Etikett: mounatinbike

Hallor klarade sitt mål – stakade hela Vasaloppet: ”Helt förstörd i kroppen”

mars 5th, 2017

Årets Vasalopp handlade, ur ett länsperspektiv, återigen främst om bröderna Impola (och det berodde ju till stor del på att de tre främsta damåkarna – Maria Gräfnings, Kristina Roberto och Olivia Hansson – inte kom till start). Jag snackade med Bob ganska tätt efter målgång och den pluslåsta intervjun kan ni läsa här (läs också om Adam Karlsson som återigen åkte med 15 kilo kamera på ryggen för att fixa SVT:s sändning) och alla länsåkarnas resultat från loppet finns här.
Och någonstans i den övre femtedelen av den där resultatlistan finns ett namn som sticker ut lite extra: Anton Hallor, Karlslunds IF, 5.36.04. Jag skrev ju i börja av november om Hallors ambition att som nästan-elitidrottare (tror jag att han själv kallade det) i löpning och orientering försöka göra som världseliten i längdskidor och staka hela Vasaloppet. Och efter över 100 mils ren stakträning klarade han i dag målet – och förbättrade därtill både sin placering (1 823 mot 2 262) och tid (5.36.04 mot 5.42.21) jämfört med fjolåret som var första gången då Hallor tog sig igenom de nio milen. Hur det var den här gången? Tja, det beskrev Hallor ganska bra på sitt instagramkonto: ”Jag fick en trög start, men förlorar gör den som ger upp. Passerade som 2 408:e person vid första stationen, stakade i mål fem timmar senare som nummer 1 826. Tugga tugga tugga, så skönt att ha plockat platser hela tiden. Tiden på 5.36 innebar medaljtid, nytt PB i tid med sex minuter och även nytt PB i placering med cirka 400 platser. Allt detta helt utan fäste. Väldig nöjd, trött och helt förstörd i kroppen!”

https://www.instagram.com/p/BRQiEgBgo8L/

Nere på Cypern körde örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh in på åttonde respektive tolfte plats i crosscountryloppet Amathus XCO, fem respektive nio minuter bakom segraren Jordan Sarrou (som har tre VM-guld i mixedstafett med Frankrike). Det var avslutningen på deras gemensamma träningsläger som inleddes med ett etapplopp förra helgen.

View this post on Instagram

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin)

View this post on Instagram

A post shared by Axel Lindh (@axellindh)

Panvårens avslutning, då? Jo, i söndagens långdistans fick Tisarens Ellinor Eriksson äntligen kliva upp på pallen som trea efter lördagens två fjärdeplatser (och det trots att hon bommade första kontrollen och bara hade 30:e bästa tid dit). Dessutom tog Hagabys Viktor Larsson en meriterande andraplats i herrklassen, bara 1.40 bakom Ronnebys Denys Shcherbakov.

Och i lettiska Madona körde Axel Ekström upp sig från 33:e till 26:e plats (som femte bästa svensk) när skandinaviska cupens minitour – och hela cupssäongen, för övrigt – avslutades med en jaktstart över 15 kilometer i fristil på söndagen. Återstår att se om det resultatet (och, framför allt, vinterns övriga) räcker för att ge honom en plats i truppen till världscupfinalens minitour i Kanada nästa helg. Beror säkert en hel del på hur slitna VM-åkare väljer att ställa sig till deltagande där. Truppen lär meddelas senast på måndag den 13 mars.
Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

augusti 15th, 2016

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.
Regborns chockresultat – fyra i EM-debuten: ”Fortfarande svårt att ta in”

maj 22nd, 2016

Örebroorienteraren Martin Regborn infriade med råge de högt ställda förväntningarna han själv byggde upp här i bloggen härom dagen när han på söndagen sprang in på fjärde plats i sin EM-debut (tidigare har han ju gjort två VM, men inget Europamästerskap). Ett sjukt imponerande resultat, och även om jag ännu inte sett några splittider noterar jag att Regborn var trea vid en mellantid halvvägs och i mål bara 14 sekunder från medalj och 17 från guld (som gick till Tisarenschweizaren Matthias Kyburz, den trefaldige världsmästarens första individuella EM-triumf).
Kollegorna skriver lite om bragden här (själv har jag varit ledig i dag och bland annat sprungit, och vunnit, en träningstävling med mitt gym som förutom nästan hela Lunedsleden innehöll lite styrkeövningar), men jag noterar att Regborn själv twittrar om sina känslor: ”Fyra på EM. Fortfarande svårt att ta in. Så grymt häftigt!”
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren slutade 26:a i damernas final, där mästerskapsdebuterande Tisarenlöparen Josefin Tjernlund blev 29:a.

I JVM-testet i Huskvarna blev det aldrig någon start för Tisarens regerande juniorvärldsmästare Andrea Svensson, på grund av knäproblemen, och klubbkompisen Filip Jacobsson fick aldrig till det. På söndagen diskades han efter felstämpling på sjunde kontrollen, men då var han redan nere på 40:e plats.

KFUM Örebro Friidrott herrlag var däremot nära en jätteskräll i division 1 Svealand, och var bara sex poäng från att knipa förstaplatsen och avancemanget till nästa års lag-SM-kval före jättefavoriten Tureberg. Tyvärr kan man väl säga att det var på medel- och långdistans som det sprack för KFUM, som mönstrade ett mycket ungt lag på de distanserna och tappade sex poäng gentemot Tureberg – vilket alltså var hela skillnaden i slutändan – på just de sträckorna. 21-årige Abshir Aweys ersatte förvisso 18-årige William Wickholm på 2 000 meter hinder och blev tvåa där, före Turebergs löpare, men Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson slutade fyra på 800 respektive 1 500 meter och WIlliam Wickholm blev trea på 3 000. I Turebergs lag joggade örebroaren Tim Sundström runt 1 500-metersloppet över 34 sekunder över sitt distriktsrekord men såg till att vinna spurten och ta hem fulla poäng åt sitt lag.

I Borlänge tour ställde Almby upp med långt över 30 mountainbikecyklister i alla åldrar, och allra bäst gick det som vanligt för VM-meriterade Matthias Wengelin, som vann alla tre etapperna (och givetvis också sammanlagt).
Se och lär, ungdomar – men Bergentz seger var till ingen nytta

maj 15th, 2016

Just nu maratonsatsande Erika Bergentz, 43, visade att gammal är äldst när hon besegrade Rebecka Öberg, 24, Cornelia Alm, 16, Hilda Lindberg, 15, Ellen Westman Persson, 19, och Alexandra Bartée, 21, i 1 500-metersloppet i lag-SM-kvalet i Enskede i går. Tiden? 4.55,12. Men Bergentz seger blev en av endast två för KFUM Örebro Friidrott i de 18 grenarna, och när laget tvingades räkna in tio sista- och näst sista-platser blev det respass direkt ned i andradivisionen igen (avgörandet blev dock dramatiskt, hade Gefle diskats efter en tveksam växling i den avslutande stafetten hade Örebro smitit om och hängt kvar med en poängs marginal, men domarna friade).
Efter återbud från både Antje Torstensson och Josefin Gerdevåg mönstrades det i konditionsgrenarna 15-åriga Maja Hagelvik (femma på 800 meter med 2.37,44), 17-åriga Lisa Brorsson (fyra på 5 000 meter med 21.44,41) och Erika Drageryd (femma på 2 000 meter hinder med 9.27,53).

Tiomila skrev kollegorna om här i går (själv var jag i Stockholm på Eurovision!) och jag själv följde upp herrstafetten här. Vad som är värt att notera är Martin Regborn alltså var tvåa, efter en liten, liten tabbe ut från sista kontrollen (om min observatör framför tv-sändning såg rätt) på förstasträckan, bara två sekunder från sträcksegern, och att KFUM Örebros löparkung Per Sjögren sprang in på tolfte plats på samma sträcka, 1.18 bakom sträcksegrande spanjoren Antonio Martinez Perez och före namn som belgiske VM-femman Yannick Michiels och lag som IFK Göteborg. Garphyttans Filip Dahlgren tog in minuten på täten och tog IFK Lidingö från åttonde till sjunde plats på sträcka åtta, men avståndet upp var likväl över fyra minnuter och i slutändan blev klubben, som jagade första Tiomilasegern på 65 år, fyra. Och Tisaren fick alltså sena återbud som gjorde att laget fick stuva om rejält i uppställningen.
På damsidan tappade Lovisa Persson över 5,5 minuter på försatsträckan och växlade först som 85:e löpare, och det var ett alltför otacksamt utgångsläge för resten av laget. Laget siktade på topp fem men fick nöja sig med en 18:e-plats. Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk tog Hagaby till en 18:e-plats på förstasträckan, bara 1,5 minuter från tät. Men resten av laget höll, liksom Hagabys herrlag i Regborns fall och KFUM:s herrlag i Sjögrens fall, inte riktigt samma fart.

Haben Kidane vann som väntat Hälleforsterrängen. Lite mer oväntat att det skedde i snö på 14 maj … Eftersom hemmalöparen numera tävlar för Eskilstuna får han ju inte räkna några poäng i långloppscupen. där i stället hans forna klubbkompisar Peter Wiker, Simon Sveder och Fredrik Rådström fixade en fin trippel. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren dök upp och tog damsegern tio sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. IF Starts Maria Eriksson trea. van Sitteren gick därmed om Mikaela Kemppi och är ny etta i långloppscupen efter sex av 25 deltävlingar, medan Wiker klättrar till tredje plats på herrsidan.
På söndagen följde van Sitteren upp med seger – tillsammans med Kemppi och Ingrid Ziegler – och därtill banrekord i Spartacusstafetten. 1.09.16 var nästan fem minuter snabbare än något damlag någonsin avverkat de 18 kilometerna tidigare, och över 5,5 minuter bättre än tvåan i loppet. Även på herrsidan blev det nytt banrekord, av nybildade Örebrobaserade klubben LK Gränslöst, som sprang in på 1.03.41 (två minuter snabbare än Kopparbergs banrekord – satt i mixedklassen – i fjol). Stafetten räknas in i lagtävlingen i långloppscupen, där Örebro AIK redan tagit ett järngrepp om titeln.
Närmaste månaden är det bara ett enda lopp i cupen (mycket på grund av Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, förstås); Fjugestaloppet den 1 juni. Men redan tisdag–onsdag avgörs ju Gubbracet och Vårruset.

I GIF-spelen på Skölvboslätts IP blev det ingen Klara Frih på 800 meter i ruskvädret (hon nöjde sig med 80 meter), men däremot Wilhelm Bergentz (Erikas son, alltså) andraplatsen, nedspurtad med en halvsekund av Motalas Kevin Bodén, i P15-loppet.

Matthias Wengelin fick lite revansch för förra söndagens EM-tävling i Huskvarna när han krossade konkurrenterna och vann 78 kilometer långa Billingeracet, första deltävlingen i svenska långloppscupen, med 50 sekunders marginal på lördagen. Grythyttans Fredrik Berg blev sjua och Wengelins klubbkompis i Almby, Axel Lindh, slutade på 23:e plats. Linda Meijer verkar ha brutit i D30-klassen.
Dagen därpå avgjordes andra deltävlingen i svenska svenska mountainbikecupen, Vårgårda CK MTB, och där slutade Wengelin på femte plats, 3.18 bakom segrande Martin Loo, medan Lindh blev 22:a, drygt tio minuter bakom.

Och så tog Jacob Ahlsson en finfin fjärdeplats i Skandis GP, fjärde deltävlingen i svenska seniorcupen i landsvägscykel (där Adam Axelsson, som ännu inte kommit till start i år, är regerande mästare), 20 sekunder bakom segrande Gustav Dejert.
Helgens höjdare – Dahlgren missar världscuppremiären: ”Däckad i feberfrossa”

april 29th, 2016

1. Världscuppremiären i orientering
Det skulle ha varit fyra länslöpare med när den första av säsongens fyra världscuphelger (två är dock EM och VM, så egentligen är det bara två renodlade världscuper på hela säsongen) avgörs i polska Wroclaw. Men på fredagen tvingades Garphyttelöparen Filip Dahlgren avisera att han ställer in sitt deltagande på grund av sjukdom. ”Däckad i feberfrossa. Tråkigt. Finns dom som har det värre. Laddar om mot EM”, skriver Dahlgren på twitter och fortsätter:”Synd på så bra form! Men tror Regborn håller ställningarna och Närkeflaggan högt.” Kvar finns alltså örebroaren Martin Regborn och Hallsbergs Lilian Forsgren, två liksom Dahlgren VM-meriterade löpare (Forsgren har dessutom vunnit EM-silver) och som kutar både lördagens medeldistans och söndagens sprint i Polen (och som dessutom förstås är högaktuella för något av de tre svenska mixedsprintstafettlagen till måndagens tävling), liksom OK Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund, som gör landslagdebut som dock bara springer söndagens sprint. Alla fyra är ju dessutom redan klara för EM som startar den 21 maj.

2. Svampenmaran
NA-tv kommer att sända direkt när det nu äntligen är dags för det 444 varv långa loppet som NA var först att skriva om i början av november. Vi kör intervjuer och försnack från 9.45 och sedan sänder vi åtminstone första timmen av själva loppet, allt på na.se/sporten. Det är förmodligen också bästa sättet att följa loppet, eftersom säkerheten gör att max 150 personer får vistas uppe på Svampen samtidigt, och då 64 löpare samt restauranggäster gör publikkapaciteten i praktiken obefintlig. Frida Södermark har varit storfavorit ända sedan hon anmälde sig (trots att hon redan nästa söndag ska kuta Wings for life i chilenska Santiago och därefter bara har tre veckor kvar till säsongens stora mål, sydafrikanska Comrades) och Sören Forsberg persade ju med 2.44.30, 52 år gammal, i Frankfurt i höstas. Men nu finns ytterligare en snabblöpare i given, norrmannen Gjermund Sørstad som tagit en av de platser som blivit lediga efter återbud. Sørstad är grym på alla distanser, men ett världsnamn på 24-timmarslöpning där han gjort 247 787 meter på bana (tredje bäst i Norge genom tiderna) och så sent som i februari i år slog nordiskt rekord på löpband (240 100 meter, att jämföra med örebroaren Hasse Byréns svenska herrekord på 181 040).

3. Tour de Yorkshire
Liksom i vueltan och touren får damerna nöja sig med en ynka tävlingsdag i racet som avgörs i samband med herrarnas etapplopp Tour de Yorkshire. Emilia Fahlin är tillbaka efter tio dagars ledighet och bildar Alé-Cipollinis lag i tävlingen tillsammans med Marta Bastianelli, som visat grym form på slutet, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Martina Alzini och Ellen Skerritt. Loppet, med start i brittiska världsmästaren och OS-medaljören Lizzie Armitsteads hemort Otley och mål i den gamla engelska gruvstaden Doncaster, är småkuperat och tillhör nivån precis under damernas världstour. Direkt efter tävlingen flyger Fahlin till Kina för Tour of Chongming Island fredag–söndag.

Bubblare: Korta terräng-DM (som också ingår i långloppscupen) avgörs i Glanshammar på lördagen, och även om varken Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg, Erika Bergentz, Erik Anfält eller Linus Rosdal är föranmälda finns en del att se fram emot. Som Tim Sundströms comeback (?!) efter blodproppen, den nya duellen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund (som visat superform på slutet). Extra kul att alla från 15 år och uppåt, både herrar och damer, springer samma fyrakilometersbana, för då kan man göra lite tidsjämförelser som inte är så vanliga i terränglöpning. Dessutom är det premiär för svenska mountainbikecupen, med hela Sverigeeliten på plats. Däribland den numera Örebroboende och från och med årsskiftet för Almby IK tävlande VM-cyklisten Matthias Wengelin, som är klar för EM i Huskvarna nästa helg. Premiären avgörs i Säter, varifrån Wengelin kommer, och hans egen pappa är tävlingsledare. Svenska cykelförbundet har publicerat en liten film där Matthias berättar om sin känslor inför att komma hem. Förutom Wengelin finns också Linda Meijer och ytterligare 18 Almbycyklister, fyra Karlskogacyklister och så Fredrik Berg med i startlistan.
Dubbla skidnyheter – och allt annat du (kanske) missat

april 26th, 2016

Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.

I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.

Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadslopp i lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.
Lindecyklistens galna utmaning: ”Två Mount Everest på åtta dagar”

mars 9th, 2016

Har ni hört talas om Cape Epic? Tja, i Sverige är kanske inte den sydafrikanska tävlingen jättekänd, men i den internationella mounatinbikesvängen är det ett av de största, tuffaste och mest prestigefyllda etapploppen (delar av tävlingen direktsänds i 17 länder i år, och i fjol var regerande olympiske mountainbikemästaren Jaroslav Kulhavý, Tjeckien, med i det vinnande paret). På söndag startar den 13:e upplagan med en 26 kilometer lång prolog, och därefter följer sju ordinarie etapper över totalt 652 kilometer och över 15 000 höjdmeter i något av den tuffaste mountainbiketerrängen som går att uppbåda, rent tekniskt – med Daniel Tegin, 40, från Lindesberg på startlinjen i ett lag tillsammans med Lars Pedersen från småländska Läckeby. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Tegin före avresan till Sydafrika, för att fråga hur han tänkte när han anmälde sig till monsterloppet.

– Jag tänkte inte alls, faktiskt. Det var en ren tillfällighet. Det är ganska svårt att få en plats till tävlingen. De tar bara in 600 tvåmannalag, och ett antal platser är vigda åt proffs, välgörenhetslag och media, och de resterande lottas ut, och det är gigantiskt många från hela världen som vill åka. Lars var med i lotteriet men fick ingen plats, men sedan var han ute på internet och letade om någon behövde en partner eller om något lag drog sig ur. Och några dagar före julafton, när han var på semester i Thailand, fick han napp, ett lag från Tyskland som ville sälja sin plats, och Lars tackade ja på rak arm utan att ha någon att cykla med. Så han ringde mig, och jag tackade givetvis också ja direkt, berättar Tegin för Konditionsbloggen.
Visste du vad du gav dig in på?
– Lite koll hade jag, men inte riktigt. Bara höjdskillnaden är två Mount Everest på åtta dagar, kan man säga. Och många säger att det här är mountainbikens svar på Paris–Dakar-rallyt. Prestigemässigt är det mountainbikens svar på Giro d’Italia eller Tour de France, men ser man till hur fruktansvärt mycket det sliter på utrustningen och hur tufft det är så är det bättre att jämföra med Paris–Dakar. Det är vassa stenar, törnbuskar och den tuffaste terräng man kan köra i. Man får räkna med punkteringar och mycket mekande längs vägen. Plus värme, höjdmeter, vilda djur och vänstertrafik.
Hur har du förberett dig?
– När jag tackade ja var jag på fjällsemester, med allt vad det innebär. Jag åkte slalom och åt för mycket mat (skratt). Därefter har jag försökt cykla så mycket jag kunant mellan vändor av förkylningar och influensa. Så jag är inte optimalt förberedd, det kommer krävas mycket pannben.
Vad är målet?
– Vi är inte där för att tävla, utan för äventyret. Vi är jättenöjda om vi kommer i mål. Det finns ett stort antal blåbär med i tävlingen, men vi tillhör nog de allra blåaste. Jag ska inte komma sist, men kommer jag näst sist och i mål är jag jävligt nöjd, för det är jättemånga som bryter varje år. Om en i laget tvingas bryta får man ingen officiell sluttid, men man får ändå fortsätta köra, så vi har sagt att om en tvingas stryka på foten ska den andra fortsätta. Det är ändå ett så pass stort äventyr.
Just att cykla åtta dagar i rad, då. Hur blir det?
– Jag vet inte alls, faktiskt. Hur kroppen känns när man kör två dagar i rad har jag koll på. Det har man gjort när man långcyklat på hemmaplan. Dag ett och två är inga bekymmer, men sedan har jag ingen aning om hur jag kommer att reagera. Man måste köra betydligt långsammare för att orka, man kan inte gasa på i sitt vanliga tempo.En av de största utamningarna blir att inte dras med och cykla på första dagen, utan cykla betydligt långsammare och sparsammare än man är van. Dessutom är det väldigt långa dagar, i fjol låg snittiden på 7,5 timmar per dag och flera dagar är man ute uppåt tio timmar … Kör man Vätternrundan eller ett lopp i långloppscupen så trycker man i sig energi sista timmen för att komma i mål, men här måste man ha en plan för att få i sig nog med energi så man orkar köra dagen efter också. Man måste hela tiden planera framåt.
Vad har du för tävlingsbakgrund?
– Ingen alls, egentligen. Jag började cykla på äldre dagar, något år före första Cykelvasan (2009). Jag är en glad motionär som har haft som mål att bli en av dem som klarar de tio första cykelvasorna (sju är avverkade hittills, för Tegins del med den finfina utvecklingskurvan 4.17–3.49–3.35–3.23–3.21–3.14–3.15), och så var jag med och startade upp Lindecyklisterna. Sedan har det blivit någon Vätternrunda (han var en av de 500 snabbaste med 7.49 i fjol) och några långlopp, men jag har aldrig kört några licensierade tävlingar. Så det här blir det värsta jag gjort. Ja, inte bara inom cyklingen, utan det värsta alla kategorier.

Daniel Tegin (till höger) med förre NA-sportjournalisten Anders Sjöberg under AIM challenge i Sälen (en kontrollplockningstävling medelst mounatinbike, typ). Foto: Privat

Daniel Tegin anför Lindecyklisternas klunga i Vätternrundan. Foto: Privat
Guld till Wengelin, brons till Dahlgren – och de skrev orange historia

september 13th, 2015

Garphyttelöparen Filip Dahlgrens, 26, säsong har varit problematisk. Det började redan förra hösten, när han väntade för länge med att lyssna på kroppen och hamnade i en nedåtgående skadespiral som tog lång tid att ta sig upp ifrån. Det förstörde hans chanser till bra resultat i vinterns världscup, och i slutändan var det nog den bristfälliga träningsbakgrunden som gjorde att han petades från VM-laget trots en tiondeplats i långdistans i VM förra året. Lägg därtill en missräkning i form av en fjärdeplats i O-ringen, som han sprang istället för VM. Men i dag fick Dahlgren (som förra helgen visade att formen är i antågande när han i grisiga förhållanden detroniserade Erik Anfälts banrekord i Kilsbergen trailrun) revansch i form av ett SM-brons i favoritdisciplinen långdistans. Dahlgren var bara nia vid första mellantiden, men srpang succesivt upp sig och var i mål mindre än tre minuter bakom OK Linnés Albin Ridefelt, som tog guldet 1.50 före klubbkompisen Rassmus Andersson. Bronset var Dahlgrens fjärde senior-SM-medalj efter guldet i långdistans 2013 och stafettmedaljerna 2011 (brons) och 2014 (silver).
Örebros VM-sprinter Martin Regborn, 23, var tvåa vid den där mellantiden där Dahlgren var nia (och i det läget över två minuter före Dahlgren), men föll tillbaka till en delad niondeplats, över 6,5 minuter bakom. Lilian Forsgren slutade på samma placering i damklassen, nästan elva minuter bakom suveräna vinnaren Helena Jansson, men mindre än fyra minuter från silvermedaljören Annika Billstam.
Daniel Attås klarade med 19 sekunders marginal av sitt mål att bli topp 20 i herrklassen, efter att ha lyckats hålla förre Europamästaren David Andersson bakom sig. Marie Pettersson blev 32:a.
I juniorklasserna var Andrea Svensson, Tisarens juniorvärldsmästare, en av de stora favoriterna, men fick nöja sig med en fjärdeplats efter ett sekunddrama om medaljerna i D20. Rydas Johanna Öberg var överlägsen, men därbakom var det fyra löpare inom 78 sekunder. Kvalvinnaren Filip Jacobsosn, Degerfors, blev nia i H18.
Nästa helg avslutas SM-säsongen med medeldistans och stafett.

Senaste tillskottet till länets elitscen i konditionsidrott, OS-satsande VM-cyklisten Matthias Wengelin, krossade konkurrenterna i maraton-SM i Ånnaboda i dag och tog guldet 1.27 före Calle Friberg och ytterligare en dryg minut före trean, Mikael Flockhart. Grythyttans Fredrik Berg åtta, 6.46 bakom (men bara åtta sekunder från femteplatsen efter en förlorad klungspurtuppgörelse), Garphyttans Marcus Jansson (han som dominerar svensk mountainbikeorientering och var EM-fyra i somras) slutade på 13:e plats, Almbys Mathias Bergkvists 18:e. Wengelin klarade av 75 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter på 2.27.31, vilket ger en snittfart på 30,5 kilometer i timmen … Berg, som var femma i fjol, menar att årets åttondeplats är mer värd. ”Jag fick min revansch i dag efter fiaskot på XC-SM i somras (då Berg kraschade på träningen dagen innan och fick åka hem med hjärnskakningssymptom). Lyckades sladda in som åtta uppe i Ånnaboda i dag, grymt nöjd! Var femma på SM förra året men då valde ju de tio-femton bästa cyklisterna att avstå från start för att strejka mot dålig planering från arrangören och cykelförbundet. I dag fanns hela svenska eliten på plats så jag värdesätter helt klart dagens resultat mer”, skriver han i ett sms till Konditionsbloggen. I sin racerapport lägger han ut texten mer. Faluns Jennie Stenerhag sopade hem damguldet med nästan tio minuters marginal.
Förhandsfavoriten och hemmaåkaren Linda Meijer slog till med guld i D30-klassen, efter silver och brons de två senaste åren (hennes fjärde SM-guld i ordningen, det första i maraton), höll undan och gick i mål 65 sekunder före Faluns Anna From trots kramp i båda benen upp mot Klockhammar. Meijer är jublande glad i sin racerapport och skriver bland annat: ”Jag gjorde det. tog hem segern på Bergslagsloppet i dag. Otroligt nöjd och glad över det. Stödet runt banan var helt enormt, det kunde inte ha varit bättre. Tusen tack alla som kom och hejade för att ni kom.” Klubbkompisen (i Almby) Johan Lindbom tog broms i H30. Karlskogas Maria Nilsson blev fyra i D50, men över 8,5 minuter från medalj.

I det historiska första svenska mästerskapet i rarajipari, som avgjordes i Karlslundsskogen på lördagen, lottades de tolv deltagarna in i två lag, och efter att de skiftat ledning under tävlingens gång var det det orangea laget, med Daniel Sörling, Cristoffer Stockman, Bengt Rasmussen, Johan Andersson och Håkan Röjler som drog det längsta strået och samlade ihop de 100 rundorna på en timme och 48 minuter och 44 sekunder, två minuter och 22 sekunder innan det blå laget med Johan Röjler, Malin Vaahto, Ann-Sofie Berg, Magnus Ek, Peter Knoblach och Mattias Geisler hann runt. Bilder, liverapport och mycket mer från tävlingen på den officiella hemsidan.

Årets nysatsning på Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 223 löpare, varav 24 i de nya challengeklassenra. Barbro Härdmark, Gustav Holgersson, Åsa Vidlund, Jesper Melin, Tom Korkeakosi och Mats Johansson heter de historiska mästarna. Känns lite overkill, om ni frågar mig, att ha sex olika challengebanor när bara 24 löpare kommer till start. Kanske räcker med en lång och en kort bana nästa år?