Sju tävlingar och 46 poäng finns kvar att springa om när långloppscupen nu går in på sista tredjedelen med Karlslundsloppet på lördag och Annaloppet i Nora på söndag. I herrklassen är det fortfarande helt öppet, även om Jakob Nilsson har en jätteledning finns ett 20-tal löpare som i teorin skulle kunna ta hem titeln, medan det på damsidan är ett betydligt mindre antal löpare som har chansen.
I teorin kan fortfarande sju löpare – Liduina van Sitteren, Anna Pettersson, Maria Eriksson, Annika Larsson, Ingrid Ziegler, Julia Johnsson och Erika Bergentz – peta ned Mikaela Kemppi från tronen, men i praktiken räcker det att Kemppi vinner (vilket alltså i det här fallet betyder blir bästa löpare från en länsklubb) i endera Åstadsloppet eller terräng-DM för att definitivt avgöra cupen, och även om hon inte lyckas med det talar allt för att Kemppi tar fjärde raka titeln.
Efter helgen återstår Hostruset, Åstadsloppet, terräng-DM, Kilsbergsleden och Lucialoppet innan långloppscupen är över.
Att det börjar bli slutet av säsongen, höst och mörkt, märks också på utbudet av orienteringstävlingar. I går avgjordes KFUM Örebros träningstävling Nattugglan i Adolfsberg, och i dag sätter klassiska Rolles nattcup igång i Kristinehamn (i Värmland, förvisso, men en hel del orienterare från västra delen av länet, och några från Örebro, brukar åka dit).
Fredrik Berg har nu kommit med racerapporten som förklarar 19:e-platsen i Västgötaloppet, avslutningen i svenska långloppscupen i mountainbike som avgjordes i söndags; en osedvanligt dålig placering av Grythyttecyklisten som varit topp tio i princip varenda gång han satt sig på sadeln den här säsongen. Fredrik berättar att han väggade totalt: ”Det gick knappt att få runt tramporna, kändes som jag inte hade styrfart ens. Brukar ju kunna bita ihop och köra på men detta var en annan känsla, en känsla av total utmattning. Började småfrysa och stundtals må illa. […] Hela kroppen gjorde ont: […] ryggen, axlar, underarmar.
Och så har länets två just nu bästa maratonlöpare börjat hitta tillbaka efter skada respektive väggning:
Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.
Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.
Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.
Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.
Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad, dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.
I 100-milesloppetBlack River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).
Det såg så bra ut på tv-bilderna. Ja, jag skrev ju om det i nyhetstexten här. Emilia Fahlin gjorde allt rätt. Var med i utbrytning som gick iväg i tunga backen i slutet av femte varvet (av åtta) och som blev inhämtad två varv och 28 kilometer senare på samma ställe (med exakt ett varv till mål), men orkade ändå göra ett stort jobb för att bana väg åt Emma Johansson längst fram i klungan efter att hon blivit inhämtad. Men trots det var hon själv alltså inte ett dugg nöjd med känslan efteråt. Allt snack fick inte plats i pappret (som texten på na.se baserade sig på), så lite spiller över här på bloggen. Bland annat om uppladdningen inför VM i Doha om tre veckor. Men vi börjar med den där känslan i dagens träning.
– Det var verkligen ingen höjdardag. Jag var trött och tom och hade problem med magen. Jag vet inte varför, men när man har massor av mjölksyra i benen så tar magen stryk. PÅ det sättet blev det en väldigt lång dag där jag inte hade någon bra känsla. Jag var uppe till Emma (Johansson) för att säga ”jag känner mig inte så bra, jag vet inte hur mycket jag kan göra i dag” när det plötsligt small till, utbrytningen gick iväg, och jag var med … Men jag minns inte ens mycket av det, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Ni kom iväg tre varv före mål, och blev inhämtad med ett kvar …
– Just det. Vi var åtta först, men med två varv kvar attackerade holländskan Lucinda Brand i backen, och då var det fyra som åkte av. Bland annat italienskan (AnnaZita Maria Stricker) och belgiskan (Anisha Vekemans) vilket inte var bra för gruppens komposition eftersom de blev nationerna blev väldigt sugna på att köra in utbrytningen då. Och jag själv kunde inte köra för fullt i utbrytningen eftersom jag inte hade min bästa dag. Men det såg ut som om du hade krafter kvar efter ni blev inhämtade, ändå.
– Det var bara att försöka slutföra loppet då. Det var blåsigt emellanåt, så det var jätteviktigt att ha rätt position utför för att komma bra in i den trixiga kurvan över bron precis före sista backen. I och med att Emma skulle gå för finalen var det min uppgift att få henne i bra position där, och det lyckades. Den avslutningen uppför skulle ha kunnat passa henne riktigt bra, men jag tror att hon saknade det där lilla, lilla extra i dag. I slutändan hade hon inte benen för en pallplats. Men du måste vara nöjd med din egen insats, att du kan göra sådant jobb trots att kroppen inte känns bra, eller?
– Ja, att jag ändå kan prestera så här trots att jag inte har någon toppdag visar att min lägstanivå har höjts till i år, och det har varit mitt mål. Att hitta en högre lägstanivå som jag sedan kan bygga toppar från. Förra året hamnade jag längst bak och fick slita för att över huvud taget hänga med om jag hade en tyngre i dag, i år kan jag ändå vara med i tävlingen. Det är ett skönt besked. Hur kommer sista veckorna inför VM att se ut?
– Det är bara två UCI-tävlingar kvar i Europa i år, i Italien nästa helg, och de kommer jag att köra. Giro dell’Emilia på lördagen och GP Bruno Beghelli på söndagen. Båda är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM. Jag kommer ändå hinna få en träningsperiod sista två veckorna inför VM.
Nere i de blekingska skogarna avgjordes kvalet till morgondagens långdistans-SM i orientering i dag, och 13 av 19 länslöpare vidare till A-finalerna: Lilian Forsgren, Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin, Josefin Tjernlund, Daniel Attås och Martin Regborn (som vann sitt kvalheat) på seniorsidan och Johanna Henriksson, Josefin Erlandsson, Maria Gustafsson, Filip Jacobsson, Anna Hallmén och Per Karlsson på juniorsidan.
I ungdoms-SM, som avgörs i Karlstad, tog Garphyttans Elin Schagerström (tolva i D16) och KFUM Örebros Melker Forsberg (16:e i H15) de mest framskjutna placeringarna i fredagens sprint medan Djerfs Elin Lindblad (tolva i D15) var ensam länslöpare på topp 20 i dagens långdistans.
Mattias Nätterlund satte nytt personligt rekord på 10 000 meter när han sprang in på 33.06,45 i klassiska ALJ Open (som även tjänstgjorde som Stockholms-DM på distansen) på Stockholms stadion vid lunchtid på lördagen, en tid som räckte till en fjärdeplats i tävlingen (minuten bakom segrande Oscar Maljing, Hässelby) och lyfte Nätterlund från 88:e till 84:e plats i genom tiderna-statistiken på distansen i distriktet. Och så slog han ju gamle världsmästaren (i swimrun …); kanadensaren Paul Krochak som blev femma.
Och i Oslo Sykkelfestival, finalen i norska cupen i mountainbikens OS-disciplin crosscountry, blev Matthias Wengelin fyra, sex sekunder från en pallplats, medan Axel Lindh bröt med dålig känsla (”Var bra med första varven, sen sa kroppen ifrån och jag droppade snabbt tio placeringar. Klev av efter att jag cyklat runt nåt varv och försökt komma igång igen. Ett till race till den lite för långa listan från i år där det inte riktigt funkat”, skriver Lindh på Instagram).
Well, det var inte så konstigt att Marcus Jansson, Sveriges överlägset bäste mountainbikeorienterare just nu, inte kom till start i finalen i svenska mtbo-cupen, som jag skrev om i går. Jansson körde nämligen maraton-SM i mountainbike hemma i Kilsbergen. Tills jag av en händelse snubblade in på Linköpingsklubben CK Hymers hemsida tidigare i dag visste jag dock inte att CK Hymer-Marcus Jansson var högst densamme som Garhpyttan-Marcus Jansson. Men tydligen cyklar Jansson, som pluggat i Linköping men nu flyttat hem till Närke igen, för Hymer när det inte hänger något kartställ på styret.
Hur det gick i helgen? Jo, Jansson körde elitklassen på SM och slutade på elfte plats, 8,5 minuter bakom täten, men bara 5,5 minuter från pallen (örebroaren Matthias Wengelin på tredjeplatsen) och halvminuten från Grythyttans mountainbikespecialist Fredrik Berg (som redan hunnit få ut en sedvanligt fullödig racerapport på sin blogg; och, som det ryktas, skulle kunna bilda ett ramstarkt lag med Wengelin och Axel Lindh i Almby IK/Team Bergslagsloppet nästa år) som knep den sista topp tio-platsen. Lindh slutade för övrigt sexa i loppet, 1.45 bakom Wengelin, kan man läsa i resultatlistan som nu publicerats.
Där ska man också notera att Andreas Wahlstedt, Almby, vann en stenhårt spurtduell mot Moras Niklas Jonsson och Swesport CK:s Stefan Hellman om guldet i veteran-SM:s H40-klass, att Maria Nilsson, Karlskogacyklisten som vann Närkeserien, tog veteran-SM-silver i D40-klassen, och att hennes klubbkompis Linus Persson tog brons i junior-SM.
På tal om resultatlistor som ramlat in så kan ni nu också spana in samtliga från Lasse-Maja-loppet. Linus Rosdal vann, som jag skrev i går, och precis som i fjol var han helt outstanding, segermarginalen 19,5 minuter till Västerås Daniel Ek. Men faktum är att han var 1.59 bakom sin egen segertid i fjol (1.17.00 då, 1.18.59 över 23 kilometer terräng rxdnu). Annika Larssons segertid skrevs till 1.51.12, och därmed var hon över fem minuter före tvåan Sara-Lena Stolt, Västerås, i mål, och Kajsa Rosdal kutade det tolv kilometerna på 54.57 över nio minuter före Marie Tommila, Kungsör, som var tvåa. Herrarnas tolvkilometerslopp nämnde jag inte i går, men där blev det dubbla pallplatser för Örebro AIK genom tvåan Pär Englund och trean Andreas Wendin, på 49.14 respektive 50.48, 2.45 respektive 4.19 bakom segrande Per Janzon, Enhörna.
På tal om Linus Rosdal hade jag för övrigt missat att han redan förra helgen började smyga igång terränghösten (Lidingöloppet och SM är förstås målet) med banrekord i Vretaloppet. Tidningen Spring uppmärksammade honom dock med en artikel.
– Jag vill göra en bättre tid än förra året (i Lidingöloppet). Men det blir förstås svårt att bli bästa svensk (i år igen) med löpare som Mustafa Mohamed och David Nilsson i startfältet, sa Linus till tidningen.
Vid midnatt, natten till i dag, gick för övrigt anmälningstiden till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna norr om Sölvesborg med kval på lördag och final på söndag, ut. 452 anmälda i sex klasser (herrar, damer, äldre juniorer, yngre juniorer) varav hela 111 i herrklassen där Hagabys Martin Regborn tillhör guldfavoriterna efter EM-bronset och Tisarens Daniel Attås bör kunna utmana om en topp 20-placering (men fjolårets SM-bronsmedaljör Filip Dahlgren är inte anmäld och verkar därmed ha tvingats acceptera att säsongen är över efter alla skador). Bland damerna har Tisaren vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, en formtoppad (som det verkar) Rebecka Nylin och därtill Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. Kan bli handen full till final, alltså. Plus då KFUM Örebros Ellinor Eriksson som också sett riktigt vass ut på slutet. Mycket att hålla reda på, alltså, och då har jag inte ens gått in på juniorklasserna.
1. Bergslagsloppet med maraton-SM
För andra året i rad dubblerar mountainbikelångloppet Bergslagsloppet som maraton-SM (för seniorer, juniorer och veteraner), och Matthias Wengelin, som i fjol precis hade flyttat till Örebro vid den tiden men fortfarande körde för SCS Racingteam CK (i år representerar han Almby IK och Team Bergslagsloppet) är regerande mästare (det är han också i crosscountry, mountainbikens OS-disciplin, och i cykelkross), och jag ringde upp både honom (som var VM-femma i sprint i somras) och hans ständige följeslagare Axel Lindh (som följde efter och flyttade till Örebro i våras) för att höra om förutsättningarna inför söndagens lopp. Och faktum är att jag ringde och avbröt en testtur av de avgörande delarna av söndagens bana är jag fick tag i Axel på torsdagsförmiddagen (men vi la på och ringde upp senare).
– Vi hade en otrolig tur med vädret i dag, för det var blött överallt där vi åkte fram, men vi slapp få något regn på oss. Och när vi kom tillbaka ned till Örebro verkade det ha regnat jättemycket, men vi märkte ingenting. Men på söndag hoppas jag på regn, för i sådana fall blir det en fördel för mig på de stigpartier som finns. Jag brukar klara mig bättre än andra när det blir blött på rötter och stenar, säger Wengelin till Konditionsbloggen. Ja, hur passar banan dig?
– Egentligen gillar jag när det är mer stig, här är det nästan bara grusväg, men det är ju hemmatävlingen och då är det bara att ställa in sig på att man gillar det och anpassa åkningen efter banan. De har gjort om ganska mycket jämfört med förra året, då vi var en sväng nere i Eker. Nu håller vi oss mer uppe runt Klockhammar. Det blir några rejäla grusklättringar, bland annat en sista superbrant upp mot Torsaboda som kan bli avgörande. Det var där jag avgjorde förra året, Calle Friberg kroknade i botten på den backen och jag blev ensam sista milen mot mål. Vilka utmanar i år?
– Det är Calle, Emil Lindgren, Axel, Fredrik Edin och Michael Olsson som leder långlopspcupen. Det är toppgänget, alla de bästa långloppsåkarna är med. Är det här avslutningen på säsongen?
– Nej, nästa helg blir det en crosscountrytävling i Norge, sedan är det avslutningen i långloppscupen (Västgötaloppet 24 september) där jag fortfarande har chans på totalen och sedan kommer jag nog köra en del cykelkross. Jag måste ju försöka försvara SM-guldet, och då får det bli en del cuptävlingar som uppladdning.
– För mig är målet med Bergslagsloppet absolut att ta medalj, det hade varit superkul. Jag hade jättestora problem med förkylningar i våras, hade säkert 30 sjukdagar från det att jag flyttade till Örebro i februari. Jag tränade, hamnade i sängen i tio dagar. Tränade, var sjuk sju dagar igen. Tränade … och blev sjuk. Det blev ingen kontinuitet, och alla förkylningarna gjorde att det gått tungt hela sommaren. Men nu har jag börjat landa lite och hoppas kunna vara med och slåss igen. Jag börjar känna mig pigg nog för att vara med om en medalj, säger Lindh till Konditionsbloggen. Hur passar långlopp dig, då?
– Jag vann Billingeracet förra året och var på pallen i Lidingöloppet , så gillar jag långlopp också. Men jag har mest kört crosscountry, jag hade ju tre raka U23-SM-guld där och tre raka U23-VM med en elfteplats som bästa resultat innan jag gick upp i seniorklass i år. Vad har du för mål på längre sikt?
– OS i Tokyo 2020. Det finns i varje fall med som en tanke.
2) Orienterings-DM
Årets sista DM-helg i orienteirng inleddes redan på fredagskvällens med natt-DM, och snacka om att det blev en skräll när VM-meriterade Lilian Forsgren, som tog SM-brons i just nattorientering i våras, missade guldet med sju minuters marginal efter en tiominutersbom till sjätte kontrollen (det är sånt som egentligen bara händer just på natten). I stället var det Forsgrens betydligt mindre meriterade klubbkompis Rebecka Nylin som knep DM-guldet i mörkret utanför Vedevåg. Hagabys Josefine Wallenhammar tog silvret, 4,5 minuter bakom Nylin men 2,5 före Forsgren, medan fyra Karin Persson, Hagaby, bara var 1,5 minuter från att snuva Forsgren på medalj. På herrsidan blev det däremot, i VM-sjuan Martin Regborns frånvaro, favoritseger genom Daniel Attås, Tisarens landslagsmeriterade löpare som tog guldet 2.14 före Hagabys Viktor Larsson och 9.38 före Tisarens Johan Aronsson på tredje plats.
I morgon är det värmländskt medeldistans-DM i Karlskoga (där bland annat Tisarens Filip Jacobsson, sexa i herrklassen i kväll, kommer ställa upp utom tävlan), och på söndag väntar stafett-DM för Örebro län i Svennevad. I seniorklasserna är det tremannalag som gäller, och på damsidan är förstås Tisarens lag med Lovisa Persson, Nylin och Forsgren jättefavoriter medan Hagaby har två spännande lag som lär göra upp med Tisarens andralag och Milans förstalag om de övriga medaljerna. På herrsidan springer Martin Regborn avslutningssträckan för sitt Hagaby, och har han bara hyggligt läge kommer det bli en fin batalj mot Daniel Attås som springer sista för Tisaren.
3) Norasjön runt Halvmaran runt Norasjön hade premiär redan 1929 (då som 25-kilometerslopp) och är därmed länets äldsta ännu pågående löpartävling (även om den var vilande 1936–1959). I år, liksom de senaste åren, är den en deltävling i långloppscupen, andra delen av fyra i Bergslagsklassikern och därtill veteran-DM i halvmaraton. Erik Anfält har fem raka segrar på herrsidan men är inte anmäld i år (har väl inte riktigt hunnit återhämta sig efter Bergslagsleden ultra även om just Anfält inte brukar behöva någon återhämtningstid) medan Mikaela Kemppi är regerande mästare på damsidan och anmäld i år också (det är 213 andra också). I Anfälts frånvaro gör Heshlu Andameriem en intressant start och får gälla som favorit på herrsidan.
Bubblare: Svenska mountainbikeorienteringscupen, som Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson redan avgjort i herrsenior- respektive damjuniorklasserna avslutas med en sprinttävling i Domsjö och en långdistans med masstart i Örsnköldsvik i helgen.
Sista etappen för Emilia Fahlin i belgiska Lotto tour då, undrar ni? Jo, det blev en ny topp tio-placering. Fahlin drog upp spurten åt italienska lagkompisen Marta Bastianelli, som vann klungspurten om andraplatsen bakom ensamma utbrytaren Annemiek van Vleuten efter 97 kilometer i Flandern, och rullade sedan i mål som tia. Ett resultat som gjorde att Fahlin klättrade från 14:e till tionde plats i sammandraget efter tre topp tio-placeringar på fyra etapper, och därmed inkasserade nya, viktiga UCI-poäng till världsrankningen.
– Det här är min resultatmässigt bästa säsong någonsin. Kul att visa att det fortfarande finns en del att ta av i den här kroppen, säger Fahlin efter dagens lopp i ett pressmeddelande.
Dagens tävling var genrepet inför EM i franska Plumelec, där Fahlin kör tempoloppet på torsdag och linjeloppet på lördag.
Axel Lindh siktar på medalj i Bergslagsloppet. Foto: Privat
Det tog bara åtta månader efter säsongspremiär, men plötsligt stod den där. Lagom till den knappt 4,4 kilometer långa prologen till Lotto Tour i Belgien nu i eftermiddag fick Emilia Fahlin till slut sin tempohoj av sitt italienska stall Alé-Cipollini (tidigare under året har hon kört tempoloppen på en ren linjecykel, ibland till och med utan temophjälm, eller på en linjeram med vissa påplockade tempoprylar som när hon blev SM-tvåa mindre än fyra sekunder bakom Emma Johansson – något som i slutändan kostade henne en OS-plats i disciplinen [SOK utnyttjade ingen av sina två kvalplatser där]). Att det dröjt så länge är förstås en gåta med tanke på att det är ett fabriksteam vi snackar om; Cipollini är cykeltillverkaren (Alé är ett klädmärke som delar titelsponsringen).
Men nu, en vecka före EM, är cykeln alltså på plats, och när Fahlin för första gången prövade den i eftermiddag blev det en tiondeplats i prologen till Lotto Tour i belgiska Nieuwpoort – bara 14 sekunder bakom segrande Annemiek van Vleuten (ni vet hon som kraschade så svårt i ledning i OS men nu gjorde comeback) och bara sex från en pallplats. Fahlin avverkade de 4,37 kilometerna på 5.40, och var före bland andra Emma Johansson.
Etapploppet fortsätter nu med tre linjeetapper onsdag-fredag, på 121,5, 108 respektive 97 kilometer. Fahlin var bästa Alé-Cipollini-cyklist med 16 sekunders marginal i prologen, och har förutsättningar att bli den som teamet kör för resten av veckan med tanke på segern i Vårgårda GP.
Min bevakning av årets upplaga av Ö till ö finns att läsa här, här och i dagens pappers-NA. Men ett par pressbilder från tävlingen kan man ju bjuda på här i bloggen också:
Bibben Nordblom (till höger) och Maja Tesch på väg mot VM-brons. Foto: Nadja Odenhag/ÖtillöMårten Vidlund (längst fram) och Petter Askergren på väg upp ur vattnet och i jakt på att samla in pengar till Heja Stina. Foto: Nadja Odenhag/Ötillö
Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).
I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.
Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.
Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.
Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ‘Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders ErikssonErik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Häromdagen skrev jag om Monica Steinmo Holler, Laxås förra U23-Europamästare och VM-cyklist som gjorde en för mig och många andra mycket överraskande comeback på högsta internationella nivå när Boels rental tour drog igång i tisdags. Jag skrev, lite illa bakgrundskollat, att Holler körde för norska landslaget, men faktum är att hon körde under norsk flagg för ett lag som några vänner till Holler satt samman under namnet Regional Team Scandinavia. Det, och mycket annat, fick jag reda på när jag i dag fick tag i Holler på telefon i Nederländerna, efter att hon valt att kliva av touren under den tredje etappen. Och jag började förstås med att fråga hur det kommer sig att hon gjorde comeback nu, fem år efter senaste loppet som proffs och 4,5 sedan hon officiellt ställde in cykelskorna i garderoben.
– För två månader sedan fick jag ett infall att det skulle vara lite kul att cykla igen. Så jag ställde upp i en tävling i svenska cupen när jag bara hade tränat två gånger. Det var lite kul, så jag ställde upp på nästa cuptävling också, i Malmö, och den vann jag. Jag tyckte det var helt sjukt, för jag hade ju fortfarande bara gjort några få träningspass och hade som bäst hoppats på en topp tio-plats. Och sedan fick jag den här möjligheten att åka till Holland, och då kunde jag inte tacka nej. Så plötsligt var jag här, säger Holler till Konditionsbloggen. Så, hur ser satsningen ut?
– Jag skulle egentligen säga att det här är en comeback, men … Jag har tränat kanske 150 timmar om året, senaste åren. Det är ju tre timmar i veckan, en bråkdel av vad jag la förr. Och jag har mest hållit igång för triathlontävlingar, som Jönköping halvironman i somras (åtta i D30 på 5.23.31). Hur har det känts att vara tillbaka, då?
– Det har varit jobbigt, det går fort. Första dagen hängde jag med tills det var tre kilometer kvar, men då hade det gått i 47 kilometer i timmen i snitt sista tre-fyra milen, så då orkade jag inte mer och tappade tätklungan. Och i dag fick jag dessvärre kliva av. Träningsbakgrunden är för dålig, det går inte att komma här som motionsåkare och försöka hänga på världens bästa i ett etapplopp … Men det har varit jättekul att vara här och få träffa lite folk man inte sett på länge. Har du blivit sugen på en mer ”riktig” comeback?
– Jag vet inte, vi får se hur det känns, om jag får lust att börja träna igen. När du la av var det väl just på grund av motivationsbrist?
– Jag tränade hårt och fel då. Prövade mer träning, mindre träning, ingenting hjälpte. Det hände ingenting. Till slut visste jag inte vad jag skulle göra, jag blev bara frustrerad. Då försvann motivationen. Det var en plåga bara att sätta sig på cykeln. Nu för tiden cyklar jag helt kravlöst, bara när jag har lust. Och jag märker att kroppen svara mycket bättre på träningen jag lägger ned nu, det lilla jag gör. Nu förstår jag hur man ska träna. Har du några planer för framtiden, då? – Nä, ingenting inplanerat. Men jag kanske kör Jönköping halvironman igen. Kanske ställer upp på Mallorca också, pappa ska köra där (NA uppmärksammade när Josef Holler, 63, blev fyra i den tävlingen för två år sedan). Men jag tar det som det kommer. Kan det bli en renodlad cykelcomeback, eller är det helt uteslutet?
– Uteslutet, nej. Men vi får se. Kanske blir det i alla fall några fler tävlingar nästa år, men det beror på om jag har motivation att träna i höst och vinter.
Det blev seger på walk over för Almbys Johan Fintling i sammandraget i den första upplagan av Närkeserien i mtb. Klart redan före kvällens kubbning i Markaskogen var att Per Sjögren tvingats kasta in handduken på grund av förkylning. ”Hela familjen dyngförkyld. Mycket trist”, twittrade han. Och eftersom Patric Normark inte var anmäld fanns ingen annan som kunde hota. Grythyttans Fredrik Berg dök upp och tog sin tredje seger på tre starter (mountainbikeorienteringsvirtuosen Marcus Jansson tog också en DNS, så vi fick inte se någon kamp där; Jansson och VM-femman Matthias Wengelin har vunnit de två deltävlingar Berg inte kört) närmast före Magnus Pettersen. Fintling blev fyra av fem startande, men det räckte gott att han var den enda som kört samtliga fem deltävlingar i herrklassen. Bland damerna var Maria Nilsson redan klar mästare och den enda som kom till start på torsdagskvällen.
Och för er som minns att jag (och Patrik Karlsson!) kutat ett par upplagor av Stockholms brantaste (ja, Karlsson har mig veterligen bara sprungit en) kan jag upplysa om att Göteborgs brantaste hade premiär på onsdagskvällen. Vi snackar 3 800 meter med 211 höjdmeter uppför Brudarebacken, och med två Göteborgsbaserade OK Tisaren-löpare i tätstriden med Lilian Forsgren som trea på 17.30 (1.16 bakom Amanda Bohlin) och Jonas Merz som femma på 14.37 (1.06 bakom VM-orienteraren och långdistansspecialisten Fredrik Bakkman).
I morgon kväll är det final i Närkeserien i mtb (den sista ordinarie deltävlingen, på Kvarntorpshögen, har nämligen blivit inställd – vilket lämnar oss med det faktum att inte hälften, som tänkt från början, utan en majoritet av deltävlingarna i serien faktiskt avgjordes utanför Närke) och faktum är att det finns en hygglig chans att vi får se en ganska van mästare ta hem hela tjottaballongen. Ja, inte van som i vinna-mountainbiketävlingar-van (som Matthias Wengelin) utan van i att vinna tävlingar. Vi snackar, förstås (denna sensommar), om Per Sjögren.
För efter att, och det har jag skrivit tidigare så jag lånar fritt från mig själv, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har det 36-åriga konditionsfenomenet hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen, vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan, Blodomloppet och nu senast Örebro actionrun. Likt en Danny Hallmén (minns i fjol när han tog SM-guld i kanot, EM-medalj i quadrathlon och körde swimrun, multisport, triathlon, löpning, you name it) har Sjögren farit fram över hela grenspektrat, och givetvis har han passat på att trampa lite mountainbike. Så förtjänstfullt, faktiskt, att han vann den 70 kilometer långa ultraklassen i mtb-loppet Fjällturen i Funäsdalen i somras med över 12,5 minuters marginal – och så han har chansen att ta hem totalen i Närkeserien i kväll. Men det krävs en del. Så här ser förutsättningarna ut inför avslutningen i Markskogen vid 18-tiden på torsdagen:
Almbys Johan Fintling leder på 78 poäng medan Sjögren är tvåa på 73. Eftersom antalet deltävlingar åkarna fullföljt ger bonuspoäng, och Fintling kört alla medan Sjögren missade den senaste i Lindesberg, så kommer Fintling få tio bonuspoäng redan när han ställer sig på startlinjen i morgon medan Sjögren får sju. Därtill är antalet körda deltävlingar särskiljande om två åkare slutar på samma poäng, så Fintling vinner om Sjögren tar in de åtta poäng han år efter – Sjögren måste vinna med nio. Eftersom deltagande men placering sämre än 19 ger tre poäng måste Sjögren under alla förutsättningar vara sämst elva i mål (då vinner han om Fintling är 20:a eller sämre). Nu har startfälten inte varit särskiljt stora i herrklassen, så vi får nog förutsätta att Sjögren måste vinna för att ha en chans på totalen; i sådana fall tar han hem den om Fintling blir femma eller sämre. Blir Sjögren tvåa eller trea får Fintling inte bli bättre än sexa respektive åtta. Och ja, så där kan man fortsätta räkna. Det ser tufft ut för Sjögren, men inte ogörligt. Deras inbördes möten hittills är tvåa-femma, fyra-nia och trea-tvåa, samtliga i Sjögrens favör, medan Fintling blev trea i loppet Sjögren inte ställde upp i.
Fredrik Berg har vunnit de två deltävlingar han ställt upp i, Matthias Wengelin och mountainbikeorienterare-Marcus Jansson varsin. Bara den sistnämnde är föranmäld till torsdagens kubbning.
På damsidan är Maria Nilsson, Karlskogcyklisterna, den ende som kört mer än en deltävling. Hon har kört tre, vunnit två och varit tvåa bakom Linda Meijer i en, och därmed redan avgjort sammandraget.
Hur det gick för Mattias Nätterlund i Hälsoloppet i tisdags, som jag skrev att han skulle kuta häromdagen? Tja, han slutade tolva på 35.19 över mildistansen (dagen efter han sprang lika långa Blodomloppet i Västerås på 34.03), knappt fyra minuter bakom veteranen Lars Södergård, Spårvägen. ”Sämre ben och huvud i dag men en bra genomkörare. Bättre ben och huvud kommer behövas söndag om södra backen ska besegras sub4”, skriver Nätterlund på Instagram om loppet och tankarna inför Kilsbergen trailrun.
Monica Holler? Nja, det blev ingen framgång för det norska landslaget i dagens lagtempo i Gennep, Nederländerna. 13:e plats av 15 lag, slagna med drygt fem minuter av Boels-Dolmans (anförda av regerande linjevärldsmästaren Lizzie Armitstead). Boels Rental Tour avslutas med fyra linjeetapper på mellan 110 och 123 kilometer torsdag-måndag.
I torsdags Örebro, i dag avgjordes Blodomloppet i Västerås. Örebroaren Mattias Nätterlund, som inte var med i torsdags, åkte timmen österut och kämpade om segern, men fick till slut ge sig i kampen mot Efrem Brhane och Henrik Löfås. Brhane vann milloppet på 33.53, Löfås blev tvåa, tre sekunder bakom, och Nätterlund var trea, ytterligare sju sekunder bakom (men fyra sekunder före fyran Joakim Frisk, Västerås).
”[Jag] drog och drog på dagens blomdomlopp, men lyckades inte dra tillräckligt hårt. Fick ge mig sista kilometern, men vann i alla fall kampen om bronset. Går åt rätt med kroppen just nu också och hoppas att det fortsätter göra så”, skriver Nätterlund själv på Instagram.
Nätterlund, som laddar för Frankfurt marathon i höst (där han gjorde perset 2.38.41 i fjol), avslöjar också att han kommer kuta ett nytt millopp redan i morgon, tisdag: Hälsoloppet i Huddinge. Dessutom är han anmäld till Kilsbergen trailrun på söndag. Anfält-klass på det schemat …
Jag misstolkade Svenska friidrottsförbundets hemsida när jag skrev att Louise Wiker skulle bli finnkampsklar i dag. Eller ja, beskedet har hon säkert själv fått, men den svenska laguttagningen till helgens tävling i Tammerfors offentliggörs tydligen inte förrän i morgon. Så vi får återkomma till det då.
Kvarglömt från helgen finns ett par cykeltävlingar (och lite rullskidor):
VM-femman Matthias Wengelin från blev trea i Gesunda giant enduro, avslutningen på den svenska mountainbikeendurocupen, minuten bakom bröderna Oliwer och Alexander Kangas, som tog första- respektive andraplatsen i både tävlingen och cupen.
Och redan i fredags blev Grythyttans Fredrik Berg åtta i 117 kilometer långa och bitvis väldigt tekniska norska mountainbikeloppet Ultrabirken (som går över samma fjäll nära Lillehammer där Birkebeinerrennet körs på vintern) – trots att han aldrig tävlat på någon i närheten så lång distans tidigare en förödande incident redan efter 20 minuter, då han råkade sumpa vindjackan in i backhjulet så att den snurrade in sig i navet. Han berättar själv om loppet, som verkar ha gett mersmak (ultralopp gör ju ofta det!) på sin blogg.
Och så skrev jag ju en artikel om vad två av bröderna Impola ska hitta på i vinter. Hur det gick i själva Alliansloppet sedan? Tja, Bob slutade på 17:e plats och Bill på 54:e, knappt 1,5 respektive sju minuter bakom segrande Petter Eliassen som lyckades bryta sig loss på den flacka banan. Bob var med i huvudklungan om femteplatsen, där Andreas Nygaard vann spurten. Vedevågs Filip Danielsson blev 65:a, några sekunder bakom Bill, och Fjugestas Olivia Hansson slutade på 23:e plats, drygt 20 minuter bakom segraren Hanna Falk.
Konditionsbloggen 