Marcus Jansson följde upp gårdagens SM-guld i sprint med ett även i långdistans, och segermarginalen var, procentuellt sett, nästan lika stor. Drygt elva procent i går, en bra bit över nio i dag. Eller sex minuter och 44 sekunder, rättare sagt. Återigen med Linus Mood, IFK Mora, som tvåa, men den här gången med farbror Thomas, 51, på fjärde plats bara 2.50 från SM-medalj.
– Lång är egentligen min bästa disciplin, men av någon anledning har det inte fungerat på SM. Det här var mitt första SM-guld som inte var sprint. Så det känns riktigt bra att det lossnade. Jag är nöjd med hela helgen; det är tre bra lopp i rad, säger Garphyttekillen till Svenska orienteringsförbundets hemsida, där han också får frågan om han känner att han höjt sig jämfört med i fjol.
– Ja, absolut. Jag har ökat träningsdosen och det har gett resultat. Jag är bättre fysiskt, och då känner jag mig lite tryggare och kan fokusera mer på orienteringen. Allt blir mer avslappnat.
Och visst tog Erica Olsson revansch efter lördagens sprintsilver och hojade hem SM-guldet i D16-klassen två minuter före Emelie Brundin, IFK Mora.
Emilia Fahlin satt med i huvudklungan som hämtade in en lång utbrytning och var sedan, vad jag kan förstå, med i uppdraget som ledde till att lagkompisen Marta Bastianelli tog en andraplats, Alé-Cipollinis bästa placering under veckan, på den avslutande etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i England, över 133 kilometer mellan Northampton och Kettering. Efteråt förärades Fahlin, som blev utsedd till dagens mest offensiva cyklist både torsdag och lördag, med priset som hela etapploppets mest offensiva cyklist. Eftersom det i ett gäng anglosaxiska länder firades fars dag i dag så passade Aviva womens tours eget videoteam på att fråga Fahlin vad hennes pappa Leif betytt för cykelkarriären, ett fint litet videoklipp. Redan på onsdag är det dags för SM-tempot i Västerås, för Fahlins del förhoppningsvis med klubbdress i rätt storlek och dischjul till tempohojen.
Filip Dahlgren spelade en viktig när han plockade in över 2,5 minuter på täten och sprang upp IFK Lidingö 37 placeringar, från 48:e till elfte, på andra sträckan i Jukolakavlen (där han trots att han fick så dåligt utgångsläge hade åttonde bästa löptid av 1 624 lag), världens största orienteringsstafett. Julian Dent hade nämligen tappat över tre minuter på förstasträckan, och Garphyttelöparen fick räddningsuppdraget. Erik Ivarsson Sandberg och Mårten Boström tappade dock tid på senare sträckor, vilket gjorde Fredrik Bakkmans uppdrag på sista, att jaga in Koovees Daniel Hubmann, omöjligt. Bakkman tog in 3.20, men IFK Lidingö var ändå tvåa, distanserat med 1.20, i mål.
Tisaren slutade på 40:e plats efter att framför allt Jonas Merz (7.30), Johan Aronsson (nästan tolv minuter) och Oskar Andrén (20 minuter) tappat tid på täten. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz sprang in tio placeringar på sista sträckan, mer gick inte att göra.
Resultatlistan från Fröviloppet har dykt upp, och där kan man läsa att Wedevågslöparen Habtom Tesfamichael följde upp förra helgens seger i Lindesjönloppet med en ny, hans första i långloppscupen (väl?!), och att Kemppis nya banrekord skrivs till 37.13. Jakob Nilsson utökade sin redan stora ledning i cupens herrklass till 17 poäng genom en andraplats, men än så länge har inte ens en tredjedel av deltävlingarna avgjorts, och eftersom varje löpare bara får räkna sina tio bästa resultat är det ännu helt öppet. Liduina van Sitteren, lördagens tvåa, leder till exempel damklassen eftersom hon hunnit med fler lopp hittills än Kemppi, som tagit maxpoäng i de fem hon ställt upp i. Redan på onsdag är det för övrigt dags för DM över 5 000 meter, som ger extrapoäng i cupen (det gör alla distriktsmästerskapen).
Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst fortsätter sin jakt på en startplats i Ö till ö och tog en finfin tolfteplats i Borås swimrun, knappt 50 minuter bakom superrutinerade segrarna Nicolas Remires och Paul Krochak.
Och uppe i Norrland (ja, utanför Örnsköldsvik, närmare bestämt) sprang Antje Torstensson härliga trailtävlingen Urskogsloppet, över 19,7 kilometer, på 1.48.46 vilket räckte till en femteplats (för sex år sedan hade tiden räckt till seger).
För övrigt får ni inte missa att Örebro trail infört en stafett som komplement till Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra, som går på samma dag och samma bana som den sistnämnda. En stafett som är helt öppen vad gäller upplägg och taktik; förutom att lagen måste bestå av mellan två och fem deltagare så verkar det vara fritt fram att fördela krafterna som man vill. Det finns inga fasta sträckor, och inga bestämmelser kring hur många som får springa åt gången eller hur många sträckor varje person får kuta (löser man logistiken kan man därmed springa var femte kilometer var, eller så). Bergslagsleden ultrastafett, var namnet.
Marcus Jansson var i topp i många tävlingar redan förra året, men den här säsongen har mountainbikeorienteraren från Garphyttan varit i princip oslagbar på svensk mark. Dagens sprint-SM? Tja, det körde han hem med över tre minuters marginal (på en sprint, alltså, segermarginalen över elva procent!) närmast före en kille (Linus Mood, IFK Mora) som har två topp 30-placeringar på VM i just sprintdisciplinen. Imponerande, minst sagt. Marcus farbror Thomas Jansson blev imponerande SM-sexa, 51 år gammal, bara 2.14 bakom silvermedaljör Mood. Klubbkompisen Maria Gustafsson tog dessutom SM-brons i juniorklassen, där bara tre av fem startande tog sig i mål. Karlskogas Erica Olsson har trots att hon fortfarande är ungdomsåkare och är fem år yngre än många av konkurrenterna i juniorklassen varit topp två i rubbet i D20 i år, men klev till SM ned i F16 – och fick för en gångs skull se sig slagen av en jämnårig. Ella Olsson från Grycksbo var 14 sekunder före i mål. Revansch i långdistans-SM i morgon?
Emilia Fahlin fick för andra gången på tre dagar utmärkelsen som dagens mest offensiva åkare när den fjärde av fem etapper i världstourloppet Aviva womens tour avgjordes med start i Nottingham och mål i Stoke on Trent tolv mil och några ordentliga backar senare. Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för hennes Alé-Cipollini-stall i dag heller (polska Malgorzata Jasinska hängde med i tätklungan men var bara tolva över linjen; Fahlin rullade i mål i andraklungan, 2.39 bakom). Avslutning i morgon.
18-årige Hälleforslöparen slog andra perset på tio kilometer landsväg på en vecka, gick för första gången någonsin under drömgränsen 34 minuter när han slutade sexa i Å-loppet på hemmaplan (klubbmässigt) i Eskilstuna på finfina 33.45.
Bill Impola kutade sina tio kilometer i Karlstad istället, i Karlstad stadslopp, och tog en femteplats på 32.57. Brorsan Jack 23:a på 35.39. Erica Lech fyra, näst bästa svenska, i damklassen på 38.31.
I Jukolas damstafett tappade Marion Aebi nästan tre minuter på förstasträckan och växlade som 77:a för Tisarens A-lag (Lovisa Persson i B-laget var 1.20 före på 42:a plats), och EM-löparen Josefin Tjernlund tappade 4,5 minuter och ytterligare 35 placeringar till första mellantiden efter 1,7 kilometer på andrasträckan. Där var stafetten i princip över för Hallsbergs- och Kumlaklubben, men Tjernlund avslutade ändå starkt, sprang jämnt med täten och tog 38 placeringar innan hon lämnade över till tvillingsystern Ellinor Tjernlund som tappade mindre än minuten på världseliten och tog in 39 placeringar, till en 32:a-plats. EM-silvermedaljören och VM-löparen Lilian Forsgren spurtade sedan in laget på 16:e plats efter att ha löpt om just 16 lag på den fjärde och sista sträckan. Med start sent i kväll avgörs herrstafetten.
Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk växlade som tolva för Hagaby efter förstasträckan (Josefine Wallenhammar stämplade fel på sista, så laget blev diskat) och regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson gjorde comeback efter de ihängsna knäproblemen (som kostade henne årets JVM) och löpte upp Tisarens B-lag från 136:e till 74:e plats på tredjesträckan (laget blev just 74:a i mål också, näst bästa länslag före KFUM Örebro på 88:e).
Och Mikaela Kemppi försvarade segern i Fröviloppet (på nytt banrekord), har jag läst på Instagram, men inte sett någon resultatlista från, så det får jag lov att återkomma till.
Filip Nyängen? Näe, han tvingades bryta Vätternrundan efter drygt 20 mil, i Karlsborg, med ”smärta från helvetet i båda knäna och en axel som inte alls gillade att jag cyklade” (skriver han på Instagram). Vi får väl se om han kommer till start på promenaden på måndag.
Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.
EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).
I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.
I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.
KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter, men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.
I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.
Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.
Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!
1. Orienterings-EM
I morgon sätter det igång, orienterings-EM. Efter Filip Dahlgrens återbud förvisso ”bara” med tre länslöpare, och utan lokala inslag i lördagens mixedsprintstafett. Men väl med Martin Regborn och Josefin Tjernlund i söndagens sprint och långdistansen på måndag/tisdag, och med Lilian Forsgren i medeldistansen på torsdag/fredag (plus att alla tre lär ligga bra till för en stafettsträcka på lördag). Kvällen innan mästerskapet drar igång ringde jag upp Regborn för att kolla läget, och det var en ovanligt positiv Örebrolöpare jag fick tag på.
– Formen är riktigt bra. Jag har nog aldrig varit så här bra som jag känner mig nu. Det handlar både om känslan och om hur det gått på de senaste passen inför EM, säger Regborn till Konditionsbloggen. Ja, det var ju en imponerande förstasträcka du gjorde i Tiomila …
– Det var jäkligt häftigt, en upplevelse, men samtidigt var det inget maxlopp på något sätt. Det var mer att springa igenom det. Nu ska du springa sprint på söndag och långdistans måndag/tisdag, hur blir den omställningen?
– Det är inga konstigheter, egentligen. Jag tror inte att det kommer vara några problem. Och jag är van vid att träna väldigt varierat, jag kör ju allt från ren banlöpning till pass uppe i Kilsbergen, så jag är van vid att byta mellan olika underlag och själva tekniken sitter. Men när jag pratade med Håkan (Carlsson, förbundskapten) sa jag att jag gärna springer sprintstafett om det behövs, men jag bad om att inte vara förstaalternativ. Hade jag sprungit den också hade nog schemat blivit väl tufft med fem lopp på fyra dagar, jag vill ju ge långdistansen en rimlig chans. Det hade varit kul att springa sprintstafett också, men som schemat såg ut var jag inte riktigt sugen på den i det här mästerskapet. När du blev uttagen pratade du om topp tio som en rimlig målsättning, är det så du tänker nu också? – I sprinten var jag ju nia i världscuppremiären, och det vore kul att kunna toppa det här. I och med att jag aldrig sprungit någon annan distans än sprint på ett stort mästerskap så ser jag mest fram emot långdistansen, att få se hur jag står mig där. Och så har jag lite förhoppning om att få springa en sträcka i skogsstafetten.
2. Göteborgsvarvet
1 317 löpare är anmälda (men då är vissa dubbelnoterade, alla lopp är inräknade och några har redan lämnat återbud) till det som är inte bara är en av världens största halvmaraton utan också SM och svensk EM-uttagning. Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander är länslöparna som springer i SM-klassen (rankade efter hur jag tror de hamnar placeringsmässigt; lite skillnad om man jämför med fjolårets obefintliga lokala elitfält i Göteborg) sedan Erik Anfält tvingats lämna återbud. Isabellah Andersson och Mikael Ekvall (med Abraham Adhanom som främste utmanare) är guldfavoriter.
3. Junior-VM-tester
Samtidigt som seniorlandslaget inleder jakten på de sex EM-medaljerna, som är det officiella målet i Tjeckien, jagar juniorerna JVM-platser på hemmaplan. JVM avgörs i vackra Engadindalen, i Schweiz, 9–15 juli, men de svenska platserna ska fördelas redan efter den här helgen, i Huskvarna. Regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson ska enligt uppgift göra ett försök att starta, och jaga en JVM-plats, efter den inflammation i ena knäet som hämmat henne hela våren. Jag pratade med en ledare i Tisaren tidigare i veckan som tyckte det var ”jättedumt” att Andrea tänkte chansa på att försöka springa med knäet, ”men man kan ju inte stoppa någon”. Andrea har ju redan sprungit två JVM, sommarens skulle bli hennes sista (hon blir senior vid nyår), och fjolårets guld kom i stafett. ”Jag tror inte hon hade gjort det om hon hade haft en individuell JVM-titel, men nu vill hon jaga sista chansen att få en sådan”, sa Tisarenledaren. JVM-testerna inleddes med sprint i dag, och därifrån strök sig i varje fall Andrea, medan Filip Jacobsson, som jagar sitt första JVM, slutade först på delad tolfteplats trots att han var mindre än minuten bakom segrande Isac von Krusenstierna, OK Kåre. På lördagen löps det medeldistans, på söndagen långdistans.
Bubblare: I Lindesberg avgörs orienteringsstafetten 5-mannastafetten, med 34 anmälda lag. Och Örebrocyklisterna trampar 40 mil. Och så är det dags för herrarna i KFUM Örebro Friidrott att köra sin årliga seriematch. De håller, precis som damerna efter förra helgens degradering, till i division 1 Svealand och åker till Gävle för att göra upp med fem andra lag på Gunder Hägg-stadion (vinnaren får vara med i lag-SM-kvalet nästa år, femman och sexan åker ned i division 2). Medel- och långdistansgrabbarna har en medelålder strax under 17 år (!), med Tobias Tranderyd, 17, på 800 meter, Jonatan Gustafsson, 16, på 1 500, Olle Tyrsmo, 16, på 3 000 och åldermannen William Wickholm, 18, på 2 000 meter hinder.
För övrigt har jag helt missat att rapportera från världscuppremiäen i mountainbikeorientering, där Garphyttans Marcus Jansson varit sjua på långdistansen och tia i mixedstafetten (och 56:a och sist på medeldistansen efter att ha lagt bort sådär 16 av 18 minuter han var efter täten på en enda kontroll, förmodligen på grund av något tekniskt fel typ punktering).
I morgon inleder Emilia Fahlin avslutningen på en hektisk vår som redan innehållit 24 tävlingsdagar, och som nu ska avrundas med ytterligare tre race i Kina. Tour of Chongming Island är ett tre dagar långt, i princip helt platt, etapplopp som allt som oftast brukar sluta med stora klungspurter. Inte direkt vad den OS-klara Örebrocyklisten har som specialitet. Det börjar med två vanliga linjeetapper, 140 respektive 113 kilometer långa, och avslutas med ett kriterium på 99 kilometer på söndag. Fahlin berättade lite om tankarna när jag pratade med henne i måndags.
– Det är en typisk klungspurttävling. Tre dagar klungspurt. Det brukar går fort, vara många attacker men alltid samla sig till kontrollerade spurter med de bästa lagen. För mig personligen ser jag mest fram emot att öva på att köra spurtuppdrag, att vara en del av spurttåget. Det lär inte bli jättemycket utrymme för att köra för framskjutna placeringar åt mig själv, det är inga favorittävlingar, inga finaler som passar mig. Så jag åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Förutom Fahlin ställer hennes italienska stall Alé-Cipolliini upp med Marta Tagliaferro, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Ellen Skerritt och Martina Alzin. Teamchefen Fabiana Luperini hoppas på bra resultat i ett pressmeddelande: ”Det kommer vara många starka cyklister med i tävlingen i Kina, och det blir ett viktigt test för oss. Vi kommer jobba hårt, tjejerna är fokuserade och väldigt beslutsamma. Vi kommer att spela ut alla våra kort, inte bara i spurterna.”
På torsdagen inleddes elitserieavslutningen i orientering i Sandviken, och det har jag skrivit en del om här (Lilian Forsgren blev femma!). Marcus Jansson och Erica Olsson vann lika väntat som överlägset – båda med över tio minuter – sina respektive klasser när den första av fyra etapper av mountainbikeorienterarnas Tour de Stockholm avgjordes. Och på hemmaplan drog Närkekvartetten igång med långdistansen i Vretstorp, och karlskogingen Marie Pettersson, OK Djerf, fixade länsseger i damernas huvudklass (med över tre minuters marginal) medan Södertälje-Nykvarns Erik Liljequist vann herrklassen.
Själv gjorde jag lite oväntat säsongspremiär som löpare när jag kutade Grisrundan i Östansjö, en väldigt trevlig men lerig tävling på Tjurruset-tema, med tre långa avsnitt av lerigt bäckvadande och 70 procent obanad terräng. Det höll dock på att ta en ända med förskräckelse när jag, som taktiserade och försökte ligga i rygg hela tiden, tappade min gubbe och tvingades leta snitslar på egen hand. Tittade för mycket åt sidorna och sprang rakt in i ett träd, med en utstickande gren som stack sönder högerkinden med blodvite som följd. Får vara glad att pinnen inte stack ut ögat.
Kände redan på uppvärmningen att benen var skräp, och att jag därtill är helt ur form hjärt- och lungmässigt gjorde att det blev åtta väldigt långa kilometer, även om man tar den tuffa banan i beräkning.
Hallsbergssonen Emil Lauri, som fått det prestigefyllda priset ”årets talang” av sportjournalisternas klubb i Örebro län (alltså årets största talang alla sporter inräknade i Örebro län) och varit femma på junior-VM, vann överlägset, med nästan 4,5 minuters marginal. Korsade mållinjen på 37.17.
Jag? 28:a på 51.58, närmast bakom damsegraren Hanna Henriksen.
Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift. Foto: Maria ÅströmKonditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång. Foto: Maria Åström
Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.
I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.
Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadsloppi lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.
Well, ibland byter superatleterna Martin Regborn och Filip Dahlgren om – och springer i skogen som vanliga män. Typ. I kväll gick länets båda VM-orienterare på herrsidan hur som helst en riktig holmgång i Stadsskogen i Nora, där den andra av OK Milans 14 poängtävlingar i år.
Och liten revansch blev det för Dahlgren, som inte bara förlorade med 4-2 i inbördes möten mot Regborn i poängtävlingarna i fjol (även om han tog hem totalen eftersom fem bästa resultaten räknas och Dahlgren skrapade ihop fem segrar, varav tre när Regborn inte var med, medan Regborn ”bara” sprang de där sex deltävlingarna när Dahlgren också var med) utan också fick ge sig mot Hagabylöparen i de båda mötena i Brösarp förra helgen (medel- och långdistans i världscup- och EM-testtävlingarna). För den här gången vann Dahlgren med klar marginal, över 2,5 minuter, efter att ha varit snabbast på sträckorna (från föregående kontroll till nästan) till kontroll tre, fyra, sex, sju, åtta, nio, elva, tolv och 13 och successivt byggt upp en ledning på exakt 2.30 medan Regborn tappade lite här och lite där (22 sekunder till tvåan, 23 till sjuan och 20 till tolvan var de största tidsspillen). I mål, efter 18 kontroller och knappt 37 minuters löpning, skiljde 2.37.
Habila hemmalöparen Per Eklöf var best of the rest, 4.53 bakom Dahlgren och 2.16 efter Regborn, Tisarens Anton Hallor 5.36 bakom. Rebecka Nylin bästa dam, 18.03 bakom, då det i poängtävlingen är det mixedklass som gäller.
Nästa tisdag tävlas det i Röbergshagen, med Eklöf som banläggare. Återstår att se om det blir lika fint besök där.
Trots att det är min riktiga hemmaplan, där jag tillbringat de allra flesta av mina träningstimmar genom åren, hade jag helt bommat att det avgjordes ett ”MTB-rally” i Råbäck, motionsmeckat i Degerfors, i lördags. En mountainbiketävling på rallymanér, med inslag av mountainbikeorientering på ”transportsträckorna” och vanligt mountainbike på de sju korta ”specialsträckorna” (totalt drygt 16 minuters åktid). Marcus Jansson, Sveriges bästa mountainbikeorienterare, dök upp och vann förstås, men fick hård konkurrens av Tobias Hörbing (son till svenske rallymästaren Eddie Hörbing) och med Johan Carlsson på tredje plats. Erica Olsson, som tog D20-junior-EM-silver i mountainbikeorientering som 15-åring i fjol, var bästa dam. Kul initiativ, en tävlingsform som säkert kan locka tävlande från flera discipliner.
I morgon smäller det med La Flèche Wallonne, vallonska pilen, en av cykelvärldens största klassiker mycket tack vare sin målgång uppför ”muren”, Mur de Huy. Emilia Fahlin ställer lite motvilligt upp och kommer främst assistera lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska. Med i laget finns också Anna Trevisi, Dalia Muccioli och Ellen Skerritt. På startlinjen finns förstås hela världseliten med allt från Emma Johansson till Lizzie Armitstead, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos, regerande mästaren Anna van der Breggen, och Elisa Longo Borghini i spetsen (men ingen Giorgia Bronzini, vad det verkar). Lares Waowdeals-stallet matchar både Alexander Nessmar och Sara Penton, två svenskar som ligger en bra bit efter men säkert inte helt gett upp hoppet om att plocka Sveriges andra (och eventuellt tredje) OS-biljett från Fahlin.
Det skiljde alltså inte mer än 14 sekunder mellan Emilia Fahlin och historieböckerna. Det var marginalen som skiljde den 26-åriga cyklisten från Örebro och hennes lagkamrater i Wiggle-Honda från bronset i lagtempot i VM i amerikanska Richmond, som hade gjort Fahlin till den sjätte svenska VM-medaljören genom tiderna på damsidan i landsvägscykling. Hela tävlingen var en nagelbitare, med dubbla sekundstrider där det växlade fram och tillbaka om både första- och tredjeplatsen. Men ändå – som Fahlin sa här på bloggen i införintervjun – var Wiggle-Honda outsiders, och allt behövde falla på plats för att laget skulle greja en medalj. I princip allt föll också på plats, vilket gjorde Fahlin ambivalent när Konditionsbloggen återigen ringde upp för att höra vilka känslor som egentligen bubblade i magen efter den där fjärdeplatsen.
– Det känns bra, men tråkigt. Vi är jättenöjda med tävlingen och en fjärdeplats är en jättebra placering för oss, men samtidigt är det den tråkigaste placeringen. Allt klaffade och på förhand var det långt ifrån självklart att vi skulle vara med så långt framme. Vi gjorde allt vi kunde. Men det är ändå jäkla bittert när det skiljer så lite. Vi kramade om varandra efteråt, sa: ”Bra kört.” Men vi var inte direkt skitnöjda, det var inget jubel, inga jätteleenden, säger Fahlin till Konditionsbloggen. Hur upplevde du tävlingen?
– Det var tufft. Det gick jäkla fort under första halvan, där vi hade rätt mycket medvind. Sedan mycket tyngre de sista tio–tolv kilometerna, när vi vände runt och åkte norrut, in i motvinden. Det var annorlunda förhållanden, det hade inte blåst på det sättet under någon av dagarna när vi provat banan, och det gjorde det tungåkt. Två av våra cyklister (Audrey Cordon-Ragot och Danielle King) fick slita väldigt hårt där, och de fick stå över flera förningar. Vi tappade lite för mycket på den delen och hade inte tillräckligt med kraft kvar i slutet. I ett önskescenario hade alla sex haft lite mer kraft lite längre, det kanske var där vi tappade lite mot Rabobank. Med fem kilometer kvar tappade vi första tjejen (Cordon-Ragot) och ett par kilometer kvar åkte femte tjejen (King) av. Då var det bara att bita sig fast i sista backen eftersom tiden tas på fjärde cyklisten. Rabobank startade bakom er, hade de fördel av att gå på era tider? Hade det slutat annorlunda om ni startat efter?
– Nej, vi hade tillgång till radiokommunikation med ledarbilen och fick baktider hela tiden. Vi hörde när det var tio kilometer kvar att vi bara var två sekunder efter, och hade hela tiden koll på läget. Vi visste att vi körde för medalj och vad som krävdes. Men man kan inte göra mer än att köra på, fokusera på sin egen tävling. Man kan inte fullgasa för tidigt, för då tappar man åkare. Det gäller ändå att göra sitt eget lopp, och det fanns inget vi skulle ha ändrat på. I slutet gäller det ändå bara att tömma alla krafter man har. Fyra i VM – hur rankar du det i karriären?
– Om man tänker efter så har det varit grymt kul att få vara med på den här resan, att få köra för medalj i ett lagtempo. En häftig situation jag aldrig varit i tidigare. Och jag kan säga att det var nervöst i morse. Linjelopp på lördag, hur laddar du för det?
– Jag har precis förflyttat mig till andra sidan stan, från Wiggles hotell till svenskhotellet. Checkat in och ätit lunch. I eftermiddag ska jag trampa ur benen och få massage, och i morgon blir det lugnt. Sedan blir det ett par träningsdagar, någon långtur och någon intervallträning för att hålla igång kroppen. Sedan hoppas man få superkompensation sista dagarna. På torsdag är det officiell träning med avstängda vägar, så då kan man kika på banan i sin helhet. Sedan är det bara att försöka hitta den perfekta formen.
I orienterings-SM blev det inte heller på söndagen några medaljer för länslöparna – och därmed slutade höstens båda SM-helger med en ynka pallplats (Filip Dahlgrens brons i långdistans förra helgen) över 16 klasser (herrar, damer, H20, D20, H18 och D18 i medel- och långdistans, herrar, damer, herrjuniorer och damjuniorer i stafett). Men det kunde blivit ännu en medalj – ja, ett guld – för Garphyttelöparen Dahlgren på söndagen. Efter finfint förarbete av Lidingölagkompisarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) släpptes Dahlgren nämligen i väg i ledning med över två minuter på den sista sträckan av SM-stafetten. Redan till tredje kontrollen gjorde Dahlgren dock en grov bom – tappade enligt Winsplits beräkningar nästan 3,5 minuter – och var ett tag nere på åttonde plats. Räddade till sjätte i mål, men var 4.35 från guldet (som Göteborg-Majorna tog efter briljant slutsträckelöpning av Johan Runesson) och 2.16 från pallen. Dahlgren hade bara 17:e bästa löptid på sistasträckan, och tappade 6.39 mot Runesson. Garphyttekillen var förstås inte nöjd när Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som hände.
– En ganska grov groda, men det vet’e fan vad som hände, egentligen. Jag kom väl inte riktigt överens med kartritaren. Nej, jag förstår inte hur jag gjorde misstaget. Det var ett parallellfel, jag läste en höjd som en annan och fick inte ihop det. Jag var helt övertygad om att jag hade orienterat rätt. Därför hade jag extra svårt att läsa in mig igen, för jag hade verkligen fått det att stämma bra. Det gick mycket tid innan jag var tillbaka på banan igen, säger Dahlgren till Konditionsbloggen. Blev du stressad när de andra löparna dök upp?
– Nej, grejen är att jag var lugn, bockade av objekten och höll mig till planen. Om man gör misstag är det ofta för att man är lite stressad i sitt agerande, att man springer utan plan. Men så var det absolut inte. Jag höll mig lugn, även när de andra lagen dök upp, jag såg ju att de passerade när jag försökte reda ut vad som hänt. Truppen till världscupfinalen tas ut i början av veckan, tror du på en plats där?
– Det är svårt att säga. Det återstår att se. Det är Euromeeting nästa helg för landslagslöparna som inte kommer med till världscupfinalen, lockar det?
– Nej, Lidingöloppet lockar mer. Jag kommer att springa där istället. Det har varit ganska tufft med två SM-helger i rad nu. Jag har ju precis fått igång kroppen efter problemen jag hade under vintern och våren, och det gäller att vara försiktig.
Örebros VM-sprinter Martin Regborn hade tolfte bästa tid på sistasträckan i herrstafetten, var nästan två minuter snabbare än Dahlgren, och sprang upp sitt Hagaby från 28:e till 20:e plats. Tisaren slutade på 28:e plats. På damsidan tog Uppsalaklubben OK Linné guldet. Tisaren var sjua inför sista sträckan, men VM-löparen Lilian Forsgren glömde ta på sig GPS-sändaren och laget blev diskat. I stället blev Hagaby, med Beata Falk – som la av med elitorienteringen efter VM 2010 – på sistasträckan, bästa länslag på elfte plats. Gustav Hindér i Tisarens herrjuniorlag gjorde en brutal förstasträcka och växlade i en över tre minuter stor ledning, men lagkompisarna tappade 14 minuter och åtta placeringar.
Vid veteran-SM i Surahammar, som på söndagen avslutades med långdistans, tog Tisarens Lars-Åke Wall guld i H65 – hans andra titel på två dagar – medan KFUM Örebros Calle Olsson tog silver i H35 och Lindebygdens Asta Sjöberg brons i D75.
Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som dominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, gjorde precis vad som krävdes för att säkra segern i den svenska mtbo-cupen när han tog andraplatsen bakom Attundas Anders Frisk i finalen i Karlstad på söndagen. Jansson ledde masstarten vid den 27:e av de 28 kontrollerna, men fick släppa Frisk i spurten och var sex sekunder bakom i mål. Janssons fabror, Thomas Jansson, 51, var trea i mål bara tolv sekunder bakom Frisk, och klättrade till sjätte plats i sammandraget.
Djerfs Erics Olsson vann D20-klassen men fick nöja sig med andra plats totalt i cupen, mycket på grund av att hon ställde upp i sin egen åldersklass (D16) i SM, som räknades som tre deltävlingar. Ändå starkt av 15-åringen att vara Sveriges näst bästa D20-cyklist – och dessutom tog hon ju EM-silver i stafett i D20-klassen i somras.
Erik Anfält, 39, har haft en mäktig dubbelhelg med personligt rekord på 10 000 meter vid ALJ memorial trophy (tillika Stockholms-DM) på Stockholms stadion på lördagen (31.44,37 är bästa tiden av en löpare i distriktet på 18 år, sedan Nicklas Källméns 31.33,57 1997, och den för upp Anfält på 17:e plats på den svenska årsbästalistan) och överlägsen seger i Tarstaborgsrundan på söndagen.
I den förstnämnda noterades en hel del fina resultat av länslöpare. Mattias Nätterlund sprang på 33.12,11, Fredrik Johnsson på 35.03,34 och Andreas Ingberg på 36.32,74. Men det var Anfält som dominerade från start till mål, och i den officiella rapporten skriver arrangörerna (Spårvägens FK): ”De första fyra kilometerna delade han och Daniel Lund på farthållningen, men sedan var det Erik som fortsatte mata på 76-rundor. Kilometerna avverkades på 3.13–3.07–3.09–3.12–3.11–3.12–3.11–3.11–3.12–3.07. Halvorna 15.52,0 – 15.52,4!”
I Tarstaborgsrundan, som på grund av översvämningskatastrofen avgjordes över tre varv i ett 2,5 kilometer långt elljusspår, vann Anfält med nästan två minuters marginal till Jonas Rosengren – 25.02 mot 26.58 på 39- respektive 42-åringarna. 16-årige Stocksäterlöparen Mikel Welday knep tredjeplatsen, dryga minuten bakom Rosengren, efter att ha spurtat ned Peter Edholm med sekundmarginal.
Mikaela Kemppi mötte bra motstånd och vann ”bara” med 23 sekunders marginal till Kumlas Åsa Höög. Erika Lech trea, mindre än minuten bakom.
Anfält har ju kommit igång med poängplockandet i långloppscupen sent den här säsongen, men är nu uppe på tredje plats i sammandraget och har, tack vare regeln att man bara får räkna tio tävlingar, alla möjligheter att knipa slutsegern. Kemppi har i praktiken säkrat damsegern med 62 poäng av 72 möjliga poäng, men i teorin kan fortfarande Maria Eriksson, Gabriella Eliasson, Josefin Gerdevåg, Edita Martuseviciute, Antje Torstensson, Erika Lech och Åsa Höög gå förbi. Men då krävs i princip att någon av dem vinner samtliga sju deltävlingar som är kvar och därmed rafsar in de 46 poängen som finns kvar att göra upp om. Tämligen osannolikt, alltså.
Nästa deltävling är Karlslundsloppet lördagen den 3 oktober.
Lars Hagstedt, ende länslöparen i årets Black river run, klev av efter 112,7 i det 160,9 kilometer (100 miles) långa loppet. Han hade då hållit på i 20 timmar och 37 minuter, räknat från starten vid tiotiden på lördagsmorgonen tills han fick nog vid 6.37 på söndagen. Hemmalöparen Niklas Holmström var först i mål efter 16 timmar, 31 minuter och 22 sekunder, över en timme innan någon annan dök upp vid målet.
Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet
Adam Axelsson, 19, har haft en avkortad cykelsäsong eftersom han nu väljer att satsa helhjärtat på sin skridskokarriär. Trots det säkrade han på lördagen totalsegern i den svenska seniorcupen (om han och jag räknat rätt, det är en hel del avancerad matematik som måste göras eftersom två deltävlingar återstår men varje cyklist bara får räkna sina sex bästa resultat från de totalt nio tävlingarna), den näst högsta nivån i inhemsk cykling bakom elitklassen. Det skedde via en femteplats i Treberg GP i Skara på lördagen (Axelsson blev tvåa i klungspurten bakom tre utbrytare; hans sämsta placering i cupen i år!), och bara några timmar senare satte han sig på tåget mot Arlanda för att 6.50 på söndagsmorgonen flyga via Amsterdam till Salt Lake City för ett månadslångt träningsläger med Norges Skøyteakademi. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp och kollade läget.
– Det gick bra i Skara. Om vi räknat rätt behövde jag hålla mig före Mattias Lundqvist medan Marcus Streijffert inte fick slå mig med mer än elva placeringar eller så. Lundqvist tror jag blev varvad och bröt, och Streijffert var trea, bara två placeringar framför mig, så som det ser ut har jag vunnit cupen. Riktigt roligt eftersom jag inte satsat så hårt på cyklingen i år och inte kört så många tävlingar. I dag valde jag att inte gå med i utbrytningen eftersom jag skulle ha koll på de andra, så jag satt med i klungan istället, och det kändes väldigt bra hela vägen. Jag hade lite kraft kvar och kunde spurta, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Och nu reser du till USA, vad händer där?
– Vi kommer vara på läger i nästan en månad, fram till den 5 oktober. Första veckan kommer vi mest ta det lugnt och göra tester av blodvärden och sådana saker, för att se hur vi acklimatiserar oss till den höga höjden. Vi kommer bo uppe i Park City, på 2 000 meters höjd, och 30-40 minuter från banan. Andra, tredje och fjärde veckan blir det hårdare träning och sista två helgerna är det tävlingar. Känns det riktigt bra kommer jag gå för världscupkvaltiderna.
Jag läste på din blogg att du hittat rätt med nya skenor …
– Ja, känslan är väldigt bra, även om jag bara hunnit köra ett pass med dem. Jag har haft problem med skenor innan, och vågade inte testa dem före tävlingen i Bergen. Det ska bli spännande att åka mer på dem.
Örebrocyklisternas påläggskalv Jade Cleveland lyckades hålla sin plats i klungan hela vägen, och spurtade in på en topp tio-plats i Treberg GP, medan David Klasson tvingades bryta med sadelproblem.
Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson
Emilia Fahlin fortsätter att ge full support åt sina lagkompisar i Boels rental ladies tour, och fanns även på lördagens femte och näst sista etapp med i huvudklungan hela vägen in i mål. Spurtstarka lagkompisen Jolien d’Hoore trea i mål, klättrade en placering till sjätte i sammandraget men är alltjämt 31 sekunder bakom Lisa Brennauer efter fredagens tempolopp. Ja, tempot; det skrev jag inget om, va? Fahlin slutade på 33:e plats (av 96 startande), 1.08 bakom Brennauer men bara 40 sekunder från en topp tio-plats efter 11,4 kilometer och en kvarts individuell cykling. I dag, söndag, avslutas etapploppet i Nederländerna, så dagens race blir VM-genrep.
Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat mountainbikeorienterings-Sverige på herrsidan totalt i år, följde upp fredagens SM-guld i sprint med att vara överlägset snabbast i lördagens långdistans-SM, fyra minuter före tvåan, Attundas Anders Frisk. Men direkt efter målgång diskade han sig själv, precis som ytterligare fem deltagare. Vad som hände? Anders Stjerndahl i Svenska orienteringsförbundets mountainbikeorienteringsgrupp förklarar på förbundets hemsida:
– Det fanns en stor väg som man varken fick cykla på eller passera. Det var ett tecken för förbjudet område på kartan, men det var lite otydligt. Många åkare missade det, säger.han.
Däremot tog Karlskogas stjärnskott Erica Olsson programenligt helgens andra raka SM-guld. Hon kan fullborda succén i medeldistansen i dag, söndag, medan Jansson får jaga revansch.
I helgen är det ju stor DM-stafettfest runt om i Sverige, men Värmland passade även på att klämma av långdistans-DM på Hammarö i går. Med Linda Take på Tjejmilen tog Djerfs Marie Pettersson (som liksom mig och Erik Anfält kutade Sälen fjällmaraton förra lördagen) hem segern med fem minuters marginal före Södertäljes Sanna Skoog (utom tävlan) och över sju minuter före DM-silvermedaljören och lagkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson (tidigare landslagsåkare i skidorientering, med EM-medalj på meritlistan). Juniorlandslagets (i skidorientering) Filip Jacobsson, Degerfors, ställde upp i seniorklassen (som en av tre värmlänningar, medaljen garanterad) och slog både veteranen Jan Olm och felstämplande karlskogingen Per Jansson. Jacobsson var tvåa i mål bakom en Södertäljelöpare, men tog DM-guldet med över tio minuters marginal. Tisarens Oskar Andrén ställde också upp och blev trea, utom tävlan.
Bill Impolas nye, men hyggligt meriterade, lagkompis Daniel Rickardsson blev tvåa i premiären för Team Exspirit (tidigare Team Coop) i 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneslöp, nedspurtad med en hundradels marginal av Simen Østensen efter tre timmar och 20 minuters stakande. Bill fick släppa huvudklungan och göra avslutningen av loppet på egen hand, i mål på 24:e plats, 22.10 bakom täten (inte samma tryck i åkningen som i fjol, då han blev tvåa, får man förmoda). Nu fortsätter laget sitt läger i Norge, innan det är dags för två veckor på snö i österrikiska Ramsau i oktober och ytterligare en vecka i italienska Livigno i slutet av november före långloppsvärldsuppremiären med lagtempoprolog och La Sgambeda 5-6 december.
I polis-SM i multisport (som kollega Gabriel Rådström förevigade i NA-tv) var det Efter si sådär 17 timmars tävlande vann Stockholmspiketen med 18 futtiga minuter före Trollhättans lag Standby-Fyrbodal medan förhandsfavoriterna Team MestUte från Eskilstuna blev trea. Ingen resultatlista är publicerad, så hur det i slutändan gick för Sydnärkepolisen är oklart. Men de tappade 1.40 på fredagens första etapp och låg femma där, i alla fall.
Tim Sundström? Tja, han blev förkyld och missade Göteborgs GP, vilket kan ha inneburit slutet för en säsong där alla kurvor pekat spikrakt uppåt. Dags för hårdträning och nya distriktsrekord 2016?
Brittiska stallet Wiggle-Honda slutade femma i lagtempot i Vårgårdas världscupdeltävling i cykel i kväll, och det hade varit Emilia Fahlins bästa världscupplacering i karriären – om hon kommit till start. Men Fahlin tvingades i sista stund stryka sig och följa loppet från hotellsängen. ”Hade feber och dålig mage i natt. Riktigt besviken över att missa lagtempot i dag. Men jag är säger på att mina lagkompisar håller fanan högt”, twittrar Fahlin. Och det gjorde alltså lagkompisarna Jolien d’Hoore, Elisa Longo Borghini, Nettie Edmondson och Danielle King (plus Amy Roberts och Audrey Cordon som tog tidiga förningar och sedan bröt, tiden tas på fjärde cyklist i mål) avverkade de 43 kilometerna på 54 minuter och 23 sekunder och var bara 1,5 minuter bakom segrande Rabo-Liv. Ett viktigt test inför VM i september som inleds med just lagtempo (för stall, inte för landslag) den 20 september.
Fahlin går nu en kamp mot klockan för att kurera sig till söndagens individuella världscupdeltävling, Vårgårdas klassiska GP Över 133,5 kilometer där de sista 77 kilometerna består av sju varv på en rätt teknisk elvakilometersslinga med många knixiga svängar inne i själva Vårgårda.
I inlägget med helgens höjdare glömde jag ju förresten att nämna att det är både ungdoms- och junior-SM i friidrott i helgen. Det inleddes redan i dag, med en fjärdeplats för Abshir Aweys på 2 000 hinder. Möjligen var det hans debut på distansen, har i varje fall inte sett att KFUM-talangen kutat hinder tidigare. Trots det var han bara elva sekunder från SM-medalj i H22-klassen, men då ska man kanske tillägga att det bara var fem löpare till start (den äldre juniorklassen, H22 och D22, dras med väldigt små startfält). I USM tävlar de mest intressanta konditionsnamnen som Stocksäters Esther Sandén Alin på 2 000 meter, Örebros Jonathan Gustavsson och Alexander Larsson (även på 2 000 meter) på 800 meter och Jack Karlsson (framför allt) på 3 000 meter under lördag och söndag.
Garphyttans Marcus Jansson blev bäste svensk också på den tredje och sista individuella distansen i mounatinbikeorienterings-VM, hans favoritdisciplin långdistans som avgjordes på fredagen. Men det räckte inte till mer än en 24:e-plats totalt, och därmed sprack Janssons mål med mästerskapet – att bli förste svenske herre genom tiderna att ta en topp tio-placering i VM. Jansson var drygt 6,5 minuter från det målet. Mästerskapet avslutas med stafett i morgon, lördag, och Jansson kör förstasträckan för Sverige. Anders Frisk och Per Vestling tar hand om de avslutande två.
Och så noterar vi att Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på orienterings-VM, anmäler sitt IFK Lidingö som stark utmanare till Örebro AIK i Vasastafetten. Dahlgren springer själv andrasträckans 14,3 kilometer mot ÖAIK:s Mattias Nätterlund.
Konditionsbloggen 