mäta sina krafter).
25-varvsfrossa, brukar ju 10 000 meter utomhus populärt kallas, men det kan även appliceras på 5 000 meter inomhus, eftersom banorna där bara är 200 meter och loppet blir just 25 varv långt. Det är en udda gren inomhus, där 3 000 meter är den längsta mästerskapsdistansen såväl på SM som EM och VM. Men ändå en officiell gren där det noteras rekord och dylikt, den längsta som löps inomhus, och det springs en del lopp på distansen. Svenska rekorden är på 15.06,49 (Sara Wedlund) respektive 13.39,71 (Mustafa Mohamed), båda satta på GE-galan/XL-galan/Globengalan där 5 000 meter ofta löpts (det har slagits världsrekord för både herrar och damer där; Genzebe Dibabas 14.18,86 från 2015 står sig fortfarande, Daniel Komens 12.51,48 från 1998 har bättrats med knappt två sekunder av Kenenisa Bekele till 12.49,60).
I det gamla Närkedistriktet fanns inga rekord noterade på 5 000 meter inomhus, men i det nya Södra Svealands-distriktet finns sådana officiella: Götaduon Rebecca Johansson (16.52,80) och Jonas Leandersson (13.49,43) innehar dem.
Regerande mästare på 5 000 meter utomhus är Startduon Petra Hanaeus (19.58,28) och Per Arvidsson (15.34,17), men snabbast i distriktet i somras var Eskilstunas Emil Millán (närmast före Martin Regborn) och Torsbys Lovisa Modig (mer känd som skidåkare).
VM-guld, EM-guld, student-VM-guld, comeback och genombrott på världsscenen när bloggen var på semester

augusti 22nd, 2022

5,5 veckors semester är till ända. För mig och för Konditionsbloggen. Personligen har jag bara hunnit med en enda tävling under den långa ledigheten, och det var i går kväll då jag överraskande lyckades vinna den fina lilla triathlontävlingen i Mariedamm. Men för de stora länsidrottarna har det hänt betydligt mer under den här månaden, och jag har stundtals haft abstinens eller i varje fall förbannat att alla skulle slå till och prestera toppresultat just när jag var borta. Men så har det varit. Och tyvärr kommer jag inte orka att gå igenom precis allt som helst, men några saker måste nämnas innan vi vänder bland och börjar om från ett blankt inför hösten:
** Först och främst slog Martin Regborn till och tog sitt första stora internationella mästerskapsguld efter att ha varit nära så många gånger. Vid orienterings-EM i Estland slog han till med guldet i den allra finaste disciplinen, långdistansen, och förstaplatsen var dessutom Sveriges första individuella på herrsidan vid EM eller VM på 18 långa år. Det borde så klart ha blivit en medalj till när Regborn för första gången blev uttagen till att springa i Sveriges förstalag i en mästerskapsstafett, men där gick det inte Sveriges väg. Anton Johansson fixade dock ännu en medalj till länet, ett silver i medeldistansen (som Regborn inte fick springa efter en jättetabbe i kvalet). Andrea Svensson tog en topp 20-placering, Josefin Tjernlund två topp 30-placeringar medan Ellinor Tjernlund åkte ut i kvalet.
** På orienteringsfronten har Jonatan Gustafsson, som tidigare i somras tog VM-brons, dessutom hunnit med att ta guld i sprint och silver i sprintstafett i student-VM (ett mästerskap för orienterare under 25 år som pluggar på universitet eller högskola).
** Garphyttans Marcus Jansson skrev svensk mountainbikeorienteringshistoria när han vann långdistansen vid hemma-VM, och därtill med över 1,5 minuters marginal. Örebroaren Karin E Gustafsson var som bäst 20:e, i sprinten.
** Emilia Fahlin har tagit nya stora steg mot världstoppen efter sitt tunga år. Så sent som i går tog hon en åttondeplats vid EM i München, och dessförinnan har hon under en intensiv månad hunnit vara nia i Vårgårda GP och tagit en andraplats – tätt bakom Marianne Vos – på andra etappen av Tour of Scandinavia där hon sedan backade upp kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig till totalsegern. Återstår att se vilka fler tävlingar hon kommer att köra fram mot VM. Under EM fick också Jacob Ahlsson sitt stora genombrott på internationell nivå. Den regerande svenske tempomästaren från Kumla dundrade till med en elfteplats i knivskarp konkurrens i just tempoloppet.
** I lördags lade Liduina van Sitteren och Per Arvidsson beslag på nya distriktsmästartitlar, den här gången på 10 000 meter. van Sitteren vann på 37.39,58 över de 25 varven på Transtensvallen, och hade med det bara tre herrar före sig i mål. Segermarginalen var knappt två minuter – medan Arvidsson hade nästan 2,5 minuters marginal när han vann på 32.11,55. Bakom sig hade han två Västerås-löpare (Åsbros Joacim Carlsson var näst bäste Närkelöpare i ett startfält som var rätt utspätt på grund av konkurrensen med bland annat Ultravasan – där Erik Anfält tog en fjärdeplats – och Idre fjällmaraton). Arvidsson har i praktiken avgjort långloppscupen på herrsidan medan van Sitteren ännu bara gjort fyra starter och därför huserar nere på femteplatsen (men hon lär kunna klättra, kanske hela vägen upp i topp, under hösten). Enda andra deltävlingen i cupen som avgjordes under de här sommarveckorna var Stripastafetten, där Örebro AIK vann rubbet: Herr-, dam- och mixedklasserna plus klassen för singellöpare (”Stripastafetten extrem”) genom Andreas Ingberg (KFUM:s Fanny Schulstad var bästa dam där, men det var mixedklass av någon anledning).
** På det tråkigare kontot får vi skriva in att Matthias Wengelins säsong är över efter en knäskada. Riktigt tråkigt för örebroaren som tog dubbla SM-guld så sent som i fjol.
Fahlin avslutade girot som vinnare (i lagtävlingen), Glans glänste i Närkeracet och allt annat som hände i helgen

juli 10th, 2022

Haft fullt upp med andra åtaganden i helgen, så här kommer en liten summering av vad som hänt i konditionsidrotten:
** Emilia Fahlin avslutade Giro d’Italia med att först överleva lördagens tuffa alp-etapp med god marginal (hon rullade i mål i en större grupp, 33 minuter bakom amerikanska Kristen Faulkner som var minuten före Fahlins lagkompis Marta Cavalli i mål; Cavalli stretade ifrån van Vleuten i slutet, men lyckades ”bara” få 15 sekunder på totalledaren, och där avgjordes girot) och sedan genom att återigen försöka leda fram lagkompisen Clara Copponi i en spurt som blev rätt stökig. Franskan tog sjundeplatsen (Fahlin rullade i mål som 18:e efter avslutat uppdrags-uppdrag), och Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som från och med på fredag byter namn till FDJ-Suez-Futuroscope) fick därmed lämna girot utan etappseger men med en andraplats i sammandraget (Cavalli 1.52 bakom van Vleuten) och en överlägsen seger i lagtävlingen (där lagets tre bästa tider på respektive sträcka adderas – FDJ var där nästan 33 minuter bättre än tvåan Cancyon/SRAM).
Fahlin stannar kvar i Italien för läger på hög höjd, och vad jag förstår blir hennes nästa tävling Vårgårda GP den 7 augusti.
** Anton Johansson, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson. I den ordningen ska man nog ranka länsorienterarnas EM-chanser efter helgens testtävlingar i Småland. Johansson, som tävlar för Blekingeklubben OK Orion men bor i Örebro, tog en tredjeplats i lördagens medeldistans, fröe namn som Albin Ridefelt och Eskil Kinneberg och bara slagen av två bröder svensk (med 46 respektive 32 sekunder; Viktor före Emil i mål) och följde upp med en sjätteplats i söndagens tajta långdistans (bara två minuter bakom Emil Svensk, som var snabbaste broder för dagen). Josefin Tjernlund var femma respektive sexa båda dagarna (och det är sex svenska damer, utöver de tre world games-uttagna, som ska tas ut). På lördagen var de drygt 2,5 respektive drygt 3,5 minuter bakom segrande Lisa Risby och på söndagen drygt tio respektive drygt tolv minuter bakom vinnaren Sanna Fasth. Risby, Fasth och Johanna Öberg var trio på pallen båda dagarna, även gamla Europamästaren Lena Eliasson-Lööf (på lördagen) och Elin Månsson (på söndagen) var före Tisarduon i resultatlistorna. Ellinor Tjernlund var åtta på lördagen men tog sig inte runt på söndagen medan Jonatan Gustafsson (elva på medeldistans, 24:a på långdistans) och Oskar Andrén (31:a och 28:a), hade tyngre helger och kan nog glömma EM, Jerker Lysell kom inte till start.
** Det var inte den vassaste startlistan som skådats på förhand – men det blev ändå rätt bra klass på Närkeracet på Transtensvallen på söndagskvällen (som NA sände, min kollega Andreas Lundskog filmade till speakerljudet (se det i efterhand här) när Malmös Jonas Glans (han som tidigare hette Leandersson och främst är känd som 1 500-meterslöpare) kom och smällde till med 13.36,10 på herrarnas 5 000 meter, ett nytt personligt rekord som gör honom till Sverigefyra på distansen i år (även Hälles Olle Ahlberg tog sig under 14 minuter med 13.56,63, men han har gjort 13.48 tidigare i år. Wilhelm Bergentz, persade i sin första bantävlingen för året (efter lite sedvanliga skadebekymmer), förbättrade fjolårets 14.36,90 med drygt en sekund till 14.35,72, och var med den tiden nia i mål, närmast före förre klubbkompisen Jack Karlsson på 14.39,05, även det pers (Karlsson tävlar fortfarande för KFUM Örebro, Bergentz numera för Hälle IF). KFUM:s Eric Westberg vann dessutom B-heatet på 14.50,88 (elva totalt, just bakom Bergentz och Karlsson) – och för honom var det dessutom första gången under 16 minuter (!) efter att tidigare som bäst gjort 16.00,22. Nu alltså pers med nästan 70 sekunder, om statistiken stämmer. Tidigare KFUM-löparen Albert Ziegler vann B-heatet på 800 meter på 2.02,88 och Siri Englund gjorde 2.28,37 i någon typ av träningspass med nummerlapp.
Örgrytes Wilma Nielsen vann damernas 800 på 2.03,62 och Upsala IF:s Alva Malmsten Nilsson damernas 5 000 på 17.26,21 sedan Mölndals Elin Brink avbrutit sin jakt på en tid nedåt 16.20 (hon var drygt 20 sekunder före Malmsten Nilsson vid 3 000 meter). Och Upsala IF:s Björn Seifert vann herrarnas 800 meter på 1.51,71.
** I går kväll gjorde Fanny Schulstad och Per Arvidsson det förväntade och vann Semesterhalvmaran, långloppscupstävlingen utanför Kumla, i stort stil. Schulstad på 1.20.28, med över elva minuters marginal, och Arvidsson på 1.10.35, med över sex minuter ned till tvåan. På herrsidan var det roligaste ändå att Erik Anfält var tillbaka efter senaste skadeuppehållet, som gjorde att han missade Stockholm marathon (nu satsar han mot Ultravasan). Han blev trea på 1.18.16, nästan tio minuter från pers, men ett stort steg på rätt väg. Anton Öhman (1.16.45) klämde sig in mellan Arvidsson och Anfält, Ville Raudsepp (1.20.18), Martin Duberg (1.20.43) och Oskar Hansson (1.20.49) tog övriga poäng i herrarnas cup.
På damsidan var Petra Hanaeus (1.31.34) tvåa före Marie Dasler (1.33.21), Therese Fjordäng (1.37.46), Therese Persson (1.37.53) och Sigrid Josefsson (1.40.03), men eftersom den sistnämnda tävlar för en Gällivareklubb (Nilivaara IS) gick den sista cuppoängen på damsidan till Lotta Milton Frykholm (1.46.11).
I cupen tar Therese Persson via andraplatsen över ledningen i cupen (före Erica Lech, som varit snabbast i länet i år men bara deltagit i fyra cuptävlingar hittills) medan Petra Hanaeus och Marie Dasler klättrar till tredje respektive fjärde plats. På herrsidan drygar Per Arvidsson, Anton Öhman och Oskar Hansson ut sina första-, andra- och tredjeplatsen.
Samtidigt avgjordes som vanligt också tiokilometersloppet Sommarmilen, och där vann Antje Wiksten på 45.31 (före klubblösa örebroaren Maria Oktay på 46.12 och långloppskidåkaren Olivia Hansson på 46.47) och Malungs fransman Adrien Fradet på 33.18 (före klubbkompisen Dag Stridh på 33.47 och med Garphyttans Kevin Henriksson som bästa länslöpare på 35.16).
** Förra veckan tog örebroaren Axel Lindh sin första seger i långloppscupen i på många år. I dag återtog Örebrokollegan Matthias Wengelin tronen när han vann en tätt spurt mot just Lindh, ML Sports David Risberg och Serneke Allebikes Emil Lindgren i Mörksuggejakten i Rättvik (de fyra var inom 0,8 sekunder efter 72 kilometer mountainbike).
– Senast vi körde här fick jag stryk av Emil i spurten. Nu var det lite svårt att bestämma sig. Ska jag försöka dra igång före honom nu? Sedan vet jag att Axel är vass eftersom vi tränar ihop hemma i Örebro. Det blev en kamp sista 1.5 kilometern. Det blev armbåge mot armbåge och axel mot axel. Det var hårt, sa Wengelin till Falu Kuriren efteråt (en artikel man kan läsa med sina vanliga inloggningsuppgifter för NA).
Wengelin, som är regerande svensk mästare både i crosscountry (OS-disciplinen) och maraton (långlopp) leder långloppscupen med bred marginal eftersom det här var tredje segern på fyra lopp i hittills (enda plumpen var i Ränneslättsturen förra helgen, då han blev trea). Tre tävlingar återstår.
** Två debutanter var snabbast i Örebro parkrun i går. 37-åriga örebroaren Sigrid Bernling (25.11) och unge Axel Hensley (21.19) var först när många andra uppenbarligen prioriterade loppen i Kumla senare på kvällen. Hensley har jag ingen koll på alls, men enligt parkrun-statistiken är han mellan elva och 14 år gammal. 45 löpare var med den här veckan.
Fahlin gjorde jobbet i girot – och helgens kvarglömda resultat: Nagle sexa på veteran-VM, Lindh vann långlopp och Nordling snabbast i Rudskoga (plus: klart med nytt traillopp)

juli 4th, 2022

Jag hoppas inte att ni missade mitt lite större reportage med Emilia Fahlin om våren, de inledande Giro d’Italia-etapperna och vägen framåt som publicerades i morse. Där berättade hon hur som helst att hon på de fyra bergsetapperna i girot (i dag och på torsdag, fredag och lördag) har som uppgift att jobba som hjälpryttare på platten (”Först och främst se till att de andra har dryck och is, gå bak till bilen och sköta markservicen. Och sedan sitta med de som vi kör för och backa upp dem, se till att de har allt de behöver och köra upp dem i position inför kritiska moment och ta vind så att de inte behöver spendera onödig energi.”) och sedan ta sig i mål med så lite energispill som möjligt för att spara benen till nästa dag.
Precis så gjorde Fahlin i dag. Gjorde jobbet i den 36-gradiga värmen och rullade sedan i mål med den sista gruppen, 29 minuter bakom täten efter 121 kilometer och tre bergspriser.
Dagen var en stor framgång för FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope-stallet som Fahlin tävlar för. Lagets italienska klättrare Marta Cavalli, som jagar den rosa tröjan den här veckan, kom loss i en utbrytning med trefaldiga världsmästaren Annemiek van Vleuten och spanska veteranen Mavi García. Cavalli orkade förvisso inte hela vägen upp i sista klättringen, och kom till mållinjen i Cesena 43 sekunder bakom, men skaffade sig i varje fall slagläge i sammandraget inför de tre stundande bergsetapperna: van Vleuten leder 25 sekunder före García och Cavalli är ytterligare 32 sekunder bakom. Övriga är fem minuter eller mer efter, eftersom nästan lilla grupp på måndagen var 4.51 bakom van Vleuten. I den gruppen hade FDJ med både danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig och franska klättraren Évita Muzic, vilket gör att FDJ nu toppar lagtävlingen och har tre åkare topp tio i totalen.
I morgon väntar en spurtaretapp, där Fahlin kanske, kanske kan få en chans att köra för ett resultat men troligare kommer att få göra ett tredje försök att hjälpa Clara Copponi fram i spurten. 126 kilometer med start i Carpi och mål i Reggio Emilia väntar, och det är mestadels platt (332 höjdmeter på tolv mil är inte mycket). Starten går 11.05 och Eurosport sänder från 12.45.

En prestation som jag höll stenkoll på i går, men som av någon anledning föll bort när jag skulle blogga på kvällen, var IF Start-löparen Maria Nagles sjätteplats på 5 000 meter i D45-klassen vid veteran-VM i finska Tammerfors.
Finska Laura Manninen, som sprang halvmaraton-EM så sent som 2016, vann på 17.10,14, närmast före María José de Toro Sáiz, Spanien (18.10,60), och Zoë Quinn, Irland (18.25,28) medan Nagle sprang in på 20.21,09, nio sekunder långsammare än hon gjorde när hon tog DM-bronset på samma distans i tisdags.
”Varmt, typ 28 grader. Benhård bana, sämre än GIH. Men glad över att komma sexa, låg kvar ett varv för länge i tyskans rygg”, skrev Nagle till mig efteråt (tyskan var Sandra Meyer-Lindloff, som var över minuten bakom i mål till slut).

Ytterligare en prestation som missades i går: Örebroaren Axel Lindh, som radat upp fina prestationer under första halvan av säsongen och som så sent som i tisdags tog SM-silver i mountainbike-sprint, vann långloppscupstävlingen Ränneslättsturen i Eksjö efter en spurtstrid mot Emil Lindgren (örebroaren Matthias Wengelin var trea, men distanserad med 1,5 minuter). ”Emil drog upp spurten tidigt och jag lyckades kriga mig med på hjul. Grävde djupt och hade lite krafter kvar till spurten”, skriver Lindh på instagram, där han också konstaterar att det var hans första seger i långloppscupen på sju år, sedan Billingeracet i Skövde 2015.

Resultaten från Jordgubbslunken i lördags har trillat in också, och på långa banan blev det tre pallplatser till länet genom Karlskogas Ida Birath från Karlskoga tvåa (på 45.49) och Hannah Nordin från Åtorp trea (på 46.37) bakom IFK Umeås Ella Ohlsson som var överlägsen med 42.50 över elva kilometer grusväg och (lite) terräng, och på herrsidan genom Hällefors Fredrik Rådström (på 41.22) som var trea bakom Västra Ämterviks Fredrik Häggmark (37.24) och IF Götas David Kjellén (37.47).
Starkaste namnen fanns dock på den korta motionsdistansen, sex kilometer: Gustav Nordling, som bor i Örebro men tävlar för Spårvägen, vann på 23.14 med Karlskogas 15-årige talang Thomas Ferletta bara 28 sekunder bakom – och bakom honom var två år äldre systern Anna Ferletta bara en sekund bakom.

När jag var och sprang Hyttloppet i går fick jag nys om att samma arrangör – Granbergsdals IF, de som bland annat fostrad skidåkaren Ludvig Berg – drar igång ett nytt traillopp i höst: Granbergsdalsterrängen. Det blir tio kilometer ”på stigar och korta partier av grusväg och obanad terräng” och blir ett välkommet tillskott i länets loppflora efter att nästan alla andra traillopp ställts in eller lagts ned i år (Talludden trail, Dovra trail, Rusakulan vertikal … och Kilsbergen trailrun avgörs för sista gången). Det var en bit upp till topp-kvintetteten, men nästan lika långt bak till de bakom för Nagle som alltså hamnade i ett ingenmansland på de sista varven.
Stora guidien inför Fahlins start i Giro d’Italia – och dags för Regborn att jaga VM-medaljen (och Lindh tog SM-silver)

juni 29th, 2022

I morgon börjar Giro d’Italia, och Emilia Fahlin står alltså på startlinjen igen efter lördagens SM-silver – för åttonde girosttarten i den rätt långa karriären. Fem gånger har hon varit med enda in i mål, och som bäst slutade på 69:e plats (2018), men hon har aldrig tävlat för eget resultat i sammandraget (och ytterst sällan på någon linjeetapp heller). Enda topp tio-placeringarna på etapper kom 2018, då hon var sjua i tempoprologen och nia på en 109 kilometer rätt platt etapp med start och mål i Piacenza. Och senast hon körde, 2018, minns ni ju hur det gick: Bruten hand efter att ha haft extrem otur när hon tog emot en vattenflaska vid langning.
Årets Giro startar med tre etapper på Sardinien, där den första är enda tempoloppet som bara är 4,7 kilometer långt. Den körs alltså i morgon, torsdag, nere i hamnen i Cagliari, medan det på fredag och lördag är platta etapper på 107 respektive 113 kilometer.
Efter en vilodag på söndag flyttar tävlingen över till fastlandet för tre något mer kuperade sträckor måndag–onsdag, med mål i Cesena, Reggio Emilia respektive Bergamo. Sedan väntar tre alpetapper. Den första avslutas med nästan 1 600 höjdmeter rakt upp sista 54 kilometerna (från Brescia upp till Manivapasset, varav 800 sista tio kilometerna och 1 300 sista 30. Den andra klättrar från 150 meter över 1 258 meter höga Bordalapasset, ned igen och så upp till Ceisjön på 881 meters höjd innan det bär utför till målet igen. Och den tredje klättrar både upp till Fai della Paganella (1 033 meter över havet), Duronepasset (1 013 meter) och Daonepasset (1 291 meter varav 631 höjdmeter klättring på sju kilometer). Där kommer Fahlin, och de andra, att få bekänna färg.
Sedan avslutas girot, nästa söndag, med en platt spurtetapp på drygt nio mil med mål i Padova.
undantaget Grace Brown ställer Fahlins franska lag FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope upp med starkast tänkbara lag. Italienska Marta Cavalli är sannolikt den bästa klättraren, och därmed den med största chans i totalen, men här finns också nykorade danska mästaren Cecilie Uttrup Ludwig, som gillar de halvhårda etapperna bäst och lär attackera hårdast i början av nästa vecka, plus vårens stora utropstecken Clara Copponi (stark i spurterna och ett bra kort på Sardinien-etapperna), plus Brodie Chapman (som också har hög kapacitet) och Évita Muzic (som visade i Schweiz runt att hon kan klättra). Fahlin lär, i nuvarande form, främst få inrikta sig på hjälpryttaruppdrag, men det är inte omöjligt att det öppnar sig någon möjlighet att tävla också.
Regerande mästaren Anna van der Breggen har ju lagt av, så Annemiek van Vleuten, som vann både 2018 och 2019, räknas som huvudfavorit före Elisa Balsamo, Lotte Kopecky, Elisa Longo Borghini och Cavalli (men i vassen lurar också Marianne Vos, som man aldrig ska räkna bort). Som ni hör på namnen kör de allra flesta av de bästa tävlingen i år.
Eurosport sänder ett par timmar om dagen (åtminstone i Eurosport player). Från tempot i morgon är sändningstiderna 14–16, men eftersom startlistan inte är släppt än återstår det att se om vi få se Fahlin i tv.

Startlistan har däremot kommit för torsdagsmorgonens kval till eftermiddagens individuella sprint som avslutar orienterings-VM i Danmark. De 107 anmälda herrlöparna är indelade i tre heat, och från vart och ett av dem ska 15 vidare till finalen där 45 gör upp om medaljerna. Martin Regborn går ut sent i den första kvalgruppen och startar 10.00. Han ställs mot bland andra Emil Svensk och norske stjärnan Kasper Harlem Fosser, som båda tvingades kasta in handduken till tisdagens knockoutsprint där Regborn åkte ut i kvartsfinalen.
Förbundskapten Anneli Östberg, som också arbetar som idrottspsykologsik rådgivare, berättade en intressant sak om Regborn på Facebook i morse. Efter att ha blivit utslagen i kvarten valde han att stanna kvar i karantänen (där löparna sitter mellan heaten för att inte kunna tjuvkika på de andra heaten) för att hjälpa Jonatan Gustafsson och August Mollén: ”Ni är fantastiska alla löpare i laget. Minns Martin Regborn i går efter att han åkt ur sin kvartsfinal. Då han stannar kvar i karantän och fortsätter bjuda på sina tankar inför semifinalerna och finalerna”, skriver Östberg. Det säger en hel del om Regborn. Mitt snack med Jonatan Gustafsson efter bronset hittar ni för övrigt här.
Torsdagseftermiddagens sprintfinal startar 17.51 och sänds förstås i SVT.

Mitt i VM-bronsståhejet i går glömde jag för övrigt att uppmärksamma att Axel Lindh, mountainbikecyklisten från Örebro som nyss klev upp på topp 100 på världsrankningen, inledde SM-veckan i Linköping med silver i gamla paraddisciplinen sprint (som inte helt olik längdskidsprint, med heat och fyra cyklister på en kort och tajt mountainbikebana i finalen). Lindh var fyra i kvalet men vann sin semifinal och var sedan bara 46 hundradelar bakom brorsan Edvin Lindh (som aldrig bott i Örebro) i mål i finalen. Å andra sidan var Borlänges Joel Burman bara åtta hundradelar bakom Axel, och halvsekunden baom honom följde örebroaren Matthias Wengelin som nu får börja ladda upp för att försvara sina svenska mästartröjor i crosscountry (OS-disciplinen) och maraton.
Andrén vann förstasträckan och örebroare blev tvåa – men Tisaren blev diskat (kort sagt det mesta från Jukola, plus lite annat)

juni 19th, 2022

Den enes död, den andres bröd, brukar det ju heta. Kanske blev det någon form av tvärtom i Jukolakavlen (världens största orienteringsstafett, i Finland), där Tisarens Oskar Andrén valde att springa för sin norska klubb Byåsen IL och smaskade till med sträckseger före löpare som Yannick Michiels, Jesper Svensk och Roman Ryapolov (för att nämna några namn jag känner igen bland de 1 520 Andrén hade bakom sig) medan Tisaren i hans frånvaro blev diskat redan på andrasträckan. Tisarens förstasträckeslöpare Valter Pettersson, som ska springa JVM i sommar, var ”mer eller mindre först uppför backen”, skriver han i sin träningsdagbok på Strava. Men sedan ”tappade [han] förstaklungan innan sista långsträckan och var väl fyra minuter efter i mål” (Pettersson växlade som 52:a, 4.19 bakom täten). Och värre blev det alltså på andra där Fredrik Glännefors, som liksom Pettersson är en av landets vassaste juniorer, gjorde något misstag (missad kontroll? stämpling som inte tog?) som gjorde att han och hela laget blev diskat.
Jag har försökt räkna lite på det, och vad jag förstår sprang Tisaren klart stafetten och var i mål som 58:e, sekunden före Koovees andralag (ber om ursäkt om jag räknat fel här), men redan från tredjesträckan och inåt så visste man om att man var diskade. Franske örebroaren Quentin Rauturier, som spring för segersatsande Stockholmsklubben OK Ravinen, hade inte heller någon kul förstasträcka och växlade först som 48:a (”tufft från försa stegen, kämpade mig igenom det riktigt bra men gjorde en stor tabbe och missade på sista gafflingen”, skriver han på Strava), men lagkompisarna i Erik Herne på andrasträckan sprang upp laget på en niondeplats, och fyrfaldiga världsmästaren Gustav Bergman på sistasträckan tog precis som i Tiomila in laget som tvåa i mål (då bakom OK Linné, nu bakom Stora Tuna som vann Jukola för tredje gången i rad). Örebros världscuplöpare Anton Johansson fixade också en stark placering när han sprang upp sin moderklubb, OK Orion från Blekinge, från 22:a till 13:e plats via femte bästa löptiden på sistasträckan.
Hagabys gamle VM-löpare Filip Dahlgren hade också en topptid på sistasträckan, tolfte bästa av 1 270 stafettankare, och förde upp laget från 88:e till 68:e placering. Det gjorde Samuel Andersson, Sebastian Månsson, Jakob Wallenhammar, Johan Persson, Tobias Vinblad, Oskar Eklöf och Dahlgren till länets bästa Jukolalag 2022, efter Tisarens diskning (och annars hade det ändå bara skiljt 18 minuter).
Tisarens andralag blev 102:a och KFUM Örebros lag 137:a, medan Tisarens rena damlag (med Ellinor Tjernlund, Elin Månsson, Lovisa Persson, Anna Hallmén, Alice Johansson, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund) tog en 192:a-plats, trots att de flesta av dem hade sprungit i damstafetten några timmar tidigare.

Redan i fredags kväll avgjordes för övrigt en sprintorientering i Garphyttan (”Sommarlovssprinten”), där Almbys Alvin Isenström vann den längsta banan tre sekunder före KFUM Örebros Olle Malm. Skidorienteringsstjärnan Elin Schagerström, som representerar hemmaklubben Garphyttan, var fyra totalt och bästa dam med en fjärdeplats, 55 sekunder bakom Isenström men drygt en minut före Almbys Emma Lindkvist.

Några resultatlistor görs ju inte från Vätternrundan eftersom det strikt sett inte är någon tävling utan ett motionsevenemang (och man kan inte söka på klubb eller ort utan bara på namn i listorna, vilket gör det svårt för sådana som mig). Men via sociala medier har jag i varje fall förstått att Örebrocyklisternas toppgrupp, som tänkt cykla under nio timmar, fick det svårt. Många tvingades ge upp tidigt och kärnan som kämpade på bommade tidsmålet med tio minuter. Den främsta länsprestation jag hittar är därför Örebro Hockey-tränaren Niklas Eriksson som i en annan snabbgrupp cyklade in på grymma 8.05 (nästan 39 kilometer i timmen i snitt på den nya, 315 kilometer långa, bansträckningen). Hojta gärna om ni känner till länscyklister som rundan ännu snabbare!

I helgen avgjordes Världsungdomsspelen (resultat fredag, lördag och söndag) i Göteborg, och i så långa resultatlistor är det givetvis helt säkert att man missar saker. Men några grejer som jag noterade är att Åsbros Klara Frih, som är hemma på sommarlov efter första året av collegestudier i USA, gjorde sina första starter på svensk mark i år med 4.48,18 på 1 500 meter på lördagen (sjua, fjärde bästa svenska) och 2.19,78 på 800 meter på söndagen (tia, sjunde bästa svenska), 15 respektive åtta sekunder från de personliga rekord hon noterade för ett par månader sedan i USA. Och att IF Starts unge Linus Wedin, som gjort så sensationella resultat på landsvägs- och terränglopp hemma i länet, gjorde 5.59,78 i debuten på 2 000 meter (elva totalt, tredje bästa svensk i P15-klassen). Och att Karlskogas Anna Ferletta blev tvåa på 1 500 meter hinder (5.11,42 i F17-klassen, bara 1,5 sekunder från segern) och persade på samma distans utan hinder (4.51,19 för en 13:e-plats).

I Sverigecupetävlingen (Lugnet XCO) under den stora mountainbikehelgen i Falun förlorade örebroaren Axel Lindh en spurtduell mot Emil Lindgren (Serneke Allebike) om segern (de två var loss längst fram), medan Matthias Wengelin tyngs rend håller i sig. Han tvingades slå av på takten och var nästan fem minuter bakom i mål, på tionde plats: ”Var med i täten i början av racet men blev sen för trött och fick släppa iväg ett gäng och slutade på en 10:e plats. Avslutade racet med att dra en rejäl vurpa”, skriver örebroaren på instagram. I sammandraget toppar Lindgren överlägset, närmast före Varbergs André Eriksson vars avstånd till tredjeplacerade Lindh i helgen krympte till 120 poäng (seger ger 500).
Lindh på pallen i Sverigecupen, Nordenskiöldsloppet ställs in, och Gillman satsar på långlopp

juni 13th, 2022

Varken Axel Lindh (fyra, 28 sekunder bakom segrande Emil Lindgren, Serneke Allebike) eller Matthias Wengelin (sexa, 32 sekunder bakom Lindgren) nådde pallen när Borlänge tour avslutades med ett 32 kilometer långt crosscountrylopp på måndagen. Men i sammandraget hade de båda örebroarna ändå nog med marginal för att ta tredje- respektive fjärdeplatserna bakom Lindgren och Axels lillebror Vilgot Lindh på första- och andraplatserna.
Tredagarstävlingen utgjorde säsongens fjärde deltävling i Sverigecupen i mountainbike där Wengelin inledde med seger i Klippingracet men där han sedan inte kört de följande tävlingarna. Han är därför nere på sjundeplatsen medan Axel Lindh, som kört rubbet, är trea bakom Lindgren (som leder) och Varbergs André Eriksson.
Härnäst väntar Sverigecuptävlingen Lugnet XCO till helgen (där det också körs världscup-sprint på fredagen) och sedan börjar det snart dra ihop sig för försvar av de båda svenska mästartröjorna för Wengelin.

Det blir inget Nordenskiöldsloppet till vintern, meddelade arrangörerna i dag. Karlslunds Olivia Hansson har ju varit en av de mest framgångsrika åkarna i tävlingen som är världens längsta och kanske tuffaste på längdskidor med sina 22 mil. Hon är en av få som klara alla de sex moderna upplagorna (2016–2022, dessförinnan kördes en tävling 1884) och har varit på pallen tre gånger, som bäst tvåa 2018. ”Nodenskiöldsloppets grundare Wolfgang Mehl har beslutat att lämna rollen som huvudarrangör. Beslutet är fattat av personliga skäl och en önskan att flytta hem till Österrike för att tillbringa mer tid med familj och barnbarn. Arbetet med att forma en ny organisation som kan säkerställa loppets framtid och utveckling har påbörjats. Målsättningen är att komma tillbaka igen 2024 med ett nytt team som är redo att arrangera ett ännu bättre lopp”, berättar arrangörerna på sin hemsida.

Och på längdskidspåret kan noteras att Adam Gillman väljer att göra som Filip Danielsson inför kommande vinter – byta de traditionella distanserna mot en satsning på långlopp. ”Ibland behöver man göra förändringar och det har blivit dags för mig att säga adjö till den traditionella skidåkningen”, skriver Garphytte-åkaren på instagram. Gillman har redan gjort två Vasalopp, som 121:a 2019 och 220:e 2020 (båda gångerna på 5.04) och vann Stafettvasan ihop med bland andra Marcus Lennartsson och Markus Johansson både 2016 och 2017. I vintras gjorde han ett långlopp, Åsarna ski marathon. Gillman är största talangen som kommit fram i Garphyttan efter Danielsson och Axel Ekström och åkte 2015 i landslagsdress i den nordiska juniorlandskampen.
Noraatleten med tidernas bästa tid på Tjejvättern – och gamla supertalangen slog banrekord på traillopp

juni 12th, 2022

Vätternrundan, den 315 kilometer långa huvudtävlingen, avgörs nästa helg – men redan den här helgen har det varit både Tjejvättern (100 kilometer) och Halvvättern (150 kilometer). Och även om det inte är några tävlingar i ordets rätta bemärkelse så har det slagits banrekord. På Halvvättern av Motala AIF:s semiproffesionella lag där Kumla-bröderna Ahlsson ingår, men vad jag förstår utan någon Ahlsson-broder på banan den här dagen, i samarbete med Idrottslabbet i Linköping (tiden skrevs till 3.20 eller 3.21, därom tvista de lärde, men det ger cirka 45 kilometer i timmen i snitt). På Tjejvättern av en grupp där bland andra Noras Kristalina Smårs (som sedan tidigare har den totala rekordtiden för En svensk klassiker under ett kalender) ingick. De tog sig runt på 2.32 (39,47 kilometer i timmen i snitt).

Matthias Wengelin, örebroaren som är regerande svensk mästare i både crosscountry (OS-disciplinen) och maraton (långdistans), har kommit ur den där vinna-varenda-tävling-han-ställer-upp-i-formen, men är å andra sidan kvar på en stabilt hög nivå. I dag slutade han fyra när Borlänge tour, vars sammandrag utgör en deltävling i Sverigecupen i mountainbike, gick vidare med ett 35 kilometer långt crosscountrylopp, men var 46 sekunder bakom segrande Emil Lindgren (Serneke Allebike) som vann solo före två av bröderna Lindh. Axel Lindh bor ju sedan ett antal år i Örebro och blev trea, åtta sekunder bakom lillebrorsan Vilgot men 19 sekunder före Wengelin. Ordningen är exakt samma i sammandraget, där Lindgren efter två av tre dagar har 25 sekunder på Vilgot, 34 sekunder på Axel och 46 sekunder på Wengelin. Längre ned i listan finns Almbys Adam Pettersen som 15:e, drygt åtta minuter bakom täten.
I morgon avslutas touren med ett crosscountrylopp över 32 kilometer.

Örebro- och Hagabyfostrade Beata Falk, som för 15 år sedan dominerade svensk orientering på juniorsidan, ser man inte så ofta i resultatlistorna längre, men i dag vann hon ett av de (på bilder) vackraste loppen jag sett: Ljusbodarna fäbodtrail utanför Falun (jag måste dit och springa någon gång!). Falk, som numera bor just i Falun, vann det 15 kilometer långa trailloppet på nya banrekordet 1.09.16 (tvåan, Barbro Näsström, var också under tidigare banrekordet och bara tio sekunder bakom Falk – de två var fyra och femma totalt om man räknar in herrarna). Kim Andersson som ofta varit i Örebrotrakten och sprungit var tvåa på herrsidan, 35 sekunder från segern.